publicerad: 1952
PARK par4k, sbst.2, r. l. m. (l. f.); best. -en; pl. -er32 ((p)a`(rker) (i bet. 1), (p)a´(rker) (i bet. (4 l.) 5) Weste; pàrrk'r (i bet. 1), párrk'r (i bet. 4 o. 5) Dalin) ((†) -ar RARP V. 2: 262 (1655), Schlyter Ordb. 494 (1877: jagtparkar)).
Ordformer
(förr äv. parc(k), parque)
Etymologi
[fsv. parker; jfr fd. paark (d. park); sannol. av mlt. park; jfr mnl. parc (holl. park), mht. parc (t. park), meng. parc (eng. park); av ffr. parc (fr. parc), mlat. parcus; jfr mlt. perk, mnl. perc, perric, parric, fht. pfarrih, inhägnad (t. pferch, kätte, inhägnad), feng. pearroc, inhägnad (jfr PADDOCK), mlat. parricus, inhägnad; av omtvistat urspr.; snarast avledn. av det ord som föreligger i span. parra, (vin)spaljé, port. parra, vinranksberså; jfr prov. parran, (inhägnad) trädgård(stäppa), område. — Jfr PAREIRAROT, PARKERA, PARKETT, PÄRK m. fl.]
1) till sin omfattning bestämt avgränsat (urspr. inhägnat) stycke l. område av (vanl. trädbevuxen) mark, avsett l. använt för visst ändamål (t. ex. jakt, hållande av vilda djur, skogsvård), ofta med bibegrepp av mer l. mindre omsorgsfull skötsel av området o. av dess fredande för åvärkan o. d.; utom i ssgr o. elliptiskt för dylika numera nästan bl. om (i närheten av ett bostadshus, i sht ett slott l. en herrgård o. d., l. i en stad l. ett större samhälle o. d. befintligt) trädbevuxet område som anlagts med konst l. vars ursprungliga naturbeskaffenhet i stort sett bevarats, men varpå vägar l. stigar framdragits o. sittplatser o. d. anordnats o. som tjänar som promenad- l. rekreationsplats o. d. Herrgården hade en vacker park. Folkets park, se FOLK 2 slutet. När wij (dvs. de anfallande svenskarna) kommo alle på Slotzsens (dvs. det norska fästet Hammershus') park, / Och the (dvs. försvararna) såge wij wore så starck / Begynte them modet falle. Hund E14 231 (1605); jfr a δ. Schmedeman Just. 124 (1608). Att Cronon hafwer sine enschyltte Parker. RARP 3: 47 (1638). En Park skal afdelas af stadzens almenning till en häst hage till Borgemästarne. VRP 1656, s. 1040; jfr a α. Gårdzens til des lustre förbehåldne Parcker måste först och främst väl underqvistas och rödias, at giöra så mycket bättre utseende och Zierat. Salander Gårdzf. 174 (1727). Får jag i parken se — dej? Crusell DaPonte FigBröll. 49 (1851). Är icke .. den engelska parken skönare än den gamla franska parken med sina snörraka gångar? Rydberg FilosFörel. 1: 333 (1876). Parker där barn leka. Bergman Patr. 77 (1928). — jfr BAD-, BADHUS-, BJÖRK-, CYPRESS-, DJUR-, FOLK-, FREDS-, FÖRSÖKS-, HERRGÅRDS-, HJORT-, IDROTTS-, JAKT-, JÄGAR-, JÄGERI-, JÄRNVÄGS-, KRONO-, KUNGS-, LUST-, LÖV-, NATIONAL-, NATUR-, NÖJES-, PRYDNADS-, SAGO-, SKOGS-, SLOTTS-, STADS-, TALL-, TRÄDGÅRDS-, TÄMPEL-, VILD-PARK m. fl. — särsk.
a) [delvis möjl. utgående från l. påvärkat av PARK, sbst.3] i vissa allmännare l. på olika sätt modifierade bet., ss. beteckning för olika slag av terräng o. d.
α) [jfr sv. dial. park, hemmansdel] (†) övergående i bet.: jordstycke; särsk. om (avgränsat) stycke l. (avgränsad) ruta av odlad mark l. betesmark l. tomtmark. VRP 1711, s. 385. (Han) hafwer .. afmätit och inkräckta låtit en tämmelig stor och fördehlachtig park af kåhlgården. VDAkt. 1722, nr 264. Betesmarken bör delas i åtskilliga små parkar med glesa gärdesgårdar eller fållar. Broocman Hush. 3: 20 (1736). GöthHush. 1781, nr 32, s. 5. Det torde .. förefalla obegripligt vad ändamål skulle åsyftas med inhägnande av en park varpå träd icke växa kan. Wedberg 1HD 367 (i handl. fr. 1800); jfr huvudmomentet. jfr JORD-, TOMTE-, TVISTE-, ÄGO-PARK.
β) (†) övergående i bet.: tomt; äv. allmännare: boplats, boningsort, bostad. Johan Michelson begierer en park att byggia oppå. VRP 9/10 1652. VDAkt. 1708, nr 193 (allmännare). Därs. 1716, Syneprot. F III 7.
γ) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (mindre) område där skogen är avsedd att nedhuggas (förr äv.: där skogen nedhuggits), hygge, fälla; jfr δ, ävensom PARK, sbst.3 2. VDAkt. 1731, nr 422 (1727). Timber och kastved bör man ej hugga, som enom för hands är och förekommer, vtan en viss park ther til vtsökia. Broocman Hush. 1: 98 (1736). (Han har) låtit hugga tre stora kohlmijhlar, som blottat stora parker i allmänningen. VDAkt. 1760, nr 176. Leuhusen Välmåg. 61 (1773). jfr FÄLLE-PARK.
δ) [jfr sv. dial. park, skogsdunge] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) övergående i bet.: skogsområde l. skogs- l. hagmark l. skog l. lund o. d.; äv. med tanke på själva skogsbeståndet, särsk. om (område l. mark med) värdefullt (välskött) skogsbestånd; förr äv. allmännare, övergående i bet.: område l. trakt. Ther måge the bliffwe liggiendis i Kijlerne och Harg Sockner .. och täre hoss then tiuffwe hoop, som j then parcken boo. G1R 15: 463 (1543). (Träd) hvilka (i skogarna) stå lika som planterade uti torr-ler och sandaktig jord, på de jämna parkerna. Nordholm Djurf. 12 (1749). I parken letar raggiga skaran (dvs. getterna) trygg / Ett älskadt bet. Adlerbeth HorOd. 30 (1817; lat. orig.: per nemus). BotN 1842, s. 44. jfr SKOGS-PARK.
b) [jfr y. fsv. parker, avplankning, brädställning] (†) i utvidgad anv., om del av stängsel l. staket. Några parckar af Staquetet som ligga nidre. VRP 1675, s. 121.
c) mer l. mindre oeg. l. bildl.; i sht förr äv. i uttr. de elyseiska (l. elisiska o. d.) parkerna, förr äv. parker, de elyseiska fälten. De Elisiska Parcker. Bliberg Acerra 143 (1737). I diktens parker. Wirsén Dikt. 17 (1876). särsk. (tillf., i vitter stil) om yvig trädkrona. Han (dvs. vintergranen) reser stark / Sin kronas park / Ur armod och ur ödemark. Topelius NBlad 17 (1864, 1870).
2) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] fisk. damm l. bassäng l. inhägnat vattenområde l. öppen sump för odling av fisk l. ostron o. d.; numera företrädesvis i ssgn OSTRON-PARK. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 33 (1852). Åstrand 2: 159 (1855). — jfr FISK-, OSTRON-PARK.
3) (†) skeppsb. om var särskild av de (med krita) avgränsade delar vari en skeppsbotten l. skeppssida vid drivning uppdelades (o. av vilka var o. en tilldelades en timmerman, som hade att svara för dess drivning). Dalman 42 (1765). Witt Skeppsb. 226 (1863).
4) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; eg. specialanv. av 1] (†) mil. (befäst) plats där artilleri med tillhörande materiel uppställdes (vid belägring l. förläggning); särsk. om den plats där huvuddelen av artilleriet (med dess materiel) var uppställd. (Vid belägring) formera .. Parcar .. till (artilleriet). Rålamb 8: 61 (1691). Artillerie-Chefen (bör) .. utse 2:ne nog rymlige och för Fästningens eld säkre ställen .. hvilka ställen, isynnerhet Parken, med Bröstvärn och Graf omgifvas. Törngren Artill. 2: 135 (1795). Läger (blev) uppslaget, trossen förd på sina ställen, artilleriet till sin park och fältvakter utsatta. Tegnér Armfelt 1: 237 (1883). Sundén (1888). — jfr ARTILLERI-PARK.
5) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; utvecklat ur 4] mil. (till artilleriavdelning hörande) samling av artillerimateriel (ammunition, utrustning, fordon o. d.), sammanförd (för belägring l. rörligt krig) bakom fronten; äv. om truppavdelning l. militärt förband medförande dylik materiel bakom fronten l. om den av varje dylik avdelning l. dylikt förband medförda materielen; särsk. om den del av ett batteri (se d. o. 3) som icke tillhörde första linjen (utan medförde ammunitionsvagnar, reservhästar o. d.); äv. i utvidgad anv., om (truppavdelning l. militärt förband medförande) samling l. förråd av underhållsmateriel l. materiel för broslagning l. (maskinell) utrustning för andra speciella uppgifter; i fråga om nutida svenska förh. bl. ss. förled i ssgrna PARK-UNDEROFFICER, -UNDERBEFÄL. Weste (1807); möjl. till 4. Lefrén Förel. 3: 308 (1817). De stora parker, som artilleri- och ingeniörvapnen behöfva för utförandet af en belägring. Busch Fästn. 106 (1880). Batteriet delas i kanonerna (1. linien) och parken (2. och 3. linierna). Tingsten FormTakt. 45 (1889). VL 1897, nr 84, s. 3 (om ballongpark). IllMilRevy 1898, s. 46. — jfr ARTILLERI-, BALLONG-, BELÄGRINGS-, BRO-, DIVISIONS-, FLYG-, FORDONS-, FORTIFIKATIONS-, FÄLT-, INGENJÖR-, RESERV-PARK m. fl.
6) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; utvecklat ur 5] allmännare: samling l. uppsättning l. bestånd (av fordon l. maskiner l. redskap o. d.) som tillhör ett visst företag l. finns på en viss plats o. d.; företrädesvis ss. senare led i ssgr. 2UB 9: 309 (1905). — jfr FORDONS-, GODSVAGNS-, LOKOMOTIV-, MASKIN-, PERSONVAGNS-, SKID-, VAGN-PARK m. fl.
Ssg: parkanläggnings-konst. —
-ARBETARE~0200. arbetare som (yrkesmässigt) förrättar arbete med iordningställande o. underhåll av parker o. planteringar o. d. UNT 1929, nr 10201, s. 1. —
(4) -ARTILLERI. (†) mil. om huvuddelen av det till en armé(kår) o. d. hörande artilleriet (som uppställes l. är uppställt i ”park”). Törngren Artill. 2: 127 (1795). —
-AVDELNING~020.
1) till 1; i stad: avdelning av byggnads- l. gatukontor som handhar frågor rörande stadens parkanläggningar o. planteringar o. d. SthmKommKal. 1910, s. 43.
3) (förr) mil. till 5; i uttr. tyg- och parkavdelning, vid vissa förband av ingenjörtrupper: avdelning utrustad med (anspända) fordon med värktyg o. d.; jfr -kompani. 2NF 1: 219 (1903). —
-BAND. om (smal) långsträckt parkanläggning l. om följd av dylika med varandra sammanhängande parkanläggningar; jfr -bälte. UNT 1930, nr 10479, s. 1. —
(4, 5) -BEFÄLHAVARE~00200. (förr) mil. befälhavare för (militärt förband medförande l. utrustat med) en park (t. ex. en belägrings- l. en ballongpark). Holmberg Artill. 4: 157 (1886). —
-BOSKAP~02, äv. ~20. [jfr t. parkrind] (i fackspr.) (vit) halvvild nötboskap(sras) som hålles i vissa inhägnade parker i England. SvRike I. 2: 150 (1900). —
-BUSKE. buske som växer (är planterad) l. som brukar (l. lämpar sig att) planteras i park (ss. prydnadsbuske). Lundström Trädg. 399 (1852). —
(1, 5) -CHEF. särsk. (förr) mil. till 5: chef för park (särsk. ett batteris park). Spak HbFältartill. 11 (1873). —
-FAETONG. (förr) faetong avsedd för promenadturer i parker o. d. (o. avsedd att köras av damer). Balck Idr. 1: 307 (1886). —
(5) -FORDON~02 l. ~20. (förr) mil. fordon tillhörande en park (särsk. en artilleriavdelnings l. ett batteris park); jfr träng-fordon. SFS 1832, s. 446. —
-FÖRMAN~20, äv. ~02. förman som leder arbete med iordningställande o. underhåll av parker o. planteringar o. d.; jfr -arbetare. Upsala(A) 1934, nr 1, s. 2. —
-FÖRSÄKRING. (i fackspr.) brandförsäkring gällande park, trädgård l. tomtmark o. d. Frick FörsäkrTerm. (1935). —
-INSPEKTÖR. (titel för) tjänsteman som övar tillsyn l. kontroll över en stads parkanläggningar o. planteringar o. d. SthmKommKal. 1938, s. 319. —
(5) -KOMPANI. [jfr t. parkkompanie] (om äldre l. utländska förh.) mil. om kompani med uppgift att framföra (artilleri)-materiel (ammunition o. d.) l. (allmännare) om kompani utrustat med fordon l. annan materiel för speciella uppgifter; särsk. om kompani vid ingenjörtrupperna med uppgift att uppsätta krigsbrokolonn o. att handha hästar, krigsbrokompani. KrigVAH 1880, s. 45 (om kompani tillhörande artilleriet i Norge). Jungstedt Flygv. 211 (1925; om schweiziska förh.). 3NF 10: 588 (1929; om krigsbrokompani). —
(5) -KONSTAPEL. (förr) mil. konstapel (se d. o. 1) vid ett batteris park. Spak HbFältartill. 200 (1873). —
-KULTUR. särsk. (i fackspr.) motsv. kultur 2, om anläggning (o. vård) av parker; äv. konkretare. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 234 (1857). 2NF 35: 1156 (1923; konkretare). —
-LANDSKAP~02 l. ~20. [jfr t. parklandschaft] landskap (se d. o. 5) som utgöres av en park l. ett parkliknande område; äv. dels om konstnärlig framställning (målning o. d.) av dylikt landskap, dels (bot. o. geogr.) i speciellare anv., om (landskap med) mesofil vegetation av öppen gräsmark med insprängda grupper av buskar o. träd. Ung flicka i ett parklandskap. 3SAH 10: 225 (1895; i porträttbeskrivning). ASFFlF 42: 125 (1915). —
-LIND. (i sht i fackspr.) (det i parker ofta odlade) trädet Tilia vulgaris Hayne (som är en hybrid mellan skogslind o. bohuslind). Gosselman BlekFl. 95 (1865). särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. storbladig parklind, om trädet Tilia platyphylla Scop., bohuslind. Nyman FanerogFl. 127 (1873). —
-LÖPARE, m. l. r. entomol. den bl. a. i parker förekommande skalbaggen Carabus nemoralis Müll. 3NF 10: 1182 (1929). —
(5) -MANSKAP~02 l. ~20. (förr) mil. manskap tillhörande (ett batteris) park. ExFältartill. 1893, 1: 88. —
-MÄSTARE. (numera föga br.) person som har överinseende över (arbetena inom) en parkanläggning (i enskild ägo); jfr trädgårds-mästare. PT 1915, nr 194 A, s. 3. —
-OLVON. bot. den ss. prydnadsväxt i parker ofta planterade busken Viburnum lantana Lin. Laurell Träd 3 (1891). HantvB I. 3. 1: 74 (1935). —
-OMRÅDE~020. område som utgöres av en park l. parker; en parks område. SvD(A) 1932, nr 294, s. 22. —
-PLANTERING. abstr. o. konkret. Lundström Trädg. 2: 134 (1831; konkret). SkogsvT 1903, s. 239 (abstr.). —
-SERVERING. särsk. konkret, om (avdelning av) restaurang l. konditori o. dyl. i l. vid en park, där servering äger rum ute i det fria. Östergren (1934). —
-STAD. stad (l. stadsdel l. förstad o. d.) som utmärkes av rikedom på parker l. parkliknande områden; jfr trädgårds-stad. Byggnadsritningar .. utförda .. för Viggbyholms park- och trädgårdsstad (1919; boktitel). —
-STIL, förr äv. -STYL. stil vari en park anlägges l. är anlagd; äv.: stil som utmärker en park (i motsats till en trädgård o. d.). Bremer GVerld. 6: 72 (1862). Den engelska parkstilen. Lamm Oxenst. 2 (1911). —
-STÅNDS. bot. den (i parker) ofta odlade växten Senecio fluviatilis Wallr. Krok o. Almquist Fl. 1: 44 (1935). —
-SYREN. bot. den ss. prydnadsväxt (i parker) odlade syrenen Syringa chinensis Willd., hybridsyren. Krok o. Almquist Fl. 1: 68 (1935). —
-TANT, f. (numera i sht med skämtsam anstrykning) kvinna som har till uppgift (är anställd för) att övervaka barn på en lekplats i en park (o. leda lekarna där), numera i officiellt språk kallad: lekledare; äv. oeg. l. bildl. En ”parktant” i Vasaparken. SvD(A) 1916, nr 130 A, s. 3. Lo-Johansson Stat. 2: 64 (1937; oeg.). SocÅb. 1939, s. 179. jfr: Bort med ordet parktant — staden engagerar lekledare. NDA 1937, nr 83, s. 7. —
-TISTRON. bot. den i Nordamerika växande (i Sverige stundom ss. prydnadsväxt i parker o. d. odlade) busken Ribes americanum Mill. Laurell Träd 10 (1891). —
(5) -TJÄNST. (förr) mil. tjänst(göring) l. värksamhet vid parkkompani l. vid fortifikationspark o. d. BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 100. —
(5) -TRUMPETARE. (förr) mil. trumpetare tillhörande (ett batteris) park. ExFältartill. 1893, 1: 87. —
(5) -UNDERBEFÄL ~0002. mil. underbefäl (särsk. vid luftvärnsautomatkanontropp) med uppgifter svarande mot en parkunderofficers. KrigVAH 1921, s. 68. LuftvRegl. 1942, 1: 151. —
(5) -UNDEROFFICER~00102 l. (numera nästan bl. i pl.) -UNDEROFFICERARE~0010200. mil. underofficer vid en artilleriavdelnings (särsk. ett batteris) park; i fråga om nutida svenska förh. bl. om till batteristab hörande underofficer som bl. a. skall (under batteriofficeren) föra befälet på ett batteris fordonsplats. KrigVAT 1848, s. 148. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 57 (1886). ArtillRegl. 1940, 2: 89. —
-VAGN.
1) (förr) till 1: fyrhjulig lättare åkvagn avsedd för promenadåkning i parker o. d. Wrangel HbHästv. 561 (1885).
2) [jfr t. parkwagen, fr. voiture l. chariot de parc] (förr) mil. till 5: (stadig) fyrhjulig vagn avsedd l. använd till transport av underhållsmateriel (särsk. för artilleriavdelning). KrigVAT 1859, s. 163 (om ryska förh.). SFS 1871, nr 2, s. 11. —
-VAKT. person som har uppsikt över en park (ser till att den skyddas för åvärkan o. d.). Söderberg France RödLilj. 7 (1902). —
(1 a γ) -VIS, adv. [jfr sv. dial. parkavis] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i sådana uttr. som fälla l. sälja skog parkvis, fälla skog på sådant sätt att ett avgränsat område (i sänder, det ena efter det andra) kalavvärkas (trakthugges) resp. sälja skog på rot inom visst avgränsat område för kalavvärkning (trakthuggning). SmålAlleh. 1883, nr 23, s. 2. LAHT 1885, s. 242. —
-VÄRDE. särsk.: värde av till en fastighet hörande träd, trädgårdsanläggningar o. d. SFS 1921, s. 993. —
PARKAKTIG, adj. (mera tillf.) till 1: som liknar l. påminner om en park; parkartad. Östergren (1934).
Spoiler title
Spoiler content