SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GILLE jil3e2, n.; best. -et; pl. -en ((†) = (RA 1: 390 (1544), Linc. (1640)); -er Asteropherus 34 (1609); -ier Schroderus JMCr. 100 (1620))
Ordformer
(gell- 1622 (: Landgelle). gill- (gijll-) 1536 osv. gil(l)d- 15401790. gyll- 1530 (: gyllesgardhen)1629 (: gyllestufuan))
Etymologi
[fsv. gilde, motsv. d. gilde, isl. gildi, mnt. gilde; jfr eng. guild, av nord. ursprung; av ett germ. gelðia-, avledn. till ett sbst. motsv. GÄLD, betalning]
1) (†) avgift, skatt, ränta. Schultze Ordb. 1481 (c. 1755). — jfr LAND-, SKATTE-GILLE.
2) [urspr. o. eg.: (fest)måltid l. dryckeslag som bekostas gm deltagarnas bidrag] (numera bl. dels folkligt, dels i fråga om ä. förh.) gästabud, kalas, bjudning, samkväm, dryckesgille; äv. mer l. mindre bildl. l. oeg. (jfr b). Göra, hålla gille. På (förr äv. i) ett gille. Wollimhaus Ind. (1652; med hänv. till gästebodh). (Prästen) är .. ofta som gäst närvarande vid allmogens samlingar och gillen. Tegnér (WB) 7: 111 (1832). En skrifvare finer / .. Är med i hvart gille / Och drager sin kille. Blanche RikaM 18 (1845). Brännvinet och han (dvs. skalden Wennerbom) de hålla gille. Fröding NDikt. 68 (1894). Ett hederligt gille i den gamla goda stilen. Flensburg (o. Collin) 107 (1911, 1915). Hos oss (dvs. bland allmogen i Sv.) bidraga de (dvs. gästerna) alltid till gillet med förning; man säger därför på skämt, ’att om man inte har mat, skall man ställa till gille'. Nilsson FolklFest. 262 (1915). — jfr AVSKEDS-, BEGRAVNINGS-, BLOT-, BOND-, BRÖLLOPS-, DANS-, DRYCKES-, HÄLSNINGS-, HÖST-, JUL-, KARDE-, MAJ-, PINGST-, SAMMANSKOTTS-, SKÖRDE-, SLÅTTER-, SPÅNADS-, SUP-GILLE m. fl. — särsk.
a) (ålderdomligt l. bygdemålsfärgat) i uttr. (gå, fara, åka, bjuda o. d.) till gilles, till l. på gille. Ossian-Nilsson Ork. 20 (1907). Prästfamiljen var bjuden till gilles i hans trevna gård. Holmberg Tidsstr. 76 (1918).
b) i numera obrukliga, bildl. uttr. Lybske än icke afflåte wille (att kriga), / Vthen bude an Swenske mere til gille (dvs. utmanade svenskarna till nya strider). Svart Gensv. I 1 a (1558). Hvad han satt och tänkte på / Kunde ingen rätt förstå, / Med sig sjelf blott höll han gille (dvs. han roade sig själv o. talade icke med de andra), / Lät sitt folk gå som det ville. Runeberg 2: 72 (1848). — särsk. i uttr. bära ondt malt till gilles (jfr a) l. gillet o. d., se MALT.
3) [eg. specialfall av 2] (i fråga om ä. förh.) sammankomst l. festligt samkväm i gille (i bet. 4) l. skrå (l. förening). Rijm och Wijsor, hwilke the (dvs. göterna) .. sungo vthi sine Kyrkior och Gilier. Schroderus JMCr. 100 (1620). Intet Gille eller ämbetes sammankompst kan hållas med mindre ther äre tre Mästare. Stiernman Com. 3: 734 (1669). Under de tvenne föregående åren (före 1471) hade .. man icke .. ”druckit” något gille. IllSvH 2: 372 (1877; i fråga om Heliga lekamens gille i Stockholm).
4) förening, samfund, skrå.
a) varje särskild av de i allm. efter ngt helgon uppkallade o. under dess skydd ställda föreningar i brödraskapets form vari under medeltiden (urspr. sannol. med anslutning till tidigare hedniska sammanslutningar för offer o. offermåltider med gemensamma tillskott till mat o. dryck) personer (ofta utövare av samma yrke) slöto sig samman för inbördes hjälp (skydd) o. gemensamma högtidliga fester (o. andaktsövningar) o. varav i Sverge (till följd av reformationens genomförande) bl. enstaka leva kvar (ss. Knutsgillet i Lund, Malmö, Ystad). GR 11: 177 (1536). All gille eller convivia äre afsagde (dvs. förbjudna). RA 1: 390 (1544). Brödhra och systra innan S. Pedhers gille. Bureus Suml. 49 (c. 1600; rättat efter hskr.). Att, när en gillesbroder led eldsvåda, sammanskott skulle göras af gillet för att ersätta hans förlust. Ahlström Eldsl. 456 (1879). Mycket af de gamla gillenas former och många af deras benämningar, t. ex. ”ålderman” (osv.) .. hade .. upptagits af handtverksskråna och lefde kvar inom dem. 2NF 9: 1168 (1908). Under medeltidens slut spridde sig gillena starkt över landsbygden. Nilsson FestdVard. 74 (1925). — jfr BORGAR(E)-, HANDTVÄRKAR(E)-, HELGALEKAMENS-, KALENDE-, KNUTS-, MÅLAR(E)-, PRÄST-GILLE m. fl.
b) [jfr ex. fr. 1908 under a] (i fråga om ä. sv. förh. under nyare tiden) handtvärksskrå; förr stundom i bildl. l. överförd anv. Att .. Städernes Magistrater j hwar Stadh tillordnade ett wist Gille Borgare som anrättade och bearbetade .. Humblegårder. RARP 3: 257 (1642). KM. (har) sielf behagat gifva åtskillige (frimästare) en sådan frihet att vara utan gille. 2RA 1: 38 (1719). Ifrån detta gillet (dvs. trädgårdsmästarnas) utflyter således en hel ström klåpare. Tessin Bref 2: 165 (1754). Jag och många andra, som stå utom det juridiska gillet. FBvSchwerin (1823) hos Warburg Richert 1: 172; jfr 5. Östergren (1924). — jfr HANDTVÄRKS-GILLE.
c) i allmännare anv.: samfund, förening, bolag, ”societet”, sällskap, klubb; utom i α o. β numera nästan bl. ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för ngn av dessa. Vptaga och anamma någon vthi sit Sälskap och Gille. Linc. (1640; under collegium); jfr b. Schouten Siam 51 (1675). Sedermera inrättade han Gillen uti den handel som eij enskyldt drifvas kunde. Ehrenadler Tel. 482 (1723). Här lägs ett gille an, ett gille uthaf lärde. ORudbeck d. y. Vitt. 140 (1728; om vetenskapssocieteten i Uppsala). Detta Gilles barmhertighets-stiftelser. JGOxenstierna 5: 500 (1810; om serafimerordensgillet). Han hoppas erhålla kallelse till medlem af något lärdt gille. Castrén Res. 2: 227 (1846). JernkA 1863, s. 92 (i fråga om utländska förh.). — jfr BÄRAR(E)-, HANDELS-, HUSHÅLLS-, KANSLERS-, LANDSKAPS-, LANDTMANNA-, LÄRDOMS-, SERAFIMERORDENS-, SKYTTE-, SPRÅK-, VITTERHETS-GILLE m. fl. — särsk.
α) (fullt br.) underavdelning av hushållningssällskap, hushållsgille. Ett gille i Norrbottens län (har) gratis utdelat afvelsägg. LAHT 1889, s. 18.
β) (fullt br.) sammanslutning (huvudsakligen för sällskapligt umgänge) av personer från samma landskap i stad utanför ifrågavarande landskap. Skånes och Gotlands gillen hade i lördags afton sammanträden. VL 1896, nr 267, s. 2.
5) (†) samling av personer som till följd av överensstämmelse i ett l. annat avseende uppfattas ss. en enhet, lag, församling, krets, kotteri. Möller (1745). Le åt en ynglings djerfva sätt / Att träda fram i skalders gille. Stenhammar 31 (1789). Ibland lagstiftare, liksom i hjeltars gille, / Ej någon öfvergår hans (dvs. Gottfrids av Bouillon) stora mod och snille. JGOxenstierna 5: 84 (c. 1817). Atterbom Siare 4: 340 (1847). Och på hvar tufva trår / Elfvornas gille dansen. Wennerberg 2: 34 (1848, 1882).
6) [överförd anv. av 4] (i fråga om ä. förh. i Sv. l. i fråga om utländska förh.) lokal l. hus där ett ”gille” (i bet. 4) har (l. flera ”gillen” ha) l. tidigare haft sina sammankomster o. fester (o. som i äldre tid ofta tillika var värdshus); tidigare under nyare tiden även betecknande ett privilegierat värdshus med lokaler där (korporationer av) borgerskapet (i sht köpmännen) hade sina sammankomster o. fester; gillesstuga (se d. o. 2), gilleslokal. En .. tompt .. på hwilken .. S. Barbross gille fordom ståt hafwer. GR 18: 25 (1546). Thes emellan måge the (dvs. handtvärksämbetena) som om samma Gille eller Gård äre alla komme ther tilhopa. Stiernman Com. 1: 783 (1621). (Han förmanades) at .. icke så offta lathe finna sigh på kellare, krogh eller gille. ConsAcAboP 1: 139 (1644). Rüdling Suppl. 119 (1740). Där (i Londons City) resa gamla gillen sina fasader åt smala gator. Hedin Pol 2: 44 (1911).
Ssgr: A (till 4; numera bl. ngn gg i -STUGA): GILL-BRODER, -ORDNING, -STUGA, sbst.1 (sbst.2 se GÄLDSTUGA), se C.
B (numera bl. till 4, i sht i ssgr vilkas senare led börjar med -s): GILLE-BAL, -BRODER, se C.
(2) -BUD. (†) inbjudning till gille. Dalin Arg. 1: 330 (1733, 1754).
-GÅRD, -HUS, -LAG, -MÄSTARE, -ORDNING, -SAL, -SKRÅ, -STADGA, -STUGA, -STÄMMA, -SYSTER, -VÄRD, -VÄSEN(DE), se C.
C: (4 a, c) GILLES-BAL. (gille- 18821908) Fallström VDikt. 1: 50 (1882, 1899).
(4 a) -BONDE. (i fråga om ä. förh.) kam. bonde som innehade jord som tillhört (l. tillhörde) ett gille. JernkA 1844, 2: 162 (1558). Forssell Hist. 1: Bil. 24 (cit. fr. c. 1560).
(2) -BORD. [jfr fsv. gildis bordh, bord vid vilket man sitter under samkväm inom ett gille (i bet. 4 a)] (i sht folkligt l. i fråga om ä. förh.) gästabudsbord. Florman BrefRetzius 9 (1823). Att prästerna bänkade sig vid gillesbordet tillsammans med allmogemän. Nilsson FestdVard. 46 (1925).
-BRODER. (gill- 1814. gille- 17201908. gilles- 1525 osv.) [fsv. gild(is)brodhir] särsk. till 4 (numera nästan bl. 4 a o. 4 c β): manlig medlem av ett gille. OPetri Tb. 66 (1525). SkråOrdn. 1720, s. B 1 a. Innan festligheterna togo sin början (i Knutsgillet i Lund), hade gillesbröderna sammankomst. LdVBl. 1887, nr 6, s. 2. Wulff Rytm. 76 (1910, 1915).
(4) -FEST.
-GÅRD. (gille- 18811914. gilles- 1530 osv.) [jfr fsv. gildis gardher, till gillesstuga (i bet. 2) hörande gårdsplats]
1) (i sht folkligt l. i fråga om ä. förh.) till 2: gård vari gästabud hålles. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 168 (1863).
2) (i fråga om ä. förh.) till 4 a, b: gård som tillhörde l. tillhört ngt gille l. skrå. JönkTb. 122 (1530). De gamla embetshusen eller gillegårdarna. (Lundin o.) Strindberg GSthm 349 (1881). SvFolkH I. 1: 414 (1914).
(4) -HUS. (gille- 16211908. gilles- 1669 osv.) [fsv. gildis hus] särsk. (i fråga om ä. förh.) till 4 a, b: hus där ett gille l. skrå höll sina sammankomster o. fester, gillesstuga (se d. o. 2). Stiernman Com. 1: 782 (1621). (Ystads forna skomakarlag hade) 1480 fått ett eget gilleshus. Brunius SkK 615 (1850).
-LAG, n. (gille- 1914. gilles- c. 1750 osv.)
1) (i sht folkligt l. i fråga om ä. förh.) till 2, om de personer som deltaga i ett gille l. pläga deltaga i varandras gillen; äv.: (dryckes)gille. Lovén Folkl. 167 (1847). EWigström i Landsm. VIII. 2: 14 (1891). Erixon Möbl. 2: VI (1926).
2) (i fråga om ä. förh.) till 4 a: fest l. dryckeslag i gille. Utan öl kunde icke gildeslaget hållas. Wettersten Forssa 87 (c. 1750).
(4) -LOKAL, r.
(4 c β) -MÄSTARE. (gille- 1899) i vissa landskapsgillen: ordförande. SD 1899, nr 565, s. 2.
(4) -ORDNING. (gill- 1734. gille- 16421719. gilles- 1787 osv.) gillesstadga. RP 9: 189 (1642). Serenius H 1 a (1734). En särskild Gillesordning för Bagare-Ämbetet blef år 1659 utfärdad. Fischerström 3: 450 (1787). Lunds Knutsgille(s) .. sena gillesordning af 1586. MeddSlöjdF 1897, 1: 14.
(4 a, b) -RÄTT, r. l. m. [jfr fsv. gildis rätter, gillesstadga] (i fråga om ä. förh.) domstol inom gille l. skrå. Frey 1847, s. 353. MeddSlöjdF 1897, 1: 15. —
-SAL. (gille- 18071908) särsk. till 4 (i sht 4 c): sal där ett gilles sammankomster o. fester hållas. Möller (1807). Svedelius Lif 443 (1887).
(4 a, b) -SKRÅ, n. (gille- 17661769. gilles- 1807 osv.) [fsv. gildis skra] (i fråga om ä. förh.) gillesstadga. SvMag. 1766, s. 727. MeddSlöjdF 1897, 1: 14.
(4) -STADGA, r. l. f. (gille- 18071897) i sht till 4 a l. (bl. i fråga om ä. förh.) 4 b: stadga för gille l. skrå. Möller (1807). MeddSlöjdF 1897, 1: 14. —
-STUGA. (gill- 15281871. gille- 15241908. gilles- 18381925) [fsv. gildis stuva]
1) (numera bl. folkligt l. i fråga om ä. förh.) till 2, om rum där gästabud hålles l. plägar hållas, gästabudssal; lekstuga. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 169 (1863). Norlind AllmogL 156 (1912).
2) (i fråga om ä. förh.) till 4; jfr GILLE 6. (Gustav Vasa) forsamblade .. alla borghare på S:te Gertrudis gillestugu. OPetri Tb. 5 (1524). Wij .. (äro) tilfredz, at the Städer som fordom Gillestugu hafft hafwa, måge dem åter vptaga igen. Stiernman Com. 1: 740 (1619). Från Upplands landsbygd är ett antal gillen och gillesstugor bekant. Nilsson FestdVard. 74 (1925).
Ssg (till -STUGA 2): gillstugu-riddare. (i fråga om ä. förh.) i vissa gillen (se d. o. 4 a): ålderman. Rig 1923, s. 17.
(4 c) -STÄMMA, r. l. f. (gille- 1908. gilles- 1906 osv.) sammanträde i gille. Björling CivR 32 (1906).
-SYSTER. (gille- 18821906. gilles- 1863 osv.) [fsv. gildis syster] särsk. till 4 (numera nästan bl. 4 a o. 4 c β); jfr -BRODER. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 165 (1863). LdVBl. 1887, nr 6, s. 2.
(4 a) -TINGEST, n. (†) koll.: saker tillhöriga ett gille. GR 16: 598 (1544).
(4 a) -TOMT. [fsv. gildis tompt] (i sht i fråga om ä. förh.) tomt som tillhörde l. tillhört ett gille. GR 20: 152 (1549). Därs. 24: 516 (1553).
(2, 3) -VISA, r. l. f. (gille- 1885. gilles- 1863 osv.) visa som varit avsedd att sjungas vid gästabud l. gillesfester; företrädesvis om dylik visa från de medeltida gillena. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 168 (1863). Man har ännu i behåll en gillesvisa till jungfru Maria. (Lundin o.) Strindberg GSthm 345 (1881).
-VÄRD, m. (gille- 18971899) särsk. till 2 o. 3; i vissa studentnationer i Uppsala l. i vissa landskapsgillen: klubbmästare. GHT 1897, nr 257, s. 3 (i fråga om Skånes gille i Uppsala). AB 1899, nr 278, s. 2 (i fråga om Norrlands nation i Uppsala).
(4 a) -VÄSEN l. -VÄSENDE. (gille- 18821923. gilles- 1839 osv.) (i fråga om ä. förh.) Ett .. arbete öfver det gamla Gillesväsendet. Nordström Samh. 1: 273 (1839). Gillesväsendet — vars ursprungliga innebörd och äldsta historia såväl i Sverige som i utlandet ännu icke äro tillfredsställande utredda av forskningen (osv.). SvH 2: 370 (1926).
Spoiler title