SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARFVODE ar3~vω2de (a`rfvode, a`rvode Weste), n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(arfwodis (gen.) Tuna läns dombok 1607; jfr vid ssgn -LÖN. arfvod (i vers) Livin Kyrk. 36 (1781). erfwodis (gen.) Schmedeman Just. 8 (1538))
Anm. Ordet har ofta skrifvits arvode. Under 1700-talet förekommer ngn gg arfode (Serenius (1741), Lind (1749; jämte arfvode), Schultze Ordb. 1213 (c. 1755)). Båda dessa skrifsätt bero sannol. därpå, att ordet i följd af den starka bitonen på andra stafvelsen fattats ss. sammansatt.
Etymologi
[fsv. arvoþe, aruuþe, ärviþi, ärvodhe, erffuodh, äruuþe, ärwadhe, arbete, möda; jfr fd. ærvede, isl. erfiði, äfv. erfaði, n., nor. ærve; jfr äfv. fsv. arvoþa, ärvuþa, arbeta, sv. dial. ärväs, ä. d. ærvæs, isl. erfiða. Det nord. substantivet har motsvarigheter i got. arbaiþs, f., arbete, möda, fsax. arƀêd, f., arƀêdi, n., nt. arbed, arbeid, f., holl. arbeid, m., ags. earfeðe, earfoð, n., fht. o. t. arbeit, f.; jfr ARBETE. Det begynnande är-, er- i nord. spr. utgår från formen på -iþ- o. beror på omljud, framkalladt af det i afl. ingående i. Ordet torde vara en afl. (jfr dock Kluge) af ett germ. verb *arban, hvilket sammanställes med fslav. rabŭ, träl, tjänare, rabota, arbete; jfr Tamm samt Uhlenbeck (1900)]
Anm. Ordet, som i fsv. är uppvisadt bl. i bet. I, började redan i y. fsv. undanträngas af ARBETE. Från nyare tidens början till 1610 förekommer det bl. sällan o. endast i juridisk stil (med stöd af Landslagen) samt med bet. I a. Under tiden från 1610 till 1716 är det ss. enkelt anträffadt bl. en gång (1669) o. har då bet. II b, hvilken sannol. uppkommit i nyare tidens början inom handtverkarspråket. Under 1700-talets förra hälft börjar ordet ånyo användas i sin fsv. bet. (I); det är då utan tvifvel att anse ss. ett lån från fsv. (kanske först upptaget af Swedberg, i hvars förteckning på ”gamla gäfwa ord och ordalag” (Schibb. 312) det förekommer). Ungefär samtidigt börjar ordet att i bet. II vinna allmännare spridning, o. från 1750 kan denna sägas vara den enrådande; dock har ordet ända fram mot 1800-talet i denna bet. inom den arkaiserande jur. stilen haft att täfla med den från fsv. stammande ssgn ARFVODES-LÖN.
I. (†) arbete, möda, besvär. Lärer ock wel then .. finnas, som om mitt goda vpsåt och arfwode rettwisliga dömer. Swedberg Schibb. g 1 a (1716). Menniskiors flit och arfvode. Nehrman Inl. t. jur. civ. 109 (1729). Med ymnigt arfvode tu mycken bärgning får. Kolmodin Qv.-sp. 1: 82 (1732). Ej måge .. (synemän) för arfvode sitt .. betalning taga. BB 14: 3 (Lag 1734). Samma rätt hafve ock handtvärkare för arfvode å thet gods, som hos honom qvart är. HB 17: 3 (Därs.) Naturen lönar oss ock betalar vårt arfvode, just efter den idoghet, slögd ock kunnist som vi lägga derpå. H. J. Wrede Præs. i VetA 1743, s. 11; jfr b. jfr Hof Skrifs. 234 (1753; anf. ss. föråldradt). — särsk.
a) [efter motsv. anv. i det fsv. lagspr.] = ARBETE 5 c. Schmedeman Just. 8 (1538). Efter han icke hafwer penningar till att böta medh, blef han skickat till Wästerwick till arfwodis. Tuna läns dombok 1607. Thet äger han medh arfwodhe sitt betala. Lagförsl. 241 (c. 1609).
b) [jfr fsv. toko af honom modhorenna äruodhe] konkret; särsk. motsv. ARBETE 11 c. Skattar jag wara enligit med min skyldighet emot mitt kiära fädernesland, at intet lenger inneholla thetta mitt mongåhriga arfwode; vtan låta thet i min lifstid vtgå. Swedberg Schibb. d 3 b (1716).
II. [i nysv. utvecklad bet., möjl. närmast utgående från den förr vanliga ssgn ARFVODES-LÖN, i hvilken det till I hörande arfvodes lätt kunnat missuppfattas, då bet. arbete hos det enkla ordet blifvit väsentligen föråldrad; jfr Ihre Gl. 1: 105 (1769) samt Kindblad] ersättning l. godtgörelse l. betalning l. aflöning för visst (i sht mera tillfälligt) arbete l. uppdrag, särsk. af (mera) andlig art; jfr HONORAR; ofta motsatt fast lön. En advokats, en författares arfvode. Arfvode för förvaltning af konkursbo. Drysell (1728; å motsv. ställen hos Abrahamsson användes i allm. ssgn ARFVODES-LÖN). (S. v. Triewald) har aldrig en gång kunnat förnedra sig at för någon ting begära arfvode, ehuru dyrt han det förtjänt. Dalin Vitt. I. 3: 155 (1743). I Paris instiftade .. (Colbert) en Målare- och Bildthuggare Academie, med arfvoden för dem som underviste. C. F. Adelcrantz Præs. i VetA 1757, s. 28. Sakerna .. (afsändes) för ett billigt arfvode. Nicander Minnen 1: 140 (1831). Almqvist (1842). Ersättning (för att personlig arbetskraft ställes till annans förfogande) får ofta olika benämningar vid olika slag af arbete; t. ex. honorar (vanligen för litterärt och konstnärligt arbete o. dyl.), arvode (mest för offentliga uppdrag och vissa arbeten i s. k. fria yrken), lön .. o. s. v. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 413 (1894); jfr a. jfr ARKITEKT-, BOUPPTECKNINGS-, DELNINGS-, DUPLIKANT(S)-, FÖRFATTAR-, FÖRMYNDAR-, FÖRRÄTTNINGS-, JUSTERINGS-, KOMMISSIONS-, KONSTNÄRS-, LANDTMÄTERI-, LÄKAR-, MÄKLAR-, POST-, SKRIFVAR-, TIM-, VÄRDERINGS-ARFVODE m. fl. — särsk.
a) adm. i fråga om offentlig(t) uppdrag l. befattning.
α) inkomst som uppbäres af den hvilken förordnas att för viss tid bestrida en viss tjänst l. förrätta ett visst arbete för statens räkning. En riksdagsmans arfvode. Arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän. Han åtnjuter, så länge uppdraget varar, 1000 kr. i årligt arfvode. Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel .. arfvode af ett tusen tvåhundra Riksdaler för hvarje Lagtima Riksdag. Riksdagsordn. 1866, § 23. Understundom kan .. hela den lön, som åtföljt tjensten, vara anslagen åt den, som för tillfället bestrider densamma och då säges han innehafva lönen såsom arfvode. Rabenius Förvaltn. 1: 393 (1866). Inom statsförvaltningen är arvode bl. a. benämningen på den betalning, som åt vikarie .. och den, som under vakans förrättar en tjenst, utgår med .. (viss del) af lönen. A. W. Kinberg i NF (1876). jfr LANDTDAGSMANNA-, MÅNADS-, REKTORS-, RIKSDAGSMANNA-, TJÄNSTGÖRINGS-, VAKANS-, VIKARIATS-, VIKARIE-, ÅRS-ARFVODE.
β) med vissa ämbeten l. tjänster förenad på stat uppförd (dels hela aflöningen, dels bl. en del däraf utgörande) inkomst som kan från befattningen skiljas o. ej beräknas vid bestämmande af pension. (De flottans officerare,) som för särskilde befattningar innehafva arfvoden på stat. Regl. f. styr. o. ekon. v. fl. 1836, s. 23. Tjenstbefattning .., för hvilken arfvode bestås. Gynther Förf. 1: 372 (1851). Amiralitets Kammarrådet tillades i Kongl. Brefv. den 14 April 1832 en lönförhöjning af 400 rdr, hvilken tills vidare skulle utgå såsom arfvode. Därs. 373. Rabenius Förvaltn. 1: 385 (1866). FFS 1881, nr 19, s. 1. Därs. 1892, nr 24, s. 11 (se under -TILLÄGG).
b) (numera föga br.) om handtverkares arbetslön l. betalning. Ordn. f. handtv. 1669, 10: 28; jfr Ordn. f. handtv. 1720, 10: 26. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 72 (1856).
c) [eg. bildl. anv. af b] frimur. Dessa .. våra saknade bröder, hvilka gått att af Öfvermästarens hand undfå sitt arvode. Oscar II Tal i S:t Erik 21 (1855, 1869). Arbetets börda (skall efterträdas) af det rätta arvodets glädje. Därs. 77 (1868, 1869). — jfr MÄSTAR-ARFVODE.
Ssgr (i allm. till II): A (†): ARFVODE-RÄKNING, se B.
B: (II a β) ARFVODES-BEFATTNING. (i Finl.) befattning (på obestämd tid) som tillsättes gm konstitutorial l. förordnande o. för hvilken aflöningen utgår under form af arfvode; jfr -TJÄNST. Ped. blad 1876, s. 23 (i redogörelse för förh. vid finska elem.-skolor). Vid statsjernvägarna anstäld tjensteman och betjent .., som innehar å stat upptagen arvodes-befattning. FFS 1881, nr 27, s. 6. Därs. 1892, nr 16, s. 7.
-BELOPP300~02. Sundén (1885). FFS 1891, nr 46, s. 7.
-FÖRHÖJNING~020. Arvodesförhöjning tillkommer öfversköterskan efter 10 och 15 års oförvitlig tjenstgöring. FFS 1894, nr 43, s. 4.
(II a β) -LÄRARE. (i Finl.) FFS 1883, nr 28, s. 9.
(I) -LÖN. (arfvodis- 2 RARP 3: 142 (1723), Abrahamsson 210, 342, 444 (1726), HB 18: 5 (Lag 1734); ofta skrifvet arfvodes lön) [fsv. arvoþis lön; jfr fd. æruedhis lön] (†) lön för arbete; arfvode. Schmedeman Just. 1404 (1695). Arfvodes Lön för Inventarii oprättande. Abrahamsson 299 (1726). Arvodes löhn är thet samma, som (lat.) merces. Nehrman Inl. t. jur. civ. 240 (1729). HB 18: 5 (Lag 1734). Antaga Informatorer mot arfvodes lön för sina vissa timar om dagen. Consist. acad. i Ups. betänk. om inform.-verket 13 (1769). Hallenberg Hist. 3: 351 (1793). jfr Schrevelius Civ. 2: 550 (1847, 1857).
-RÄKNING~20. (arfvode- Möller (1790)) räkning upptagande det arfvode hvarpå ngn gör anspråk. Landtmätares Arfvodes Räkningar. Åbo hofr. universal 5 Febr. 1796. SFS 1857, nr 24, s. 1. FFS 1891, nr 46, s. 7.
-STAT~2. jfr AFLÖNINGS-STAT. Förslag till kostnads- och arfvodesstater vid statens jernvägar. SFS 1897, nr 86, s. 8.
-TAGARE~200. SFS 1892, nr 44, s. 8.
-TAXA~20. Arfvodes-Taxa för Landtmätare. Kammarkoll. kungör. 31 Maj 1820. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 20.
(II a β) -TILLSKOTT~20 l. ~02. Personelt arvodestillskott åt nuvarande innehafvarinnan af sysslan. FFS 1894, nr 43, s. 4.
(II a β) -TILLÄGG~20 l. ~02. FFS 1883, nr 28, s. 9. Abnormskoleinspektorn åtnjuter 5,000 mark i lön och 1,000 mark i arvode om året samt arvodestillägg efter 5 och 10 års .. tjenstgöring. Därs. 1892, nr 24, s. 11. Univ. i Ups. redog. 19001901, s. 124.
(II a β) -TJÄNST. (i Finl.) jfr -BEFATTNING; motsatt ordinarie tjänst (med pensionsrätt). Läraretjensterna i religion, tyska, finska .. vid (reallyceet i Helsingfors) .. äro arfvodestjenster. Ped. blad 1876, s. 23. Då befordran eger rum från arvodestjenst till tjenst med lön å stat. FFS 1894, nr 46, s. 12.
Spoiler title
Spoiler content