publicerad: 1948
NÄRING nä3riŋ2 l. næ3-, sbst.2, förr äv. NÄRNING, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(när- (nähr-, nær-) 1526 osv. ner- (nehr-) 1542—1627. -ing 1526 osv. -ning 1527—1844. -ung 1668—1675)
Etymologi
[fsv. näring, föda, underhåll, näringsfång, liksom d. næring av mnt. neringe, underhåll, förtjänst, näringsfång, till neren, underhålla (se NÄRA, v.2); jfr äv. isl. næring, underhåll av livskraft, näringsmedel. — Jfr NÄRING, sbst.1]
1) (i sht i fackspr.) om sådana (i födoämnen förefintliga) ämnen som äro nödvändiga för uppehållandet av (de normala) livsfunktionerna (hos människor, djur l. växter); ofta mer l. mindre liktydigt med: livsmedel, föda, mat. Svampar innehålla ringa näring (ss. födoämne för människor). Personer med tungt kroppsarbete måste ha kraftig näring. Ath .. (munkarna) må uthfara (från klostret till den omgivande trakten) två resor om åredt .. epter theres närning. RA I. 1: 81 (1527). The Foghlar som gärna sökia sin näringh i watnet. Palmchron SundhSp. 98 (1642). Att ingen näring för växterna af jord, såsom jord, erhållas kan. Wallerius Åkerbr. 135 (1761). Fostret får sin näring af modren. Sahlstedt (1773). Insikter i en rationell närings beredande. EkonS 2: 636 (1902). Näringens betydelse för uppkomsten av en rachitis. Ljungdahl ÄmnSj. 155 (1930). — jfr KVÄVE-, RESERV-, UPPLAGS-NÄRING m. fl. — särsk.
a) (†) i det ordspråksartade uttr. rätta l. sätta täringen efter näringen, rätta munnen efter matsäcken (se MATSÄCK 2 a). G1R 16: 570 (1544: sättie). Sätt thäringen effter nähringen. Grubb 786 (1665). En förnuftig Hushåldning, som rättar Täringen, som man säger, efter Näringen, bör (osv.). Lanærus Försök 37 (1788).
b) (mindre br.) bakter. näringssubstrat. 2NF 34: Suppl. 911 (1923).
c) bildl. Elden fann (riklig) näring i en mängd bråte (i referat av eldsvåda). Dessa händelser gåvo näring åt ryktet att (osv.). Stiernhielm Herc. 484 (1658, 1668). Huru Jesus, tolf år gammal, sökte i de himmelska sanningarna, näring för sitt högre lif. Hagberg Pred. 2: 70 (1815). Konung Eriks oroliga själ sökte sin näring .. i vidskepelsens tommaste rymder. 2SAH 51: 192 (1875). Siwertz JoDr. 139 (1928).
d) garv. oeg., om fettämne o. d. som tillsättes garvat skinn för att göra det mjukt. AHB 4: 24 (1860). Därs. 53: 61 (1871).
e) (†) allmännare: förnödenheter (för livsuppehället); ägodelar. Hon inlagde (i offerkistan) vthaff hennes fatighdom alt thet hon hadhe alla sina näring. Mark. 12: 44 (NT 1526; Bib. 1917: allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo; Luther: yhre gantz narung).
f) (†) övergående i bet.: livsuppehälle; jfr 2. När han faar vth hijtt och tijtt effter sijn näring. Job 15: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: Såsom flykting söker han sitt bröd). Predijkanten (vid sjukstugan) skal hafwa frij näringh, weedh och kost till sigh och sin hustru. Rudbeckius Kyrkiost. 54 (c. 1635). När han hennes goda (,) hwadh hon till närning och uppehälle kunne haa (,) förödt hade. VDAkt. 1691, nr 225. Peringskiöld Hkr. 1: 813 (1697).
g) [uppkommet i sådana uttr. som hålla näring (eg.: tillhandahålla föda; jfr språkprovet från 1793)] (†) i utvidgad anv.: näringsställe, värdshus- (rörelse), krog(rörelse); i sht i uttr. hålla näring. Lind (1749). På Djurgården hålles näring nästan i hvar gård. Murberg FörslSAOB (1793); jfr: Näring kallas ock .. den handteringen, att hålla spisqvarter .. eller mat och dricka till salo. Därs. Är inte värdinnan min på näringen en riktigt söt menniska? Hagberg Shaksp. 3: 124 (1848). Berndtson (1880).
2) (numera bl. mera tillf.) förhållande(t) att ha l. kunna skaffa sig de nödvändiga medlen för uppehälle: utkomst, bärgning, försörjning. Ath wij haffua wåår näring aff thetta handwärket. Apg. 19: 25 (NT 1526). At menniskian moste arbeta, och ther igenom sökia sina näring. LPetri 2Post. 30 b (1555). Inbyggarnes antal uti et land .. beror på landets storlek och tilfällen til näring. Berch Hush. 26 (1747). (Elias målade) på den gamla mästarens sätt, och deraf hade han sin näring. Almqvist Mål. 146 (1840). Gud försörjer mig .. med allt det jag till timlig näring behöfver. Kat. 1878, nr 104. Ha sin näring av jorden. Östergren (1933).
3) yrkesmässig värksamhet som ger åt utövaren de nödvändiga ekonomiska möjligheterna för hans (o. hans familjs osv.) försörjning; medel för utkomst; näringsfång, förvärvsgren; näringskälla (se d. o. 2); rörelse; ”födkrok”; stundom särsk. om yrkesmässigt bedriven praktisk (särsk. industriell l. hantvärksmässig) värksamhet; äv., i sht i pl., om sammanfattningen av de inom ett visst yrkesområde arbetande företagen: näringsgren resp. (i pl.) näringsliv. Reglementerade näringar, dvs. sådana näringar vilkas utövande regleras av lagbestämmelser. Är merkiandes at .. (munkarnas) näring j thet the liffua widh tiggiande, är emoot gudh. OPetri Clost. D 4 a (1528). Een borgare leffver aff sin nähringh, een bonde aff åkerbrukett, presten på sitt sätt. RP 7: 194 (1638). En Nionde Hufvud-Titel, ämnad för Jordbrukets, Handelns och Näringarnes uphjelpande och underhåll. SvRStBesl. 1810, s. B 4 b. Person, som idkar näring inom en kommun, utan att där vara bosatt, måste (osv.). Aldén Medb. 2: 8 (1884). Att någon enskilds näring ej direkt berördes av (en viss åtgärd). SDS 1946, nr 122, s. 4. — jfr BI-, BORGAR(E)-, BRYGGERI-, FISKERI-, HANDELS-, HUVUD-, JORDBRUKS-, KROG-, LANTMANNA-, MODER-, SJÖFARTS-, STADS-NÄRING m. fl. — särsk.
a) (ngt vard.) i uttr. återgå till näringarna, om studerande l. konstnär o. d.: överge studierna resp. konstnärskapet osv. o. övergå till ett praktiskt yrke. Hedenstierna Kaleid. 59 (1884; om en ung konstnär). Lämna Upsala och återgå till näringarna. Strix 1903, nr 15, s. 5.
b) [jfr d. (en)hver er (en) tyv i sin næring] i ordspr. var (och en) är tjuv i sin näring, dvs. envar försöker i sitt yrke uppnå så stor förtjänst som möjligt, utan att vara särskilt hänsynsfull i fråga om medlen. Rhodin Ordspr. 77 (1807).
c) (†) koll.: näringsliv. Huruledes Städerne .. i sin nähring förkoffras motte. RA II. 2: 4 (1616). Efter .. (städerna) förmeente, det deeras näring .. (på grund av vissa tullar) .. skulle aftaga och förminskas. HSH 31: 332 (1662). At Handtvärk, eller Manufacturer, fram för alt bidraga til den Allmänne Näringens synnerlige befordring. Bennet Lin. 2 a (1738).
d) (†) konkret(are): (industriell) anläggning. Hade han icke .. öpnat särskilte näringar för mältning och torkning; Så hade vi ännu måst släpas med det besväret i våra hushåll. Posten 1769, s. 723.
e) (†) allmännare: (vinstgivande) arbete l. sysselsättning; äv.: vinst (av arbete). Att med .. (oxhudarna) är i .. (Varbärg) ringa näring. CBonde (1658) i HSH 6: 90. (Mönstringar skola) förrättas .. hälst i Krogarne, på dhet dhen Nähring som dher af faller, må blifwa hoos Giästgifwaren. Schmedeman Just. 380 (1664).
Ssgr (Anm. Av praktiska skäl behandlas här äv. ssgr som närmare l. uteslutande ansluta sig till näring, sbst.1): (3) NÄRINGS-ANMÄLAN~020. jur. anmälan till vederbörlig myndighet om avsikt att driva visst yrke l. viss rörelse. 2NF 7: 1227 (1907). —
(3) -AVUND. [efter fr. jalousie de métier] (†) yrkesavund. Dalin (1853). Svensén Jord. 420 (1886). —
(1) -BEHOV. (i fackspr.) en organisms behov av näring; äv. i utvidgad anv., konkret: den mängd näring som en organism behöver. Berlin Lrb. 73 (1876; konkret). —
(1) -BEREDANDE, p. adj. (i fackspr.) om livsprocess o. d.: som bereder näring(en). (Växt-)cellernas näringsberedande verksamhet. UVTF 13: 4 (1875). —
(1) -BLAD. bot. hos växter: blad som står i näringsberedningens tjänst, vegetativt blad. NF 2: 647 (1877). —
-DEL. (†)
(1 g) -DISK. (†) källardisk, krogdisk; jfr disk, sbst.1 II 2 f. DA 1808, nr 60, Bih. s. 1. Därs. 1824, nr 29, s. 2. —
(3) -DISKONT(EN). (förr) i uttr. handels- och näringsdiskont(en); jfr handels-diskont(en). BtRStP 1834—35, VI. 1: nr 79, s. 2. —
-DRIFT. (i fackspr.)
1) till 1: (en levande varelses naturliga) strävan att skaffa sig föda; jfr drift 11 a. NoK 19: 79 (1923; hos koljan).
2) till 3: yrkesutövning; näringsliv; jfr drift 15. Schönberg PVetA 1772, s. 35. SFS 1922, s. 1257. —
(3) -FLIT.
1) (†) idoghet. 2SAH 9: 204 (1820). Hos slättbon är .. näringsfliten .. vida mindre (än hos skogsbon). SC 2: 58 (1821).
2) (numera mindre br.) näringsliv; industri; hantvärk. Historisk blick öfver den svenska näringsflitens utveckling. Skandia 4: 175 (1834; rubrik). Almquist VärldH II. 2: 81 (1931). —
-FRIHET~20 l. ~02.
2) till 3.
a) om (principiell) rätt (införd i Sverige 1864) för varje myndig medborgare (oavsett börd l. boningsort) att driva vilken (enligt lag l. sed tillåten) näring som helst. Risingh KiöpH 99 (1669).
b) (†) konkretare, om tillstånd för viss person att driva visst, till näringarna hörande yrke. Som .. Slike närings-friheter icke böra utlemnas til andra än dem, som (osv.). PH 10: 780 (1773). —
-FULL. särsk. (†) till 3, om stad: som har ett blomstrande näringsliv; som har livlig handel o. industri. Kryger (o. Gadd) SvarVetA 21 (1765). AdP 1800, s. 496. —
(1) -FYSIOLOGI. (i fackspr.) läran om näringens sammansättning o. betydelse för ämnesomsättningen. LAHT 1897, s. 92. —
(jfr 3) -FÅNG. (i sht i fackspr.) eg.: medel för utkomst; yrke, hantering; levebröd; äv.: näringsgren, näring. Fennia XVI. 2: 70 (1746). Sedan näringsfången blifvit mångfaldigt förökade medelst handelens och navigationens samt manufacturernas utvidgning. Annerstedt UUH Bih. 4: 40 (i handl. fr. 1751). Jagten och fisket voro länge menniskans enda näringsfång. Svensén Jord. 84 (1884). —
-GEOGRAFI. särsk. (i fackspr.) till 3, om den del av geografin som behandlar näringslivet ur geografisk synpunkt, ekonomisk geografi. SvUppslB 8: 182 (1931). —
(1) -GNAG, n. (i fackspr.) insektslarvers l. insekters gnagande (i träd, örter o. d.) för att erhålla föda; äv. konkret, om härigm uppkommen skada (i form av gångar o. d.). De små (nykläckta jordlopps-)larverna börja omedelbart sitt näringsgnag. LAHT 1919, s. 336. SvSkog. 370 (1928; konkret). —
(3) -GREPP. (†) sätt att driva en näring l. ett yrke; metod inom näringarna; yrke. L. Paulinus Gothus MonPac. 83 (1628). At hwar och en achter sitt eghet stand och Näringz grep. Dens. ThesCat. 412 (1631). (Till en god lanthushållning fordras bl. a.) en .. upmärksam jämnförelse med andras sätt, seder, bruk, maner och näringsgrep. Wasenius NorrlBoskSk. 16 (1751). —
(1; jfr anm. sp. 1093) -GULA. (i fackspr., i sht embryol. o. anat.) om den del av ägget (gulan) som lämnar material för fostrets nutrition o. tillväxt; motsatt: bildningsgula. Stuxberg Fisk. 56 (1894). 2NF 31: 878 (1920). —
-HANDEL. (†)
1) värksamhet för det dagliga brödet l. för utkomsten; jfr näring, sbst.2 2. Jngen Strijdzman bewarar sigh (dvs. befattar sig) medh närings handel. 2Tim. 2: 4 (Bib. 1541; NT 1526: the ärende hans näring tilkomma; Bib. 1917: låter sig insnärjas i näringsomsorger; Luther: Händel der Nahrung).
2) till 3: sysselsättning, yrke. Bleff honom aff rätten tilfråget, huat hann för näringzhandel bruker, eller huem hann tiener. 3SthmTb. 1: 128 (1593). Schultze Ordb. 1740 (c. 1755). —
-IDKARE.
1) (numera föga br.) till 1 g: innehavare av näringsställe; värdshusvärd, gästgivare, ”krögare”. Ordningsmannen bör .. besörja .. at desse Näringsidkare hålla tarfvelig och väl lagad mat. Bergv. 3: 692 (1787). VFl. 1933, s. 17.
2) till 3: person som yrkesmässigt bedriver praktisk (särsk. industriell l. hantvärksmässig) värksamhet; rörelseidkare. Fennia XVI. 3: 53 (1761). —
-IDKERSKA.
1) (numera föga br.) till 1 g: innehavarinna av näringsställe. DA 1824, nr 32, Bih. s. 3. SvT 1852, nr 22, s. 3. (möjl. till 2).
(1) -KANAL. (i fackspr.) matsmältningskanal; särsk. (i sht bot. o. zool.) hos vissa växter o. lägre djur: långsträckt hålighet avsedd för näringens upptagande o. tillgodogörande. Hisinger Ant. 4: 215 (1828). Adlerz MyrLiv 7 (1913). —
(3) -KLASS.
1) (om ä. förh.) om de samhällsklasser l. yrkesgrupper (på en ort l. i ett land o. d.) som ägna sig åt praktiska yrken. Bör ej Staten sjelf gjöra alt för at lätta öfvergången (för studenterna) från studierna .. till NäringsClasserna. Geijer 11: 374 (1821; uppl. 1930).
(1) -KONSULENT. näringsfysiologiskt utbildad person med uppgift att sprida kännedom om rationell föda. Östergren (cit. fr. 1932). —
(1; jfr anm. sp. 1093) -KRAFT. (i fackspr.) om den närande kraften hos näringsmedel o. d. Aken Reseap. 75 (1746). Östergren (1933). —
-KRAFTIG. [till -kraft] som har god näringskraft, närande; äv. (i vitter stil) bildl. Lundin NSthm 402 (1888; bildl.). Näringskraftig föda. Östergren (1933). —
-KÄLLA. (i sht i fackspr.)
1) till 1; mer l. mindre bildl., i fråga om sak l. lägre djur: ngt som ger näring åt ngt l. varifrån ngt hämtar sin näring. SvLittFT 1835, sp. 652. (Vegetationen i sjöarna) spelar .. en .. viktig roll .. såsom näringskälla för .. en massa lägre organismer. Hammarström Sportfiske 256 (1925).
2) till 2: ngt som ger utkomst åt ngn; inkomstkälla; förvärvskälla; näring (se näring, sbst.2 3). Saima 1845, nr 4, s. 3. Norrköpings förnämsta näringskällor äro fabriksrörelse, .. handel, sjöfart, skeppsbyggeri och handtverk. Thomée IllSv. 210 (1866). —
(3) -LAGSTIFTNING~020. (i fackspr.) lagstiftning varigm näringslivet regleras. Snellman Stat. 179 (1842). —
(3) -LEM. (†) näringsidkare; jfr lem 3. SvMerc. IV. 3: 60 (1759). Näringslemmar innefatta Jordbrukare, slögdearbetare, Handlande och Arbetare vid Bergvärk. Fennia XVI. 3: 57 (1761). —
(3) -LIV. sammanfattande, om näringarna i ett land l. en stad osv. 2SAH 17: 202 (1836). Att genom tullar skydda ett lands näringsliv mot förödande utländsk konkurrens. Grimberg SvH 538 (1909). —
-LÖS. [jfr nt. neringlos]
1) (i fackspr.) till 1, om föda o. d.: som icke innehåller ngn näring. Serenius EngÅkerm. 17 (1727). Näringslös jord. Agardh Bot. 2: 30 (1832).
2) (†) till (2 o.) 3, om person (l. samhällsklass o. d.): som saknar tillfälle till (inkomstbringande) arbete; utan näringsfång; sysslolös. Widekindi G2A 344 (i handl. fr. 1616; om Sthms borgerskap). Den näringslösa ungdomens utflyttande utur Riket. Fennia XVI. 2: 73 (1746). Dalin (1853).
3) (numera bl. tillf.) till 3, om ort l. land o. d.: utan näringar. RA II. 2: 44 (1617; om städer). Hvad snälle utländske läromästare hjelpa til et näringslöst lands upkomst. Kryger PVetA 1758, s. 24. Östergren (1933).
Avledn.: näringslöshet, r. l. f.
2) (†) till -lös 2: sysslolöshet. Berch Hush. 27 (1747). Personer, som för vanfrägd och näringslöshet, blifvit till Allmänna Arbets-Inrättningen .. dömde. SPF 1826, s. 106. Palmblad Norige 260 (1846).
3) (numera bl. tillf.) till -lös 3; i fråga om stad l. land o. d.: förhållandet att icke ha ngra näringar; äv.: brist på näringar. RA II. 2: 212 (1617). Dhen ringheet och nähringslössheet, som Städerne haffua i Rijket. HSH 26: 269 (1633). Östergren (1933). —
(1) -LÖSNING. (i fackspr., i sht fysiol.) konkret; jfr lösning, sbst.2 I 4, när-lösning (se nära, v.2 ssgr). Lundström Warming 97 (1882). —
(3) -MAN, m. (†) yrkesutövare; näringsidkare (se d. o. 2); industriidkare. HushBibl. 1755, s. 5. (Jordbrukaren) och alla andra näringsmän i Riket. Fennia XVI. 3: 73 (1761). LBÄ 18: 58 (1798). —
-MEDEL.
1) [jfr t. nahrungsmittel] (i sht i fackspr.) till 1, om ämne som utgör näring för en organism, näringsämne; särsk.: livsmedel, födoämne. Så at på alle Närungz-medel itt godt Kiöp är (i Siam). Schouten Siam 45 (1675).
2) (numera knappast br.) till 2 o. 3: medel för uppehälle; inkomstkälla, förvärvskälla; näringsgren, näring; förr äv.: syssla, arbete. 3SthmTb. 1: 170 (1593). Hon är en snäll booqvinna (dvs. husmoder), och flijtig uthi sin ringa nähringsmedel. VDAkt. 1681, nr 374. Jakten är (i Norrland) ännu ett mycket viktigt näringsmedel. Ekman NorrlJakt 294 (1910). särsk. (†) konkret, i pl., om pänningmedel, pänningar. Att näringsmedlen nu (gm inbrottet) vore henne aldeles fråntagna. ConsAcAboP 4: 166 (1673). VDAkt. 1799, nr 75. —
(1) -MEDIUM. (i fackspr., i sht fysiol.) medium (se d. o. 5) bestående av näringsvätska resp. substrat. Sundberg Mikroorg. 11 (1895). —
(2) -OMSORG~20 l. ~02. omsorg för utkomsten; numera vanl.: bekymmer för utkomsten, näringsbekymmer; i sht i pl. Sahlstedt Hoffart. 108 (1720; sg.). Nöjd med litet af det jordiska, nedslogs .. (C. M. Bellman) ej af näringsomsorger. BL 2: 71 (1836). 2Tim. 2: 4 (Bib. 1917; se -handel 1). —
(jfr anm. sp. 1093) -ORGAN. (i fackspr.) organ varigm en organism tillgodogör sig den upptagna näringen, nutritionsorgan. Lovén Huxley 12 (1871). —
(3) -POLITI. jur. sammanfattande, om en stats författningar rörande näringarna. 2NF 21: 1242 (1914). Herlitz Stadsförv. 1830 155 (1924). —
(3) -POLITIK. (i fackspr.) politik med avseende på näringslivet. Forssell Stud. 1: 145 (1868, 1875). SvRiksd. I. 5: 178 (1934). —
(1; jfr anm. sp. 1093) -POLYP. zool. om var o. en av de individer i en polypkoloni som äro försedda med särskilda organ för fångande av föda o. som ge den övriga delen av kolonin näring; jfr nutritions-djur. Sjöstedt Västafr. 15 (1904). —
(1) -PREPARAT. (i fackspr., i sht med.) (fabriksmässigt framställd) substans innehållande en l. flera beståndsdelar av naturliga födoämnen. SFS 1902, Bih. nr 13, s. 6. —
(jfr anm. sp. 1093) -PROCESS. (i fackspr.) om den (kemiska) process varigm en organism tillgodogör sig den upptagna näringen. Frey 1841, s. 44. Kalk har .. en stor betydelse för såväl växternas som djurens näringsprocess. LAHT 1916, s. 433. —
-RIK.
2) (†) till 3: som har ett blomstrande näringsliv. Fischerström Tal 224 (1769; om städer). BL 12: 185 (1846). —
-RUBBAD, p. adj. [till -rubbning] (i fackspr., i sht med., mindre br.) som lider av näringsrubbningar. Jundell Barn. 2: 228 (1927). —
(jfr anm. sp. 1093) -RUBBNING. (i fackspr., i sht med.) nutritionsrubbning. Lundberg HusdjSj. 125 (1868). —
(jfr 1 g) -RUM. (†) rum (lokal) för utspisning av matgäster. DA 1771, nr 36, s. 3. Därs. 1808, nr 4, s. 2. —
(1) -RYMD. bot. o. lant. det utrymme i marken inom vilket en växts rötter utbreda sig. Juhlin-Dannfelt (1886). LAHT 1929, s. 445. —
-RÅD. särsk. till 1, ss. benämning på en 1935 av K. M:t tillsatt nämnd med rådgivande befogenhet i frågor rörande landets livsmedelsförsörjning. SvD(A) 1935, nr 344, s. 15. —
-RÄTT, r. l. m.
3) till 3: (vetenskapen om) sammanfattning(en) av de rättsregler enl. vilka den allmänna hushållningen o. medborgarnas näringsvärksamhet äro ordnade, ekonomirätt. UUKatal. 1870, h.-t. s. 5. —
-RÄTTIGHET~102 l. ~200. jur.
(3) -RÄTTSLIG. jur. som har avseende på näringsrätten. Näringsrättsliga bestämmelser. BtRiksdP 1895, I. 1: nr 6, s. 82. SvRiksd. II. 12: 114 (1934). —
(3) -RÖRELSE. (†) yrkesmässigt bedriven rörelse, yrke, näring; i pl. äv.: näringsliv. Berch Hush. 221 (1747). Hvar och en må hålla sig vid den närings-rörelse, som honom egenteligen tilkommer. PH 5: 3281 (1752). Emedan ingen ting kan mera styrka närings-rörelserna, än en fullkomlig credit enskilte emellan (så osv.). Därs. 8: 571 (1767). BL 3: 267 (1837). —
(1) -SAFT. näringshaltig vätska i en organism; särsk. dels (mindre br.) fysiol. om innehållet i tarmens l. tarmkäxets lymfkärl (mjölksaften, ”kylus”), dels bot. om den vätska som en växt suger upp ur jorden. Brenner Dikt. 1: 122 (1695, 1713). Linné FörelDjurr. 292 (1752; om mjölksaft). Näringssaften, som äfven kallas mjölksaft, beredes hufvudsakligen i tarmkanalens främre region. Billing Hipp. 223 (1836). Skårman Forssell 162 (1898; hos växt). Östergren (1933). —
(3) -SKATT. (om utländska förh.) kam. skatt på handels- o. industriföretag o. d., yrkesskatt. SvT 1852, nr 21, s. 3 (i Preussen). FFS 1920, s. 396 (i Finl.). —
(3) -SKOLA, r. l. f. (förr) benämning på olika slags lägre skolor som meddelade undervisning i ämnen av vikt för arbetet inom näringslivet; motsatt: lärdomsskola. Lägre, högre näringsskola, med rektor o. en resp. två lärare. Schönberg Upf. 63 (1770). FörslSkolordn. 1817, s. 1 (: Lägre .. Högre). Järta 2: 447 (1828). TLär. 1846—47, s. 381. —
(1) -SKOTT. bot. hos växt: skott som bereder växtens näring, vegetativt skott, assimilationsskott. Lundström Warming 115 (1882). —
(3) -SLÖJD. (i fackspr.) i större skala bedriven hemslöjd vars alster saluföras; motsatt: husbehovsslöjd. EkonS 2: 294 (1897). SvFolket 6: 173 (1938). —
(1 o. 2) -SORG. [jfr t. nahrungssorge] (numera mindre br.) jfr -bekymmer; ofta i pl. Kolmodin QvSp. 1: 503 (1732). Östergren (1933; pl.). —
(3) -STIPENDIUM. riddarhusstipendium åt adlig yngling som ägnar sig åt näringarna. AdP 1828, 8: 387. SvD(A) 1919, nr 336, s. 10. —
(3) -STÅND. (förr) om de näringsidkande ss. en särskild samhällsklass; äv.: näringsidkande samhällsklass; förr äv.: yrke. L. Paulinus Gothus ThesCat. 426 (1631). Pluraliteten af de valda .. kan komma att tillhöra näringsstånden, de rikare godsägarne, de en större borgerlig rörelse drifvande. Tiden 1848, nr 56, s. 2. Boström 3: 109 (1850). —
(1) -STÄLLE. (särsk. enklare, offentlig) lokal där förtäring serveras till betalande gäster. PH 3: 2498 (1747). —
(1) -SUBSTRAT. bakter. näringslösning l. näringsförande gelé l. annat underlag vari mikroorganismer (t. ex. bakterier) odlas. Flügge Bakt. 85 (1884). —
(2, 3) -SÄTT. (numera bl. tillf.) sätt att söka sin utkomst; näringsfång; näringsgren. Bergv. 1: 827 (1720). Rig 1939, s. 63. —
(jfr anm. sp. 1093) -TILLSTÅND~20 l. ~02. i sht med. om tillståndet hos en individ l. ett organ med avseende på dess förmåga att tillgodogöra sig den upptagna näringen. Gott, dåligt näringstillstånd. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 96. Wirgin Häls. 1: 12 (1931). —
(3) -TVÅNG. tvång (t. ex. gm lagbestämmelser) som vilar på näringslivet. Tessin Bref 2: 320 (1755). —
(1) -VAKUOL. zool. hos urdjur: var särskild av de blåsor (i innerplasman) i vilka näringen smältes. Wallengren (o. Hennig) 2: 33 (1911). —
(1) -VATTEN. (föga br.) bot. om det vatten (med däri lösta salter) som en växt suger upp genom rötterna. HeimdFolkskr. 54—55: 34 (1898). 2NF 20: 326 (1913). —
(3) -VÄRK, n. (†)
1) koll., i sg. l. pl.: näringsliv, näringar, näringsväsen. At Försvars-verket .. behöfde mindre hjelp, än Näringsverket. Rinman ÅmVetA 1766, s. 9. Wallquist EcclSaml. 6—7: Föret. 7 b (1794).
2) konkret(are): industriell drift l. anläggning. Fennia XVI. 3: 56 (1761). At nedlägga mycket penningar på kostsamma näringsvärk. Schönberg Bref 3: 197 (1778). —
(3) -VÄRKSAMHET~102 l. ~200. (i fackspr.) näringsfång, yrkesvärksamhet; äv.: näringsliv. Adlersparre PVetA 1804, s. 13. Enligt en häfdvunnen indelning kan hela näringsverksamheten hos bildade nationer hänföras till trenne hufvudklasser: Urproduktion, Förädling och Handel. (Agardh o.) Ljungberg 4: 195 (1863). SFS 1942, s. 560. —
(3) -VÄSEN l. -VÄSENDE. sammanfattande, om allt som har avseende på näringslivet inom visst land l. område. Lannér MedborgCat. 47 (1792). —
(1) -VÄTSKA, r. l. f. fysiol. (naturlig l. konstgjord) vätska som utgör l. innehåller näring för en organism. Thorell Zool. 1: 23 (1860; om blodet). —
(1) -VÄXT, r. l. m. (i fackspr., i sht bot.)
(3) -YRKE. (i sht i fackspr., särsk. jur.) yrke som räknas till näringarna; praktiskt yrke; stundom allmännare: yrke (varav ngn har sitt uppehälle). SPF 1809, s. 23. (Lärjungarna) öfvergåfvo sitt timliga näringsyrke och följde (Jesus). Hagberg Pred. 3: 85 (1817). Åkerbruket är i vårt land .. det vigtigaste af alla näringsyrken. Palmblad LbGeogr. 98 (1835). Hernberg Rättsh. 316 (1922). —
-ÄMNE.
1) till 1: näring, näringsmedel (se d. o. 1); i fackspr. (i sht fysiol. o. bot.) särsk. om de (i näringsmedel ingående) ämnen som äro nödvändiga för en levande organisms ämnesomsättning; äv. (i vitter stil) bildl. Oldendorp 1: 141 (1786). Den ofrid, som råder i verlden, har sitt rikaste näringsämne i begäret att hämnas. Melin Pred. 3: 87 (1852). Grimberg SvH 506 (1909).
Spoiler title
Spoiler content