SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
-SYNT ~sy2nt, adj., -are. ((†) superl. -est HT 1916, s. 123 (1790: försyntesta, sg. best.)); n. o. adv. -T; förr äv. -SYND, adj.
Ordformer
(-synd 1558 (: sielsynd)1833 (: skarpsynd). -synt (-dt, -th, -tt) 1523 (: selsynth, adv.) osv.)
Etymologi
[jfr d. -synet, -synt, nor. -synt; i bet. 13 bildat (efter mönster av sådana ssgr som LÅNG-BENT, MISS-LYNT, SMÅ-SINT) till frasen: som har (i ssgsförled angiven) sådan l. sådan syn (se SYN, sbst.2); i bet. 4 sannol. bildat direkt till SYN, sbst.2; i bet. 5 sannol. stelnad neutralform av SYN, adj.; formen -synd är sannol. ombildning av (hypersvecism för) -synt ss. bestämningsord till icke neutralt huvudord. — Jfr SYNT, adj.]
ss. senare led i ssgr.
1) som har (sådan l. sådan) syn (angiven i ssgsförled); som ser (så l. så); i ssgrna FÖR-, GRANN-, KLAR-, KLEN-, KORS-, KORT-, KRING-, LÅG-, LÅNG-, MÖRK-, NOG-, NORMAL-, NÄR-, RÄTT-, SKARP-, SKEV-, SKUM-, SNABB-, SNED-, STARK-, STARR-, TVE-SYNT m. fl.
2) som ser l. har förmåga att se (på ett visst sätt), som har (sådan l. sådan) synuppfattning; i ssgrna DJUP-, FJÄRR-, FRAM-, KRING-, MÖRK-, SMÅ-, SNÄV-SYNT m. fl.
3) [specialfall av 2] eg.: som kan se l. läsa (o. skriva) (det l. det); i ssgrna BOK-, BREV-SYNT.
4) som har (sådan l. sådan) uppsyn; i ssgn SKUGG-SYNT.
5) som ses, som syns, synlig; i ssgrna EGEN-, HÖG-, PÅ-SYNT o. SÄLLSYNT.
Spoiler title
Spoiler content