publicerad: 2017
VILT vil4t, äv. (numera bl. ss. förled i ssgr) VILD vil3d~, n.; best. -et; pl. (tillf.) =. Anm. I stället för sg. best. förekommer (i sht i ä. språk) ibland uttr. det vilda (se VILD, adj.1 1 c β α').
Ordformer
(vild- i ssgr 1794 (: vild-postey) osv. vilt (hw-, w-, -ll-, -dt) 1621 osv. wild 1687)
Etymologi
[liksom d. vildt av t. wild, n. (av mht. wilt, av fht. wild), l. mlt. wilt, n., motsv. mnl. wilt (nl. wild); jfr äv. feng. wildru, pl. (ä. eng. wild); neutral s-stam bildad till VILD, adj.1; den i vissa ssgr förekommande formen vild- beror på anslutning till VILD, adj.1 — Jfr VILDVAROR, VILDVERK, VILTBANA]
1) koll., om större, vildlevande djur (i sht däggdjur, ofta äv. med inbegrepp av (större) fåglar); ofta med särskild tanke på sådana djur ss. föremål för jakt, liktydigt med: villebråd (se d. o. 2); äv. dels om slag av sådant djur, dels i individuell anv., om enskilt sådant djur; äv. bildl., särsk. i ssgrna HÖG-, STOR-VILT; jfr 2 o. VILD, adj.1 1 c β α′. Olika vilt har olika jakttider. Jaktbart vilt. (Lejonet) togh sigh före itt Wildt at jaga. Forsius Fosz 479 (1621). Vthi Landet näst omkring är mycket Wildt, såsom Hiorter, Hinner, Harar, Kaniner, så ock skadeliga Diur, nembl: Ormar och Tigrar. Amer. 19 (1675). Ingen äger rättighet, utan tilstånd, jaga, skjuta eller fånga wildt, af hwad slag det hälst wara må, å Adelens enskylte ägor. Brummer 22 (1789). Wildkatten .. angriper allt slags wildt, foglar, harar och större djurs ungar. Holmström Ström NatLb. 1: 48 (1851). Köttet (av ren) kan närmast rubriceras som kött av vilt, då det står dessa köttslag närmast i fråga om smak. Bolin VFöda 214 (1933). En jägare som med repeterstudsare fäller två vilt omedelbart efter varandra. JägUppslB 59 (1989). Rådjuret försvann efter kollisionen till skogs. En eftersöksjägare underrättades direkt för att försöka spåra viltet. NorrkpgT 12/5 2015, s. A16. — jfr FALL-, FÅGEL-, HÅR-, LÅG-, MAT-, ROV-, RÅ-, SKOGS-, SMÅ-, STÅND-VILT m. fl.
2) stycke kött av vilt (i bet. 1), viltkött; äv. (o. i sht) ss. ämnesnamn; ss. förled i ssgr äv. om l. med inbegrepp av annan eftertraktad l. begärlig del av vilt ss. skinn l. betar o. d.; i vissa språkprov utan klar avgränsning från 1; jfr VILD, adj.1 1 c β β′, VILLEBRÅD 1. De äter vilt flera gånger i veckan. Ett partie wildt. HovförtärSthm 1681 B, s. 1216. Bifalles, at Wäster-Norrländske Städerne sielfwe måge förse Kongl. Maj:ts Håf med Fågel och wildt, som på den orten wankar. PH 2: 901 (1731). Om viltet utgjordes av fasan, orre eller tjäder, nöjde man sig ej med att servera det väl stekt, utan det skulle styras ut fint. Henning HbgMinn. 1: 170 (1950). När man tillagar vilt ska man inte laga köttet för länge, utan det serveras med fördel rosa i mitten. Davidsson Hälsokokb. 153 (2009). — jfr FÅGEL-, HÅR-VILT.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. (i sht när förledsformen är vild-) hänföras till vild, adj.1; se äv. de under detta ord anförda ssgrna): A (mera tillf.): VILD-AVEL, -KÖTT, -PASTEJ, -SKADA, -SKINN, -SMAK, -STAM, -STEK, -STÅND, -SÅS, -TJUV, se B.
B: (2) VILT-AFFÄR. affär som (företrädesvis) handlar med l. säljer viltkött; jfr -handel. Färskt vildt, såsom: Fågel och Renstekar, Gäss m. m. till mycket billiga priser. J. V. Peterssons Vildtaffär. AB 7/12 1888, s. 4. —
-ART. i sht jäg. art av vilt; jfr -slag o. villebråds-art. Att denna vackra och trefliga vildtart (dvs. morkullan) är stadd på utdöende. Samzelius SkogJägarl. 131 (1894). —
-AVEL. (vild- 1831 osv. vilt- 1897 osv.) (numera bl. tillf.) om uppfödande l. främjande l. skötsel (se d. o. 1 b) av vilt(stam) (för jaktändamål) (jfr -uppfödning, -vård). Swederus Jagt 269 (1831). Vildafvel kan ske antingen i det fria eller inom särskildt inhägnade områden, som få namn af djurgårdar. Hahr HbJäg. 497 (1866). —
-BANA, se d. o. —
-BESTÅND. i sht jäg. bestånd (se bestånd, sbst.1 11 b) av vilt; jfr -stam, -stånd o. villebråds-bestånd. Ymer 1905, s. 180. Man klagade över intrång på markerna, skadegörelse på skogen och hård beskattning av viltbeståndet. TurÅ 1949, s. 212. —
-BONITET. (i fackspr., särsk. jäg.) En marks förmåga att producera vilt kallas på fackspråket för viltbonitet. LD 18/8 1959, s. 8. —
-FATTIG. om skog l. trakt o. d.: fattig (se d. o. 2) på vilt; jfr villebråds-fattig. I mera vildtfattiga trakter och i bruten, skogrik och starkt kuperad mark äro väckande harhundar .. mycket lämpliga. Balck Idr. 2: 54 (1887). —
-FODRING. (numera bl. tillf.) viltutfodring. 51 tunnland användas till åker för vildtfodringen. SkogsvT 1910, s. 469. —
-HANDEL. särsk. till 2: handel med kött (l. skinn l. betar o. d.) av vilt; äv. konkret: viltaffär. Den illegala vilthandeln. SAOL (1900). Att man .. sökt vinna en viss ordning på vilthandeln och särskilt handeln med skinn av fridlysta villebrådsarter. NFMånKr. 1938, s. 715. Vilthandeln slog igen vid nyår, nu har också frukthandlaren stängt. NerAlleh. 8/2 2014, s. 8. —
-HANDLARE. särsk. till 2; jfr handlare 3 o. -handel. Äfven ser man ripor hos vildthandlare i Köpenhamn. Nilsson Fauna II. 2: 103 (1858). —
-HUND. (numera bl. tillf.) jakthund. En hare, drefven af vilthundar. Tersmeden Mem. 3: 244 (1746). —
-HÄGN. i sht jäg. hägn (se d. o. 1 b) med (l. avsett för) vilt (i sht hjort l. vildsvin). TurÅ 1947, s. 284. Flera vilthägn finns också. Ett med kronhjortar och mufflonfår, ett med bara kronhjortar och ett med kronhjortar, dovhjortar, mufflonfår och vildsvin. I det sistnämnda jagas det, de andra två är enbart till för beskådan. UNT 15/4 2015, s. A14. —
-INVENTERING. (i fackspr., särsk. jäg.) jfr inventera II 1. Viltinventering .. (dvs.) uppskattning av viltförekomst inom ett område. TNCPubl. 71: 152 (1978). —
-KOLLISION. viltolycka. SvD 24/8 1969, s. 18. Den enda statistik som speglar hjortdjursstammarnas utveckling är faktiskt den över viltkollisionerna på motorlederna. SDS 16/1 1989, s. 12. —
-KÖTT. (vild- 1889. vilt- 1920 osv.) kött (se d. o. 6) av vilt, vilt (se vild, adj.1 1 c γ) kött; jfr -stek. Björkman (1889). Viltkött av älg, ren, rådjur och hjort är rätt likt nötkött i smaken och kan användas på samma sätt, men viltköttet är magrare och mer proteinrikt. Davidsson Hälsokokb. 153 (2009). —
-LUKT. lukt av vilt. Att tillfälle beredes hunden att komma på sådana ställen, der hans luktorgan måste förnimma vildtlukten. Balck Idr. 2: 51 (1887). —
-OLYCKA~020. trafikolycka innebärande kollision mellan motorfordon o. (större) vilt; jfr olycka 2 o. -kollision, -krock. Viltolyckorna, av vilka påkörning av älgar naturligtvis är den allra allvarligaste. SvD 28/1 1969, s. 7. —
(2) -PASTEJ, förr äv. -POSTEJ. (vild- 1794 osv. vilt- 1903 osv.) kok. pastej med viltkött; jfr villebråds-pastej. Eurén Kotzebue Orth. 2: 49 (1794). Förslag till matordning för veckan 8–14 mars .. Onsdag: Vildtpastej med brynt potatis och lingon; körsbärssoppa. Idun 1903, s. 161. —
-RESERVAT. reservat (se d. o. 5 b) för vilt. Domänstyrelsen inrättar viltreservat. UNT 3/11 1931, s. 3. —
-RIK. om skog l. trakt l. område o. d.: rik (se rik, adj. 4 a δ) på vilt; jfr villebråds-rik. Hemberg ObanStig. 233 (1896). Bilister i viltrika områden måste anpassa hastigheten. VästerbK 2/5 2014, s. 24. —
-SJUKDOM~02 l. ~20. (i sht i fackspr., särsk. jäg.) sjukdom som (ofta l. företrädesvis) drabbar vilt. UNT 29/1 1929, s. 5. —
-SKADA. (vild- 1873. vilt- 1925 osv.) särsk. (i sht i fackspr., särsk. jur. o. jäg.) om skada (på gröda l. skog o. d.) orsakad av vilt; i sht i pl. UB 3: 470 (1873). Viltskador av älg, hjort och rådjur kan .. bli allvarliga. Sonesson BöndB 983 (1955).
Ssg: viltskade-fond. (i fackspr., särsk. jur.) jfr fond, sbst.1 II 2. För varje län finns en viltskadefond. SFS 1980, s. 668. —
-SKINN. (vild- 1906 osv. vilt- 1902 osv.) [fsv. vilskin] skinn (se skinn, sbst.1 2) av vilt; jfr vild-hud. Fattiga f. d. nomader, som numera uppehöllo lifvet med flodfiske, jagt och sömnad af vildtskinn. Hemberg Kola 171 (1902). —
-SKYDD. i sht jäg. skydd (se d. o. 2) av vilt (jfr -vård o. jakt-skydd); äv. om skydd (se d. o. 2 b (slutet)) mot (skador orsakade av) vilt, särsk. liktydigt med: viltstängsel. Hur viltskyddet skall ordnas är .. en fråga, som har många sidor. Lagercrantz SkandStorvOstafr. 28 (1930). Under dryga två kilometer längs europavägen finns det inget viltskydd alls. SundsvT 1/8 2009, s. 10. —
-SLAG. särsk. till 1: slag av vilt; jfr -art o. villebråds-slag. DN(A) 29/3 1914, s. 9. (Rådjuret) är det överlägset mest representerade viltslaget i olycksstatistiken. NorrkpgT 24/9 2014, s. A9. —
(2) -SMAK. (vild- 1892 osv. vilt- 1891 osv.) smak av vilt, vild (se vild, adj.1 1 c γ) smak. Man söker ibland förbättra köttet af gammal hare genom att lägga den några dagar i en marinad; dock varnas för att låta den ligga för länge i en sådan, vildtsmaken förminskas, och näringsvärdet försämras af syran. Idun 1891, s. 311. —
-SPEGEL. (i sht förr) om vid vägkant uppsatt spegel som gm att reflektera ljus från fordons strålkastare mot omgivande terräng syftar till att skrämma vilt från att passera vägen. DN(A) 26/9 1963, s. 5. Viltspeglar började sättas upp 1963. Omfattande studier kunde dock inte påvisa någon tydlig minskning av antalet olyckor, och viltspeglar sätts inte längre upp. NE (1996). —
-SPÅR. i sht jäg. spår (se spår, sbst.3 1 (a)) av vilt. Bergman Kamtch. 202 (1923). (Hundarna) är tränade i lydnad, bruksspår, viltspår och uppletande. SödermNyh. 5/9 2014, s. 28. —
-SPÅRARE. (i fackspr., särsk. jäg.) jfr spårare 1 o. -spårning. Gripenberg Johnson Lej. 92 (1929). Viltspårarna från länsstyrelsen har nu med säkerhet konstaterat att det är en varg som befunnit sig i Rödebyområdet. BlekLT 23/2 2013, s. 6. —
-SPÅRHUND~02 l. ~20. (i fackspr., särsk. jäg.) jfr spårhund 1. ÖgCorr. 23/9 1969, s. 16. Den typ av jakthund som under senare år fått en allt större betydelse är viltspårhunden som används för att spåra upp trafikskadat och skottskadat vilt. GbgP 21/8 1983, s. 28. —
-SPÅRNING. (i fackspr., särsk. jäg.) spårning (se spåra, v.2 1 b) av vilt; jfr -spårare. Genom en sakkunnigt och planmässigt utförd vildtspårning erhåller man .. underrättelse om sitt jagtrevirs fyrfotade bebyggare. AB 23/6 1897, s. 3. —
-STAM. (vild- 1880 osv. vilt- 1913 osv.) i sht jäg. stam (se stam, sbst.3 II 10) av (visst slag av) vilt; jfr -bestånd o. villebråds-stam. Bergman GotlSkildr. 311 (cit. fr. 1880). De lokala variationerna är säkerligen inte obetydliga för förekomst och periodicitet inom våra viltstammar. FoFl. 1951, s. 198. —
-STEK. (vild- 1831 osv. vilt- 1934 osv.) stek av vilt; jfr -kött. Swederus Jagt 200 (1831). Numera marinerar man mera sällan en färsk viltstek. StKokb. 343 (1940). —
-STIG. i sht jäg. stig (se stig, sbst.5 1 b) upptrampad o. använd av vilt; jfr -stråk. Här är ingen väg, bara upptrampade viltstigar som korsa varann överallt. Barthel Colón 60 (1932). —
-STRÅK. (i sht i fackspr.) stråk (se stråk, sbst.2 5) nyttjat av (större) vilt, särsk. om sådant stråk som passerar bilväg; jfr -stig, -växel. Vägskyltar som varnar för viltstråk. Expressen 30/7 1958, s. 6. —
-STÅND. (vild- 1866–1923. vilt- 1917 osv.)
1) (vild-) (†) till 1: viltbestånd; jfr stånd, sbst.1 9 b. De olika sätt, hvarpå man behandlar det jagtbara, nyttiga vildbrådet, för att förbättra ett för handen varande vildstånd eller för anläggandet af ett nytt sådant. Hahr HbJäg. 497 (1866). SAOL (1923).
2) (numera bl. tillf.) till 2: stånd (se stånd, sbst.1 10) för försäljning av viltkött. 2NF 26: 144 (1917). —
-STÄNGSEL. om stängsel (se d. o. I 7) uppsatt (längs bil- l. järnväg) i syfte att utestänga (större) vilt; jfr -skydd, -staket. Två personer skadades då deras bil .. trots viltstängsel kolliderade med en älg. SvD 3/2 1969, s. 11. Bättre planering och underhåll av viltstängslen längs Malmbanan kan rädda livet på uppemot 400 renar per år. DN 17/9 1999, s. A6. —
(2) -SÅS. (vild- 1884 osv. vilt- 1912 osv.) sås som (brukar) serveras till (o. innehåller (sky av)) viltkött. Langlet Husm. 378 (1884). Vegetariska köttbullar, imiterad vildtsås, stekta palsternackor, potatis. Kalmar 22/11 1912, s. 3. I England serverar man sin grouse med en viltsås, som komponeras av ripsaften från dryppannan under spettet. Randel SpisSpett 222 (1927). —
-TILLGÅNG~02 l. ~20. särsk. (i sht jäg.) till 1: tillgång på vilt; jfr villebråds-tillgång. Hemberg JagtbDäggdj. 12 (1897). —
-TJUV. (vild- 1891–1916. vilt- 1889 osv.) (numera bl. tillf.) tjuvjägare l. tjuvskytt; jfr villebråds-tjuv. UrDagKr. 1889, s. 959. Jaktbrott är mycket svåra att bevisa, varför de flesta vilttjuvar går fria. DN 6/12 1995, s. A14. —
(1, 2) -UNDERSÖKNING. (i fackspr., särsk. jäg.) undersökning av (kött av) vilt. Globen 1944, s. 36. Viltsjukdomarna och viltets parasiter, vilkas utforskande framstår som en synnerligen angelägen punkt på viltundersökningarnas arbetsprogram. Jakten 19 (1951). —
-UPPFÖDNING~020. (i fackspr., särsk. jäg.) uppfödning (se uppföda, v. 1 slutet) av vilt (jfr -avel); äv. konkret, om anläggning för sådan uppfödning. SvD(B) 23/10 1959, s. 21. Viltet behöver för sitt livsuppehälle mineralämnen i födan, antingen djuren vistas i frihet, är i fångenskap eller i viltuppfödningar. JägUppslB 372 (1989). —
-UTFODRING~020. (i fackspr., särsk. jäg.) utfodring av vilt; jfr -fodring. SvD(A) 22/1 1966, s. 24. —
-VATTEN. (i fackspr., särsk. jäg.) om vatten (se d. o. 2) anlagt i syfte att skapa gynnsamma livsbetingelser för vilt. DN 9/10 1974, s. 6. Det (är) viltvård att göra betingelserna så goda som möjligt för djurlivet .. Det kan ske genom vinterutfodring, utplacering av saltstenar, och byggande av viltvatten, t ex. GbgP 23/12 1985, s. 19. —
-VÅRD. (i sht i fackspr., särsk. jäg.) sammanfattande, om åtgärder syftande till att vidmakthålla l. öka viltbeståndet (inom visst område); jfr -avel, -skydd o. jakt-vård. UNT 8/11 1934, s. 8. Alla satsade pengar på att få till stånd bästa möjliga viltvård i de gemensamt arrenderade markerna. Edström Mossgrönt 1: 53 (1950).
Ssg: viltvårds-område. (i sht i fackspr., särsk. jäg. o. jur.) SvD 18/12 1974, s. 26. Domstolen stödjer länsstyrelsens tolkning av lagen om viltvårdsområde. Ett viltvårdsområde ska främja både skogen och jakten. SundsvT 8/3 2014, s. 20. —
-VÅRDARE. (i sht i fackspr., särsk. jäg.) jfr -vård o. jakt-vårdare 1. SvD(A) 3/9 1937, s. 11. Avsikten är att (radio)sändaren med jämna mellanrum skall avge signaler så att viltvårdarna i nationalparken kan hålla reda på var giraffhjordarna drar fram. DN(A) 10/10 1966, s. 14. —
-ÅKER. i sht jäg. om för utfodring av vilt (iordningställd o.) besådd åker. Viltåkrar med säd, som på hösten lämnas oslagen, fodermärgkål, jordärtskockor eller liknande. Jakten 172 (1951).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content