publicerad: 2011
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
UPP-SÄGA, -else (se d. o.), -ning (se d. o.). [fsv. upsighia]
1) (†) till 8 c: säga l. yttra l. uttala l. meddela l. läsa upp (ngt); jfr säga upp 1, 2. LPetri Kr. 13 (1559). Jag låter den, som upläser Capitlet om morgonen utur Swenska Bibelen, upsäga Jnnehållet, som står ofwanföre, på Latin. VDAkt. 1781, nr 421. Att konjugera eller böja ett Verbum, är att i en wiss ordning uppsäga alla de förändringar, som det undergår, i anseende till Personer, Numeri, Tempora, Modi. Svedbom SvSpr. 54 (1824). Cannelin (1939).
2) till 11 b: säga upp (ngn l. sig l. ngt); avstå från l. frånsäga sig l. ge avkall på (ngt); numera i sht i p. pf.; i sht förr äv. med indirekt (äv. refl.) personobj. betecknande den som ngt händer l. drabbar (se särsk. a, b, e); jfr säga upp 3. 2SthmTb. 4: 475 (1573). (Han) vpsade nu sitt hws, och alt thet han äger, att hans gäldenere måge ther medh göre skipte och dele, som the sigh bäst förlÿcke kunne. 3SthmTb. 2: 55 (1596). Thet är icke en sådhana handel, at man kan gåå tilbaka igen, och köpet vpsäja. Leuchowius Zader 78 (1620). Då jag upsade mig den senare ärhållna Permissionen, war jag därutinnan förhastig. VDAkt. 1797, nr 63. Är handelsbolag ej slutet på bestämd tid, ege bolagsman när som helst uppsäga bolaget till upplösning. SFS 1895, nr 64, s. 6. särsk.
a) med avs. på dels vänskap l. bekantskap l. gemenskap o. d., dels trohet l. lydnad o. d.; i sht förr äv. med indirekt personobj. För then skull han .. ey holled haffwer .. the troo han oss .. loffuad haffwer thaa trengher han oss ther till med nööd thet wj skulom honom mandskap opsægia. G1R 1: 30 (1521). Hans .. undersåter uppsade honom .. all tro och lydnad. Hallenberg Hist. 4: 795 (1794). Den unga kristendomen hade haft sina radikala ytterlighetsmän, som ville uppsäga all bekantskap med den hedniska visheten. Aspelin TankVäg. 1: 167 (1958).
b) med avs. på anställning l. tjänst l. ämbete o. d.; förr äv. dels med avs. på anspråk l. rättighet o. d., dels med avs. på regeringsmakt l. rike o. d.; i sht förr äv. med indirekt personobj.; jfr säga upp 3 b. OPetri Kr. 315 (c. 1540). Effter hans Lägenheet icke är lengre at bliffua qwar vthi thetta Rijke, haffue wij samma Tiänst nådeligen vpsagt honom. AJGothus ThesEp. 3: 49 (1619). Dhe upsadhe all sin prætention samma Arf angåendhe. ArvskifteSthm 18/7 1668, s. 1260. Han vpsade Rijket ifrån sigh til sin Broder Konung Magnus. Sylvius EOlai 208 (1678). Om anställningen uppsäges i anslutning till tjänstepliktens upphörande, skall .. uppsägningstid tillämpas .. icke understigande en vecka och icke överstigande fyra veckor. SFS 1939, s. 2293.
c) med avs. på kontrakt l. avtal o. d.; i sht förr särsk. med avs. på stillestånd l. vapenvila l. fred o. d. G1R 17: 357 (1545). Ryssarne .. Upsade Freden, och fohro med puck och snårck aff. Girs G1 208 (c. 1630). Upplåtelsen till brukaren – torparen – skedde medelst kontrakt. Detta gällde inte för vissa års brukningstid utan kunde uppsägas för år. Men i regel blev torparen kvar på torpet så länge som han orkade. Thorsén UpplTorp. 20 (1949).
d) med avs. på fordran l. lån o. d.; jfr säga upp 3 a. OxBr. 12: 344 (1610). Förnimma (försäkrings)Directeurerne at Husägaren som giort Lån på thes försäkrade Egendom, skulle sedan wårdslöst thermed umgå, hafwe så frihet genast upsäga Lånet. Raab Reg. 1746, 1: 11 (1745). Medel, som för gift kvinnas räkning innestå i postsparbanken, må af henne äfven utan mannens samtycke uppsägas och lyftas. SFS 1907, nr 29, s. 3. Döss o. Lannge 1050 (1915).
e) med avs. på hyreslägenhet l. arrende o. d.; i sht förr äv. med indirekt (äv. refl.) personobj.; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Wij måste bliffua Hwswille, när then stora Hwsherren (dvs. Gud) vpsäger oss thetta Jordiska härberget. Phrygius HimLif. 35 (1615). Min hustru .. (har) upsagt sig gården, och nu ther igenom är med mig och barn huswill. VDAkt. 1722, nr 43. Hyresgästen kan .. icke genom aftal afstå sin rätt att när som helst uppsäga lägenheten, om dennas begagnande är förknippadt med betydande fara för hälsan. EkonS 2: 663 (1902).
f) med avs. på hyresgäst l. arrendator o. d.; förr särsk. i uttr. uppsäga ngn (i)från bostad l. gård o. d. Stiernhielm Fateb. B 3 a (1643). Han uppsägs från sin gård, som anförtros en ann. JGOxenstierna 2: 90 (1796, 1806). Det fall, att en jordegare har rätt att uppsäga till afflyttning en arrendator, som öfverträdt arrendekontraktets bestämmelser. Kallenberg CivPr. 1: 883 (1924). Den 2 juli 1816 blev Sällskapet .. uppsagt och det gällde att skaffa nya lokaler. Bergstrand SvLäkS 55 (1958).
g) med avs. på anställd person; i sht förr äv. med refl. obj.; förr särsk. i uttr. uppsäga ngn l. sig från (äv. med l. (ut)ur) tjänst l. arbetsplats o. d. Tienstefolkets i rättan tidh upseijande och förlofs begärande. RARP 9: 402 (1664). Ty är iag högst föranlåten, här igönom, aldra ödmiukast up säja mig mäd Com(m)inistri Bestälningen, här wjd Myresiö och Lannaskede för sambl(inga)r. VDAkt. 1737, nr 408. Hvar gång de sig utur tiensten emot husbondens villja upsäja. 2RARP 18: 86 (1751). Huskaplanen .. kan vara en god själasörjare fastän han njuter kost och lön och kan från tjensten uppsägas. Thomander 2: 357 (1853). Då jungfrun inte ville hålla med henne om att Betty var socknens dåligaste kvinnsperson, blev hon uppsagd. Martinson OsynlÄlsk. 140 (1943).
Avledn.: uppsägbar, adj. särsk. till -säga 2 d, om lån l. obligation o. d.: möjlig att säga upp. Westee (1842). Fonderade inhemska statsobligationer, ouppsägbara av obligationsinnehavarna, men uppsägbara från riksgäldskontorets sida. SvRiksd. 13: 151 (1934). jfr o-uppsägbar. —
-SÄGELSE. [vbalsbst. till -säga l. säga upp] (numera bl. tillf.) särsk. motsv. -säga 2; äv. konkretare. Lind (1738). särsk.
a) motsv. -säga 2 a. Thenne wår Eedz Upsäyelse. Stiernman Riksd. 486 (1599). När Kristiern (II) hade, efter uppsägelsen i Danmark, helt plötsligt lemnat Norden, fann man det i Sverige lämpligt att .. välja sig en konung. Hildebrand Medelt. 2: 135 (1884).
b) motsv. -säga 2 b, g; jfr -sägning a. Äro hwarken Hus-bonde eller Mat-moder tilstädes wid upsäjelse-tiden, ware ändå upsäjelsen lika gild, när den med gode män skier i Hus-folckets närwaro. PH 2: 1589 (1739).
c) motsv. -säga 2 c; jfr -sägning b. Den redan inbetalda summa, som enligt kontraktets ordalydelse är förverkad vid uppsägelse å .. (köparnas) sida. MinnSvNH 11: 353 (1825).
d) motsv. -säga 2 d; jfr -sägning c. Såsom Wij .. förnimme, huru som nu på en kort tid .. en stor del .. sine Capitaler (i banken) upsagt, och thet således är til at befruchta, thet Banquen genom så hastigt och på en tid skedde opsäjelser .. torde taga någon stöt. Schmedeman Just. 1572 (1700).
Ssgr: uppsägelse-brev. (förr) till -sägelse a: avsägelsebrev (se d. o. 2); äv. (med anslutning till -sägelse c): skriftlig krigsförklaring (jfr avsägelse-brev 3); jfr -sägelse-skrift. Copien aff thett upsäielsebreffuet, som Konungens heroldt i Danmark medh sigh hijtt fördt haffuer. OxBr. 3: 1 (1611). I sitt uppsägelsebrev till konung Erik år 1434 uppgiva riksråden, att Engelbrekt tvang dem att ”bliva när honom med allmogen och värja vårt rikes land och rätt”. Minnesskr1734Lag 1: 15 (1934).
-dag. (†) till -sägelse b: uppsägningsdag. Anhålles underdånigst at .. en mera beqväm tijd för .. flyttning inrättas måtte vid ombyte i tienster, så at uppsäijelse-dagen kunde blifva vid Kyndersmässo-dagen. 2RARP 8: 611 (1734). AdP 1800, s. 1427.
-skrift. (förr) till -sägelse a; jfr -sägelse-brev. Ambrosiani DokumPprsbr. 15 (i handl. fr. 1682). (K. IX:s) önskan vid riksdagen 1602 att få till stånd en ny uppsägelseskrift från ständerna mot Sigismund. HT 1965, s. 137.
-tid. (numera bl. tillf.) särsk. till -sägelse 2 b, d: uppsägningstid. Hädanefter skal Upsäjelse tiden öfwer alt wårt Rike .. wara Larsmäszo dag. Abrahamsson 450 (1723; rättat efter orig.). Man (ansåg) sig ej kunna skrida till handling, förrän den i pantbrefvet bestämda uppsägelsetiden af sex månader förflutit. Odhner G3 2: 529 (1896). —
-SÄGNING. [vbalsbst. till -säga l. säga upp] särsk. motsv. -säga 2: handlingen att säga upp ngn l. ngt; äv. konkretare, om enskild sådan handling; jfr -sägelse. Schultze Ordb. 3886 (c. 1755). särsk.
a) motsv. -säga 2 b, g; jfr -sägelse b. Lego-Tienstens bedrägeliga upseyning i otijd. Verelius 156 (1681). Anmälan om uppsägning av personal skall innehålla uppgift om antalet uppsagda, deras yrkestillhörighet samt tidpunkten för avgången ur tjänst. SFS 1954, nr 344, s. 667.
b) motsv. -säga 2 c; äv.: uppsägningstid; jfr -sägelse c. Den vid stilleståndet i Schlatkow tillagde artikel om 30 dagars uppsägning, i stället för de i sjelfva fördraget beramade 10. Crusenstolpe Mor. 6: 13 (1844). Avtalet anses vara uppsagt, då medkontrahenten fått del av uppsägningen, och först från denna tidpunkt börjar uppsägningstiden att löpa. Lang FinlSjör. 353 (1932).
c) motsv. -säga 2 d; jfr -sägelse d. Lån bewiljas .. Emot proprie borgen, på wisz återbetalningstid eller uppsägning. SPF 1834, s. 516. Fonderade inhemska statsobligationer, ouppsägbara av obligationsinnehavarna, men uppsägbara från riksgäldskontorets sida, dock att uppsägningen kunde ske först efter tio år. SvRiksd. 13: 151 (1934).
d) motsv. -säga 2 e, f. UUKonsP 20: 252 (1693). Som bekant sker laga uppsägning för arrendator och brukare på Thomæ-dag, hvilken infaller tre dagar före jul. Sundblad GBruk 159 (1888). Villaägaren ville .. själv disponera båda lägenheterna varför hyresgästen sades upp. Uppsägningen blev dock underkänd i hyresnämnden. MorgT 1948, nr 252, s. 5.
Ssgr: uppsägnings-dag. om dag då uppsägning sker l. kan ske; jfr uppsägelse-dag. PH 5: 3408 (1752). Hyresgäst, som dröjt med hyrans erläggande öfver förfallodagen och i följd däraf uppsäges i laga ordning, bibehålles likväl vid sin hyresrätt, om han erlägger hyran senast 12:e söckendag från uppsägningsdagen. 2NF 36: 534 (1923).
-lån. (förr) till -sägning c. Uppsägningslånen, som mestadels utlämnas mot realsäkerhet, hafva fått sitt namn däraf, att de förskrifvas med ömsesidig rätt till uppsägning inom 8 dagar eller efter 1 à 3 månader. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 72 (1897).
-räkning. (förr) till -sägning c; jfr -räkning 1 d. Uppsägningsräkningen är jämte sparkasseräkningen den andra inlåningsform, som kan sägas intaga en mellanställning mellan den långfristiga och avista inlåningen. HandInd. 535 (1927).
-rätt. särsk. till -sägning c, d. Den omständigheten, att uppsägningsrätt tillagts köparen. 1NJA 1874, s. 499. Vid alla lån förbehålles sex eller tolf månaders uppsägningsrätt. SFS 1892, nr 32, s. 24. Professor Lundstedt föreslog, att fri uppsägningsrätt och fri hyresbildning skulle råda. SvJuristT 1937, s. 521.
-tid. om den tid som förlöper l. skall förlöpa mellan tidpunkten då en uppsägning meddelas o. tidpunkten då uppsägningen träder i kraft; särsk. (o. numera företrädesvis) i fråga om anställnings- l. hyresavtal o. d.; förr äv. om tidpunkt då uppsägning sker l. kan ske (jfr -sägnings-dag); jfr uppsägelse-tid. Ehuruwäl all möijelig anstalt skulle synas wara redan giord .. til att bringa tienste-folck .. til ett ordenteligit och skickeligit upförande både under thes tiensteåhr, som och wid de lagliga upsägningstiderna .. likwäl är det (osv.). 2BorgP 5: 489 (1734). Uppsägningstiden får enligt hyreslagen vara högst tre månader. Küng HbRätt 93 (1989). —
-SÄNDA, -ning. [fsv. upsända] särsk.
1) till 1: (låta) sända l. skicka (ngt (l. ngn)) upp l. uppåt; äv. oeg. l. bildl. (äv. med sakligt subj.); jfr -skicka 1. Om jorden giömer något mineral eller annat sådant, skal hon upsända en swafwelachtig stank. Serenius EngÅkerm. 118 (1727). Ur det hål, som uppsände den svarta röken, uppstego eld-massorna. Atterbom Minn. 519 (1818). Yawlen ändrade kurs, kryssade tillbaka och uppsände lotsflaggan. SDS 1896, nr 599, s. 2. (I) stenhuset började elden tränga sig in, i det att rök varsnades i en tambur, hvilken sannolikt antändts af hettan. Här afvärjdes dock faran genast af ett par uppsända brandsoldater. SD(L) 1901, nr 234, s. 2. särsk. (numera bl. i religiöst spr.) med avs. på bön o. d.: sända upp (till Gud l. himlen o. d.); delvis med anslutning till 3. Jag hafwer all hog til jordene wändt, / Och sällan til Himmelens Herre / Botfärdiga tankar upsändt. Spegel Pass. 498 (c. 1680). I ottesång borde ”en predikant” .. hålla en uppläsning ur nya testamentet; därjämte uppsändes böner om fred, föda och Guds beskydd. ÅbSvUndH 1: 55 (1921).
2) till 2: sända upp (ngn l. ngt); jfr -skicka 2. OxBr. 5: 412 (1626). Ansenliga summor insamlade här i Stockholm hafva blifvit upsände til fattige i Dalarne. Fischerström Dagb. 71 (1773). Konung Gustaf Adolph tillät .. at den Ätt, som icke kunde upsända någon til Riksdagar .. finge förordna Fullmägtig af en annan slägt. Schönberg Bref 1: 209 (1778). Fortsättningen och slutet af den genomsedda ”Athenaren” skall under veckans lopp uppsändas (till Sthm). Rydberg Brev 2: 49 (1866).
3) till 8 f, med avs. på läte l. rop o. d.: upphäva (se d. o. 1 d). Så snart han det gjordt, blef han helt tyst, och upsände en djup suck. Ekelund Fielding 204 (1765). Näst före krigets utbrott .. hördes politiska folkförsamlingar upsända ett allmänt rop om ett tyskt nationalparlament. Svedelius Statsk. 2: 248 (1868). Sedan .. (räven) hade uppsänt ett par vrålanden till, blev allt tyst. Lagerlöf Holg. 1: 111 (1906). —
-SÄTTA, -else (†, RA I. 3: 157 (1593), Lind 1: 834 (1749)), -ning; -are (se d. o.), -erska (tillf., DN 1896, nr 9524 B, s. 4 (: bladuppsätterska) osv.). [fsv. upsätia. — Jfr -sättning, sbst.2, uppsats]
1) till 1.
a) placera (ngn l. ngt) uppe (på ngt); lyfta upp o. d.; jfr sätta upp I 5 b. Mark. 4: 21 (NT 1526). Bleff så .. Her Peder Synnanweder .. dömd till en forrädere till stegell och hiwll .. Bleff så affrettadt och vpsatter .. på then högste backan söder frå Staden. Svart G1 114 (1561). Amorina framträdde till altaret och uppsatte barnet derpå. Almqvist Amor. 172 (1822, 1839).
b) (†) till 1 b: skjuta l. sticka upp (ngt) (jfr sätta upp I 7); äv. intr., om gång (se d. o. III 2): skjuta l. sticka upp. Inga örter hade ännu wågat uppsätta något blad utom Alchemilla .. och Potentilla adscendens .. som i dag först wisade sig. Linné Sk. 1 (1751). De i Clausthal brutna gångarna, hvilka uppsätta i lerskiffer och gråvacka. JernkA 1884, s. 79. Hemberg JagtbDäggdj. 294 (1897; med avs. på horn).
c) till 1 c: hänga l. fästa l. sätta upp (ngt) (på ngt); särsk. i fråga om signal om vapenvila, med avs. på fana l. hatt (jfr d. o. 1 f); äv. oeg. l. bildl.; jfr sätta upp I 5 a. OPetri Kr. 185 (c. 1540; med avs. på hatt). Gudh haar siin Sool igen vpsatt. Ps. 1695, 361: 1. (Klockaren) upsätter Ziffrorna på Numer-taflorna. Wallquist EcclSaml. 1–4: 255 (1759). Då Willebrand ansåg fienden ej längre kunna hejdas, blef en hvit fana uppsatt till tecken, att man ville gifva sig. Malmström Hist. 2: 319 (1863). Våderna befinna sig i samma skick, vari de lämnade tapettryckeriet, med .. på sidorna smala otryckta kanter, avsedda att bortskäras vid uppsättandet. KarlJohStil. 12 (1924). jfr rullgardins-uppsättning.
d) till 1 g: fälla l. vika l. fästa upp (ngt); särsk. med avs. på hår l. fläta o. d.: sätta upp (se sätta upp I 9 e); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret (se särsk. slutet); numera i sht i p. pf. Hon hade håret uppsatt i en knut i nacken. Den 18 (mars) .. då wij .. blefwe angrepne och medh spente bössor och opsatte haner hootade att mista lifwet eller gifwa peningar. Dahlberg Dagb. 69 (c. 1660; uppl. 1912). Han sin Dom afhörde .. hwar på han lät en sin Pagie .. upsättia sit hår och förbinda sine ögon, hwar effter Hufwudet wardt honom afslaget. Dryselius Måne 290 (1694). En frisyr som snabbt kan förvandlas och gör sig utmärkt i en uppsättning. Femina 2003, nr 7, s. 134. jfr hår-uppsättning. särsk. mil., ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att i höjdled rikta in sikte på eldvapen; äv. konkretare, om vinkel i höjdled mellan siktlinje o. kärnlinje; förr äv. konkret, om upphöjt sikte på eldvapen. Törngren Artill. 2: 90 (1795). Ett .. upphöjdt sigte kallas Uppsättning, och består af en liten, i öfra ändan med sigte försedd skifva. Hazelius Artill. 83 (1833). Ändamålet med ”uppsättningen” är .. att gifva kanonens kärnlinie en riktning, som går så mycket öfver det mål, som skall beskjutas, som projektilen på grund af tyngdkraftens verkan sänker sig under sin väg till målet. Wrangel SvFlBok 139 (1897). NE (1996; om vinkel).
e) till 1 h: resa l. ställa upp (ngt) i mer l. mindre lodrät ställning. På .. (run)stener finnes intit annat scriffuit vtan theres nampn som ther begraffne äre, och theres som stenen vpsatte. OPetri Kr. 82 (c. 1540). Den lilla jullen ligger säkert uppdragen och bredvid den finns en rödblåvit parasoll uppsatt. Anderson Brev. 581 (2004). jfr sädes-uppsättning.
f) (numera mindre br.) till 1 h γ, refl., i mer l. mindre bildl. anv.: sätta sig upp (se sätta sig upp 7) (mot ngn l. ngt) l. trotsa (ngn l. ngt) (jfr 7 c o. -resa, v.2 3 a); förr äv. tr., i sådana uttr. som uppsätta huvudet, trotsa l. vara uppstudsig o. d. (jfr huvud 1 j). G1R 1: 36 (1522). Haffva dee alreda begynt att upsettia huffvuded och meent att tijllijka innen kort komma til de landh igen, de mist haffva. AOxenstierna 6: 471 (1631). Om ständerna ville hålla sina förra beslut, yrkade .. (hertig Karl) att alla .. som dagligen uppsatte sig mot honom, måtte tillbörligen straffas. SvH 4: 259 (1904).
2) [sannol. i oeg. l. utvidgad anv. av 1] (†) ställa upp med l. satsa l. riskera l. våga (ngt), i sht dels med avs. på gods l. liv l. förmögenhet o. d., dels i sådana uttr. som uppsätta och våga ngt för ngn, uppsätta ngt med ngn; särsk. i fråga om vadslagning l. spel o. d., särsk. i uttr. uppsätta (ett) vad, slå vad l. träffa överenskommelse om spel. OPetri 2: 101 (1528). Då vele och skole vij (dvs. hertig J.) .. hafve ospart till at upsättie medh Sveriges rijkes konungh och thess trogne inbyggere all vår välfärdh och förmögenheet .. till at afvärie rijksens skade och förderf medh. G1R 27: 244 (1557). (Prästerskapet) hafwe .. tillsagt oss huldskap och manskap, och att the för oss wele opsettie och wåghe bådhe lif och blodh. RA II. 1: 93 (1612). Vanligen medtog .. (G. III) någon kavaljer, med hvilken han täflade. Ibland uppsatte han vad. 2SAH 42: 41 (1867). Lindberg Hârûn 127 (1900).
3) i bildl. anv. av 1 a.
a) utse l. utnämna (ngn) till hög(re) tjänst o. d., särsk. i sådana uttr. som uppsätta ngn på tronen, utse l. utropa ngn till kung o. d.; förr äv. i uttr. uppsätta ngn till l. för ngt (i sht kung l. påve o. d.) (jfr -höja 1 slutet β); äv. med sakligt subj.; jfr sätta upp I 4. Noreen o. Meyer 2 (1526: för). Vppå sitt otta och trettijonde Åhr vpsattes han til Påfwe. Schroderus Os. III. 1: 23 (1635). Förän han blef upsat til thet förnäma Ämbetet (som biskop), wijste han sin Lärdom uti .. andra ringare. Spegel Kyrkioh. 2: 152 (1707). Skulle ännu en gång ett oblidt öde uppsätta på Sveriges tron en egenmäktig konung, skall dock den förenade kraften af hans rådgifvares föreställningar .. bryta hans våldsamma lynne. Järta 1: 47 (1809). Amilcas .. som för sin manhaftighet blifvit uppsatt till konung öfver Karthagerna. Carlstedt Her. 3: 140 (1833).
b) befordra (ngn); äv.: berömma l. (lov)prisa (ngn l. ngt); numera i sht i p. pf., stundom förstärkt med hög, i adjektivisk anv.: som har hög ställning, framträdande (äv. i överförd anv., om ställning o. d.); jfr -höja 1 slutet β, δ. En högt uppsatt tjänsteman. G1R 2: 96 (1525). (Vi) besluta, at en Präst eller Lewit, hwilkens Hogh är til Echtenskaps Begärelse .. skal icke vpsättias til högre Grad. Schroderus Os. 1: 798 (1635). Detta förnuft, stundom så högt uppsatt, stundom åter så snöpligen jäfvadt. Leopold 4: 310 (c. 1820). Carl Johan fick underrättelse om en artikel i Minerva, som högt uppsatte Heurlin, men förklarade hans colleger för nulliteter. Reuterdahl Mem. 214 (1859). Det betungande officiella .. umgängesliv, som personer i uppsatt ställning hade att underkasta sig. Paulsson SvStad 1–2: 151 (1950). jfr högt-uppsatt.
4) till 1 e, 10: bygga (upp) l. uppföra l. montera (ngt); särsk. med avs. på väv: sätta upp (se sätta upp I 9 a); förr äv. med indirekt obj.; jfr sätta upp I 9. Ath the än nw haffue vpsatt eth stycke wold (dvs. vall), wijd fem alne hög, ther then annen nidsanck. G1R 12: 240 (1539). Dee som ähre boendes inom bohmen eller staquettet och där hafwe opsatt sigh huus och byggninger. BtÅboH I. 10: 115 (1651). Enär gärdesgård omkring åker eller äng .. blåser neder, eller eljest befinnes odugelig, bör den straxt .. upsättas. PH 6: 4792 (1758). Denna maskin utgör .. ett helt för sig, hvarföre den är transportabel samt kan lätt och hastigt uppsättas öfverallt. TT 1871, s. 117. MärthaskolHb. 286 (1941; med avs. på väv). jfr ny-uppsätta o. maskin-, spant-uppsättning. särsk.
a) (†) med avs. på skepp o. d.: (börja) uppföra l. bygga; jfr resa, v.2 4 a. G1R 11: 19 (1536). Stiernman Com. 3: 409 (1666).
b) (†) med avs. på mat(rätt): tillreda l. anrätta; särsk. med avs. på fågel: sy l. binda upp (jfr sätta upp I 9 c). Schroderus Comenius 566 (1639). När Pasteyen är uppsatt, lägg där i Kyklingar uthi stycken .. öfwertäck dhem medh samma Degh. Rålamb 14: 116 (1690). Vid uppsättning (= uppsyning) av en tam- eller vildfågel använder man sig av fågelnål .. och fint .. bomullsgarn. StKokb. 413 (1940).
5) [utvecklat ur 4] (numera mindre br.) inrätta l. öppna l. grunda l. sätta upp (se sätta upp I 10) (ngt); förr äv.: anlägga (odling o. d.). Psalt. 107: 36 (öv. 1536). Dhen kryddegården, som Hr Steen i sin tijdh på egen bekostnadt upsatt. VDAkt. 1696, nr 229 (1691). Sedan han .. uppsatt sitt lilla bo utaf intet fann han sig (skuldsatt). Topelius Fält. 5: 74 (1867). Han bor tillsammans med sin mor, som efter sin mans död flyttat till staden och där uppsatt en liten hvitvaruhandel. PT 1900, nr 46, s. 3. Så snart stämpelskatten försvunnit, uppsattes tidningen The Daily Telegraph. Bjurman 3Statsm. 34 (1935).
6) till 2, 10, utan särskild tanke på vertikal riktning: anbringa l. placera (ngn l. ngt) (ngnstans); äv. övergående i bet.: besätta (se e); ss. vbalsbst. -ning i fråga om sammanförda l. sammanhörande personer l. föremål l. företeelser se särsk. -sättning, sbst.2 HH 20: 147 (c. 1565). (Jag) har .. måst uppsätta vagnen 16 mil härifrån för att nyttja bondslädar. MoB 10: 16 (1795). I det sammanlagdt 8 nya fältbatterier uppsatts i linien. IllMilRevy 1898, s. 118. (Man) synes .. icke ännu hafva funnit behöfligt att anbringa signa i böckerna (i biblioteket) och anteckna dessa signa i katalogerna, för att lätta framtagandet och uppsättandet af böckerna. Annerstedt UUH II. 2: 335 (1909). särsk.
a) (†) sätta i land (ngn l. ngt (i sht båt o. d.)). Efter hijtt til oss är kommin en brefdragare ifrå Lybke, som upsatt blef i Calmerne af ett svenskt skep eller skute, som sig til Stocholm achtett hade. G1R 20: 343 (1549). Hülphers Norrl. V. 1: 273 (1789).
b) (†) lägga (ngt) på lager l. i förråd o. d., deponera. VinkällRSthm 1585. Då .. (handlaren) icke kunde anses hafva allenast med godsets uppsättande å Djupön fullgjort sin åtagna leverans-skyldighet .. måste (han) anses pligtig. 1NJA 1874, s. 355.
c) (†) med avs. på kreatur o. d.: ställa in i stall o. d. (efter betessäsong); jfr ställa upp 1 e. Rålamb 13: 98 (1690). Det är .. wanligt i landsorterne, at i början af September upsätta och göda den utsedde stor-boskapen, sedan den förut fått beta i stubb-gärdet efter inbärgningen. Fischerström 2: 440 (1780).
d) sätta upp l. ihop (här l. regemente l. (fotbolls)lag o. d.); förr äv. med avs. på soldat l. vakt(post) o. d.: sätta ut, placera; jfr -ställa 3 a o. sätta upp I 2 a, b. AOxenstierna 7: 615 (1632). Schmedeman Just. 917 (1685; med avs. på vakt). Så hade redan år 1621 .. det första ständiga regementet, 1410 man starkt, blifvit af Dalallmogen uppsatt. Oscar II V. 2: 3 (1861, 1892). Till denna match hade det lyckats Allmänna idrottsklubben att uppsätta ett godt lag, det bästa under sommaren. NordIdrL 1901, s. 310. En rapport från .. 1948 påstår att vid mobilisering skulle man i Polen kunna uppsätta motståndsförband om 400 000 man. DN 23/6 1998, s. A6. jfr ny-uppsätta o. soldat-uppsättning.
e) (†) besätta (se d. o. III 6 a α) (plats l. tjänst l. nämnd o. d.); jfr tillsätta 6 c, d. OPetri 4: 307 (c. 1540). Då Sacellanien uti Åhseda Pastorat .. är ledig blefwen och fordrar upsätning. VDAkt. 1731, nr 381. SKN 1841, s. 76.
f) (numera mindre br.) sätta (text l. tryckark o. d.); jfr sätta upp I 18. ConsAcAboP 1: 412 (1649). Småningom kunde allt större partier av Nya allmänna historien lämnas till uppsättning i tryck hos Carlbom. 3SAH LXV. 2: 92 (1955).
g) metall. sätta upp (se sätta upp I 14) l. påsätta (se d. o. 1 f) (ngt); särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om (mängd av) kol l. smältgods o. d. som påsätts; jfr sätta, v.3 I 25 a, sättning, sbst.2 8, o. på-bära 1 a. G1R 20: 112 (1549). Hvarje s. k. uppsättning består af ett visst mått träkol, kåks, ved m. m., som ihälles först, samt en deremot svarande vigtmängd malm och fluss, som utbredes öfver kolsättningen. UB 4: 88 (1873). Lindroth Gruvbrytn. 1: 93 (1955; med avs. på ved). jfr gods-, kol-, malm-, slagg-uppsättning m. fl.
7) till 7.
a) (numera mindre br.) till 7 a, med avs. på pris l. hyra l. ngts värde o. d.: höja l. öka; jfr sätta, v.3 I 39 a. G1R 1: 197 (1524). At ett par dalers större dyrhet på spannemålen upsätter straxt alla jordbrukarenas afgifter. Fennia XVI. 3: 73 (1761). En del tillverkare ville uppsätta prisen särskildt för stångjern. SD(L) 1896, nr 378 A, s. 8.
b) (†) till 7 a: skjuta upp (ngt); vänta med (ngt) l. med att göra l. ta itu med (ngt); äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av med; jfr -skjuta 4 o. sätta upp I 13. Epter islösning oc onde væger ære tha förmodendis vpsatte vj samme möte pa the danskes behag in til en maanad epther pascha. G1R 1: 188 (1524). (Inför bröllop) skall man fader och moder .. tillsäija sex wekur för then dag som han bröllop begärer, och icke längre upsättia medh bröllopet. Lagförsl. 305 (c. 1606). MolbechBrevveksl. 2: 122 (1838).
c) (numera mindre br.) till 7 e β: sätta upp (se sätta upp I 3) (ngn) (mot ngn l. ngt); uppegga l. uppvigla. LPetri Job 15: 13 (1563). (Hertig Karl) tillbjöd kanslipresidentsplatsen åt Stedingk .. men denne, uppsatt af Ehrenheim och Ugglas, nekade enständigt att mottaga den befattningen. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 182 (1809). Malmström Hist. 1: 146 (1855).
8) till 8.
a) med avs. på pris (se pris, sbst.3 III 1) l. belöning o. d.: sätta upp (se sätta upp I 11). Lagerbring 1Hist. 2: 617 (1773). Den dyrbara vandringspokal, som .. grefve Clarence von Rosen 1899 uppsatte till täfvlan. IdrB 1: 16 (1905).
b) till 8 b, med avs. på teaterstycke o. d.: iscensätta l. regissera (jfr sätta upp I 15); numera i sht ss. vbalsbst. -ning i mer l. mindre konkret anv. Flere äldre pjeser hafva .. blifvit ånyo upsatta, med, till en del, ny personal. Beskow Theat. 1832, s. 7. Vad uppsättning och regie beträffar, gåvo de ej intryck av allt för stor omsorg. Dekorationerna voro visserligen rätt vackra, men åtskilliga detaljer störde deras verkan. Peterson-Berger Recens. 1: 25 (1896, 1923). jfr scen-, teater-uppsättning.
c) till 8 e: föra upp (se föra upp 8) (ngn l. ngt) (på förslag o. dyl. l. i förteckning o. d.); jfr sätta, v.3 I 34 a α. UpplDomb. 7: 41 (1550). När någon Huusfader, med sine Barn och Tienstefolck tillijka wil undfå skriftermåhl, måste den samma .. upsättia hwars och ens Namn på en Lista. Kyrkol. 8: 2 (1686). Konungen hade redan på färden öfver Östersjön uppsatt sina anmärkningar vid de ryska förslagen. 3SAH 9: 186 (1894). Ännu vid frihetstidens slut var det endast i undantagsfall en regementschef uppsatte en ofrälse på förslag till officer. Ekstrand Karlbg 14 (1937).
d) till 8 e: avfatta l. upprätta (dokument l. skrivelse l. testamente o. d.); sätta ihop l. formulera (förslag l. förteckning l. lista o. d.); särsk. i uttr. uppsätta ngt i skrift o. dyl. l. på svenska l. latin o. d.; äv. med avs. på recept l. räkning. RP 5: 19 (1635). Förteckning på standarers och fanors .. färger i Sverige .. uppsatt den 15 martii anno 1675. MeddRiksheraldÄmb. 10: 112 (1675). (Synder liknar) en krog, hwarest werden för sina gester hafwer fram allahanda som lustigt är .. men vpsetter sedan för them en sådan räkning, at the klå sig bak öronen. Münchenberg Scriver Får. 92 (1725). Schönberg Bref 1: 245 (1778: på Latin). Palmblad Fornk. 2: 71 (1844: i skrift). Hon önskade .. få sitt testamente uppsatt och behöfde sakkunnig hjälp därtill. Fahlcrantz Kyrkoh. 84 (1907).
9) till 10 c: bestämma l. fastställa (ngt), särsk. med avs. på tid(punkt) o. d.; förr äv.: stadga l. föreskriva (ngt), särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: bestämmelse, påbud; jfr sätta, v.3 I 38. OPetri 2: 87 (1528: vpsätningar). Kåper .. brachte besked at bröllåppe war upsat till ten 7 mai. Carl IX Cal. 3 (1581). Aldenstund ingenting utur akt låtas bör .. hafva Committerade, at .. efter de berömdaste och mäst godkände Chronologorum räkning, upsätta tiden af verldenes ålder, för de där omnämde händelser. Wallquist EcclSaml. 5–8: 36 (1773). Samma ordning som .. (grekerna) tyckte sig finna uppsatt för människolivet ville de återfinna i naturen och tvärtom. Wifstrand GrKultHFas. 8 (1950). särsk. med avs. på mål l. villkor l. motiv o. d. Min Kärleek han är reen / Dhen andra dher uthaf een Skugga eller skeen / Som har upsatt sitt måhl, i wällust och i smeker. Skogekär Bergbo Wen. 151 (c. 1650, 1680; uppl. 1993). En fullkomligt gnistfri gång var uppsatt såsom hufvudvillkor i kontraktet. TT 1894, M. s. 50.
-instrument. (numera mindre br.) till -sätta 1 d slutet, om riktinstrument; jfr instrument 1 a. KrigVAH 1834, s. 77. SAOL (1973).
-mål. metall. till -sätta 6 g, om inmatningsanordning upptill i masugn; jfr påfyllnings-mål. PH 8: 7154 (1766).
-platå. (†) till -sätta 6 g: plattform l. balkong i anslutning till uppsättningsmål; jfr platå 3. JernkA 1894, s. 97.
-stång. (förr) till -sätta 1 d slutet, om stång använd vid inriktning av tyngre eldvapen i höjdled; jfr rikt-stång 2. Fältpjeserne äro försedde med en fast uppsättnings-stång af 2 tums längd vid Kanonerne. KrigVAT 1842, s. 67.
-verkstad. (förr) till -sätta 4, om verkstad för montering av maskiner l. fordon o. d. I uppsättningsverkstäderna funnos för tillfället under arbete bland annat 11 lokomotiv. TT 1871, s. 346. —
1) motsv. -sätta 1, 4, om person som (yrkesmässigt) sätter upp (ngt); montör. Lind 1: 222 (1749). Uppsättare av åskledare. Lidforss Vetensk. 78 (1900). Maskinställare (uppsättare, riggare) förser verktygsmaskiner med verktyg och ställer in dem för önskad bearbetning. SvYrkeslex. 2: 305 (1973). jfr maskin-, rullgardins-uppsättare.
2) (förr) motsv. -sätta 6 g, om person som yrkesmässigt uppsatte malm l. kol o. d.; jfr på-sättare 1. G1R 19: 103 (1548).
3) (†) motsv. -sätta 8 (d), om person som sätter upp (se sätta upp I 20) l. författar skrivelse o. d. 2RARP 18: 508 (1752). Om jag vore en literär skribent, i stället för, som jag hoppas, en tämligen rutinerad uppsättare af inlagor .. skulle jag (osv.). Feilitzen Wern. 78 (1874). —
-SÄTTNING, sbst.2 Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av vbalsbst. uppsättning se -sätta. [vbalsbst. till -sätta o. sätta upp] motsv. -sätta 6, om grupp l. samling av personer l. föremål l. företeelser som har ngt gemensamt l. hör samman; särsk. med bestämning inledd av prep. av l. med (förr äv. i). särsk.
a) om mer l. mindre klart avgränsad grupp l. samling av personer; förr särsk. i uttr. (av) (den) gamla uppsättningen, (av) (den) gamla stammen (se stam, sbst.3 II 5 b). Choræus Bref 131 (1803). (Prosten) var af den så kallade gamla uppsättningen, lät kalla sig kära far, och sade du åt alla sina församlingsboer. CFDahlgren 5: 3 (1832). (Det) vore .. skam, om af hela den nuvarande uppsättningen i Akademien intet afseende fästades på ett bland hufvudföremålen för Akademiens stiftelse. 3SAH XLVIII. 2: 252 (1843). Den första uppsättningen av Karl XII:s fältkansli räknade .. i sin krets en rad av kansliets mest lovande begåvningar. KansliH 1: 153 (1935). jfr reserv-uppsättning.
b) om grupp av företeelser l. föremål (särsk. dels egenskaper l. lögner o. d., dels verktyg l. husgeråd l. kläder o. d.) som hör samman l. utgör en samling, uppsats (se d. o. 2), omgång (se d. o. II 8). En uppsättning lögner som underlättar vardagen. Barchæus LandthHall. 85 (1773). (Laboratoriets) uppsättning i maskiner och instrument torde .. vara utan sitt motstycke i världen. TT 1899, Allm. s. 266. En uppsättning torra och varma kläder. Adelsköld Dagsv. 3: 226 (1900). (Han har) visat prov på en uppsättning egenskaper – sparsamhet, flit .. och måttfullhet – som av en .. statsvetare kallats ”svenska”. GbgP 24/7 1988, s. 2. jfr apoteks-, instrument-, redskaps-, reserv-, servis-, syrtut-, tecken-uppsättning m. fl. —
(8) -SÖKA, -else (†, Linc. Oo 4 a (1640)), -eri (tillf., DN 19/6 1974, s. 20, osv.), -ning; -are (Linc. Rr 3 a (1640) osv.), -erska (†, Linc. Oo 4 a (1640), Hubendick FlickLek. 65 (1879)). [fsv. upsökia]
1) söka l. leta upp (ngt l. ngn); särsk. (o. numera nästan bl.) med förbleknad bet. av sökande l. letande (se a, b); förr äv. dels: efterforska l. söka ta reda på l. undersöka (ngt), dels övergående i bet.: finna l. upptäcka. G1R 1: 257 (1524). (I människan) är mera aff Gudhi jnsatt, än noghon menniskia vpsökia kan. OPetri 3: 521 (c. 1535). Man upsöker felen i en Författares lefverne, då man ej finner dem i hans skrifter. Kellgren 3: 217 (1793). Kamelen kan genom lukten uppsöka watten på milslångt afstånd. Holmström Ström NatLb. 1: 75 (1851). Vi uppsöka först i tabell I kaloritalet för män med vikten 55 kg. Bolin VFöda 150 (1933). särsk.
a) med avs. på dels person, dels plats l. ort l. myndighet l. institution o. d.: bege l. söka sig till l. besöka, särsk. i syfte att få hjälp l. råd l. vägledning o. d.; äv. övergående i bet.: vända sig till, anlita. RA I. 2: 245 (1568). Erich Gustafson .. och Steen Banner, och någre flere, hwilke .. (rådsherrarna) hafwe kunnat sigh til hielp opsökie. Chesnecopherus Skäl M 1 a (1607). Jag uppsökte åhr 1732 ett gått Logemente hos fromt Gudfrucktigt folk. Gadelius Tro 1: 85 (i handl. fr. c. 1770). Hans enda umgänge utgjordes av .. lektor Lucius, som han då och då uppsökte på Stadshotellet. Hellström Malmros 79 (1931). Eftersom ni uppsökt mig vid denna timme utgår jag från att ert ärende är angeläget? Jersild 50Fräls. 133 (1984). särsk.
α) (†) i p. pf.: eftersökt (se d. o. 2). Denna lätthet, att kläda hvad ämne som helst i poëtisk drägt .. gjorde honom lika uppsökt i allmänna gillen, som dyrbar i enskilda kretsar. BvBeskow hos Stiernstolpe ESkr. 12 (1833). NF 4: 738 (1881).
β) i p. pr., i adjektivisk anv. om (viss) verksamhet l. aktivitet o. d.: som söker upp l. besöker publik l. allmänhet o. d. Statskyrklighetens snäva ämbetsmannasynpunkter gjorde den uppsökande själavården till ett undantag. Prästen skulle sökas, men icke söka. Brilioth SvKyrkKunsk. 287 (1933). 2 miljoner satsas på uppsökande verksamhet så att teater- eller musikgrupper kan besöka daghem, fritidshem och fritidsgårdar. DN 21/1 1995, s. D5.
b) (†) med avs. på skäl l. bevis o. d. Bergklint Vitt. 234 (1772). Bland de anklagelser dem Jesu fiender .. uppsökte emot honom, sattes icke i det lägsta rummet den, att han hade utgifwit sig för en konung. Thomander Pred. 1: 1 (1849). Wi få här i det arma Pommern se .. prof på Tzar Peters innerliga lust att uppsöka swepskäl för utöfwandet af någon grymhet. Afzelius Sag. XI. 2: 147 (1870).
2) (†) eftersträva l. eftertrakta (ngt); jfr eftersöka 3. Wij Karl giöre witterligit, att .. wij ifrån wår förste barndoom .. althid hafue åstundet och opsöcht det, som uårt kiere fäderneslandh kunne hafue warit til förkofring och förbetring. PrivSvStäd. 4: 485 (1608). Utmärkta dygder uppsökte .. (Tiberius) icke, laster åter hatade han. Kolmodin TacAnn. 1: 99 (1833).
Spoiler title
Spoiler content