SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HANDTVÄRKARE han3t~vær2kare (handtve´rkare Weste), m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. = (G1R 23: 335 (1552: handtverkere) osv.); pl. best. -karna (-ne) (Stiernman Com. 4: 844 (1687) osv.), äv. (numera bl. i Finl.) -karena (Svedelius Repr. 82 (1889)), förr äv. -krarna (-ne) (Fryxell Ber. 14: 170 (1846)); förr äv. HANDTVÄRKER, m., anträffat bl. i pl. =.
Ordformer
(numera vanl. skrivet hantverk-. hand- G1R 23: 309 (1552), Hildebrand Medelt. 2: 269 (1885; puristiskt). han(d)t- 1552 osv. handa- 1643. -ver(c)kare, vä- 1582 osv. -ver(c)kere 15521642. -ver(c)ker, vä- 15521648)
Etymologi
[efter t. handwerker, till HANDTVÄRK; jfr ä. d. hand(t)werker, ävensom mnt. hantwerchte o. d., handtvärkare; formerna hand- o. handa- bero liksom d. haandværker på anslutning till HAND l. motsv. inhemska former av HANDTVÄRK]
person som yrkesmässigt idkar handtvärk (se d. o. 1); i sht förr särsk. om sådan som är självständig företagare (”sin egen”); jfr HANDTVÄRKS-, GÄRNINGS- o. ÄMBETS-MAN. Vi ska ha handtvärkare hemma på måndag. G1R 23: 309 (1552). Kongl: Mayst:tz Allgemene Ordning Och Skråå För Handtwärckarne, i Swerige och Finlandh. (1669; titel). Ereborne och Konstförfarne. Är Handtvärkares Prædicat. Biurman Brefst. 65 (1729). Ma chère mère .. sade till mig, sedan snickaren var bortgången: ”De handtverkarne äro ena glupska djur.” Bremer Grann. 2: 134 (1837). (Agardh o.) Ljungberg 4: 196 (1863). De medeltida gillena, i vilka köpmän och hantverkare i städerna sammanslöto sig. Nilsson FestdVard. 40 (1925). — jfr BOK-, KONST-, LANDT-, SKRÅ-, SLOTTS-, SOCKEN-, STADS-HANDTVÄRKARE m. fl. — särsk.
a) mil. o. sjömil. beställningsman anställd ss. handtvärkare vid armén, flottan l. flygvapnet; särsk. om handtvärkare vid trängen (av sergeants tjänsteklass); ofta ss. senare led i ssgr; jfr HANDTVÄRK 1 c. Stiernman Com. 4: 844 (1687). SFS 1920, s. 959. — jfr ARTILLERI-, BATTERI-, FORTIFIKATIONS-, GEVÄRS-, TORPED-, TYG-, VAPEN-HANDTVÄRKARE.
b) (†; se dock α) oeg. l. bildl. Gudh som är then bäste Handwerckaren och Källan ther alt gott vthflyter. OGeorgii Rosenhane 5 (1615). — särsk.
α) (fullt br.) i klandrande bem., om person som utför (konstnärligt, vetenskapligt l. dyl.) arbete mekaniskt l. själlöst; jfr HANDTVÄRK 1 e. Min önskan .., at ock vi skulle erhålla Jurister, som vore mera än blotta Handtvärkare. Porthan BrefCalonius 292 (1796). Literära handtverkare. NordT 1886, s. 217.
β) underordnat biträde, ”handtlangare” (se d. o. 2 b). Schütz .. nämnes här endast som god handtverkare åt de andre (av oppositionen mot K. XII). HSH 7: 218 (c. 1750).
Ssgr (jfr ssgrna under HANDTVÄRK o. HANDTVÄRKERI. Anm. I Finl. äro ssgrna till HANDTVÄRKARE vanligare än de till HANDTVÄRK; jfr Bergroth FinlSv. 92 (1928)): HANDTVÄRKAR- l. HANDTVÄRKARE-ARBETE~020, äv. ~200. (mindre br.) handtvärksarbete. Loenbom Stenbock 2: 255 (1758; efter handl. fr. 1709). särsk. motsv. HANDTVÄRK 1 e. (Hans längtan) tillfredsställdes icke längre af det handtverkararbete, han förrättade. Lundegård Prom. 1: 102 (1893).
(a) -AVDELNING~020. (numera knappast br.) sjömil. handtvärksavdelning. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 118 (1879). UFlott. 1: 13 (1896).
-BOD. (†) = HANDTVÄRKS-BOD. Möller (1745; under boutique). CAEhrensvärd (SVS) 1: 393 (1796).
-FAMILJ.
-FOLK.
2) (i sht i folkl. spr.) en handtvärkare o. hans hustru; äv.: en handtvärkares familj; jfr HANDTVÄRKS-FOLK 2. Hon .. var .. på besök hos sina föräldrar, fattigt handtverkarfolk i en småstad. Hallström NNov. 139 (1912).
-GESÄLL. (nästan bl. i Finl.) jfr GESÄLL 2.
-GILLE. (i fråga om ä. förh.) jfr GILLE 4 a. NF 5: 1192 (1882).
-GOSSE. (†) lärling. Lind (1749; under handwercks-jung).
-HEM, n. —
-HUS. (mindre br.) en handtvärkares hus (hem); jfr HANDTVÄRKS-HUS 2. SvTyHlex. (1851). Lundell (1893).
-HUSTRU.
-KLASS. (numera i sht i Finl.) handtvärksklass; vanl. i sg. best. Sprinchorn PedUtsk. 12 (i handl. fr. 1804). Cannelin (1913; under käsityöläisluokka).
-PRIVILEGIER, pl. (†) handtvärksprivilegier. Stiernman Com. 1: 517 (1607).
-SKRÅ. (i fråga om ä. förh., föga br. utom i Finl.) skrå. SvH 10: 288 (1909).
-SOCIETET. (i Finl., i fråga om ä. förh.) handtvärkssocietet. Schybergson FinlH 2: 96 (1889; i fråga om förh. i Åbo 1740).
(a) -STAT. (†) sjömil. = HANDTVÄRKS-STAT. PH 5: 2936 (1750).
(a) -VAGN. (†) mil. redskapsvagn. Spak HbFältartill. 162 (1873). Handtverkarvagn, .. (dvs.) ett 4-hjuligt fordon, som förr medföljde hvarje batteri och på hvilket fördes bl. a. verktyg och material för verkställande af behöfliga lagningar. 2NF (1909).
-VARA, r. l. f. (numera knappast br. utom i Finl.) handtvärksvara. Fennia XVI. 3: 44 (1761). Fiscal öfver Handtvärkare Varors Stegring. SthmHCal. 1762, s. 43; jfr HANDTVÄRKERI-FISKAL. DA 1808, nr 74, s. 8.
-VÄRKSTAD. (numera bl. tillf.) = HANDTVÄRKS-VÄRKSTAD. Fennia XVI. 3: 38 (1761).
Spoiler title
Spoiler content