SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UMGÄNGE um3~jäŋ2e, förr äv. OMGÄNGE, n. (JönkTb. 138 (1540) osv.) ((†) r. l. m. l. f. LPetri Sir. 13: 2 (1561), 2Saml. 35: 218 (1662)); best. -et; pl. -n (VDAkt. 1685, nr 5, osv.) ((†) = VRP 1697, s. 273).
Ordformer
(om- (åm-, -mm-) 15401870. um- (vm-, wm-) 1535 osv. umb- (vmb-) 16401657. un- (vn-) 15231637. -gäng (-e-, -iä-) c. 16601688 (i vers). -gänge (-e-, -ie-, -iee-, -iä-, -gg-, -gh-) 1523 osv. -gängie (-ie-, -iä-, -nn-, -gh-) 15901665)
Etymologi
[fsv. umgänge; motsv. fvn. umgengi; avledn. av umganga (se UMGÅS)]
1) förhållandet att två l. flera (redan bekanta) personer (under viss tid) är tillsammans l. umgås; särsk. om (mer l. mindre regelbundet återkommande) sällskapligt l. vänskapligt betingad samvaro; särsk. med bestämning inledd av prep. med betecknande den l. dem som ngn är tillsammans med osv.; äv. dels utvidgat l. oeg., om mänsklig samvaro på avstånd (ss. gm brevväxling o. d.), dels mer l. mindre bildl. (särsk. i fråga om ngns själs- l. tankeliv; se äv. e, j); jfr UMGÄNGELSE. (Byfogden påbjöd) att han skulle icke gå i Oluff Åwerskerere gård heller haffwa ther nogit omgenghe. JönkTb. 138 (1540). (Sedan en präst blivit utnämnd av domkapitlet) skal han skickas til församblingen at låta ther höra sina gåfwor, och sökia medh thess ledamoter kundskap och it godt umgenge. KOF II. 1: 294 (1659). Dageliga förfarenheten gifwer oss wid handen huru oumgiängelig Bref- och Skrif-Wäxling .. äro uti det menniskeliga umgiänget. Biurman Brefst. 2 (1729). I omgänge äro de wänlige, i lefnad nycktre och snygge. Osbeck Resa 169 (1751, 1757). Näringarna, Handeln och i allmänhet det praktiska lifvet, sjelfva umgänget i de så kallade bildade klasserna, fordra en egen art af förberedande kunskap. Tegnér (WB) 6: 172 (1828). Den klart intellektuelles högsta frihet kan bara vinnas i umgänget med den rena tanken och dess lagar. 3SAH LX. 1: 33 (1949). Omgivningen tycker att han är en glad och god person som har stort utbyte av umgänge med andra. SvD 9/12 1996, s. 19. — jfr FAMILJE-, KAMRAT-, SALONGS-, SOCIETETS-, STUDENT-UMGÄNGE. — särsk.
a) föregånget av genitivattribut l. poss. pron. angivande den med vilken ngn är tillsammans l. har sällskap av. Man skal hålla honom (dvs. en bannlyst) .. lika som en Hedninga, och fly hans omgänge. LPetri KO 33 a (1561, 1571). At hwar och en .. icke begifwer sig sielf af öfwerdådighet uti deras omgänge som besmittade äro. SthmStadsord. 1: 124 (1657). Lovisa Ulrica, uppfostrad i Voltaires umgänge, hade blifvit Sveriges Drottning. Hon önskade att gifva oss en Vitterhet efter den Franskas mönster. Broocman SvSpr. 99 (1810). Överhuvud är det tydligt, att (R.) Dybeck mot slutet av sitt liv blev bitter och förgrämd och drog sig undan folks umgänge mer och mer. Arv 1948, s. 22.
b) i vissa uttr.
α) ha, förr äv. hålla l. pläga (sådant l. sådant) umgänge med ngn (jfr PLÄGA 6 a), vara tillsammans l. umgås (på sådant l. sådant sätt) med ngn. G1R 10: 286 (1535). Then (präst) som .. it stort och förargeligit umgenge holler medh kettare och uppenbara sanningennes mootståndare (skall varnas). KOF II. 1: 198 (1659). (Jesus kunde) gå til sina Lärjungar, pläga omgänge med dem och tala med dem, så wäl som med sin Fader. Nohrborg 87 (c. 1765). I den byggning vi bodde i på Skottvallen, bodde mest gammalt folk, som vi inte hade något umgänge med. Järnbruksminn. 68 (1952).
β) slå sig i umgänge med ngn (se SLÅ I 47 a γ), slå sig ifrån ngns umgänge (se SLÅ I 47 a ϑ).
c) jur. om i lag reglerad samvaro mellan barn och den förälder (l. annan barnet närstående person) som vid skilsmässa ej tilldöm(t)s vårdnad om barnet. 1NJA 1919, Not. B, s. 30. Domstolarna dömer slentrianmässigt till umgänge varannan helg för papporna. DN 29/11 1987, TVBil. s. 8.
d) (†) om två (l. flera) personers samvaro vid visst tillfälle l. under viss tid, närmande sig bet.: möte, träff. BtFinlH 4: 274 (1564). Igenom sine förrige peregrinationer och umgängen med Lärde män. Schück VittA 2: 442 (i handl. fr. 1688). De blefvo kära .. de öfvervunnos af små flygtiga lustbarheter, små söta omgängen här och där. Thorild (SVS) 4: 141 (1794).
e) könsumgänge, samlag; särsk. i sådana uttr. som sexuellt l. intimt, förr äv. köttsligt umgänge; äv. mer l. mindre bildl. Svart G1 48 (1561). Olof Ersson (sägs) bekänt på Rätteplassen sig .. haft omgänge med Haaf-frun. Broman Glys. 1: 320 (1707). Den, som förut trolåfvat sig med någon .. och fäster sig sedan en annan, med hvilken han kiöttsligit umgänge icke haft, bör .. med böter efter Lag .. beläggas. PH 2: 967 (1732). I det .. konsten, sjelf varande dålig, plägar umgänge med något dåligt, aflar hon något dåligt. Dalsjö Platon 2: 462 (1872). Det kan .. nämnas, att electi inom manikeismen fingo avhålla sig från köttföda och sexuellt umgänge, enkannerligen giftermål. KyrkohÅ 1941, s. 64. Rätten fann styrkt att Andersson .. tilltvingat sig intimt umgänge med en flicka. DN(B) 1962, nr 43, s. 7.
f) (†) i utvidgad anv., om tillvaron l. livet på jorden; äv. om de troendes tillvaro efter döden. Tuchtan och ärligheet j thetta werldzligha omgenget. Falck Und. 72 a (1558). Then Himmelska Triumpherande försambling åstundar Gudz Barns herligha vppenbarelse, at the Christne som här förtryckias må snart förlossade bliffua, och til thet Himmelska omgängit komma. Baazius Upp. 53 b (1629). Gif .. efter thetta Jordiska och timmeliga omgänge, en ewig glädje och salighet. PH 9: 516 (1771; rättat efter orig.).
g) närmande sig l. övergående i bet.: umgängesliv. Thet skulle falla .. mig trötsamt at afskrifwa alla the Exempel man uti Historierne möter och i algemena umgänget hörer af slika falska Astrologiska Spådomar. Block Progn. 26 (1708). Du känner min fallenhet för umgängets nöjen. Hjärne DagDrabbn. 146 (i handl. fr. 1804). Umgänget i prästgården präglades af allvar, glädtighet, mångsidighet och anspråkslöshet. MinnGPrästh. 1: 6 (1924).
h) närmande sig l. övergående i bet.: umgängessätt; förr äv. om ngns sätt att sköta sina åligganden o. d., handlingssätt, beteende. Lælius Jungf. B 8 a (1591). Skal och Öfwersten först sielff uthi lefwerne och omgänge föregå sitt Regemente, medh ett Gudfruchtigt och hederligit Lefwerne. Söderman ExBook 194 (1679). Fransosens umgänge (är) glättigt, så älskanswärdt. Wallenberg (SVS) 1: 179 (1769; uppl. 1998). (G. II A:s) milda och glada umgänge lifvade modet hos en hwar. Fryxell Ber. 6: 23 (1833). Förmågan att styra och råda i kommunala värv, i undervisning, fattigvård och barnavård, även det vänliga, vinnande umgängets gåva kan bli till gagn. Andræ Herdabr. 61 (1937).
i) övergående i bet.: kontakt l. förbindelse; särsk. i fråga om kontakt (mellan orter l. länder l. folk o. d.) av politisk l. kulturell l. merkantil natur. Umgänge med fremmande Folck. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 516 (1698). En wäl inrättad handel .. utwidgar Siöfarten, ställer widt afskilda Länder uti nyttiga umgiängen ock förbindelser. VetAH 1740, s. 341. Det är obegripligt, at .. (afrikanerna) som för Europeernes hitkomst, hvarken ägde något omgänge med den öfriga verlden, eller kände tobakens bruk, likväl kunde blifva så galne efter denna giftiga kryddan. Thunberg Resa 1: 213 (1788). Man får inte glömma bort, att det varit i internationellt umgänge, som mycket av vår goda brukskonst skapats och prövats. Form 1949, s. 89.
j) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. om förhållandet att ngn ägnar sig åt l. sysslar med l. intresserar sig för ngt sakligt; förr äv. konkretare: sysselsättning l. göromål l. (arbets)uppgift o. d. (Hon bekände) ath hun jchie .. wisthe nokioth beuiss eller beskiedh, ath Erich Monnss[o]nn skulle j nokionn måtho haffua haffth nokion otilbörligie omgiennghie i Jessp[er]s hus anthinngienn medh ordh eller gierninngier. TbLödöse 225 (1590). (Uppenbara syndare skall) aff predikantenom förbiudas något vmgenge i Kyrkio saker, som är stå fadder, tiena brudehoff til Kyrkio och ifrå. KOF I. 1: 426 (c. 1618). Den yngling förklaras ovärdig att bekläda något embete i riket, som hädanefter beträddes i umgänge med filosofiska satser. Järta 1: 5 (1799). Fjell-lifvet och det dagliga förtroliga umgänget med de mäktiga naturkrafterna. Oscar II 3: 244 (1861, 1889). (Påven) sade mig att jag borde sysselsätta mig i biblioteket; där behövdes unga krafter, och umgänget med böcker vore alltid bildande. Lagergren Minn. 6: 134 (1927).
2) i konkret anv., om grupp av människor som (vanl. känner varandra o. mer l. mindre regelbundet) träffas o. umgås (för gemensam måltid l. tankeutbyte l. förströelse o. d.), ofta liktydigt med: umgängeskrets; särsk. i sådana uttr. som höra till ngns umgänge; äv. i individuell anv., om enskild person (l. djur) som ngn gärna söker sig till l. är tillsammans med l. som utgör ngns sällskap l. följeslagare o. d. Jag fruchtar, att han aff ded omgengett i Upsala till eventyrs insuper någre oseder, som (osv.). AOxenstierna 4: 544 (1629); möjl. till 1. När Klåckaren .. är med (prästerna) i sällskaper och umgängen, skal han noga taga sig til wara, at han intet bemöter dem med förakt och dierfhet. PH 5: 3126 (1751). Mamsell Rönnqvist är ett mycket behagligt umgänge, min bror. Hon visar sig utan fasoner. Almqvist JK 8 (1835). En del possessionater .. hörde till hans umgänge. De Geer Minn. 1: 279 (1892). När jag smeker min katt Petronius, som nu är mitt huvudsakligaste umgänge (osv.). Lindström Leksaksb. 83 (1931). Arne, Dag och gamla hederliga Victor blev mitt umgänge. De snackade och jag drack. Stensdotter ArnesKiosk 247 (2004).
Ssgr (till 1): A: UMGÄNGES-BEHAG. (†) om egenskapen l. förhållandet att i umgänge (kunna) behaga. Sahlstedt CritSaml. 625 (1765). I ädla qvinnors umgängesbehag och ungas skönhetsdrag. 2SAH 33: 99 (1861).
-BEKANT. (numera bl. tillf.) person som man (gärna) umgås med l. som ingår i ens umgängeskrets. Mina närmare umgängesbekanta. Svedelius Lif 390 (1887).
-BILDNING. (†) bildning (se d. o. 5 b) som krävs för l. fås gm deltagande i umgängeslivet. Alla, som varit ute i Europa och sett länder der ett slags umgänges-bildning fins till, kunna, när de komma till Sverige .. tillbakahålla leende vid anblicken af personer här, som sägas tillhöra herrskapskretsarne. Almqvist God. 89 (1838). Tegnér Armfelt 1: 13 (1883).
-BRODER, äv. -BROR. (umgänges- 1619 osv. umgängs- 18491942) jfr broder 7 o. -vän. Jagh förnimmer, att hycklare och ögnawener, ganska skadelige och farliga vmgenges bröder äro. Bullernæsius Lögn. 148 (1619).
-CIRKEL. (umgänges- 18371856. umgängs- 1855) (†) umgängeskrets. Valerius 2: 224 (1837). Zedritz 3: 15 (1855).
-FOLK. (umgänges- 16441887. umgängs- 17071797) (†) sammanfattande, om personer som man (gärna) umgås med l. som ingår i ens umgänge l. bekantskapskrets; jfr folk 3 o. -krets. Ungius Alm Dedik. 1 (1644). I allmänhet sagdt har verlden icke varit arg mot mig. Jag har haft godt umgängesfolk. Jag har varit ”vänsäll”. Svedelius Lif 171 (1887).
-FORM. form (se d. o. I 4) för umgänge. Att dessa (maskerader) kunde lyckas, vitnar om stigande hyfsning och friare umgängesformer hos den stora mängden af folket. Eichhorn Stud. 3: 267 (1881).
-FOT. (†) jfr fot 5 o. -förhållande. SvLittFT 1838, sp. 534. Att Ekborn och Nej stått till hvarandra på lika förtrolig umgängesfot. SvT 1852, nr 26, s. 3.
-FÖRBINDELSE. (numera bl. tillf.) förbindelse (se d. o. 1 d) gm umgänge. Cronholm Lig. 105 (1839). Osannolikt är .. icke, att något vänligt ord fälts till Dalins förmån från den Taubeska familjen, med hvilken han stod i vänligaste umgängesförbindelse. 2SAH 59: 186 (1884).
-FÖRBUND. (†) om människans gm dopet ingångna förbund med Gud; jfr förbund 4 e α. Gallius AÅkeson E 3 a (1643).
-FÖRHÅLLANDE. av umgänge betingat förhållande; äv. om förhållande som utmärker umgänge. Wallin Rel. 4: 196 (1837). Umgängesförhållandena voro af det mest inskränkta slag, så att vi nästan städse voro vid vårt ensliga hem. Svanberg RedLefn. 40 (1882).
-GÅVA. (umgänges- 1759 osv. umgängs- 17911798) (numera bl. tillf.) fallenhet l. talang för umgänge, vanl. i pl.; jfr gåva 2 b. Allamand hade artiga umgänges gåfvor. Ferrner ResEur. 125 (1759).
-KAMRAT. (umgänges- 16921900. umgängs- 1728) (numera bl. tillf.) jfr kamrat 1 o. -vän. VRP 1692, s. 736. I Edelfelt .. liksom i Vallgren, hade Tavaststjerna ständiga umgängeskamrater, hvilka på många sätt voro honom till glädje och nytta. Söderhjelm Tavaststj. 81 (1900).
-KARL. (umgänges- 16621807. umgängs- 1758) (†) jfr -man, -vän. Iag må bekänna dätt är rätt en behagelig man, och iag är rätt glad att farkiär haar en sadan omgänges kar. Ekeblad Bref 2: 341 (1662; rättat efter hskr.). Weste (1807).
-KATEKES. (†) skämtsamt l. ironiskt, sammanfattande, om samling av umgängesregler. (Han) kunde sin umgängeskatekes och visste att ripostera en nonchalans. Nilsson FestdVard. 38 (1925).
-KODEX. (†) (tänkt) samling av umgängesregler. Enligt engelsk umgängeskodex, bör ett samtal, som .. börjat utan presentation, också sluta utan presentation. Steffen ModEngl. 145 (1893).
-KONST. jfr konst 3 e o. -vett. Dalin Arg. 2: 12 (1732, 1754). En umgängeskonstens mästare ägde han i sällsynt grad gåvan att fängsla och behaga. 3SAH LVIII. 1: 42 (1947).
-KRETS. (umgänges- 1797 osv. umgängs- 1818c. 1854) krets (se krets, sbst.1 9 b) i l. med vilken man umgås; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -cirkel, -lag, -värld. LBÄ 1: 62 (1797; bildl.). Majken (fick) nöja sig med att ge pianolektioner åt umgängeskretsens barnungar. Krusenstjerna Fatt. 2: 322 (1936).
-KULTUR. kultur (se d. o. 7) utmärkande för l. utvecklad i umgängeslivet. (En) formalism .. har förlänat fransk umgängeskultur dess obestridda tongivande och världsbehärskande ställning. Nilsson FestdVard. 53 (1925).
-LAG. (numera bl. tillf.) jfr lag, sbst.3 14, o. -krets. En del yngre element, som höllo ihop även utanför arbetet i vissa traditionella umgängeslag eller sällskap. Erixon SthmHamnarb. 135 (1949).
-LEVNAD. (†) umgängesliv. Ödmann AnvPred. 28 (1807). 3SAH 9: 29 (1834).
-LIV. (umgänges- 1804 osv. umgängs- 18171855) jfr liv I 3, 5 o. -levnad o. sällskaps-liv. Choræus Bref 208 (1804). Umgängeslivet var enkelt men präglades av gästfrihet under otvungna former. FrSkånStäd. 112 (1932).
-MAN. (umgänges- 1644 osv. umgängs- 17561857) (numera mindre br.) man som har fallenhet för o. trivs (o. tillbringar mycket tid) i umgänge; äv. om umgängesvän; jfr man, sbst.2 5 c, o. -karl. OxBr. 12: 106 (1644). Öfverste König .. nu en snäll Landthushållare, god värd och nöjsam umgängesman. Kellgren (SVS) 6: 224 (1789). Biberg är min intime vän och älskade umgängesman. 2Saml. 4: 139 (1815). Östergren (1964).
-MÄNNISKA. (umgänges- 1808 osv. umgängs- 18511855) (numera bl. tillf.) sällskapsmänniska. DA 1808, nr 37, s. 12. Begåfvad med talanger för sällskapslifvet var han icke sällan en mycket angenäm umgängesmenniska, som spridde munterhet och glädje i kamratkretsen. KrigVAH 1894, s. 195.
-NORM. umgängesregel. FoF 1938, s. 95.
-NÖJE. (umgänges- 17951847. umgängs- 18051886) (†) om det nöje som umgänge med andra innebär l. skänker; äv. konkretare, om nöje (se d. o. 5 b) som förekommer l. erbjuds i umgängeslivet. BrinkmArch. 2: 403 (1795). De umgängsnöjen åt hvilka Han älskade att lemna stunderna af sin ledighet. JGOxenstierna 1: 218 (1805). Dottren vet .. (att rätt älska) när hon .. offrar umgängsnöje .. åt den bräckligas hugnad. Wallin Rel. 3: 120 (1831). Strindberg TjqvS 1: 197 (1886).
-REGEL. (umgänges- 1754 osv. umgängs- 1746) regel (se regel, sbst.1 II 1 b) för umgänge(slivet); vanl. i pl.; jfr -katekes, -kodex, -norm. Lallerstedt Dygdel. 59 (1746). Etiketten var från början umgängesreglerna för adeln och överklassen. GbgP 31/5 2003, Bil. s. 14.
(1 c) -RÄTT. jur. rätt till (regelbundet) umgänge för barn o. den förälder (l. annan barnet närstående person) som vid skilsmässa ej tilldöm(t)s vårdnad om barnet. Umgängesrätt har av domstolarna tillämpats så vidsträckt, att den av föräldrarna, som icke har vårdnaden om barnet, tillerkänts rätt att ha barnet hos sig under viss tid varje år. Minnesskr1734Lag 2: 94 (1934).
-SED. (umgänges- 1842 osv. umgängs- 1678) i sht i pl.; jfr sed 1 a o. -skick, -vana. Sylvius EOlai 492 (1678). Han drar .. paralleller till dagen med jämförande beskrivningar av jämlikhet, umgängesseder, föräldrainflytande, kärleksuppfattningar (osv.). GbgP 21/11 2002, s. 48.
-SKICK. jfr skick, sbst.1 5, o. -sed, -vana. Att då tjusare-konungen obestridt helsades som ett mönster för monarkiska later och umgängesskick (osv.). Crusenstolpe Mor. 5: 129 (1843).
-SPRÅK. (umgänges- 1788 osv. umgängs- 17901874) språk (se d. o. 6 a) använt i umgänge l. anpassat för (visst) umgänge (jfr -tal); äv. om språk (se d. o. 4) använt ss. gemensamt meddelelsemedel mellan personer med olika modersmål l. dialekter. SAD 1: 509 (1788). En fransk kritiker har anmärkt om honom, att hans stil till och med i det fina umgängesspråket bär en uppfriskande doft af stalluft. Samtiden 1874, s. 442. Det finns .. exempel på att föräldrar lämnat sina barn till klosterskolorna .. för att de skulle erhålla elementär undervisning i latinet, dåtidens internationella umgängesspråk. SvFolket 2: 224 (1938). I Senegal är .. franskan det vanliga umgängesspråket. RöstRadioTV 1977, nr 37, s. 37.
-STIL. jfr stil, sbst. III 3, o. -sätt. 1600-talets umgängesstil var den pretiösa. Sylwan Eur-LittH 1: 295 (1910).
-SÄTT. (umgänges- 1733 osv. umgängs- 17321846) sätt utmärkande för umgänge (i viss krets); äv. om ngns personliga sätt att skicka sig l. bete sig l. uppträda i umgänge med andra; jfr -stil, -ton. Kolmodin QvSp. 1: 603 (1732). Du känner, Arist, det allmänna tvång och pedanterie, som umgängessättet i Lund har. Thorild Bref 9 (1779). Fleming (måtte) ha varit en sällsport älskvärd personlighet .. med ett fint umgängessätt. 3SAH LII. 2: 601 (1941).
-TAL. (umgänges- 17531909. umgängs- 17861868) (†) umgängesspråk; jfr tal, sbst.2 2. Hof Skrifs. 34 (1753). Låt hvem som helst .. försöka .. att bestämdt och redigt yttra sina tankar, helst i sådana ämnen som öfverstiga den inskränkta kretsen af vanligt umgänges-tal. Moberg Gr. 11 (1815). Att normalprosan behåller en hel mängd uttryckssätt, som väl äro inhemska, men längesedan föråldrade och bortlagda i vanligt umgängestal. Cederschiöld Språk 1: 45 (1909).
-TON. (umgänges- 1804 osv. umgängs- 18071875) jfr ton, sbst.2 5, o. -sätt o. sällskaps-ton. Man vänjer sig .. ganska lätt vid denna dåliga omgängeston, i den så kallade stora verlden. Rademine Knigge 1: 58 (1804).
-VANA. vana kännetecknande l. utmärkande för umgänge (i viss krets) (i sht i pl.) (jfr -sed, -skick); äv. om egenskapen att vara van att umgås. Remmer Riv. 17 (1827). Från första stund hade jag svårt att förmå honom till att någorlunda foga sig efter våra umgängesvanor. Svanberg RedLefn. 123 (1882). Fant var en intelligent och mångkunnig man med umgängesvana och stor förmåga att underhålla ett auditorium. 3SAH LXV. 2: 81 (1955).
-VETT. (umgänges- 1771 osv. umgängs- 18351855) förmåga att i umgängeslivet uppträda i enlighet med vedertagna normer; jfr -konst. Det händer, at en Siöman, som blir så tilsägande kläkt och updragen i salt vatten, understundom ej äger tilfälle .. at .. uphyfsa sin person med prydeligit umgänges-vett. Wallenberg (SVS) 1: 304 (1771; uppl. 1999).
-VÄN. (umgänges- 1790 osv. umgängs- 18181899) vän som man ofta l. gärna umgås med l. som ingår i ens umgängeskrets; jfr -broder, -kamrat, -karl, -man. Wallquist EcclSaml. 1–4: 559 (1790). Bland umgängesvännerna var en familj som bodde på en gård utanför staden. OoB 1963, s. 519.
-VÄRLD. (umgänges- 1804 osv. umgängs- 1875) (numera bl. tillf.) om den del av tillvaron som umgängeslivet utgör; äv. liktydigt med: umgängeskrets. Rademine Knigge 1: 91 (1804). Missnöjet med de nya och ändrade förhållandena frodades .. ganska friskt i den umgängesvärld, där monarken själv tidigare haft sina vänner. Staf PolisvSthm 164 (1950).
B (†): UMGÄNGS-BRODER, -CIRKEL, -FOLK, -GÅVA, -KAMRAT, -KARL, -KRETS, -LIV, -MAN, -MÄNNISKA, -NÖJE, -REGEL, -SED, -SPRÅK, -SÄTT, -TAL, -TON, -VETT, -VÄN, -VÄRLD, se A.
Avledn. (till 1): UMGÄNGLIG, adj.1, förr äv. UMGÄNGELIG, adj. (-lig (-gh) 1826 osv. -elig 16191888) (numera bl. tillf.) umgängsam. Then som war vmgengeligh, then sadhe the (dvs. fariséerna) han är werldzligh och snijken. Bullernæsius Lögn. 164 (1619). Han var .. icke egentligen umgänglig, utan lefde mest för sig sjelf i sina böcker och i contemplation. Ahnfelt StudM 1: 41 (1857). En ovanligt vänlig och älskvärd .. umgänglig, alldeles oerhört charmerande person. GbgMP 11/12 1948, s. 4.
UMGÄNGSAM, förr äv. UMGÄNGESAM, adj. (umgäng- 1730 osv. umgänge- 16391955. umgänges- 18141964) som har fallenhet för o. gärna deltar i umgänge; äv.: som är lätt att ha att göra l. umgås med; sällskaplig, social, lättillgänglig; förr särsk. i uttr. vara umgängsam med ngn, gärna umgås med ngn; i sht förr äv. i överförd anv., om plats för umgänge; jfr umgänglig, adj.1 Schroderus Comenius Reg. d 1 a (1639). Han är wänlig, mild, intagande och omgängsam med den ringaste. SvMerc. 2: 219 (1756). Franzén .. gjorde sannolikt redan vid ankomsten till Åbo bekantskap i den ansedde handlanden .. Tihlemans umgängsamma hus. Lagus Kellgren 304 (1884). Karl Anton kunde inte annat än finna den lilla damen så treflig och umgängesam, som hon också egentligen var. Geijerstam LycklMänn. 234 (1899). Arvid som förr var gladlynt och umgängessam, hade på sista tiden blivit skygg och folkrädd och tystlåten. Moberg Utvandr. 67 (1949). jfr o-umgängsam.
Avledn.: umgängsamhet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen l. förmågan att vara umgängsam; äv. om umgängesliv. Swedberg Dav. § 8 (1713). Umgängsamheten i den sydafrikanska republiken är icke så liflig, men kommer en gäst, mottages han alltid med den största vänlighet. LfF 1899, s. 263. Från denna tid finns .. omvittnad den varma tillgivenhet och charmfulla umgängsamhet han visade sina manliga kamrater. PedT 1959, s. 99.
Spoiler title
Spoiler content