publicerad: 1938
KUPA kɯ3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar Rålamb 13: 28 (1690); -er G1R 12: 148 (1539), Hermelin BrBarck 54 (1703)).
Ordformer
(kup- 1539 osv. kupp- 1562—1872)
skålformigt välvt l. urholkat föremål. — särsk.
2) (†) om var särskild av de kupiga delar varav en ”kupeugn” var sammansatt. 9 kupor aff en kupovgn. VaruhusR 1541. ArkliR 1562: 17 (1562).
3) om korg l. korgliknande föremål.
a) (†) skanskorg. (Konung Kristian av Oldenburg) befeste sich ther (på Norrmalm) med skermer och kupor. OPetri Kr. 269 (c. 1540). Svart G1 33 (1561).
b) (i vissa trakter) fisk. ett slags mjärde med smal(a) ingångsöppning(ar), tina. IErici Colerus 1: 291 (c. 1645). SkrGbgJub. 19: 235 (1923). — jfr HUMMER-, ÅL-KUPA.
4) bikupa. Linné Sk. 250 (1751). När det blir för många bin i en kupa, så flyger en mängd bort och bygger en ny kupa. Berlin Lrb. 48 (1852). SFS 1906, nr 38, s. 4. — jfr AVELS-, AVLÄGGS-, BI-, BLAD-, HALM-, RAM-, SVÄRM-KUPA m. fl. — särsk. i jämförelser l. mer l. mindre bildl. Samhället skulle råka att blifva såsom visfallen kupa. Bergklint Vitt. 261 (1774). Jag (fick) fritt suga honungen ur hans (dvs. min väns) blommor och rikta min kupa. Runeberg ESkr. 2: 273 (1857).
5) om kapsel l. buckla. — särsk.
a) om kapsel l. dosa omkring sigill. Then tid brefvet alment vart beseglat, hade .. (Brask) under kupan i segelvaxet .. legge låtit een liten pappijrssedell. LPetri Kr. 148 (1559). Åstundas fastebref på pergament med kupor och band eller i stentryck, betalas derföre särskilt. SPF 1858, s. 183. Sundén (1886). — jfr BLÄCK-, SIGILL-, SILVER-, TRÄ-, VAX-KUPA m. fl.
b) om buckla (se BUCKLA, sbst. 1, 2). Weste (1807; på seldon). Utmärkande för .. (skölden under bronsåldern) äro dess kupor eller bucklor, .. hvilka varit fästade på sköldar af trä eller läder. Holmberg Nordb. 37 (1852). jfr: 1 st. släde Seela med Messingz Kupor. BoupptSthm 1668, s. 67 (1667).
a) om själva skålen i dricksglas på fot; jfr KUPPA, sbst.2 Sprängareverkstaden .., der .. kuporna å glasen afsprängas vid bestämd höjd. SLorS 17: 23 (1899). Rhenvin(sglas), grön kupa. KatalNK 1916—17, s. 3. jfr: En kalk aff kopp[er] medh silff kupo. InventBjörnskog c. 1575.
b) om bägare (vanl. av metall o. på fot) av viss rymd (vanl. 5 cl.), använd vid utskänkning av konjak, visky o. d. Högberg Jim 207 (1909). (Han) fick en kupa konjak ute i skänkrummet. Gustaf-Janson StFamn. 405 (1937).
7) (i Finl.) om resonanslåda i harpa l. kantele. Collan Kalev. 2: 214 (1868). Kantelen .. består af en låda eller ”kupa”, utskuren ur ett enda trästycke. Retzius FinKran. 136 (1878).
8) [jfr motsv. anv. i d. (dial.)] (†) kvarntratt. Swedberg Ordab. (1722). Heinrich (1828). — jfr KVARN-KUPA.
9) om (mer l. mindre) skålformig huv l. skärm.
a) om huv av glas l. metalltråd o. d., avsedd att tjäna ss. skydd l. hölje över ur l. konstföremål o. dyl. l. över matvaror o. d.; jfr KLOCKA, sbst. 2. Weste FörslSAOB (1823). 1 Pendyl med kupa. BoupptVäxjö 1877. — jfr FLUG-, GLAS-, OST-KUPA.
b) om lampkupa. Ahlström Eldsl. 92 (1879). KatalInstallAsea 1931, s. 239. — jfr LAMP-, PORSLINS-KUPA.
10) byggn. om (välvd) byggnadsdel.
a) om framskjutande huv på spis l. dylik eldstad, kappa (se KAPPA, sbst.1 2 a β γ'). Hildebrand Medelt. 2: 239 (1885). En gammal spis med tegelhäll och nedbyggd kupa. Idun 1917, s. 204. — jfr IM-, SPIS-KUPA.
b) om (mer l. mindre) halvklotformigt välvt tak; särsk. om var särskild av de sfäriska trianglar som uppkomma, då ett valv skär ett annat, kappa (se KAPPA, sbst.1 2 a β α'). Kyrckie hualffuen och kuperne (i Linköpings domkyrka). TT 1894, Byggn. s. 6 (1573). Theatrum Anatomicum, som på et hörn på kupan fåt en stoor skada. Rudbeck Bref 383 (1701). Är hvalfvets hvälfningslinie en del af en halfcirkelbåge, så kallas hvalfvet en kupa eller stickhvalf. Rothstein Byggn. 421 (1859). Högkyrkan har haft stenhvalf af två kupor. AntT 2: 109 (1869). TT 1900, Byggn. s. 109. — jfr TAK-KUPA. — särsk.
β) om utbyggnad på tak: tak- l. vindskupa. Från gafvelkammar, kupor och tornhufvar (på herrgårdarna), resa sig i höjden smäckra jernspiror med kulor och knappar. SvFmT 9: 53 (1894). Fasaden till venster om Griptornet (på Gripsholms slott) .. afslutas öfverst af kupor med renässansgaflar. TT 1895, Byggn. s. 114. — jfr TAK-, VINDS-KUPA.
γ) (i sht i vitter stil) kupol; äv. i bildl. anv., särsk. om himlavalvet, ävensom om rund trädkrona (jfr KUPOL 2 a, b). Det blåa fästet .. / .. öfver haf och land sin kupa sträcker. Oscar II 2: 183 (1855, 1887). I rosenfärgadt flor / Höjs glimmande och stor / Ur huskonturer Katarinas kupa. Snoilsky 4: 238 (1887). De väldiga lövträden, som välvde sina gröna kupor över honom. Lagerlöf Holg. 2: 15 (1907). — jfr HIMMELS-KUPA.
11) (†) bärgv. om mindre ort l. sänkning i gruva; mindre sänkning l. gruva i dagen. Johansson Noraskog 3: 274 (i handl. fr. 1679). Rinman (1788). VetAH 1805, s. 33.
12) [utvecklat ur 10 b β] (ngt vard.) i utvidgad anv., om litet (o. enkelt) (bonings)rum, eg. om vindsrum; ofta om uthyrningsrum (studentrum o. d.); jfr KULA, sbst.4 1 a β. Åter ett rop 37 (1913). DN 5/2 1933, Söndagsbil. s. 6. — jfr STUDENT-, VINDS-KUPA.
13) välvd hög av ngt. — särsk.
a) landt. o. trädg. jordkupa. VetAH 1740, s. 214. Fruktträd och finare parkträd och buskar böra alltid hafva kupor. Langlet Husm. 723 (1884). När (potatis-)plantorna fått 4 à 5 blad, upplägges (jorden) i en liten kupa kring hvarje stånd. Abelin MTr. 77 (1902). LmUppslB 675 (1923). — jfr JORD-KUPA. — särsk. (förr): humlekupa. JBureus (1628) i 3SAH 23: 163. Juhlin-Dannfelt 152 (1886). jfr HUMLE-KUPA.
b) landt. stack av rotfrukter l. torv o. d. Grönberger Hvitbet. 6 (1872). MosskT 1889, s. 97. SD(L) 1904, nr 268, s. 4.
c) (i vissa trakter) sädesskyl. Linné Sk. 421 (1751). Rågen (var) redan inbergad, då Kornet ännu stod i sina kupor. Zetterstedt SvLappm. 2: 222 (1822).
Ssgr (jfr KUPA, v. ssgr): A: KUP-ANDMAT~02 l. ~20. bot. växten Lemna gibba Lin., kupig andmat. Nathorst SvVäxtn. 77 (1905). —
(3 b) -FISKE. (kup- 1927. kupe- 1923) (i vissa trakter)
1) abstr. När ålen ej längre är blind .. är det tid att börja kupefisket. SkrGbgJub. 19: 231 (1923).
2) konkret; jfr FISKE 5. Ett vanligt ”kupfiske”, som uppställdes på dammen. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 65. —
(13 a slutet) -HUMLE. (kup- 1727 (: Kup-Humblegårdar), 1748—1886 (: kuphumlegårdar). kupe- 1690 (: kupehumblegårdar)) (förr) humle planterad i jordkupor. Dahlman Humleg. 4 (1748). HushBibl. 1756, s. 430.
(9 b) -HÅLLARE, r. l. m. anordning (vanl. krans) som uppbär lampkupa o. d. PriskatalSonesson 1895, s. 189. —
-LAV. (†) bot. lavarten Urceolaria scruposa (Lin.) Ach., knaggellav, holklav. Acharius Lich. 32 (1798). Dalin (1852). —
-LOCK, n. (kup- 1670—1671. kupe- 1674) (†) kupigt lock (på kista o. d.). BoupptSthm 1670, s. 688. Därs. 1674, s. 251 a. —
(13 a) -PLANTERING. (i sht förr) skogsv. o. trädg. plantering i ovan jordytan upplagda jordkupor; motsatt: gropplantering. Björkman Skogssk. 196 (1868). LmUppslB (1923). —
-PLÅT. tekn. om bärande, välvd konstruktionsdel av plåt, nitad till en brobanas tvärbjälkar. Kupplåtarne för gångbanorna (i brobyggnaden). TT 1881, s. 165. —
-RYGG. (numera knappast br.) jfr -RYGGIG. När Ländkotorna äro drefna bakåt, men Ryggens i sitt rätta skick; så synes Kupryggen nedåt Länderna. Martin Bensj. 217 (1782). —
-RYGGIG. (numera knappast br.) som har ”kupig” rygg; puckelryggig. At en stor del härigenom (dvs. gm kikhosteparoxysmer) få Bråck, eller bli kupryggige. Alm(Ld) 1754, s. 33. Tholander Ordl. (c. 1875).
Avledn.: kupryggighet, r. l. f. (numera knappast br.) Martin Bensj. 218 (1782). Tholander Ordl. (c. 1875). —
(10 b) -TORN. (kup- 1761. kupe- 1861) (†) kupigt torn; motsatt: spetsigt torn. Kalm Resa 3: 323 (1761).
B (†): KUPE-FISKE, -HUMLE, -LOCK, -TORN se A. —
(2) -UGN. (kupe- 1562. kupo- 1541) ugn (för rumsuppvärmning) sammansatt av kupiga delar? VaruhusR 1541. ArkliR 1562: 17 (1562).
C (†): KUPO-UGN, se B.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content