publicerad: 1939
LACK lak4, sbst.2, n. (TullbSthm 27/4 1581 osv.), i bet. 1 o. 4 äv., i bet. 3 alltid r. l. f. l. m. (Adlerbeth FörslSAOB (1798) osv.); best. -et, ss. r. l. f. l. m. -en; pl. = l. (ss. r. l. f. l. m. alltid) -er32.
Etymologi
1) (i sht i fackspr.) lösning av naturligt l. konstgjort harts l. cellulosaderivat l. asfalt (urspr. gummilacka) i ngt flyktigt lösningsmedel l. olja med l. utan tillsättning av färgämne; lackfernissa; lackfärg; äv. (i sht i ssgr) i utvidgad anv., om vissa andra färgämnen o. d. av liknande beskaffenhet; äv. om dylikt ämne i fast form. Fasta, flytande, flyktiga, feta lacker. KlädkamRSthm 1554 G, s. 29 a (bland målarfärger). Lack til kistans öfwerdragning. AntecknSaml. 140 (1696). Då alkoholen (i en blandning till lackfernissa) .. kokat .. och hartserna äro lösta, låter man det färdiga lacket kallna. AHB 119: 33 (1884). I motsats till det på kemisk väg framställda europeiska .. är det japanska lacket en naturprodukt, saften av ett träd. NoK 40: 101 (1925). — jfr ALUMINIUM-, ASFALT-, BERLINER-, BLÅ-, BRONS-, DOPP-, FLORENTINER-, FÄRG-, FÄRNBOCKS-, HARTS-, KAK-, KORN-, KRAPP-, STOCK-, TERPENTIN-LACK m. fl. — särsk. övergående i bet.: ytöverdrag av lackfernissa l. lackfärg; lackhinna; lackering (se LACKERA c). Hedin ScoutL 109 (1913). Landåernas lack sköto blixtrande solreflexer. Essén KessGen. 197 (1915).
2) massa bestående av ngt slags harts som sammansmälts med terpentin o. vax jämte ngt färgämne (vanl. med tillsats av ngt fyllnadsmedel, ss. krita l. bränd magnesia), använd (uppmjukad gm värme) för försegling av konvolut l. lackning av buteljer o. dyl. l. för avtryck av sigill o. d.; äv.: stång l. stycke av dylik massa; äv.: sigillavtryck av lack. TullbSthm 15/4 1583. En stång lack. Lind (1749). Såsom tecken, då .. (ämbetsbrev) med mer än vanlig skyndsamhet böra .. fortgå, fästes en fjeder i lacket. TjReglArm. 1858, 3: 8. Kopparhjelmska vapnet i svart lack på ett gammalt visitkort. Hedenstierna FruW 92 (1890). Han hade så brådt med att .. skrapa lacket från Bourgognen. Därs. 194. Bergman HNådT 9 (1910; om sigillavtryck). — jfr BREV-, BUTELJ-, KUL-, POST-, RÖK-, SIGILL-LACK m. fl. — särsk.
b) (i sht förr) i överförd anv., i uttr. gröna, gula osv. lacket, ss. benämning på vin i buteljer med grönt osv. lack l. (oeg.) med grön osv. kapsyl. JournLTh. 1810, s. 851. ÖoL (1852).
4) elliptiskt för: lackskinn, lackläder; äv.: skodon av lackskinn osv. Dam-Knäppkänga af 1:ma lack. KatalNK 1913—14, s. 196. Kodakväska av prima svart smalrandig lack. SvD(A) 1927, nr 173, s. 6. Herrar i frack och lack och damer i galatoiletter. SkånD 1939, nr 54, s. 1.
Ssgr: A: (1) LACK-ARBETE~020, äv. ~200. särsk. konkret, om lackerat föremål l. lackerad inläggning l. dekorering; jfr -VÄRK. AHB 131: 96 (1887). —
(1, 2) -ARTAD, p. adj. —
(1) -BENSIN. (i fackspr.) viss destillationsprodukt ur bärgolja, mineralterpentin. HantvB I. 1: 77 (1934). —
(jfr 4) -CHEVRÅ. skom. jfr -LÄDER. KatalNK 1910—11, s. 137. Herrpumps .. av prima lackchevreau. KatalOscaria 1927, s. 17. —
(jfr 1) -FERNISSA, r. l. f. fernissa av (färgad l. ofärgad) lacklösning; överdrag av dylik fernissa; jfr -FÄRG 1. Klar, röd, genomskinlig, fet lackfernissa. VetAH 1739, s. 81. Bildmark Entrepr. 196 (1921). —
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f. särsk. till 1, konkret.
1) färgad lösning l. torr substans av hartser o. d. med l. utan tillsats av organiskt l. mineraliskt färgämne; äv.: ytöverdrag av dylik färg; jfr -FERNISSA. TullbSthm 21/8 1578. Bildmark Entrepr. 196 (1921).
2) färg l. färgstoff som består av organiska föreningar o. metalloxider l. metallsalter l. som vid betfärgning bildas direkt på tygets fiber; färglack. Åkerman KemTechn. 1: 399 (1832). UB 5: 517 (1874). —
(2) -INSEGEL~020. (nästan bl. i vitter stil) lacksigill. SDS 1894, nr 416, s. 3. Karlfeldt FlBell. 153 (1918). —
(jfr 4) -LÄDER. skom. o. garv. lackerat läder l. skinn; jfr BLANK-LÄDER 1. Skodon av svart lackläder. Portmonnäväskor i lackläder. Bälten av imiterat lackläder. Förbundet 1908, nr 8, s. 7.
Ssgr: lackläders-känga.
-sko.
-LÖK, se d. o. —
(1) -MAKARE. (†) person som tillvärkar lack; äv.: lackerare. Mennander ÅmVetA 1755, s. 17. Rothof 255 (1762). MeddSlöjdF 1888, s. 111 (om förh. 1701).
(1) -MÅLERI1004, äv. 3~002. lackmålning (särsk. ss. konstform). Japanskt, kinesiskt lackmåleri. 2NF 33: 743 (1922). —
(1) -MÅLNING. (mer l. mindre konstnärlig) målning l. dekorering med lackfärg; lackmåleri; äv. konkret. MeddSlöjdF 1884, s. 121. Munthe IslamK 283 (1929; konkret). —
(1) -MÖBEL. lackerad möbel. MeddSlöjdF 1899, 2: 79. De venetianska lackmöblerna. Lindblom Rokokon 274 (1929). —
(2) -PATRON, r. urmak. vid svarvdocka fäst skiva av stål l. brons, överdragen med lack (schällack) för fasthållande av föremål som skall bearbetas l. poleras. Schulthess (1885). Arbetet centreras på den uppvärmda lackpatronen medan lacket ännu är flytande. Ericsson Ur. 237 (1897). —
(1, 2) -RÖD. som har den i sigillack vanliga röda färgen, röd som lack; särsk. (i fackspr.): cinnober med svart; äv.: som har den vid rödlackering erhållna, glänsande röda färgen; jfr -RÖDT. Rinman JärnH 262 (1782). Eva står skamsen i lackröd sol, / tummar sin stadiga fikonlöfskjol. Karlfeldt FridLustg. 97 (1901). Sonesson HbTrädg. 867 (1926). —
(1, 2) -RÖDT, n. lackröd färg (stoff l. nyans); särsk. om (fast l. flytande) röd lackfärg (se d. o. 1). Keyser Kemien 3: 335 (1876). Målad i lackrött. Fredr1Tid 21 (1924). Sahlin SkånFärg. 144 (1928). —
(2) -SIGILL. sigillavtryck i lack; ngn gg äv. om den stamp varmed sigillet påtryckes; jfr -STÄMPEL. LdVBl. 1823, nr 13, s. 3 (om stamp). SFS 1918, s. 1825. —
(jfr 4) -SKINN. lackläder; äv. (garv.) om (tunna, lätta) kalvskinn som utsorteras för att beredas till lackläder. Hirsch LbGarfv. 278 (1898).
Ssgr: lackskinns-känga,
-sko,
-stövel. —
(1) -SKORV. (i fackspr.) svartbruna, hårda skorpor som vid filtsjuka bildas på knölar o. utlöpare av potatisplantan. SFS 1921, s. 1846. —
(1) -SKÖLDLUS~02 l. ~20. den röda sköldlusen Coccus lacca Kerr., vars röda färgämne tillsammans med vissa trädhartser bildar lacka; jfr GUMMILACKA-SKÖLDLUS. UB 5: 486 (1874). —
(2) -STÄMPEL. särsk. (förr) om stämpelavtryck i lack, användt vid förtullning l. som garanti- l. fabriksmärke på varor; förr äv. om stamp för åstadkommande av dylikt avtryck. PH 6: 4769 (1758). SFS 1832, s. 143. —
(2) -STÄMPLING. (†) (varors) förseende med lackstämpel, sigillering. PH 6: 4299 (1756). LdVBl. 1836, nr 52, s. 1. —
(1) -SVART, adj. svartglänsande; jfr -SVART, n. Lacksvarta ögon. Alving Chateaubriant Brière 10 (1924). —
(1) -SYRA, r. l. f. (numera knappast br.) kem. syra ingående i gummilacka. Berzelius Kemi 1: 381 (1808). Dalin (1853). —
(1) -TICKA, r. l. f. bot. svampen Polyporus lucidus Leyss., som är överdragen med en glänsande, lackliknande skorpa. Strömbom Svamp. 64 (1896). —
(1) -VIOL.
1) växten Cheiranthus Cheiri Lin., vars blomblad ha en röd (l. gul) lackliknande färg, gyllenlack. Ahlich 30 (1722).
2) växten Cakile maritima Lin., marviol; särsk. i uttr. vild lackviol. Fries BotUtfl. 3: 211 (1864). Auerbach (1911). —
-VÄRK, n. (lack- 1670—1828. lacke- 1686—1735) (†) konkret: lackarbete. (En spegel) medh lakvärk inlagdt. BoupptSthm 19/12 1670. Heinrich (1828).
B (†): LACKE-VÄRK, se A.
Spoiler title
Spoiler content