publicerad: 2017
VIDD vid4, r. l. f.; best. -en; pl. -er (Ehrenadler Tel. 742 (1723) osv.) ((†) -ar Schroderus Comenius 757 (1639), Frese VerldslD 143 (1721, 1726)).
Ordformer
(vidd (hv-, w-, -ij-, -ddh) c. 1535 osv. wid (-y-, -dh) 1550–1723. widg 1675, 1729 (: wigd, sannol. fel för widg))
Etymologi
[fsv. vidd; motsv. fd. vidhe, vidæ (d., nor. vidde), fvn., nyisl. vídd (nor. nn. vidd), mlt. wīdde, wide, fht. wīti (mht. wīte, t. weite); jfr äv. eng. width; avledn. av VID, adj.]
1) motsv. VID, adj. 1 (jfr dock c): egenskapen l. förhållandet att vara vid, vidhet; vidsträckthet; äv. konkretare, om enskild förekomst av sådan egenskap: vid(sträckt) utbredning l. omfattning l. vitt omfång o. d. (jfr 2 a). J genom .. (ögat) kan himmel och jordh, medh the lekamliga ting som ther vthi äre, j sinne wijdd och stoorleeck begripin warda. OPetri 3: 521 (c. 1535). Huru Visitatores beqvämligen skola resa der ifrån, efter de för Stiftets vidd, sina egna hästar icke bruka kunna. Wallquist EcclSaml. 5–8: 345 (1666). Jag förde twenne finger af hwardera .. handen uti .. öpningen .. , med hwilka jag thet sakteligen til en täm(m)elig wid bragte. Hoorn Jordg. 2: 31 (1723). Piazza della Brà har .. mycken vidd. MoB 5: 14 (1783). Det är något af den stora vesterns vidd och växtkraft hos denna unga man, men äfven något af dess – råhet. Bremer NVerld. 1: 285 (1853). Där det klara havsvattnet / i fjorden bländar med sin vidd, om hösten. Sjöstrand Vattum. 48 (1967). — jfr FJÄRR-, SVING-VIDD. — särsk.
a) motsv. VID, adj. 1 a, om vidhet i neutral anv.; jfr c, d. Han määlte byggningena til wijdd och högd. Hes. 40: 5 (Bib. 1541). Framstugu hugges af nya nu tillkommande åhr .. medh lijka wijd medh bagarstugun. Murenius AV 362 (1657). Som then .. föreskrefne vidd på the så kallade styfkiortlar .. synes vara tillräckelig för the fruntimmer, som äro af mindre eller spädare växt. 2RARP 16: 640 (1747). Vidder och tjocklekar stå till hvarandra i ungefärligen samma förhållande hos alla med sakkännedom förfärdigade klockor. Almroth Karmarsch 135 (1838). Lägg på en tallrik, som passar till krukans vidd. StKokb. 596 (1940). — jfr HÖR-, LAND-, RÄCK-, SPRÄNG-VIDD m. fl. — särsk. med huvudsaklig tanke på (o. i förb. med mått för) enbart viss dimension.
α') omkrets; förr äv. speciellare, om meridional omkrets l. latitud. Iordennes widdh in til någor stadh eller rum, är ett stÿcke aff ten Iordeske meridian. Luth Astr. 58 (1584). Een Klocka vthan Kläpp, 8. Fampnar rundt i Widden. Willman Resa 232 (1667). Linningen tages ungefär 1,5 tum utöfver sin egentliga vidd. Berg Handarb. 33 (1873). jfr ARM-, AXEL-, MIDJE-VIDD m. fl.
β') tvärmått l. diameter l. bredd (l. längd). VarRerV 45 (1538). Och er lengden oc wyden på öst(er)sydon wdmed gatun l allne 1/2 mi(nu)s. ArbogaTb. 4: 75 (1550). At pastoratet kan blifua tiugu eller 30 myl wägz till dädh minsta i widden. KyrkohÅ 1914, s. 426 (1631). Gångarnas vidd står i förhållande till larvernas tjocklek .. ända till 15 mm. eller därutöfver i genomskärning. Tullgren Skadeins. 77 (1906). jfr AXEL-, FOKAL-, KAST-, RAD-, RÖR-, SKÄR-, SPÅR-, SVÄNGNINGS-VIDD m. fl.
γ') (numera bl. tillf.) yta. Huru man een åkers inbegripna widd .. til Uthsädet finna må. Raam Åkerm. 8 (1670). För skuld utmätta lägenheten Alen N:ris 3 och 4, 181 qvadratmeter i vidd, afsöndrad från 9/64 mantal Björsbyn N:o 6. PT 1901, nr 285, s. 1. jfr AREAL-, ÄGO-VIDD m. fl.
b) i uttr. i (i sht förr äv. till, förr äv. med) hela (ngn gg äv. all) sin l. dess vidd, äv. (numera bl. tillf.) i sin l. dess vidd; äv. (o. i sht) i bildl. anv.: med avseende på allt vad den l. det innefattar l. innebär; fullt ut l. utan inskränkningar l. förbehåll. Du måste begrunda saken i hela dess vidd. Det (gör) altsintet til saken, när man anser Hushållnings wärket i hela sin widd, at några oordentligheter förelöpa .. om .. de fläste därigenom hafwa fördel. Berch Hush. 61 (1747). Hela makten .. (skulle) wara med all sin widd i twå personers händer. Dalin Montesquieu 145 (1755). Den latinske syntaxis i dess widd. Skolordn. 1778, s. XXI. Jag vill icke fylla ett bref med afhandlingen om ett ämne, som snart i sin vidd skall diskuteras offentligt. AnderssonBrevväxl. 1: 29 (1842). Gatan var uppfylld till hela sin vidd av en stor svinhjord. Hallström Händ. 43 (1927).
c) (†) utgående från a (slutet β') l. möjl. åtm. delvis motsv. VID, adj. 2, närmande sig l. övergående i bet.: avstånd; äv. ss. senare led i måttsenhet, i ssgn STJÄRN-VIDD. (Sv.) Wijdd som är emellan tw ting (lat.) Interuallum, distantia. Helsingius Mm 4 b (1587). Et gifte, huru liuft hur lyckligt det begynnes / Är ei så sött och lätt, som det från widden synes. Brenner (SVS) I. 1: 80 (1707). (Copernicus) wille weta desza Himmelskroppars gång, storlek, widd från hwarandra. SvMerc. 1: 584 (1756). (Sv.) Widd .. (fr.) éloignement. ÖoL (1852).
d) i bildl. anv. (jfr b), konkretare, om omfattning (se d. o. I 6 b) l. räckvidd (se d. o. 2) l. utsträckning (se d. o. 4 slutet) o. d.; äv. i anv. som motsvarar a, i ssgrna RÄCK-, SKIFTNINGS-, SPÄNN- o. VARIATIONS-VIDD; jfr 2 c. De swåre och widhlyfftige actioner, som han är råkat uti, hwilcka nu syntes af den widh att twifwelsmåhl upkom, huru han kunde skiähligen till rectoratet admitteras. ConsAcAboP 8: 55 (1700). Drottningens glädje wisade sig i den widd, at man aldrig sedt henne tilförne så förnögd. Lagerbring 1Hist. 3: 119 (1776). Att svensk jord till icke ringa vidd eges af personer, hvilka icke äro svenska medborgare. RiksdP 1873, 1 K nr 1, s. 452. Ruhrprodukternas centrala ställning på världsmarknaden ger problemet en internationell vidd. Ymer 1953, s. 53. Komplexitetens vidd antyds enklast med ett par konstateranden ifråga om arten av det sombartska inflytandet. Lychnos 1996, s. 275. — särsk.
α) (†) med kvardröjande rumslig bet., om omfång (se d. o. 4) hos skrivet alster (jfr γ). Att ta ett ämne op, som brefvens vidd föröker. JGOxenstierna Dagb. 149 (1771). För min del erkänner jag gerna, att jag ej skulle vilja åtaga mig att inom så inskränkt vidd præstera någonting sådant, som den sidstnämnda (skriften) ibland dem. Boström 3: 481 (1859). Konungaförsäkran .. ökades ända till 23 paragrafer och hade sålunda hunnit en vidd, som svarade nära på mot hälften af regeringsformen. Hildebrand Statsförf. 437 (1896).
β) (numera bl. tillf.) i fråga om själsförmögenheter l. tanke(innehåll) o. d.; jfr γ. Hiertatz lilla widd then stora Guden fattar. Kolmodin QvSp. 1: 353 (1732). Sakkännedom och vidd i åsigter utvecklade han. Crusenstolpe CJ 1: 23 (1845). Kocken kunde tala .. om dill och kummin, på ett sätt som hade vidd och lyftning och som fängslade Kasparson. Dahlbäck Åb. 50 (1914).
γ) (numera bl. tillf.) om innehållslig l. ämnesmässig bredd (se d. o. 4 a); särsk. (uttryckligen) motsatt: djup (se DJUP, sbst. 12 g α); stundom svårt att skilja från β; jfr α. Icke så tilräckeligen som ämnets widd fordrar. Celsius G1 1: Föret. 10 (1746). Den större vidd .. , som utmärker den Shakspeareska tragedien i jämförelse med den antika. Nyblæus Forskn. I. 1: 179 (1873, 1879). Detta sekels historiefilosofer förbluffa genom sin vidsträckta lärdom, men man har ibland den känslan, att vidden är vunnen på bekostnad av djupet. 3SAH LXI. 1: 19 (1950).
δ) i sådana uttr. som inse vidden av ngt, förstå o. d. hur omfattande l. långtgående räckvidd l. betydelse ngt har l. har haft. Svea Rikes Ständer känna bäst sjelfve vidden af sina skyldigheter. Gustaf III 1: 85 (1772). (Kungen) insåg icke hela vidden af det inskjutna ordets betydelse. De Geer Minn. 1: 199 (1892). Det är först nu i vuxen ålder som jag börjat ana vidden av hennes sjukdom och hur den direkt och indirekt kom att påverka mig. Lundberg Yarden 82 (2009).
2) [eg. konkret anv. av 1] mer l. mindre ensartat (o. öppet) (natur)område med vidsträckt utbredning; äv. med inbegrepp av att området är obebyggt l. ödsligt o. d.; särsk. dels (o. numera i sht) i pl. (se b), dels (numera bl. tillf.) om (världs)rymden; förr äv. dels om mindre område, öppen mark (se MARK, sbst.1 3 a, c) l. fält (se d. o. 1) o. d., dels allmännare (särsk. dels i b, dels i ssgrna HÖRNGROPS- o. MELLAN-VIDD). Slogs Calphurnius medh them in til thes the andre Romare allesamman kommo vthur trängzlen in på wijdden. Schroderus Liv. 230 (1626). J widden (blev) Jorden hängd, om Jorden Lufften sträckt. Columbus (SVS) 1: 76 (1674). At Eders Höga Nåde täktes nådgunstigt detta pappersbruk .. en större vidd till lumpsambling tilldehla. Ambrosiani DokumPprsbr. 38 (i handl. fr. c. 1755). Namnet (Brunflo) .. hänleda .. (vissa) af en jämn och sumpig widd, på norra sidan om Kyrkan. Hülphers Norrl. 2: 38 (1775). Öfver stålblank vidd en marsljum tövind glider. Fredin Dan. 142 (1889). Ibland kan en hel vidd lysa gul av (violer). Sandström NatArb. 2: 82 (1910). Den vitskummiga vidden där ute (på havet) hade utplånat hans spår. Siwertz Tråd. 32 (1957). — jfr FJÄRR-, IS-, LAND-, PRÄRIE-, SKOGS-, VATTEN-VIDD m. fl. — särsk.
a) i sg., i förb. med gen.-attribut angivande slag av område o. d., ofta utan klar avgränsning från 1. Landtmätaren .. (skall) icke allenast hela ängens widd inom en giärdzlegård begrijpen afftaga, utan och dhensamma .. med små puncter eller kiännemärken åthskillia och beskrifwa. CivInstr. 274 (1688). Hela Uplandens widd och belägenhet hafwer med Helsingeland fordom sträckt sig .. ända til Uloå och Ulo träsk i Finland. Peringskiöld MonUpl. 2 (1710). Kring hela jordens widd han alla landskap sökte. Livin Kyrk. 41 (1781). Det segelströdda hafvet utspände sin vidd. Rydberg Sägn. 34 (1874). Han sam öfver vikens vidd .. / .. åter till sitt folk. VLitt. 2: 479 (1903).
b) i pl., vanl. mer l. mindre liktydigt med sg.; förr äv. allmännare: öppet utrymme o. d.; jfr c. Så låt din gyllne glantz om sina widdar gå / Wälsignad Morgon-Sol. Frese VerldslD 143 (1721, 1726). Om .. grufve-arbetet förrättas skulle genom utbrände och utbrutne vidder. VetAH 1745, s. 36. Under det stora sträckor upptagas af mosand och äro skogbärande, andra åter utgöras af sanka vidder, bevuxna med starr. Höjer Sv. 1: 341 (1873). Vidderna i vårt stora gemensamma land mellan Östersjö och Nordsjö söndrade oss, när vi ur naturens hand togo det i besittning. Weibull LundLundag. 282 (1901). Han var en viddernas unge son. Thorén Herre 289 (1942). — särsk. i förb. med adj.-attribut angivande stor l. ändlös o. d. omfattning. På stunden syntes Telemach lika som flyga igenom desze omåtelige öpne widder (i Hades). Ehrenadler Tel. 742 (1723). Skogbeväxt mark och naturliga ängar upptaga stora vidder i synnerhet i norra delen af slätten. LbFolksk. 252 (1890). Vi människor få .. glädje av det solljus, som faller över oceanernas oändliga vidder. Bolin VFöda 124 (1933).
c) i mer l. mindre bildl. anv. (äv. motsv. b), stundom utan klar avgränsning från 1 d. Huru hwar och en Christen skal tilegna .. En widd som alt inrymmer. Muræus Arndt 2: 8 (1648). Jag nämner filosofien, och redan öppnar sig ett fält, der jag skall vandra med varsamma steg, af fruktan att förlora mig i en obesökt vidd. 2SAH 2: 216 (1799). Derefter vidtogo utländska resor, öppnande ännu större vidder af erfarenhet och lärdom för den omgripande själen. 2SAH 17: 287 (1836). Jan .. stirrade framför sig med dystra blickar, som om han såge ut öfver ändlösa vidder af olycka. TurÅ 1910, s. 108. Bengt Hesselman hade .. förmågan att öppna nya vidder för forskningen. 3SAH LXIII. 2: 52 (1952).
Ssgr (till 1 a slutet): VIDD-MÅTT. mått för vidd. Först tagas alla viddmått, hvarvid här uppstälda ordning .. noga iakttages. Berg Handarb. 25 (1873). —
-NUMMER. (numera bl. tillf.) nummer (se d. o. 5, 7 g) för viddmått. Genom att jernen i eggen eller genom stämpling kan förses med storleks- och viddnummer (för ovanläder), sparas all ytterligare stämpling. SvLädSkoind. 1911, s. 274.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content