SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1948  
NÄBB näb4, r. l. m. (SvOrds. C 6 b (1604) osv.) l. (utom i fackspr. i sht i vissa trakter) n. (Salé 33 (1664) osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar (HFinlKamF 2: 106 (c. 1575) osv.) ((†) -er HFinlKamF 4: 137 (1560), Broocman Hush. 6: 23 (1736)), ss. n. = (Dahlgren Herrgårdssl. 190 (i handl. fr. 1795) osv.) ((†) -er (se ovan)).
Ordformer
(neb 1525 (: Nebgedde)1716. nebb 1528 (: Nebbeskatt)1887 (: nebbeskatt-smör). näb 15281579. näbb c. 1585 osv. Anm. Efter prep. förekommer formen nebbe i SvOrds. B 1 b (1604) (se under 2))
Etymologi
[fsv. næbber, m., næb, n.; jfr (fd. o.) d. næb, n. o. m., nor. nebb, n. (o. m.); snarast av mnt. nebbe, nibbe, f. (nt. nibbe), motsv. mnl. nebbe, f. o. m. (holl. neb, f.), fris. neb, nibbe, feng. nebb, n. (eng. neb), av ett germ. naƀja-, som föreligger äv. i NÄV; delvis möjl. dock inhemsk hypokoristisk bildning till NÄV (jfr NABB)]
1) starkt förlängd, hornbeklädd del av käkpartiet hos fåglarna, varmed de gripa, fasthålla o. sönderriva födan; i sht i fackspr. äv. (numera bl. ss. senare led i ssgr) om vardera av underkäkens o. överkäkens hornbeklädda förlängningar. Gul, röd, krokig, spetsig näbb. VarRerV G 2 a (1579). Näbben, (hos en papegojart är) den öfra hvit, den nedra svart. SvSaml. 1: 22 (1763). Kråka och Vipa / Nu näbbarna slipa. Bellman (BellmS) 1: 69 (c. 1770, 1790). Näbben (hos en pelikanart) är 4 tumm lång utan näsborrar. Landell Bligh 71 (1795). Munnen (hos fåglarna) är ett hornartadt näbb utan läppar och tänder. Sundevall Zool. 11 (1835). Örnungen .. med sitt stora, gapande näbb. Lagerlöf Holg. 2: 246 (1907). — jfr ANK-, FÅGEL-, HÖK-, KRÅK-, PAPEGOJ-, SPARV-, UNDER-, ÖRN-, ÖVER-NÄBB m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Epter som man seya plägar at huar och en foghel siunger aff sin eghen näb. OPetri Send. A 2 a (1528); jfr: Thet siunger huar fogel effter sin neb. SvOrds. C 6 b (1604). Unga gäss ha stora näbb. Ström SvenskOrdspr. 288 (1926).
b) i vissa uttr.
α) bryna näbb, se BRYNA, v.1 1 c slutet.
β) [jfr nor. skjære nebb, ävensom uttr. skära tänder] (i sht jäg.) skära näbb, om tjädertupp: gnida den övre delen av näbben mot den nedre (varvid ett gnisslande l. skärande ljud uppstår) för att uttrycka misshag o. d. vid djurs l. skytts annalkande o. dyl. l. för att under leken utmana l. hota rival(er); äv. bildl., om person. Dalin (1853). Gammal (tjäder-)tupp ”skär stundom näbb” mot hunden. Balck Idr. 2: 69 (1887). Östergren (1933; äv. bildl.).
γ) klyva näbb, se KLYVA, v.2 3.
δ) (vard., mera tillf.) hänga näbb, om fågel: låta huvudet sjunka ned på grund av sjukdom, trötthet o. d.; vanl. bildl., om person: vara modstulen l. nedslagen o. d.; jfr 2 o. HÄNGA II 3 a. Runeberg ESkr. 1: 227 (c. 1825; om kajor). Mången, ej i tjensten öfvad, / Släpper sent sitt hem ur minnet, / Hänger näbb och går bedröfvad. Dens. 5: 65 (1857).
ε) näbb(ar) och klo(r), se KLO, sbst.1 1 e α.
ζ) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) taga dagen i näbben l. näbbet, bildl.: börja tidigt på dagen med ngt l. utnyttja morgonen för ngt ändamål l. stiga upp tidigt o. d.; jfr 2, 4. Bremer Grann. 2: 248 (1837). Då .. tog farmor dagen i näbbet, .. och .. så bar det av ut i .. trädgården med spade och räfsa. MinnGPrästgSkara 14 (1928). jfr (†): I Nebbet på 1842 kommer jag och önskar dig godt nytt år. Bremer Brev 2: 177 (1841).
c) ss. senare led i ssgr. betecknande fåglar med så l. så beskaffad näbb; jfr BRED-, BÅT-, GUL-, HAK-, KORS-, KÄGEL-, LÅNG-NÄBB m. fl.
d) i utvidgad anv. (jfr 2, 4), om mer l. mindre näbbliknande (förlängning av) käkparti hos andra djur; förr äv. (ss. senare led i ssg) om elefants snabel. Så frampt i Tijdh icke skaffas Boter (mot inälvsmask i hästens mage), bijta och gnaga the sigh igenom Magan, ty the hafwa ett starkt Hufwud och Näbb. IErici Colerus 2: 285 (c. 1645). Hufvudet (hos näbbvalssläktet) har en liten smal, framtill tillspetsad, något nedtryckt, och baktill skarpt begränsad nos eller näbb. Lilljeborg Däggdj. 974 (1874). Stuxberg Fisk. 462 (1895; hos näbbgäddan). jfr ELEFANTS-NÄBB.
2) (numera nästan bl. vard., skämts. l. med föraktlig bibet.) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr 1 d, 4), om mun l. näsa på människa; särsk. om munnen ss. organ varmed mat l. dryck intages l. avsmakas l. ss. talorgan; särsk. i uttr. (ha) skarp näbb, (ha) skarp tunga. Hoo länge soffuer på sijn beddo, han får lithet för sin nebbe. SvOrds. B 1 b (1604). När Sven lät upp sin breda näbb, och svarte: ”jo, soldat!” Runeberg 2: 50 (1846). Håll din lilla näbb, när gammalt folk talar! — fortfor mormor (vänd till flickan). Topelius Fält. 5: 310 (1867). (J. K. Cederhielm) hade skarp näbb .. och hvassa armbågar. Levertin Gest. 186 (1903). — särsk. i uttr. blek l. röd l. kall o. dyl. l. blekna o. d. om näbben, (bli) blek osv. om näsan l. i ansiktet; förr äv. i uttr. gul om näbben o. d., se GUL, adj. 1 f. Jag märker .. på somliga, at de blekna om näbben, så offta de höra .. (greve Lillieroots) namn nämnas. Bark Bref 1: 119 (1703). Röd om näbben som en tupp / Stod nu Movitz, slog takten, och stampa och ropa. Bellman (BellmS) 1: 172 (c. 1773, 1790). Han är en smula blek om näbben. DN(B) 1930, nr 111, s. 4.
3) [anv. utvecklad ur 2] (i Finl., förr) kam. i fråga om grund för utgörande av viss skatt l. för utskrivning o. d.: vuxen (arbetsför) person; stundom äv. inbegripande barn (som uppnått viss, för olika områden växlande ålder); jfr NÄBB-SKATT, ävensom NÄSA, sbst.2 1 c. HFinlKamF 4: 137 (1560). Att bönderne skole sielfwe vthgöre af hwarie tiije nebber eller mantall een warachtigh karl. SUFinlH 1: 201 (1602). (1564) gällde på Åland som näbb varje person över 12 år. Smeds Malaxb. 66 (1935).
4) (utom i a—g numera bl. mera tillf.) bildl. (jfr 1 b (ζ), 2), om ngt som gm sin form (l. sitt läge) mer l. mindre påminner om en näbb (i bet. 1); äv. allmännare, om ngt som utgör den främsta delen av ngt l. befinner sig framför ngt o. d. Rosenfeldt Nav. 95 (1693; om stjärna i stjärnbilden Amerikanska gåsen). Wallerius Min. 381 (1747; om litet, tillspetsat parti av brakiopodernas bukskal). Norra stupet (av fjället) är liksom urgröpt .. och krönt af en hvass näbb. TurÅ 1911, s. 203. jfr (†): The långa röda näbberna som sittia på Krabborna. Broocman Hush. 6: 23 (1736; om krabbklo). — jfr BRUD-, KIVE-NÄBB. — särsk.
a) (förr) på galär: för(stäv), framstam. Alle galierne hade wendt alles theras näbb thill sidlandet emot konungen i Danmarcks krigzfolck. Brahe Kr. 25 (c. 1585). HFinlÖ 1: 447 (1717).
b) uppstående spets på tån på vissa typer av skodon. Tempeus Messenius 184 (1612). (Pjäxor) sluta med en liten uppåtböjd näbb. FoU 16: 41 (1903).
c) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på stop o. d.: utbuktning av övre kanten; äv. om pip på kaffepanna. Ett Tenstoop medh näbb. BoupptSthm 14/5 1659. Näbben av kaffepannan. Hembygden(Hfors) 1911, s. 132. Norlind AllmogL 361 (1912; på stop fr. 1500-talet).
d) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hylsa l. beslag l. nålliknande spets av metall i ändan av band l. rem o. d.; snörnål. KlädkamRSthm 1618 B, s. 8 b. Nebben på Carbinrems ändan. GenMRulla 5/10 1711. jfr KRAGEBANDS-, MÄSSINGS-, SILVER-NÄBB m. fl.
e) (i sht i fackspr.) om mer l. mindre näbbliknande del av redskap. VetAH 1744, s. 124 (om spets på plogs sula). särsk.
α) (†) på städ: horn. BoupptSthm 25/8 1658. BoupptRasbo 1771.
β) i sg. l. pl., om käftarna på vissa tänger. JernkA 1878, s. 244. 2NF 30: 760 (1920; på tandtång; i pl.). Näbbtången .. är en pinntång med smalt, spetsigt näbb, som alltid är starkt nedåtböjt. SvSkoT 1931, s. 351.
γ) sjöt. om den yttersta, smala delen av ankarflyet: (ankar)pynt. Uggla Skeppsb. EngSvLex. (1856). jfr ANKAR-NÄBB.
δ) (numera knappast br.) om spets på (stål)pänna, förr äv. på strumpsticka. Murberg FörslSAOB (1793; på strumpstickor). Näbben på pennan skriker under .. (författarens) kval. Bergh Konst 31 (1891, 1908).
f) bot. om växtdel; särsk. om fruktspröt. VetAH 1817, s. 85 (på fruktkropp på svamp). ArkBot. XII. 2: 94 (1912; om fruktspröt).
g) (mindre br.) bot. i utvidgad anv., om växt tillhörande familjen Geraniaceæ (vars arter ha näbbliknande fruktspröt); särsk. om (art av) växtsläktet Geranium Lin. Fries BotUtfl. 3: 222 (1864; om släktet). NF 5: 1086 (1882). jfr KAM-, SKOGS-, STINK-, STORK-NÄBB.
Ssgr (i allm. till 1): A: NÄBB-ARTAD, p. adj. Östergren (1933).
-BAND.
1) (mera tillf.) till 1; hos vissa fåglar: färgad strimma på näbben. FoFl. 1943, s. 17.
2) (†) till 4 d: snörband försett med ”näbb”. BoupptSthm 23/9 1670.
-BORST. zool. jfr borst, sbst.1 1. En kort och tjock .. näbb, omgiven av talrika näbborst. VäglednRiksmusUtlFågelsaml. 31 (1923).
(1 (d)) -DELFIN. [jfr t. schnabeldelphin] zool. den ostindiska floddelfinen Platanista gangetica Cuv., som har lång, smal, näbbliknande nos, gangesdelfin; förr äv. dels om floddelfinen Inia boliviensis D'Orb. (I. geoffroyensis Blainv.), dels allmännare: floddelfin. 1Brehm 1: 599 (1874; allmännare). 2NF 12: 658 (1910). 3NF 15: 53 (1931; om gangesdelfin).
(1 (d)) -DJUR. [jfr d. næbdyr, t. schnabeltier] zool. det i Australien levande kloakdjuret Ornithorhynchus paradoxus Blumenb., vars breda, långt utdragna, hornbeklädda käkparti liknar en (ank)näbb. Fries ÅrsbVetA 1833, s. 17.
Ssg: näbbdjurs-släkte(t). zool. kloakdjurssläktet Ornithorhynchus Blumenb. NF (1887).
-FIBULA. arkeol. näbbformig fibula. AntT XVIII. 1: 171 (1905).
-FORMIG. SvTyHlex. (1851).
-FRÖ, n. [jfr d. næbfrø] (mindre br.) bot. (ört av) halvgrässläktet Rhynchospora Vahl, vars frukter äro försedda med en näbbliknande utväxt; jfr näbb 4 f. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 670 (1901).
-FULL, r. l. m.; best. -en (Östergren (1933)); l. (numera knappast br.) -FULLT, n. Anm. Ss. pl. till näbbfull användes (två osv.) näbbar fulla. [substantivering av uttr. (en l. ett) näbb full(t)] (mera tillf.) så mycket av ngt som (bekvämt) rymmes i näbben på en gång. Möller 1: 168 (1745). (Fågeln) drog hastigt en näbbfull strå ur (boet). Lindblad Long VildmHägn. 62 (1915).
-FÅRA, r. l. f. zool. fördjupning l. ränna i näbb; jfr fåra, sbst.2 2 a. Nilsson Fauna II. 2. 1: 180 (1828).
-FÄLLNING. zool. jfr fällning 1. FoFl. 1926, s. 252.
(1 (d)) -GÄDDA. (näbb- 1525 osv. näbbe- 1644)
1) fisken Belone vulgaris (Cuv.) Flem., som har långt utdragen, hård, näbblik nos, horngädda, hornfisk (se d. o. 1); äv. allmännare, om fisk tillhörande släktet Belone Cuv. Bureus NordlLej. 70 (1644). NF 12: 7 (1887; allmännare).
2) bildl.
a) [med avs. på bet. jfr näbba, sbst. 2, o. näbbig 2] (vard.) munvig l. näsvis l. impertinent flicka l. (ung) kvinna, ”näspärla”. Elin Nebgedde. SthmSkotteb. 3: 252 (1525). Högmodiga näbbgäddor och inbilska Matronor. SP 1780, s. 383. Swensson Willén 141 (1937).
Ssg (till -gädda 1): näbbgädd-släkte(t). zool. fisksläktet Belone Cuv. Nilsson Fauna 4: 353 (1853).
-HALVA, r. l. f. om över- l. undernäbb. 2NatLiv 615 (1931).
-HINNA, r. l. f. (numera bl. tillf.) (tunn) hud varmed näbben hos vissa fåglar är beklädd, vaxhud. Osbeck Resa 292 (1752, 1757).
-HUD. (numera bl. tillf.) = -hinna. Retzius Djurr. 137 (1772).
-HUND.
1) (†) om hund med utdragen nos: vinthund? (Jägare) holla och achta mera en snål och toom Näbbhund än en Menniskia. Forsius Fosz 447 (1621).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i pl., i sht i best. form, bildl., om vissa frostnätter som inträffa efter naddarna (se nadd 2). EtnolStHammarstedt 48 (1921; fr. Skåne). SvKulturb. 5—6: 50 (1930; fr. Skåne).
-HÖNS. (†) benämning på en fågelart, trol. stortrapp (Otis tarda Lin.). Tidström Resa 40 (1756; fr. Skåne).
-KANT, r. l. m. (i sht i fackspr.) jfr kant, sbst. 3. Nilsson Fauna II. 1: 529 (1858).
-KNÖL.
1) zool. på fågel: knöl vid näbbroten. Nilsson Fauna II. 2. 1: 280 (1828).
2) (i fackspr., föga br.) om knölformigt korpnäbbsutskott (hos häst). ARetzius hos Billing Hipp. 32 (1836).
(1 (d)) -KVALSTER. (mindre br.) zool. kvalster av familjen Bdellidæ, vars arter ha utdragna, snabellika mundelar. 1Brehm III. 2: 203 (1876). Klint (1906).
-LIK, adj. Stiernstolpe Cuv. 78 (1821).
-LIKNANDE, p. adj. 2NF 20: 311 (1913).
-MUS, se d. o. —
-MUSKEL. (†) bredvid biceps befintlig, vid skulderbladets korpnäbbsutskott fäst muskel. Sönnerberg Loder 168 (1799).
-NAGEL. zool. nagellik förhorning på övernäbbens spets (hos andfåglar). Nilsson Fauna II. 2. 1: 252 (1828).
-NOS, f. [jfr nor. nebbenose] (†) = -gädda 2 a. Murberg FörslSAOB (1793). Almqvist Amor. 37 (1822, 1839).
(4 b) -PJÄXA. jfr -sko. Rig 1942, s. 111 (fr. Jämtl.).
(1 (d)) -PUMPSNUT, m. l. r. (†) den sydafrikanska insekten Bombylius rostratus Lin., som har långt utdragna, snabellika mundelar. PhysSH 292 (1786).
(4 d) -REM. (näbb- 16701731. näbba- 1632. näbbe- 1676) (†) rem med ”näbb”. VRP 1632, s. 449. (Hon lär) blifva betagen af edra Byxor, när hon får se .. huru de med näbb-remmar äro fäste vid Tröijan. Lagerström Gir. 54 (1731).
(1 (d)) -ROCKA, r. l. f. [jfr nor. nebbrokke] (i vissa trakter o. zool.) rockan Raja fullonica Lin., som har näbblik nos, gökrocka. SKL (1848).
-ROT. i sht zool. om den bakre delen (basen) av näbben; motsatt: näbbspets. Retzius Djurr. 136 (1772).
-RYGG. zool. (översta randen på) övernäbbs översida. Marklin Illiger 191 (1818).
(1 (d)) -RÅTTA. [sv. dial. näbbråtta] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) näbbmus. Carlstedt Her. 1: 265 (1832).
(1 (d)) -SIK. siken Coregonus oxyrhynchus Lin., som har näbbliknande nos. SKL (1848).
(3) -SKATT. (näbb- 1876 osv. näbba- 1556 (: nebbaskatz smör). näbbe- 15281934 (: näbbeskattssmör)) [y. fsv. näbbaskatter (RegEcclAb. 564 (1515: nebbeskat))] (i Finl., förr) kam. personlig skatt som skulle utgöras av varje ”näbb”. G1R 5: 155 (1528). Almquist CivLokalförv. 2: 349 (1919; om ä. förh.).
Ssgr (i Finl., förr): näbbskatt(s)-, äv. näbbskatte-fisk. erlagd ss. näbbskatt. Cederlöf FinlPrästEkon. 176 (1934).
-smör. jfr -skatt(s)-fisk. HFinlH 8: 98 (1551).
-SKINN. (†) = -hinna. VetAH 1751, s. 197.
(4 b) -SKO, r. l. m. (i sht i vissa trakter av Norrl. använd) sko med uppåtriktad spets på tån; i sht i pl.; jfr lapp-sko. Hallström Brilj. 151 (1896).
Ssg: näbbsko-stövel. (i sht i vissa trakter av Norrl. använd) stövel med uppåtriktad spets på tån; i sht i pl. TurÅ 1916, s. 211.
(1 (d)) -SLÄNDA, f. l. r. (numera föga br.) entomol. slända av ordningen Mecoptera, vars arter ha långt, näbblikt utdraget huvud, kloslända. NF (1887). SvUppslB (1934).
(3) -SMÖR. (näbb- 1643 osv. näbbe- 1647) (i Finl., förr) näbbskattsmör. FinKyrkohSP 2: 105 (1643).
-SPETS. motsatt: näbbrot. Retzius Djurr. 136 (1772).
-SPÄNNE. arkeol. näbbfibula. Fornv. 1942, s. 374.
-STARR. bot. (individ av) starrarten Carex lepidocarpa Tausch, som har näbbliknande frukter; jfr näbb 4 f. Krok o. Almquist Fl. 1: 223 (1903).
(4 e α) -STÄD. (näbb- 1566. näbbe- 15611563) [jfr nor. nebbeste] (†) städ med horn. ArkliR 1561, avd. 19. Därs. 1566, avd. 13.
(2) -STÄMMA, r. l. f. (näbb- 1894. näbba- 1670. näbbe- 1707) [sv. dial. näbb(e)stämma] (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) sammankomst där det pratas o. skvallras o. d.; äv.: träta. VDAkt. 1670, nr 82. Slutet på näbbstämman blef till sist ett hetsigt: tig, menniska, det der begriper hon inte! Sundblad Off. 78 (1894).
(4 b) -STÖVEL. näbbskostövel. Ahlqvist Kult. 132 (1871).
-SÄCK. (mera tillf.) på pelikan: mellan underkäkens båda grenar befintlig hudpåse. Bovallius CentrAm. 132 (1887).
(3) -TAL. (näbb- 1935 osv. näbbe- 1602) (i Finl., förr) kam. antal (vuxna) personer ss. grund för utgörande av viss skatt l. för utskrivning o. d. SUFinlH 1: 313 (1602; i fråga om utskrivning). Smeds Malaxb. 66 (1635; om ä. förh.).
-TÅNG; pl. -tänger. skom. pinntång med smala, näbbformigt böjda käftar; jfr näbb 4 e β. SvSkoT 1926, nr 24, s. 9.
-UTSKOTT~02. (numera knappast br.) korpnäbbsutskott. Sönnerberg Loder 168 (1799).
(1 (d)) -UTTER. [jfr d. spidsodder, t. otterspitzmaus] zool. om i Afrika levande insektätare av familjen Potamogalidæ (med långt utdraget, brett käkparti); särsk. om arten Potamogale velox Du Chaillu. Stuxberg (o. Floderus) 2: 297 (1902; om P. velox). Rosén Djurgeogr. 50 (1914).
(1 (d)) -VAL, m. l. r. [jfr d. næbhval, nor. nebbhval] zool. tandvalen Hyperoodon rostratus Müll. (H. butzkopf Thomps.), som har näbblikt utdragna käkar, andval; äv. allmännare, om val tillhörande underfamiljen Ziphiinæ; i pl. äv. om denna underfamilj. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 12 (om arten). SvUppslB 25: 882 (1935; om underfamiljen).
Ssgr: näbbval(s)-olja, r. l. f. [jfr t. entenwahlöl, eng. bottlenoseoil] (i fackspr.) olja framställd av näbbvalens späck. NF Suppl. (1898).
-släkte(t). zool. släktet Hyperoodon Lin. Nilsson Fauna 1: 404 (1820).
-VIK. (numera knappast br.) näbbvinkel. Nilsson Fauna II. 1: 7 (1858).
-VINKEL. (i fackspr.) om vardera av de (vid öppen mun) spetsiga vinklar mellan över- o. undernäbben som hos fåglar bilda munöppningens avgränsning åt sidorna. 2NatLiv 772 (1931).
-YXA, r. l. f. (förr) yxa som jämte den vanliga äggen hade en från yxbladet i motsatt riktning mot skaftet framskjutande näbblik ägg varmed urgröpningar för skovlarna i skovelhjul o. d. kunde upphuggas. Rinman (1789). Eneberg Karmarsch 2: 646 (1862).
-ÅS. zool. jfr -rygg. Marklin Illiger 191 (1818).
B (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): (4 c) NÄBBA-KANNA. (i sht förr använd) ölkanna med näbbliknande utvikning i brädden. Wistrand NordMAllmog. 32 (1911; fr. Smål.).
-REM, -SKATT, -STÄMMA, se A.
C (†): NÄBBE-BET. [efter t. schnabelweide] eg.: bete för (fågel)näbbar; om föda för fåglar; jfr bet, sbst.2 3. Balck Es. 98 (1603).
-GÄDDA, se A.
-HATT. hatt med brätte som löper ut i en näbbliknande spets. TullbSthm 5/5 1558.
-REM, -SKATT, -SMÖR, -STÄD, -STÄMMA, -TAL, se A.
Avledn.: NÄBBA, i bet. 1 f. l. r., i bet. 2 f., i bet. 3 r. l. f. [sv. dial. näbba]
1) till 1; om fågel med så l. så beskaffad näbb l. om djur med utdragen l. trynliknande nos o. d. (jfr näbb 1 d); numera bl. ss. senare led i ssgr; förr äv. ss. enkelt ord, anträffat bl. om näbbmus. Linné MusReg. 10 (1754). jfr bärgs-, gul-, krok-, lång-näbba m. fl.
2) [delvis till näbba, v. 2, o. näbbig] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2: näbbgädda (i bet. 2), ”näspärla”. Den unga Faustina, (som) var en liten näbba. Kling Spect. Ll 2 b (1735). Östergren (1933).
3) (tillf. l. bygdemålsfärgat; jfr dock slutet) till 4; om föremål o. d. som är försett med en (näbbliknande) utskjutande l. spetsig del. Anlangande bössan, näbban benämd, thett består Ulfsax, att han haffver befallt then tagas aff väggen. RP 7: 274 (1638; möjl. om hakebössa). särsk. bot. om växt tillhörande familjen Geraniaceæ (vars arter ha näbbliknande fruktspröt); särsk. (o. numera företrädesvis) om (växt av) släktet Erodium Herit.; jfr näbb 4 g o. näva, sbst.1 Fries BotUtfl. 3: 222 (1864; om släktet Geranium). NormFört. 25 (1894; om släktet Erodium). jfr brun-, bärgs-, glans-, kam-, klibb-, stink-näbba m. fl. Anm. Ett ord näbba med oviss bet. förekommer äv. i nedan anförda till sin innebörd oklara språkprov: Nu njupær Næbba; Nu nappar skegget. Bureus Suml. 78 (c. 1600); jfr: Nu niuper näbba / Men sedan nöter skäggia. Rudbeckius InsPuer. B 6 a (1624).
NÄBBA, v., se d. o.
NÄBBAD, p. adj.
1) (tillf.) till 1: som har näbb; äv. bildl., om tanke: som strävar efter l. går ut på att snoka i ngt. Måhända gick .. (svärmodern) och tänkte och sökte med alla sina näbbade tankar: är här nånting att komma åt, är här något vackert att .. pilla itu. Larsson Hemmab. 249 (1916).
2) [med avs. på bet. jfr sv. dial. näbbor, pl., de vid malning till gryn avhuggna ändarna av sädeskornen] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 4; om mjöl: vari sådorna äro kvar, oskrädd. En bit bröd av näbbat rågmjöl. Göth Bergb. 145 (1929).
3) till 1, 2, 4: som har så l. så beskaffad näbb; ss. senare led i ssgr; jfr blek-, bred-, gul-, krok-, kägel-, tjock-, tunn-näbbad m. fl.
NÄBBIG, förr äv. NÄBBOT, adj. (-ig 1699 osv. -ot(t) 1620c. 1720) [jfr d. næbbet, nor. nebbet(e)]
1) till 1: som har näbb; numera bl. ss. senare led i ssgr: som har en så l. så beskaffad näbb. Schroderus Dict. 179 (c. 1635). Cellarius 167 (1729). jfr bred-, kort-, krok-, lång-näbbig m. fl.
2) [delvis till näbba, v. 2] (ngt vard.) om person, i sht flicka l. (ung) kvinna: som yttrar sig (l. uppträder) på ett näsvist, impertinent l. respektlöst sätt; äv. i utvidgad anv., om yttrande, uppträdande, utseende o. dyl. l. ss. adv. Lind (1749). ”Angår det dig, det, kanske?” svarade prinsessan näbbigt. Lindholm SagLappl. 66 (1918).
3) (numera bl. mera tillf.) till 4 b, om sko: försedd med uppåtböjd spets på tån. Forsius Spec. A 6 a (1620). De vanliga, näbbiga pjäxstöflarna (i Norrbotten). TurÅ 1904, s. 156.
Avledn.: näbbighet, r. l. f. förhållande(t) l. egenskap(en) att vara näbbig.
1) (ngt vard.) till näbbig 2; äv. konkretare: näbbigt yttrande o. d. Murberg FörslSAOB (1793). Hellström Kusk. 29 (1910; konkretare).
2) (†) till näbbig 3. Skons næbbighet. Murberg FörslSAOB (1793).
-NÄBBLA, f. (-näbla) (†) = näbb 4 d; i ssgn krage-näbbla. BtÅboH I. 13: 170 (1638).
Spoiler title
Spoiler content