SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2019  
VÄRDERA værde4ra, v. -ade ((†) p. pf. -it TbLödöse 39 (1587)). vbalsbst. -AN (†, BoupptSthm 1674, s. 1217 a, Bil.), -ANDE, -ING, -NING (†, PrivSvStäd. 3: 438 (1582), UHiärne 2Anl. 325 (1706)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(varder- (w-) 15871609. verder- (w-, -dd-) 15311763. värder- (w-, -æ-, -dd-) 1552 osv.)
Etymologi
[av mlt. werdēren, till wērt, värde (se VÄRDE)]
1) motsv. VÄRDE 1: bestämma l. fastställa ekonomiskt värde hos (ngt, särsk. vara l. egendom); särsk. i förb. med av prep. till (förr äv. för) inledd bestämning betecknande värde (i pengar); jfr EVALVERA 1, SKATTA, v. 4, TAXERA 1. At theris godz bliffuer granneliga vpscriffuit och retteliga werderat epter som thet werdt är. G1R 7: 390 (1531). Gården werderades för 20 dlr. BtSödKultH 12: 25 (1593). Så wärderade som Owärderade Inventarie och Liverie Saker och Persedlar. KlädkamRSthm 1718, s. 1. Det gods, som under beslag anhålles, skall genast wid wederbörlig Domstol noga uptecknas i närwaro af så wäl Beslagaren som Godsägaren, om desze äro tillstädes, och derefter wärderas af trenne om warornes beskaffenhet kunnige personer. Danckwardt SmndrFörf. 603 (i handl. fr. 1820; rättat efter orig.). Han värderade sjömannens klocka till hundra kronor. Martinson BakSvenskv. 181 (1944). — jfr NED-, OM-, SALU-, TAXERINGS-, UNDER-, UPP-VÄRDERA o. O-VÄRDERAD m. fl. — särsk. ss. vbalsbst. -ing (förr äv. -ning), om handlingen l. verksamheten att värdera; äv. konkretare, om enskild omgång av värderande (i sht förr äv. övergående i l. närmande sig bet.: värde (se d. o. 1)); förr särsk. i uttr. laga värdering, värdering i enlighet med gällande lag. TullbSthm 10/4 1543. Att jagh ville antaga .. perselarna effter den verderingh, som de gå och gella ij Sveriett. OxBr. 6: 8 (1626). Alla Syner, Wärderingar sampt ransakningar. Stiernman Com. 3: 1069 (1672). Likasom ock Kongl. Maj:t Nådigt finner, at dem, som til Confiscerade Warors wärdering blifwa brukade, skäligt arfwode må af Domstolen tilkännas, räknadt til Tre Daler Silfwermynt om dagen. PH 8: 7454 (1766). Lösen, som borde genom laga värdering bestämmas. 1NJA 1874, s. 159. — jfr FASTIGHETS-, HYPOTEKS-, MYNT-, SKATTE-, SKOGS-VÄRDERING m. fl.
2) motsv. VÄRDE 3 a: bedöma värdet l. nyttan l. användbarheten l. betydelsen l. kvaliteten hos l. vikten av (ngt); särsk. med avs. på litterärt l. konstnärligt l. vetenskapligt verk l. arbete; förr särsk. i uttr. värdera ngt för ngt, bedöma l. anse ngt ss. (likvärdigt med) ngt; äv. i mer l. mindre pregnant anv.: sätta högt värde på, uppskatta (se d. o. 3). På then himmelska Härligheten kan ingen wärdering göras. Phrygius HimLif. 59 (1615). Ingen Landzhöffdinge haffue något Slott eller Fäste, som för befästning bliffuer werderet, j sin loffwen och wärie. Stiernman Riksd. 905 (1634). Christian Scriver har ock något skrifwit om sig i thesz vpbyggeliga bok, then han med all rett kallar Selenschatz, then jag werderar öfwer alt gull och silfwer i hela werlden. Swedberg Lefw. 13 (1729). Skall då allt värderas efter glädjen? skall nöjet göras till systemets kärna och sakernas mål? Skandia 1: 265 (1833). Man värderar alltjämt en väl lagad och smaksatt anrättning, men man ställer nu även andra krav på födan. Bolin VFöda 6 (1933). Den slutliga värderingen av läkemedel måste göras på människan. DN(A) 8/9 1963, s. 11. — jfr NED-, OM-, UNDER-, UPP-, UT-VÄRDERA m. fl. — ss. vbalsbst. -ing motsv. VÄRDE 3 a α, särsk. konkretare: mer l. mindre grundläggande (personlig l. för grupp av människor gemensam) åsikt l. ståndpunkt o. d. (gällande moral l. ideologi l. livsåskådning o. d.); ofta i pl., om uppsättning av sådana åsikter o. d. (jfr VÄRDE-GRUND). Johnson GrKrilon 19 (1941). Kristna värderingar. ÅbKristHum. 1964, s. 45. Värdering .. (dvs.) Grundläggande ställningstagande till sådant som är av betydelse för en persons känsloreaktioner, livs- och samhällsuppfattning och handlingar. PsykLex. (1997). Vi kommer från så olika miljöer, vi har så olika värderingar. Stensdotter ArnesKiosk 98 (2004). — jfr LIVS-VÄRDERING.
3) motsv. VÄRDE 3 b: bedöma (ngn) (för att komma fram till samlat l. sammanfattande omdöme om denna(s värde)); äv. i mer l. mindre pregnant anv.: sätta högt värde på, uppskatta (se d. o. 3) (särsk. i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv.: aktad l. ansedd l. respekterad). AOxenstierna Bref 4: 266 (1646). Den värderade skådespelaren. Hedberg SvSkådesp. 131 (1884). Han var en hedersman av gamla stammen, som satte stort värde på far. Och far värderade också honom. Henning HbgMinn. 1: 226 (1950). Individen värderas efter sin förmåga att framställa sig, behärska tecknen, markera emotionell rörelse eller distans. Johannisson MelankRum 19 (2009). — jfr UNDER-VÄRDERA o. HÖGT-VÄRDERAD samt SJÄLV-VÄRDERING m. fl.
Särsk. förb.: VÄRDERA OM010 4. till 1: göra en ny värdering av (ngt, särsk. fastighet). Weste (1807). Måste man ta ett blancolån kan man om något år, om priserna går upp, värdera om huset och få in hela summan i bostadslånet. GotlAlleh. 2/10 2010, s. 7. jfr omvärdera.
VÄRDERA UPP010 4. jfr uppvärdera. särsk.
1) till 1: ge (ngt) högre värde (än tidigare). Schweiz övervägde allvarligt att skriva upp francen i fjol sommar, då Kanada och Sverige värderade upp sina valutor. DN(A) 13/11 1947, s. 5.
2) till 2: tillmäta (ngt) högre värde l. större betydelse o. d. (än tidigare). Hemmet hade .. värderats upp. Folkhemmet började skymta. DN 19/2 1968, s. 5.
Ssgr (i allm. till 1 slutet): VÄRDERINGS-ARVODE~020. (numera bl. mera tillf.) jfr arvode II o. -avgift. Värderingsarvodet (vid bouppteckning) .. är icke genom någon taxa bestämdt och utgöres derföre efter öfverenskommelse. Schrevelius CivR 3: 202 (1849).
-AVGIFT~02 l. ~20. jfr avgift 1. SFS 1910, nr 62, s. 12. Probering och värdering av guld, som blivit inlämnat till myntning, verkställas .. utan att dock härför erlägges någon proberings- eller värderingsavgift. SFS 1918, s. 2433.
-BELOPP. belopp till vilket ngt är värderat; värdebelopp; jfr -summa. PT 22/4 1837, s. 4. Egendom, som insättes i bolag, erbjuder i värderingsbeloppet grund för anpartsberäkning av vinst eller förlust. Hernberg Rättsh. 313 (1922).
-BEVIS. jfr bevis 3 o. -instrument. Händer skada på sielfwa Skeppet med desz tilbehör, då .. anmodas .. trowärdige och förfarne män, at deröfwer uprätta och underskrifwa et riktigt wärderings-bewis. PH 5: 2983 (1750).
-ED. (förr) ed avgiven av värderingsman. Böra ock alle Wärderingsmän förvt aflägga Wärderings-Eeden. Arnell Stadsl. 639 (1730).
(2 slutet) -FRI. fri (se d. o. 27) från värdering(ar). SvTeolKv. 1936, s. 344. Geijers historiesyn var icke värderingsfri. Han företräder en kristen nyprotestantisk syn. KyrkohÅ 1961, s. 308.
-FRÅGA. särsk. till 2 slutet: fråga (se fråga, sbst. 3) rörande värdering(ar). Det kan vara en värderingsfråga vad man vill kalla progression och retardering. Arv 1949, s. 11.
-FÖRRÄTTNING. (numera bl. mera tillf.) särsk. konkretare; jfr förrättning 1 b α. PT 30/8 1839, s. 4. Vid värderingsförrättningen på hösten 1765 befanns lagerbehållningen .. vara nära 2 skp polerad och förtent mässing. Helmfrid Holmen. 140 (1954).
-GRUND. grund (se grund, sbst.1 III 1 d η) för värdering.
a) till 1 slutet. AdP 1800, s. 585. Ett ytterligare skäl att med någon varsamhet använda brandförsäkringsbeloppet såsom värderingsgrund. AB 25/9 1865, s. 3.
b) (numera bl. mera tillf.) till 2 slutet. Jag tror det är ytterst få regissörer, om ens någon, som skulle vilja gå i god för att deras filmer äro kulturhistoriskt riktiga. Man möter så gott som aldrig den synpunkten som värderingsgrund för en film. Fatab. 1942, s. 39. Festerna avsåg .. att bringa till hågkomst Sveriges stora män och historiska händelser. I detta låg utan tvivel ett urval efter subjektiva värderingsgrunder. Rig 1957, s. 110.
-HANDLING. värderingsinstrument; jfr handling 10. SPF 1832, s. 289. Värderingshandling skall .. upprättas enligt .. fastställdt formulär samt upptaga för hvarje byggnad dess storlek, byggnadssätt och beskaffenhet. SFS 1909, Bih. nr 105, s. 4.
-INSTRUMENT. jur. handling innehållande redogörelse för (resultatet av) värdering; jfr instrument 4 o. -bevis, -handling, -sedel. 2RA 1: 577 (1723). Över varje värdering (av kreatursbesättning) skall värderingsinstrument enligt formulär som medicinalstyrelsen fastställer upprättas i två exemplar. SFS 1935, s. 237.
-MAN. person som (yrkesmässigt) utför värdering (av egendom, särsk. fastigheter); jfr skatt-man, sbst.2, taxator, uppskattnings-man, värderare. TbLödöse 133 (1589). Skadan (vid eldsvåda) skulle mätas af sex värderingsmän, utsedda på tinget af häradshöfdingen. Lille Försäkr. 22 (1882). Värderingsman. Beräknar det reella värdet av olika slag av egendom såsom fastigheter, bilar, konstföremål, smycken eller andra varor. NordYrkesklassif. 77 (1978).
-NORM. norm efter vilken värdering utförs l. sker.
a) till 1 slutet. Aln vadmal utgjorde .. ett slags värderingsnorm vid handeln. Holmberg Nordb. 137 (1852).
b) till 2 slutet. Almquist VärldH 9: 460 (1934). Man talar inte om vad man tror eller varför man tror men angriper andra för deras brist på fasta baser och värderingsnormer. Tingsten Liv 3: 327 (1963).
-NÄMND. jfr nämnd 2 b. SFS 1892, nr 88, s. 5. Där kommerskollegium så finner erforderligt .. har kollegium att förordna om besiktning och värdering av lastageplatsen genom särskild värderingsnämnd. SFS 1950, s. 265. jfr riks-värderingsnämnd.
-PRIS. värderat l. uppskattat pris. PH 5: 3085 (1751). I ett af (besiktnings)nämnden fördt protokoll antecknas vid inmönstringen (av hästar) förutom värderingspriset jämväl hos hästen möjligen befintliga fel. SFS 1910, Bih. nr 9, s. 1.
-REGEL. jfr regel, sbst.1 II 1 b; i sht i pl. En verklig fond skall motsvaras av värden på balansräkningens aktivsida, som ej äro högre upptagna än som medges av vedertagna värderingsregler. Västhagen Affärsbokf. 193 (1945).
-REGISTER. särsk.: register över fastställd(a) värdering(ar). Th(et) alle jndhlenska och vtlenske waror skulle både køpes och sælies ept(er) th(et) wærderingz regist(er), som høgbe(mel)te Kon: M:ttz fougte Eriich Hakensonn sama dagh i retta ladhe. 2SthmTb. 3: 120 (1555).
-SEDEL. (†) värderingsinstrument; jfr sedel 1 e ε. TbLödöse 13 (1587). Guldarbetaren Wessells Wärderings Zedell på något Sölf: som war pantsatt i Handelsman Erdtmans Boodh. BoupptRArk. 1704.
-SKALA. särsk. till 2 (slutet), 3: värdeskala. EkonT 1939, s. 190. Katastrofen har ingen exakt värderingsskala. Upplevelsen spelar säkerligen lika stor roll som händelsen själv. ForsknFramst. 1977, nr 4, s. 1.
-SUMMA. summa (se summa, sbst. 1) som fastställts gm värdering; jfr -belopp. Bergv. 2: 667 (1755). På sätt formulairet utwisar, skola confiscerade warors wärderingssummor, auctions-wärden, och utdömde böter, beräknade i Banco Aszignationer, införas framför column i Journalen. SPF 1835, s. 15.
Avledn.: VÄRDERARE, m.//ig.
1) till 1: värderingsman. Linc. C 3 b (1640). Konstexperten .. som arbetar som värderare på auktionshuset Bukowskis. GbgP 13/1 2018, s. 50.
2) (numera bl. tillf.) till 2: person som högt värderar l. uppskattar ngt. Den stora värderaren af alla förtjenster, .. Gustaf III. 2SAH 6: 13 (1811). Medan han på detta sätt lefde .. obekymrad om popularitetens flyktiga ära, uppbar han beständigt af alla den äkta förtjenstens upplyste värderare samma odelade hyllning. LMEnberg hos Leopold 4: XVI (1831).
VÄRDERBAR, adj.
1) till 13: möjlig att värdera; jfr värderlig 1. NorrlP 27/4 1869, s. 3.
2) (†) till 2: värdefull; jfr värderlig 2. Wallin Rel. 1: 152 (1821, 1825). Det kan .. ifrågasättas, om sådana egenskaper äro de högst värderbara i konstnärligt afseende. Sirén Pilo 56 (1902).
VÄRDERLIG, adj.
1) till 13: värderbar; i sht (o. numera bl.) ss. senare led i ssgn o-värderlig. Linc. (1640). (Lat.) Æstimabilis .. (sv.) Wärderlig, skattbar. Ekblad 6 (1764).
2) (†) till 2: värdefull; jfr värderbar 2. At denna tidens Naturkunnige äro mäst syszelsatte, at utmärka Örternas naturliga Flockar, hwilket sannerligen är en angelägen och högt wärderlig sak. Gedner Linné En fråga 25 (1753). Värderliga bidrag till den filosofiska tankeodlingen. Leopold 4: 45 (c. 1820). Silverstolpe Kraus 2 (1833).
Spoiler title
Spoiler content