publicerad: 1945
MÖSSA mös3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er G1R 26: 546 (1556), Rålamb 8: 38 (1691)); förr äv. MÖSSE, r. l. m.; pl. -ar; förr äv. MUTS, sbst., l. MUTSE, sbst.
Ordformer
(miss- 1563. muss- 1658. mut(t)z(-) 1600—1611. myss- 1555—1853. mytz- (mydz-) 1553—1579. mös- 1678—1799. möss- (mösz-) c. 1565 osv. -a 1560 osv. -e 1553—1626. mut(t)z 1609—1611)
Etymologi
[jfr sv. dial. mössa, myssa, ä. d. muts, myts(e), d. (dial.) myts(e), mysse, mös(se), möts; av nt. mutze, musse (t. mütze), av mlat. almutium, ett slags till skuldrorna nedhängande huvudbonad för präster; av pers.-arab. urspr. — Jfr MUTSA, sbst.]
1) huvudbonad (av mjukt material) bestående av en vanl. rund kulle (utan brätten) o. ofta försedd med skärm. SkinnkamRSthm 1553 A, s. 29. Mössor af Bäffuer. Därs. 1608, s. 29. Een Mössa aff Kläde. SthmStadsord. 1: 110 (1654). Lapparnes mössa är conisk som en sockertopp. Læstadius 1Journ. 125 (1831). En kalottformig mössa, sydd av kilformade tygstycken. Svensson SkånFolkdr. 196 (1935). — jfr BAD-, BARN-, BATIST-, BOMULLS-, BRÄM-, BÅT-, DAM-, DOP-, FÅRSKINNS-, GOSS-, JAKT-, KAPP-, KARL-, KIL-, KLÄDES-, KRIMMER-, KULL-, LÄDER-, MANS-, NATT-, POJK-, PÄLS-, RES-, SAMMETS-, SKINN-, SKÄRM-, TOPP-, VINTER-MÖSSA m. fl. samt LÅNG-MUTS. — särsk.
a) om särskilda slag av mössor burna ss. tecken på yrke, stånd, värdighet l. medlemskap i kår l. förening o. d. (jfr b). Frygisk mössa, se FRYGISK. Vita mössan10 32, studentmössan. Erövra o. d. (den) vita mössan, ta studentexamen. Dalin Hist. 2: 108 (1750; om biskopsmössa). (Artilleristerna) hade den tiden (dvs. 1814) mycket höga mössor. Lilljebjörn Minn. 33 (1874). I stället för att få den hvita mössan, blefvo vi underkända. Kamraten 1894, s. 32. — jfr ABBOTS-, BISKOPS-, DIAKONISS-, DOKTORS-, FRIHETS-, GYMNASIST-, HUSAR-, HÖG-, HÖKAR-, JAKOBIN-, KLUBB-, KOCK-, KUSK-, LANDSTORMS-, LÄGER-, MAGISTER-, MANDARIN-, PRÄST-, PÅVE-, SEGEL-, SEGELSÄLLSKAPS-, SJUKSKÖTERSKE-, SJÖMANS-, SKOL-, UNIFORMS-MÖSSA m. fl.
b) (i sht förr) om vissa slag av (ofta för innebruk avsedda) kvinnliga huvudbonader, burna vanl. ss. tecken på ålder, civilstånd o. dyl. o. stundom utgörande en beståndsdel i hårklädseln; äv. i uttr. stycke och mössa, om en förr använd mössa, framtill försedd med en rynkad o. stärkt spets (”stycke”), bindmössa; uppsatt mössa, om en förr använd mössa av flor o. spetsar. Bureus Suml. 31 (c. 1600). Hattar bruka nu mest förnämare Fruar i Riket. / Mössan .. blott af ringare bäres. Nicander GSann. 31 (1766). För brukte pigorna bart hår; nu mäst myssor eller kläden. Osbeck Lah. 76 (1796). 2 st upsatta mösor. BoupptVäxjö 1799. RedNordM 1929, s. 33. — jfr BIND-, HUSTRU-, HÖG-, KROK-, KVINNO-, SPETS-, UNGMORS-, ÄNKE-MÖSSA m. fl.
c) (i fackspr.) om i en furstlig krona anbragt, med pärlor o. d. besatt mösskulle som (synlig genom byglarna) höjer sig över kronringen. RiksdRevStatsv. 1900, s. 234 (1785; sannol. efter handl. fr. 1751). Därs. 1900, s. 236.
d) i fråga om sätt att hälsa o. d.
α) i fråga om seden att män taga huvudbonaden av huvudet vid hälsning l. ss. tecken på vördnad. Ta av sig mössan för ngn. Stå med mössan i hand. Linc. (1640; under aperio). Tu menar vähl att iag skall taga mössan af mig för tig, neÿ, iag är rätt så god som tu. VDAkt. 1722, nr 285. (Lejonet fördes) genom högtidsklädda led, jubelrop och svängande mössor in i staden. Hallström Than. 33 (1900). särsk.
α') i uttr. har du (ni) ägg i mössan?, ss. en skämtsam fråga till person(er) som icke vid hälsning o. d. tar (ta) av sig mössan. Landsm. V. 5: 248 (1886).
β) i fråga om honnör av uniformsklädd person. (Officeren) för handen till mössan. Strindberg NRik. 1 (1882).
e) i fråga om ä. folkliga föreställningar, i uttr. som innebära att ngn ss. en magisk handling vänder mössan ut och in l. sätter den bakfram på sitt huvud. At vränga strumpa eller mössa då man är förvillad är bepröfvat medel. Livin Kyrk. 84 (1781). Det var som förgjort. .. Han vände om mössan och knöt om strumpebandet, men han förblef lika yr i hjärnan för den skull. Lagerlöf Drottn. 252 (1899). Det är då tomten vänder sin mössa avig, som han blir synlig. FolklEtnSt. 3: 2 (1922).
f) i vissa bildl. uttr.; jfr d α β'.
α) (vard., skämts.) i uttr. yr i mössan, yr i huvudet; äv.: berusad. Hagberg Shaksp. 2: 68 (1847). Åh, så mycket statyer, taflor och väggmålningar (i Vatikanen)! Ibland blef jag rent af yr i mössan af bara konst. Lundquist Stinde Borgarf. 160 (1885). Böök ResSv. 42 (1924).
β) (†) i uttr. med innebörden: ge ngn stryk, slå ngn blodig.
a) (enst., †) om kvinna klädd i (bind)mössa (jfr 1 b). Här samlar sig till Thé Conseiller, / En flock af Mössor och Corbeiller. Lenngren (SVS) 1: 24 (1777).
b) [elliptiskt för: nattmössa; se för övrigt HATT 2 b] hist. oeg., ss. beteckning (uppkommen omkr. 1740) för anhängarna av (den 1738 störtade) Arvid Horns politik samt för det inom deras krets organiserade politiska parti som sedermera skiftesvis med hattarna innehade makten till frihetstidens slut. Att efter ryktet här arbeta Myssorna grufveligen med tillhjälp af ryska pängar att nästa riksdag få öfvermakten. Tersmeden Mem. 4: 209 (1764). Hatten Fersen och Mössan Frietzcky voro lika litet bländade af konungens (dvs. G. III:s) personlighet. Crusenstolpe Mor. 1: 255 (1840). SvRiksd. I. 5: 148 (1934). jfr: (Svea) klär sig som en Karl med hatt / Och lider ingen myssa. AOdel (1739) hos Hörnström Odel 334. jfr NATT-MÖSSA.
3) (i sht i fackspr.) bildl. l. oeg., om föremål som till formen liknar en mössa l. gm sin användning l. sitt läge (ovanpå ngt l. ss. översta avslutning av ngt) påminner om en mössa. Sladdarne på allt stående gods, som ej skall pyntas, öfverklädas med mössor för att hindra vatten intränga. Frick o. Trolle 53 (1872). TurÅ 1908, s. 150 (om moln som omhölja toppen av ett bärg). — jfr KAFFE-, KIL-, KRYDD-, KUNGS-MÖSSA m. fl. — särsk.
a) (†) om skyddshölje till krona (se KRONA, sbst. 1). Förfärdigat en mössa af hvit silfverduk till Kongl. Gull kronan. HusgKamRSthm 1741—42, s. 424 (möjl. till 1 c). Posten 1768, s. 144.
c) zool. om övre delen av huvudet hos blåssälar, som uppblåst liknar en mössa. Lilljeborg Däggdj. 722 (1874).
d) (numera bl. tillf.) zool. hos fågel: fjäderbetäckning på hjässan som i färgen avviker från huvudets färg i övrigt; hätta (se HÄTTA, sbst. 2 a). Linné Ungd. 2: 285 (1734; hos kärrmes).
e) bot. hos vissa bladmossor: på sporogoniets övre del sittande (strutliknande) rest av arkegoniet. Fischerström 2: 497 (1780). BotN 1925, s. 419.
4) om djur som har en ”mössa” (jfr 3).
b) (†) zool. om snäcka hörande till familjen mössnäckor. Retzius Djurr. 112 (1772). Möller (1790, 1807).
Ssgr (i allm. till 1): A: MÖSS-ASK. (möss- c. 1830 osv. mösse- 1818) (i sht förr) för förvaring av mössa. BoupptVäxjö 1818. —
-BAND. band som är fastsatt vid l. omkring en mössa l. varmed en mössa fasthålles (under hakan). Juslenius 263 (1745; bet. oviss). BoupptRasbo 1756. —
-BLOCK. (förr) träblock i form av ett människohuvud varpå mössor formades l. på vilket mössor förvarades, då de icke användes; förr äv. i jämförelse för att beteckna en dum person; förr äv. om huvud. Dalin Arg. 1: 323 (1754; i jämförelse). Wadman Saml. 2: 56 (1835; om huvud). Dalin (1853). —
-BRÄM. (möss- 1764 osv. mösse- 1687—1761) (i sht i icke fackligt spr.) (vikbar) kant på en mössa, slag. BoupptSthm 22/6 1687. —
-KAPELL. (i fackspr.) till skydd för kullen på uniformsmössa; jfr kapell, sbst.2 2. SFS 1891, Bih. nr 72, s. 3. —
(1 b) -KORG. (möss- 1874 osv. mösse- 1799) (förr) ett slags korg för förvaring av till hårklädseln hörande mössa. BoupptVäxjö 1799. —
(1 b) -LIN. (möss- 1927 osv. mösse- 1782—1901) (förr) remsa (spets, band o. d.) som fästes under (bind)mössa, ”stycke”; jfr lin 3 a β. VLBibl. Bouppt. 1782, s. 131. —
-MAKERSKA. (möss- 1659 osv. mösse- 1649—1672) särsk. (förr) till 1 b, om kvinna som förfärdigade (till vissa hårklädslar hörande) kvinnliga mössor. VRP 30/4 1649. —
(3) -MANET. [dessa maneters form påminner om en (persisk) mössa] zool. kammanet av släktet Beroë Browne l. familjen Beroidæ; i pl. äv. om nämnda släkte resp. familj. Rendahl Brehm 22: 316 (1931; om familjen Beroidæ). —
(3) -MURKLA. bot. murklan Cudonia circinans Karst., vars hatt liknar en mössa. Krok o. Almquist Fl. 2: 167 (1907). —
-MÄRKE. märke i mössa buret ss. tecken på tjänstegrad l. medlemskap i viss kår l. förening o. d. UFlott. 1: 41 (1903). —
(2 b) -RÅD. hist. råd(skammare) där mössorna ägde majoritet; vanl. i sg. best. BL 10: 205 (c. 1800). —
-SNÄCKA. (möss- 1876 osv. mösse- 1793) [hithörande snäckor ha mössformigt skal] zool. om snäcka av släktet Capulus Lin. l. av närstående släkten; i pl. äv. ss. namn på familjen Capulidæ. VetAH 1793, s. 110. 1Brehm III. 2: 281 (1876; om familjen). —
-STOCK. (möss- 1749 osv. mösse- SthmStadsord. (1654: Qwinfolckz Myssestock), 1658—1811) (förr) mössblock; förr äv. i jämförelse för att beteckna en dum person. BoupptSthm 26/5 1658. Stagnell JHjernlös 35 (1756; i jämförelse). —
-STOMME, förr äv. -STOM. (möss- 1911 osv. mösse- 1669—1754) (i fackspr.) stomme till mössa. BoupptSthm 7/10 1669. —
(1 b) -STYCKE. (möss- 1734 osv. mösse- 1797) (förr) rynkad o. stärkt spets (”stycke”) till bindmössa. Serenius (1734; under cawl). —
-TYG. (möss- 1683 osv. mösse- 1681—1779) tyg till mössa; särsk. (förr) till 1 b, om visst slags tyg för tillvärkning av kvinnomössor, i sht bindmössor. BoupptSthm 23/7 1681. Dahlgren Släktprof. 1: 68 (i handl. fr. 1800). —
(1 b) -UPPSÄTTNING~020. (förr) konkret, om hårklädsel vartill mössa användes. SP 1781, nr 47, Bih. s. 2. —
(3) -VALV. (†) över ett kvadratiskt (l. månghörnigt) rum välvt kupolvalv med så stor radie att rummets hörn ligga i valvets yttre cirkel; kalottvalv. Rothstein Byggn. 429 (1859). 2UB 1: 422 (1898). —
(2 b) -VÄNLIG. hist. På riddarhuset var det företrädesvis landtadeln, som var mössvänlig. Stavenow Frihetst. 87 (1898). —
-ÖVERDRAG~002. (möss- 1880 osv. mösse- 1799) (i fackspr.) till skydd för kullen på en mössa. BoupptVäxjö 1799.
B (†): MÖSSE-ASK, -BRÄM, -FODER, se A. —
-KORG, -LIN, -MAKARE, -MAKERSKA, -SKRÄDDARE, -SKÄRM, -SNÄCKA, -STOCK, -STOMME, -STYCKE, -TYG, -ÖVERDRAG, se A.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content