publicerad: 1971
SKILLING ʃil3iŋ2 l. 40 (Weste synes ha känt båda accentueringssätten), sbst.2, l. (jfr anm. nedan) SCHILLING ʃil4iŋ l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (G1R 8: 304 (1533: skelinga), SkaraStiftJordeb. 43 (1540) osv.) l. (i bet. 1, i fråga om penningvärde) = (SkaraStiftJordeb. 1 (1540) osv.) ((†) -er G1R 1: 151 (1523: skelinge), VaruhusR 1541, Schück VittA 2: 275 (i handl. fr. c. 1623)). Anm. Formen schilling förekommer bl. i bet. 1 a o. b. I den förra bet. användes formen numera vanl. om mynt l. myntenheter brukade på den europeiska kontinenten; i den senare bet. användes formen så gott som alltid.
Ordformer
(schilling 1620 (i bet. 1 a), 1924 (i bet. 1 b) osv. skeling 1523—1561. skelling (skiell-, -(i)ingh) 1541—1594, 1891 (i bygdemålsfärgad dialog). skellingk 1546. skijlling 1543—1552. skiling 1540—1547. skilling 1528 osv. skylling 1541)
Etymologi
[fsv. skil(l)inger, skel(l)inger, sv. dial. skilling, skelling, skälling; jfr fd. skilling, skel(l)ing, dan. o. nor. skilling, fvn. skillingr, got. skilliggs, fsax. scilling (mlt. schillinc, schellinc), mnl. schellinc, scelinc, schillinc (holl. schelling), ffris. skilling, fht. scilling (t. schilling), feng. scilling (eng. shilling); sannol. diminutivbildning till SKÖLD; i sv. o. dan. är ordet sannol. inlånat från mlt.; den nutida användningen av formen schilling beror på inverkan från t. — Jfr SHILLING, SKILLING, sbst.3]
1) om vissa mynt l. myntenheter (i sht i c ofta förkortat sk., äv. s. l. skill., i pl. äv. skr l. ss., i a o. b äv. förkortat schill.). — jfr BANKO-, DUBBEL-, EN-, FJÄRDEDELS-, HALV-, RIKT-, SEX-, SILVER-, TOLV-, TVÅ-, ÅTTA-SKILLING m. fl.
a) (jfr anm. sp. 4044) om vissa äldre mynt l. myntenheter (med växlande värde) som använts i ett flertal länder på den europeiska kontinenten (äv. i förutvarande svenska besittningar) samt i Danmark o. Norge; särsk. dels om mynt präglade (i silver l. koppar) i norra Tyskl. l. Danmark l. Estl. l. Livl., dels om räknemynt som under senare delen av medeltiden o. i början av nya tiden (i anslutning till utländskt bruk) äv. användes i (det egentliga) Sv. (i sht i Götal.) o. Finl.; jfr b, d, 2, 4. (Ett) pundh Talgh .. xij skelinge. G1R 1: 151 (1523; i markegångstaxa utfärdad i Söderköping). Wij skole ecke mere fåå än j marc dansca for pundit (av vissa landbor i Västergötl., som äro skyldiga att lämna landgillessmör). .. huar the gåffue oss xx skelinga for pundit, hade the än doch jnthet oköp. Därs. 8: 304 (1533); jfr anm. nedan. 31 skeling Lubske är 1 Dalar. VaruhusR 1541. (I en samling finnas bl. a.) Konungh Erichs myntt: .. Räfuelske skillinger 2 st. Schück VittA 2: 275 (i handl. fr. c. 1623). Ett Svenskt öre räknades (i Finl. på 1500-talet) svara emot 4 Rigiska Skillingar. Hallenberg Mynt 238 (1798). I Nederländerna räknades 1651—1803 1 schilling = 12 groten = 20 flamska pund. 2NF 24: 1043 (1916). 2SvUppslB 25: 457 (1953). — särsk.
α) i uttr. skilling banko (jfr c β), om en av Hamburgs bank fastställd räkneehet för myntvärde (utgörande en fyrtioåttondel av en riksdaler hamburgerbanko); jfr BANKO II 3 a. 48 Skillingar Banco äro lika med 66 mark K:mt. VetAH 1771, s. 290.
β) (†) [jfr motsv. anv. i fsv. o. fd. skilling grot, mlt. schillinge grōte, pl., mnl. schellinghen grooten, pl., holl. schelling grooten; jfr äv. GROT, sbst.1] i uttr. skilling grot, mynt(enhet) med ett värde motsvarande 12 ”grot” (dvs. en bl. a. i norra Tyskl. förr använd myntenhet). LMil. 2: 89 (1687).
γ) i fråga om postavgifter som förr erlades vid korrespondens med Tyskl. l. orter bortom Tyskl.; äv. i uttr. förskjutna skillingar, om sådana avgifter som postkontoret i Hamburg resp. Greifswald erlade för korrespondenternas räkning. FörordnPostwäs. 32 (1703). SFS 1834, nr 43, s. 9 (: förskjutne skillingar). jfr: Fast jag skulle betala hwart ord (i ett brev från Uppsala till Gbg) med en Schilling (blir beloppet likväl icke stort). Wallenberg (SVS) 2: 115 (1766).
Anm. till 1 a. Då skilling under senare delen av medeltiden o. i början av nya tiden användes ss. räknemynt i Sv., står detta bruk i samband med motsv. bruk av den danska marken ss. räknemynt. Värdet av en skilling var 1/16 av en dansk mark.
b) (jfr anm. sp. 4044) österrikisk myntenhet 1924—1938 o. sedan 1945; äv. om mynt (i silver l. aluminiumbrons) med motsv. värde; jfr a. Affärsvärld. 1924, s. 2856. SvAffärslex. 415 (1948).
c) svensk myntenhet 1777—1855, utgörande en fyrtioåttondel av en riksdaler; äv. om 1802—1855 slaget kopparmynt med motsv. värde (stundom äv. allmännare, om skillingmynt); äv. (om förh. efter 1855) i utvidgad anv., ss. beteckning för ett värde av omkr. två öre i vissa icke officiella benämningar på öresbelopp l. öresmynt; utom i α o. ss. senare led i ssgn TOLV-SKILLING numera bl. i skildring av ä. förh.; jfr d, 2, 4. Ifrån nästkommande års början (skola), ej allenast Kronans, Banquens och alla Publique Werks räkenskaper, utan ock Handlandes Böcker .. föras i Riksdalers räkning, då en Riksdaler fördelas i Fyratio åtta Skillingar, och hwarje Skilling i Tolf Runstycken. PH 10: 731 (1776). Tidskriften kommer tills widare att utgifwas om Lördagarne och kostar hwarje nummer endast en skilling. SkillingsmagNyttKunsk. 1834, s. 2. Svenska kopparslantar af alla slag, ören, skillingar och runstycken, från Fredrik I:s till Gustaf IV Adolfs, cirkulerade i kapp med de ryska (i Finl. före 1840). Schauman 6Årt. 1: 163 (1892). Under 70-talet berättar min fader, att smederna kunde hämta 10 à 15 kannor brännvin till jul. Det kostade 16 skilling kannan. Järnbruksminn. 93 (1952). — särsk.
α) i ordspr. o. ordstäv (i sht med tanke på skillingens ringa värde; jfr d). ”Det blir derefter” — sa' presten döpte barnet för tolf skilling. Holmström Sa' han 23 (1876). Den ödet slagit till skilling, blir aldrig daler. Ström SvenskOrdspr. 95 (1926). Akta skillingen, riksdalern aktar sig själv. Holm Ordspr. 290 (1964).
β) i uttr. skilling specie (i sht förr äv. species) l. banko l. riksgälds (jfr a α), om myntenhet utgörande en fyrtioåttondel av en riksdaler specie resp. en riksdaler banko l. en riksdaler riksgälds; jfr BANKO II 3 b (α), RIKSGÄLD II 1 o. anm. nedan. NoraskogArk. 4: 410 (i handl. fr. 1782: 16 skill. specie). HH XXV. 2: 105 (1810: 6 skr banko). Huru mycket är 1/8 r:dr värd? — Man måste .. först eftertänka huru många sk. 1/8 r:dr utgör eller 6 sk. —; sedan erinra sig att dessa äro sk. species, värda 2 2/3 gånger så mycket i b:co-sedlar eller 4 gånger så mycket i r:gds. AdP 1847—48, 3: 67. Ödman LitetTill 19 (1904, 1910: 3 skillingar riksgälds).
γ) (numera bl. tillf.) närmande sig d.
α') i uttr. på skillingen, betecknande att en penningsumma angivits l. utbetalats med absolut exakthet; jfr PÅ I 47. Statsbristsumman .. öfverstiger (icke) de föregående årens med mera än 124,000 rdr, eller på skillingen den summa salpeter-skatten utgör. HT 1922, s. 175 (1829). Lars har på skillingen fått sitt och han får ej mera, utan arbete. Wetterbergh Penning. 60 (1847).
β') oeg., i sådana uttr. som (icke o. d.) för tolv skilling, ss. kvantitativ bestämning, angivande mycket liten mängd o. d. Det var icke för tolf skilling sundt förnuft i Sten, när jag släpade honom hit från Storkyro. Topelius Vint. I. 2: 365 (1860, 1880).
Anm. till 1 c. 1:o Skillingmynten följde bankosedlarnas kurs, o. deras värde i förhållande till specieriksdalern sjönk med tiden kraftigt. Enligt myntbestämningen 1830 hade en riksdaler i silver ett värde av 128 skilling banko. Från 1835 präglades skillingmynten med värden angivna i skilling banko. Då skillingräkningen officiellt upphörde 1855 motsvarade 1 skilling specie till värdet c:a 8 öre, 1 skilling banko c:a 3 öre och 1 skilling riksgälds c:a 2 öre. 2:o Till uttr. skilling banko har bildats ssgn skillingbanko-mynt, mynt med värdet angivet i skilling banko. NumismatMedd. 22: 141 (1918; om kopparmynt präglade 1835—1855).
d) i allmännare anv. av a l. c, övergående till en beteckning dels för (mynt motsvarande) ett ringa belopp: slant l. ”öre” o. d., dels (i sg. l. pl.) för pengar; särsk. dels i nekande l. därmed jämförlig sats i uttr. en (rutten o. d.) skilling (förr äv. till en skilling) närmande sig bet.: det minsta l. något alls, dels i uttr. sin sista skilling o. d., om den sista penningtillgång ngn äger; jfr c α, γ. (Rika föräldrars barn som förmås att gå i kloster för att deras syskon skola få större arv) skeer .. orett .. och hadhe them warit bättre at the hade wordet födde j så stoor fatigdom at them ey hadhe fallet en skilling til j arff. OPetri 1: 521 (1528). Samma dagh förnekiade Willom Könningh, ath hann ähr skylldigh Hannss Billeffellth thil en skellingh, som han sigier. TbLödöse 321 (1594). Min systerson är inte som jag nöjd med ljus och bröd bara, han vill ha skillingar i skrubben och spekulerar. Lundh Ljungh. 17 (1905). ”Huru mycket föreslår ni själv (som lösensumma)?” ”Inte en rutten skilling heller.” Högberg Frib. 340 (1910; om förh. på 1850-talet). Kerrman kunde ge bort sin sista skilling. Bergman JoH 178 (1926). — särsk.
β) om ringa sparkapital; äv. i litotes, övergående i bet.: förmögenhet. Mannen ligger borta året om, slösar bort sin arbetsförtjenst och kommer sedan utblottad hem igen för att med hustrun och barnen dela den förras hopsparade skilling. RiksdP 1873, 2 K 2: 277. Hon har allt en sparad skilling. Östergren (1939).
2) [specialanv. l. utvidgad anv. av 1 a l. c] ss. senare led i ssgr, betecknande penningsumma erlagd ss. avgift l. likvid l. ersättning l. utgörande löneförmån o. dyl. l. avsedd för visst ändamål; i sht förr äv. elliptiskt för sådana ssgr. PH 1: 372 (1723; elliptiskt för pantskilling). Till ett hushåll höra fyra skillingar: en nödskilling, en sparskilling, en täreskilling och en äreskilling. SvOrdspråksb. 87 (1865). — jfr APPELLATIONS-, ARBETS-, AUKTIONS-, BREVBÄRAR-, BYTES-, BÖRDE-, DEPOSITIONS-, FLIT-, FRI-, FRID-, FRI-KÖPE-, FRIKÖPINGS-, FÖRSÄKRINGS-, HYRES-, KÖPE-, LÖSE-, LÖSNINGS-, NÖD-, PANT-, PORTIONS-, PREMIE-, PROST-, REKOMMENDATIONS-, RES-, REVISIONS-, SALU-, SJUK-, SKARPRÄTTAR-, SKATTE-, SPAR-, STÄDJE-, TOBAKS-, TÄR-, VADE-, ÄRE-SKILLING m. fl.
3) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (förr) om enhet ingående i de tal som i vissa städer (av taxeringsmän) fastställdes för varje skattskyldig ss. grund för kommunal beskattning (o. som äv. tjänade ss. grund för rösträtt enligt graderad skala); jfr FYRK 2, PORTION 1 d, SKATTE-PENNING 4. Aff föreschreffne 277 Skillingar haff(e)r Pollettmestaren .. (dvs. uppbördsmannen) straxt att infordra tre {marker} silf(er) m(yn)tt på huar skilling. KristianstadRäkensk. 1672, Reese Skatt s. 3. Stundom beräknades (vid riksdagsmannaval under frihetstiden) rösterna i hela tal, så att exempelvis för 1/4 ”skilling” i taxeringslängden beräknades en hel röst. SvRiksd. 5: 250 (1934). (O. Klugh) taxerades för .. 8 skillingar .. 1686. SvGeogrÅb. 1956, s. 84. — jfr SKATTE-SKILLING.
4) [jfr motsv. anv. av t. schillinge; bildl. anv. av 1 a, c; växten har platta, runda skidor som likna slantar] (numera föga br.) i pl., om växten Thlaspi arvense Lin., penningört; jfr SKILLING-FRÖ, -GRÄS, -ÖRT. Linné Sk. 319 (1751; från Höganäs). Bolin Åkerogräs. 130 (1926; från Skåne).
Ssgr (Anm. Formen schilling(s)- användes ss. förled i ssgr på ett sätt som motsvarar användningen av schilling enl. anm. sp. 4044; för korthets skull har nedan endast formen skilling(s)- anförts ss. förled; i definitionerna har likaledes endast formen skilling använts äv. vid sådana ssgr som hänförts till 1 a o. 1 b): A: (1 c) SKILLING- l. SKILLINGS-BIBLIOTEK. bibliotek bestående av skillingtryck; äv. ss. namn på serie av skillingtryck. Skillings-Bibliothek af Swenska Klaszikerna. SwBibliogr. 1853, s. 92 (titel på serie av böcker). Ekblom Åka 11 (1933). —
(1 d) -BLAD. (skillings-) [sannol. efter dan. o. nor. skillingsblad; jfr -tryck] (†) om enkel o. billig tidning; särsk. om sådan tidning utgiven ss. tidningsbilaga (med nummer som omfattade ett blad i litet format o. som utkommo på de vardagar då den egentliga tidningen icke utkom). Skillingsblad till Snäll-Posten. (1864; titel). Skribenterna i de lösaste skillingsbladen. NordT 1883, s. 540. —
(1 a, c) -GRÄS. (skilling- 1823) (†) = skilling, sbst.2 4. Aspegren BlekFl. 48 (1823). Anm. I nedanstående språkprov användes skillings-gräs sannol. om växten Serratula tinctoria Lin., ängsskära. Namnet är i denna anv. möjl. en ombildning av sv. dial. skälegräs, ängsskära (se skärgräs). (Vid färgning av garn) lägges .. (i kitteln) 8 lod skillings-gräs eller så kallat Ängskiär, hvilket kiöpes tort på Apothequet. Warg 725 (1755). —
(1 c) -KOLLEKT. (numera bl. tillf., om ä. förh.) kollekt bestående av skillingmynt. Tegnér (1838) i 3SAH XLVII. 2: 154. —
(1 a, c) -KOLUMN. (numera bl. mera tillf.) kolumn avsedd för siffror angivande skilling. Fahlgrén Boktr. 56 (1853). —
(1 c) -LOTTERI. (förr) lotteri där varje lott kostade en skilling. Nornan 1884, s. 66 (om förh. c. 1850). —
(1 c) -LÄSNING. benämning på skrift utgiven ss. skillingtryck. Skillingsläsning för de fattige. (1852; titel). —
(1 c, d) -LÖS. (skillinga- 1920) (mera tillf.) som icke har en skilling l. (allmännare) några pengar. Bergman Hancken 309 (1920; om förh. 1806). —
(1 c) -MAGASIN. [jfr eng. penny magazine] i äldre tid, till ett pris av en skilling (i enkel utstyrsel) utgivet magasin innehållande förströelseläsning l. populärvetenskap; särsk. i namn på sådant magasin; jfr -tryck. Skillings-Magasin för spridande af allmänt nyttiga kunskaper. (1834; titel på tidskrift). —
(1 a) -MARK. (förr) mark (se mark, sbst.3 2 b) indelad i skillingar. Den danska skillingmarken af 16 skilling. Frey 1847, s. 460 (om förh. på 1400-talet). —
(1 a—c) -MYNT. (skilling- 1781 osv. skillinge- 1747. skillings- 1890 osv.) mynt med värdet angivet i skilling; särsk. (förr) till 1 a, c. König LärdÖfn. 6: 162 (1747; i Danmark). NumismatMedd. 22: 140 (1918; i Sv. 1802—1817). —
(1 a—c) -MYNTNING. myntning av skillingmynt; särsk. (förr) till 1 a, c. NF 14: 1272 (1890; i Sv. före 1855). — (1 a—
c) -MÄRKE. frimärke med valören angiven i skilling; särsk. (förr) till 1 c. Serner Birck 62 (1917). —
(1 d) -POLITIK. [jfr nor. skillingspolitikk] (numera bl. i skildring av ä. förh.) politik präglad av småskuren snålhet; jfr -system. 2NF 15: 1104 (1911). —
(1 c) -POST. (förr) av kryddkrämare i Sthm organiserad lokal postbefordran (varvid brev o. paket mot en i skilling utgående avgift mottogos för befordran till postkontoret). AB 1840, nr 24, s. 4. —
(1 c) -PRESS. (skillings-) [jfr d. skillingspresse, eng. penny press] (†) om den del av pressen som består av billiga o. för läsning bland folkets breda lager avsedda tidningar o. tidskrifter; jfr -magasin, -tryck. NordT 1884, s. 228. —
(1 a—c) -RÄKNING. mynträkning (se d. o. 2, 2 a) varvid skilling användes ss. myntenhet; särsk. (förr) till 1 a, c. 2VittAH 19: 335 (1850; om utländska förh.). Skillingräkningen var .. (på 1870-talet) allmän även på mynt med örestämpel. Saxon Handelsb. 49 (1932). —
(1 a—c) -SEDEL. jfr -mynt; särsk. (förr) till 1 c, om sådana (gm riksdagsbeslut 1848 avskaffade) svenska sedlar som utgåvos med värdet angivet i skilling. BtRStP 1828—30, 6: nr 140, s. 2. —
(1 c) -SKATT. (förr) om skatt på brännvinsbränning, som utgick med en skilling banko per kanna. QLm. 2: 42 (1833). —
(1 d) -SYSTEM. (numera bl. i skildring av ä. förh.) politiskt system präglat av småskuren snålhet; jfr -politik. Palmblad Norige 375 (1846). —
(3) -SÄTTA, -ning. (förr) vid taxering åsätta (person l. befolkningsgrupp) en l. flera skillingar; särsk. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning. MemorLandshKristianstSockenst. 23/2 1843, s. 9 (: fyrk- eller skilling sättningen). Den skillingsatta delen (av befolkningen i Kristianstad c. 1680). SvGeogrÅb. 1956, s. 72. —
-TAL. (skilling- 1771 osv. skillinge- 1687—1755. skillings- 1805 osv.)
1) till 1 a—c: antal skilling; äv. närmande sig bet.: skillingräkning; särsk. (förr) till 1 a, c. Den minsta Summa som Banken (i Hamburg) afskrifwer är 100 mark, men alt hwad går däröfwer uti skilling-tal. Zettersten AnmMynt 121 (1771). SvKrigCivCal. 1805, s. 166.
2) (förr) till 3: antal skillingar som åsatts (person l., sammanfattande, stad o. d.) vid taxering; i pl. äv. övergående i bet.: skillingar. MalmöDomb. 21/3 1687. Den med många skillingtal sittande banqueroutspelaren. AdP 1800, s. 679. Hela skillingtalet (för Malmö stad) utgjorde (år 1821) 330 7/8. BetStadgMalmöStyr. 1845, s. 33. SvGeogrÅb. 1956, s. 71 (om förh. i Kristianstad c. 1680).
(1 c) -TRYCK. [jfr d. skillingstryk] i äldre tid, till ett i skilling uttryckt pris o. i enkel utstyrsel utgivet tryckalster avsett för läsning bland folkets breda lager o. vanl. innehållande en l. flera (ofta sentimentala) visor (äv. sagor l. legender l. berättelser o. d.); äv. koll., om sådana tryckalster l. om den av sådana tryckalster bestående litteraturen; äv. allmännare, om likartade tryckalster (särsk. med tanke på billigt pris o. enkel utstyrsel); ngn gg äv. övergående till att beteckna visa o. d. tryckt i sådant tryckalster. NF 4: 1548 (1881). I vårt (svenska) skillingstryck är det på 1820- och 30-talen icke många, som oftare träffas (än visan ”Lilla vackra flicka om du vill”). Bergström LittNat. 161 (1889). Drängen dolar med snus och dryck, / pigan gnolar ett skillingtryck. Ferlin Goggl. 133 (1938). Köp ett skillingtryck, gott folk! Go vänner, köp en visa! Varför skola mänskor lida! köp den, för tjugufem öre! Höijer Solv. 86 (1954; i yttrande tillagt en försäljare 1917).
Ssgr: skilling(s)trycks-, äv. (numera bl. tillf.) skilling(s)tryck-förenkling. (mera tillf.) i fråga om litterär framställning: för skillingtryck kännetecknande förenkling av psykologi o. d. BonnierLM 1954, s. 828.
(1 b) -VALUTA. [jfr t. schillingwährung] valuta där huvudmyntet är skilling. SvD(A) 1924, nr 349, s. 20. —
B (arkaiserande): SKILLINGA-LÖS, se A.
C (†): SKILLINGE-MYNT, -TAL, se A.
Spoiler title
Spoiler content