SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRAGA dra3ga2 l. (i sht hvard.) DRA dra4, v.; pr. ind. sg. drager dra4ger l. (i sht hvard.) drar dra4r; imper. sg. drag dra4g l. (i sht hvard.) dra4; ipf. ind. sg. drog drω4g, starkt hvard. äfv. drω4, pl. drogo drω32; sup. dragit dra3git2, starkt hvard. äfv. (i sht i Sveal. o. Norrl.) dra3gi2 l. draj3i2, l. (i sht i Götal.) dratt drat4; p. pf. dragen dra3gen2; pass. o. dep. inf. dragas dra3gas2 l. (i sht hvard.) dras dra4s l. dras4, pr. ind. sg. drages dra3ges2 l. (i sht hvard.) dras dra4s l. dras4.
vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.), -ELSE (†, Lind (1749; under verränckung), -ERI (se d. o.); -ARE (se d. o.); -ARINNA (†, Columbus Vitt. 132 (1671: Med-dragarinna); -ERSKA (se d. o.); jfr DRAG, DRAGA, r. l. f.
(inf. akt. drag(h)a (-e) GR 1: 166 (1523) osv. dra(a) Brasck Apg. K 2 b (1648) osv. pass. o. dep. drag(h)as (-es) Kol. 1: 23 (NT 1526) osv. dras Dalin Vitt. 3: 7 (c. 1732) osv.
pr. ind. sg. akt. drag(h)er (-aa-) GR 1: 123 (1523) osv. dragar Phrygius MOlai C 1 b (1608). dra(a)r RP 8: 309 (1640) osv. draer Lucidor (SVS) 312 (1673: öfwerdraer), Aurivillius Cog. 30 (1693). pass. o. dep. drag(h)es (-is) GR 2: 79 (1525) osv. drags Gyldenhielm Psalt. 114 (c. 1605, 1650: dragz), Almqvist TörnrB 1: 29 (1839). dras Oec. 176 (1730) osv. drasz Warnmark Epigr. G 1 b (1688). — pr. ind. pl. akt. 1 o. 3 pers. drag(h)a (-e) Mat. 11: 8 (NT 1526) osv. dra(a) Spegel ÖPar. 9 (1705) osv. pass. o. dep. drag(h)as (-es, -is) GR 1: 264 (1524: jndragis), FörsprRom. 3 a (NT 1526) osv. dras Dalin Vitt. I. 1: 69 (c. 1745) osv.
imper. sg. drag(h) Mark. 14: 36 (NT 1526: vmdragh) osv. dra Rudbeck Atl. 1: 360 (1679) osv.
ipf. ind. sg. akt. dro(o)g(h) OPetri (1525) i SthmTb. 1: 65 osv. droch Svart G1 42 (1561), BtFinlH 4: 365 (1568). dragh Murenius AV 429 (1660). pass. o. dep. drogs PErici Musæus 1: 233 b (1582) osv. dro Verelius Götr. 10 (1664: utdro) osv. drug BtFinlH 2: 107 (1552). — ipf. ind. pl. 1 o. 3 pers. drog(h)o Mat. 13: 48 (NT 1526) osv.
sup. akt. drag(h)it (-et) GR 1: 29 (1521: framdragit) osv. dragedh AOxenstierna 2: 702 (1624). dragi Carl xii Bref 43 (1701), JSvedbom (1798) hos Dahlgren Släktprof. 1: 53. draji Collnér Lb. 127 (1815; anmärkt ss. vårdslöst talspr.). pass. o. dep. dragits (-ets) HSH 7: 45 (1590) osv. dragids (-edz) OxBr. 8: 188 (1647), AOxenstierna Bref 2: 532 (1648). drages Ekenäs domb. 1: 66 (1642: Hår draghess), Emporagrius JPärsson F 2 a (1650).
p. pf. m., f. o. r. drag(h)en (-in) GR 1: 19 (1521) osv. — n. drag(h)et (-it) 1Krön. 21: 16 (Bib. 1541) osv. draghen 1Kor. 8: 10 (NT 1526).
drä- 2 Tim. 3: 6 (NT 1526: dräghas, pr. pl. pass.), Ps. 1546, s. 35 (: drägher), Därs. 33 (: drägh, imper.). drå- 1Krön. 14: 15 (Bib. 1541: uthdråghen).
tra, inf., HFinlÖ 1: 183 (1711).
Se vidare BEDRAGA.
Etymologi
[i bet. I af fsv. dragha, sällan drägha, draga, släpa o. d.; motsv. d. drage, isl. draga, feng. dragan, eng. draw; i bet. II efter mnt. dragen, bära; jfr mnl. dragen, bära (äfv. med bet. ’släpa' o. d.), holl. dragen, bära, t. tragen, bära, samt got. dragan, bära. På grund af bet.-skillnaden antages af många, sannol. utan skäl, ett olika ursprung för det nord.-eng. o. det fastlandsgermanska ordet; de torde båda utgå från samma rot, den som föreligger i lat. trahere, draga, släpa (jfr TRAKT). — I åtskilliga fall beror ordets anv. på inflytande från t. ziehen, draga, l. från d. trække, resp. holl. trekken (se TRÄCKA, draga). I ett fall (se nedan under I 35) beror ordets anv. på indirekt inflytande från it. trassare (se TRASSERA). — Jfr DORJ, DRAGG, DRAGGA, DRAGNA, DRASSA, DRASUT, DRÅG, DRÄKT, DRÄTT, DRÖG, sbst. o. adj., DRÖJA, DÖRJ, TRÄCKA, draga]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
I. förflytta ngt efter sig l. mot sig samt i däraf utvecklade betydelser o. användningar.
A. i fråga om verklig (större) förflyttning (transport) l. rörelse osv. (från en plats till en annan).
1) om förflyttning under motstånd l. friktion: släpa, forsla. Härunder: ”slita”, ”träla” (b) samt uttr. draga ngn vid näsan (c β). 2) fortskaffa (en vagn, ett lass, en båt); drifva (en maskin). 3) om förflyttning l. rörelse i allm.; tr.: förflytta (trupper m. m.) (a), refl.: förfoga sig (b), intr.: tåga, fara (c). Härunder olika bildl. o. öfverförda anv.; se vidare 49 o. F.
4) om fågel. 5) falla handlöst. 6) refl., i fråga om klockas gång. 7) öfvergå (i en närliggande färgnyans). 8) i uttr. draga sig för ngt. 9) locka (ngn till l. från ngt).
B. i fråga om mindre förflyttning (på en plats, vanl. verkställd med handen).
10) föra ngt mot den punkt hvarifrån kraften utgår; föra ut l. fram l. upp o. d., föra rundt. Härunder en mängd på olika sätt differentierade anv.; särsk.: draga lott (c), kortspelstermer (d), draga klockan (e α), refl.: slå sig, kasta sig (i); dessutom en del bildl. o. öfverförda anv., se vidare F.
C. i fråga om mer l. mindre häftiga, ryckande l. slitande rörelser.
11) rycka, slita. 12) dep.: slåss. 13) dep. i uttr. dragas med ngt.
D. attrahera o. närstående betydelser.
14) attrahera. 15) draga till, hålla fast; sitta fast. Härunder: den spiken den drog. 16) om (sugande) luftdrag. 17) draga in, suga. 18) draga ut, extrahera. Härunder uttr. det skall man tro och lägga beck på, så drar det. 19) draga upp (blåsor o. d.). 20) tekn. tömma (en ugn).
E. tänja, sträcka o. närstående betydelser.
21) tänja, sträcka, draga ut. 22) om sträckande o. tänjande rörelser med kroppen samt om minspel. 23) gå sysslolös. 24) om tidsutdräkt. 25) om utläggande af l. förefintlighet af ngt långsträckt: sträcka, sträcka sig, löpa. 26) öfverdraga, bekläda. 27) tekn. afpassa (en stock o. d.) efter underlaget. 28) uppdraga (en linje o. d.).
F. i olika mer l. mindre själfständiga bildliga anv.
29) hämta, taga, få. 30) lyfta (lön o. d.). 31) härleda (ngt från ngt). 32) om slutledning. 33) andraga. 34) föredraga. 35) trassera.
II. bära samt i däraf utvecklade betydelser o. användningar.
A. faktiskt bära.
1) bära, bära ngt ngnstädes hän. Härunder: gå hafvande l. dräktig (d). 2) i bildl. o. öfverförda anv. af 1; se vidare 36. 3) afkasta. 4) förvalta, bekläda (ett ämbete). 5) i förb. draga till, bidraga till. 6) om väg o. d.: leda, föra.
B. förmå bära.
7) tåla (så l. så stor belastning). 8) om kärl: rymma. 9) uppgå till, belöpa sig till. 10) hafva att betyda, spela ngn roll. 11) förbruka, kräfva, erfordra.
I. förflytta ngt efter sig l. mot sig samt i däraf utvecklade betydelser o. användningar.
A.
1) med (en af friktion, tyngd l. motstånd förorsakad) kraftansträngning l. svårighet transportera l. forsla ngt l. ngn efter l. med sig l. i riktning mot sig.
a) släpa (ngt, i sht ngt tungt); ofta (med starkare framhållande af själfva släpandet och med tanken mindre fäst vid den därigm uppkommande förflyttningen) utan obj. l. med objektet ersatt med prep. o. ett sbst. betecknande föremålet för släpandet. Draga vittring. Draga i hög. Han drog på en stock. (Han) droogh .. (den döde) Amasa aff wäghen. 2Sam. 20: 12 (Bib. 1541). J gelena, skal tu .. (fisken) tagha, / Och honom medh macht, på landet dragha. TobCom. D 2 a (1550). På bägge sidor om gillret drages något stycke färskt kött, som ditlockar den i negden varande Björnen. Fischerström 2: 50 (1780). Vikingarne .. (hade) dragit skeppen .. öfver land. LfF 1910, s. 165. — särsk.
α) i förb. dra(ga) ris, släpa ihop ris; äfv. ss. namn på en gisslek med nötter (se RIS). (Röfvarna läto) igenbrota retta wägen, holpe och sielff draga rijss til. AAAngermannus FörsprKyrkost. B 8 b (1587; i bild).
β) om djur med afs. på de förråd (l. det byggnadsmaterial) som de föra till boet; bildl. äfv. om person; vanl. utan obj.; jfr II 1 c. Draga till boet, stacken, huset. Hvaren uppå sitt sätt i huset något drog / Man stundom mette fisk och stundom kräftor tog. Livin Kyrk. 6 (1781). Från den stund, då ekorren lämnade far och mor, .. började han draga till sitt bo. LbFolksk. 53 (1890).
γ) med afs. på fortkomstledamöterna; numera nästan bl. hvard.; särsk. i uttr. dra benen efter sig l. dra på benen, gå med långsamma, släpande steg, äfv. mer l. mindre bildl., närmande sig bet.: vara overksam l. lat, motsatt: röra på benen. Balck Es. 18 (1603). Dhen länge draar foot, honom möter en gångh rooth (dvs. han kommer en gång att snubbla öfver en trädrot). Grubb 701 (1665). De, som .. (på ett bondbröllop på Gottl.) ingalunda få ”dra på benen”, äro skaffarne, som äro fullt sysselsatta med att få middagen i ordning. Fatab. 1908, s. 129.
δ) (†) släpa (ngt) bort med sig. (Drakens) stiert dragher tridhie parten aff himmelens stiernor och kastadhe nidher påå iordena. Upp. 12: 4 (NT 1526).
ε) (knappast br.) bildl. i fråga om människas framkomst i världen; med adverbial: (under möda o. arbete) nå (så l. så långt) i lifvet; jfr DRAGA SIG FRAM. (Gossen) drog .. sig genom vako och trägenhet så långt, at han blef student. Nordenström (c. 1770) i NorrlS 64.
ζ) i uttr. draga sitt lif, sina dagar, framsläpa sitt lif osv. Dra sin' Dagar i Eth fängzell till sin Död. Börk Darius 473 (1688). JGOxenstierna Dagb. 23 (1769).
b) [bildl. anv. af a; i vissa fall torde anknytning till II 1 föreligga] (hvard.) abs.: ha mycket o. mödosamt arbete, ”slita”, ”släpa”, träla; vanl. förbundet med ett liktydigt verb: arbeta l. slita l. släpa och dra. Altijdh stoor heligheet, tu tigh företagher, / Och iagh är then samma, som arbetar och dragher. TobCom. C 2 b (1550). Han plockar och gräfver och sliter och drar, / och käringen spar. Fröding Guit. 59 (1891).
c) med personobj. (l., i α, stundom med obj. betecknande djur).
α) ovarsamt l. våldsamt släpa l. föra (en person l. ett djur som spjärnar emot) med sig; i förb. komma dragande med ngn numera (hvard.) med försvagad bet.: ha ngn med sig l. i sitt sällskap, när man kommer. (De) togho Paulum, och drogho honom vthwr templet. Apg. 21: 30 (NT 1526). The andre, szom then Nils Bäneszon och flere aff the Capitenere komme dragendis med. GR 16: 25 (1544). Dhen Hund man draar til Skogz, han bijter intet mång Diwr. Grubb 114 (1665). — särsk.
α') i uttr. draga ngn vid, förr äfv. med håren (håret), se under HÅR.
β') i fråga om ä. förh.: om ngns handgripliga förande inför rätta l. i fängelse o. d. Apg. 17: 6 (NT 1526). Faller henne i sinnet, huru Christus .. dragen och släpat vardt ifrån then ena orätfärdiga domaren till then andra. RA 3: 56 (1593). jfr (†): Iach droogh j hectilse .. them som troodde på tigh. Apg. 22: 19 (NT 1526). — särsk. i mer l. mindre förbleknad bet. i uttr. draga ngn inför rätta, till ansvar, se de särsk. substantiven.
β) [ytterst efter gr. τῷ ῥινὶ ἕλκειν, lat. naribus trahere, eg.: föra ngn ss. en tjur med en i nosen fäst lina] i uttr. draga ngn (stundom refl.: draga sig) vid, förr äfv. för l. (enstaka) om näsan, narra ngn. Isogæus Segersk. 1372 (c. 1700). Andersson Terentius 10 (1896).
d) i fråga om fiskande med fiskredskap som drages (i bet. a) gm vattnet; särsk. i förb. dra(ga) not, fiska (med not); stundom med prep. efter, förr äfv. för; ofta abs.; äfv. bildl. Mat. 13: 48 (NT 1526). Drage epter fersk fiisk. GR 12: 10 (1538). The toghe båthen från them som drug nott ij Marsunth. BtFinlH 2: 107 (1552). Förgäfves drogo vi med stora noten. Landell Bligh 68 (1795). Draga ett varp. Ekman NorrlJakt 385 (1910). På hemfärden drog jag svirfvel och fick till sist en fisk. TurÅ 1906, s. 306. SDS 1919, nr 100, s. 10.
2) i fråga om fortskaffande af fordon (l. last på fordon) l. af fartyg o. d. l. i utvidgad anv. i fråga om drifvande af maskin l. dyl.
a) om dragdjur l. person l. traktor (lokomotiv osv.) l. dyl. o. med obj. betecknande vagn, lass, plog l. dyl.; ofta utan obj. l. med objektet ersatt med prep. o. ett sbst. betecknande föremålet för dragandet (jfr samma förh. under 1 a). Dra ojämnt, dra åt hvar sitt håll, om parhästar (l. oxpar). Job 39: 13 (Bib. 1541). Starcke werchester .., som steen och annet swårtt (dvs. tungt) drage kunde. GR 17: 211 (1545). Will du draga (vedlasset) skal iag skiuta på. VRP 26/11 1737. Draga åder (dvs. årder), tröska och skiära äro hårda motioner. Linné Diet. 1: 116 (c. 1750). En ofantlig täckvagn, som .. drogs af sex skjutshästar. De Geer Minn. 1: 5 (1892). Högra stånghästen drar inte. WoH (1904). Din häst skulle stupa, om den finge mig att dra på. Lagerlöf Körk. 157 (1912). — särsk.
α) i talrika ordspr., t. ex.: God vilja dra(ge)r halfva lasset; jfr: Godh willia draar laszet til bysz. Grubb 259 (1665). Dhen Häst som mästa Hafran draar, får minst dher aff ... Oxen fåår intet alt dhet han drager. Grubb 124 (1665). Längden draar laszet .. (dvs.) Medh tijdhen kan mycket vthrättas. Dens. 484. Oxen draar fulle, fast han dröner (dvs. råmar). Dens. 661.
β) (†) i p. pr. i adjektivisk anv., i uttr. dragande kreatur, dragdjur. Han fik .. både dragande och andra Chreatur till gårdzens bruk. VDAkt. 1703, nr 319.
γ) refl. med predikativt adj. l. adverbial. Dragarena och ökarna måste (vid plöjning under torka) draga sig förderfvade eller ock väl til döds. Broocman Hush. 2: 57 (1736). Munthe Nap. 89 (1885).
δ) i bild. Siberier än i .. (ryssarnas) ook draga måste. Gustaf ii Adolf 159 (1617); jfr II 1 a α. (Bli två makar oense) så drager den ena til höger och den andra til vänster, så at plogen går illa. Knöppel Blindeb. 72 (1746). (Lars) ämnade (icke) draga under samma ok som papisterna. Rydberg Vap. 280 (1891); jfr språkprofvet fr. NT (1526) under II 1 a α. — särsk. i uttr. draga det tyngsta l. drygaste lasset, draga jämnt l. ett l. ens l. sams, draga åt hvar sitt l. olika håll, se de särskilda orden.
b) [utvidgad anv. af a] (mindre br. utom i ssgr) om dragdjur l. motor: drifva l. leverera drifkraften till (en maskin l. ett verk l. dyl.). Tröskverket drages af två hästar.
c) (†, se dock β) i fråga om fartygs framdrifvande. (Ett skepp som) medh sexton par Åhrar draghas måste. Schroderus Liv. 463 (1626). — särsk.
α) i p. pr. i adjektivisk anv., om vind: gynnsam, förlig. En dragende böör. GR 17: 277 (1545). En holländsch skippare .. kom seglandes åth Dantzig för dragande vind. HH 20: 375 (c. 1640).
β) [efter motsv. anv. i holl. l. t.; jfr äfv. motsv. anv. i eng.] (fullt br.) sjöt. om segel: verksamt bidraga till fortkomsten; vanl. i förb. dragande segel. Klyfvaren bör leka så mycket som möjligt, på samma gång som hvarje tum af densamma skall vara dragande. Oxenstierna Vanderdecken 38 (1865). (Kaptenen) satte till alla dragande segel. Trolle Duvall 2: 285 (1875).
3) om förflyttning l. rörelse i allmänhet, dock vanl., i sht numera, med bibetydelse af att det som förflyttas l. förflyttar sig utgör (l. representerar) en större mängd (l. en rad l. serie af) personer l. föremål l. att förflyttningen sker relativt långsamt l. etappvis l. successivt; numera (förutom i anv. i hvilka bet. af yttre, sinnlig rörelse förbleknat) företrädesvis i historisk o. lätt arkaiserande stil; ofta om förflyttning af här l. trupper.
a) tr.: förflytta l. föra (ngn l. ngt från en plats l. ngnstädes hän); jfr DRAGA BORT, DRAGA IN osv. HSH 31: 353 (1662). Dhen orten Pultusk kan man intet draga Tropperna ifrån. Carl xii Bref 324 (1704). Ryssarne .. hade dragit alle Lotzerna ifrån deras ordinaire ställen. Nordberg C12 1: 180 (1740). Den finska s. k. adelsfanan .. steg (under G. II A:s tid icke) till 100 man, hvilka .. aldrig drogos utom landet. Schybergson FinlH 1: 425 (1887). — särsk.
α) spelt. i schackspel, förr äfv. i dam- l. brädspel: flytta (en pjäs l. bricka); numera vanl. abs.: flytta, göra ett (sitt) drag. Du drog med kungen. Jag sätter brickan til rätta, jag vil intet derföre draga henne. Möller (1755; under adouber). Draga en sten i ett brädspel. Linder o. Walberg (1862). Strindberg Kamm. 1: 33 (1907).
β) i mer l. mindre tydlig bildl. anv. — särsk.
α') (numera i sht i handelsspr.) med obj. betecknande materiella ägodelar ss. varor, penningar o. d. Förmenendes sig att drage thenn possession ifrå rijkit. GR 23: 393 (1552). Pelegrims färder, som årligen drogo stora Summor ur landet. Botin Hem. 2: 47 (1756). De under Kronan dragne Skatte-Hemman. Därs. 170. Efter underrättelserna om slafupproret på S:t Croix drogo importeurerne deras partier S:t Croix socker .. utur marknaden. Snāllp. 1848, nr 30, s. 4.
β') (†) om det förh. att ngn sättes öfver l. framför l. föredrages framför ngn annan: sätta, ställa; särsk. i uttr. draga ngn ngn öfver hufvudet, sätta l. ställa ngn öfver ngn, göra ngn till ngns förman. (Erik XIV) hafver .. draghit (de svenska adelsmännen) en hop obyrdige, vetterlige ogerningsmän öfver hofvudet. RA 2: 341 (1569). Een mindhre meriterad .. må (aldrig) dragas fram om denn längre betiänte. HernösDP 1661, s. 60. (Konung Albrekt) drog Tyskarne främst vid alla tilfällen. Dalin Hist. 2: 555 (1750).
γ') [jfr 1 c α β'] med afs. på tvistig fråga l. mål som skall afgöras af en offentlig, i sht juridisk institution l. öfver hufvud underkastas pröfning: föra; i sht i förb. draga (ngt) inför, äfv. för (en domstol osv.), draga (ngt) under (ngns pröfning l. afgörande l., i sht förr, en domstol osv.): underkasta l. underställa (ngn ngt) l. hänskjuta (ngt) till (ngn). Schroderus Os. 1: 632 (1635). Inga saker måge dragas ifrån deras rätta Foro under något annat. Abrahamsson 623 (efter handl. fr. 1697). Rättegångsmål, som blifvit dragna under konungens pröfning. Carlson Hist. 2: 215 (1856). Sedan frågan .. dragits inför K. M:t. NDA 1913, nr 40, s. 3.
b) refl.: begifva sig l. förfoga sig (från ett ställe l. ngnstädes hän). Man drog sig efterhand till balsalen. Folcket drager sigh mycket, det klagan wärdt är, till andre, fruchtsammare orther. RARP 6: 243 (1657). (K. XII) drog .. sig medh armeen Littoven igenom åth den staden Tekosijn. KKD 3: 129 (1702). (Skaran) drager sig .. först uppåt biskopsgården. Quennerstedt Smål. 23 (1891). (†) Wort Rigisråd wele .. hwar j sin stad draga seg vtaff wäghenn (dvs. bort) hwar til siith. GR 10: 313 (1535). — särsk.
α) mil. om dragningsmarsch. ExFältartill. 172 (1877).
β) om vinden: ändra riktning (åt ett visst väderstreck); med adverbial bestående af prep. till, äfv. åt, o. ett adj. l. sbst. angifvande väderstrecket l. med enbart predikativt adj. angifvande väderstrecket. Landell Bligh 32 (1795). Vinden, som förut var sydost, (hade) efterhand dragit sig till nordost. Topelius Vint. I. 1: 205 (1859, 1880). Vinden har dragit sig västlig. Stenfelt Skepp. 39 (1903).
γ) om inträdande ändring i väderleks- l. temperaturförhållanden, i förb. draga sig till, så småningom bli, hota att bli, draga sig ihop till; numera bl. opers. o. hufvudsakligen i uttr. det drar sig till regn. Sahlstedt (1773). Det drar sig till regn, till oväder. Weste (1807). Vattnet drager sig till kallt. Hahnsson (1888).
δ) i öfverförd l. bildl. anv. (Spetälskan) visar sig först på särskilda kroppsdelar med svarta fläckar, som småningom draga sig åt händer och fötter. Ödmann MPark 278 (1800). (Rom) drog sig alltmera åt norr, ut på Marsfältet. NF 13: 1313 (1889). Larmet drog sig bortåt förstaden. Lagerlöf Länk. 197 (1894). (Handeln) drog sig .. allt mer och mer på Lübeck. HSchück i SvFolkH I. 1: 408 (1914). (†) (De) som sigh dragha frå sanningen. Tit. 1: 14 (NT 1526).
c) intr.: begifva sig l. förfoga sig (från en plats l. ngnstädes hän); gifva sig af; tåga; i sht förr ofta äfv. om enskild person, utan att den ofvan under hufvudmomentet angifna bibet. är förhanden l. starkare framträder: fara, resa. Draga emot, förr äfv. för l. till fienden. Draga på, förr äfv. i jakt. Draga i fält, i krig (förr äfv. till krigs), i härnad. Draga till en annan marknad, särsk. bildl. (se MARKNAD). The drogho genom the landzendar frå Pergen oc komo til Antiochiam. Apg. 13: 14 (NT 1526). Effter Prästen i Sochnbud må ingen draga, utan häst. OfferdalKArk. N I 1, s. 61 (1708). (Den 21 nov.) drogh iagh och drengen til Stockholm til läkiare .., drogh strax heem åt. JBureus (1630) i 3 SAH 23: 152. Min vän och jag vi sutto i en vrå (på nattkaféet) / .. och sågo på, / hur slödderströmmen genom dörren drog. Fröding NDikt. 115 (1894). Män, kvinnor och barn drogo långsamt mot skådeplatsen. Hallström Than. 75 (1900). — särsk.
α) (†; se dock nedan) med innehållsobj. Hade wij nw icke dragit thenne resze nidh tiil westhergöthlandt. GR 3: 42 (1526). Svart G1 89 (1561). — särsk. (numera bl. arkaiserande) i uttr. draga sina färde, sin väg (förr äfv. till vägs), sin kos, ge sig af. Thå the daghar förlupne woro, droghom wij wåra färdhe. Apg. 21: 5 (NT 1526). Skärmytzlen varade .. en tima, då fienden drog sina färde. Nordberg C12 1: 225 (1740).
β) (†) i uttr. draga ngns värf l. ärende, resa l. fara i ngns ärende. Then tijdh han drogh wårth wärff och ärendhe j frå wår Cröningh vp j dalarna. GR 5: 64 (1528). Hund E14 39 (1605).
γ) (starkt hvardagligt l. vulgärt) i förbannelser, svordomar o. kraftuttryck. Dra åt (stundom in i) helvete, åt (förr äfv. till) fanders, åt (stundom ända till) blåkulla, åt skogen, åt häcklefjäll (äfv., i sht förr, till fjälls), så långt vägen räcker, dit pepparen växer. Dra för fan (hin, djäfveln, böfveln) i våld, förr dra fan osv. i våld. Dra för (alla de) tusan (djäflar, knäflar), för fanders, för pocker, för den och den, för allt hvad ryker och far o. d. Når slike vdtlänske men haffwa skattat oc plattat fatigha almoga vdt .. såå draghe thee åth tyskelandt fänenom j våldt. GR 5: 230 (1528; ur daljunkarens proklamation till dalallmogen). Dra till fjälls! Broman Helsb. 241 (1734; i en uppräkning af hädeord och bannor'); jfr Rudbeck Atl. 1: 360 (1679). Åh dra för den och den, din slincka. Knöppel Mannsschol. 16 (1741). Å, dra åt skogen. Cavallin Kipling Gadsby 26 (1897). Dra nu på trissor. Essén Vap. 291 (1917).
δ) om sak med mer l. mindre själfständig rörelseförmåga; numera nästan bl. (i sht i vitter stil) om moln, åskväder o. d. Tyckes oss icke råd ware att Riikisens rådz Skip .. drage aatt Kalmarna Sundh. GR 10: 195 (1535). Öfver oss de tunna molnen / sakta drogo. Ekelund Mel. 80 (1902). Ett ytterst häftigt åskväder .. drog i torsdags .. öfver landskapen vid Vettern. PT 1905, nr 127 A, s. 3. — särsk.
α') mer l mindre bildl. Hör, / Genom pelarne (i templet) röster draga. Wirsén NDikt. 59 (1880). Allt detta (dvs. det som förut tilldragit sig) drog blixtsnabbt igenom själen. Sundblad Tusch 1: 75 (1887). Hon kände knäna mattas och värmevågor dra öfver hela kroppen. Hallström NNov. 97 (1912).
β') (†) om flod, vattendrag o. d.: flyta, rinna. Euphrates och Tigris .. åth Perser hafwet draa. Spegel ÖPar. 9 (1705).
4) [specialfall af 3 c] intr. om fågel: flyga (i flock l. en o. en med jämna mellanrum l. på en längre färd); särsk. om morkullans morgon o. afton återkommande flykt öfver vissa bestämda platser; jfr STRÄCKA. Leijonflycht (1827). Dragande änders vingslag. Hemberg Kola 183 (1902). Det är ej ofta man får se och höra morkullor draga förr än tjugu minuter till en half timme efter solens nedgång. TurÅ 1913, s. 155.
5) [specialfall af 3 c] (numera mindre br.) falla handlöst. Dra(ga) i mark. Han dånade och drog Emot wäggen. VRP 1691, s. 665. — (†) i uttr. draga till botten, sjunka. Mz watn wardt iagh öffwerste fwll / och drogh till botten som een steen. Rondeletius 36 (1614). VRP 1689, s. 449.
6) [specialfall af 3 b] refl., i fråga om en klockas gång: ändra gången (forta sig resp. sakta sig); numera vanl.: sakta sig. Möller (1790). Om uret drar sig något, så må detta afhjelpas genom att göra balansen tyngre eller lättare. Ericsson Ur. 319 (1897).
7) [jfr t. ziehen i motsv. anv.] intr., om färg l. färgnyans, i förb. draga i, förr äfv. åt l. på, öfvergå i (en närliggande färg l. färgnyans), skifta i. En grönaktig färg, som drog litet på brunt. Hoorn Jordg. 2: 199 (1723). Med järnsalt blef .. (lösningen) strax blyfärgad, och drog strax mycket åt svart. VetAH 1800, s. 94. Den röda rosen kan bli så mörkt röd, att den går i svart utan att dra i blått. Strindberg Blomst. 107 (1888).
8) [jfr motsv. uttr. i d.; sannol. utveckladt ur 3 b] refl., eg.: draga sig tillbaka; rygga tillbaka l. tveka (inför ngt); söka draga sig undan; söka undgå l. undvika; i sht i förb. med prep. för. (De flesta stodo fast vid den inlämnade skrifvelsen) dåck var en och annan, som litet drog sig, sökandes hålla med bägge parterna. VDAkt. 1731, nr 221. Han drog sig för utgifterna. Wieselgren Samt. 165 (1877, 1880). (Folket) drog sig .. i det längsta att gå in i kyrkan. Rönnberg Bredbolstad 67 (1907). Quennerstedt StrSkr. 2: 233 (1913, 1919).
9) [bildl. anv. af 1 a o. 3 a] förmå l. locka (ngn l. ngns sinne l. dyl.) att lämna (ngt l. ngn) l. afstå (från ngt), resp. att komma l. vända sig (till ngt l. ngn); ofta (i religiöst spr.) i fråga om människors förande till Gud. Draga ngn från arbetet, från boken. Draga kunderna från andra affärer till sin egen. Draga allas ögon på sig. Draga ngns uppmärksamhet från ngt. (I) Acta dragha them fraa then .. troheth the Oss plictoghe ære. GR 1: 166 (1523). Ingen kan komma till mich, vtan fadhren som mich vtsendt haffuer dragher honom. Joh. 6: 44 (NT 1526). Hwar och en wardher frestat thå han vthaff sijn eghin begärilse draghen och lockat wardher. Jak. 1: 14 (Därs.). (Paulus) disputeradhe .. vthi Synagogon på alla Sabbather, draghandes ther til bådhe Iudar och Greker. Apg. 18: 4 (Bib. 1541). Wij skole fruchta .. Gudh, så at wij icke draghe, locke eller tubbe ifrå wår nästa, hans hustru eller tienstafolck. Kat. 1572, s. A 8 b. Hakon .. hade dragit Jämtarne på sin sida. Schlyter JurAfh. 2: 88 (1879). Han hade .. beslutit att draga fiendernas uppmärksamhet på sig. Melin VikSaga 136 (1910). — i numera obr. förb. Tuchta tin son mädhan någhot hopp är, men lät icke tina siäl draghas til at dödha honom. Ordspr. 19: 18 (Bib. 1541). The förnummo thet Sturen ingaledes stodo til at dragas på theras meeningh. Girs G1 140 (c. 1630). Hr Gundmund .. låter förleeda och draga sigh af andra. VDAkt. 1685, nr 4.
B.
10) [eg. specialfall af 1] under ett visst (ofta icke alltför starkt) motstånd (med handen så småningom) föra (ngt mot den punkt hvarifrån kraften utgår); ofta (med starkare framhållande af själfva dragandet och med tanken mindre fäst vid den därigm uppkommande förflyttningen) utan obj. l. med objektet ersatt af en förb. med prep. i l. (stundom vid l. med) o. ett sbst. betecknande föremålet för dragandet; jfr DRAGA BORT, DRAGA IN osv. Draga armen i led. Draga bommen för dörren. Draga en gardin för l. en slöja öfver ngt, äfv. bildl. (se GARDIN, SLÖJA). Draga i klocksträngen. Sy han kommer effter mich, hwes skoo iach icke werdugh är ath dragha vtaff hans föter. Apg. 13: 25 (NT 1526). Tu (Gud!) haffuer draghit migh vthu mitt modherlijff. Psalt. 22: 10 (Bib. 1541). Drag du af handen / Gullringen röda. Fryxell Ber. 1: 24 (1823). Något täckelse behöfver icke .. dragas öfver hans enskilda lif. Rundgren i 3SAH 2: 124 (1887; i bild). Dra becktråden genom .. lädret. Strindberg TrOtr. 2: 62 (1890). Till min (vinter-)dräkt (som pojke) hörde ett par stora ullstrumpor dragna utanpå skodon och underkläder. De Geer Minn. 1: 6 (1892). Majoren .. drog ylleskjortan slät öfver magen. Zilliacus Hågk. 52 (1899; med predikativt adj.). Pekfingret drar sakta på aftryckaren. Knöppel SvRidd. 39 (1912). — särsk.
a) i fråga om stråkföring; eg. med obj. betecknande stråken (äfv. abs.); (hvard.) i utvidgad o. oeg. anv. äfv. med obj. betecknande instrumentet: spela. Han drog ett par tag med stråken öfver strängarna. Draga stråke på fiol. Almqvist Lad. 18 (1840). Min mors passion för musik hade gått i arf ... (Min äldste bror) drog sin lilla viol. Ahnfelt StudM 2: 116 (1857).
b) i fråga om blottande af vapen: draga ut l. fram (ett vapen ur baljan, slidan osv.); blotta. Draga värjan mot, förr äfv. åt l. ngn gg på ngn. Draga blankt, se BLANK, adj. 3 d β. Draga knif. (När) swærdt eller kniff dragis emoth hans retta herra. GR 2: 79 (1525; i bild). Wärian bindes widh sido, eller sätties i gehenge, at hon thes snarare må dragas vhr skijdan. Schroderus Comenius 701 (1639). Man draar intet Knijff åth swran Wälling .. (dvs.) Man glädz intet mycket åth dhet som intet duger. Grubb 509 (1665). Kung Carl, den unga hjelte / .. Han drog sitt svärd från bälte / och bröt i striden fram. Tegnér (WB) 3: 66 (1818). Strindberg Hems. 81 (1887). — särsk. (†) i uttr. draga på värjan osv., draga ut, blotta värjan osv. HH 20: 382 (c. 1640). Petrus (var) then dristigaste, ty han frågade intet, utan drog strax på swerdet. Spegel Pass. 157 (c. 1680). Gustaf iii 3: 298 (1788).
c) i fråga om lottdragning l. liknande procedur: taga ut den vinnande lotten, den märkta sedeln, det l. de afgörande korten osv.; äfv. abs.: verkställa dragning osv. Dra lott, det kortaste strået, se vidare LOTT, STRÅ. Det dra(ge)s i industrilotteriet på måndag. Dra(ga) om ngt, gm lottdragning l. dyl. afgöra, hvem en viss sak l. en viss rättighet l. skyldighet osv. tillkommer (jfr d α). 2RARP I. 2: 29 (1720). Sen dra vi lott eller dela som bröder. Tegnér (WB) 5: 118 (1820). Excellensen K. .. skulle draga lotten. De Geer Minn. 2: 188 (1892). — (†) i uttr. draga lotteri, draga stacken slätt l. högt, se LOTTERI, STACK.
d) spelt. i kortspel: draga ut (ett kort); äfv. bildl. (β) o. oeg. (γ).
α) (ur talongen l. ur motspelarens kort) taga (ett kort l. så många kort som enl. reglerna är berättigadt). (Bankören) begynte .. at draga utaf korten. Säfström Banquer. nr 23, s. 3 a (1753). — särsk. i förb. draga om (ngt), genom uttagande af kort ur kortleken afgöra, hvem en viss rättighet (t. ex. att spela ut) tillkommer (jfr c). Dra om sitsen. Man brukar att lyfta eller draga om hvem som först skall gifva kort. Lindskog Spelb. 218 (1847).
β) i vissa mera komplicerade kortspel, ss. bridge, preferens, vira, vist: gm att spela ut ett lågt kort (i en viss ”färg”) utdraga från mot- o. medspelare högre kort (i ”färgen”) resp. ”mana” medspelaren att spela ut (samma ”färg”); ”spela ut”; ”mana”. Han drog ruter l. för (äfv. i) ruter. Han drog med en tia, för kungen. Den färg, som spelaren öppnat genast i början, bör en motspelare icke åter draga, emedan spelaren troligen är renonce deri. Lundequist KonstSpela 3: 21 (1849; i fråga om lomber). (Spelare som) dra för ruter, när de ha händerna fulla med hjärter. Essén KessGen. 66 (1915).
γ) (hvard.) oeg., i uttr. dra en (l. sin) spader, äfv. dra sig en spader, ta ett parti kort; förr äfv. i andra liknande uttr. (Vi) drog vår råbert. OAJärnefelt (1818) i SkildrÅboAk. 47. Man sitter i skjortärmarna och drar sin spader. Sturzen-Becker 1: 156 (1861).
e) (mindre br.; se dock α o. β) gm dragning höja, draga upp; hissa. Block at draga något medh. Linc. (1640; under block). När vi draga rullgardinen och se ut i natten, synes endast .. stjärnhimmeln. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 16 (1901). — särsk.
α) [eg. med afs. på loden på en klocka med loddrifverk] (fullt br.) om uppdragning af klocka. (Han tar) upp sitt fickur .. drager det ömt och smekande och hänger det på klockstället. Hedenstierna Fideik. 231 (1895).
β) (fullt br.) vid fiske: draga upp (den fisk som nappat på kroken). Kant tu dragha Leuiathan (dvs. nilkrokodilen) medh en krook? Job 40: 20 (Bib. 1541). Dra nors. Sturzen-Becker 2: 209 (1841, 1861). En fiskrik sjö, där man .. drager den ena .. abborren efter den andra. Schröder Fiske 45 (1900).
f) om kringgående rörelse: föra (en vef, ett hjul, en slipsten osv.) rundt. Dra vefven, äfv. bildl. (se VEF). Ynglinganar haffua most dragha quernena. Klag. 5: 13 (Bib. 1541). När man drog på en vef, skyldrade (leksakssoldaterna). Rydberg Vigg 14 (1875). Dens. Dikt. 2: 73 (1891).
g) med på olika sätt differentierad bet., i en mängd förb. med sbst., t. ex.: [jfr motsv. anv. i isl.] (†) draga åror, ro. Linc. (1640; under remigo). dra(ga) lin(et), efter bråkningen skafva och nöta linet mellan två mot hvarandra pressade häfstångsarmar. QLm. I. 3: 18 (1833). TurÅ 1907, s. 36. Arenander Lin. 45 (1910). dra(ga) en knif, bryna l. strigla en knif. Pasch Årsb VetA 1831, s. 48. ArbB 310 (1887). — (numera föga br.) draga en ring- l. kyrkklocka, gm att draga i klocksträngen l. draglinan sätta en ring- l. kyrkklocka i rörelse. Tiselius Vätter 1: 71 (”101”) (1723). Fahlcrantz Schiller Fiesco 1: 139 (1821). dra(ga) spjället o. d., gm dragning i spjällsnöret öppna spjället. — dra(ga) (loppet på) ett skjutvapen, (gm att draga viskstången gm pipan) rengöra l. inolja (loppet på) ett skjutvapen. Dra geväret med vaselin. Hahr HbJäg. 157 (1866). dra(ga) en mangel, i fråga om äldre manglar hvilkas öfverrede drogs fram- o. tillbaka; äfv. i fråga om modernare konstruktioner med vefmekanism, jfr f. NDA 1915, nr 318, s. 6. — i fråga om tändning af en tändsticka: stryka (en tändsticka) mot en skroflig yta l. mot plånet (o. så tända den); numera företrädesvis i förb. draga eld, gm dylik strykning få eld på en tändsticka, ofta med prep. på: tända (en tändsticka, äfv. en cigarrett l. dyl.); jfr ELD 1 c α. (Han) drog eld på en tändsticka. Nyblom Twain 2: 5 (1874). Han drog en tändsticka och förde den till cigarren. Edgren ESkr. 1: 129 (1888). — i namn på olika lekar, ss. draga fingerkrok, gränja, handske, hank, kafle m. fl., se de enskilda substantiven.
h) (hvard.) svepa, dänga, slå; bl. med personobj. o. med en af prep. om l. öfver inledd bestämning, angifvande den kroppsdel som utsättes för slag. Han drog honom öfver ryggen med en grof käpp. Jag satt .. och somnade på hästryggen! Till sist drog mig en bastant trädgren öfver ansiktet och slog af mig både pincenez och mössa. Langlet Ryssl. 307 (1898). Seglet slog om och drog dem om öronen. Strindberg NSvÖ 1: 85 (1906). (†) Tittar du hit, så drar jag dej, din mask! Bellman 2: 134 (1783).
i) (mindre br.) refl., om trävirke l. stål: (på grund af ojämn uppvärmning l. afkylning l. torkning) ändra form; slå sig; kasta sig. Almroth Karmarsch 14 (1838; om stål). (Man måste se till att löpskidan) icke får draga sig åt någondera sidan. Schröder Skid. 11 (1900).
j) mer l. mindre bildl. — särsk.
α) i uttr. draga (på l. om) en lina l. en sträng, draga strå för katten osv., se LINA, STRÄNG, STRÄ.
β) i uttr. draga (ngt ondt, numera hufvudsakligen ett straff l. sorg l. skam) öfver ngn l. öfver ngns hufvud (förr äfv. ngn öfver hufvudet l. öfver hufvudet på ngn), förr äfv. draga ngn (ngt ondt osv.) öfver l. på halsen, ådraga ngn (ngt). Han (dvs. den falske Dmitri) tänkte them Swenskom ett nytt Krijgh öfwer Halszen draga. Widekindi KrigsH 31 (1671). Sådanne grofwe Giärningar, .. hwilka .. draga Gudz wissa hämbd honom öfwer hufwudet, som dhem begår. Söderman ExBook 180 (1679). Draga sig ovänner på Halsen. Dalin Arg. 2: nr 33, s. 4 (1734; uppl. 1754: ådraga sig). Genom sitt vrånga sinne drog (Kain) öfver sitt hufvud .. den förbannelse Herren uttalat .. i paradiset. Rundgren Minn. 2: 212 (1870, 1883). jfr (†): (I) wilien dragha vtoffuer oss thenna mandzens bloodh. Apg. 5: 28 (NT 1526; Bib. 1917: låta den mannens blod komma över oss).
γ) i fråga om subtraktion, i förb. dra(ga) ngt från ngt, förr äfv. af ngt. Luth Astr. 45 (1584). Drag först enheter från enheter, sedan tiotal från tiotal. Zweigbergk Räkn. 11 (1861).
δ) i fråga om rotutdragning, i uttr. dra(ga) kvadratroten, kubikroten osv. ur ett tal, en storhet l. dyl., gm matematiska operationer få fram l. uträkna kvadratroten osv., draga ut kvadratroten osv. Palmqvist Alg. 1: 13 (1745).
ε) (†) i fråga om förändrad användning l. tillämpning af ngt. Någhre ogudhactugha menniskior .. huilke .. dragha wår gudz nadhe till kätij. Judas 4 (NT 1526). (Kristus') werdigha lekamen och dyrbare blodh, äre mera achtandes än at man skulle dragha them til annor brukning än som Christi eeghen befalning innehaller. OPetri Ors. B 3 a (1531). När man .. itt Ord drager ifrå sin egenteliga bemärkelse til en annor. Arvidi 119 (1651; om troper o. figurer). Thet som om T sagt är, bör intet på st dragas. Cellarius LatGr. 5 (1703). Draga .. (motståndarnas) uttryck och mening till ytterlighet. Thorild (Hans.) 1: 255 (1778).
ζ) i en mängd uttr. o. förb. i hvilka draga nedsjunkit till att bli ett slags hjälpverb utan starkare framträdande själfständig bet.: draga i betänkande, se BETÄNKANDE 1 d, 8 a δ. — draga sig till minnes, draga i misstankar l. misstanke, draga misstankar l. misstanken på ngt, draga i rådslag, draga i sinne, draga i tvifvelsmål l. i tvifvel, draga till unders, se de särskilda substantiven.
C.
11) om i allm. korta, hastiga o. mer l. mindre häftiga dragande rörelser: rycka, slita.
a) med obj. o. åtföljande bestämning, inledd af prep. i, angifvande den del af objektet som utsättes för ryckning l. slitning. (I) hafwen .. dragit mig i mit hår. Visb. 1: 346 (c. 1657). Döden i örat dig drar. Tranér Anakr. 131 (1825, 1833). Följeslagarn drar / Otåligt harmsen honom .. i rocken. Snoilsky 2: 42 (1881).
b) (†) utan ofvan under a angifna prep.-bestämning: rycka i l. slita i (ngt l. ngn). MeddNordM 1898, s. 74 (i handl. fr. 1622). Sedan gick iagh .. och lade migh, något der effter kom Ericus .. och drogh migh, welandes hafwa mig opp. ConsAcAboP 2: 463 (1663). Somliga pläga draga, krysta eller suga Barnets Bröst-Wårtor at uttöma Miölken som är uti. Hoorn Jordg. 1: 279 (1697); jfr 21. — särsk.: (gm ryckande l. slitande) misshandla ngn, ”klå (upp)”; ofta i förb. slå och draga. Han (lät) slaa draga och illa hantthera skeparen. GR 3: 31 (1526). Kom hijt godh Morster wij sku tigh draga, / At Tarmarna skole sqwala vhr maga. Brasck TyKr. E 2 b (1649).
12) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. bygdemålsfärgadt, föga br.; se dock nedan) dep.: (eg. under dragande l. dragkamp) kämpa, strida, slåss. (De) hade een Ringh emellan sigh, huilken the drogos om. Kiöping Resa 57 (1667). (Du) flyr .. att dragas med den som kan gifva dig så godh och dubbelt igen. Murbeck CatArb. 6: 178 (c. 1765; i bild). Wallin Bref 20 (1840). Sven i torpet såg en gång .. hur två röda hundar drogos om en kedja. Landsm. VIII. 3: 224 (c. 1900). — jfr HÅR-DRAGAS. — särsk. bildl.: strida, tvista. Tegel G1 2: 34 (1622). Registrator torde Adlerberg blifva och derom drages sedan Verving och Gerner. Bark Bref 1: 86 (1703). Drick och knäpp upp vesten: / Våga hela resten: / Du och Lyckan måste dras. Bellman 5: 301 (1772; om tärningspel). Di drogs å gräla i många år, far och farfar. Wägner ÅsaH 137 (1918). särsk. (mindre br.) i förb. dragas med döden, kämpa med döden, vara nära döden. Kellgren dras med döden. Leopold i 2Saml. 8: 101 (1795).
13) [eg. bildl. o. försvagad anv. af 12] dep. i förb. med prep. med: vara besvärad l. betungad med, ha bekymmer l. besvär l. plåga af. Haffue wij .. j Smålandh, en hoop skogztiuffuer, att drages medt. GR 14: 105 (1542). De som hafva länge dragits med fråssan. Darelli Sockenapot. 39 (1760). (Idrottsföreningen) hade .. dragits med en del skulder, som ingen ville betala. NDA 1913, nr 66, s. 5. — särsk. (†) i allmännare, försvagad anv.: syssla med. Dett ähr icke annatt än lapperij och truldom i drages medh. VRP 1642, s. 1031 (yttradt till en person som beredde plåster). Man .. drogs (under Karl X Gustafs tid) med spådomar om Påfvens undergång af et Svenskt Kejsaredöme. SvMerc. 1764, s. 29.
D.
14) [specialfall af 3 a] draga till sig, attrahera; utöfva dragningskraft på (ngt l. ngn). Wilcke PVetA 1764, s. 6. Jern drages af magneten. Weste (1807). Hahnsson (1888). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t.; solen tänktes förr genom solstrimmorna draga till sig fuktighet från jorden] i uttr. solen drar vatten, om det fenomen att solstrimmor genom begränsade öppningar i molnen synas tränga ned till jorden. Bergman Jordkl. 274 (1766).
b) mer l. mindre bildl. Blod draager, sade Klåckaren. Grubb 49 (1665). Ett ögonblick drog bandet vid hustru och barn så att han tänkte (från ångbåten) kasta sig i vattnet. Strindberg Fagerv. 272 (1902). Hedin KrRyssl. 388 (1915). (†) En Kung, som sitter högst, och allas ögon drar. Nordenflycht Svea 25 (1746). — särsk. om konstnär, talare l. om konstverk, konststycke l. attraktion af annat slag: samla (folk, publik); äfv. abs.: samla folk l. publik, vara en attraktion. Massor af musik draga allestädes (i England) massor af folk. Ödman UngdM 2: 89 (1876, 1881). Hermann Sudermann är ett dramatiskt författarenamn, som ”drar”. GHT 1896, nr 80 B, s. 1. Under det .. Operan .. spelade för tomma väggar, drogo den Mindre teatern och den Södra fulla hus. Hellander Teat. 186 (1898).
15) eg.: draga till; hålla l. sitta fast.
a) [jfr motsv. anv. i t.] tr., i ssgr; jfr DRAG-DUBB, -LIM, -NAGEL, -SPIK.
b) [jfr motsv. anv. af d. trække; eg. abs. anv. af a; jfr motsv. bet.-utveckling af FÄSTA] (hvard.) intr. om spik, påle l. dyl.: ”ta”; gå in; sitta fast; ha (säkert) fäste. Den spiken drog, sad' snickarn stoppan i fickan. Rhodin Ordspr. 24 (1807); jfr Carlén Repr. 1: 122 (1839) [jfr d. ”Der trak det”, sagde Snedkeren, han puttede sømmet i Lommen, i Brettet vilde det ikke trække]; jfr slutet. Huru mycket pålen drog eller nedgick för den sista taljan (dvs. de sista 20 slagen). Rothstein Byggn. 373 (1859). — särsk. (fullt br.) i uttr. den spiken drog (drar osv.), bildl.: det tog (tar osv.) skruf, det hjälpte (hjälper osv.). (Hon) skall vara det rikesta partiet i hela Sverige, få se om icke den spiken drog. Gyllenborg Sprätth. 29 (1737). Andersson GrDram 288 (1885, 1910).
16) om (sugande) luftdrag.
a) eg. om skorsten, äfv. om eldstad: draga ut l. suga ut (röken); numera bl. (mindre br.) abs.: ha (så l. så starkt) drag. En Skorsten draar meer Röök än dhen andra. Grubb 193 (1665). Undersöka hvarutaf åtskillige Eld-Städer röka och icke vilja draga. Carlberg SthmArchitCont. G 2 b (1740). En hög skorsten drager bättre än en låg. Rothstein Byggn. 445 (1859). jfr: Nu drog cigarren, och han blåste ut ett stort rökmoln. Öberg Makt. 1: 162 (1906).
b) abs., öfvergående i intr. anv., om svag vind, fläkt l. dyl.: sakta l. ”sugande” stryka fram; numera nästan bl. opers. Lindfors (1815). Ett af Mälarens större vattendrag, Granfjärden, der det .. nästan alltid drar friskt. Almqvist Går an 58 (1839). Det blåser ej mycket, men nog drar det litet. WoH (1904). En sakta vind drar från söder. Engström Häckl. 240 (1913). (†) Nordanvädret .. drar på denna bygningen. Björnstähl 3: 277 (1778). — med innehållsobj. Igenom hvalfven af de höga furor, / hör vinden drar sin aftonfläkt. Geijer (1838) hos Marcus GeijerL 365.
c) om inströmmande af kall luft i ett slutet rum; opers. abs. Stäng fönstret, det drar. Det drar från fönstret, genom dörren. Widegren (1788). Han tröttnade att vara uppe i qvarnen, der det drog besatt. Wingård Minn. 8: 66 (1848). Det drar kallt genom öppna dörren. Hallström El. 268 (1906).
17) draga in; suga.
a) med subj. betecknande lefvande varelse.
α) (numera knappast br.; se dock slutet) med obj. betecknande flytande vätska: suga i sig (ngt); förr äfv. med obj. betecknande det föremål ur hvilket ngt suges: suga på (ngt). (Iglarna) dragha (hellre) ond och förkrenckt blodh, änn then som godh och helsosam är. Berchelt PestBeg. B 2 a (1588). Bijet drager aff en blomma / Honung, fast mångom til fromma. Rudbeckius Starcke A 2 a (1624). (Spenabarnet) drog sin döda moders döda bröst. Swedberg Dödst. 297 (1711); möjl. till 11 b. — särsk. [jfr t. studentspr. ziehen i motsv. anv.] (starkt hvard., föga br.) i fråga om drickande. Tullbetjenten emottog (brännvins-)flaskan och drog några duktiga klunkar utur den. Blanche Våln. 339 (1847). Draga sin sup i botten. Ahnfelt StudM 2: 8 (1857). Medan vi väntade, drog' vi ett par groggar. Janson Gast. 121 (1902).
β) i fråga om inandning: draga andan, draga (häftigt, djupt) efter andan, draga några djupa andetag, en gäspning, en näsa frisk luft, en djup suck, en lättnadens suck, sin sista suck (förr äfv. sin sista andedräkt). Om hund: draga vind (af ngt), i vind. I fråga om rökning: draga ett bloss (i sht förr äfv. en rök), draga på en pipa. Se för öfr. de särskilda substantiven.
b) [jfr motsv. anv. i t.] om fartyg, i förb. draga vatten, ta(ga) in vatten, läcka. Fartyget (hade) dragit vatten och var i sjunkande tillstånd. GHT 1895, nr 234, s. 3. Fartyget .. drog en half tum vatten i timmen. SD(L) 1897, nr 42, s. 1.
18) draga ut, extrahera; äfv. abs. — särsk.
a) i fråga om utdragande af substanser ur (växt)ämnen medelst påhällda vätskor; jfr TRÄCKA, draga. Holmberg (1795; under mitonner). På thebladen slås varmt vatten, som får stå och draga. Berlin Lsb. 222 (1852). (Ättika) som fått draga på sjölök. Odenius Celsus 240 (1906). — särsk. mer l. mindre oeg.: med subj. betecknande sammanfattningen af det i eg. mening dragande ämnet o. det som är utsatt för påverkan l. om detta senare ensamt. Teet får draga i högst fem minuter. Saffran, som man .. ställt att ”draga” i ett glas med konjak eller varmt vatten. Langlet Husm. 530 (1884). (†) refl. Stå och draga sig .. (Om likörer.). Nordforss (1805). Théet har redan dragit sig. Meurman (1846).
b) (i sht i folkligt spr.) om medel som användes till att ”draga ut” var i bulnader o. d. Beck .. är dragande och mognar hård svulst. Darelli Sockenapot. 42 (1760). — särsk. [sannol. urspr. användt med tanke på ngn mindre effektiv kur med beck(plåster), vid hvilken tron på medlets effektivitet var större än effektiviteten själf] för att uttrycka tvifvel öfver ett meddelandes sanningsenlighet l. sannolikhet i uttr. (det skall man tro l. tro det och) lägg(a) beck på, så drar det. Dumas Monsoreau 163 (1846). Strix 1920, nr 47, s. 2.
19) om lyftande (blåsor l. sår framkallande) inverkan på öfverhuden: draga upp (blåsor på huden), framkalla (sår på huden); abs.: draga upp blåsor, framkalla sår, ha (så l. så stark) förmåga l. kraft att draga upp blåsor. Berchelt PestBeg. B 5 b (1588). (Spanska flugor) draga .. stoora Blåsor, vthur hwilka sedan flyter myckit elakt Watn. Utterman Ertmann D 1 b (1672). Pulvret af .. (insekter) fräter och drar hål på kroppen. Linné Diet. 2: 68 (c. 1750). (Janinplåster) ”drager” starkt. NF 7: 1042 (1883).
20) [sannol. efter t. ziehen i motsv. anv.; jfr 18] tekn. raka ut (malm) ur en utdragsglugg vid rostugn; stundom: tömma (retorterna vid ett gasverk o. d.); äfv. abs. Man skall just nu draga retorterna i en ugn (för tillverkande af lysgas), d. v. s. uttömma de afverkade stenkolen. TByggn. 1859, s. 36. Odelstierna Metall. 219 (1913).
E.
21) sträcka, tänja, draga ut.
a) med obj. betecknande det som utdrages: sträcka, tänja; ofta med predikativt adj. l. predikativt adverbial, bestående af ett sbst. föregånget af prep. till l., i sht förr, i; särsk. i fråga om dragning af metalltråd. Draga karamellmassan till stänger. GR 29: 664 (1559). (I örsnibbarna) hängia .. (malebarerna) tiocka Bly Ringar, hwilka dageligen tänia och draga them större och meera långa. Kiöping Resa 84 (1667). Intet Silfver (under en viss lödighet) får dragas. Swab PVetA 1761, s. 25. (De afrikanska smederna) draga .. guld i trådar. Ödmann MPark 287 (1800). Utnötta tryckvalsar dragas (ofta) .. till rör. TT 1876, s. 34. (Vid beredningen måste skinnen) för att bli mjuka piskas och dragas. ArbB 90 (1887). — särsk. i uttr. draga lakan, tvätt l. dyl., efter tvättningen gm sträckning bringa lakan osv. i sådan form att de med fördel kunna manglas.
b) med obj. betecknande det som tillverkas gm dragningen: gm tänjning l. sträckning tillverka. GR 11: 248 (1537). Dragen karamell. Grafström Kond. 53 (1892). Det första försöket att (i Gnosjö) draga ståltråd gjordes i början af 1600-talet. Eneström Gnosj. 7 (1906). — särsk. (†) om silkesmask: spinna. Silkesmatkar draga silke. Schroderus Comenius 219 (1639).
c) bildl., med afs. på ord l. ljud l. ton o. d.: uttala l. framföra (ordet osv.) abnormt långsamt, utdraga, draga ut på; numera bl. utan obj. o. i förb. med prep. : (abnormt länge) hålla (ut) på (ordet osv.). Han drar på vokalerna. Alt skal man så siunga, att thonerne hwarken långsampt dragas, eller myckit hastas. KOF II. 2: 119 (c. 1655). (De fransktalande schweizarna) hafva en slags egen accent och draga på orden. Björnståhl Resa 2: 107 (1773). (föga br.) Svensken, som vanligen drager eller släpar något på uttalet. Collan FinSpr. 43 (1847). — särsk.
α) i uttr. dra(ga) på orden l. på målet ss. uttr. för tvekan, förlägenhet o. d. Noreen VS 2: 101 (1907). ”Ett råd?” Kyrkoherden drar på de båda korta orden. Fahlcrantz Kyrkoh. 285 (1907). jfr: ”Köp Ahlberga”, svarade Numers, men jag drog på summan, att den vore nog hög. Tersmeden Mem. 4: 76 (1749).
β) (mindre br.) i p. pr. med intr. bet. i adjektivisk anv., om ljud l. ton: utdragen. HeimdFolkskr. 26: 20 (1895). Hela tonen (vid morkullans knorrande) låter dragande, liksom ryckvis framsläpad. Knöppel SvRidd. 31 (1912).
22) i fråga om större l. mindre sträckande l. tänjande rörelser med kroppen l. med vissa kroppsdelar (axlarna, munnen osv.).
a) refl., eg. om person som är omornad: (lättjefullt) sträcka på sig; ofta (hvard.) öfvergående i bet.: lata sig, vara lättjefull; bl. i uttr.: ligga och dra sig, ligga och lata sig l. ”masa sig”, äfv. gå och dra sig, gå och lata sig, gå och göra ingenting, förr äfv.: flanera, ngn gg stå och dra sig, stå och hänga utan att företaga sig någonting. Ligga och draga sig. Sahlstedt (1773). (Muraren) stod och drog sig mot gallerporten .., murare stå alltid och dra sig, tänkte jag. Blanche FlStadsg. 114 (1847). Ligga å dra sej midt på ljusa dagen. Tvi vale! Janson Ön 194 (1908).
b) i fråga om rörelser med axlarna l. om minspel ss. uttryck för l. tecken till en känsla l. ett sinnestillstånd; jfr 11. — särsk.
α) i fråga om axelrörelser, se AXEL, sbst.2 1 b, o. SKULDRA.
β) i fråga om minspel, i uttr. dra(ga) på munnen (förr äfv. sin mun) l. smilbandet (åt ngn l. ngt), dra(ga) munnen till (förr äfv. i) ett leende (äfv.: till gråt); l. refl., om munnen, läpparna, ansiktet: draga sig till (förr äfv. i) ett leende; äfv. (i sht förr) dra(ga) på näsan l. ögonbrynen, rynka på näsan l. ögonbrynen. (Jag) bekänner .. att jag lite drog på min mun åt det jag såg. Horn Lefv. 96 (c. 1657). Den stora munnen drogs till ett belåtet grin, som blottade de ojämna tänderna. Janson Segr. 89 (1913). Kaptenens bistra ansikte drog sig till ett leende, som blev en grimas. Knöppel Barb. 165 (1916).
23) [sannol. utveckladt ur 22 a; anknytningar finnas emellertid också till 24] (hvard.) gå sysslolös; gå i största mak, flanera; oftast i förb. gå och dra; äfv. gå och dra med ngn, stundom med bibet. att promenerandet innebär ett mer l. mindre utveckladt l. erkändt kärleksförhållande. Så gick jag .. och drog på gatorna i Hamburg till dess det led mot slutet af hösten. Blanche Våln. 723 (1847). (De) som är vana att gå här och dra, utan att ha något att göra. Edgren Lyck. 222 (1887). Då vi en decembermiddag ”drogo” på Östra Ågatan. Lindqvist Stud. 164 (1906). Jag tycker inte om det här trasslet .. går och drar med andras damer. Strindberg Bjälb. 32 (1909).
24) (numera föga br.) i fråga om tidsutdräkt; numera bl. intr. med sakligt l. opersonligt subj.: dröja, draga ut (på tiden), ”draga om”; förr äfv. med personligt subj.: fördröja, förhala (ngt). OxBr. 3: 47 (1623). Ehuru länge dhet drags, så kommer lijkwäl sanningen en gång fram. Grubb 709 (1665). The godhe Herrarna Iuristerna och Laghförare (böra) .. intet för länge vppehålla och draga Saken (dvs. målet). Rudbeckius Luther Cat. 111 (1667). Weste (1807). På detta sätt drog det ej länge, förrän alla seglen .. voro bergade. Gosselman SNAmer. 1: 122 (1833). Cavallin (1875).
a) i uttr. draga på tiden; dels (†) med personligt subj.: draga ngt på tiden, fördröja, förhala, uppskjuta ngt, draga på tiden med ngt, draga ut på tiden med ngt; dels (föga br.) intr. med sakligt l. opersonligt subj.: dröja, draga ut på tiden. Fennia XVI. 3: 7 (i handl. fr. 1755). Saken tycktes draga på tiden. Fryxell Ber. 6: 50 (1833). Det var .. hans afsigt att draga fridsunderhandlingen på tiden, tills Sverge hunnit reda sig ur Tyska oväsendet. Fryxell Ber. 7: 108 (1838). Jag skulle nu resa hem, men det drog på tiden flere veckor. Lilljebjörn Minn. 48 (1874).
b) [jfr t. etwas in die länge ziehen] (†) i uttr. draga på längden, med sakligt subj.: draga ut, vara. Mötet började draga allt för mycket på längden. Fryxell Ber. 7: 34 (1838). jfr uttr. draga ngt på långbänken, se LÅNGBÄNK.
25) i fråga om uppsättande l. utläggande af l. förefintligheten af ngt långsträckt: sträcka; sträcka sig; löpa, gå.
a) tr.
α) i eg. bem. med obj. betecknande ngt som uppsättes i sträckt tillstånd: spänna, sträcka. Dra tvättlinor. Klag. 2: 8 (Bib. 1541). Järnkädiorne, som voro dragna öfver hamnens utlopp. Dalin Hist. 2: 5 (1750).
β) mer l. mindre oeg., med obj. betecknande ngt som anlägges i långsträckt form: sträcka, anlägga (en mur, en graf, en ledning, en väg osv.); inlägga; utlägga; lägga. Psalt. 129: 3 (Bib. 1541). (Jag lät) i Helssingeborgh nedan weedh Stranden draga een Mur till Orthens .. förswar. HSH 31: 335 (1662). Jernvägen .. (har) måst dragas i många kurvor. IllSv. 1: 338 (1873). Pilastrar och listverk äro dragna i cement. SD(L) 1894, nr 284, s. 5 [jfr t. in Gyps ziehen]. I byggnaden äro dragna ledningar för vatten, värme, aflopp och elektriskt ljus äfvensom ringledningar. PT 1911, nr 30 B, s. 3.
b) refl.: sträcka sig; löpa, gå. Then Nörra grenszan .. dragher sigh jfrå Nordan in til Beth Araba. Jos. 15: 6 (Bib. 1541). Järnvägen drog sig utefter den kuperade kustremsan söder om Tees' mynning. Steffen BrittStröft. 37 (1895). Skiffertrottoaren, som drog sig längs hamnen utmed .. husen. Nycander Fiskartr. 10 (1911).
c) (mindre br.) intr.: sträcka sig; löpa, gå. (Gränsen) dragher vth medh then sidhonne widh Beth-Hagla som ligger Nörr vth. Jos. 18: 19 (Bib. 1541). Höga åsen .. drager ej som en rak rygg tvärs öfver ön, utan löper i täta, skarpa slyngor. TurÅ 1895, s. 190. Kring pelare och väggar drager nedan och ofvan i jämnhöjd med fönstren en fin gesims. Hahr ArkitH 268 (1902).
26) (nästan bl. om ä. förh.) öfverdraga, bekläda. Väggar, som äro gipsade eller med Duk dragne. Carlberg SthmArchitCont. D 3 b (1740). Han såg alla gästabudsrummen dragna med hvitt. Hvita lakan för fönsterna, hvitt öfver möblerna! Lagerlöf Drottn. 254 (1899). jfr: Kläda stugan med bonader har i Skåne länge hetat draga stugan. Norlind AllmogLif 244 (1912).
27) [jfr eng. draw a work, tillhugga stenarbete] tekn. (gm afskrädning l. tillhuggning) afpassa (en stock o. d.) efter l. emot underlaget. När ett hion är til hwar knut (dvs. när en arbetare användes vid hvarje knutpå huset), böra de hugga opp fyra hwarf om dagen, dem wäl dra och myssia (dvs. täta med mossa). LfF 1899, s. 135 (cit. fr. 1714; i fråga om byggande af trähus). Stockarne i de båda långsgående väggarne .. äro ”dragna” .. emot berget. TT 1901, V. s. 18. De första stockarne (i dammkroppen äro) täljda efter bergets form, ”dragna” efter berget. Därs. 28.
28) (med ritinstrument l. pensel l. dyl.) uppdraga l. upprita (en linje o. d.). Draga en rät linje från (förr ngn gg äfv. af) en punkt. Linierne .. drager (geometrikern) .. effter Linealen. Schroderus Comenius 758 (1639). Att draga en rät linie genom två punkter. Bergroth Geom. 7 (1876). (†) Arbetet (dvs. väggmålningen) var utan Konst och med grofva Färgor dragit. Mörk Ad. 1: 85 (1743). — särsk. mer l. mindre bildl. Blixtarna i molnen draga / här och der en blodig rand. Tegnér (WB) 5: 69 (1825). Teckningen af charakterer, tid, costumer (är i den ifrågavarande romanen) dragen med .. historisk noggrannhet. SvLittFT 1836, s. 98. Draga en skarp gräns mellan den tidigare renässansen .. och den senare mera klassiska. Hahr ArkitH 320 (1902).
F.
29) hämta, förskaffa sig, taga, få.
a) (mindre br.) med obj. betecknande näring, föda: hämta. En frukt, på frodig gren, i mogne färgor prålar, / Af jorden drar han must och kraft af solens strålar. Nordenflycht Svea 8 (1746). Den höga vigt .. (Schelling) under sin första period lade vid det esthetiska, utgjorde en af de kraftigaste rötter, hvarur den tyska nyromantiken drog sin näring. Ljunggren Est. 1: 74 (1869). Fröding Eftersk. 2: 86 (c. 1892, 1910).
b) (†) med obj. betecknande citat, beläggställe, bevis, prejudikat o. d.: draga fram, hämta. Thetta efter(skrif)ne är dragidt utur en Book i Rijkzens Cancellij. Bureus Suml. 5 (c. 1600). Draga icke alla svärme-andar bevis af den Heliga Skrift? Oelreich 101 (1755).
c) med obj. betecknande nytta, fördel, äfv. inkomst o. d.: förskaffa sig, få. (Monarken) drager .. nog fördel deraf, at .. Rijkedomar uti hans land inflyta (gm handeln). Ehrenadler Tel. 108 (1723). All den inkomst .. (Salomo) drog af handeln på den arabiska viken. Palmblad Palæst. 135 (1823). Många äro okunniga och draga vinst af sin okunnighet. Löwegren Hippokr. 1: 239 (1909). — särsk. i numera obr. förb. Jackop .. hade forloff aff hoffvis mannen .. att draga sitt förverff. VgFmT I. 10: 75 (i handl. fr. 1565). Draga sig vinst af en annans förlust. Dalin Arg. 1: 317 (1733, 1754). Tre olyckor, som .. hindrade vårt folk att draga frukt af sin tapperhet och sina segrar. Afzelius Sagoh. VIII. 2: 114 (1857).
d) (knappast br.) med obj. betecknande beröm, anseende, heder. Sosom E. H. Excellens icke dett ringesta beröm drager .. för dett E. H. Excellens Horticulturam så högt æstimerar. Rudbeck Bref 37 (1664). Det anseende man drar från statens högre embeten. Leopold 3: 500 (1794, 1816).
30) [utveckladt ur 29 c; jfr t. (be)ziehen i motsv. anv.] (numera bl. hvard.) med obj. betecknande aflöning l. öfver hufvud taget penningsumma: lyfta, uppbära, utbekomma, erhålla. Där sitter kommittéledamöterna och drar sina stora arvoden. (Korpralen) kunde .. månadtligen draga sin lön. Wallenberg 225 (1771; uppl. 1921). Herrar i Senaten .. ni har suttit der och dragit ert dagtractamente .. länge nog. Nyblom Hum. 22 (1874). — (†) i förb. draga skatt, uppbära skatt. Hans Vestgöth (har) kiöptt sig .. ett skatte godz, och ther utaff drager hann skattenn, som bönderne besto. GR 24: 567 (1554). Strinnholm Hist. 1: 59 (1834).
31) om härledande af ngts l. ngns ursprung: härleda, leda; numera bl. ngn gg i fråga om härstamning, i uttr. sådana som draga sitt ursprung, sin börd, sina anor o. d. från ngn. Iagh .. befinner at all sådan olycka sin vhrsprung drager aff the långlige krijg. Gustaf ii Adolf 117 (1615). (Olof Trätäljas) moder-moder Alof drog i rät nedstigande linea sin härkomst från Olof Skygne. Lagerbring 1 Hist. 1: 127 (1769). Teukrus, den biltoga, sjelf upphöjde Trojanernas ära, / Stolt, att draga sin börd ifrån den åldriga stammen. Adlerbeth Aen. 22 (1804). Malines .. med den härliga katedralen, vilken drar sina anor från slutet av 1200-talet. Hedin Front. 408 (1915). — särsk.
a) (†) med obj. betecknande stam, ätt o. d. Han drager Fädernet af Ulfver och Mödernet af Dufvor. Dalin Arg. 1: nr 2, s. 4 (1732; 1754: sin härkomst af gamla Släkter).
b) (†) (på teoretiska grunder) härleda l. uppvisa (ngns l. ngts) ursprung l. härstamning (från ngn l. ngt); särsk. i fråga om etymologisk härledning. Arvidi 119 (1651). Armod drages .. af Arm och Öde. Botin Hem. 2: 4 (1756). På mödernet har .. (Örnevinge) .. dragit Braherna från Carolus Magnus. Lagerbring 1 Hist. 3: 334 (1776).
32) i fråga om slutledning: härleda l. sluta (ngt af ngt); numera bl. med obj. af allmän bet. (en slutledning, en slutsats l. dyl.). Draga konsekvenserna af ngt, se KONSEKVENS. Man kan .. af .. (gossens) lekars onödiga (dvs. tillfälliga) grundsatser låta honom draga sunda slut. Dalin Arg. 2: 35 (1734, 1754). Forskare .. jämföra det framfarna med det närvarande, och draga däraf viktiga slutsatser. Choræus Bref 214 (1804). (†) Man .. skulle kunna draga i slutsats, att (osv.). Geijer I. 5: 312 (1821). — särsk. (†) med obj. betecknande det som utgör slutledningens resultat: ss. resultat af sin slutledning få (ngt), draga den slutsatsen (att osv.). Tå en Geometra af små förvtsatta barna-satser drager stora .. sanningar. Rydelius Förn. 320 (1737). Månge, hvilke läsa thetta förbemälte, varda otvifvelachteligen ther vtu dragandes, at Gud på ett vnderligit (dvs. underbart) sätt sörjer för menniskian. Humbla Landcr. 381 (1740). Lehnberg Pred. 1: 255 (c. 1800).
33) (†) andraga, anföra. Emoot sådana bodh (dvs. om fasta) dragher Luther Sancti Pauli oordh. OPetri PEliæ i 1 a (1527). Som Tobias inga jäf emot honom har at draga. VRP 27/11 1736.
34) (hvard.) föredraga, draga på med; i allm. med obj. betecknande berättelse, historia l. visa. Där .. dragas historier och kallpratas. Melander Långtur 181 (1896). Det mesta han drog var lögn. TurÅ 1908, s. 206. Jag tar fiolen med mig ... Där står en gardist, den drar jag en låt för. Bergman Dröm. 21 (1904).
35) [liksom d. trække, holl. trekken, t. ziehen, eng. draw, efter it. trassare; jfr TRASSERA, TRATTA] bankv. utställa, trassera (en växel l. check); särsk. i. förb. draga en växel, check osv. (förr äfv. i) ngn, utställa en växel att betalas af (ngn); i förb. draga en växel, check osv. (förr äfv. åt) en ort, utställa en växel att betalas ngnstädes. Draga vexler anten åt Sverige eller Hamborg. OxBr. 1: 320 (1626). Denn ringeste hanns vexell, hann ij migh draget. Därs. 11: 473 (1632). Om växeln är dragen från eller på någon ort i Europa. Fliesberg Handel. 37 (1891). För att kunna utfärda en check måste man sålunda hos den, hvarå checken är dragen, hafva att disponera penningar. Fliesberg o. Stiernström 95 (1901). — (†) med indirekt obj. betecknande den på hvilken växeln öfverlåtes. I drage honom wäxell på Anders Swänsson, huilken wij befalet hafwe, alla edre wäxlar att acceptera. Gustaf ii Adolf 541 (1629). — särsk.
a) i det elliptiska uttr. draga på (ngn person l. ort): gifva invisning på, draga växel på. På Franckfurt haffver jagh dragit veed pass 29000 riksd(ale)r. OxBr. 11: 600 (1632). Jag ber Eder icke draga på mig för fakturabeloppet, då jag föredrager att inom några dagar sända Eder en kontant remiss. Hjälp dig själf 9: 14 (1904). — särsk. (hvard.) oeg. i uttr. ha ngt att dra på, ha ngt att ta af. SDS 1886, nr 528. Det är lugnt veta, att man har en liten sparkassa att dra på vid förekommande behof. PT 1908, nr 217 A, s. 3.
b) mer l. mindre bildl. De egentliga pelarne (inom Skeppsbroadeln), som äga anor att draga på. Sjöberg SthmHeml. 275 (1844). Man (hade) dragit växel på hans naivetet. Warburg Rydberg 1: 143 (1900). — särsk. i uttr. draga växel l. växlar på framtiden, hoppas på, sätta sin tro till framtiden. Egande alla forntidens minnen till skattkammare, ansåg .. (Geijer) sig böra våga draga vexel på framtiden. Fries i SAH 23: 218 (1846).
II. bära o. i däraf utvecklade betydelser o. användningar.
A.
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande; se dock c) bära (ngt som har en viss tyngd); urspr. o. alltjämt ofta med (en stundom gm ett tillfogadt rumsadverbial understruken) bibetydelse af att detta sker under det den bärande samtidigt förflyttar sig; vanl. med subj. som betecknar människa l. djur, ofta äfv. om bärande kroppsdel (t. ex. benen) l. om vagn, fartyg o. d. Thå twingadhe the en man som ther fram gick .., ath han motte dragha .. (Jesus') kors. Mark. 15: 21 (NT 1526). Många skuldror draga bördan lätt. Grubb 547 (1665). Then vnge .. (som modern) drager på sin arm. Kolmodin QvSp. 1: 18 (1732). Fyra Adelsmän .. drogo en Himmel öfver .. (konungen), den de buro alt up til slottet. Celsius E14 47 (1774). — särsk.
a) i bild. — särsk.
α) med obj. som betecknar ngt tungt l. tyngande (jfr 2 a). Dragher icke ook medh the otroghna. 2Kor. 6: 14 (NT 1526). Hans Kong: Maiest: .. haffuer och most drage korset. GR 18: 287 (1547). Nöjd drar jag fattigdomens boja. LbFolksk. 205 (1868).
β) [jfr motsv. anv. i fsv.; efter motsv. anv. i mnt.] (†) i uttr. draga öfver ens l. öfver ett, komma öfverens, draga likt med l. till (ngt), öfverensstämma med (ngt); jfr ENS o. LIK, adj.
b) (†) med obj. betecknande bref l. annat skriftligt meddelande: föra, befordra. NHolgeri Troijenb. C 8 a (1632). Alle breff, som komma och drages hijt. RP 8: 176 (1640).
c) [jfr t. eintragen] (fullt br.) biodl. om bi: (samla o.) hemföra (honung o. frömjöl); äfv. abs.: samla honung o. frömjöl; jfr I 1 a β. Kan tu förmärkia at Bijn begynna draga, så bespijsa them icke längre. IErici Colerus 2: 95 (c. 1645). Dahm Biet 54 (1878).
d) (†) om kvinna l. hondjur, i fråga om hafvandeskap resp. dräktighet: bära (ett foster i sitt sköte l. lif), gå hafvande (resp. dräktig) med (ngn); äfv. abs.: vara l. gå hafvande resp. dräktig, särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: dräktig. LPaulinus Gothus Arch. 13 (1630). En Dragande Koo kallas ijkalff. Schroderus Comenius 417 (1639). (Varghonan) drager sina Ungar .. så länge (som hunden). IErici Colerus 1: 16 (c. 1645). (Du) som skalt draga Messiam här effter vnder titt hierta. JMatthiæ 1: 484 (1658). — jfr: Låt mig weta .. om du wet sielf att wår herre har welsignatt dig medh lite lewandes att dra medh. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 26 (1690).
e) med obj. betecknande ngt som hör till ngns dräkt l. utrustning: bära l. ha på sig l. med sig. The som dragha lenn clädhe the äro j konunga hwsen. Mat. 11: 8 (NT 1526). Inga Studenter .. skole fördrijsta sigh at draga wärjor, eller bössor, anten korte eller lange. Thyselius HandlLärov. 2: 30 (1613). Lijten stund fager, som ens annars (kläder) drager. Grubb 226 (1665). Någre (hofmän) draga på sina Hufwuden gyllande Cronor. Siam 12 (1675). Gick .. (kaptenen) i land var han fin som en amiral och drog handskar till och med. Engström 2bok 14 (1909). — särsk. i bild. Nordenflycht QT 1746—47, s. 108. I våra dagar (är) .. det skaldskap modernast utstyrdt, som drager enkel bonderock. EHTegnér i SAH 58: 72 (1882). särsk. i uttr. draga kappan l. kåpan på båda axlarna l. efter vädret o. d., se KAPPA, KÅPA.
f) (†) med obj. betecknande hår o. d. Det långa hår, som Professores draga. BL 8: 312 (cit. fr. 1661). De Lamb som falla efter en .. Flandersk Bagge och Fransk Tacka .. draga .. dubbelt så mycket ull (som vanliga franska får). Serenius EngÅkerm. 263 (1727).
g) (†) om skepp: vara utrustadt med; föra. Thet lilla röfvare-skiep, som allenast med 20. canoner besatt var, tå ther emot thet större 45. drog, beviste sig mycket oförvägit. Humbla Landcr. 261 (1740). Amiralskeppet, som drog ett tusen mans besättning. Strinnholm Vas. 3: 290 (1823).
h) (†) om träd l. mark med afs. på det som växer därpå. Drager Jorden .. Krösonrijs eller annat odugeligit Gräs, tå är hon .. til Åker odugelig. IErici Colerus 1: 86 (c. 1645). Winträt har sin fruckt tig dragit. BrölBesv. 459 (c. 1670). Risingh Landb. 19 (1671).
2) i bildl. o. öfverförda anv. af 1; se vidare 36.
a) med obj. som betecknar ngt svårt l. besvärligt l. ledsamt, ngt som i en l. annan riktning är ett tvång, en börda l. ett onus. — särsk.
α) (numera bl. arkaiserande) med obj. betecknande bestämmelse l. ordning l. lag l. öde l. dyl.: bära, underkasta sig. Gal. 5: 10 (NT 1526). Dragh Naturens Ordning tåleligh. Palmcron SundhSp. 170 (1642). Hvadh .. (öfverheten) befaller och pålägger, skall man i underdånigheet effterlefva och draga. VDAkt. 1698, nr 173. (Odalbonden) tåligt drog hvad lag som menskan fått. Geijer I. 3: 178 (1811). Hvarför kan Du icke draga ditt öde. Strindberg SRidd. 39 (1908).
β) (†) med obj. betecknande skatt l. pålaga l. onus l. dyl., öfvergående i bet.: utgöra, bestrida. GR 12: 86 (1538). Hvar och en skulle draga skatt i förhållande till vidden och värdet af sina ägor. Nordström Samh. 1: 157 (1839). De öfriga godsen .. måste .. draga rusttjenst för att åtnjuta frälsefriheten. Svedelius Statsk. 1: 70 (1868). — jfr SKATT-DRAGANDE.
γ) (†) med obj. betecknande skada l. förlust: bära, komma ut med. OPetri i SthmTb. 1: 32 (1524). Bäggie parterne, skola bötha till .. domkyrckian, efftersåsom dhe kunna draga. VDAkt. 1654, nr 78. Jag kan intet draga bekåstnaden. Serenius (1734; under charge). Kronan .. (skulle) draga skadan. Botin Hem. 2: 211 (1756).
δ) (numera bl. lätt arkaiserande) med obj. betecknande möda l. svårighet l. lidande l. plåga l. ovilja l. smälek l. straff l. dyl.: tåla, lida, utstå; uthärda. Gudh .. gör medh frestelsen en vthgång, så at j kunnen draghat. 1Kor. 10: 13 (Bib. 1541; NT 1526: thet fördragha). Vij .. förmå (icke) lenger att drage sådant svårt arbete, som vij för menige Sveriges beste skuldh nu udi månge åhr draget och hafft haffve. GR 26: 610 (1556). För hwilket stycke (dvs. seglatsen genom Öresund) .. (G. I) haffwer most icke lijten affwund, haat och ilwillia draga aff någre wåre granner. Svart Ähr. 76 (1560). Var lugn och drag din sorg med tåligt sinne. MarkallsN 2: 100 (1821). Vill du gladt och utan klagan draga, hvad .. (äktenskapet) skall föra med sig. Bremer Hem. 2: 99 (1839).
ε) (†) (vara sinnad att) tåla, hålla till godo med, fördraga. 5 Mos. 1: 12 (Bib. 1541). Att Konungen icke skulle draga så mong främande och vtlendske sätt medh vthackat och brokot cläde. Svart G1 110 (1561). De andre Colleg(ier) skulle dedh icke kunna lijdha och dragha. RP 8: 362 (1640). Somblig' intet kunna draga / At man låter sigh misshaga / Deras Läppars leda Skråhl. JLund hos Svenonius GGutheim G 4 a (1683).
b) (†) med obj. betecknande en känsla l. ett sinnestillstånd: bära, hafva, hysa. Och törffue j dandemen ingen fara haffua .. ath wij någhon .. owilia draghe til någhon åff idher. GR 7: 305 (1531). Den kärlek .. (adelsmännen) draga och hafwa till H: K: Mt och Fädernesslandett. RARP 1: 20 (1627). Drager Regeringen dedh gode förtroende till Allmogen, att de nu intet vederopa (dvs. återkalla) hvadh de förr uthlåfvatt hafve. RP 4: 145 (1634). (Odalbonden) drog ej agg inunder löjen hala. Geijer I. 3: 177 (8111).
c) med obj. betecknande vård l. omsorg; numera bl. i förb. draga försorg l. omsorg, förr äfv. sorg, omvårdnad, vårdnad, bekymmer om (ngt), sörja för (ngn l. att ngt sker). Han drog försorg om att den öfverkörde forslades till sjukhuset. Then omwårdnadt som Gudh dragher öffwer allehanda Creatur vthi hela werldena. LPaulinus Gothus Thes Cat. 172 (1631). Gud drager omsorg för all Creatur. Svebilius Kat. 69 (1744; Kat. 1878: omsorg om). En gång äfven jag egde länder och borg, / .. Och drog för rike och menighet sorg. Geijer I. 3: 182 (1811).
d) [jfr motsv. anv. af BÄRA] (†) refl.: bära sig, reda sig. I rijket äre inge provincier, som kunne draga och underholla sigh sjelffve aff ordinarie staten mehra än Näriche och Vermelandh. RP 6: 677 (1636).
3) [utveckladt ur 1 h] (†) afkasta, ge i utbyte, inbringa.
a) om träd (växt) l. mark: afkasta; äfv. abs. med adv.: ge (en så l. så beskaffad) afkastning. Ett stycke äng, som kan drage wijd pass 5 eller 6 lass höö vm åredt. GR 18: 486 (1547). När (humlerefvorna) .. blifwa tilwäxte och omplantade, draga de fast ymnogare. Bromelius Lup. 42 (1687).
b) i utvidgad anv. om inkomstkälla af annat slag: ge (i inkomst), inbringa; oftast i förb. draga mycket, föga osv., ge (stor, ringa osv.) inkomst; stundom närmande sig 9; äfv. opers. l. refl. GR 3: 128 (1526). För(skrif)ne prebende jord drager högre ähn schatte jorden. Därs. 24: 429 (1554). Så myckin renta, som Gyllenstiernas friherreskap sigh drager. OxBr. 3: 150 (1628). Ner en Almanacka seljes för 12 kop(parmyn)tt, blir thet en marck i avance på stycket, och på 7 à 8,000 drar thet ansenligit. EBenzelius (1716) hos Swedenborg RebNat. 1: 248. Deras lilla (handels-)stånd ej mycket drar. Nordenflycht QT 1746 47, s. 133.
4) förvalta, bekläda (ett ämbete); ofta i p. pr. med pass. bet.; numera bl. (lätt ironiskt l. skämtsamt) i uttr. å dragande kall och ämbetets vägnar. Wårtt dragende Embete. LReg. 26 (1602). Ingen skulle draga noget Embete eller wälde öfwer itt åhr. Schroderus Liv. 137 (1626). Sijn dragandhe ämbetes plicht lijkmätigt. HSH 31: 58 (1661). Det var häromdagen, som vi å dragande kall och ämbetets vägnar begärde ett samtal med vår detektivchef. VL 1907, nr 226 A, s. 5.
5) [af mnt. dragen i motsv. anv.; jfr fsv. bæra til med samma bet.] (†) i uttr. draga till ngt, bidraga l. lända till ngt. Allt huatt, som till wenskap och Broderskap drager. GR 1: 123 (1523). Skempt, thet intit till nytto dragher. Ef. 5: 4 (NT 1526). Huar och så wore, ath någen hende mijndre schada mett hug kast eller skott, som ecke draga kunde till limlastighet. GR 9: 128 (1534). Därs. 21: 258 (1550).
6) [jfr motsv. anv. i fsv.; efter motsv. anv. i mnt. o. t.; eg. (med utelämnadt personobj.) abs. anv. af 1; jfr samma anv. af BÄRA] (i bibliskt spr.) om väg, förr äfv. port o. dyl.: föra, leda, gå; jfr I 3. Then wäghen är breedh som dragher till fördömilsen. Mat. 7: 13 (NT 1526; i bild). Jernporten som droog ååt stadhen. Apg. 12: 10 (Därs.). Den väg, som drager till lifvet. Rundgren Minn. 1: 197 (1867, 1870). Bed doktorn gå så långt vägen drager! Topelius Läsn. 5: 170 (1880).
B.
7) (†) förmå bära (en viss tyngd); tåla (en så l. så stor belastning).
a) om fartyg: lasta (så l. så mycket); ha (så l. så stor) dräktighet. VarR 50 (1538). Then nyie Barcken eller ett annett (skepp) som dragher wiidh pass Ottetije Läster. GR 19: 139 (1548). Et Eke-skepp .. drager mindre Last än (ett furuskepp af samma storlek). Triewald Förel. 2: 78 (1729, 1736). Fernow Värmel. 25 (1773).
b) i fråga om hållfasthet. Muren i then gamble Gillestugu .. (är icke) så starck, att han kan drage någett hwalff aff tegell. HB 1: 187 (1570); jfr 1. En koppartrå af 1/10 Rhenl. toll (dvs. tum) drager 299 1/4 ℔ innan han brister. Wallerius Min. 274 (1747). Tessin Bref 2: 293 (1755).
8) (†) om kärl: rymma, innehålla. Teitt Klag. 48 (1556). En glaserat kruko som dragher viij (dvs. 8) kannor. BOlavi 137 b (1578). Wallin Bref 51 (1844).
9) (†) (i vikt, mått, antal, penningvärde l. dyl.) uppgå till, belöpa sig till; väga; mäta; vara värd; stundom i förb. med prep. till; stundom abs.; stundom refl. GR 3: 153 (1526). Wij .. begäre atj wele lathe giffue oss til kenne huad all wichten (af kyrkklockorna) dragher. Därs. 7: 148 (1530). Gierder .. som dragha fast höghre än til xij (dvs. 12) öre på mannen. Därs. 8: 30 (1532). En Stamm den mer i widden drar / Än famnen af den längsta Kar. Brenner Dikt. 1: 212 (1703, 1713). Bytet, som utj lägret war, drog sig öfver många 1000 Rdl:rs värde. KKD 3: 16 (c. 1705). De 6 största benen (hos ett ex. af snäckan Nautilus) drogo 12 til 14 tum i längden. Tessin Bref 1: 102 (1751).
10) (†) hafva att betyda, spela ngn roll, vara värd, väga. OPetri (1525) i SthmTb. 1: 71. Thå wart peder gröm tilsport om han noghot annat hade emoot lambrect än thet (nämnda) ty thet kunde fögho dragha. GR 5: 256 (1528). (Konungens män) kommo fulle thill skermydzell med Niels Dackes folck, men inted för aluare, som någett draga kunde. Brahe Kr. 38 (c. 1585).
11) (numera bl. hvard.) kräfva, (er)fordra, taga. (Tegelbrukets) inredtellsse vill draga een stor summa peningar. OxBr. 11: 278 (1643). En Gård, som drager 40. tunnors utsäde. Stridzberg Åkerbr. 72 (1727). Man berättar .. i omnejden av Glimmingehus, att dess byggnad dragit en tid av sju år. HTSkån. 49 (1906). Han var så stor och bred, att hans kläder drogo fyra gånger så mycket tyg som andras. Heidenstam Svensk. 307 (1908). — särsk. sjöt. i uttr. draga (så l. så mycket) vatten, nedtryckas (så l. så mycket), ligga (så l. så) djupt. Derjemte drar .. båten mer watn när 3 karlar sitta i den samma, än då när båten lastades med 2:ne. Triewald Förel. 1: 131 (1728, 1735). NF 6: 73 (1882).
Särskilda förbindelser:
DRAGA AF10 4, äfv. UTAF04. [fsv. dragha af] jfr AFDRAGA.
1) till I 3.
a) (†) till I 3 b, refl.: aflägsna sig. Stiernhielm Arch. K 1 a (1664). Då begynte .. fienden .. att draga sig af igenom den lilla biörcke skougen. KKD 1: 51 (1705). Dahlberg Lefn. 92 (c. 1755; uppl. 1911).
b) (numera föga br.; jfr α) till I 3 c; i sht om tågande skaror: aftåga, aflägsna sig; jfr AFDRAGA 3. Keysarinnan (i Konstantinopel) gaff .. (goterna) peningar och så drogho the aff i gen. OPetri Kr. 28 (c. 1540). särsk.
α) (numera bl. hvard. o. med anknytning till DRAGA, v. I 1 c α) i förb. med prep. med: draga i väg med, släpa i väg med. Tu achter i dagh att drage aff medt hele hopen nedh ått Tiust. GR 15: 178 (1543). Else .. drog af med mig öfver åker, äng och bäckar. EWigström i Landsm. VIII. 1: 5 (1887). (†) bildl. Owist är ännu hwem som drager af med Tije Heradz lagsagu. KKD 6: 53 (1708). Sjukdomen drager af med folket. Serenius (1741).
β) (†) gå hädan, aflida, dö; jfr AFDRAGA 3 slutet. Horn Lefv. 31 (c. 1657). Dalin 5: 198 (c. 1752).
2) till I 10: gm dragande bortföra l. skilja (ngt från den plats där det befinner sig); äfv., med anslutning till DRAGA, v. I 11: rycka l. slita af, draga loss; jfr AFDRAGA 1. (M. klagade) att .. (H.) skulle hafwa .. dragitt honom af hårett. ConsAcAboP 2: 115 (1658). Dra å den värsta smörjan å skorna. Engström Glasög. 92 (1911). särsk. med afseende på klädespersedlar, smycken, höljande l. täckande föremål. GR 12: 163 (1539). Fröding Eftersk. 1: 144 (1887, 1910).
3) [anv. har utvecklats ur 2 slutet gm förkortning af uttr. draga af ngn kläderna] (†) till I 10, med personobj.: draga af (ngn) kläderna, afkläda (ngn); äfv. refl.: kläda af sig; jfr AFDRAGA 1 c slutet, AFKLÄDA 1 o. KLÄDA AF. Helsingius (1587). Jag drog .. aff migh, och lade migh. BtSödKultH 12: 17 (1592). Messenius Svanhv. 118 (1613).
4) boktr. till I 10: låta (ngt) gå gm press; trycka, taga aftryck af; numera bl. med afs. på enskilda ark l. blad, i sht om korrekturafdrag, etsningar o. d.; jfr AFDRAGA 10. Drag af 3 ex. af 2:a korr. Nordforss (1805).
5) till I 10 j γ, i fråga om subtraktion, = AFDRAGA 5. Rudbeck Bref 1: 55 (1670). Draga af något på summon. Lind (1749). (†) göra afdrag på. Han drog af rekningen. Serenius (1741).
6) till I 11, = AFDRAGA 11. Draga af tråden.
7) till I 18, = AFDRAGA 8. Giästen lägges först i vattn at bäskheten dras af. Oec. 176 (1730). särsk.: afdestillera; jfr AFDRAGA 8 c. Trozelius Rosensten 109 (1752).
DRAGA AFSTAD, se DRAGA ÅSTAD.
DRAGA AN10 4. jfr ANDRAGA.
1) till I 10. särsk.
a) mus. = ANDRAGA 1 b. Man (bör) aldrig ensamt .. dra an Hjelp- eller Bistämmorna. Knecht HbOrgsp. 83 (1825).
b) (†) kläda på sig (ngt). Fånge 25 (c. 1710).
2) (numera knappast br.) jäg. till I 17 a β, om hund: få väder af vildt som finnes i närheten, draga väder. När .. (hunden) väl drar an och gör stånd, vet man att något är före. Bergström HbJagtv. 144 (1872).
3) (numera bl. tillf. i vers) till I 33: anföra, meddela, andraga; jfr ANDRAGA 3. GR 20: 242 (1549). Till dess ditt ärende du dragit an. Bäckström Frey 86 (1876).
DRAGA BORT10 4. [fsv. dragha bort] jfr BORT-DRAGA. särsk.
1) till I 1: släpa bort. Melin Breitenf. 23 (1893, 1900).
2) till I 3.
a) till I 3 a. Han drog bort sina troppar. Serenius (1741).
b) till I 3 b, refl.: begifva sig bort. KKD 3: 15 (c. 1705).
c) till I 3 c: fara l. resa l. vandra bort. (Jesus) droogh åter bort på hinsidhen Jordans floodh. Joh. 10: 40 (NT 1526).
3) (knappast br.) till DRAGA I 9. Sysslor drogo henne ständigt bort. Hagberg Shaksp. 10: 288 (1850). Draga bort ngns uppmärksamhet. Cavallin (1875).
DRAGA EFTER10 32, äfv. 40.
1) (numera föga br.) till I 3 c.
a) resa l. fara l. tåga l. följa efter. Konungen drog efter den vikande fienden. Szå tycker oss best ware .. att ffolkitt drager vppa tuå wegher effter. GR 11: 232 (1537).
b) resa för att hämta (ngt). (Jag önskar att han måtte) haffua dett medh, som han effter dragen ähr. OxBr. 3: 31 (1620).
2) till I 6, refl., om ur: sakta sig. Printz Uhr 81 (1769).
DRAGA EFTER SIG10 32 0, äfv. 40 0.
1) till I 2 a. En kärra som han drog efter sig.
2) till I 9 o. 14 b. (Män) wardha .. vpkommande som tala schola thet orätt är, och dragha läryungar effter sigh. Apg. 20: 30 (NT 1526). Cesar .. hvars ungdomsfägring drog de på forum samlade medborgarnes blickar efter sig. Rydberg RomD 3 (1877).
3) till I 10; särsk. (numera mindre br.) bildl., med afs. på följder l. verkningar: draga l. föra med sig (som nödvändig följd), medföra, hafva till följd. LPetri 3Post. 144 a (1555). All synd drager sitt straff efter sig. Franzén Pred. 3: 121 (1843).
DRAGA EMOT10 04, äfv. MOT4. särsk. till I 3 c: tåga l. resa emot (ngn). Hamb. (1700). Peder Ugla drar (med sin här) emot .. (Anders Persson). Celsius G1 1: 108 (1746).
DRAGA FORT. [jfr t. fortziehen] (†) till I 3 c: fara l. tåga bort. GR 14: 203 (1542). Peringskiöld Vilk. 373 (1715).
DRAGA FRAM10 4. [fsv. dragha fram] jfr FRAMDRAGA. särsk.
1) till I 1: släpa fram. Ehrenadler Tel. 703 (1726). särsk.
a) till I 1 a ε: förskaffa (nödtorftigt) underhåll åt (ngn), (nödtorftigt) underhålla l. lifnära (ngn); äfv. refl.: slå sig fram. Igenom hvad mycken vedermöda och arbete .. måste icke ungdomen .. draga sig fram. Lundberg Paulson Erasmus 71 (1728). På samma gång som hon drog fram de många barnen, arbetade hon som en slaf för att kunna bringa huset på säkra fötter. Anholm Gog 285 (1895).
b) (föga br.) till I 1 a ζ: framsläpa (sitt lif o. d.). Jag .. drog min tid icke utan mycket bekymmer fram. Frey 1844, s. 28 (cit. fr. 1745). De ha ej lätt att draga fram livet. KalSvFolkskV 1909, s. 145.
c) (föga br.) till I 1 c α β'. (Han) dragher tigh fram för domaren. Luk. 12: 58 (NT 1526). Ödet torde utsedt .. (Bligh) att draga .. (upprorsmannen Kristian) fram till ett välförtjent straff. Landell Bligh Föret. XV (1795).
2) till I 3. särsk.
a) till I 3 a, bildl.: åstadkomma l. se till att ngn l. ngt vinner framgång l. kommer att intaga en framstående l. ärad plats l. dyl. HB 2: 314 (1597). De hade gjort allt för att, såsom det heter, draga fram sin protegé. Blanche Bild. 3: 226 (1864). Draga fram det goda och döda eller dämpa det onda. Verd. 1885, s. 191.
b) till I 3 b, refl.: sakta l. så småningom begifva sig fram; tåga fram. KKD 3: 63 (1706). Hon (hade) sett (ett par män) dra sig fram mot perrongdörren under ifrigt och kärvänligt samspråk. Hallström NNov. 32 (1912).
c) till I 3 c: tåga l. resa l. fara fram. Han hyllades öfverallt, hvar han drog fram. GR 8: 110 (1532). Gauffin Larsson 1: 6 (1907). bildl.; jfr DRAGA I 3 c δ α'. Hwasser VSkr. 1: 4 (1852). Från öster hafva .. de andliga strömningarne i årtusenden dragit fram. Svensén Jord. 291 (1886). En och annan liten mörk sky, som sakta drager fram öfver slättlandet. Lagerlöf Holg. 1: 82 (1906).
3) till I 10: taga fram. Christen .. drog .. (nyckeln) fram utur barmen. Lagerström Bunyan 1: 175 (1727). särsk.
a) (hvard.) i förening med prep. med: komma fram med. Hvad är det der för papper, ni drar fram med? Hedenstierna Fideik. 201 (1895).
b) bildl. Saningen ligger diupt nedre på botnen, och ther behöfwes tid, flit och förstånd til at draga henne fram i liuset. Spegel Pass. 261 (c. 1680).
4) jäg. till I 17 a β, refl., om hund: gm luktsinnet leta sig fram. Ekman NorrlJakt 40 (1910).
5) (†) till I 24: förhala, draga ut på (tiden). (Kurfursten af Kurland) hafwer .. giordt .. (Karl X Gustafs) saak i Littowen hemligen och under handen intricatare, dragandes det mäste han kunde tijden fram. RARP 7: 172 (1660).
6) (föga br.) till I 34: föredraga. Gamla kiämpars lof på harpan draga fram. Dahlstierna (SVS) 124 (1697). Högberg Utböl. 1: 110 (1912).
DRAGA FRÅN, se DRAGA IFRÅN.
DRAGA FÖR10 4. till I 10; med afs. på gardin l. dyl. Drag för gardinen!
DRAGA FÖRE10 32. [fsv. dragha fore]
1) till I 6, refl., om ur: forta sig. Larsen (1884).
2) (†) till I 10; med afs. på gardin l. dyl. Fönstergardinerne måste tätt dragas före. Eurén Redl. 117 (1797).
3) (†) till I 34: föredraga. Reis Effendi .. skulle .. draga .. (saken) före. Nordberg C12 2: 448 (1740).
DRAGA HOP, se DRAGA IHOP.
DRAGA I SIG10 4 0, stundom UTI SIG04 0. till I 17.
1) (hvard.) till I 17 a α slutet, i fråga om drickande: ”ta”. Herr magistern .. drog i sig ”knorren” numro fyra. MCramær i Söndagsbladet 1845, nr 13, s. 4.
2) (knappast br.) i fråga om ätande: sätta i sig; jfr DRAGA, v. I 17 a α slutet. Den .. potates, som jag i mig drar. Bellman 3: 268 (1785). Hahnsson (1888).
3) (†) till I 17 a β; i fråga om inandning. Bergzfolck, hwilcka mycken elack gifftigh Damb och Röök i sig draga. Lindh Huuszapot. 104 (1675). SvMerc. V. 4: 296 (1760).
4) (numera knappast br.) med subj. som icke betecknar lefvande varelse o. med obj. betecknande vätska: insuga, uppsuga; jfr DRAGA, v. I 17 b. Allehanda slags sten-arter .. draga olja och fett uti sig. Triewald Förel. 1: 41 (1728, 1735). Jorden drager vattnet i sig. Hahnsson (1888).
DRAGA IFRÅN10 04, stundom FRÅN4.
1) (†) till I 1; särsk. bildl.: streta emot; jfr DRAGA, v. I 1 c. Så mykit som Gudhi tilkommer, tå dragher han alla och lärer alla. Men största parten aff menniskiorna draga ifrå, och strijdha emoot ordet. LPetri 2Post. 122 a (1555).
2) till I 3; särsk. till I 3 b, refl.: begifva sig l. aflägsna sig ifrån (ngn l. ngt); särsk. bildl. Draghen idher frå hwar och en brodher som oskickeligha wandrar. 2Tess. 3: 6 (NT 1526). Draga sig ifrån sitt akademiska lärarekall. Wisén i 3SAH 4: 186 (1889). särsk. (numera knappast br.) i fråga om förpliktelse l. åtagande l. dyl.: (söka) undandraga sig. Draga sig i frå then del som the theris kyrkieherra åff rätto plictoghe äre. GR 5: 23 (1528). Drager sådan fullmächtig sig ifrån saken. RB 15: 14 (Lag 1734). jfr: Vethe wj ecke om i kwnne swa platt drage eder i fraa cronen swa atj henne inthet plictoge ære. GR 2: 85 (1525).
3) till I 9. The warda draghandes idhra söner jfrå migh, så at the tiena andra Gudhar. 5Mos. 7: 4 (Bib. 1541). Utmärktare författare dragas ifrån sitt egentliga yrke. Tegnér 6: 195 (1832).
4) till I 10. (Grefve Zeyton) gick .. till dörren för att draga rigeln ifrån. Almqvist TreFr. 1: 182 (1842). särsk. till I 10 j γ: subtrahera. Hon (var) .. ypperligt rask att i hufvudet lägga ihop tal och draga ifrån. Almqvist Grimst. 6 (1839). Arfvet belöper sig, sedan man dragit ifrån skulder och testamentariska dispositioner, till 20,000 kronor. Berndtsson (1881).
DRAGA IGEN10 04. till I 10. Münchenberg Scriver Får. 29 (1725). Till sist drog Jan igen dörrn och kom .. in. Lagerlöf Kejs. 212 (1914).
DRAGA IGENOM10 040 l. 032. särsk.
1) till I 1 a ε, refl.: slå l. taga sig fram gm (svårigheter af ngt slag); förr äfv. abs.: slå sig igenom l. fram. Mig, som .. moste .. med hustru och barn draga sig igenom. VDAkt. 1725, nr 592. Nätt och jemt draga sig igenom examen. TSvLärov. 1859 61, s. 105.
2) till I 3 c: tåga l. färdas igenom (ngt). Nårlandenn der hann färdas och igenom dragitt hafver. OxBr. 5: 47 (1613). särsk. (hvard.) bildl.: (flyktigt) genomgå l. genomläsa (skrift l. litteratur). Livijn 2: 132 (1831). Jag drar dagligen igenom ett dussin tidningar. Janson CostaN 1: 25 (1910).
DRAGA IHOP10 04, äfv. TILLHOPA040 l. 032, stundom HOP4. särsk.
1) (hvard.) till I 1 a; särsk. till I 1 a β. Barnen skola icke dragha till hopa föräldromen, vtan föräldrana barnomen. 2Kor. 12: 14 (NT 1526). Hvad mina fäder dragit hop / med ocker och med svält. Karlfeldt FridLustg. 122 (1901). särsk. bildl.
a) med afs. på aktstycke l. dyl.; sammanföra. RARP V. 1: 185 (1654). Det vore väl, at alle Förordningar, Rescripter ock svar .. måtte åhrligen dragas tilhopa i en book och tryckas. 2RARP I. 2: 181 (1720).
b) med afs. på sjukdom: ”samla ihop”. Hwad ondt man .. hafwer dragit ihoop, och sigh besmittat medh. Preutz Kempis 416 (1675; i bild). Hon drar ihop till en nerffeber, det är säkert. Wetterbergh SamhKärna 2: 162 (1857). Draga ihop en sjukdom. Berndtson (1881). opers. (Jag ligger mycket sjuk) ... Det har nog dragit ihop länge. Öberg Son. 230 (1905).
c) (†) om kvinna: vara hafvande. Lind (1749).
2) till I 2 a; särsk. (†) bildl., refl.: öfverensstämma (med ngt). Saa ath hans wtgiiffth siigh aldeliiss iemnliigh tiilhopa drogh med hans wpbyrd. GR 1: 171 (1523).
3) till I 3.
a) till I 3 a. Salomo drogh til hopa wagnar och resenärar. 1Kon. 10: 26 (Bib. 1541). Om .. fienden åter droge sin mackt tillhopa .. (vore) ingen fred .. til at vänta. Nordberg C12 1: 145 (1740). (†) bildl. med afs. på citat o. d.: sammanställa. (Man måste) betrachta then ena scrifftena (dvs. det ena bibelstället) medh then andra och dragha them til hopa, så vthtyder wel then ena scrifften then andra. OPetri GudsOrd B 1 b (1528).
b) till I 3 b, refl.: samla sig. LMil. 1: 457 (1684). Krigshären drog sig tilhopa i Limafiärden. Lagerbring 1Hist. 1: 253 (1769). bildl.; särsk.
α) om personer: sammansluta sig. Almogen .. både the goda Herrar Rådet och Riddarskapet draga sigh tilhopa, och göra ett. Svart G1 129 (1561).
β) i fråga om inträdande försämring i väderleken; jfr DRAGA, v. I 3 b γ slutet; i sht opers. i förening med prep. till: det artar sig till; äfv. bildl. i fråga om inträdande l. hotande olycka l. dyl. Man fruktar för krig, all ting drager sig ihop dertil. Serenius (1741). Det drar ihop sig till åska. VL 1908, nr 165, s. 6.
γ) inskränka sig inom ett trängre område; äfv. bildl. Hafwet .. drager ihop sigh innom sina strandar. Hiärne 2Anl. 239 (1706). Hela hans diktning drager sig ihop å allt trängre och trängre områden. Hansson Kås. 157 (1897).
c) till I 3 c: samlas; särsk. bildl. i fråga om inträdande försämring i väderleken; i sht opers. i förening med prep. till: det artar sig till; äfv. bildl. i fråga om inträdande l. hotande olycka l. dyl. Det drar ihop till regn, snö, yrväder. Hahnsson (1888). Ute i landet drog det ihop till uppror. Heidenstam Svensk. 2: 338 (1910). Ett stort lugnt hat .. drog ihop inom honom. Blomberg Uvd. 44 (1917).
4) till I 10.
a) gm dragning förena. Jagh seer at Hebe drager / Sparlakanen ihop. Spegel GV 266 (1685). bildl. LMil. 2: 289 (1689). En part lärde .. draga monga och longa meningar ihop, vtan at .. skilja them med wanliga skiljemerken (dvs. skiljetecken). Swedberg Gr. 138 (1722).
b) (eg. gm dragning) minska (ngt) till sitt omfång, hopsnöra, sammandraga; äfv. refl. Skrymtare kunna både utwidga och draga ihop sit samwete, efter som lägenheten tilsäger. Spegel Pass. 220 (c. 1680; i bild). Desse Medel .. reeta (lif-)Modren at draga sig ihop och utkrysta thet hon uti sig hafwer. Hoorn Jordg. 1: 255 (1697). Halfcirkeln, som omslöt den lilla skaran, drogs obevekligt ihop. Janson Lögn. 202 (1912). särsk.
α) om läkemedel: verka sammandragande l. läkande. Lindh Huuszapot. 18 (1675). WoH (1904).
β) i fråga om rörelse med kroppen; jfr DRAGA, v. I 22. (Djuret) draar sin krop ihop, och resar sina borstar. Spegel GV 215 (1685). Doktorn mulnade och drog hop ögonbrynen. Hedenstierna Svenssons 37 (1903).
γ) (†) bildl., öfvergående i bet.: förminska, minska på, förkorta; äfv.: draga in på (ngt); refl. äfv.: försvinna. Att then gamble och Nye hårde grufwen fast förwerres och Strecket blifwer klent, och drager sigh endelss tilhopa. GR 14: 379 (1542). Draga .. sitt stååt och öfwerflödighet i hoop. Rudbeckius KonReg. 179 (1615).
5) (†) till I 29 b. Een christeligh .. bönebook, både aff gambla och nyia Kyrkones Lärare tilhoopa dragen. BL 10: 214 (1874; cit. fr. 1567).
DRAGA IKULL, se DRAGA OMKULL.
DRAGA IN10 4. [fsv. dragha in] jfr INDRAGA.
1) till I 1. Draga in säd (sädesstack). Cavallin (1875).
2) till I 3.
a) till I 3 a. (Han) haffuer .. draghit Greker in j templet. Apg. 21: 28 (NT 1526). särsk.
α) med afs. på vaktposter: draga l. kalla tillbaka. Danska Arméen hade några dagar förut dragit in sina poster. Nordberg C12 2: 563 (1740).
β) mer l. mindre bildl. Dragha in ena nya tro. GR 4: 209 (1527). särsk.
α') indraga (egendom) till statens (l. härskares) kassa, konfiskera. Eneman Resa 1: 52 (1711). Cronan .. har sig sin rätt förbehållen at draga in gården. 2RARP 5: 411 (1727). Berndtson (1881).
β') med afs. på skrift: förbjuda offentliggörande l. spridning, indraga. Swedberg SabbRo Dedic. § 8 (1710).
γ') [anv. är sannol. utvecklad ur α] i sht med afs. på ämbete l. befattning: förklara att (ngt) skall upphöra, afskaffa, indraga; äfv. med afs. på ämbetsman l. tjänare: afskaffa, indraga. Man har dragit in alla kronofogdebefattningar. RARP 4: 257 (1649). Tag .. en mamsell ifrån staden, som står för hushållet, och drag i stället in en piga. Almqvist Amor. 202 (1839). bildl. De visste, att året icke bara är sommar, och att det är först, om sommaren dras in, som man bör klaga på klimatet. Hallström NNov. 48 (1912).
δ') [anv. är sannol. utvecklad ur γ'] inskränka, minska; i sht i förb. med på, särsk. (hvard.) i uttr. dra in på staten, minska sina utgifter, inskränka sig, spara. Gud ska veta, att jag söker dra in och spara så mycket som möjligt. Blanche 1846—1946 21 (1847). (Han) behöfde .. väl ändå inte draga in på den vänskapliga och kamratlika ton, som rådt dem emellan. Wahlenberg StorM 263 (1894). (†) Draga in sin stat. Serenius (1741). Han har draget in staten. Lind (1749).
b) till I 3 b, refl.: förflytta sig in. Tyckes oss lichast ware atj mett resigtyget och fotfolkit drogo ider hiit jnn j landet igenn. GR 10: 297 (1535). bildl. Hon fick ett underligt uttryck, som om hon drog sig in i sig själf för att liksom tänka efter. Geijerstam Lillebr. 83 (1900). (†) sammankrympas. At Jorden drar sig in åt sitt centrum småningom kan ock dömas af wår Horizontz ändring. Swedenborg RebNat. 1: 293 (1719).
c) till I 3 c. Är H. May.tt för någon tijdh sedan medh en stoor Krijgzmacht dragen in vthi Swerige. GR 1: 19 (1521). Wisén Tal 26 (1881). särsk. till I 3 c δ β'. Vid Wight .. drar strömmen in och upp mer än 8 timmar och löper mindre än 4 timmar ut. Montan Segl. 27 (1787). (†) Skeppet drog in åt landet. Horn Lefv. 122 (c. 1657).
3) till I 9: inblanda l. inveckla (ngn i ngt). Almoghen i Smålandh haffuer byg(y)nth igen ith nyth opror .. emote oss acthandis dragha ther in mädt seg några wtaff Rikisins råd. GR 6: 63 (1529). Jag vill inte dra dig in i det elände, som väntar mig. Lagerlöf Saga 85 (1908).
4) till I 10. Wijdh Örorna hafwer .. (denna orm) som twenne Wingar .. them han kan draga in och sprijda vth enär han wil. Kiöping Resa 97 (1667). Landgången drogs in. Almqvist Går an 13 (1839). bildl. Man måste ransaka (skrifterna) och .. icke döma, icke mestra, vthan wara en Läriunge. Icke dragha wåra tyckia (dvs. mening) ther in, vthan sökia och hemta Christi witnesbyrd ther inne. PJGothus Luther ScrSent. L 7 b (1597). Måhlsmennernes Räkenskaper (må) icke drages in på hwar andra åhr ifrån åhr. RARP 4: 250 (1626). Ibsen brukar .. draga in likt och olikt i sina skildringar. PT 1888, nr 288 A, s. 3.
5) (†) i uttr. draga ngt in på sig, försumma ngt, dröja med att fullgöra ngt; jfr DRAGA, v. I 24. Och måtthe man dhå (om de erhålla allt för långt uppskof med utgörandet af sina utskylder) höre mere gnal (dvs. gnäll) aff then menige man um theris skatt och affrad, när the haffve dragit så mykit in opå siig, än thett nu sker. GR 25: 50 (1555). VDAkt. 1689, nr 1173.
6) (†) till I 33: anföra. Vthi thet första Capitelet .. dragher .. (aposteln) in ath .. (saligheten) intit förtient är aff oss. FörsprPetri 1Ep. I i b (NT 1526). Har någon skähl att draga inn, så träde fram. RARP 4: 389 (1650).
7) (numera föga br.) till II 3 b: inbringa. Ens ijdoghs manz anslagh dragha in ympnogheet, men then som alt förhastigh är han warder fattigh. Ordspr. 21: 5 (Bib. 1541). Den saken drar in mycket p(ennin)g(a)r. Lindfors (1815).
8) (†) till II 5, i förb. draga in till, lända till, bidraga till. (Föreställningen att Gud icke har samma sinnelag mot alla människor) är een ganska farligh och skadeligh frestelse, och drager in til Gudz försmädelse. LPetri 1Post. X 7 b (1555).
9) (†) till II 6. Alla vägar, hvilka drogo in uti Bärgslagen och Dalarna. Celsius G1 2: 53 (1753).
DRAGA ISÖNDER, se DRAGA SÖNDER.
DRAGA KULL, se DRAGA OMKULL.
DRAGA MED SIG10 4 0. särsk.
1) till I 3 a. Han drager .. en hop onyttigt selskap medh sigh, som intett annet göre ähn förtäre. GR 24: 462 (1554).
2) till I 9. (Munkarna äro) ey aleena .. sielffue trädde jfråå Christi troo, vthan the dragha och andra medh sich jfråå Christum. OPetri Klost. D 2 b (1528).
3) till I 10; särsk. bildl., med afs. på följder l. verkningar: föra med sig (ss. nödvändig följd), medföra. LPetri Oec. 53 (1559). Sedan the haffva sedt saken ju lenger ju meer fara med sig draga. RP 8: 160 (1640). Ett krigsutbrott i Norden skulle draga med sig ett större europeiskt krig. Odhner i 3SAH 6: 96 (1891).
DRAGA MOT, se DRAGA EMOT.
DRAGA NED10 4 l. NER4, förr äfv. NEDER. [fsv. dragha nidher] jfr NEDDRAGA.
1) till I 3.
a) till I 3 a. I .. Geneve var man .. rädd, at .. (de Saussure) skulle draga ner åskan på dem (gm uppsättande af en åskledare). Björnståhl Resa 2: 53 (1773). särsk. bildl.
α) med afs. på pris l. arbetslön o. d.: nedbringa, sänka. En .. orsak till att priset å den svenska sillen mer än behöfligt fort drages ned. GHT 1895, nr 278, s. 3. Det är sådana där, som inte orka arbeta, som drar ner förtjänsten för oss andra. Blomberg Överg. 134 (1915).
β) med afseende på person: bringa l. försätta i en lägre sfär i fråga om aktning l. anseende o. d.; komma (ngn) att känna sig bragt på en lägre nivå i socialt o. d. hänseende. All storhet hatas der, hon drages ner / De vilja gå i bredd med henne. Thomander 3: 138 (1831). Hon har sett huru hennes mor dragits ned genom att bli bunden vid en dålig man. Sylwan SvLit. 40 (1903).
b) till I 3 b, refl. Wij äre thet icke wane, at eens menniskios lekamen skal lyfftas lijka som en foghel vp j wädhret, vthan heller twert om, at han altijdh dragher sigh nedh åt iordenne såsom stenen, effter som han aff iordenne kommen är. LPetri 2Post. 77 b (1555).
c) till I 3 c: tåga l. resa l. begifva sig ned. (Vi ämna) nw medh ith tall folk .. dragha nider j then landzendhe. GR 3: 8 (1526).
2) till I 10. Stiernhielm Gåta (c. 1650, 1668). Hon drog ned den lappade huvan. Heidenstam Svensk. 1: 191 (1908). särsk.
a) till I 10 e: hissa ned. De .. drogo nijd seglen Reenhielm OTryggv. 219 (1691).
b) (hvard.) bildl.: nedsmutsa, stöka till. Berndtson (1881). En sorts utmärkt godt bröd, som ej ”drager ner” och ”stökar till”, som det kallas på kokerske-språket. SD 1899, nr 225, s. 3. —
DRAGA OM10 4. särsk.
1) till I 10 d: draga på nytt l. för andra gången. De, som draga lika höga kort, få draga om. Lindskog Spelb. 76 (1847).
2) till I 24, om handling l. tillstånd: dröja l. vara l. räcka (så l. så länge). Sturzen-Becker 6: 39 (1868). Det drog om en god stund, innan den .. (vansinnige) kunde transporteras från lokalen. VL 1893, nr 38, s. 3. Resan .. drog om nära fyra veckor. Schück i 3SAH 27: 210 (1915).
DRAGA OMKRING10 04. särsk.
1) till I 3 c: färdas l. resa omkring. Vij haffve dragett um kringh udi Trögdenn. GR 22: 225 (1551).
2) (†) till I 24, i uttr. det drar långt omkring, det drar långt ut på tiden. Weste (1807).
DRAGA OMKULL10 04, äfv. (i sht hvard.) IKULL04, äfv. KULL4. till I 10 o. 11. Då ruusade Strengen på Hedbergium som såf vedh bordet, fattar honom i håret och drager honom kull. ConsAcAboP 4: 199 (1674).
DRAGA PÅ10 4, förr äfv. UPPÅ l. Å. [fsv. dragha (up) a] särsk.
1) till I 9; i uttr. draga på sig. Ehwar hon gick, drog hon å sig hwars-mans ögon och ålijt. Stiernhielm Herc. 23 (1648, 1668). Draga på sig de misstänksamma Turkiska soldaternas uppmärksamhet. Beskow Res. 118 (1861).
2) till I 10. särsk.
a) med afs. på klädespersedlar: taga på (ngn l. sig). Dra på sig handskarna. PT 1904, nr 97 A, s. 2. (†) abs.: taga på sig. En man skal icke dragha quinno klädher vppå. 5Mos. 22: 5 (Bib. 1541).
b) gm dragning (i häfstång l. dyl.) sätta (en maskin l. turbin l. dyl.) i gång; äfv.: påsläppa vatten i (en vattenkvarn l. dyl.). Almqvist Skälln. 92 (1838). När .. (kvarnen) drogs på, ville den alldeles icke gå. Bergman SmSkr. 347 (1856). Den betydelsefulla akt, då verket ”drogs på”. Forslund Lee 98 (1905).
c) bildl., i uttr. draga på sig, åsamka sig, ådraga sig. Wij .. drage Gudtz förtörnelse vpå oss. GR 16: 381 (1544). Cavallin (o. Lysander) 95 (1885). särsk.
α) med personobj., närmande sig l. öfvergående i bet.: ”skaffa sig på halsen”. Lagerberg Dagb. 225 (1711). Skulle vi dra på oss allt pack, som reser från Sverige och härute råkar i nöd, så blefvo vi uppätna. Wetterbergh GNord 118 (1862).
β) (†) gm uraktlåtenhet att i tid fullgöra sina skyldigheter åsamka sig (skuld l. dyl.); jfr DRAGA, v. I 24. LReg. 138 (1620). När een vpbördzman danckar af, schall .. (hållas) afräckningh med bonden, huadh han hafwer för Räst dragit opå sigh. Därs. 244 (1648). Jfr: J .. bliffwen årliga aars mera oc mera skylduge dragendis skatten vppaa eder. GR 6: 314 (1529). utan direkt obj.: öka sin skuld. Men att han drager på sig några åhr tillbaka och intet betalar åhr från åhr .. är han sielf wållande till. VDAkt. 1702, nr 104.
3) (föga br.) till I 11: slå kraftigt, gifva duktigt med stryk. Dalin (1850). Hahnsson (1888).
4) (hvard.) till I 34: ”komma med”, ”klämma i med”; abs. l. i förening med prep. med. Livin Kyrk. 109 (1781). Jag (har) sedt Morer hjerteligen skratta, när Judarne dragit på med sina Ebreiska sånger. Agrell Maroco 1: 141 (1796). Janson .. drog på med sina lögnhistorier. Engström 1bok 168 (1905).
DRAGA PÅ SIG10 4 0, se DRAGA PÅ.
DRAGA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. [fsv. dragha saman] jfr SAMMANDRAGA.
1) till I 1 a, särsk. till I 1 a β. Bombyx silkes madk som silkes vll dragher samman. VarR 52 (1538). Alt thet wij nu j mång År haffwe dragitt tilsamens till att försware eder och menige Rikit med. GR 15: 363 (1543). Lind (1749). särsk. bildl. De faror, hämnden drog tillsamman öfver hans hufvud. Strinnholm Hist. 1: 539 (1834). särsk. med afs. på aktstycken l. dyl.: sammanföra. Ivo .. drogh tilsamman Påfwarnas Decreter vthi itt Wärk. Schroderus Os. 2: 613 (1635).
2) till I 2 a, särsk. till I 2 a δ. CGyllenborg i HSH 10: 156 (1715). Så olika lynnen kunde icke gerna draga väl tillsamman. Strinnholm Hist. 4: 27 (1852).
3) till I 3.
a) till I 3 a. Om wåren drogo .. (Humle och Landur) Krigzhär tillsamman. Verelius Herv. 167 (1672). Gå frände, drag tillsamman våra troppar. Hagberg Shaksp. 2: 284 (1847).
b) till I 3 b, refl.: samlas. The Keyserlige .. drogo sigh tilsamman (under tiden), och vthi Diurgården wedh Pavie gingo på honom (Frans I af Frankrike) lööst. Brask Pufendorf Hist. 213 (1680). bildl. särsk. i fråga om inträdande försämring i väderleken. Et oväder drar sig tillsammans. Weste (1807). Hotande moln drogo sig tillsammans öfver Danmark. DeGeer Minn. 1: 249 (1892; i bild).
c) till I 3 c. Folket (vid Jerusalems ruiner) reser sig och drar omedvetet tillsamman, stirrande mot samma punkt, utan att se på hvarann. Hallström Legenddr. 137 (1908). särsk. bildl. i fråga om inträdande försämring i väderleken, särsk. opers. i förening med prep. till: det artar sig till; äfv., bildl., i fråga om hotande olycka l. dyl. Hastigt mulnar det på och drar samman till åska. TurÅ 1912, s. 155.
4) till I 9. Vi skola ej leka främmande för hvarann. En gemensam hög vän drog oss tillsammans. Almqvist DrJ 429 (1834).
5) till I 10. Phrygius MOlai C 1 b (1608). Nätet (skulle) draga sig tillsamman öfver .. (Stenbock) och hans hjältemodiga här. Snoilsky i 3SAH 14: 38 (1899; i bild). Dra kappan tillsamman i stela veck. Hallström ItBref 49 (1901). särsk.
a) om läkemedel: utöfva en sammandragande l. läkande verkan; äfv., refl., om sår: läkas. Hiärne Suurbr. 24 (1680). Cavallin (1875).
b) bildl. En som innerligh är, kan hastigt draga sina Tanckar tilsamman. Preutz Kempis 136 (1675). Gärna drager .. (vattnet i Finlands sjöar) sig samman till strömmar, hvilka med hvarandra förbinda de närliggande sjöarna. Söderhjelm Runebg 1: 88 (1904).
DRAGA SÖNDER10 40, i södra Sv. äfv. DRAGA ISÖNDER10 040. [fsv. dragha sunder] till I 10 o. 11. Serenius (1741).
DRAGA TILL10 4. [fsv. dragha til]
1) till I 10: tillsluta; åtdraga. Hamb. (1700). Draga till svångremmen. SkånAB 1908, nr 91, s. 3. särsk. (†) om läkemedel: utöfva en hopdragande verkan. (Dragplåstret) drager till och heelar. Rålamb 13: 171 (1690).
2) (hvard.) till I 11.
a) slå, ”drifva till”. Weste (1807). Draga till ngn i synen. Meurman (1846). WoH (1904).
b) kraftigt rycka, taga ett kraftigt tag. (Barberaren, som drog ut mina tänder,) har fulle måst skakat hjärnan, af det han drog så hårdt till. Ekeblad Bref 2: 361 (1663). Bliberg Acerra 743 (1737).
3) (hvard.) bildl.: med kraft börja l. gripa sig an, ”klämma i”, ”klämma till”, ”taga till”; vanl. intr. med af med inledd bestämning; jfr 2 b. Han drog till med en svordom. Skall jag dra till? Bellman 3: 84 (1790). Söta mor ville att jag skulle köpa kläde af finare sort. Jag har gjort det. Jag fruktar blott, att jag kanske dragi till för mycket fint. JSvedbom (1798) hos Dahlgren Släktprof. 1: 53. I detsamma drogo violer och blåsinstrumenter till så raska tag någonstans i grannskapet, att fröken spratt upp. Almqvist DrJ 132 (1834); jfr DRAGA, v. I 10 a. Han drog till ett bredt leende. Bondeson Glimm. 80 (1892).
4) (†) till I 29: förskaffa. (Tjänstekvinnan) droogh sina herrar mykit båtning till medh hennes spådoom. Apg. 16: 16 (NT 1526).
5) [jfr t. sich zutragen] (†) refl.: hända, ske, tilldraga sig; jfr DRAGA, v. II 6. Och drogh sigh på then tijdh wijdare til, at (osv.). Chesnecopherus Skäl Z 3 a (1607). VRP 1644, s. 523. —
DRAGA TILL SIG10 4 0. särsk.
1) till I 3 a. Om iach wardher vphögd j fråå Jordhenne, skall iach dragha alla til mich. Joh. 12: 32 (NT 1526). bildl.: särsk. till I 3 a β α'. Huru drager .. (den väldige) icke til sig thet ena godset, then ena gården .. effter then andra. Swedberg Dödst. 227 (1711). Med penningar drifwer en stat ingen handell utan genom waror, ty öfverskott på waror drager altid penningar til sig. Fennia XVI. 3: 28 (cit. fr. 1761).
2) till I 9. I meente dragha tiil eder wort riche Swerighe. GR 1: 166 (1523); jfr 1. Thet är ingen så, at han haffuer jw noghon wen som thet tycker illa wara at honom misgår, och then samme haffuer och noghra wener som han dragher til sich. OPetri Kr. 34 (c. 1540).
3) till I 10; särsk. (†) bildl.: ådraga sig. Man (finner), at han i anseende til andra menniskior, aldrig kan draga någons illvilja til sig. Dalin Arg. 2: nr 33, s. 3 (1734; uppl. 1754: ådraga sig).
4) till I 17: insuga, uppsuga. (Ostronen) öpna bägge skalen, på det de måge draga til sig hafsvatnet. Schultze Fisk. 76 (1778). Fiskarne .. gnidas .. med trädsmör, at de ej må til sig draga fuktigheten. Ödmann MPark 283 (1800).
DRAGA TILLBAKA10 040, äfv. 032. särsk.
1) till I 1 c. (Laurentius) wände om på Reesan, lijka såsom Apostelen Petrus hade dragit honom tilbaka. Schroderus Os. 2: 198 (1635).
2) till I 3 b, refl.: begifva sig tillbaka. Verelius 34 (1681). Retirera, gå tilbaka: draga sig tilbaka. Swedberg Schibb. 296 (1716). bildl. Draga sig tillbaka från affärerna. Ärlige Männ draga sig tilbaka (från hofvet), emedan de inge Smickrare äro. Ehrenadler Tel. 52 (1723).
3) (†) till I 6, refl., om ur: sakta sig. Nyblom Twain 1: 90 (1873).
4) till I 9. Thet är så margahanda som menniskiona hindrar och dragher tilbaka jfrå bönenne. LPetri 4Post. 50 b (1555). Strindberg Utop. 159 (1885).
5) till I 10; särsk.
a) (†) bildl.: återtaga. GOStenbock i HSH 31: 342 (1662). (Görtz) drog .. tilbakars de utfäste handräckningar, förskott och löften. Loenbom Stenbock 4: 137 (1765).
b) (†) till I 10 i ζ; i uttr. draga tillbaka i minnet, erinra sig. Kempe Graanen 63 (1675). Han hvad förflutit är i Minnet drar tilbaka. CEld hos Ehrenadler Tel. 234 (1723).
6) (†) refl.: draga sig undan, underlåta att fullgöra sina förpliktelser; jfr DRAGA, v. I 24. GR 5: 156 (1528). Forundrar oss storliga hui j nu j thetta åår haffue dragit idher til baka och icke welen giffua oss then deel j oss plictoge äre. Därs. 8: 37 (1532).
DRAGA TILLHOPA, se DRAGA IHOP.
DRAGA TILL RYGGA. (†)
1) till I 3 b, refl.: draga sig tillbaka. Her Baner, som .. effter tapper fächtningh måste draga sigh till ryggia. RP 7: 283 (1638). bildl. När dhet kommer till sielfva extremiteten (näml. att fullborda giftermålet) så drar han sig till rygga. VDAkt. 1724, nr 44.
2) till I 3 c: tåga tillbaka. Tydskarna .. (blefvo) åthskillige reesor dicht affslagne, och måste vthi största hast draga öfwer Rhein til ryggia. Brask PufendorfHist. 245 (1680).
DRAGA TILLSAMMAN(S), se DRAGA SAMMAN.
DRAGA UNDAN10 40 l. 32. [fsv. dragha undan]
1) till I 1 a. Draga äkta makar något lönligen undan hvarandra .. varde straffade med böter. SFS 1864, nr 11, s. 88.
2) till I 3.
a) till I 3 a, bildl. Effter .. the 14 ugnar icke kunde draga undan så mykijn malm om viikan, som tiilförth bleff, therföre ökade vij änn tå .. 2 ugnar ther tiill. GR 24: 557 (1554). All den skattejord, som dragits undan kronan, skulle utan all lösen återfalla. NF 13: 791 (1889); jfr DRAGA, v. I 3 a β α'.
b) till I 3 b, refl.: begifva sig undan l. bort, aflägsna sig; stundom: begifva sig bort från (ngt). Dragher idher icke vndan för hwar annan, vthan thet skeer medh begges idhra samtyckio til en tijdh. 1Kor. 7: 5 (Bib. 1541). (Patkull) drögde ei eller der (vid Neumühle), förrän han åter drog sig undan til Jungfern-Hoff. Nordberg C12 1: 89 (1740). Till lynnet misstänksam och skygg, drager .. (björnen) sig jemt undan de trakter, der skogarna glesnat. Nilsson Fauna 1: 195 (1847). bildl. Såväl vattnet som frukterna draga sig undan, då .. (Tantalos) vill tillegna sig något deraf. NF 15: 1381 (1891). särsk. i fråga om förpliktelse l. ngt besvärligt l. dyl.: söka slippa ifrån, söka komma undan; i sht med indirekt obj. l. med bestämning, inledd af för: undandraga sig (ngt). Försee vj oss Ath inghen .. dragher siig vndan then tienst som han kronanne .. plichtig ær. GR 1: 194 (1524). Han .. drager sig undan att erläggia lille tollen och accisen. RP 8: 49 (1640). Så snart de sågo Jonerna draga sig undan för sina pligter, begagnade de detta till sin egen fördel. Carlstedt Her. 2: 283 (1833). Uppgiften (att värfva medlemmar till konseljen) var icke lätt. .. Hvart jag vände mig, drog man sig undan med förskräckelse. De Geer Minn. 2: 185 (1892).
c) (numera knappast br.) till I 3 c: begifva sig undan l. bort. (Erik Nilsson) drogh .. vndan för .. (Nils Sture) til Kolbeck. OPetri Kr. 256 (c. 1540). Rudbeck Bref 32 (1664).
3) till I 10. Tå wi merke, at kiöttet begynnar kätas emot Christum .. moste wi igenom gudeligit fastande draga något vndan fodret. Swedberg Dödst. 563 (1711; i bild). Drager undan förlåten, och skåder in uti det förtäckta. Lagerström Bunyan 1: 228 (1727; i bild). (numera knappast br.) draga ngt bort från (ngn). Een Gudfruchtigh Menniskia (skall) för wisso och vthan twifwel besluta, at Gudh warder aldrigh draghandes sin nådighe Hand vndan henne. Schroderus Os. III. 1: 279 (1635; i bild).
DRAGA UNDER SIG10 40 0.
1) i sht jur. till I 3 a β α': (orättmätigt) bemäktiga sig, slå under sig. Suikeligha dragha krononnes egher wndher sigh. GR 3: 163 (1526).
2) (†) med personobj.: göra (ngn) sig underdånig; kufva. Han .. haffuer draghet the mechtigha vnder sigh medh sinne krafft. Job 24: 22 (Bib. 1541).
DRAGA UPP10 4. [fsv. dragha up] jfr UPPDRAGA. särsk.
1) till I 1 a ε. Den infödde begiärligheeten at draga sigh mehr och mehr upp. RARP 8: 191 (1660). Dra åsnor vp til heder. Scherping Cober 1: 227 (1734). Draga upp ngn från intet. Hahnsson (1888).
2) [jfr d. optrække] (numera knappast br.) lura, narra, skinna, bedraga; jfr DRAGA, v. I 1 c β. Draga vp dumt och enfaldigt folck. Scherping Cober 1: 239 (1734). Hahnsson (1888).
3) till I 3.
a) till I 3 a. Att man skulle draga Felttmarskalken Herr Baner .. hijt up. AOxenstierna 1: 559 (1635). särsk. bildl. När en Lärare i Provinsen vågade pryda en liten högtid på sin ort med ett Tal på vers, skulle han nödvändigt i Stockholms Posten dragas upp för verlden till skam. Thorild 3: 105 (1791).
b) till I 3 b, refl.: begifva sig upp. GR 4: 268 (1527). Hon hade dragit sig upp mot en vägg. Lagerlöf Körk. 130 (1912). särsk. bildl. Wädret är icke annat än itt Damb eller Röök, som aff Solennes heeta drager sigh op aff Iorden. Bondepract. E 5 b (1662). En kolsvart sky drar sig upp från väster. Nyblom Golfstr. 94 (1911).
c) till I 3 c: tåga l. resa l. fara upp. Och så droogh Jhesus vpp till Hierusalem. Mat. 20: 17 (NT 1526). särsk.
α) (†) till I 3 c δ β'. Vid Wight .. drar strömmen in och upp mer än 8 timmar och löper mindre än 4 timmar ut. Montan Segl. 27 (1787).
β) i fråga om inträdande förändring i väderleken, ofta opers. i förening med prep. till: det börjar att bli. Det drog upp till regn. Benedictsson Peng. 2 (1885). En kåre drog opp och drog åter bort. Hansson NVis. 116 (1907). i bild. Möjligen var .. (Rudbeck d. ä.) så fördjupad i sin atlantica, att han ej märkte när stormen drog upp. Annerstedt Rudbeck Bref LXXIV (1899). Heidenstam Svensk. 2: 53 (1910).
4) till I 10. (Han) fattar vthi .. (fåret som fallit i en grop), och dragher thz vpp. Mat. 12: 11 (NT 1526). bildl. (Tobaken) dragher Dunsterne vp til Hufwudet. Palmcron SundhSp. 133 (1642). särsk.
a) spelt. till I 10 d β. Det är den kända speltermen: misslyckade inviter dragas alltid upp igen. Lindskog Spelb. 88 (1847). Engström 1bok 47 (1905).
b) till I 10 e: hissa upp. Wigten (i ett ur) drages vp. Spegel GV 155 (1685); jfr nedan under α. särsk.
α) till I 10 e α. Draga up en klocka. Serenius (1741).
β) till I 10 e β; om fiskande med krok. Cavallin (o. Lysander) 77 (1885).
c) till I 10 g; med afs. på eggverktyg: bryna, hvässa. Draga up en rakknif på brynet. Möller (1782; under abziehen). Landsm. XVIII. 1: 14 (1912).
d) gm dragande öppna. Draga upp en ölbutelj. Lådorna .. drogos upp och skötos igen. Kullberg Portf. 149 (1837).
e) (†) med afs. på klädesplagg: taga på sig för första gången. Kl. 9. drog up de nya strumporne och tvättade mig. Dalin Arg. 2: 339 (1734, 1754). ÖoL (1852).
5) till I 17 a.
a) till I 17 a α. Om pigan miölkar ostadigt .. så plägar koen draga vp miölken. Broocman Hush. 3: 7 (1736). Hvarje vår drar .. (trädet) upp ur jorden safter till sin ofantliga nya löfskrud. Quennerstedt Tal 1902, s. 5.
b) draga in (ngt) gm näsan; jfr DRAGA, v. I 17 a β. Man .. drager Pulweret vp i Näsan, medh Anden. Utterman Ertmann C 3 b (1672). En man .. / Drog up Havana-prisen. Lenngren (SVS) 2: 121 (1794).
6) till I 22 b. (Han) drog up axlarna, vålade knappast hälsa på någon. Tessin Bref 1: 75 (1751). Hans mun drogs upp till ett mycket humoristiskt leende. Rosenius Himmelstr. 237 (1903).
7) (†) uppskjuta, förhala; jfr DRAGA, v. I 24. (Danske kungen) hafwer .. dragit op tractaterne .. om (den föreslagna alliansen) alt ifrå hösten 1655 till Februarij månadt 1656. RARP 6: 46 (1657).
8) jfr I 25 a β. (Skolbarn planterade skog:) somliga satte ut plantor och andra drogo upp fåror och sådde frön. Lagerlöf Holg. 2: 268 (1907).
9) till I 28; äfv. bildl. Draga upp .. (linjer o. d.). Weste (1807). Familjens sjetteklassist .. drar upp lediga karakteristiker öfver lärarne. Hedenstierna FruW 218 (1890). (†) Den 6 (nov.) drog jag upp ett historiskt stycke med tusch. Holmbergsson Flor. 18 (1828).
10) (†) till I 30: uppbära. (Han) dragh .. up 10 m(arke)r. Murenius AV 429 (1660).
11) [jfr t. aufziehen] med afs. på växt, särsk. träd: låta uppväxa. Man kan .. draga .. (citron- och pomeransträd) vp af theras kiernar och fröen. Broocman Hush. 4: 25 (1736). Draga upp en härlig gröda / Ur hemmets obeträdda, karga mo. Tigerschiöld Dikt. 1: 67 (1888).
12) [jfr mlt. opdragen, t. auftragen] (†) till II 1: anförtro, öfverlåta, uppdraga. Att skottherne skulle ville drage .. (hertig Hans) landit up, thett synes oss föge lijcht. GR 25: 301 (1555).
13) (föga br.) till II 9; om penningsumma: uppgå, stiga (till). Jag hade varit sjuk och då hade han lagt ut, och så efter hand hade det dragit upp till sextio kronor. Benedictsson Ber. 218 (1888).
DRAGA UPPÅ, se DRAGA PÅ.
DRAGA UR10 4, förr äfv. UTUR. särsk.
1) till I 3 b, refl.: draga sig tillbaka ur (ngt). Konungen (Egil) hade då ingen annan utväg, än at draga sig ur sit Rike til Dannemark, at söka bistånd. Dalin Hist. 1: 377 (1747). Nordensvan Mainfältt. 138 (1894). bildl. Draga sig vtur beswäret. Swedberg Schibb. 262 (1716). Dra sig ur våndan. Dalin Arg. 1: 174 (1733, 1754). Draga sig ur spelet. Fryxell Ber. 7: 132 (1838).
2) till I 10. När kvinnan drog ur tappen (på mjödtunnan), störtade mjödet ner i hornet. Lagerlöf Holg. 2: 383 (1907).
3) till I 18. Sedan när .. (endiviorna) skola brukas, lät Saltet draghas vthur them. Salé 96 (1664).
DRAGA UT10 4. [fsv. dragha ut] jfr UTDRAGA. särsk.
1) till I 1; särsk. till I 1 c. (Judarna) wille dragha them ther vth (ur huset) för folkit. Apg. 17: 5 (NT 1526). (†) draga (ngn) upp ur vattnet. Huilken idhers åsne eller oxe faller vthi brunnen, och går han icke strax till ath dragha honom vth om sabbatz daghen? Luk. 14: 5 (NT 1526). Ekeblad Bref 1: 139 (1652).
2) till I 3.
a) till I 3 a; ofta bildl.: få ut; jfr DRAGA, v. I 9. War altså Fienden på inthet sätt at dragas vth på Fälthet. Widekindi KrigsH 147 (1671). Af de 6 Bataillonerna .. drogs ett commenderadt Manskap ut, som giorde Pallisader. Nordberg C12 2: 493 (1740). särsk. till I 3 a β α'. Den egendom han drager ut vid sit afflyttande ifrån Pommern. 2RARP 5: 475 (1727). EkonS 1: 382 (1893).
b) till I 3 b, refl. Emilie drog sig ut i tamburen och tog på sig hatten. Hedenstierna Svenssons 248 (1903). bildl. Någre rökhol .., ther igenom röken kan drage sigh vth. GR 17: 484 (1545); jfr DRAGA, v. I 16 a. Draga sig ut ur lättsinnet och tanklösheten. Flensburg KyrklTal 142 (c. 1875).
c) till I 3 c: fara l. resa ut. Draga ut i krig. The fula andar drogho strax vth (ur den besatte), och foro jn vthi swinen. Mark. 5: 13 (NT 1526). bildl. Atth then ondhe lucht .. motthe haffve tilfelle att drage uth egenom fensteren. GR 22: 77 (1551); jfr DRAGA, v. I 16 a.
3) till I 10. särsk.
a) till I 10 b. The onde dragha vth sitt swerd. Ps. 1536, s. 35.
b) till I 10 i δ. Draga vt roten af hwad ziphertahl man wil. Swedenborg Reg. 134 (1718).
c) (†) fullfölja (ngt) till slut. Han hade fulmact .. til at draga then sach ut i rätte med Jörien van Sottern. OPetri (1527) i SthmTb. 1: 138. Drage same fegde vtt tiil endhenn. GR 11: 137 (1536).
d) (†) afkläda. De .. toge honnom vid huvudett och skute honom till dödz, och droge honnom naken ut. OxBr. 6: 47 (1629).
4) till I 18 b: ss. dragande medel aflägsna. OMartini Läk. 32 (c. 1600). Koppar som skee medh hackande, the dragha .. vth then tunne Bloden, som sitter .. emillan Hullet och Skinnet. Palmcron SundhSp. 314 (1642). 2NF 27: 764 (1918).
5) till I 21. särsk.
a) till I 21 a. (Guldet) drags vth i klena trådar. Spegel GV 285 (1685).
b) till I 21 b. Man .. drager ut .. stänger af karamellmassan. Grafström Kond. 53 (1892).
c) till I 21 c. Man (kan) i talet .. draga ut O en hel tima om man wil. Pfeif De habitu 135 (1713). Swedberg Schibb. 85 (1716).
6) till I 24; dels, med personligt subj., intr.: dröja (med ngt) l. (mindre br.) tr.: fördröja, förhala (ngt), dels, med sakligt l. opersonligt subj., intr., förr äfv. dep. l. refl.: dröja, vara, räcka. Processen .. hade dragit sigh vth (in på det sjätte året). Brask Pufendorf Hist. 122 (1680). Draga ärsättandet af kneckten alt förlångt ut. LMil. 1: 348 (1684). Grefwinnan har nu dragit ut med sin resa här ifrån dag effter dag. BenzelBr. 5: 144 (1719). Saken (kom) at dragas längre ut, än någon hade förmodat. Nordberg C12 1: 51 (1740). Läsningen .. som drog ut tils middagen. HSH 16: 332 (1770). För mycket småsaker fruktar jag ha influtit som draga ut arbetet. Bremer Brev 3: 304 (1853). Det .. drar ut med afdukningen, så kaffet ej kommer i rättan tid. Vasenius Sommarmötet Askov 3 (1898). (De) drogo .. genom ideliga besvärsskrifter ut på målet. 2NF 25: 979 (1917). särsk.
a) i uttr. draga ut på tiden, numera bl. intr. med personligt l. sakligt l. opersonligt subj.: dröja, taga lång tid, förr äfv. tr. med personligt subj.: fördröja, förhala (ngt). Det drar långt ut på tiden. MontLouis FrSpr. 275 (1739). Draga ut et fälttåg på tiden. Dalin Hist. 1: 261 (1747). Draga ut på tiden med ärendenas afgörande. NF 15: 1379 (1891). Frågan drog ut på tiden. Wirsén i 3SAH 7: 226 (1892).
b) (†) i uttr. draga ut tiden, draga ut på tiden, tiden drages l. drager sig l. drager ut, det drager ut på tiden. Rudbeck Bref 71 (1670). Almqvist AmH 1: 69 (1840).
c) (föga br.) i uttr. draga ut på längden, dels med personligt subj.: fördröja, förhala, dels med sakligt subj.: vara, räcka. Klint (1906). Om febern drar ut på längden. Löwegren Hippokr. 1: 54 (1909). jfr uttr. draga ngt ut på långbänken, se LÅNGBÄNK.
7) (†) till I 29 b. Haffue wij .. drageth ther nogoth wth (ur räkenskaperna) som oss och riichit fornær war tiilscriffueth. GR 3: 294 (1526). RB 22: 2 (Lag 1734).
8) (†) till I 31. Munkeståndet .. kan fuller med ingen färga draga ut sin begynnelse eller någon likhet af det gamla Testamentet. Eneman Resa 2: 59 (1712).
9) till I 32: härleda. Man hade ur mönstren dragit ut en mängd regler, vilkas iakttagande var det enda och bästa beviset på smak. Mjöberg Stilstud. 27 (1911).
10) (†) till II 2 a β. En fatigh bonde som .. moste dragha vth skat och skul. OPetri Klost. D 1 b (1528). VDAkt. 1703, nr 19.
11) (†) till II 6; särsk. i bild. Drogh theris (dvs. de anklagades) taal alt en wägh vth. GR 11: 396 (1536).
12) (†) till II 11: kräfva, erfordra. Stora gästabod och collationer draga .. mycket (penningar) vt. Scherping Cober 1: 149 (1734).
DRAGA UTUR, se DRAGA UR.
DRAGA UTÖFVER, se DRAGA ÖFVER.
DRAGA VID SIG. (†) till I 8: tveka. Elisabeth i England, som .. icke drog vid sig at .. låta slå hufvudet af .. den .. Skotska Drottningen Maria. Celsius E14 116 (1774). Heinrich (1814).
DRAGA Å, se DRAGA PÅ.
DRAGA ÅSTAD10 04, förr äfv. AFSTAD. till I 3 c: tåga l. resa l. begifva sig åstad. Så toogh tienaren tiyo Camelar .. och droogh åstadh. 1Mos. 24: 10 (Bib. 1541). bildl.: gripa sig an (med ngt), inlåta sig (på ngt). Thorsten vill dra åstad att gifta sig. Wetterbergh Penning. 54 (1847). (Han) drar åter åstad med den entoniga, melankoliska sången. Hedin Bagdad 194 (1917).
DRAGA ÅT10 4. jfr ÅTDRAGA. till I 10: spänna hårdt l. hårdare, hårdt draga (ngt) till, kraftigt åtdraga. Schenberg (1739). Drag åt skärpet bättre. Almqvist GMim. 1: 204 (1841).
DRAGA ÅTER10 40. [fsv. dragha ater] (mindre br.) draga tillbaka. särsk.
1) till I 3 b, refl.: begifva sig tillbaka. (Han) drog .. sig i berget åter. Tegnér (WB) 5: 177 (c. 1825).
2) till I 9. Djup personlig tillgifvenhet drog kanslern åter till den förra gunstlingen. Annerstedt Rudbeck Bref LV (1899).
3) till I 10. Blifver någonsin Eder hand uträckt at göra våld och orätt, dragen henne hasteliga åter. Tessin Bref 2: 226 (1754).
DRAGA ÖFVER10 40, förr äfv. UTÖFVER. jfr ÖFVERDRAGA. särsk.
1) till I 3. särsk.
a) till I 3 b, refl.: begifva sig öfver (ngt). En stoor skoug .. hwilcken .. wij droge oss öfwer. KKD 3: 125 (1708).
b) till I 3 c: fara l. begifva sig öfver. (Emedan stilleståndet med Polen gått till ända) drogh H: K: Mtt: i Sommars ett Åhr sedan öfwer till Liffland. RARP 1: 30 (1627). bildl.; jfr DRAGA, v I 3 c δ. Stormen drog ånyo öfver. LWeibull i SvH 5: 531 (1906).
2) till I 7: öfvergå, skifta. Den gråhvita kalken .. drager öfver än i rostgult än i gråviolett. Anholm Norm. 7 (1898). jfr: Leendet drog öfver i vemod. Benedictsson Peng. 186 (1885).
3) till I 9. Genom T(essin) drogs Adolf Fredrik öfver till hattarna. NF 16: 94 (1891).
4) till I 10; särsk. bildl. med afs. på olycka l. vedermöda l. besvär l. skam l. dyl., i uttr. draga (ngt) öfver ngn l. sig: ådraga l. åsamka ngn l. sig (ngt). Prof. Arenius .. ångrade .. att han skulle dragit öfver sigh E. G. Excellens rätmätige ogunst ok onådee. Rudbeck Bref 371 (1699). Ödman VexlBild. 95 (1890, 1893). särsk. i uttr. draga öfver ngn en människas blod, se BLOD 3 b.
5) (föga br.) till I 26: öfverdraga. Iagh skal låta kött wexa offuer idher, och dragha offuer idher hwdh. Hes. 37: 6 (Bib. 1541). i bild. Den väldiga romanska dômens .. torntoppar hade den just nu sjunkande solen dragit öfver med en klädebonad, i hvilken guld och purpur förunderligt sammanflutit. PT 1896, nr 59, s. 3. —
DRAGA ÖFVER SIG10 40 0, se DRAGA ÖFVER.
DRAGA ÖFVERÄNDA10 1022. (hvard.)
1) (numera mindre br.) till I 5: falla öfverända, falla omkull. ConsAcAboP 2: 69 (1656). (En natt kom ett sådant oväder) att .. alla tälten .. drogo öfver ända. Kurck Lefn. 104 (1705).
2) till I 10 o. 11: draga (ngn l. ngt) omkull.
Sammansättningar (jfr ssgrna under DRAG).
A: DRAG-BAND. särsk.
1) till I 10: band att draga i. För statens jernvägar komma .. att i år upphandlas: .. 100 Dragband till vagnsfönster. AB 1890, nr 38, s. 1. särsk.
a) å klädesplagg o. d.: band som drages gm en fåll l. söm så att tyget rynkar sig, rynkband. VetAH 1818, s. 45. Fatab. 1908, s. 6.
b) (föga br.) fyrverk. = -SMÄLLARE. Almström Tekn. 1: 304 (1844).
2) till I 21. särsk.
a) tekn. i brobyggnad o. d.: konstruktionsdel (bjälke, stång l. dyl.) för upptagande af dragspänningar. TT 1877, s. 58. 2NF 28: 305 (1918).
b) järnring för sammanhållande af hjuldelar, hjulskena. Möller (1745; under bandage). Törngren Artill. 2: 24 (1795).
(I 21) -BASUN. mus. basun, bestående af två i hvarandra inpassade stycken, af hvilka det ena med högra handen skjutes upp o. ned, hvarigm olika tonlägen uppkomma. Höijer MusLex. (1864).
(I 2 a) -BETSEL. (†) betsel afsedt att användas vid körning. KKD 10: 23 (1707).
(II 1 c) -BI. biodl. arbetsbi. Lewerén Bisköts. 5 (1900).
-BINDA, se d. o. —
(18 b) -BLAD.
1) växten Plantago major Lin., läkeblad, groblad. Fries Ordb. (c. 1870).
2) växten Alchemilla vulgaris Lin., daggkåpa. Linné Fl. nr 141 (1755; anfördt ss. förek. i Smål.). Wahlberg Foderv. 268 (1835).
-BLOCK. (draghe- Linc.)
1) (†) till I 10 e: blocktyg. Linc. (1640; under trochlea).
2) redskap för skafning af lin; jfr DRAGA, v. I 10 g. QLm. I. 3: 19 (1833).
(I 2 a) -BOSKAP~20 l. ~02. QLm. I. 1: 94 (1833).
(I 10) -BRO. tekn. rörlig bro som kan undanföras i sin längdriktning. Rörliga eller s. k. dragbroar af jern. SvT 1852, nr 15, s. 3. 2UB 9: 360 (1905).
(I 10 e) -BRUNN. djup brunn ur hvilken vatten hissas upp med hink; stundom: brunn ur hvilken vatten pumpas upp. Tidström Resa 61 (1756). Östergren (1918).
(I 10) -BYRÅ. (†) = -KISTA. BoupptVäxiö 1814. Därs. 1872.
(II 1) -BÅR. (†) (bärbar) bår. Möller (1745; under bâton). Falbe-Hansen (1911).
(I 2 a) -BÅT. = -SKUTA. Bladh (o. Hornstedt) 60 (1799). Olbers Mossm. 36 (1892).
(I 10) -BÄLG. blåsbälg som hålles i gång gm dragning i en häfstång. VetAH 1760, s. 303. —
-BÄNK. särsk.
1) (bygdemålsfärgadt) till I 10; jfr -SOFFA. BoupptVäxiö 1805. Därs. 1861.
2) tekn. till I 21 a o. b: apparat för dragning af metalltråd l. rör. Rinman 1: 996 (1788). 2NF 27: 1019 (1918).
(I 3 c δ β') -DIKE. (föga br.) landt. backdike; äfv.: fångdike. Thaër LandthushGr. 3: 207 (1817). Lundström Landthush. 53 (1842).
(I 2 a) -DJUR. Nilsson Fauna 1: 466 (1847). i bild. Allmogen (i Polen) var genom livegenskap förslöad, förvandlad till dragdjur åt adliga herrar. Grimberg SvH 269 (1907).
-DOCKA.
1) till I 1 a β: människoliknande figur som i folktron anses ha förmågan att draga rikedomar till sin ägare från andra; äfv. om det andeväsen som tros ha sin boning i en sådan figur; jfr BJÄRE. Larsen (1884). Fatab. 1912, s. 36 (i fråga om värmländsk folktro). (†) bildl. om person som drager ägodelar ur någons hus. Källare och skafferi (tömmas) af pigor å ränn-käringar eller dragdockor. Stagnell JHjernlös 37 (1756).
2) (†) till I 10: sprattelgubbe. Jag .. sprattlade med benen som en dragdocka. Sturzen-Becker Sthm 135 (1844).
3) tekn. till I 21: apparat för dragning af profilerad metalltråd. BoupptVäxiö 1879 (om guldsmedsverktyg).
(15 a) -DUBB. (†) stor o. stark dubb. VDAkt. Syneprot. 1753.
(I 26) -DUK. (†) väggbonad. VRP 1650, s. 526. VDAkt. 1676, nr 338. —
-FJÄDER.
1) till I 2 a: i draginrättningen å fordon l. i seldon anbragt fjäder. TLandtm. 1891, Annonsbl. nr 28, s. 1. Lundberg Lok. 99 (1902; å lokomotiv).
2) till I 2 b; å ur: driffjäder. Ödmann IVetA 1784, s. 7 (i bild). 2UB 6: 462 (1904).
(II 1) -FYRFAT. (†) bärbart fyrfat? ÅgerupArk. Bouppt. 1754.
(I 4) -FÅGEL.
1) (numera knappast br.) flyttfågel. ÖoL (1852; med hänvisning till flyttfågel).
2) fågel som sträcker (öfver ngn plats). Blott då och då stördes tystnaden af någon mindre dragfogels läte. Sparre Frisegl. 3: 345 (1832). Månsson Rättf. 1: 91 (1916).
(I 2) -FÄRJA. mil. färja som föres öfver ett vattendrag medelst halning i ett tåg. Pontonierregl. 1880, s. 172. —
-FÖRMÅGA.
1) till I 2 a. TT 1871, s. 182.
2) till I 16 a. En skorstens dragförmåga varierar med temperaturen å de genom densamma strömmande gaserna. TT 1872, s. 184.
(I 10) -GARDIN. gardin som kan dragas åt sidan. Scholander I. 2: 107 (1881). AB 1915, nr 330, s. 7.
(I 1 d) -GARN. fisk. i halländska floder begagnadt kort laxnät som släpas fram i vattnet mellan två ekor. LAT 1875, s. 42.
(I 1 d) -GARNS-FISKE—0~20. fisk. fiske medelst draggarn. TurÅ 1908, s. 221.
(I 21) -HARMONIKA. musikinstrument som vid spelningen hålles mellan händerna o. som hufvudsakligen består af en blåsbälg gm hvars utdragande o. sammanpressning de metalltungor som alstra tonerna sättas i svängning; ackordion, handklaver, ”piglock”; jfr -KLAVER, -SPEL. Höijer MusLex. (1864).
(I 10 f) -HJUL. (draga- Linc.) hjul som vrides rundt medelst vef. Linc. (1640; under tympanum). I regel är (vid kabelgarnsspinning) draghjulet ersatt med en elektrisk motor. 2NF 22: 1439 (1915).
(I 2 a) -HOLTS. (†) å vagn: dragstång? Til samma vagn ny framaxel ny hammel .. 1. nytt dragholtz, 1. par nya blanqvarder. ÅgerupArk. Räkn. 1770.
(I 2 a) -HULL. husdj. om sådant hull hos dragdjur som är mest lämpligt för deras arbete. Braun Dikt. 2: 106 (1838, 1844; i bild). Sjöstedt Husdj. 2: 69 (1862). Lagom ”draghull”. SD(L) 1903, nr 305, s. 2. —
-HUND.
1) [sannol. urspr. till I 17 a β, men senare anslutet till I 1 c, så i exemplet från 1910] (numera föga br.) jäg. hund som, medan han ledes i band, uppspårar villebrådet, ledhund. Med de så kallade Sporr- (dvs. spår-) och Drag-hundar upsökas Hög-djuren. Hülphers Norrl. 3: 60 (1777). Ekman NorrlJakt 39 (1910).
2) till I 2 a: hund som användes ss. dragare. Castrén Res. 2: 183 (1846).
-HÅL, sbst.2 (jfr sp. 2013).
1) till I 10, i klädesplagg l. dyl.: hål hvarigm ett band l. en snodd kan dragas. NJournD 1854, s. 46.
2) tekn. till I 21 a o. b: hål i dragskifva gm hvilket metalltråd drages. Almroth Karmarsch 215 (1838). 2UB 6: 174 (1904).
(I 21) -HÅLLFASTHET~002 l. ~200. tekn. hållfasthet gentemot sträckning, sträckhållfasthet. TT 1878, s. 35.
(I 2 a) -HÄST. arbetshäst. Spegel (1712). PT 1915, nr 78 A, s. 2. i bild. Fryxell Ber. 9: 225 (1841).
(I 2 a) -INRÄTTNING~020, sbst.2 (jfr sp. 2013). TT 1872, s. 239. 2NF 16: 1010 (1911; på järnvägsvagn). 1 draginrättning till plog. PT 1915, nr 30 B, s. 1.
(I 2 a) -JAKT. (enst.) = -SKUTA. Bladh (o. Hornstedt) 56 (1799).
(I 11) -JORD. landt. myllblandad jord som vid frost uppluckras, så att växtrötter afslitas, frysjord, jäsjord. Arrhenius Jordbr. 1: 20 (1859). SkogsvT 1905, s. 199. 2NF 9: 17 (1908).
-JÄRN. (drage- JernkA). (Redskap på Nynäs gård:) twå nij drag iern. BtFinlH 3: 237 (1549). särsk.
1) till I 2 a. BoupptRasbo 1706. Bogträden äro baktill förenade med den s. k. dragringen och denna förening sker genom dragjernet, som sträcker sig från bogträdet å hvardera sidan till samma sidas dragring. LAHT 1880, s. 184.
2) till I 10. särsk.
a) tekn. redskap för inpassning af bottnar i tunnor. Möller (1790). Schulthess (1885; med hänvisn. till dragskruf).
b) (föga br.) till I 10 g, = -KOLF. Brummer 43 (1789).
3) till I 21 a o. b.
a) järn som är afsedt att utdragas till tråd. JernkA 1905, s. 289 (efter handl. fr. 1596).
b) = -SKIFVA 2. Rinman Jernförädl. 211 (1772).
(I 11) -KAMP. idrott. idrottsöfning som tillgår så att två motståndare l., oftast, två lag af motståndare fatta i hvardera ändan af ett rep o. söka draga hvarandra öfver på sin sida. Törngren GymnRegl. 52 (1878).
(II 1) -KANNA. (numera knappast br.) större kanna? BoupptRasbo 1741. TT 1872, s. 172. —
-KARL. särsk.
1) till I 2 a. I dragtågets (på skidkälken) ända är en ögla, som lägges om dragkarlens ena axel. Schröder Skid. 30 (1900).
2) (†) till II 1: bärare. Johan Barklay .. lät .. altid bära sig vti en stol, af twänne dragkarlar. Peringskiöld MonUpl. 133 (1710).
(I 10) -KISTA. (numera bl. skämts.) större, med utdragbara lådor försedd möbel utan klaff, byrå. 2Saml. 8: 41 (i handl. fr. 1795). jfr EK-, MANS-DRAGKISTA.
(I 21) -KLAVER. (föga br.) = -HARMONIKA. Sander o. Flodman 72 (1871).
-KLINGA. tekn.
1) till I 10: tunt, bredt stålstycke med hvassa kanter, hvarmed finare arbeten glättas; jfr -KNIF. BoupptVäxiö 1797 (i bouppt. efter ställmakare). Skaf- eller dragklingor. AHB 111: 37 (1882; till framställande af guldsnitt). Valnötträet glättas .. genom bearbetning med dragklinga och pimsten. Därs. 123: 100 (1885).
2) (föga br.) till I 21 a o. b; = -SKIFVA 2. VetAH 1745, s. 259.
(I 10) -KNIF. = -KLINGA 1. Dalin (1850). Kindblad (1870).
-KOLF. jäg. särsk. till I 10 g: instrument för rensning af gevärspipa från rost l. krutsmuts. Leijonflycht (1827). WoJ (1891).
-KONST. (drage- JernkA)
1) bergv. till I 10 e: hissinrättning. 18 dragkonster öfver hvarannan hafva .. (i en viss tysk grufva) varit inrättade. Rinman 1: 662 (1788).
2) (†) till I 21 a o. b: inrättning för dragning af metalltråd. JernkA 1905, s. 289 (efter handl. fr. c. 1600).
(II 1) -KORG. (mindre br.) stor korg. Möller (1755; under bachou). Stridsberg Friman 40 (1798).
-KRAFT. särsk.
1) till I 2 a; i fråga om dragdjur l. lokomotiv l. dyl. JernkA 1829, Bih. s. 216. Djurens dragkraft. QLm. I. 4: 57 (1833). Ett lokomotivs .. dragkraft. Lundberg Lok. 22 (1902). konkret, om dragare, lokomotiv o. d. FFS 1888, nr 30, s. 4. Trafikens bedrifvande å ifrågavarande bandel (kunde) med så tung dragkraft, som därstädes under senaste tider måst användas, .. innebära fara för trafiksäkerheten. PT 1902, nr 96 A, s. 3.
2) till I 2 b: drifkraft. TT 1872, s. 132. Dragkraften fortplantas till gången genom löpverket. Ericsson Ur. 72 (1897; i fråga om ur).
3) till I 10. Ofta är sambandet emellan fosterhinnorna och lifmodern så löst, att man med användande af en jämnt verkande och ringa dragkraft kan aflägsna (efterbörden). Bohm Husdj. 104 (1902).
4) till I 14: dragningskraft; särsk.
a) (†) attraktion. VetAH 1754, s. 87. Dalin (1850).
b) (†) kemisk frändskap, affinitet. VetAH 1770, s. 85.
c) bildl.; konkretare: sevärdhet l. dyl. som lockar folk, attraktion. Amman 34 (1756). Den dragkraft och inbördes kärlek begge könen emellan som Skaparens hand hos oss nedlagt. Bellman SkrNS 2: 373 (1782). Den stora dragkraften fonografen. Lindwall Jakt 133 (1916).
5) till I 21: sträckande l. tänjande kraft. TT 1873, s. 39.
(I 10 e) -KRAN. tekn. pålkran vid hvilken hejaren upphissas gm direkt dragning i en lina. Stål Byggn. 1: 176 (1834). TT 1881, s. 106.
(I 2 a) -KREATUR~002 l. ~200. (numera föga br.) = -DJUR. Sylvius Curtius 416 (1682). Hazelius Förel. 91 (1839). Dalin (1850; med hänvisning till dragare).
-KROK. särsk.
1) till I 2 a.
a) på vagn, plog o. d.: krok hvari den lina, ögla l. dyl. fästes som förmedlar dragkraften. Gadd Landtsk. 3: 143 (1777; på harf). Lundberg Lok. 208 (1902; på lokomotiv).
b) (i Finl., förr) ett slags årder, användt vid svedjebränning. Grotenfelt JordbrMet. 49 (1899).
2) (†) till II 1: redskap för bärande af hö. 1 st. Dragkrok, eller HöKrok. BoupptVäxiö 1817.
(I 10 f) -KVARN. (numera knappast br.) handkvarn. BoupptRasbo 1716. Heinrich (1814). Hahnsson (1888; med hänvisning till handkvarn).
(I 2 a) -KÄLKE. kälke, afsedd att dragas af människor. Lind (1749; under schleiffe). Fatab. 1913, s. 145.
(I 2 a) -KÄRRA. mindre kärra, afsedd att dragas af människor. DA 1824, nr 92, s. 8.
(I 15 a) -LIM. vanligt lim, snickarlim. VLRäk. 1691, s. 91. Östergren (1918).
-LINA. särsk.
1) till I 1 d: lina med hvilken not drages. VetAH 1817, s. 37.
2) till I 2 a: lina medelst hvilken fordon o. d. drages. JernkA 1829, Bih. s. 16. SFS 1891, Bih. nr 28, s. 2. särsk. tekn. vid linbana: lina med hvilken de hängande vagnarne framdragas; motsatt: bärlina. JernkA 1879, s. 480.
3) till I 10. På alla snälltåg (skall) finnas en med ånghvisslan .. å lokomotivet förbunden draglina .., som sträcker sig till den plats, som intages af konduktören i sista bromsvagnen. TjReglSJ 1877, s. 75. särsk. till I 10 e: lina med hvilken ngt upphissas. 1. st. draglina, att draga vp spån mz. VDR 1665, s. 145. TT 1872, s. 183. —
-LOD. särsk. till I 2 b; å ur: lod hvarmed verket drifves. VDR 1667, s. 182.
(I 10) -LUCKA, sbst.2 (jfr sp. 2013). lucka som öppnas o. stänges gm dragning fram o. tillbaka, skjutlucka. Sahlstedt (1773). Fönsterna ersattes (i forna dagars pörte) af väggöppningar, gluggar, som stängdes med draglucka. Finland 68 (1893).
-LÅDA.
1) tekn. till I 2 a; å lokomotiv l. tender: gm tvärförbindningar mellan ramverkets sidoplåtar bildad låda, vid hvilken draginrättningen är fästad. TT 1896, M. s. 81.
2) till I 10; å möbel: låda som kan dragas ut o. skjutas in. 1 st. aflångt Ekebord med lika fot och draglåda af Furu. BoupptVäxiö 1748.
(I 2 a) -LÄDER. å seldon: draglina (se d. o. 2)? 1 par Lokor med dragläder. BoupptRasbo 1744.
(I 18) -MALM. bergv. jfr -STEN. Lidbeck Garney 2: 32 (1816).
(I 10 g) -MANGEL. mangel hvars öfverrede för hand drages fram o. tillbaka utan hjälp af vef. DA 1825, nr 208, s. 3. —
-MASKIN. särsk. till I 21 a o. b: maskin för dragning af tråd l. rör af metall. Almroth Karmarsch 245 (1838). TT 1871, s. 135. —
-MEDEL.
1) till 14 b slutet: lockelse, attraktion. Sylwan ModPress. 72 (1906).
2) med. till I 18 o. 19: läkemedel som har en dragande verkan på huden. VetAH 1814, s. 117. Den kroniska formen (af ryggmärgsinflammation) behandlas med dragmedel på ryggen såsom spanska flugor. Hallin Hels. 2: 245 (1885).
(I 15 a) -NAGEL.
1) (numera knappast br.) = -SPIK 1. Med 2:ne stora dragnaglar af jern är kistan fästad vid bollster stockarne under golfvet. VDAkt. 1790, nr 524.
2) (hvard.) bildl.: sup. Så togo de sig en dragnagel på .. saken. Molin ÅdalP 95 (c. 1895). Janson Ön 208 (1908).
(I 1 d) -NOT. (numera knappast br.) fisk. likarmad not som drages gm vattnet medelst i hvardera armen fäst tåg. Tiselius Vätter 1: 118 (1723). Ekman NorrlJakt 314 (1910).
-NÅL. särsk. till I 10: nål af större dimensioner, användbar till förande af snöre l. dyl. gm dragsko. BoupptVäxiö 1843. PriskurCronquist 1898, s. 28. —
-NÄT.
1) (mindre br.) fisk. till I 1 d, = -NOT. Drag-nät eller noot. Spegel 316 (1712). SFS 1894, nr 70, s. 8.
2) jäg. till I 10: nät för fågelfångst. Fängarne skynda fram och kasta dragnätet öfver (rapphönsen). Swederus Jagt 227 (1832). Östergren (1918).
(I 2 a) -OXE. (drage- GBonde (1740) hos Trolle-Bonde Hesselby 140) oxe som användes ss. dragare; i motsats till gödoxe. Balck Es. 143 (1603).
(I 4) -PLATS. jäg. TIdr. 1882, s. 101.
(I 18 o. 19) -PLÅSTER. (drage- Linc. (1640; under malagma), Palmcron SundhSp. 97 (1642)).
1) [fsv. dragha plaster] med. plåster som har en dragande verkan på huden. Berchelt PestBeg. B 5 b (1588). bildl. Twång, är ett starckt dragplåster. Grubb 828 (1665).
2) [med anknytning till DRAGA, v. I 14 b slutet] (hvard.) bildl. om sådant som kan samla publik, attraktion. Denna pjäs har alltid visat sig vara ett godt dragplåster. SvD 1896, nr 237, s. 3.
(I 21) -PROF. tekn. pröfning af ett materials spänningsförhållanden vid olika belastningar för sträckning. TT 1898, B. s. 57.
(I 10 e) -PYTS. (föga br.) sjöt. pyts afsedd för uppdragning af vatten ur sjön. GHT 1905, nr 203 B, s. 3.
(I 21) -PÅKÄNNING~020. tekn. om sådan påkänning i ett material som yttrar sig i sträckning af detsamma. TT 1884, s. 106. I en vagnsaxel är materialet .. främst underkastadt böjningspåkänning, i en vefstake framför allt drag- och tryckpåkänning. LB 4: 31 (1903).
-REM. särsk.
1) till I 2 a: rem medelst hvilken dragdjur (l. person) framdrager fordon. Högström Lapm. 106 (1747).
2) tekn. till I 2 b: rem gm hvilken en roterande rörelse öfverföres från en axel till en annan medelst remskifvor. Almroth Karmarsch 365 (1839).
3) (†) till II 1: rem som användes vid bärande af ngt. Dragare släpa (bära) .. med bårar .. (med en dragreem aff halsen hängiandes). Schroderus Comenius 461 (1639).
(I 2 a) -REN, m. l. r. ren som användes ss. dragdjur. Nordenskiöld Vega 1: 126 (1880).
-REP. (drage- HH 20: 21 (c. 1580), Linc. (1640; under funis)) [fsv. draghrep] särsk.
1) till I 2 a: rep hvarmed ett fordon drages. Dalin (1850).
2) till I 10. (Senorna) hwilke Siälen brukar til at röhra och anföhra kroppen, lijka såsom medh strängiar och draghreep. Sylvius Mornay 234 (1674). särsk. (†) sjöt. till I 10 e: tåg hvarmed segel hissas, fall. GR 8: 66 (1532). J. Tengström i 1VittAH 4: 266 (1783). jfr FOCK-DRAGREP.
-RING. BoupptVäxiö 1828. särsk.
1) till I 2 a; särsk. å sele: i lokans bakre kant fäst ring från hvilken draglinan utgår. Spak HbFältartill. 115 (1873).
2) tekn. till I 21 a o. b: vid dragning af metallrör använd ring gm hvilken röret drages. Almroth Karmarsch 245 (1838).
-RULLE, sbst.2 (jfr sp. 2014).
1) till I 10 e: hissblock. Möller (1745; under artemon).
2) tekn. till I 21 a o. b, vid dragning af metalltråd: rulle hvarpå den dragna tråden uppvindas. JernkA 1852, s. 303.
(I 18 o. 19) -SALVA. med. salva som utöfvar en dragande verkan på huden. Dragh-Salfwa för Hästar. Rålamb 13: 193 (1690). Collin Ordl. (1847).
(I 21 a o. b) -SAX. tekn. vid dragning af metalltråd: tång medelst hvilken tråden drages gm dragskifvans hål; jfr -TÅNG. Ljungquist PVetA 1752, s. 54. Rinman Jernförädl. 211 (1772).
-SELE. särsk. till I 2 a. Ordn-LilleTull. 1658, s. C 1 b. Nordenskiöld Vega 2: 101 (1881).
(I 11) -SJUKA. (drage- VDAkt.) (numera föga br.) sjukdom som bl. a. yttrar sig gm konvulsioner; särsk. om gm förtäring af mjöldryga framkallad förgiftning: ergotism, samt om epidemisk hjärnhinneinflammation: cerebrospinalmeningit. VDAkt. 1671, nr 216. Vi hafve stor orsak at .. tilskrifva Åker-rättikans frö den besynnerliga Drag-sjukan. Bäck PVetA 1764, s. 9 (om ergotism). LfF 1858, s. 163 (om hjärnhinneinflammation). NF (1880; om hjärnhinneinflammation).
-SKIFVA. särsk.
1) (tillf.) till I 10 e: hissblock. Strindberg SvÖ 2: 290 (1883).
2) tekn. till I 21 a o. b: vid dragning af metalltråd l. -rör använd skifva med hål, gm hvilka tråden (l. röret) drages. Eneström Gnosj. 19 (i handl. fr. 1788). 2UB 6: 25 (1904).
(I 10) -SKO. å klädesplagg l. dyl.: fåll gm hvilken en snodd l. ett band drages, hvarigm plagget osv. kan hopsnöras. SthmModej. 1848, s. 64. En hvit gardin, som löpte på en dragsko. Strindberg Hafsb. 97 (1890). Norlind AllmogLif 331 (1912).
(I 10) -SKRUF. särsk.
1) i ena ändan fast lagrad skruf gm hvilkens kringvridande en rörlig skifva l. dyl. kan inställas i olika lägen. Rinman 1: 1024 (1788). Östergren (1918).
2) (mindre br.) = -JÄRN 2 a. Nordforss (1805). SvTyHLex. (1851).
3) (mindre br.) För att uppdraga Pålar ur en flodbädd, nyttjar man en så kallad Dragskruf. Stål Byggn. 1: 164 (1834). Schulthess (1885).
(I 2 a) -SKUTA. [efter holl. trekschuit] i sht i Holland användt fartyg som fortskaffas gm dragning; jfr -BÅT. Lind (1749; under treck-schüte). Dragskutorna, som (i Holland) släpas utefter kanalerna af menniskor eller hästar. Svensén Jord. 384 (1886).
(I 21 a o. b) -SMED. (†) tråddragare. Wilskman Släktb. 1: 217 (1912; efter handl. fr. början af 1600-talet). Fernow Värmel. 517 (1779).
(I 10) -SMÄLLARE, r. l. m. fyrverk. fyrverkeripjes bestående af två sammanklistrade pappersremsor, den ena bestruken med glaspulver o. den andra med knallsilfver som exploderar med knall, då de båda remsorna dragas öfver hvarandra. TT 1886, s. 174.
(I 10) -SOFFA. (bygdemålsfärgadt) utdragssoffa. Bouppt Växiö 1801. Koch Timmerd. 231 (1913).
(I 2 a) -SPARRE. (†)
1) å plog af äldre konstruktion: stång som upptill förenar de båda uppståndarna, kafle. VetAH 1744, s. 124. Därs. 1752, s. 215.
2) plogstyre. Schroderus Dict. 59 (c. 1638).
(I 21) -SPEL. = -HARMONIKA. Nyblom Twain 2: 122 (1874).
(I 21) -SPELS-SÄNG. (-spel-säng). (hvard.) säng som kan skjutas samman liksom ett dragspel. BoupptVäxiö 1912.
(I 15 a) -SPIK. (drage- Lundström LPGothus 2: 286 (cit. fr. 1630). drags- BtÅboH I. 1: 51 (c. 1600))
1) stor o. grof spik; jfr -NAGEL 1. Johansson Noraskog 2: 178 (efter handl. fr. 1558). Östergren (1918).
2) (†) bildl. En drag-spik .. (dvs.) et bindande skjähl eller stickord. Lind (1749).
3) [med anslutning till 14 b] bildl.: lockmedel. Den dragspik, som på ett tidigt stadium fördes fram från liberalt håll .. om slopande av den graderade kommunala rösträtten, tilltalar icke ens liberalerna ute i bygderna. Östergren (1918).
(I 10 g) -SPJÄLL. spjäll som stänges o. öppnas medelst dragning. OfferdalKArk. N II 1, s. 38 (1693). TT 1895, B. s. 44.
(I 1 d) -SPÅN. (numera bl. bygdemålsfärgadt) fisk. drag (se d. o. 5 slutet). Drag spån af Mässing, eller ock Järn, är ett bekant fiskedon i alla orter. Tiselius Vätter 1: 122 (1723). CUEkström hos Wright Fisk. Bih. 38 (1838).
(I 21) -SPÄNNING. tekn. om sådan spänning i ett material som verkar i riktning mot sträckning af detsamma. TT 1873, s. 39. 2NF 11: 418 (1909).
(I 21) -STAG. tekn. i brokonstruktion o. d.: stag som upptager sträckande l. spännande krafter. TT 1879, s. 57.
(jfr I 2) -STEN. bergv. om kvartsig järnmalm, torrsten. Johansson Noraskog 3: 250 (i handl. fr. 1684). Dragstenar eller Dragmalmer, så kallade af egenskapen de äga att vid sättningen befordra en större proportion malm emot kol. Lidbeck Garney 2: 32 (1816).
(I 28) -STIFT. instrument för uppritande af linjer, bestående af två, på ett skaft anbragta, plana stålblad, hvilkas inbördes afstånd kan regleras medelst en skruf. LfF 1852, s. 79. —
-STOL. (drage- Düben)
1) tekn. till I 10: väfstol till hvilken varptrådarnas höjning sker för hand genom dragning i snören. Dalin (1850). UB 6: 440 (1874).
2) (†) till II 1: bärstol. Uti en dragestohl sig maklin (dvs. makligt) låta bähra. Düben Boileau Skald. 17 (1721). Thunberg Resa 3: 176 (1791).
-STÅNG. Hamb. (1700). särsk.
1) till I 2 a: stång medelst hvilken fordon (l. åkerbruksredskap l. dyl.) drages. VetAH 1773, s. 338. SFS 1864, nr 81, s. 3 (i fråga om järnvägsfordon). 2NF 20: 559 (1914).
2) till I 10; särsk. om olika slag af stänger för öfverförande af rörelse. König Mec. 54 (1752; vid öfverförande af kraft från vattenhjul). 2UB 9: 239 (1905; vid bromsningsanordning å järnvägsvagn).
3) tekn. till I 21: stång som i bro- l. takkonstruktion l. murankare l. dyl. är utsatt för l. upptager dragspänningar. Juhlin-Dannfelt 17 (1886). Takstolarne (äro) utförda af trä med alla dragstänger af järn. JernkA 1901, s. 389.
(I 10) -SÄNG. (bygdemålsfärgadt) utdragbar säng. BoupptVäxiö 1734. På den tiden (dvs. 1820—30-talet) funnos inga dragsängar med madrasser, utan väggfasta ståndsängar. Stolt Minn. 14 (1879).
(I 18 o. 19) -TAFT. (förr) med. ss. dragande medel användt tunt taft, bestruket med spansk fluga m. m. NF (1880).
-TID. särsk. biodl. till II 1 c: tid under hvilken bina samla honung. Dahm Biet 99 (1878). LD 1911, nr 158, s. 2.
(I 10) -TOLK. tekn. måttverktyg som kan dragas längs med det föremål hvars tjocklek skall mätas. JernkA 1837, s. 83. —
-TYG, sbst.1
1) till I 2 a: draginrättning. (Forssell o.) Grafström 130 (1835). Ok, dragtyg, som användes .. för oxar. Juhlin-Dannfelt 294 (1886).
2) tekn. till I 21 a o. b: redskap för dragning af metalltråd. Dragtygen indelas i följande trenne slag: Groftyg, .. Midteltyg, .. Fintyg. JernkA 1883, s. 70. —
-TYG, sbst.2, se DRABB-TYG.
-TÅG. särsk.
1) till I 1 d, = -LINA 1. Noten utlägges i halfcirkel och drages medelst i ”armarna” fästa dragtåg. NF 11: 1454 (1887).
2) (mindre br.) till I 2 a, = -LINA 2. Thunberg Resa 2: 59 (1789).
3) till I 10 e, = -LINA 3 slutet. Hejaren (lyftes) omedelbarligen .. af menniskokraft, en man för hvarje uti hejartrossen fästadt dragtåg. Stål Byggn. 1: 296 (1834).
(I 21) -TÅNG. tekn. = -SAX. Tilas Ordalag 5 (1767). 2UB 6: 174 (1904).
(I 1 d) -TÖG. fisk. = -TÅG 1. Tiselius Vätter 1: 117 (1723). Schultze Fisk. 138 (1778).
(I 1 d) -VAD, r. fisk. VetAH 1771, s. 45. —
-VERK. särsk.
1) bergv. till I 2 a: öfver vattnets aflopp byggd transportväg i stoll. Leijell PVetA 1751, s. 17. UB 3: 109 (1873).
2) till I 21 a o. b: inrättning för dragning af metalltråd. JernkA 1822, s. 200. —
-VIND, sbst.1 särsk. (mindre br.) till I 21 a o. b: inrättning för dragning af metalltråd. Dalin (1850). WoJ (1891).
(I 16 b) -VIND, sbst.2 (föga br.) svag vind. Retzius FlOec. 271 (1806).
(I 2 a) -VINKEL. å draginrättning till fordon: den vinkel som draglinorna göra mot vägplanet. Billmanson Vap. 86 (1880).
(I 2 a) -VÄG. vid sida af kanal anlagd väg för fartygs dragande. SFS 1832, s. 533.
(I 2 c) -ÅRA. (†) åra som användes för en farkosts framdrifvande. Linc. (1640; under hepteris).
(I 2 a) -ÖGLA, på seldon; jfr -RING 1. Dragögla på lokor. Tigerhielm 31 (1867).
(I 2 a) -ÖK. (†) Murenius AV 391 (1658).
B (†): DRAGA-HARNESK, se DRABB-HARNESK.
-HJUL, se A.
C (†): DRAGE-BLOCK, -JÄRN, -KONST, -OXE, -PLÅSTER, -REP, -SJUKA, -SPIK, -STOL, se A.
-TYG, se DRABB-TYG.
D (†): DRAGS-SPIK, se A.
Afledn.: DRAGBAR, adj. särsk. till I 21: som låter draga ut sig i trådar. Dalin (1850). Ett .. segt, nästan i trådar dragbart slem. Lundberg HusdjSjukd. 573 (1868).
DRAGLIG, adj. (-lig GR 3: 325 (1526), Wollimhaus Ind. (1652). -elig GR 6: 343 (1529), Möller (1807)) [jfr (ä.) d. dragelig] (†) som kan dragas. Linc. (1640). särsk.
1) till I 14: som drages af magneten. VetAH 1780, s. 291.
2) till I 21: som kan uttänjas l. utdragas. Lind (1749; under gezüge).
3) (†) till II 2 a: som kan uthärdas, dräglig. GR 3: 325 (1526). Betaste (dvs. ordna) saken emellen honum och for(skrif)ne Målsegender, opå nogre lidelige och dragelige wäger. Därs. 18: 201 (1547).
Spoiler title