publicerad: 1993
STUMP stum4p, om person m.//ig., om sak r. l. m. (Lind (1749) osv.) ((†) n. Rosenfeldt Tourville 114 (1698: något seegt Planckestump)); best. -en; pl. -ar (GripshInvent. 26/5 1547 osv.) ((†) -er GripshR 1555, s. 48 a (: Liuse stumper), Grubb 764 (1665); -or Aschaneus HwsRegl. 9 (1614: Brödstumpor)).
Ordformer
(stump 1541 osv. stumpe 1857 (: pipstumpe))
Etymologi
[fsv. stumper; liksom ä. d. stump(e), stompe (d. stump), nor. stump, fvn. stumpr, stycke surbröd (nor. dial. stump), av mlt. stump (lt. stump), motsv. mnl. stomp, stompe (nl. stomp), fht. stumph (mht., t. stumpf); jfr äv. eng. stump, av mlt. stump (se ovan); sannol. till den rot som äv. föreligger i STAM, adj., STUM, adj.1, o. nära samhörigt med STUMP, adj. — Jfr STUMBA, STUMLE, STUMPA, sbst., STUMPA, v.2, STUMPELSVIS, STUMPIG, adj.2, STYMPA, v.1, STYMPLA, v.1, 2, STYMPLIG]
1) (särsk. efter avskärning o. d.) återstående mindre bit l. stycke av ngt; äv. allmännare: bit l. stycke, särsk. i pl., sammanfattande om ngt som skurits osv. i bitar l. stycken (varav allt l. huvuddelen är kvar); äv. (i utvidgad anv.) om icke avskild del av ngt (se särsk. g, h); i sht förr äv. koll. (se särsk. BJÄLK-, BRÄD-STUMP m. fl.). Halfsijden band uti åtskillige stumpar. BoupptSthm 29/11 1665. På en salswäg der höga fönstrer giöres, uphugges gemenligen, emellan posterna, för sig sielfwa, til at derigenom spara långtimmer, och få gang (dvs. gagn) af stumparne. König Mec. 93 (1752). Allt hwad en dugtig påk om fyra fot — / Här ser ni stumparna — kan dela ut, / Det har jag icke sparat på, minsann. Hagberg Shaksp. 5: 424 (1848). Guldkedjans länkar slet hon: / släpar utmed marken nu / bojans stump. Andersson Ratn. 24 (1892). (Var det möjligt) att skogen .. skulle förvandlas till en förkolnad teg, där trädstammarna stod som svarta stumpar. Browallius SyndSkruke 333 (1937). Kulturen 1945, s. 144 (om rest av kam). — jfr BJÄLK-, BRÄD-, HALM-, LACK-, PENN-, PLANK-, PÅK-, REM-, REP-, RÖR-, SEGELGARNS-, SNÖR-, TÅG-, VÄRJ-, VÄV-STUMP m. fl. — särsk.
a) om tandstump. Thänderna falla och fallna der hän the vecklande (felaktigt för wacklande) Stumper, Win (felaktigt för Wil) intet mala sin mäldh. Stiernhielm Herc. 321 (c. 1652; uppl. 1668: stumpar). ÖoL (1852). — jfr TAND-STUMP.
b) om (en efter många formeringar återstående) stump av blyertspenna; förr äv. liktydigt med: blyertspenna (sannol. eg.: stump till skrivpenna, motsatt: bläckpenna). Dalin Arg. 2: 440 (1734, 1754). Nu är det bara en liten stump kvar av pennan. SvHandordb. (1966). — jfr PENN-STUMP.
d) om cigarr- l. cigarettstump, fimp. Cigarretten lämnar aldrig hans läppar, så snart han rökt ut en, tänder han nästa på stumpen. Diedrichs Nichols Trädg. 176 (1934). SvHandordb. (1966). — jfr CIGARR-, PAPYROSS-STUMP.
e) om stump av människo- l. djurkropp l. av lem l. svans; förr särsk. om kropp som lemmarna (l. enbart huvudet) huggits l. skurits av på, bål; jfr 2 e. (Avgudabildens) hoffuudh och bådha hans hender (lågo) aff hugna widh tröskelen, så at stumpen lågh allena för sigh. 1Sam. 5: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: allenast fiskdelen satt kvar på honom). Jag (Judith) hans (dvs. Holofernes) hufwud löst från andra kroppen skar. / Så wälte jag vr säng then döda stump på jorden. Kolmodin QvSp. 1: 625 (1732). Här i islåren har jag några stumpar, som jag skall skicka upp till styrelsen .. (Ta'r fram ett ben och en arm). Strindberg Dam. 53 (1898). Jerry, schäfern, viftade häftigt med sin vargsvans och Rill, rottweilern, gjorde så gott han kunde med sin lilla ynkliga stump. Nordström PatrAM 20 (1931). Sedan hennes ben huggits av, stred hon vidare på stumparna. Claëson Lockhart Farväl 229 (1934; eng. orig.: She fought upon her stumps). — jfr ARM-, BEN-, FINGER-, REVBENS-, SVANS- m. fl.
f) om litet stycke järn som huggits av från stång l. dyl. Bergv. 2: 597 (1752). Mindre jernstycken eller så kallade smärre stumpar .. samla Jernwräkarne tilhopa. Därs. 3: 578 (1779). Hela konsten består här i det, att från den glödgade ändan allt igenom afslå (stål)stången i något jemnstora stumpar. JernkA 1818, 1: 122.
g) närmande sig 2, om kort stycke l. del l. avsnitt av väg l. gata (som avviker från huvuddelen på något sätt) l. av naturformation; äv. om avsnitt av färdväg (som återstår) o. d. Små stenlagda stumpar finnas emellanåt (på vägen mellan Bremen o. Osnabrück). Geijer I. 3: 103 (1825). Ändmoränerna upplösas i korta, svårt igenkänneliga stumpar. Fennia XIV. 7: 45 (1897). Återstår en stump att åka. Collinder Kalev. 103 (1948). — jfr BAN-, JÄRNVÄGS-, VÄG-STUMP.
h) (†) om skaftändan på pik l. spjut; äv. om nedre ändan av fanstång (i ssgn FAN-STUMP). Delachapelle ExBook 72 (1669; på pik). Och slog iagh honom sedan medh stumpen af spiut skaftet. Peringskiöld Wilk. 272 (1715).
i) mer l. mindre bildl. Hon (dvs. människan) älskar, hatar, giör och låter på en slump, / Upreser, bryter af, och lemnar ingen stump. ÖB 25 (1712). Gud gifve att jag en gång finge återse den stumpen som är kvar af min brigade oafkårtad. JACronstedt (1809) hos Quennerstedt Torneå 2: 122. Samtiden 1874, s. 243.
2) i allmännare anv. av 1, om kort (o. stabbigt) föremål l. kort stycke av ngt (t. ex. ett ämne l. material o. d.) som icke utgör l. uppfattas ss. ngt av en större helhet avdelat. 11 stumpar wäfbetar, som lades i en säck. KKD 10: 133 (1708). (Förklädesbandet) träddes på mitten över livbandet, och bildade en vivsa, bestående av två stumpar, som nådde ned till kjolbandet. Fatab. 1930, s. 102. Gatan är bara en [liten] stump. SvHandordb. (1966). — jfr BJÄLK-, BRÄD-, JÄRNVÄGS-, PLANK-, PÅK-, REM-, REP-, RÖR-, SEGELGARNS-, SEN-, SMÅ-, SNÖR-, TÅG-, VÄV-STUMP m. fl. — särsk.
c) (i fackspr.) i fråga om fabrikation av herrhattar: (kägelformigt) filtstycke som utgör ämne till hatt. Hvad storleken beträffar, kan nämnas, att de s. k. ”stumparne”, benämningen på hattämnena efter valkningen (vid filthattfabrik), hålla omkring 25 cm. SD(L) 1900, nr 489, s. 4. Stump kallas ett ungefär kägelformigt filtstycke, avsett för framställning av en hatt. Kjellin (1927). — jfr FILT-, HATT-STUMP.
d) sjöt. i pl., om de undre märsseglen på segelfartyg med dubbla sådana; i sådana uttr. som segla (äv. ligga o. d.) för stumparna, med (endast) de undre märsseglen satta. Se på skutan därborta, som arbetar för bara stumparne. Engström Häckl. 12 (1913). Söndagen den 13 april lågo vi .. hårt bidevind för stumparna och focken samt de undre stagseglen. VFl. 1930, s. 140. jfr: Segla för stumparna (dvs.) med resterna av rigg o. slitna segel. IllSvOrdb. (1955).
e) motsv. 1 e, om kort lem l. om kort l. blott rudimentär kroppsdel l. kort del av kropp över huvud taget. Att du inte kan röra en enda stump af ditt jordiska omhölje utom tårna. Backman Reuter Lifv. 1: 139 (1870). 2NF 24: 120 (1916; i pl., om rudimentära vingar hos unga rätvingar). På en pygmés kropp med två underligt ledlösa stumpar till ben vilade .. ett .. huvud. Siwertz JoDr. 335 (1928). — jfr FINGER-, RUMP-, SVANS-, VING-STUMP.
f) (numera mindre br.) i pl., om små l. obetydliga tillhörigheter l. tillgångar som ngn har. LdVBl. 2/3 1842, s. 4. Med få ord, lilla Cecilia, hustrun är till för att göra trefligt åt sin man och hushålla med stumparne, så att det räcker till. Wetterbergh SamhKärna 1: 198 (1857).
g) (vard.) om penis. Säj, att du rantade ute på nätterna! Du var ute och sprang efter stumpen som alla andra jäntor. Carlsson Oxnäset 269 (1947).
h) mer l. mindre bildl. Jag .. (hade) funnit, att jag stod en lång stump i vetande öfver både förvaltaren och min kamrat. Schröder Bruksb. 251 (1892). Man skall söka tidens ideal i det korta, i det nätta formatet, i den förtjusande lilla stumpen. SvD(A) 1931, nr 288, s. 10. — särsk. (†) koll., i uttr. gå till stump, gå till spillo, gå förlorad, gå om intet. OxBr. 5: 5 (1612).
3) [specialanv. av 1 o. 2] (ngt vard.) om kort sång- l. musik- l. textstycke; dels om sådant sångstycke osv. som utgör avsnitt av en större helhet, fragment l. dyl., dels om kort sångstycke osv. som utgör (l. uppfattas ss.) en helhet; äv. i fråga om tal, särsk. om kort predikan (se slutet) l. om ngt som säges i få ord l. om avsnitt av (sam)tal; äv. i fråga om sångfågels sång. Han visslade en stump ur Zigenarbaronen. Jag tänker skriva en stump i tidningen om hans senaste bok. Ni kunde väl siunga en liten stump också. Envallsson Tunbind. 15 (1781). Det lisar / Otroligt, att få svärja om en stump, / När man har något otaldt med vår Herre. Atterbom LÖ 2: 391 (1827). Gabrielle har hjertligt roligt åt de stumpar af deras konversation, som nå hennes öra. Bremer Hem. 2: 9 (1839). De Geer VSkr. 1: 16 (1841, 1892; om bofinks sång). Fru Jeannette Jacobsson, som sjöng hvarjehanda vackra stumpar af Kjerrulf (m. fl.). Rydberg Brev 1: 50 (1866). Då och då prövar han en fuktig nymodellerad lergök och blåser en stump, en skala med fyra toner eller Gubben Noak. MorgT 1948, nr 263, s. 1. Utbrutna stumpar ur gamla (TV-)reportage. DN(A) 25/10 1964, s. 14. DN 25/1 1988, s. 16 (i pl., om korta meningar som man minns från barndomen). — jfr MELODI-, SAMTALS-, SMÅ-, SÅNG-, VERS-, VIS-STUMP. — särsk. (†) om kort provpredikan som prästkandidat höll inför ledamöter av sitt domkapitel. SvLitTidn. 1813, sp. 159.
4) (†) ss. ytmått, = KVADRAT-FAMN (utgörande sextondelen av en famn; se d. o. II 3). Widmark Helsingl. 1: 308 (1860). Thulin Mant. 1: 87 (1890; om förh. i Ångermanl. o. Hälsingl.).
6) (vard.) om liten, obetydlig person (särsk. i ssgn KARL-STUMP); äv. om ung man (i ssgn MÅG-STUMP).
Ssgr: A: (2 e) STUMP-APA. [apan har blott rudimentära tummar] (numera bl. tillf.) sidenapa. SvUppslB (1935). —
(2 e) -BAGGE. entomol. skalbagge tillhörande familjen Histeridae (vilken kännetecknas av att täckvingarna är korta baktill). 2SvUppslB (1953). DjurVärld 3: 178 (1963). —
(2) -FOT. [jfr t. stumpffuss] (†)
2) hos haj, rocka l. havsmus: kort l. rudimentär fot; jfr -lägg. 2GbgVSH 3: 24 (1819; hos glattrocka).
Avledn.: stumpfotad, p. adj. [efter eng. stump-footed] (†) till -fot 1: som har klumpfot, klumpfotad. Serenius (1734; under stump). Schultze Ordb. 5164 (c. 1755).
stumpfoting, r. l. m. (†) till -fot 2: djur tillhörande klassen Tardigrada (som har korta extremiteter), trögkrypare. Thorell Zool. 2: 391 (1865). Björkman (1889). —
(1 e) -FÖRSÖRJNING~020. med. behandling av amputationsstump, som syftar till att främja blodförsörjning o. d. Wernstedt (1951). —
(2) -GALLRING. (i sht förr) hjälpgallring varvid korta (undertryckta) träd o. buskar tas bort. SkogsvT 1910, s. 158. —
(2) -HAKE. (†) kort hake? En medhjelpare höll up det öfra ögonlåcket med en hake, det nedra hölts undan med en stumphake. VeckoskrLäk. 4: 125 (1783). —
(1) -HOVAD, p. adj. (†) om häst: som (gm nötning) har korta hovar. Florman HästKänned. 103 (1794). —
(1 e) -HYLSA. med. på l. till protes: hylsa vari arm- l. benstumpen placeras. SvLäkT 1955, s. 1299. —
(2) -HÖNS. (†) tamhöns som (saknar sista stjärtkotan o. följaktligen) saknar stjärtfjädrar; jfr gump-höns. Möller Fjäderf. 38 (1885). —
(6) -KAMMARE. (förr) om apologistskolans första l. nedersta avdelning; jfr kammare, sbst.2 2 e β. Öman Ungd. 107 (1889). —
(2) -TRÅD. (†) järn- l. ståltråd bestående av korta stumpar (uppkomna på grund av skörhet l. annat fel). Rinman Jernförädl. 41 (1772). Det enda, hvari .. (järnstängerna) liknade hvarandra, var att de voro ojemna, så att intet annat än stumptrå deraf kunde fås. JernkA 1827, s. 465. Dalin (1854). —
(1 c) -VAX. (stumpe- 1593) (numera bl. tillf.) vax erhållet av stumpar av vaxljus. KryddRSthm 1593, s. 3. —
(2) -VERK. (†) koll., bildl., om ngt av småbitar bestående o. värdelöst, strunt l. skräp l. smörja l. mischmasch o. d. Bremer Sysk. 1: 19 (1848). —
(2) -VIS, adv. med en stump l. bit l. ett stycke i taget, bit för bit, styckevis; jfr stumpe-vis, stumpom. Warburg Richert 2: 355 (i handl. fr. 1857). En av .. (kriorna) hade Stora Ji till på köpet bevarat åt eftervärlden genom att stumpvis citera den (i tidningen). Widegren Johanssons 63 (1939). Anm. Enl. Östergren (1948) skulle ordet (dock sällsynt) äv. förekomma ss. adj.
B (†): STUMPE-GARN, -VAX, se A. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content