SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2014  
VAN va4n, adj. -are (ändelsekomp. mera tillf.). adv. -T.
Ordformer
(van (w-, -aa-, -ah-, -nh) 1523 osv. vann c. 1585)
Etymologi
[fsv. van; motsv. fd., ä. d. van, fvn. vanr; jfr äv. (med annat avljudsstadium) fsax., fht. giwon (mlt., mht. gewon, ä. t. gewohn), mnl. gewon (nl. gewoon), feng. gewun; sannol. till VÄNJA, v. — Jfr BEVAN, VANA, VANLIG]
som har (mycken l. gedigen) erfarenhet (av ngt som framgår av sammanhanget, särsk. av huvudordet l. i komparativ bisats av den överordnade satsen) (o. därför förmår klara av l. handha l. utstå detta (väl) l. har kommit att förvänta sig (l. gärna försöker få till stånd) samma l. snarlikt förhållande); erfaren, rutinerad; äv.: kunnig. Som vana datoranvändare bör ni klara detta lätt. Hon är en mycket van bergsbestigare. Hans Nåde ville .. icke .. lata them hafva allan fordelen borta her af landit, som the vane äro. RA I. 1: 195 (1533). Män nu sedan han kom hem och iag en gång war gåt wan, föl thet migh så mÿket svårare. Horn Beskr. 38 (c. 1657). Movitz ville blänka / Uppå Astrilds vädjo-ban; / Råkte på en Enka / Väl försökt och van. Bellman (BellmS) 1: 144 (c. 1775, 1790). Oäkta valenciennes-spetsar äro .. oftast så väl väfda, att de blott af vana kännare kunna skiljas från de äkta. Berg Handarb. 11 (1873). Man får alltid kväljningar af att komma till Stockholm, innan man blir van. Wägner Norrt. 18 (1908). Senatorn fick sova längre än han var van. Gyllensten Senat. 46 (1958). Markus .. banar sig .. vant fram mot den inre baren. Bredow BaraInte 303 (2009). — jfr ARBETS-, DISK-, FJÄLL-, HEM-, HUSHÅLLS-, JAKT-, KART-, KLIMAT-, KROG-, LEVNADS-, LUFT-, O-, PRAKTIK-, RES-, RID-, RODD-, RÄKNE-, SALONGS-, SERVERINGS-, SIFFER-, SJÖ-, SKO-, SLÖJD-, SORTERINGS-, SPRIT-, SY-, SÄLLSKAPS-, TÄVLINGS-, UNDERVISNINGS-VAN m. fl. — särsk.
a) i förb. med bestämning som l. vari led anger det man har erfarenhet av, särsk. (o. utom i γ o. δ numera bl.) prep.-bestämning inledd av vid, äv. (numera nästan bl. i Finl.) med, förr äv. till. Vi är redan vana vid det. Hunden är inte van vid annat. Jag är minsann inte van vid sådana fasoner. Same dag kom för Rette lasse micilssonn .. och klagadhe om sin Moder som van var Medh leffierij och giöcklerij. UpplDomb. 5: 181 (1597). Götha Provincier, hwilkes Hästar vthi stoorleek öffuergå the Frijsers, swåre starke och krafftighe, til stoort och grofft arbete waane. Tempeus Messenius 28 (1612). Twenne Krigs-Råd, som måste wara wane wid Räkenskaperne. PH 1: 19 (1719). Vid vinterfälttåg voro Gustaf Adolfs soldater vana. Geijer SvFolkH 3: 200 (1836). Helst vill vi naturligtvis ha ett sådant arbete som vi är vana med. HangöT 1979, nr 126, s. 6. — särsk.
α) (†) med obj. Ther aff ath tw till äwentyrs ecke mykin vnderwijsning wan är om sådana stycker. OPetri 1: 119 (1526). Om några menniskor skulle warit der tillstädes, som intet ondt har warit wahna. KKD 1: 179 (c. 1710). Akta dig att något göra, / Som sticker af mot hvad man blifvit van. Nordlund Bit. 25 (1894).
β) i fråga om erfarenhet av ngt konkret, särsk. dels redskap l. utrustning o. d., dels ngn man tar hand om l. umgås med. Jag är van vid motorsågar och vedklyvar. Gäddan var inthet van medh gäs i ångermanland. Bureus Suml. 42 (c. 1600; rättat efter hskr.). På somblige Orter, ther the ey äre wana medh Ööl. Palmchron SundhSp. 60 (1642). Effter han så wäl ähr wahn medh barnen, at the honom icke gärna wilja mista. VDAkt. 1662, nr 168. Von Essen djerf, vid svärdet van, / Med Heideman och Ramsay vid sin sida. Runeberg (SVS) 5: 100 (1860). Vid ett universitet fäster man sig ju inte så mycket vid kufar. Man är van vid dem. Hellström Malmros 24 (1931).
γ) angivet gm inf.-förb., vanl. utan föregående prep., förr äv. utan inf.-märke. Han wille leggia them högre skatt vppå än the wore wane göra. OPetri Kr. 116 (c. 1540). Jag ähr waan at gåå resolutive anten till eller ifrån, och jnted latha mig movera aff ringa wäder. AOxenstierna Bref 4: 336 (1646). Ty wi Officerare äro wana, om sommaren wara i fält, och om winteren hos Fruentimmer. Lindahl Tanckef. 36 (1740). Jag är verkligen inte van vid att läsa högt. UngKraft. 1907, s. 53. Tja, jag var ju inte precis van att frekventera några bättre ställen. Stensdotter ArnesKiosk 79 (2004).
δ) angivet gm att-sats, numera vanl. föregången av prep. Han var van, att älgen kom och hälsade på honom nästan var natt. Lagerlöf Holg. 2: 21 (1907). Hon var van vid att hennes chef var skeptisk. Nesser FallG 324 (2003).
b) i överförd anv., om ngt (särsk. öga l. handgrepp o. d.) som vittnar om att dess innehavare l. utförare är van. Kännarns smak, som dölgde sig, / Inom ett vant och dristigt öga. Bellman (BellmS) 19: 219 (1793). Uppdraget har i sanning varit grannlaga och skulle kräft en vanare penna. Quennerstedt Smål. 61 (1891). Slet med ett vant ryck bort kapsylen från den immiga vattenflaskan. Sparre MasJ 73 (1922).
c) med subjektsväxling, om förhållande l. tillstånd l. sammanhang som ngn är van vid. (Hon) drog .. sine läppar ifrån hwar andra mer än det war henne eljest want, på det han skulle få se hennes hwita tänder. Kling Spect. P 3 a (1735). Han återtager snart sitt vana högmod. JGOxenstierna 4: 23 (1815). Den öfvermodiga ungdom, som bara vill klandra allt gammalt och vant och prisa allt främmande och nytt. Beskow DeUnga 97 (1904). Det märks så tydligt på barnmorskan att det här är en van och naturlig situation för henne. Bredow BaraInte 323 (2009). — särsk. († utom i ssgn SED-VAN) närmande sig l. övergående i bet.: (sed)vanlig l. bruklig o. d.; i sht i neutr. sg., särsk. i komparativ bisats. Med alle prebendenes vtskyller oc rettigheter Som ther aarlige aarss ær vant vtaff gaa. G1R 1: 106 (1523). Thenn marknedz tiidh .., som aff ålder haffuer waritt waan att holles vdi Tälie på S. Michaelis tiidh. PrivSvStäd. 3: 272 (1573). Af diechnarna skal scholemästaren hafwa .. af hwar diechne .. een börda lööf och een gräss eller 2 öre, såsom waant är. Rudbeckius Kyrkiost. 46 (c. 1635). Hvem skall skrifva under honom? .. Som vahnt har varit, vår Landtmarskalk. RARP 10: 42 (1668). Drag är alt för mycket want hoos oss i de yppersta städer och hof. Linné Diet. 1: 73 (c. 1750).
Spoiler title
Spoiler content