publicerad: 1945
MÖNSTER mön4ster, sbst.3, n.; best. mönstret (Schmedeman Just. 568 (1669) osv.); pl. =; pl. best. mönstren (Tegnér (WB) 4: 113 (1824) osv.) l. mönsterna (Linder Om -er 42 (1890) osv.), stundom (i Finl. vanl.; jfr Bergroth FinlSv. 46 (1916)) mönstrena.
Ordformer
(monster 1769. munster 1548—1847. musten 1546. must(h)er 1541—1561. mynster 1612—1638. mönster 1550 osv. möster 1694 (: Stenmöster))
Etymologi
[jfr ä. d. mu(n)ster, mynster, d. mønster; av mnt. munster; jfr holl. monster, t. muster; av ffr. monstre, till lat. monstrare, visa, förevisa (jfr DEMONSTRERA)]
1) förebild varefter ngt göres l. skall göras.
a) förebild varefter ngt (skall) förfärdigas l. utarbetas; äv.: utkast; äv.: modell; ofta om ritning l. utklippt bild o. d. använd ss. förebild vid sömnad l. vävning o. d.; äv. om litteraturalster l. konstvärk o. d. som tjänar till förebild vid utarbetandet av ett annat dylikt. Att thu med thet förste later göre the thu paulun tilreede effter thet mönster, som Anders Målere nu i sommers senesten utkastede. G1R 21: 75 (1550). Det är väfvet efter mönstret. Sahlstedt (1773). Jag (har vid utarbetandet av skriften) ej mycket afvikit från mitt mönster. Rosenstein 1: 71 (1787). Först utklippas mönstren (till klänningslivet), hvilka derefter medelst knappnålar eller tråckling fästas på fodret. Lundin Kläds. 21 (1888). Madsen antar, att ett kopparstick tjänat målaren till förebild, således ett exempel på hvarifrån dessa togo sina mönster. AntT XIV. 1: 65 (1899). Fleetwood Herald. 57 (1917). — jfr BINDE-, BRODERI-, DAMASK-, KJOL-, SÖMNADS-, TILLSKÄRNINGS-, VIRK-MÖNSTER m. fl. — särsk.
α) (†) om person ss. modell för avbildning; äv. i uttr. efter den levandes mönster, efter levande modell. Schroderus Comenius 770 (1639). Det är en lust och en frögd, at se eder, och edar Skapnad är rätt et mönster för en Målare. Lagerström Gir. 52 (1731). Mörk Ad. 1: 5 (1742; i bild).
β) (†) modell av (sämre) tyg efter vilken klädesplagg förfärdigas. Duelck ttyll ett munster ttär som kronno kiorttellen skars effter 25 allen. KlädkamRSthm 1560 G, s. 6 b. Därs. 1772, s. 584.
γ) jur. förebild (l. modell) till handelsvara, med huvudvikten fäst vid varans utseende l. prydlighet l. estetiska sida (men icke vid varans konstruktion l. praktiska användbarhet). NF 11: 731 (1887). BtRiksdP 1897, I. 1: nr 9, s. 2. SFS 1909, nr 112, s. 1.
δ) handel. om avbildning av vara, ersättande prov på densamma. EkonS 2: 410 (1898). VaruhbTulltaxa 1: 14 (1931).
b) i allmännare anv., om annat än konkret föremål. Salomos widlöffteliga herliga bön, then han vtgöt wid thet han inwigde templet, är ozs ett mönster. Swedberg SabbRo 1556 (1690, 1712). Topelius Fält. 2: 126 (1856). År 1630 inrättades hofrätten i Dorpt alldeles efter mönstret af Svea hofrätt. Carlson Hist. 2: 23 (1856). (Sverge) tjente understundom andra stater till mönster. Därs. 28. Sparobligationer efter mönster från Amerika och England. Östergren (1932). — jfr BÖJNINGS-, STIL-MÖNSTER.
2) om person l. sak som är värd att efterlikna l. efterbilda; ofta ss. första led i ssgr för att beteckna ngn l. ngt ss. utmärkt l. framstående i sitt slag.
a) om person som på grund av sina egenskaper l. sitt handlingssätt är l. förtjänar att vara förebild för andra. Düben Boileau Skald. 35 (1721). (Du är) ett Mönster för Ditt Kön. Dalin Vitt. 3: 304 (1751). Då medborgarne sjelfva bildade sig efter sin Konung, såsom det yppersta mönster. Kolmodin Liv. 1: 54 (1831). Vi antaga Jesus Kristus som vårt enda mönster. Stridsropet 1884, nr 1, s. 3. Grimberg VärldH 3: 130 (1928). — särsk.
α) om författare l. konstnär o. d. vars alstring är l. anses vara värd att efterbilda. De hittils afgudade mönstren. Sturzen-Becker 1: 10 (1845, 1861). Såsom orgelvirtuos och andlig tonsättare .. står Bach såsom ett oupphunnet mönster för alla tider. Möller LbMus. 49 (1880). jfr SKALDE-MÖNSTER.
β) pregnant: person som i sin art är ypperlig l. förträfflig, ideal, ”praktexemplar”. Han är ett mönster av l. i plikttrogenhet. (Den avlidna var) ett Mönster aff all Dygd. Lucidor (SVS) 151 (1671). Denne ädle vän, i hvarje hänsigt ett mönster af man och vettenskapsman. Atterbom Minn. 681 (1825). Han kunde icke tvifla om / Att allt från lilla Elin kom, / Ett upptagsbarn, ett litet mönster. CVAStrandberg 1: 247 (c. 1870). jfr DYGDE-MÖNSTER.
b) om ngt sakligt som på grund av sin beskaffenhet o. d. är värt att efterbilda; äv. pregnant (jfr a β); särsk. om handling l. uppträdande o. dyl. l. om alster av litteratur l. konst o. d. Naturens mönster stedz ehr penna efterfahre. Düben Boileau Skald. 25 (1721). Sådana predikningar, som .. räknas för mönster af en rätt predikovältalighet. 1SAH 1: 144 (1786, 1801). Snillet kan .. väckas til verksamhet genom .. åskådning af sköna mönster. Höijer 4: 477 (1798). (Lärjungarna) borde .. hämta mönster för sitt uppförande af ormen och dufvan. Ödmann StrFörs. 4: 60 (1822). (Gustaf Horns) krigsplaner och stridsdispositioner .. kunna för alla tider tjena såsom mönster. Mankell Fältsl. 311 (1858). Övningsskolan (vid seminarium) .. bör vara så anordnad, att den kan .. utgöra mönster för en god skola. SFS 1937, s. 1021. — särsk. ironiskt. (I recensionen) omtalades boken som ett mönster för usel literatur. Strindberg RödaR 67 (1879).
c) ss. förled i ssgr som beteckna ngn l. ngt som utmärkt l. förebildlig(t); ideal-.
3) (†) form, gestalt, prägel, fason; i fråga om kläder: snitt. G1R 13: 231 (1541). Blomor af nÿtt mönster. KlädkamRSthm 1650 B, fol. 27. Wallquist EcclSaml. 1—4: 545 (1790).
4) (†) utsirad figur, sirat. Itt brunsswigz swärdh mz ordbond (dvs. doppsko) och musten haffuer gullit .. 3 marc. Skråordn. 325 (1546). G1R 22: 249 (1551).
5) system av (regelbundet återkommande) linjer l. figurer, i sht i vävnad l. på tapet o. d.; fasonering; teckning. Det var en makalös spetz och et förträffeligit mönster. Lagerström Tart. 53 (1730). Konsten att väfva i mönster. 1MinnNordM VII. 2: 1 (1884). Jag hjälpte mor att rita mönster. Gellerstedt Hemtr. 16 (1905). Ann-Charlotte gjorde .. försök att laga hans skjortor ... (Hon) hade allvarliga bekymmer med en lapp, som inte ville gå in i mönstret. Siwertz JoDr. 298 (1928). SFS 1941, s. 107. — jfr ALAGRECK-, ALLMOGE-, ARABESK-, BAND-, BLIXT-, BLOMSTER-, BOTTEN-, DRÄLL(S)-, FANTASI-, KLÖVERBLADS-, LINJE-, MEANDER-, RUT-, SCHACK-, STEN-, STJÄRN-, YT-MÖNSTER m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. tyg o. d. av (så l. så beskaffat) mönster. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 192. 12 st (servetter) af Diverse Munster. BoupptVäxjö 1817.
b) i bild. Rydberg Dikt. 2: 43 (1891). Bokens brokiga mönster av fängslande levnadsöden. UNT 1942, nr 258, s. 9.
6) (†) avbildning, bild. 1 duk medh Christi Mönster. Roth Kägleh. 24 (i handl. fr. 1686). Dryselius Måne 463 (1694).
7) (†) exempel l. prov (på ngt); äv. i uttr. mönster av ngt. (Du, Gud, har gjort vissa människor över-, andra underordnade) ther medh tu hafwer weelat wijsa Mönster aff tit eget Regemente, medh hwilken tu all ting styrer. Emporagrius Cat. E 5 b (1669). GbgMag. 1759, s. 167.
(2 c) -ANSTALT~02. Det storartade Nya Hospitalet .. är ämnadt till en mönsteranstalt för alla sådana inrättningar i riket. Thomée IllSv. 71 (1866). —
(2 c) -ARBETSGIVARE~10200. 3NF 4: 290 (1925). Statens rykte som mönsterarbetsgivare. SvD(A) 1935, nr 210, s. 4. —
(2) -ARTAD, p. adj. (mindre br.) som är värd att tagas till mönster. BEMalmström 8: 118 (1860). OoB 1894, s. 227. —
(1 a) -BILAGA~020. bilaga till tidskrift o. d., innehållande mönster för sömnad m. m. Freja 1881, s. 161. —
-BILD.
1) till 1.
b) bildl.; jfr mönster, sbst.3 1 b. (Rydqvist önskar) att utvecklingen (inom samhällslivet) sker utan inverkan af stela grundläror och utländska mönsterbilder. 2SAH 54: 88 (1878).
2) till 2: ideal, idealbild. Atterbom SDikt. 1: 266 (1810, 1837). (Konstens) verld (är) en mönsterbild för den så kallade verkliga verlden. Phosph. 1811, s. 578. Hjärne K12 46 (1902). särsk. bildl., om person. (Demosthenes) är en mönsterbild, gällande för alla tider. Bremer GVerld. 5: 44 (1862). Janzon Cat. 1: 12 (1889). —
(1 a) -BLAD. om plansch o. d. med ritning till föremål av ngt slag. KrigVAH 1843, s. 172. Lindblom Rokokon 200 (1929). —
-BOK; pl. -böcker.
1) till 1 a: bok innehållande mönster för konsthantvärk, byggnadskonst m. m.; äv.: bok med kollektion av varuprover o. d.; jfr mönster, sbst.3 1 a δ. BoupptSthm 26/7 1654 (bet. oviss). Dalin (1853).
(2 c) -BRUK. i sht om jordbruk; jfr bruk 8 a ε. Med hänsyn till landtbruket lät redan Gustaf Vasa inrätta kungsgårdarna såsom mönsterbruk. SkogsvT 1910, s. 349. Karlgren BolsjevRyssl. 175 (1925). —
(5) -BÄLTE. jfr bälte 2. Karlin Konstsl. 23 (1886). Vävnader .. med rika mönsterbälten över enfärgade bottenfält. SvSlöjdFT 1923, s. 42. —
(1 a, 5) -DUK. handarb. jfr märk-duk. DA 1808, nr 87, s. 7. (Skol-)flickor .. hafva .. sytt .. 3:ne märkdukar, 1 mönsterduk (m. m.). Tiden 1848, nr 255, s. 4. De på fin linnestramalj sydda namn- och mönsterdukarne. Karlin KultM 36 (1888). —
-FORM; pl. -er.
1) till 2 c. Den meliska stodens anletsdrag (äro) så afvikande från de stränga olympiska mönsterformerna, att (osv.). Rydberg RomD 97 (1874, 1877).
-FÄRG.
1) till 1 a: färg som användes ss. mönster. Likare å mönsterfärger (för sv. flaggan) skall tillhandahållas å de ställen, Konungen bestämmer. SFS 1906, nr 55, s. 1.
(5) -GARN. handarb. i vävnad: garn som bildar mönstret (i motsats till bottnen). QvinlHemsl. 70 (1880). SvSlöjdFT 1924, s. 19. —
(2) -GILL, adj.1 [eg. bildl. anv. av mönstergill, adj.2 (se mönstra, v.2 ssgr)] som tjänar l. kan tjäna till förebild, förebildlig; idealisk; utmärkt, ypperlig; fullkomlig; korrekt. JärtaBrefv. 1: 66 (1831). Mönstergilla tolkningar (till ryska) af svenskspråkiga skaldeverk. Paulson Minnestal 27 (1894, 1899). Han skötte sina ämbetsåligganden mönstergillt. Böök Stridsm. 180 (1910).
(2) -GILTIG. [jfr d. mønstergyldig, t. mustergültig] = -gill, adj.1 (Stiernhielms hexametrar) skulle vara mönstergiltiga, om (osv.). Atterbom Siare 2: 78 (1843). 3SAH 11: 307 (1896).
(1) -GIVANDE, p. adj. som lämnar förebild åt ngt.
a) till 1 a. Hahr ArkitH 334 (1902). För Morris och hans kamrater var gotiken den ursprungligen mönstergivande stilen. Josephson Romant. 129 (1926).
b) till 1 b. Lifvet hos ett folk och under en tid, som vi, öfver tvåtusen år sednare, ofta höra prisas såsom klassiska, d. ä. mönstergifvande. Bremer GVerld. 5: 231 (1862). —
(1 a, 5) -GIVNING. jfr form-givning. De blekingska allmogedräkterna ha med rätta blifvit prisade för .. sin smakfulla mönstergifning. Norlind AllmogL 317 (1912). Form 1933, s. 144. —
(2 c) -GOSSE. utomordentligt väluppfostrad o. välartad gosse; ofta med försmädlig bibet. Lipmanson Clemens Sawyer 9 (1877). Han blev .. den lilla, bleka, förnumstiga mönstergossen. Siwertz JoDr. 19 (1928). —
2) till 2 c; jfr hus 5. Presthuset i V. var bekant och vida kändt som ett mönsterhus. Naumann GranskKr. 1: 207 (1872). —
-KARTA, r. l. f.
a) till 1 a, 5: blad med påritat mönster för sömnad o. d. Dalin (1853). NerAlleh. 1886, nr 171, s. 4.
b) till 1 a: blad med påfästa knappar l. provlappar av tyg o. d. JournManuf. 4: 21 (1834). Östergren (1932). särsk. bildl. Hammarsköld SvVitt. 1: 128 (1818). Att han med synnerligt sjelfbehag för mig utbredde den brokiga mönster-chartan öfver alla sina dygder, tjente mig blott till, att (osv.). PoetK 1820, 1: 75.
2) till 1 a, om karta (se karta, sbst.2 V) använd ss. förebild vid kartritning. PedT 1897, s. 262. —
(5) -KORT, n. textil. i jacquardmaskin: efter visst mönster perforerat kort av papp l. papper med vars tillhjälp vävens varptrådar höjas, så att det avsedda mönstret bildas vid inslaget. UB 6: 447 (1874). —
(2 c) -LAND; pl. -länder. SvT 1852, nr 14, s. 1. (Stockholmsposten) drömmer om ett frihetens mönsterland i Amerika. Ljunggren SVH 2: 72 (1875). —
(4, 5) -LITS. (-lidzer, pl.) (†) om snörmakeri o. d. använt ss. prydnad. KlädkamRSthm 1628 A, s. 60 a. —
(5) -LÄSNING. textil. förberedande arbete för mönstervävning, bestående i inflätning av trådar till mönstret; äv. om motsvarande arbete vid jacquardmaskiner; jfr läsa, v.2 Andersson Väfn. 98 (1880). —
(5) -MURA. mura i mönster; i sht ss. vbalsbst. -ning, särsk. konkret. Gavel med mönstermurning och korsvirke i gavelröstet. FoF 1922, s. 107 (underskrift till bild). HantvB I. 4: 171 (1936). —
(5) -MURVÄRK~20 l. ~02. jfr -mura. Mönstermurverk förekommer någon gång (i gamla kyrkomurar). SvFmT 11: 160 (1902). —
-MÅTT.
2) till 1 b: mått varefter andra mått göras, normalmått. (Förr) nödgades man .. taga menniskokroppens lemmar till typ eller mönstermått. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 59 (1854). —
-PAPPER. särsk.
(1 a, 5) -PATRON, r. textil. uppritat mönster varefter mönsterkorten slås. 2UB 8: 297 (1900). Form 1933, Omsl. s. 58. —
(1 a γ) -REGISTER, sbst.1 (sbst.2 se mönstra, v.2 ssgr). jur. i Patent- och registreringsvärket fört register över varumönster som registrerats för åtnjutande av rättsligt skydd. BtRiksdP 1897, 6Hufvudtit. s. 38. —
(1 a) -RITNING. äv. konkret: ritning som användes l. kan användas som mönster. Weste (1807). Engström Schallenfeld 34 (1865; abstr.). Fatab. 1927, s. 111 (konkret). —
-SAMLING. konkret.
2) till 2 c: mönstergill samling av föremål; äv.: samling av föremål som äro mönstergilla. 2VittAH 21: 70 (1843, 1857). SFS 1894, Bih. nr 78, s. 2. —
-SKOLA, r. l. f.
2) till 2 c.
a) läroanstalt av sådan beskaffenhet att den kan tjäna till mönster för andra i sitt slag. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 60.
b) om riktning inom litteratur o. d. som (förtjänar att) anses ss. normgivande. Såsom skolor betraktade ansåg jag hvarken .. (Leopolds) eller fosforisternas hafva varit några mönsterskolor. Runeberg ESkr. 2: 292 (1863). —
(1 a γ) -SKYDD, n. jur. lagstadgad uteslutande rätt för upphovsman till varumönster att under viss tid reproducera detsamma vid tillvärkning för försäljning. NF (1887). BtRiksdP 1897, I. 1: nr 9, s. 9.
(5) -STICKA, v., -ning. sticka (ngt) i mönster; nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 240. —
(2 c) -STYCKE. (†) mästervärk. Wrangel TessPal. 14 (i handl. fr. 1757). Strindberg SvFolk. 2: 406 (1882). —
(1 a, 5) -TECKNERSKA. —
(1 a, 5) -TECKNING. teckning av mönster; äv. konkret: teckning som användes l. kan användas som mönster. KrigVAH 1843, s. 172 (konkret). I några få skolor öfvas mönsterteckning. SvFlicksk. 114 (1888). —
-TYG.
-TYP.
1) till 1, 2. (Den avlidne) tycktes .. vara en mönstertyp af den hälsa och härdighet, som (osv.). Flensburg (o. Collin) 88 (1909, 1915). ST 1929, nr 181, s. 6.
(1 a, 5) -UTTAGNING~020. uträknande av ett mönster för vävnad, broderi, knyppling o. d. efter ett prov o. d. TT 1888, s. 152. SvD(A) 1920, nr 47, s. 9. —
(5) -VALS; pl. -ar. vals med ingraverat mönster för tryckning l. pressning. Auerbach (1913). NoK 20: 34 (1923). —
(2) -VÄRD, adj. (mindre br.) värd att tjäna till förebild; förebildlig; idealisk. Rademine Knigge 1: 40 (1804). Östergren (1932). —
(2) -VÄRDIG. [efter d. mønsterværdig; jfr t. mustervürdig] (föga br.) = -värd. Hallström Reseb. 232 (1898). Elgström ModEsk. 115 (1916). —
2) till 2 c.
-VÄRLD.
2) till 5, om sammanfattningen av alla mönster inom ngn gren av konsten l. hantvärket. Hildebrand Medelt. 1: 481 (1884). Det skånska röllakanets mönstervärld ter sig oerhört rik och växlande. NoK 88: 121 (1928). —
(5) -VÄVD, p. adj. vävd i mönster. SFS 1891, nr 64, s. 53. De mönstervävda filtarna. TurÅ 1919, s. 83. —
Avledn.: MÖNSTRA, v.1, -ing. till 5: förse (ngt) med mönster, åstadkomma mönster i (ngt); ofta med avs. på vävnad o. d.: väva (l. sticka o. d.) i mönster; äv. med avs. på tegel l. mur: lägga resp. mura i mönster; oftast i p. pf. Mönstradt Schagg. DN 1892, nr 8403, s. 1. Mönstradt tegel (i korsvirke). Wrangel Konststil. 31 (1897). Kjoltyget färgade och mönstrade goralerna själva. Bolinder FolkEur. 199 (1928). jfr o-, små-mönstrad. särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkret, övergående i bet.: mönster. SvD(A) 1925, nr 101, s. 7. Mönstringen (i tyget) är konstnärligt enkel. STSD(A) 1933, nr 274 B, s. 23. jfr tegel-mönstring. —
Spoiler title
Spoiler content