publicerad: 1999
SVULST svulst4, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -w-, -ll-, -ltz)
Etymologi
[liksom d. svulst av mlt. swulst l. t. (ge)schwulst, av mht. swulst; i avljudsförh. till SVÄLLA, v. (med urspr. stark böjning). — Jfr SVULSTIG]
1) hos levande organism, om en icke naturlig uppsvällning betingad av genetiska faktorer l. av bakterie-, svamp- l. virusinfektion o. d.; i vetenskapligt fackspr. (särsk. med. l. veter.) numera vanl. ersatt av det liktydiga: tumör.
a) hos människa o. djur, om sjuklig (god- l. elakartad) vävnadsbildning av knölliknande natur, som tillväxer mer l. mindre kontinuerligt (oberoende av övriga vävnaders växt); förr äv. allmännare, om (mindre) svullnad l. ansvällning på kroppen (äv. uppfattad l. klassificerad ss. sjukdom). Schroderus Comenius Reg. E 4 a (1639). Dronningen ähr nu des Gudi ske loff bätre bliffuin aff sin swulst i halsen. Ekeblad Bref 1: 78 (1651). Man kan .. bruka Footbadh aff .. (brunnsvattnet), för Gichten, torr Wärck .. Swulster. UHiärne Suurbr. 89 (1679). En starck swulst på högra kindbenet .. som vtan twifwel af then kalla luften och fuchtiga wädret härrörde. Humbla Landcr. 539 (1740). De sjukdomar, som med electriciteten blifwit botade .. hafwa i synnerhet warit flusz, döfhet, tandwärk, swullster (osv.). Linderholm 1: 498 (1802). Med stekta fikon lenas, fördelas och mognas swulster, särdeles inuti halsen. Dens. 2: 23 (1803). Med svulst förstår man en olikformig förstoring af en kroppsdel genom en verklig nybildning af väfnad. Vennerholm o. Svensson 466 (1892). Ibland ser man svulster i de organ som producerar hormoner. VLäkarb. 439 (1982). Organiska klorföreningar .. (som släpps ut från) blekerier .. ger skador på fiskar, såsom sneda ryggar, svulster och sämre fortplantning. RenFramt. 199 (1988). Svulst .. numera sällan använd benämning på tumör. NE (1995). — jfr BINDVÄVS-, BLOD-, BROSK-, BRÖST-, DRUV-, FETT-, FLUSS-, GROD-, GRÖT-, HALS-, HET-, HJÄRN-, HONUNGS-, KALL-, KANCER-, KRÄFT-, KVARK-, KÖRTEL-, LUFT-, MJÖLK-, MUSKEL-, OND-, PEST-, PRIMÄR-, ROS-, SAKRAL-, SARKOM-, SKROFEL-, STRUMA-SVULST m. fl.
b) (fullt br.) hos växt; särsk. om icke naturlig ansvällning l. knuta l. knöl o. d. på träd(stubbe) l. buske; äv. i utvidgad anv., om svamp som förorsakar sådan ansvällning (särsk. i ssgn LINGON-SVULST). Sedan stubbarne blifvit äldre och erhållit hård bark samt nedomkring rothalsen blifvit omgifne med svulster, i följd af de derifrån utslående skotten, kan afhuggningen ej längre ske så långt ned som förut. Björkman Skogssk. 86 (1868). Knölformiga svulster eller kräftartade sår, hvilka lätt förorsaka trädens undergång. Tullgren Skadeins. 31 (1906). (Grankräftan) bildar starkt kådbegjutna svulster på grenar och stammar av gran. Geete o. Grinndal 148 (1923). — jfr ROT-SVULST.
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. om bombastisk l. överlastad utsmyckning l. stil l. form o. d. i (bild)konst l. tal o. skrift. Lybecker 171 (c. 1715). (Religionsläraren) skall tala ljuft utan smicker, alfvarsamt utan hot, värdigt utan svullst. LBÄ 39: 31 (1800). Du är dock mitt kött, mitt blod, min dotter; ⁄ Dock nej! En sjukdom är du i mitt kött, ⁄ Som jag nödsakas kalla min; du är ⁄ En swulst, en böld, en swällande karbunkel ⁄ I mitt förskämda blod. Hagberg Shaksp. 11: 69 (1851). Vi påpekade .. att hans renare former och måttfullare ornamentik slogo öfver i den svulst och öfverlastning, som känneteckna det karolinska tidehvarfvets konst. 1MinnNordM IX. 3: 1 (1885). Åter till antiken, var dagens lösen. Rena, raka linjer, utan svulst och förkonstling. Fröberg Skrädd. 180 (1941). All språklig svulst var henne främmande. SvHandordb. (1966). — jfr BAROCK-, ORD-SVULST.
Ssgr (i allm. till 1 a, b): (1 a) SVULST-ART. (numera mindre br., i fackspr.) 2NF 27: 1324 (1918). Östergren (1951). —
-ARTAD, p. adj. som erinrar om en tumör, tumörliknande; äv. bildl. (jfr svulst 2). Malmberg Värd. 257 (1937; bildl.). Nedtill är stammen ansvälld till en 22 mm lång och 16 mm bred svulstartad knöl. FoFl. 1950, s. 47. —
-BILDNING. (numera företrädesvis till 1 b) abstr. o. (i sht) konkret: tumörbildning. Den egentliga orsaken till svulstbildning är ännu icke fullt känd. Hallin Hels. 2: 777 (1885). Vid litet mera framskriden ålder (hos barn) uppträda ansvällningar af mandlarna .. förutom flera andra slags smärre svulstbildningar. Odenius 2Celsus 67 (1906). Svulstbildningen börjar strax utanför bastringen. BotN 1908, s. 232. Såväl god- som elakartade svulstbildningar förekommer i olika organ hos fiskar. SvFiskelex. (1955). SAOL (1973). —
-CELL. (numera mindre br., i fackspr.) om var o. en av de celler varav en tumör består, tumörcell. 2NF 18: 256 (1912). NEOrdb. (1996). —
-FORSKNING. (numera föga br., i fackspr.) tumörforskning. Hr C. Sundberg höll ett föredrag om de ledande synpunkterna i svulstforskningen. FörhLäkS 1906, s. 255. —
-KNÖL. (numera mindre br., i fackspr.) knöl (se knöl, sbst. 1 a) som utgörs av en svulst. Odenius 2Celsus 277 (1906). Kräftsjukd. 35 (1930). —
-LIKNANDE, p. adj. (numera företrädesvis till 1 b) som liknar en svulst. 2NF 18: 659 (1912). —
(1 a) -LÄRA. (numera bl. i ä. fackspr.) jfr lära, sbst. 2, o. -patologi. UUKatal. 1918, h.-t. s. 14. Östergren (1951). —
-MASSA. (numera företrädesvis till 1 b) jfr massa, sbst.2 1 b. FörhLäkS 1866, s. 6. (Potatiskräftan kan) omforma hela potatisen till en oregelbunden svulstmassa, som i fuktighet öfvergår i förruttnelse. 2NF 22: 61 (1915). Kräftsjukd. 137 (1930). —
(1 a) -METASTAS. (numera bl. i ä. fackspr.) tumörmetastas. 2NF 27: 1325 (1918). Ahlbom Strålbeh. 115 (1939). —
-SJUKDOM~02 l. ~20. (numera bl. i ä. fackspr.) tumörsjukdom. Ymer 1932, s. 350. Bergstrand SvLäkS 492 (1958). —
(1 b) -SVAMP. bot. till en grupp basidsvampar (Exobasidiomycetes) hörande svamp som orsakar cellnedbrytning o. svulstbildning hos värdväxten; i pl. äv. om gruppen. BonnierLex. (1966). Lundqvist o. Persson SvSvampn. 18 (1987). —
(1 a) -TYP. (numera föga br., i fackspr.) tumörtyp. 2NF 19: 804 (1913). —
-VÄVNAD. (numera företrädesvis till 1 b) tumörvävnad. 2NF 27: 1324 (1918). Äggen läggas på bladen och omges snart av en svulstvävnad som på bladets övre sida antar formen av en stympad kon. VäxtLiv 1: 211 (1932). Lindbom BlodSj. 300 (1937).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content