publicerad: 1945
MJÖLKA mjöl3ka2, v.2, förr äv. MOLKA, v. -ade (OPetri PGalle F 4 a (1527: molkat, sup.) osv.) ((†) ipf. -te Phosph. 1813, s. 210 (i vers)). vbalsbst. -ANDE, -NAD (se avledn.), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(melch- 1599 (: melcherska). mjölk- (miö-) 1587 osv. mol(c)k- (må-, -lch-, -llck-) 1527—1807. molkia 1589—1591 (: molkieth, sup.). möl(c)k- (-ch-) 1585—1653)
Etymologi
[i formen mjölka motsv. d. mælke, nor. dial. mjølka, isl. mjolka; jfr feng. meolcian; i avljudsförh. till formen molka, som är den nysv. motsvarigheten till fsv. molka, sv. dial. molka, motsv. ä. d. molchæ, molkæ, d. malke; jfr fht. melchan, t. melken, feng. melcan; besläktat med lat. mulgere (jfr EMULGERA), gr. ἀμέλγειν o. sannol. med MJÖLK, sbst.1 — Möjl. har formen mjölka uppkommit gm anslutning till MJÖLK, sbst.1]
1) frampressa mjölk ur juver o. d.; särsk. med avs. på hona av vissa husdjur, t. ex. ko, får l. get: uttömma mjölken ur juvret på (ko osv.) gm att med händerna stryka l. trycka detta o. gm att draga i spenarna l. gm liknande bearbetning medelst maskin; äv. utan obj. Mjölka rent, fullständigt tömma juvret vid mjölkning. Mjölka stävan full. Jes. 7: 22 (Bib. 1541). Kör szom målkades. GripshR 1556, s. 132. Bettre är koo molcka, än slå j huuffuth. SvOrds. A 3 b (1604). Somblige Pijgor sättia sigh nedh i Molkningen til at sofwa. IErici Colerus 2: 20 (c. 1645). Kommer du till oss, Greta, så skall du sitta derute (på Ladugårdsgärdet) om sommartiden och mjölka mornar och qvällar. Almqvist Lad. 9 (1840). Hallström Händ. 175 (1927). — jfr EFTER-, HAND-, KVÄLLS-, MASKIN-, PROV-, TJUV-MJÖLKA, HÅRD-, LÄTT-MJÖLKAD, REN-, TROLL-MJÖLKNING. — särsk.
a) i vissa numera obr. uttr.
β) mjölka smör, mjölka så att man erhåller smör. (Isis) war den som först fan på Troldom att genom ritade Bookstäfwer på Keppar molka Smör uthur Fähuus weggiarna. Rudbeck Atl. 3: 34 (1698).
b) med obj. betecknande mjölk. Petreius Beskr. 6: 46 (1615). Pijgan molckar miölck vphämtandes henne vthi Stäfwu. Schroderus Comenius 415 (1639). Tidén Bosk. 17 (1841). jfr NY-MJÖLKAD. särsk. (†) bildl. Haffuer tu icke molkat migh såsom miölk. Job 10: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: du utgöt mig såsom mjölk).
c) ss. vbalsbst. -ning, konkret: så mycket mjölk som erhålles gm mjölkning på en gång l. under viss tid. Tersmeden Mem. 2: 116 (1735). LAHT 1883, s. 6. jfr DAGS-, MEDEL-MJÖLKNING.
d) i fråga om kvinna. ”Örnesting” botas derigenom, att en qvinna mjölkar af sin egen mjölk i det sjuka örat. Sundblad GBruk 153 (1888). särsk. (förr) med avs. på kvinna, för att konstatera om hon var havande l. nyss fött barn; äv. med avs. på kvinnobröst. SkrGbgJub. 6: 159 (1589). (På grund av de många barndråpen förordnades personer) dee omkring hele staden gårdh ifrå gårdh ransaka och målche skulle. BtÅboH I. 3: 27 (1624). Hwad hon föregifwer att hans moder har molkat henne, så (osv.). VDAkt. 1705, nr 112. Serenius (1741).
e) i vissa oeg. anv.
α) om myror: gm strykning med antennerna förmå (bladlöss) att avgiva sina av en söt saft bestående exkrementer. UVTF 35: 106 (1886).
β) med avs. på bin: skatta. (Man) akte sig väl att mjölka sina bin så snålt, att (osv.). Dahm Biet 177 (1878).
γ) med avs. på träd: göra inhuggning i (träd) för att tillgodogöra sig utrinnande kåda l. saft. Hiorter Alm. 1743, s. 30 (med avs. på tall). Santesson Nat. 44 (1880; med avs. på björk).
f) (vard.) mer l. mindre bildl.
α) draga mesta möjliga fördel av (ngn l. ngt); ”utsuga” (ngn), ”pungslå” (ngn). OPetri PGalle F 4 a (1527). Then bedragaren molkar honom. Lind (1749). (Tidningen) antyder, att regeringen kommer att ”mjölka” alkoholfonderna i någon .. form. SvD(A) 1933, nr 7, s. 4.
β) pressa ur (ngn) vad han vet; söka att få så många underrättelser o. d. som möjligt av (ngn), ”pumpa” (ngn); äv.: rikligt begagna sig av (en skriftlig källa o. d.). Strindberg Skärk. 48 (1888). Molin FrÅdal 156 (c. 1895).
γ) utföra tafatta rörelser med händerna. Stå inte där och mjölka, utan hugg i ordentligt! Balck Idr. 1: 105 (1886). Man (måste) dra omkring (start-)vefven (på bilen) med kraft. Nybörjares sätt att ”mjölka” med vefven åstadkommer ofta ett svagt bakslag. Nerén HbAut. 1: 143 (1911).
2) om hona av vissa husdjur, i sht ko: giva l. lämna (mjölk), då hon mjölkas (i bet. 1); äv. med obj. betecknande viss mängd av mjölk; äv. utan obj.: vara i det tillstånd då mjölk avsöndras (efter kalvning osv.). Eena mark smör (skall lämnas) effter hvarje koo som molkar. G1R 5: 66 (1528). Min Geet målkar trättijo läster. Messenius Disa 37 (1611). Koon molckar intet deste meer, at Byttan är stoor. Grubb 674 (1665). Kreaturen voro få, dåligt närda och mjölkade litet. Nilsson FestdVard. 65 (1925). Så länge renkorna mjölkade, lefde man hufvudsakligen af mjölkmat. Västerb. 1937, s. 106. jfr FULL-MJÖLKA, GAMMAL-, HÖG-, LÅG-MJÖLKANDE. — särsk.
c) ss. vbalsbst. -ning, övergående i bet.: förmåga att lämna mjölk, tillstånd(et) att kunna lämna mjölk; äv.: mjölkavkastning, mjölkavsöndring. Trozelius Rosensten 44 (1752). At .. främja mjölkningen, så koka hö-frö i vatten (m. m.). Bruno Gumm. 162 (1762). Man bör .. då korna äro i full mjölkning, mjölka 3 gånger dagligen. SmSkrLandth. 29: 4 (1886). (Kornas) högt uppdrifna mjölkning. VerdS 12: 9 (1889).
Särsk. förb.: MJÖLKA AV10 4.
1) (vard.) till 1 f α. Mjölka ur l. af ngn. Ahlman (1872).
2) till 2, om ko, i uttr. mjölka (hullet o. d.) av sig, magra på grund av mjölkavsöndring. Juhlin-Dannfelt 274 (1886). (Kon) lämnade .. 16 kg. mjölk utan att ”mjölka kött” af sig. LAHT 1907, s. 355. —
MJÖLKA UPP10 4, äv. OPP4. till 1: gm att mjölka (ett djur) åstadkomma att mjölken rinner till. Broocman Hush. 3: 47 (1736). jfr uppmjölka. —
1) till 1: gm mjölkning tömma (juver). Försummar man at mjölka ur Djufret, så sinar Koen. Brauner Bosk. 27 (1756). TLandtm. 1897, s. 12.
2) (vard.) bildl.
a) till 1 f α. Ahlman (1872).
b) till 1 f β. (Under den långa tentamen) hade S. nog mjölkat ur oss allt det vi kunde. Wikström StudM 10 (1931). —
1) till 1: gm mjölkning åstadkomma att juver tömmes; med obj. betecknande dels mjölk, dels ko o. dyl. l. juver. Wollimhaus Ind. (1652). Broocman Hush. 3: 7 (1736). Koen bör .. miölkas väl ut hvarje gång. Dahlman Reddej. 43 (1743). Man (kan) med nu använda maskiner .. mjölka ut jufret lika fullständigt som med handmjölkning. 2NF 37: 574 (1925).
2) (vard.) bildl., till 1 f α: pressa ut (ngt). Konsten att ”mjölka ut” några lumpna riksdaler. Sjöberg SthmHeml. 283 (1844).
Ssgr (Anm. Hithörande ssgr med förleden mjölk(e)- behandlas av praktiska skäl under mjölk, sbst.1 ssgr): (2) MJÖLKNINGS-ANLAG~02 l. ~20. (i fackspr.) mjölkanlag. Grotenfelt LandtbrFinl. 124 (1896). —
(2) -EGENSKAP~102 l. ~200. (i fackspr.) i fråga om ko: egenskap(en) att lämna (mycken l. ringa) mjölk. Nathorst LandtbrSk. 48 (1896). —
(2) -FÖRMÅGA. (i fackspr.) hos ko: förmåga att lämna (mycken l. ringa) mjölk. Sjöstedt Husdj. 2: 172 (1862). —
-TID.
MJÖLKARE, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 f. l. r.
1) till 1: person som mjölkar l. har till uppgift att mjölka. Schultze Ordb. 3111 (c. 1755). Wirgin Häls. 3: 140 (1933).
MJÖLKNAD, r. l. m. (†) till 1.
2) konkretare, övergående i bet.: tillfälle att mjölka, tillgång på mjölk. Föga mjölknad var för d. 14 martii. VDAkt. 1768, nr 339. Wigström Folkd. 2: 376 (1881).
Spoiler title
Spoiler content