publicerad: 2023
ÄMNE äm3ne2, n. (jfr anm. nedan); best. -et; pl. -n (G1R 4: 154 (1527) osv.) ((†) = G1R 1: 168 (1523: godh æmpne) (jfr anm. nedan), LPetri Sir. 35: 12 (1561), Polhem Invent. 51 (1729); -er RA II. 2: 138 (1617), Rudbeck d. ä. Atl. 2: 467 (1689)). Anm. I bet. 1 (a), 2 uppträder ordet ännu på 1600-talet med adj.-attribut enl. gammal kasusböjning i n. pl. obest., formellt sammanfallande med r. l. m. l. f. sg. obest., o. inte sällan i samordning med råd (se RÅD, sbst.3 7 c), t. ex.: God ämpne på änckiom god tälie steenn. G1R 20: 90 (1549). Öfwer wår ämpne. RARP 6: 174 (1657). I något enstaka fall visar därvid kongruerande finit verbs sg.-form att en genusövergång synes ha inträtt (jfr RÅD, sbst.3 anm. 1:o), men motexempel finns också: (Eftersom) i Sverige ähr esomofftest passeligh godh ämpne till spannemåll. G1R 26: 182 (1556). Effter som tijn empne tilsäya. LPetri Sir. 14: 11 (1561).
Ordformer
(embne 1624–1704. emne 1614–1859 (: Badareemnesswen). empne 1527–1669. ämbne 1617–1731. ämna c. 1676 (: til ämna warit, möjl. p. pf. n. av TILL-ÄMNA). ämne (æ-, -hm-, -mh-) 1521 osv. ämpne (æ-) 1523–1684)
Etymologi
[fsv. ämne; motsv. fd. ævne (d. evne, förmåga, äv. (gm lån från nor. l. sv.) emne, material, tema), fvn. efni (nor. evne, emne); liksom hett. ḫappinaḫḫ-, göra mäktig, bildat till den rot som bl. a. föreligger i lat. ops, förmåga, opus, arbete (se OPUS), sanskr. ápaḥ, arbete, handling. — Jfr ÄMNA, ÖVA, v.]
A. i fråga om möjlighet l. ändamålsenlighet o. d.
1) († utom i ssgn LIVS-ÄMNE) förmåga (se FÖRMÅGA, sbst. 1, 3) l. förhandenvarande möjlighet (se d. o. 1); särsk. i förb. med dels prep. efter, dels samordnat mer l. mindre liktydigt ord, särsk. makt (jfr MAKT 1 (g)) l. (o. i sht) råd (se RÅD, sbst.3 7 c). Hwilke alle på det härligste, hwar effter sitt ämne och förmågo, .. vnderdånigst kommo tilstädes. G1R 1: 22 (1521). Hwar Jag .. mitt fädernesland icke till hielp kommit, medh dhen macht och ämbne, som mig Gud förlänt hade. Gustaf II Adolf 195 (1617). (Skriften) then jagh effter mitt ringa embne verterat hafwer. Sylvius Mornay a 2 b (1674). At henne ämne förr, än håg och vilja, felar. URudenschöld Vitt. 365 (1727). Om jag therföre intet skall öfwer ämnet tryckas, och Paedagogien aldeles nedläggas. VDAkt. 1772, nr 71. Så fingo .. (torparbarnen) tjenst, hvar efter ämne. SvFolks. 461 (1849). — jfr LÄRO-, SKOGS-, TAL-ÄMNE. — särsk.
a) om ekonomisk förmåga l. möjlighet; äv. allmännare, om (sociala o.) ekonomiska förhållanden. Tiil nielss olson på Stæcheborgh ath han sender til jöns olson på Calmarna xijm [12000] tegel eller mer som empnen ære. G1R 4: 154 (1527); möjl. till slutet. Vij haffwe icke heller råd eller empne att forstreckie thenn gode herre någonn merkelig summa. G1R 10: 316 (1535). Att alle Rikzens Inbyggiare, så månge som hemma sittia I Städerne och å landet, skole .. förskaffa sig effter embnet wärior och byssor. Stiernman Riksd. 763 (1624). Den nye Stor-Vezieren Jbrahim Pascha war opkommen ifrån ett nedrigt och mycket olikt ämne. Nordberg C12 2: 384 (1740). Högste Skattläggning kallades Fullgärd; däröfver kunde ingen skattläggas, fast än hans ämne var större. Botin Utk. 594 (1764). Dalin (1855). — jfr NÄRINGS-ÄMNE. — särsk. i konkret(are) anv., om materiella tillgångar l. medel. Han som .. spijsadhe så monga medh så ringa empne, förmå wel än nw spijsa och födha tigh. LPetri 2Post. 182 a (1555). Den rike wardt död, men det ämne han i tiden sammanhopat .. det följde honom icke. Rogberg Pred. 2: 40 (1826).
b) om förmåga l. möjlighet (till utveckling o. d.) hos ngt sakligt; äv. övergående i dels bet.: tillfälle (se d. o. 5), dels bet.: föreställbarhet o. d., dels allmännare anv.: beskaffenhet (i ssgn STÅL-ÄMNE); äv. om ådagalagd utveckling l. avkastning; jfr 2. Ther Konung Philippus hadhe hafft något mehre ämne aff daghen, hadhe han och vthan twifwel kunnat drifwa the Athamaner aff Läghret. Schroderus Liv. 419 (1626). Om Åhrswäxten, Siukdomer och Krijg. Efter den Astrologiske Förestälningar synes detta Året kun(n)a jämnföras med 91 års ämne. Riddermarck Alm. 1693, s. 37. Naturen torde icke heller wilja ha fram .. (alla uppfinningar) på en gång, på det androm må lembnas ämbne at och med tijden få påfinna något. Polhem Invent. 76 (1729). Höet, som är öfwer alt ämne litet i år. VLBibl. Brev 28/10 1798.
2) (†) i förb. med bestämning inledd av prep. (p)å (ngn gg äv. annan prep., särsk. till): tillgång (se d. o. 4) l. förekomst (på resp. av ngt); särsk. i fråga om bemanning o. d., med av prep. styrt led betecknande person(al); i vissa språkprov (i förb. med prep. till) svårt att skilja från 1 b; jfr ÄMNAN. Tha hadhe wij paa folk godh æmpne. G1R 1: 168 (1523). Effther som thu kant betäncke rådh och empne vid hvar gård til höö och kornn vare kan. G1R 25: 130 (1555). Derest ämne å en slik man icke skulle therstädes finnas. VDAkt. 1724, nr 6 (1723).
3) hos person: inneboende, ännu (delvis) dold (men av allt att döma lovande) förutsättning l. möjlighet att kunna utvecklas (till ngt); anlag l. fallenhet; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: lynne (se d. o. 2); jfr GRY, sbst.1 3, STOFF, sbst.1 1 b β, VIRKE, sbst.2 3 a. Dhenne unnghe uthaf adhell (i hvilkenn ett gått empne är). OxBr. 5: 160 (1621). Aff hennes upsyn ett behagligt ämpne skijner. Wexionius Vitt. 402 (1688). Hans naturl. ämne war ock at wilja råda, och det med stor hetsighet och häfftighet. Lagerström Bunyan 3: 181 (1744). Det finnes utan fråga ett ämne i fru Wenche, hvaraf något ädelt och kvinligt skulle hafva kunnat uppspira. NordT 1883, s. 547. Hos den genialiske Döbeln fanns tydligen ämne till en betydande härförare. SvH 8: 296 (1905). — jfr SKALDE-ÄMNE.
4) [utvecklat ur 1 b o. 3] sak l. person (l. djur) som har inneboende, ännu (delvis) dold (men lovande) förutsättning l. möjlighet att kunna utvecklas (till ngt fullbordat).
a) om sak.
α) (utom i α′ numera mindre br.) om ngt som (efter första spirande utveckling) har sådan förutsättning att naturligt utvecklas till sin fullbordan, första början l. ansats l. antydan (till ngt); anlag (se d. o. II 4 (a)); äv. i fråga om förstadium till djur, särsk. ss. senare led i ssgn LIVS-ÄMNE, förr äv. i ssgrna DJUR-, FOSTER-, MUSSEL-, OSTRON-ÄMNE. På thz adt thz gode empne som mz them nu i handell stå och begijnnes skall, ike ther igenom måtte blef:e förspiltt till Inthz. UrkFinlÖ I. 2: 11 (1597). Ännu hafva vi ej haft ämne till vinter. Calonius Bref 80 (1794). Elden bör alltid noggrant efterses .. så att ej ens det ringaste ämne till eldsvåda må kvarlämnas att glimma i någon vrå. Friberg Kokb. 6 (1893). Österling Idyll. 39 (1917). — jfr BERG-, POLISONGS-, STJÄRN-, TAND-ÄMNE m. fl. — särsk.
α') (fullt br.) om spirande växt(del); särsk. (o. numera i sht) om (l. elliptiskt för) blom- l. frukt- l. fröämne; förr äv. om ungt träd som färdigvuxet kan lämpa sig till masttimmer; jfr β′. Hvadh åhrsvexten her i landet vidhkommer .. så ähr doch tacke Gudh, att effter goodhe ähmnen ähr sädan bleffuin så kosteligh, att hon i monga åhr så skön icke varitt haffuer. OxBr. 3: 164 (1628); möjl. till 5. Schroderus Lex. 49 (1637). At ej någon frisk och dugelig Timmerstock af Furu, eller ämnen dertil, måge fällas til Kolning. LandtmFörordn. 139 (1734). Pistillens ämne (germen) är runt, hårigt, försedt med 4 styler. VetAH 1744, s. 290. Alla löf hafva uti sina fästen knoppar, hvilka hysa små ämnen til stjelkar, löf och knoppar för nästa år. Bergman Jordkl. 2: 422 (1774). — jfr AX-, FRÖ-, ROT-, SKOGS-, TIMMER-ÄMNE m. fl.
β') (†) i uttr. (vara) i (sitt l. dess) ämne, ngn gg äv. i ämnet, (vara) i sin första början l. linda l. i vardande l. (i anv. som motsvarar α') i grodd l. spirande; äv. med anslutning till 7, i fråga om ngt enbart avsett l. planerat. Var nu lickvel så bestelt, at thet giftermålet som tilförene var i empne medh Kon. Waldemars dotter och Kon. Håkan, skulle gå fram. LPetri Kr. 98 (1559). Den alliance som nu een tijdh bordt ådt haffuer waret j ämpnedt. HSH 38: 420 (1636). Swerige i sitt Ämne Och Swerige i sin Upodling. Dalin Vitt. II. 6: 119 (1749). Grödan står här redan wacker i ämne. VexiöBl. 1818, nr 15, s. 2. Det lägre samhället, hvarur det högre utvecklar sig, innehåller alltid det högre i dess ämne. Nyblæus Forskn. 2: 354 (1881).
β) om ngt konkret som (efter förberedande bearbetning o. d.) har sådan förutsättning att gm (fortsatt) bearbetning bli färdigt alster; i sht förr äv. (utan klar avgränsning från 8 a) i oeg. l. bildl. anv., ss. senare led i ssgn ORD-ÄMNE. Tinne alzmectiga hand (genom huilka tu werldena aff otilreeddo empne skapat haffuer). SalWijsh. 11: 18 (öv. 1536). Iag (tog) min wägh på Leopolstadt, är ett wackert ämne till een Fästning. ReflStormakt. 72 (1666). Trädet skall gifva rikt ämne till hartsberedning. Ström Skogsh. 88 (1846). I speciella hackstugor satt männen .. och formade ämnena till slipstenar. TurÅ 1990, s. 91. — jfr ARBETS-, HATT-, MANUFAKTUR-, PROV-, REDSKAPS-, RÅ-, RÅHUDS-, SKO-, SLÖJD-, STOL-, TRÅD-, VALS-ÄMNE m. fl. — särsk.
α') om stycke av större deg avskilt för vidare bearbetning för sig. Lijka som i en bakning, när ämbnet giörs för stoort, kan dhet icke så wäl baakas igenom. Grubb 792 (1665). Giör sedan ämnen .. (av degen) til figur och skapnad som en hwalnöt, och grädda dem i et tunnrås-järn. Warg 689 (1755). Brödet gräddas direkt på stenhällen .. Under tiden kavlar hon också ut nästa ämne. ICAKurir. 1990, nr 47, s. 5. — jfr KAK-ÄMNE.
β') om (till ändamålsenlig form för den fortsatta förädlingen grovt bearbetat) arbetsstycke av metall. Ett emne af en Stång. Rålamb 10: 34 (1691). Sedan ämnen till sådana käril blifvit genom särskilta machiner djupade, rundklippte, betade och förtennte. 2SAH 4: 139 (1806). Merparten av valsverkets ämnen kommer idag från Luleå och Oxelösund. NTeknik 1981, nr 32, s. 10. — jfr BLAD-, MYNT-, NÅL-, PLÅT-, RUNDJÄRNS-, SMIDES-, STÅL-, SVÄRDS-, SÖM-, TUB-ÄMNE m. fl.
γ') om (grovt tillhugget) arbetsstycke av trä. Majus. .. hugga Ankoster och Ämnen. Salander Gårdzf. 20 (1727). Väfskedar samt ämnen til sådana. Femårsber. 1822, KopparbL s. 60. Säkert har snickaren haft ett roligt och fängslande arbete vid uppsågningen av varje ämne. Inget är det andra likt. TurÅ 1987, s. 99. — jfr CIGARRLÅD-, SKID-, SLÄGGSKAFT(S)-, SPARR-, TRÄ-ÄMNE m. fl.
b) om person som har l. uppfattas ha sådan förutsättning att kunna (skolas l. danas o. därigm) utvecklas till l. bli ngt, i sht duglig utövare av given verksamhet; person med anlag l. fallenhet (för ngt); särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. till l. bestående av inf.-förb. (se särsk. slutet); äv. dels om (ung)djur, särsk. ss. senare led i ssgrna AVELS-, TJUR-ÄMNE, dels (numera företrädesvis ss. senare led i ssgrna KUNGS-, STUDENT-ÄMNE, i skildring av ä. förh.) allmännare, om person som ställs l. ställer sig till förfogande för att bli l. antas ss. ngt, ofta mer l. mindre liktydigt med: kandidat; ngn gg äv. koll.; jfr ANLAG II 6, MATERIAL, sbst. 1 c, PÅLÄGGS-KALV slutet. Om så ämbne är i Staden ther tage Fougten på Kongl. Maj:tz wägnar, och Borgmestare och Rådh en af then som skickeligast är. Stiernman Com. 1: 797 (1622). Den 20 Juni blef en ärlig svänsk, ja, ämne till en fältmarskalck, som var öfversten af Östgiöta infanterieregemente Anders Appelgren, död i klostret Jerusalem. HH 24: 233 (1716). Kongl. Collegium (har) funnit, at sådane til Auscultanter härstädes anmälte ämnen, wid afskedstagandet ifrån Kongl. Academierne icke blifwit, hwad lagfarenheten angår, widare examinerade. Bergv. 2: 665 (1754). De konstnärer, som .. införskrifvits från Frankrike, hade icke så mycket inverkat på de inhemska ämnenas utbildande. Estlander KonstH 429 (1867). — jfr ARTIST-, CHEFS-, DÅRHUS-, JURIST-, KRIGS-, LÄRDOMS-, MÄNNISKO-, PRÄST-, RIKSDAGS-, SJÖMANS-, SKIDLÖPAR(E)-, SKÖNHETS-, SOLDAT-, STJÄRN-, UNDERBEFÄLS-ÄMNE m. fl. — särsk. i förb. med adj.-attribut som anger värdering l. gradering av anlaget osv. Redvins begäran bestodh i .. att hans sohn måtte blifva accommoderat till hest .. Han är ett vackert empne. RP 9: 314 (1642). Jag hugnar mig således redan åt, at wara et skickeligit och förtjent ämne til denna nu sökta ledighet. VDAkt. 1760, nr 126. De Gamle träda efter hand utur Verlden och fara värdt, at vi hafve redan svårt efter dugeliga Ämnen at sätta i deras ställen. Lanærus Försök 96 (1788). Lilla-Mia är inte något dåligt ämne till ett fruntimmer. Hedenstierna Fideik. 154 (1895). Ett bra ämne, tänkte orgelbyggaren (om den unge mannen). Men ostämd, ostämd. Han borde ut i världen. Fridegård Somm. 124 (1954). särsk.
α') (numera bl. tillf.) i fråga om negativ värdering. En Herde .. / .. Den til Apostlar ej owärde Ämnen sände. Frese VerldslD 104 (1718, 1726). Hwad altså Lärjungarna widkommer, så kan man wäl icke neka, at ju månge dumme och oläracktige ämnen finnas; hwilka icke böra så förnöta sin tid fåfängt i Scholan. Browallius Und. 10 (1751). Hennes tilgifwenhet för et så owärdigt ämne. GT 5/6 1787, s. 4.
β') med sådant adj.-attribut som inte bestämmer ämne utan styrt led i ämne bestämmande prep.-attribut. Om gud teckes unna honom lijfwe och helssa .. så tycker iagh han skall kunna blifva ämne till en ährlig och god kar. HSH 6: 84 (1657). Han är ämne till en stor operasångare. Gustaf-Janson LastHäxa 94 (1969).
5) [sannol. utvecklat ur 4 a α] (†) förhållande som utgör (sådant l. sådant) förebud l. tecken; särsk. i förb. med adj. elak l. ond. Och skall hann oforsumeliga giffua vår nådigiste herre til känne huadt ämpne ther är på färde med almogen om the betröste så theris åker i år eller ey. G1R 5: 75 (1528). Sådan blodstyrtning .. som ther opkommit är och än ytterligere af the onde empne, som nu för handen äre, synes vele yppes. RA I. 4: 164 (1597). Wara omhugse och beredd .. i tijd at kunna alla elaka ämbnen hindra och dempa. Stiernman Riksd. 1930 (1683).
6) († utom i slutet samt ss. senare led i ssgrna OROS- o. STRIDS-ÄMNE) (företeelse som ger) skäl (se SKÄL, sbst.4 13, 14) l. anledning l. upphov (till ngt); särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. till l. för l. bestående av inf.-förb.; äv. dels närmande sig l. övergående i bet.: föremål (se d. o. 2), dels: ursprung l. härkomst (i ssgrna NATIONAL-ÄMNE, ÄMNE-ORSAK); jfr MATERIA 7. (De skapade tingen kan missbrukas) och blifwa en materia och ämpne til en ewigh Eeld, pijna och then ewighwarande förtappelsen. Muræus Arndt 1: 155 (1647). Den .. rätt besinna wet / Hur’ rik wår lifztid är på wederwärdighet, / .. Den finner ämne nog at sällan synas glad. Brenner (SVS) I. 1: 151 (1700). Af blodens rinnande .. dömde Afguda-Prästen .. om den sakens utgång, som då giorde offrets ämne. Dalin Hist. 1: 178 (1747). Magnetens besynnerliga egenskaper, nålens missvisning och inklination, hade länge varit ämne för hans uppmärksamhet. 2SAH 3: 142 (1790, 1802). Store, lefvande Gud, hvad – hvad är ämnet för din smärta? Almqvist DrJ 334 (1834). Nya ämnen till jäsning och oro aflöste nu ständigt hvarandra. 3SAH 14: 90 (1899). — jfr LIVS-, REVOLUTIONS-, SYN-, SYSSLE-ÄMNE m. fl. — särsk. (fullt br., numera bl. med anslutning till 9) om skäl osv. till språklig l. tankemässig bearbetning (l. känsloutbrott), i förb. med bestämning (i sht (o. numera bl.) prep.-attribut) som anger sådan bearbetning osv., ofta närmande sig bet.: underlag (se d. o. 2) (för ngt); i sht (o. numera bl.) i sg. obest.; särsk. i förb. med verbet giva; jfr 9 c. Det gav ämne till samtal. Det hafwer gifwit ämne til åtskillige rådslag .. huru sådane medel beqwämligast upfinnas kunna, som både förslå och bottna til Riksens styrelse, hägn och förswar, och derjämte falla .. för undersåtarne tildrägelige. HC11H 10: 216 (1655). Hvad jag kände var et ämne för åtlöjet. Altén Landförv. 127 (1796). Det finnes vissa saker, som äro för ömtåliga att bli ämne för skämt. Carlén Repr. 158 (1839). Ämnen till eftertanke fattades inte. 3SAH LX. 2: 13 (1949). jfr GLÄDJE-, SKRIV-, SPOTT-, TVISTE-ÄMNE m. fl.
7) (†) uppsåt l. avsikt l. ändamål; jfr 4 a α β′. Gudh som en sådana mestare är, at han ock aff ondo empne kan göra gott. LPetri ChrPina d 5 b (1572); möjl. till 4 a β (i bildl. anv.). Nu är mitt Upsåt och Ämne, at beskrijfua en Geometrisk Måt-Staf. GStiernhielm hos Nilsson Term. 170 (c. 1650); möjl. till 9. Det är hans Ämbne ey, At läggia werlden öde! Rosenfeldt Roo A 3 a (1686). (Kyrkan) widbygdes och förbätrades efter hand, och tjente länge til sit ämne. Fernow Värmel. 341 (1773). At gagneligt med nöjsamt blanda, / Min nya Tidnings ämne är. GT 1786, nr 1, s. 2; möjl. till 9. — jfr HUVUD-, RIKTNINGS-ÄMNE.
B. i fråga om innehåll o. d.
8) godtyckligt delbar o. ss. del med helheten till sitt väsen överensstämmande materiell (se d. o. 1) företeelse som utgör det varav föremål helt l. delvis består l. är sammansatt l. tillverkat; jfr STOFF, sbst.1 1.
a) (utom ss. senare led i ssgrna RÅ-ÄMNE o. ÄMNES-NAMN numera mindre br.) sammanfattande l. utan närmare specifikation, vanl. i sg., om det varav (del av) den fysiska världen består: materia; äv. dels om material (jfr b) av ospecificerat slag, dels i oeg. l. bildl. anv., om ngt abstrakt (jfr 4 a β). Ty är här then Materialiske orsaken en sådanna, som gifuer tillkänna allahanda tings ämpne, bådhe naturligit och kånstligit, huar af thet giordt är. Forsius Phys. 21 (1611). Ther flere Kyrkior äro än nödtorfften kräfwer, måge the nederrijfwas och ämnet wändas till annan nytto. KOF II. 2: 343 (c. 1655). Ingen näring har efter naturens ordning företräde i sig sielf för jordbruket, hwarifrån födan samt ämne til kläder och hus tages. Fennia XVI. 3: 64 (1761). Italienskan upprunnen af latinen, och, om så må sägas, skapad af dess ämne. 2SAH 1: 216 (1801). Tegelbyggnaden hade till ämnet blott två eller tre likar bland stadens hus. Rydberg Vap. 16 (1891). — jfr BONINGS-, BRÄNSLE-, PACKNINGS-, SKIFFER-, TILLVERKNINGS-ÄMNE m. fl.
b) om (mängd av) enskild, mer l. mindre enhetlig (o. välavgränsad) sådan företeelse som kännetecknas av egna specifika (fysikaliska l. kemiska) egenskaper o. därigm skiljer sig från andra likvärdiga företeelser med (delvis) andra egenskaper; material; särsk. i uttr. enkelt ämne, grundämne, sammansatt ämne, ämne bestående av flera grundämnen; äv. dels (utan klar avgränsning från a) om hypotetisk materia (se d. o. 1 b δ) enl. ä. föreställning (särsk. i uttr. elektriska ämnet o. ss. senare led i ssgrna ELD-, VÄRME-ÄMNE), dels i bildl. anv., om ngt abstrakt; förr äv. utvidgat (se slutet). Fasta, flytande och gasformiga ämnen. Kemiskt ämne. Organiska och oorganiska ämnen. Ek är ett hårt ämne att arbeta med. Detta är ett cancerframkallande, hälsovådligt, radioaktivt ämne. De fyra ämnen eller Elementen. Verelius 111 (1681). Quicksilfver låter blanda sig med så många främmande ämnen, at de sällan ärholles aldeles rent. Scheffer ChemFörel. 318 (c. 1750). Tvenne phenomener sysselsatte .. hans uppmärksamhet: Norrskenet och Elektriska ämnet. BL 2: 194 (1836). De enkla ämnena äro några och sextio; alla ting på jorden bestå af ett eller flera af dem. Berlin Lrb. 125 (1852). Att hos oss handtverks-, köpmans- och sjömansspråket är genomträngdt af Tyska ämnen. Rydqvist SSL 3: VII (1863). De hittills kända grundämnena utgöra ett 90-tal. De sammansatta ämnen, som hitintills blivit upptäckta och undersökta, uppgå till omkring 200,000. Jundell Barn. 1: 66 (1927). (Det självlysande halsbandet) har nu tills vidare förbjudits av Kemikalieinspektionen, sedan det visat sig innehålla flera farliga ämnen. RådRön 1997, nr 8, s. 4. — jfr ALBUMIN-, AVFALLS-, AVTRÄDES-, BARK-, BESKICKNINGS-, BET-, BILD-, BIND-, CELL-, DESTILLATIONS-, ELDSPRUTNINGS-, EXTRAKTIV-, FEBER-, FYLLNADS-, FÄRG-, FÖDO-, GIKT-, GÖDNINGS-, HUMUS-, INFEKTIONS-, JORD-, KARBURERINGS-, KOL-, KORK-, LIM-, MALARIA-, MINERAL-, MODER-, MUSKEL-, NÖDBRÖDS-, OST-, PLAST-, PURIN-, REGN-, RENINGS-, RET-, ROTS-, RÖKNINGS-, SALT-, SILKES-, SKILLER-, SKURNINGS-, SLAGG-, SLEM-, SMAK-, SOCKER-, SOPP-, SPECIAL-, SPRÄNG-, SPÅR-, STAM-, STINK-, SVAVEL-, SVÄRT-, SÖT-, TILLVÄXT-, TORV-, TRÅD-, TÄND-, UR-, URIN-, VED-, VÄGLAGNINGS-, YMP-, ÄGGVITE-ÄMNE m. fl. samt LJUNGELDS-ÄMNEN. — särsk. (†) i utvidgad anv., om (av flera ämnen sammansatt) företeelse (ss. odelbar helhet) utan mer framträdande tanke på det varav den består. (Utrikeshandeln) fyller Landet, med allehanda ämnen til kiättia och öfwerflöd. Mörk Ad. 1: 282 (1743). Koppan .. håller icke ämnet såsom en wanlig blåsa uti ett enda rum, utan är indeld i många små sådana. Lovén Anv. 65 (1838). (Den fysiokratiska läran) kallade .. blott urproduktionen produktiv, emedan blott genom den mängden af ämnen i landet ökas. EkonS 1: 200 (1891). — jfr HANDELS-, MAT-, NÖDTORFTS-ÄMNE m. fl.
9) företeelse som är föremål för genomgående (se GENOMGÅ 3 a) l. diskussion l. bedömande o. d. (o. därmed utgör innehållet) (i (tanke l.) talad l. skriven framställning); särsk. om explicit formulering av sådan (därigm välavgränsad) företeelse, särsk. i föredrag l. förkunnelse l. avhandling o. d.; särsk. i förb. med dels styrande prep. i l. till, dels bestämning inledd av prep. för, förr äv. av, o. med styrt led angivande framställningen; ngn gg äv. dels i fråga om person ss. föremål för omtal o. d. (se särsk. c), dels pregnant: mer väsentligt (o. sammanhållet) innehåll; jfr 6 slutet o. FRÅGA, sbst. 3, SAK, sbst. 9 d, SPÖRSMÅL 3, SUBJEKT, sbst. 4 a, TEMA 1 samt språkprov från c. 1650 under 7. Vi måste betrakta ämnet ur flera olika synvinklar. Därmed var ämnet uttömt. Vilket intressant ämne att diskutera. Det där är ett känsligt ämne. Boken väjer inte för de riktigt svåra ämnena. Ämnet för hennes avhandling var ”Partistriderna under frihetstidens senare del”. Det var inte första gången han vände sig till dem i just det ämnet. Ett förnämt ämne nu jag fådt har til at skrifwa. Runius (SVS) 1: 302 (1713). Eftertanka hjelper, at pasza orden til ämnet. Tessin Bref 1: 56 (1751). Ämnet af öfverläggning blir huru detta residuum (av krigskostnaden) måtte kunna åstadkommas af egit. Höpken 2: 549 (1759). Man kan göra rätt vackra Tal och Prädikningar och Poemer, utan ämne; men Bref utan ämne, är någon ting odrägligt. Leopold (SVS) II. 4: 235 (1810). Derföre vilje vi på denna andaktsstund till ämne för vår betraktelse framställa. Rundgren Minn. 2: 211 (1870, 1883). Han hade redan klart för sig en hel del av vad han skulle säga i boken, men han kunde inte hitta det rätta anslaget, det riktiga greppet på ämnet. Lindström Vindsröjn. 96 (1939). Ämnet var svårt och fordrade tankearbete och tid. Andersson EgenmFörf. 28 (2013). — jfr ARBETS-, BERÄTTELSE-, BI-, DISKUSSIONS-, FRÅGO-, HUVUD-, KLAGO-, PREDIKO-, PRIS-, RIKSDAGS-, SAK-, SAMTALS-, SKRIFT-, SLÄKT-, STRUNT-, TABU-, TÄNKE-, VENTILATIONS-ÄMNE m. fl. — särsk.
a) i fråga om att (mer l. mindre opåkallat) avvika från l. (mer l. mindre tvärt) byta ämne (på grund av distraktion l. vilja att undvika ytterligare fördjupning i det hittillsvarande ämnet). Gå ifrån ämnet. Widegren (1788). Men jag kommer alldeles utur mitt ämne. MoB 2: 142 (1797). Hon bytte snabbt ämne och frågade pappa vad han ville göra nu när han kommit hem till USA. Diakité DroppMidn. 291 (2016).
b) om ämne för skoluppsats; särsk. (i sht förr) i uttr. fritt ämne, om innehållsligt friare ämne som vid skrivning (se d. o. 5) ges vid sidan av fackämnen; äv. [jfr motsv. anv. av fi. aine] (i Finl., numera företrädesvis i ssgn ÄMNES-SKRIVNING) om skoluppsats. De, som hade Prosodien til Morgon lexa, författade sit Historiska ämne på vers, men de andre i obunden styl. FoU 16: 51 (1772). Man kan väl inte ta med hela Sverige .. i en vanlig uppsats. Men det var synd, för jag är fin på fria ämnen. Swensson Willén 39 (1937). — jfr KRIA-, RELATIONS-, STUDENT-ÄMNE m. fl.
c) om sak l. (tviste)fråga som är föremål för allmän l. återkommande diskussion (i sin samtid); äv. i fråga om person (delvis med anslutning till 6 slutet). Brukspatron Rothoffs mening är icke att poussera denna knivfabrik sedan flera i riket ingått i det ämnet. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 5 (1755). Herrskapet på Djupedal var ett allmänt ämne för tadel och spe i dalen. Knorring Ståndsp. 1: 83 (1838). Hvilka äro då de ämnen som lagen bör reglera? Bergstedt Clément PolEkon. 25 (1868). När intellektuella skriver om fotboll och matlagning och andra folkliga ämnen är det som när kungar fordom reste under antaget namn .. men blev upprörda om inte deras inkognito genomskådades. Engdahl Cigarett. 60 (2011). — jfr DRIFT-, GRÄL-ÄMNE m. fl.
d) (utom i ssgn ÄMNES-VAL numera bl. i vissa kretsar) i utvidgad anv., om föremål för annan framställning än språklig, särsk. ungefär liktydigt med: motiv (se d. o. 3). Det är känslornas ström .. förklarad i vexlande dagrar och skuggor, i arten af gräsmatta, af löf- och bergspartier .. som utgör ämnet i landskapsbilden. Estlander KonstH 205 (1867). Ett präktigt verk är predikstolen .. Prydd med relieffer öfver bibliska ämnen. Schück o. Lundahl Lb. 1: 115 (1901).
10) [eg. specialanv. av 9 (c)] inom skolväsen l. vetenskap: av till sin allmänna art samhöriga (potentiella) ämnen (i bet. 9) l. färdigheter bestående område som avgränsats (o. institutionaliserats) med avseende på därtill hörande kunskap(sfält) för undervisning l. forskning; skol- l. studie- l. läroämne; äv. (vard., mer l. mindre skämts.) i utvidgad anv., i fråga om egenskap l. förhållande l. förmåga o. d. ss. om det hade varit ngt som skulle inläras l. ha inlärts gm regelrätt skolundervisning, särsk. i uttr. ngns bästa ämne (särsk. i förb. med negation). Alla Wetenskaper och Kånster, som äro wärkeligen nyttiga i det allmänna, blifwa ämnen til Academiens bemödande, såsom i synnerhet Physica experimentalis, Historia naturalis, Mineralogie .. och Manufacturer. PH 3: 1672 (1741). Alla lärjungar studera .. under den lärare, hvars ämne lectionen tillhör. BerRevElLärov. 1832, s. 32. Då han utskrefs från gymnasium, erhöll han vitsordet berömlig i nästan alla ämnen. 3SAH 4: 29 (1889). Hon behärskade .. ämnet nästan lika bra som professorn själv. Siwertz JoDr. 15 (1928). Självförtroende hade aldrig varit Agnes bästa ämne. Ingemarsson SmåCitr. 31 (2004). — jfr APOLOGIST-, BEGYNNELSE-, EXAMENS-, HUVUD-, LANTBRUKS-, LÄS-, MINNES-, PROVÅRS-, REAL-, SAMLÄSNINGS-, SKRIVNINGS-, SPECIAL-, SVENSK-, TILLVALS-, TRÄNINGS-, UNIVERSITETS-ÄMNE m. fl.
Ssgr: A († utom i -sven): ÄMNE-FÖRVANDLING, -LÄSNING, se B. —
(4 a α, 6, 8 a) -ORSAK. grundläggande orsak till (ngts, i sht ngt materiellts) uppkomst; grundorsak. Brinnande i Bergen räcker så länge, som des emne orsaker räckia. UHiärne 2Anl. 233 (1706). Lindfors (1824). —
-RUM, -SKRIVNING, -SMIDE, -STYCKE, -STÅL, -SVEN, -TRÄ, -TRÄD, -VÄXLING, se B.
B: (4 a β, 8 b, 9, 10) ÄMNES-BEHANDLING. behandling av ämne; särsk. till 9. KristinehAlleh. 1876, nr 20, s. 1. Vissa förut framhållna luckor i ämnesbehandlingen i stort. Rig 1943, s. 159. —
(8 b, (9,) 10) -BETECKNING. beteckning på l. för ämne; särsk. till 8 b (jfr -namn). På fruktsamheten af -in som ämnesbeteckning lämnar den tekniska industrien talrika exempel. PedT 1898, s. 576. —
(10) -BETYG. betyg (se d. o. I 2 b) i ämne. Man gifver .. betyget ”godkänd” såsom ämnesbetyg åt en lärjunge äfven i det fall, att han råkar vara under medelmåttan i någon gren af ämnet. PedT 1884, s. 427. —
-BLOCK.
1) till 4 a β: block (se d. o. 5 (b)) utgörande ämne (för vidare bearbetning). ÖgCorr. 6/3 1869, s. 3. Det gjutna ämnesblockets vigt omkring 4,000 pud och den färdiga kanonens 2,754 pud. JernkA 1871, s. 33.
2) till (9,) 10: block (se d. o. 8) med (samhöriga) ämnen; jfr -grupp. Ett sammanförande av nu (i gymnasieskolan) förefintliga ämnen eller delar av dessa till nya ämnen (som man kallar ämnesblock). SvD(A) 3/5 1963, s. 1. —
(9, 10) -BUNDEN, p. adj. bunden (se binda, v. 15) till visst ämne. Departementschefen avvisar tanken på att ledigförklara extraordinarie tjänster såsom orts- eller ämnesbundna. TSvLärov. 1952, s. 226. —
(10) -DIDAKTIK. pedag. jfr didaktik 1 o. -metodik. Översikter över fackforskningens och ämnesdidaktikens utveckling. SöderhT 17/3 1955, s. 10. —
(10) -DIDAKTISK. pedag. jfr didaktisk a o. -metodisk. Den ämnesdidaktiska undervisningen inom NO- alt. SO-området. DN 20/5 1990, Platsann. s. 20. —
(10) -DIFFERENTIERING. (mer l. mindre långtgående) ämnesuppdelning. UNT 26/2 1901, s. 2. Mot den på flickskolans högstadium införda ämnesdifferentiering har även riktats allvarlig kritik. TSvLärov. 1944, s. 179. —
(9) -DISPOSITION. (numera bl. tillf.) jfr disposition 3 d. Predikantens samtidigt anförda ämnesdisposition. GHT 28/6 1878, s. 3. —
(9, 10) -EXPERT. expert inom visst l. sitt ämne; jfr -specialist. DN(A) 19/11 1932, s. 7. Överläraren .. är tjänstledig till 1 mars för fullgörande av uppdrag att som ämnesexpert biträda läroverkssakkunniga. DN(A) 30/1 1935, s. 3. —
(10) -FLYTTNING. (förr) uppflyttning (till högre skolklass) i vart skolämne för sig; jfr flyttning 2 c α (α') o. -läsning. KrigVAT 1843, s. 145. Emedan lärjungarne till följe af den fria ämnesflyttningen tillhöra olika klasser i olika ämnen. Frey 1850, s. 22. —
-FÖRBRUKNING. (numera bl. tillf.) särsk till 8 b: (organisms) förbrukning av (närings)ämnen. Denna näring har till uppgift att ersätta alla de förluster, som kroppen .. i följd af den under lifvet aldrig afstannande ämnesförbrukningen lider. Hammarsten Matsmältn. 5 (1875). —
-FÖRDELNING.
1) till (8 b,) 9, 10: fördelning (se d. o. 3) av l. mellan olika ämnen. AB 26/11 1849, s. 3. Med en ämnesfördelning, beräknad efter sex klasser. SD 17/5 1854, s. 1. Med afseende på ämnesfördelningen i de gamla lagböckerna. 3SAH 4: 227 (1889).
2) (numera mindre br.) till 10: ämnesindelning; jfr fördelning 1. Myréen, som genom ny ämnesfördelning blifvit professor i folk- och statsrätt. NIllT 1874, s. 173. —
((9,) 10) -FÖRDJUPNING. (gm ytterligare studier åstadkommen) fördjupning (se d. o. 3) inom ämne. ST 26/10 1910, s. 3. För att ge önskvärd ämnesfördjupning synes en sådan lärarutbildning böra omfatta 3 år. TSvLärov. 1955, s. 265. —
(10) -FÖRETRÄDARE. person som företräder (o. har övergripande (vetenskapligt l. pedagogiskt) ansvar för) visst ämne; jfr -representant. SvD(A) 6/2 1926, s. 12. De flesta ämnesföreträdare tycks mena att en sådan emancipation från det historiskt partikulära (inom nationalekonomin) var en förutsättning för den sofistikerade teoribildning som gett ämnet dess särställning bland samhällsvetenskaperna. HT 1980, s. 143. —
(8 b) -FÖRFLYTTNING. förflyttning (se d. o. 2 (c)) av ämne. All ämnesförflyttning sker medelst diffusion genom cellväggarna och de vandrande ämnena kunna alltså icke hafva fast form. Lundström Warming 58 (1882). —
(8 b) -FÖRVANDLING. (ämne- 1844. ämnes- 1886 osv.) (numera bl. tillf.) omvandling hos l. av ämne; särsk. konkretare; jfr -omsättning. Lehmann anser fettet för att vara en af de vigtigaste medverkare till ämneförvandlingar i den djuriska lifsprocessen. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 517. —
(10) -GREN. gren (se gren, sbst.1 5 (a)) inom ämne. Den juridiska ämnesgren, i hvilken Nordström .. 1827 erhöll adjunktur. NIllT 1874, s. 173. Särskild hänsyn må .. tas till sökandes vitsord i ämnesgrenarna tal- och läsövningar. TSvLärov. 1940, s. 200. —
(8 b, (9,) 10) -GRUPP. grupp av (samhöriga) ämnen; särsk. (numera bl. tillf.): ämneskombination; jfr -block 2, -gruppering, -komplex, -krets. De kurser, som innefattas uti afdelningens ämnesgrupp. PT 30/3 1848, s. 3. Samtliga fasta ämnen och tillvalsämnen, i vilka lärjunge åtnjuter undervisning, utgöra hans ämnesgrupp. SFS 1933, s. 143. Utöver nu beskrivna ämnesgrupper ingår i de flesta fodermedel små mängder vitaminer. Sonesson BöndB 810 (1955). —
(8 b, 9, 10) -GRUPPERING. gruppering av (l. i olika) ämnen; äv. konkretare, särsk.: ämnesgrupp. PT 22/1 1848, s. 3. Det är tvärtom ytterst lätt att uppgifva ett betydande antal olika ämnesgrupperingar, vid hvilka en sådan nödvändighet (av latinkunskap) alldeles icke förefinnes. LärovKomBet. 1884–85, 1: 99. Det var ingen linjedelning utan närmast en ämnesgruppering. TSvLärov. 1955, s. 357. —
(9, 10) -GRÄNS. gräns för ämne l. mellan ämnen. SvD(A) 28/10 1910, s. 7. Ett annat kännetecken är .. att de traditionella ämnesgränserna brytes ned. TSvLärov. 1948, s. 262. —
(4 a β β') -HAMMARE. (förr) stångjärnshammare för beredning av (tackjärn till) ämnesjärn; jfr hammare, sbst.2 2 a. Såsom nödigt är at de, hwilka erhållit tilstånd at .. inrätta manufacturwerk samt ämneshamrar til deras betjening, icke måge .. wid dem idka stångjernssmide til salu. Bergv. 2: 348 (1746). Loviseholm i Töftedals socken .. 1845 års hammarskattslängd har för detta verk 1 ämneshammare, 1 härd, 400 (skeppund) smide för 4 (skeppund) hammarskatt. Lignell Dal 1: 332 (1851). —
(9, 10) -INDELNING~020. indelning (av större ämnesområde o. d.) i olika ämnen; äv. konkretare; jfr -fördelning 2, -uppdelning. DA 10/4 1839, s. 1. Alltså anse vi det föga förståndigt att förorda en dylik ämnesindelning. SD 1/10 1872, s. 2. Vi kan önska oss andra och bättre ämnesindelningar och specialiseringar. TSvLärov. 1948, s. 263. —
((8 b,) 9, 10) -INNEHÅLL~102, äv. ~200. innehåll med avseende på ingående ämne(n). (Dikterna är) hvarandras motsats i ämnesinnehåll. SvD 4/4 1892, s. 3. Styrelsen (skall) pröva huruvida .. (professuren) bör .. återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll. SFS 1972, s. 794. —
(9, 10) -INRIKTNING~020. inriktning (för verksamhet l. intresse o. d.) med avseende på (val av) ämne(n). SvD(A) 6/2 1945, s. 14. Hur denna den nutida hanseatiska forskningens ämnesinriktning ser ut. HT 1950, s. 2. Drama, teater, film blev den slutliga ämnesinriktningen efter att ha sökt mig omkring i juridiken, psykologin och sociologin. Berg Fotogr. 85 (2006). —
(10) -INTEGRATION. pedag. ämnesintegrering. SvD(A) 2/3 1958, s. 12. Skolveckan avslutades .. med en diskussion om ämnesintegration på gymnasiet. Skolvärld. 1963, s. 59. —
(10) -INTEGRERING. pedag. samverkan mellan flera (skol)ämnen (gm studium av ämnesövergripande tema (se d. o. 1 a)); jfr -integration. DN(A) 26/7 1942, s. 11. När läraren ska införa självständigt arbete för eleverna, ämnesintegrering och betingläsning. SvD(A) 3/1 1965, s. 13. —
(4 a β β') -JÄRN. (i fackspr.) grovt utsmitt järn avsett till ämne (för vidare bearbetning l. förädling); äv. i individuell anv., om arbetsstycke av sådant järn (jfr järn 5); jfr -stål. Att K. Bergs-Collegium vid nya stål- och jernmanufacturverks inrättningar giör sig underrättad, huruvida then sökande tillförene hafver egen stångjerns-hammare .. så att han therifrån utan alt för stor kostnad kan erhålla ämnesjern. 2RARP 16: 303 (1747). Ämnesjernet användes uti en tums smidde, eller valsade, fyrkantstänger, af 2 fots längd. Almroth Karmarsch 236 (1838). Ämnesjärnen – ett bandformigt och två bitar av liknande ämnen samt ett klimpformigt – var sammansmidda av små järnstycken med växlande kolhalt, där de högkolhaltiga partierna var väl ägnade till eggar i redskap och verktyg. Fornv. 1973, s. 119. jfr bleck-, stål-ämnesjärn.
Ssg: ämnesjärns-, äv. ämnesjärn-smide. ämnessmide. Om ämnesjärnsmide till tråddragerierna, som på ett särdeles och här i riket ännu obekant sätt skall ske. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 49 (1755). —
(9, 10) -KATALOG. bibliografisk katalog sorterad efter ämnesinnehåll; jfr -register o. real-katalog, sak-katalog. Författar-, titel- och ämneskatalogerna slås någon gång samman i en gemensam katalog. 2NF 35: 918 (1923). —
-KLASS. särsk. (kem.) till 8 b: klass (se d. o. 6) med (organiskt-)kemiska ämnen. För en del ämnesklasser har man infört speciella namn, bildade ur kolvätestammen och ett visst suffix. Smith OrgKemi 38 (1938). —
(10) -KOLLEGA. kollega (till ngn) verksam inom samma ämne. AB(A) 20/4 1915, s. 7. Den personliga kontakten med ämneskolleger .. brukar vara mycket givande. TSvLärov. 1942, s. 246. —
(10) -KOMBINATION. kombination av ämnen som studera(t)s (för examen) l. som ngn undervisar i; jfr -grupp, -krets. Åtminstone i licentiatexamen är emellertid en sådan ämneskombination ej af författningen medgifven. LärovKomBet. 1884–85, 1: 100. På grund av den något ovanliga ämneskombinationen fick hon ingen fast tjänst utan hoppade mellan olika skolor. HallandsP 17/6 2019, s. 18. —
(9) -KOMPLEX. komplex av (varandra närstående l. överlappande) ämnesområden; jfr -grupp, -krets. Talaren önskade icke för aftonen dröja utförligare vid de ämneskomplex till vilka hans namn .. så intimt varit knutet. DN(A) 27/8 1921, s. 5. —
(10) -KONCENTRATION. pedag. studier koncentrerade till ett fåtal av skolämnena åt gången. SvD(A) 30/10 1911, s. 7. Karakteristiskt och anmärkningsvärt är också försöket till ämneskoncentration. Samuelsson HALärovUpps. 345 (1952). —
(10) -KONFERENS. pedag. konferens (se d. o. 1 b) för lärare i gemensamt ämne (vid samma skola). De mångfaldiga anmärkningar, som vid de särskilda ämneskonferenserna blifvit gjorda. GotlAlleh. 23/5 1884, s. 2. Läroböcker antagas av skolöverstyrelsen, sedan rektor efter hörande av vederbörande ämneskonferens avgivit förslag i ämnet. SFS 1951, s. 115. —
(10) -KONSULENT. (i sht förr) skolkonsulent med ansvar för givet skolämne. DN(A) 17/9 1923, s. 7. Bl. a. föreslås särskilda ämneskonsulenter, som skola stå till (skol)överstyrelsens förfogande. UNT 15/6 1938, s. 1. Ett antal lärare, som tjänstgjort som ämneskonsulenter hos Stockholms skoldirektion. Skolvärld. 1963, s. 284. —
(9, 10) -KRETS. särsk.: ämnesgrupp; särsk. dels (o. numera nästan bl.) till 9, om sammanfattningen av (nära) samhöriga ämnen (jfr -komplex, -område), dels till 10, om ämneskombination (i viss skolform); jfr krets, sbst.1 10. Af de särskilda kurser, hvari läroämnena .. äro uppdelade, sammansättas 8 särskilda ämneskretsar, tillhörande hvar sin af skolans 8 klasser. TLär. 1846–47, s. 81. Den persiska reliefskulpturen är nästan lika med den assyriska, men ämneskretsen är mera inskränkt. Laurin Konsth. 14 (1900). Goda vitsord om genomgången prövning i ämnen, tillhörande kommunala flickskolans ämneskrets. SFS 1951, s. 117. Till all lycka har också djurskyddet kommit allt tydligare med i miljödebatten, de två ämneskretsarna hör väl ihop. ÖNyland 28/2 1995, s. 4. —
(9, 10) -KUNSKAP~02 l. ~20. kunskap inom visst l. sitt ämne; vanl. i pl.; jfr -teori. Hurusom .. lärjunge ofta .. har i hvart och ett ämne förglömt större eller mindre del af den .. förvärfvade ämneskunskapen. PT 14/6 1843, s. 2. Redan själva metodikstudiet framtvingar en utvidgning av de egentliga ämneskunskaperna. TSvLärov. 1952, s. 632. —
(10) -KURS. (fristående) kurs (se d. o. 7, 8) i visst ämne (l. vissa ämnen). Att pröfningen i de flesta ämneskurser ej kan verkställas på mindre tid än 2 till 3 timmar. AB 28/5 1834, s. 2. Att lärjungarne .. måste hafva absolverat sin klass’ alla ämneskurser, innan de i något ämne finge taga flyttningsexamen till ännu högre klass. PedBl. 1876, s. 121. Kurs med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning (i lanthushållning) må anordnas antingen såsom ämneskurs med undervisning inom allenast ett ämnesområde eller såsom sammansatt kurs. SFS 1949, s. 867. —
(8 b, 9(, 10)) -LISTA. lista med ämnen; särsk. till 9. Jag bör likväl anmärka att med blotta ämneslistor ingenting väsendtligt är gjordt (av ordboksarbetet). 3SAH XLVIII. 2: 249 (1843). —
(10) -LÄRARE. lärare som endast undervisar l. har behörighet att undervisa i visst (teoretiskt) skolämne l. vissa sådana ämnen; ofta motsatt: klasslärare; jfr fack-lärare. Hos en klasslärare måste böjelsen att älska de åt hans vård anförtrodda färre lärjungar antagas att vara naturligen starkare än hos den mellan hela skolans flerfaldiga lexlag ambulerande ämnesläraren. Järta 2: 542 (1846). Direktor vare skyldig att meddela undervisning tio till tolf timmar i veckan; ämneslärare och ämneslärarinna tjugufyra till tjuguåtta. SFS 1892, nr 96, s. 5.
Ssgr: ämneslärar-, äv. ämneslärare-befattning. jfr befattning 2 d o. -lärar-tjänst. Lärowerkets samtliga ämneslärarebefattningar. NorrlP 18/2 1874, s. 2.
-kandidat. SvD(A) 26/2 1949, s. 4. Ett (vid lärarhögskolan) mera svårspecificerbart antal ämneslärarkandidater. TSvLärov. 1952, s. 613.
-kompetens. SöderhT 6/11 1916, s. 3. De studenter, som tänker skaffa sig den hävdvunna ämneslärarkompetensen. TSvLärov. 1953, s. 538.
-linje. Lärarhögskolans ämneslärarlinje hade lockat 32 sökande när anmälningstiden utgick på tisdagen. DN(A) 13/6 1956, s. 7.
-system. system (se system, sbst.1 5 b) med undervisning av alternerande ämneslärare; jfr ämnes-läsning, ämnes-undervisning. En .. (klass)lärare kan utan svårighet användas .. inom de tre första klasserna, hvarefter ämnesläraresystemet småningom bör inträda. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 29, s. 15.
-tjänst. jfr tjänst 1 d o. -lärar-befattning. Profåret har till ändamål att bibringa den särskilda utbildning för lärarkallet, som utgör villkor för behörighet till ämneslärartjänst. SFS 1905, nr 26, s. 5. —
(10) -LÄRARINNA. (numera i sht i skildring av ä. förh.) kvinnlig ämneslärare. AB 10/12 1867, s. 2. Att undervisningen .. bestrides af sex ämneslärare och en ämneslärarinna, samt af en öfnings och sex yrkeslärare och lärarinnor. SDS 20/6 1879, s. 2.
(10) -LÄSNING. (ämne- 1875. ämnes- 1824 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) (läsning (se d. o. d, f) enl.) ämneslärarsystem l. (om ä. förh.) system med (fri) ämnesflyttning; motsatt: klassläsning; jfr -undervisning. Vid Krigs-Akademien (har) den så kallade Ämnes-läsningen varit antagen, då allmänna skolorne deremot envist fortfarit att begagna den så kallade Klass-läsningen. Lefrén BerKrigA 90 (1824). Det kungl. cirkuläret den 6 juli 1849 .. inledde det nya tidsskedet: .. ämnesläsning för lärare (skulle) införas. SvH IX. 2: 144 (1909). —
(10) -METODIK. pedag. metodik (se metodik, sbst. 1 slutet) med avseende på visst (skol)ämne; jfr -didaktik. SvD(A) 4/4 1906, s. 6. Vissa betydande förstärkningar och förbättringar av undervisningen i hygien, allmän metodik och ämnesmetodik. TSvLärov. 1950, s. 327. —
(10) -METODISK. pedag. som avser ämnesmetodik; motsatt: ämnesteoretisk; jfr -didaktisk. DN(A) 1/9 1928, s. 8. En målinriktad lärarutbildning vid universiteten och i intimt samarbete mellan ämnesteoretiska och ämnesmetodiska utbildare. SvD(A) 10/12 1963, s. 12. —
(8 (b)) -NAMN. [jfr t. stoffname; översättning av motsv. anv. av lat. (nomen) materiale] ämnesbeteckning l. (o. vanl., språkv.) substantiv (i anv. ss.) betecknande konkret företeelse varav helhet o. (minsta) delmängd är mer l. mindre ensartade (o. därmed bär samma beteckning); jfr namn 2. Man kallar .. (appellativerna) ämnesnamn .. när de benämna ämnen, hvaraf föremål bestå. Strömborg SvSprSkol. 39 (1857). Artnamn i pluralis samt ämnesnamn och abstrakta substantiv (som i sin egentliga betydelse blott förekomma i singularis) ha i engelskan obestämd form. Gabrielson Elfstrand 5 (1945). —
(9, 10) -OMRÅDE~020. område (se d. o. 3) omfattande flera (varandra närstående) ämnen; äv. (numera bl. mera tillf.) till 9 d: motivkrets; jfr -komplex, -krets, -sfär. Att under de bägge sista läsåren erhålla någon kunskap äfven i det tredje bland de till skolans ämnesområde hörande främmande lefvande språken. LärovKomBet. 1884–85, 1: 224. Innehållet (i tidningarna) var det torftigaste, i regeln för hvarje blad begränsadt till vissa ämnesområden. SvH IX. 1: 36 (1908). Detta blev således ett av de ämnesområden, som togs upp i 1700-talets bräckliga porslinsfiguriner. Fatab. 1959, s. 183. —
(8 b) -OMSÄTTNING~020. (i fackspr.) hos organism: (ämnesutbyte o. ämnestransport åtföljande) intern omvandling av ämne(n); särsk. (o. i sht, fysiol.) om den process i människo- l. djurkropp varigm (med födan intagna) näringsämnen upptas o. förbränns (jfr omsättning 5 b slutet o. meta-bolism 2); äv. (numera bl. i icke fackmässigt spr., tillf.) allmännare (jfr omsättning 5 b o. -förvandling); jfr -växling. Likasom .. hwar del af en wäfnad inom djurkroppen har sin lott i den inom det hela föregående ämnesomsättningen. NorrlP 13/10 1853, s. 3. Denna jäsning eller ämnesomsättning (i mjölken) uppwäckes och föranledes af frökorn till wissa för ögat osynliga swampbildningar. Cederborgh Mjölkh. 5 (1868). Vid Svenska läkaresällskapets sammanträde i går refererade professor Tigerstedt nyare undersökningar om ämnesomsättningen hos hungrande människor. Fyris 21/2 1894, s. 2. Marelden är en företeelse, som åtföljer vissa hafsdjurs ämnesomsättning. 2NF 17: 892 (1912). (Vitaminerna) spelar en väldigt stor roll för många livsviktiga funktioner, till exempel .. för att ämnesomsättningen ska fungera. FeminaMånMag. 2003, nr 1, s. 123.
Ssgr (i fackspr., i sht fysiol.): ämnesomsättnings-förlopp. jfr för-lopp, sbst.2 2 slutet. Få en bild av ämnesomsättningsförloppet i jorden, som förvarades i krukorna. LAHT 1931, s. 609.
-process. jfr process, sbst.1 5. Wid trädets eller buskens inandnings- eller ämnesomsättningsprocesser. SundsvP 16/11 1880, s. 2.
-produkt. jfr produkt 3. GHT 16/1 1888, s. 6. Från levern föras ämnesomsättningsprodukterna med blodet till kroppens olika delar. Svartz MatsmältnSj. 193 (1932).
-rubbning. jfr rubbning 2 c o. omsättnings-rubbning. GbgAB 5/4 1909, s. 7. Ämnesomsättningsrubbning .. av icke närmare utredd natur, som försvårar förbränningen av fettet. Reformatorn 18/9 1913, s. 4.
-sjukdom. sjukdom orsakad av ämnesomsättningsrubbning. GHT 1903, nr 148 A, s. 3. En ämnesomsättningssjukdom, som alltid börjar vid tidig ålder eller är medfödd, är rachitis (”engelska sjukan”). Hofsten Ärftl. 2: 210 (1931). —
(9, 10) -REGISTER. särsk.: register (se d. o. I 1, 2) ordnat efter ämnesinnehåll l. i framställning behandlade ämnen; jfr -katalog. SkelleftNT 24/4 1902, s. 2. Av stort värde är det ämnesregister som avslutar boken och som även gör den till en bra uppslagsbok. Form 1948, s. 35. För att komplettera detta centrala kartotek håller vi f. n. på att utarbeta ett ämnesregister. Arv 1953, s. 135. —
(10) -REPRESENTANT. representant (se d. o. 1 a slutet, 2) för ämne; jfr -företrädare. UNT 5/10 1901, s. 2. (Den anatomiska teatern) var uttryck för en idé, som .. givits gestalt av själva ämnesrepresentanten vid universitetet. UpplFmT 44: Bil. 135 (1930). På samma gång skulle ett personligt sammanträffande mellan ämnesrepresentanter från skolöverstyrelsen och från olika försöksdistrikt ge ämneslärarna tillfälle att bli orienterade. TSvLärov. 1953, s. 197. —
((4 a α α′,) 8 b, 9(, 10)) -RIK. (numera bl. mera tillf.) rik på ämnen; särsk. till 9, närmande sig: innehållsrik. (Dalin) kunde således fri och ostörd låta sin ämnesrika föreställning leka efter dess behag. Celsius ÅmVetA 1764, s. 23. I stället för de så omtyckta fernissfärgerna äro de mycket ämnesrikare kompakta degfärgerna att föredraga. NordBoktrK 1910, s. 60. —
(9(, 10)) -RUBRIK. rubrik angivande (ngts) ämne. Dilettanten 1854, nr 14, s. 3. För lärjunge, tillhörande främmande trosbekännelse, antecknas .. efter ämnesrubriken ”kristendom” orden: ”främmande trosbekännare”. SFS 1905, nr 6, s. 82. —
-RUM. (ämne- 1782. ämnes- 1921 osv.)
1) (†) till 7: för ändamål(et) inrättad plats; jfr rum, sbst.3 4. Föremålet fördensskull, hwarföre wi äre satte i denna jordiska Pröfwo-Stad och stäldte i detta Ämne-rum, är at äga frid och stifta frid. VDAkt. 1782, nr 45.
2) till 10: rum (se rum, sbst.3 9) avsett (o. inrättat) för skolundervisning i visst ämne (l. vissa ämnen). SvD(A) 7/10 1921, s. 8. För de högre skolstadierna ha sålunda särskilda ämnesrum i stället för eller jämte klassrum visat sig behövliga. SvSlöjdFT 1930, s. 134.
Ssg (till -rum 2): ämnesrums-system. De 3 reservrummen behövas ej vid ämnesrumssystem, då klassklyvning i språk o. d. går att genomföra ändå. TSvLärov. 1944, s. 90. —
(4 a β (β')) -RÖR. (i fackspr.) för olika ändamål (anpassnings- o.) användbart rör (se rör, sbst.3 3). Stoppa slöseriet – .. använd Sandvikens ämnesrör. Dædalus 1943, Ann. s. 10. —
(9, 10) -SFÄR. ämnesområde; äv. (numera bl. mera tillf.) till 9 d: motivkrets; jfr sfär 6 b. Visa ej våra unge skalder blott till den hvardagliga verklighetens ämnessfär! Fyris 15/12 1886, s. 3. Om därför icke kan ifrågasättas, att öfning i bokföring kunde inom högskolans ämnessfer inrymmas. TT 1891, s. 44. Min morbror Hjalmar Claëson köpte en av de Thaulowska snötavlorna, som vid 1890-talets början hörde till hans mest omtyckta ämnessfär. Laurin Minn. 2: 436 (1930). —
(9 b) -SKRIVNING. (ämne- 1824–1880. ämnes- 1834 osv.) (utom i Finl. numera bl. tillf.) uppsatsskrivning (om förelagt ämne); äv. konkret(are) (jfr skrivning 5 b). (Vid examen skall) granskas 4:de Klaszens Ämne-Skrifningar. DA 20/4 1824, s. 2. En vekhjertad yngling, som .. aldrig gått andra faror till möte, än vådorna af ett misshugg uti Euklides eller en grammatikalisk bock uti ämneskrifningen. Topelius Vint. I. 1: 360 (1860, 1880). När skolgossar få till ämnesskrivning en jämförelse mellan Czar Peter och Karl XII. Strindberg TalNat. 46 (1910). —
(4 a β β') -SMED. (i sht förr) smed som (yrkesmässigt) utför ämnessmide. En knip-, verktyg- och ämnessmed. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 23 (1760). —
(4 a β β') -SMIDE. (ämne- 1764. ämnes- 1757 osv.) smide (se d. o. 1) av ämnesjärn; äv. konkret, särsk. (om ä. förh.) om enl. privilegium beviljad kvantitet tillverkat ämnesjärn (jfr smide 1 c); jfr -järns-smide. En skälig och säker betalning, lämpad efter swårigheten och kostnaden wid ämnes-smidet. PH 6: 4655 (1757). Skärblacka Bruk med 300 Skeppund årligt Ämnessmide. DA 5/1 1824, s. 5. —
(9, 10) -SPECIALIST. specialist inom visst l. sitt ämne; särsk. (o. i sht) till 10, i fråga om skolämne; jfr -expert. Fackmän i detta fall äro dock hvarken pedagogerna och lika litet ämnesspecialisterna. PedT 1904, s. 10. —
(10) -SPLITTRING. (numera bl. tillf.) (söndersplittrande) ämnesuppdelning. AB 20/3 1878, s. 4. Utan tvivel är det så, att eleverna i de högsta ringarna känner ämnessplittringen som en svår belastning. TSvLärov. 1953, s. 134. —
(4 a β (β')) -STAV. (numera bl. tillf.) stavformigt ämne. Små valsar .. mellan hvilka ämnesstafvarna successivt passera, tills de nedpressats till 4–5 mm. diameter. 2NF 18: 249 (1912). —
-STOFF. särsk. till 10: kunskapsstoff inom (skol)ämne. Nödvändigheten af att ämnesstoffet begränsas. UNT 27/2 1901, s. 2. —
(10) -STUDIUM. studium av ämne; numera företrädesvis i pl. (jfr studium 3 b), om studier i (universitets)ämne (särsk. (o. i sht) i fråga om lärarutbildning, motsatt: pedagogisk utbildning (o. praktik)). Bestämma vissa fritimmar för de högre klassernas lärjungar till främjande af särskildt ämnesstudium. PT 19/6 1878, s. 2. Den, som visserligen genomgått lärarhögskolan men i vars utbildning från början inga akademiska ämnesstudier ingått. TSvLärov. 1947, s. 25. —
-STYCKE. (ämne- 1860–1890. ämnes- 1781 osv.) särsk. till 4 a β: stycke (se d. o. 1, 2) utgörande ämne. Swårigheten i wår tid at få tiänligt ämneswirke .. (till ok för hästar), som bör wara sielfkrokigt, gör, at Landtmannen måste af ett större ämnes stycke formera gröpningen eller utholkningen. Fischerström 3: 484 (1781); möjl. ej ssg. Fyrkantiga ämnestycken. Gundberg Tegel 19 (1860). —
(4 a β β') -STÅL. (ämne- c. 1745. ämnes- 1836 osv.) (i fackspr.) jfr -järn. Ämne-stålet, med sit inwälda järn .. måste wara i sådan proportion, at bredden bör wara 2 ¼ mot tjockleken. Polhem Test. 84 (c. 1745). —
(3, 10) -SVEN. (ämne- 1740 osv. ämnes- 1749 osv.) (förr) (mans)person som antagits ss. auskultant (se d. o. 1) l. extraordinarie (inom korporation l. ämbetsverk o. d.); särsk. (o. möjl. urspr.) om auskultant i Vetenskapsakademien; äv. (äv. om nutida förh., ålderdomligt) allmännare, om (ung) person under utbildning l. upplärning, elev l. lärjunge (särsk. inom vetenskap l. kultur (äv. med mer l. mindre förbleknad föreställning om lärjungaskap, närmande sig l. övergående i bet.: utövare)) (förr äv.: kandidat (till ngt)); jfr sven 3. Berättades, at Hr Adlerheim, som medelst votering utaf Academien til ämnesvän uti Oeconomiske Classen blifvit antagen, vore närvarande. VetAP 1: 214 (1740). Dertil angåfwo sig åtskillige Candidati tam Ministerii, qvam Conjungii, (Präste- och Egtenskaps Ståndets Ämneswänner). Weise 1: 240 (1769). De äldre .. och i hofrätten högre stegne böra icke förtycka sina unga ämnessvenners munterhet. Almqvist AmH 1: 132 (1840). En annan af Thorilds beundrare och ämnessvenner, Engzell. 2SAH 48: 213 (1861). Genom den grundliga yrkesutbildning, som hantverksskråna ännu vid denna tid meddelade sina ämnessvenner, blevo mur- och byggmästarna förtrogna med den antika byggnadskonstens dekorativa formelement. ActaOel. 2: 73 (1924). Allt högre ställda krav på vetenskapligt hållbara undersökningsmetoder och -resultat t. ex. i offentliga utredningar har givit samhällsvetenskapens ämnessvenner nya uppgifter. FinT 1955, s. 22. —
(10) -TEORETISK. pedag. som avser ämnesteori. Den Ämnesteoretiska utbildningen. TSvLärov. 1948, s. 77. —
(10) -TEORI. pedag. sammanfattande: teoretiska ämneskunskaper; motsatt: (ämnes)metodik. Man vill också ytterligare stärka sambandet mellan ämnesteori och metodik-praktik. SvD(A) 10/12 1963, s. 12. —
-TRANSPORT. särsk. (biol.) till 8 b, i fråga om organism: transport av (vatten l. närings)ämne(n). Här (i ytveden) försiggår en liflig ämnestransport och saftströmning. SkogsvT 1909, Fackupps. s. 3. Denna ämnestransport ombesörjes medelst ett särskilt organsystem, blodomloppssystemet, av vars verksamhet ämnesomsättningen i organen alltså äro beroende. Thunberg Livsförrättn. 63 (1924). —
(4 a β β') -TRÅD. (numera bl. tillf.) om metalltråd avsedd ss. ämne (för vidare bearbetning), förr särsk.: = grasstråd. Utom det Gulddragaren Oldenburg här i Staden blifwit .. förbunden, at .. med Controll-Stämpelen låta märka all til desz arbete hörande Grasz- eller ämnes Trå. PH 6: 4812 (1758). —
(4 a β γ') -TRÄ, sbst.1, förr äv. -TRÄD, sbst.1 (ämne- 1817–1893. ämnes- 1873 osv.) [fsv. ämneträ] (grovt uthugget l. utskuret l. utsågat) trä (lämpligt l.) avsett ss. ämne (för vidare bearbetning l. behandling); jfr -ved, -virke. Såg, yxa med öfriga verktyg .. förse gossarne sig sjelfva med, likaså med ämneträd. ÅbSvUndH 8: 160 (1817). —
(4 a β γ') -TRÄD, sbst.2, förr äv. -TRÄ, sbst.2 (ämne- 1820. ämnes- 1561 osv.) (numera bl. tillf.) träd lämpligt l. använt till ämne (för tillverkning av ngt). Såsom ther en som göra wil någrahanda ankost, hugger sigh itt empnesträ, barkar thet reent, och tälier slögdeliga. LPetri SalWijsh. 13: 11 (1561). —
(10) -TRÄNGSEL. (numera bl. mera tillf.) (besvärande) stor myckenhet av obligatoriska ämnen (i viss skolform); jfr trängsel 2 o. språk-trängsel. Barometern 2/12 1893, s. 2. I de flesta andra länder, äfven i sådana, där på grund af språkförhållandena ämnesträngseln i skolorna vore mindre än hos oss. BtRiksdP 1904, I. 3: nr 50, s. 38. —
(10) -UNDERVISNING. undervisning i visst ämne; äv. (numera bl. tillf.): (undervisning enl.) ämneslärarsystem (jfr -läsning). Sådant förhållandet nuförtiden är, har ämnesundervisningen ökat lexläsningen. ÅbSvUndH 59: 17 (1873). Svenska språket torde väsentligen fått nöja sig med att bli tillgodosett i samband med annan ämnesundervisning. Samuelsson HALärovUpps. 165 (1952). —
(10) -UPPDELNING~020. uppdelning (av (tidigare till samma ämne hörande) kunskapsstoff) på olika ämnen; jfr -differentiering, -indelning, -splittring. DN 1899, nr 10398 A, s. 1. Styrelsen vill här betona att följden av ämnesuppdelningen endast skulle bli att det vore önskvärt att vartdera universitet kunde tillgodoses med två professurer. FoF 1943, s. 127. —
-UTBYTE~020. särsk. (i fackspr.) till 8 b: upptagande o. avgivande av (närings)ämnen (hos (del av) organism); jfr -växling. MariestWeckobl. 30/5 1868, s. 3. De verkliga kapillärerna och sinusvida kärlen .. utgöra de viktiga nutritionskärlen, genom vilka ämnesutbytet mellan vävnadscellerna och blodet försiggår. SvLäkT 1935, s. 1499. —
-VAL.
1) till 9: val av ämne (för framställning); äv. till 9 d, ungefär liktydigt med: motivval. Själfva ämnesvalet visar Ibsens frändskap med den nutida franska dramatiken. GHT 23/3 1880, s. 2. Sandbergs taflor .. utgöra, hvad ämnesvalen vidkommer, ganska typiska prof på de olika riktningar, ungdomen hade att välja emellan. Nordensvan SvK 74 (1891). Ämnesval och framställning (i TV-program) skall ta sikte på vad som är väsentligt. Küng HbRätt 133 (1989).
2) till 10: val av ämne (för ngns studier); ngn gg äv. om val av ämnen för undervisning (i viss skolform (se d. o. 3)). Frihet af ämnesval. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 41. Han (uttalade) om ämnesvalet i skolorna, att de ämnen, som där förehades, borde vara sådana, att de kunde bli till allmän nytta. ÅbSvUndH 56–57: 60 (1939). —
(4 a β β') -VALSNING. (i fackspr.) valsning (av göt (se göt, sbst.2 1 a)) till ämne(n). Vanligen pågår ämnesvalsning i hel vecka och någongång äfven flere veckor å rad. JernkA 1866, s. 302. —
(4 a β γ') -VED. ämnesvirke; jfr ved, sbst.2 2, o. -trä, sbst.1 Widegren (1788). Ämnesveden till skidor bör vara hård, seg, elastisk och lätt. Balck Idr. 3: 16 (1888). —
(4 a β β') -VERK. (i fackspr.) järn- l. stålverk för framställning av ämnesjärn resp. -stål. Är tackjern, som till Stång- eller Ämnes-Werken säljes .. af sämre beskaffenhet .. ware säljaren eller tillwerkaren skyldig återtaga tackjernet. Bergv. 4: 407 (1814). —
(4 a β γ') -VIRKE. (grövre l. mindre bearbetat) ämnesträ; jfr -ved. Fischerström 3: 484 (1781). Å hygget befintlig stör samt mindre ämnes-virke bör först upphuggas, för att ej skadas vid fällandet af de äldre träden. Björkman Skogssk. 19 (1868). —
-VIS, adv.
1) (†) särsk. till 4 a β: i form av ämne(n). At arbeta färdigt hvad vid Tula verket tilsmiddes ämnes-vis. Rabbe ÅmVetA 1770, s. 22.
2) särsk. till 10: ämne för ämne, uppdelat på varje ämne; äv. i adjektivisk anv. PT 7/7 1843, s. 3. Hvarje klass är ettårig, dock kan äfven under pågående termin flyttning ske ämnesvis, efter tentamen i ämnet. DN 1894, nr 9018 A, s. 2. Även vid denna ämnesvisa jämförelse visar sig naturvetarbetygen ligga högst. SvD(A) 9/4 1964, s. 10. —
-VÄXLING. (ämne- 1868–1912. ämnes- 1847 osv.) särsk. (numera mindre br.) till 8 b: ämnesutbyte l. ämnesomsättning. AB 20/11 1847, s. 2. Orsaken .. till den förökade ämnewexlingen och den i sammanhang dermed stående feberhettan är ännu icke funnen. Lundberg HusdjSj. 23 (1868). TrelleborgsT 24/10 1950, s. 7. —
(9, 10) -ÖVERGRIPANDE, p. adj. som (i integrerande syfte) inbegriper l. omfattar flera ämnen. SvD(A) 25/10 1963, s. 31. En ämnesövergripande och materialeklektisk forskningsstrategi med studium av landskaps- och bebyggelseutveckling. HT 1974, s. 492.
Avledn.: ÄMNELIG, adj. [fsv. ämneliker, materiell] (†)
1) [sannol. litterärt lån från fvn. efniligr] till 1: duglig. Han wart tidigt ämnelig och fulldristig, i det man tyckte mannarön och karlwulenhet behöfwas. Björner Vols. 5 (1737).
2) till 1 a slutet, 8 a: materiell. Att goda dugliga personer the ther i kyrckione fliteliga arbetade till Gudz ähros förfordring motte haffua theres goda empneliga vnderhold. Svart G1 104 (1561).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content