publicerad: 2002
SÄTTNING sät3niŋ2, sbst.2, förr äv. SÄTTING (anträffat bl. ss. senare led i ssgr), sbst.2, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -ar (G1R 2: 3 (1525: wndsetningar) osv.) ((†) -er G1R 1: 191 (1524: framsætinger), Gyllenius Diar. 181 (c. 1670)).
Ordformer
(sett- (set-) 1524 (: wnnsetning)—1732. sätt- (sät-) 1522 (: untsätning) osv. — -ing (-gh) 1524 (: vntseting)—1545 (: vndersätingh). -ning (-y-, -gh) 1522 (: untsätning) osv.)
Etymologi
[fsv. sätning, säting (ss. senare led i ssgr); motsv. d. sætning, fvn. setning; vbalsbst. till SÄTTA, v.3]
A. i abstr. anv.: handlingen l. förhållandet att sätta l. sätta sig; äv. i konkret(are) anv. som ansluter till anträffade abstr. anv. (jfr B). — jfr AV-, BE-, BETYGS-, EFTER-, ER-, FORT-, FRAM-, FYRK-, FÖR-, FÖRSLAGS-, IGEN-, IGÅNG-, KNEKTE-, MOT-, MÅL-, NED-, PROGRAM-, PÅ-, REKORD-, SAMMAN-, SCEN-, SKULD-, TILL-, UND-, UPP-, VID-, VÄRDE-, ÅT-, ÖVER-SÄTTNING m. fl. — särsk.
a) motsv. SÄTTA, v.3 I 13 a, särsk. a γ, η β', ϑ, κ, konkretare, med tanke på resultatet. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 23 (1839; motsv. I 13 a κ). Blodiglars sättning .. (dvs.) Konsten att använda blodiglar. Dens. Ordl. 4 (c. 1847). Sättningen verkställes antingen i rader av lika breda tuktade stenar .. eller i mönster. Bildmark Entrepr. 212 (1921). SvFl. 1942, s. 6 (av segel). jfr DIAMANT-, FINGER-, GRUND-, IGEL-, KLISTIR-, KOPP-, PLATT-, SEGEL-, STEN-SÄTTNING m. fl. särsk. (†) i uttr. ta sättning vid ngt, sätta sig vid l. fastna på ngt. Oljan .. gör, att, flocket tager sättning wid lädret, så att flocket under arbetet icke gifwer sig upp. Carlström Spinnm. 74 (1832).
b) motsv. SÄTTA, v.3 I 13 a (o. II 19), om förhållandet att strand utökas gm landhöjning l. får strandskoning; äv. om resultatet; i ssgn STRAND-SÄTTNING.
c) motsv. SÄTTA, v.3 I 13 b: placering (äv. konkretare o. speciellare: sätt att vara satt l. placerad); utsättning (av nät, äv. konkretare: plats bestämd för ngns utsättning av nät). Serenius K 2 b (1734). Sättning i en kanon, (dvs.) skottets indrifning med sättare. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sättningen (av sköten) upptager tiden till efter solnedgången. LfF 1906, s. 134. Fatab. 1920, s. 126 (om nätplats). Det kan ju synas angenämt att ha en stor mängd biografer att sätta filmerna på, men det är dock icke antalet sättningar som betyder något, utan vad varje sättning inbringar. NDA 12 ⁄ 5 1934, s. 16. jfr NÄT-, SJÖ-, SKYL-, SKÖT-SÄTTNING. särsk. (†) motsv. SÄTTA, v.3 I 13 b ο.
α) i fråga om ord: placering l. ställning (i satsen). Lind 1: 272 (1738). Möller (1807). jfr ORDA-SÄTTNING.
β) om skrivning av bokstäver l. stavelser l. med tanke på placeringen av bokstäverna osv.; i ssgn STAV-SÄTTNING.
3) motsv. SÄTTA, v.3 I 13 b β o. II 14, om (sista momentet i) landning. Söderberg PrFlygl. 1: 19 (1935). SvD(A) 24 ⁄ 11 1964, s. 7.
4) (†) om tillmakning; i ssgn ELD-SÄTTNING o. ss. enkelt ord; jfr SÄTTA, v.3 I 15 b β γ'. Förmärkes denna dödelige ångan i synnerhet, när man brukat ved ock sättning, eller, som det hos oss heter, tilmakning. VetAH 1743, s. 130. Rinman 2: 952 (1789).
5) motsv. SÄTTA, v.3 I 20, 20 a: handlingen att sätta; plantering. Til sätning af hwete eller råg wäljer man et så godt stycke af sin åker, som man mögeligen kan. Serenius EngÅkerm. 104 (1727). Sättqvistarna tillskäras antingen på vintern och nedläggas i snö eller jord, eller allra bäst omedelbart före sättningen. HbTrädg. 3: 15 (1872). Vid sättning af potatis för hand använder man särskildt i Tyskland ofta markörer för att erhålla riktiga förband. LB 4: 313 (1905). Arv 1955, s. 3. — jfr POTATIS-SÄTTNING.
a) jäg. födande l. ynglande; i sht förr äv. konkret: kull. Svederus Jagt 139 (1831). Sättning kallas harhonans kull och sjelfva framfödandet, äfvenså hos varg, räf m. fl. Källström Jagt 246 (1850). Auerbach (1915).
b) (†) om bins äggläggning o. framfödande av nya bin; äv. konkret: generation (se d. o. 2 a). Svärmen går aldrig förr ut, än han är fullkommen, och alla de Bi äro färdiga, som höra til den sättning af ungar. Gullander SvarVetA 108 (1773). Fischerström 1: 618 (1779).
8) (i fråga om ä. teknik) bergv. motsv. SÄTTA, v.3 I 25 a: påfyllning av material (malm o. kol l. koks l. ved o. d.) i masugn (l. rostugn); i sht konkret(are): omgång av material l. den mängd material som vid varje tillfälle påfylls. NoraskogArk. 4: 187 (1713). Följande morgon, sedan ugnen .. blifvit väl uppvärmd, uppsättes till den första smältningen 20 sättningar om 1,3 c(en)t(ne)r kåks och 5 c(en)t(ne)r tackjern. JernkA 1871, s. 210. Det sparades inte på mustigt tal .. där gamle masen, som var ansvarig för järnet, med osviklig säkerhet och mest på instinkt, ordnade till sina sättningar. Koch GudVV 1: 90 (1916). SvKulturb. 3—4: 56 (1930). — jfr EFTER-, GODS-, KOL-, TOM-SÄTTNING m. fl.
9) boktr. motsv. SÄTTA, v.3 I 33: handlingen l. arbetet att sätta. Sahlstedt CritSaml. 354 (1759). Sista manuskriptet gick ned till sättning tolv minuter före den påbjudna tidsgränsen. Rönblom DödGryt. 136 (1957). — jfr FÖRRÅDS-, HAND-, RUBRIK-, SPALT-SÄTTNING m. fl. — särsk. i konkret(are) anv., om resultatet (dvs. det satta l. sats (se d. o. 1)) l. förhållandet att ngt är så l. så satt. En felfri, en lättläst sättning. ReglLandtullAccisKamr. 1756, s. 18. Hava de två sättningarna lästs av olika korrektorer .. kunna de .. vara alldeles olika. Schück SvFörlBokhH 1: 72 (1923). Vid seklets mitt hade annonserna huvudsakligen utgjorts av några enspaltiga rader i samma sättning som övrigt textmaterial. Paulsson SvStad 1—2: 421 (1950).
10) motsv. SÄTTA, v.3 I 35: tonsättning (av en text); arrangemang (av musikstycke); version av komposition, förr äv. allmännare: kompositionssätt; äv. (mera tillf.) om mindre orkesters besättning (med tanke på det instrument de olika orkestermedlemmarna spelar). I egentlig bemärkelse betyder Kontrapunkt den sättning, i hvilken stämmorna kunna med hvarandra förbytas och (osv.). Mecklin BegTonk. 9 (1802). Geijers och Lindblads sättningar till ”Stilla, o stilla!” likna hvarandra hufvudsakligen i uppfattningens grundton. CRNyblom i 2SAH 57: 39 (1880). Vid sättning af musik till text är det af vikt, att bådas deklamation sammanfaller. Bergenson Mus. 81 (1903). Walters Gesangbüchlein af .. år (1524) var en femstämmig sättning för konstsång. Nodermann Hymn. 1: 10 (1911). En gång spelade han till och med för henne Lumbyes Champagnegalopp på pianot och .. blev litet bekymrad över att detta icke kom henne att gråta. ”Men”, tänkte Felix, ”jag spelar ju med en rätt enkel sättning i basen, så det blir nog inte det rätta mullret.” Kernell UtfGrönGob. 250 (1942). Den nuvarande sättningen är George själv piano, Al McKibbon bas. Estrad 1954, nr 12, s. 11. — jfr KORAL-, MUSIK-, TON-SÄTTNING m. fl.
11) motsv. SÄTTA, v.3 I 46 c α (o. II 18): handlingen l. förhållandet att sätta l. utveckla frukt l. frön l. knoppar l. löv l. skott o. d. (l. förhållandet att frukt osv. bildas l. utvecklas); ofta konkretare, om resultatet. LB 2: 399 (1900). Sättningen har varit mycket ojämn och medan en del träd är översållade med frukt så står andra alldeles ofruktsamma. DN 14 ⁄ 7 1969, s. 6. — jfr AX-, BLOM-, FRUKT-, FRÖ-, GREN-, KNOPP-, KOTT-, KÄRN-, SKID-, SPOR-SÄTTNING m. fl.
12) (numera föga br.) bergv. motsv. SÄTTA, v.3 I 47. De öfversta vid sättningen erhållna kornlagren krossas vanligen ytterligare på vals- eller stampverk. Wetterdal Grufbr. 337 (1878). Anrikning (av malmer) på våta vägen börjas i allmänhet med sättning. 2UB 5: 203 (1902).
13) i sht filos. motsv. SÄTTA, v.3 I 48, II 19: handlingen att ngt avsättes l. bildas, bildning; äv. konkretare, om resultatet. Stånden äro sättningar af särskilda rörelser, som öfver och bredvid hvarandra bildat särskilda sociala formationer. Geijer I. 6: 48 (1840). Viljan är i sin intelligibla (öfversinnliga) sättning fri eller ”autonom”. BEMalmström 4: 55 (c. 1860). För ett ganska stort inflytande på min inre menniskas utdaning och sättning, hade jag att tacka så väl brefvexlingen med Axel som umgänget med Fredrik. Böttiger 6: 82 (c. 1875). Med denna sättning af sig själf framtvingade han en norm för sitt lefverne, som ledde honom till en hög grad af sedlighet. Strindberg Hafsb. 60 (1890). — jfr SJÄLV-SÄTTNING.
14) [jfr SÄTTA AV 9] (†) avsättning. Ehuru stora tilwärkningar (av lärft) der äro, så hafwa de dock tidig sätning. Bennet Lin. G 4 b (1738).
15) (numera föga br.) motsv. SÄTTA, v.3 I 46 a, II 27 a: handlingen att avsätta (ngt) l. att ngt avsätts l. avsätter sig; i sht konkret(are), om resultatet, särsk.: avlagring, sediment. Sättning .. (dvs.) Det som sätter sig på båtn i ett drickskäril el. winfat, drägg. Schultze Ordb. 3926 (c. 1755). Sahlstedt (1773; abstr.). Genom de sättningar af sand och mudder, hvilka .. (floden) nedför från de högre bergstrakterna .. är den så uppgrundad, att (osv.). Andersson Verldsoms. 3: 221 (1854).
a) handlingen att (ngt i) sinnet får fasthet l. stadga. Att något går förlorat som en människa trott på .. det brukar medföra klarhet och sättning i sinnet. Larsson Hemmab. 233 (1916).
17) motsv. SÄTTA, v.3 II 23: handlingen att sätta sig l. (i sht) förhållandet att ha satt sig; oftast konkretare med tanke på resultatet; äv. dels om sättning (i ovan angiven bet.) i berggrunden l. jordskorpa, förkastning, dels (i sht tekn.) om bestående förändring hos metallföremål gm hoppressning. Carlberg SthmArchitCont. C 3 b (1740). Torpson Eur. 2: 362 (1896; i jordskorpan). Först vid 4000 kg:s belastning kunde någon märkbarare sättning hos axeln efter aflastning iakttagas. JernkA 1903, s. 103. Sättningarna i murarne .. tydde på rörelse i grunden. RiksdRevStatsv. 1906, s. 30. Sättningen (hos träkol) under transport blir mindre, om kolet vid inlastningen sorteras på så sätt, att de mindre kolen lastas i bottnen eller ena ändan av skrovet. HbSkogstekn. 716 (1922). Vid sättningar i det nya huset blev det ständigt sprickor mot grannväggen. Wigforss Minn. 1: 13 (1950). — jfr BERG-SÄTTNING. — särsk. oeg., om upplevd inre känsla. Det gick en sättning igenom honom, han kände sig med ens kränkt och utlämnad. Blomberg Pass. 62 (1934).
18) motsv. SÄTTA, v.3 II 26 b: handlingen att sätta sig l. sjunka (äv. om resultatet). Vi hade just kommit (botten)stenarne en tum för när, yttersta ändan af roret tog emot en af dem, en liten sättning af sjön — och der satt jag och styrde med blotta styrpinnen, under det att roret låg och flöt bakom båten. TIdr. 1887, s. 69. Under inskjutning anmäler skytten större sättning än 10 m. InfRegl. 1945, 1: 76.
19) motsv. SÄTTA, v.3 II 28; förr särsk.: destillering (av brännvin). Mycket bränvin åtgår vid sättningen, men af detta återfås knappt hälften vid urlakningen; en del qvarstannar alltid i kolen. Leufvenmark Vin. 1: 22 (1869).
20) (†) motsv. SÄTTA, v.3 III 3, om handlingen att lägga sig ngnstädes (för ankar); äv.: (sådana l. sådana) förhållanden som gör det lämpligt att lägga sig (för ankar). Siöart. 1685, art. 135. (Man) kan weta hwar man har at finna beskydd, hamn och sättning, samt bör akta sig för grund och blinda klippor. HC11H 11: 150 (1697). När af .. (befälhavaren) tekn til ankrande och sättning gifwes .. skal hwar och en på samma sätt som i seglande sker, noga akta sin ordning, så at han i sin Esquadron och tilordnade ställe må komma til Ankars. Sjöart. 1755, art. 142.
21) sjöt. motsv. SÄTTA, v.3 III 11: handlingen l. förhållandet att sätta; ofta konkretare, om enskild rörelse hos fartyget. Kommer .. (lasten) för nära åt ändarne förorsakas däraf Sättning och Stampning. Chapman Skeppsb. Föret. 8 (1775). En natt trodde jag ett par gånger, att jag skulle vräkas ur kojen vid de värsta sättningarna. Jägerskiöld Upplevt 518 (1943).
23) motsv. SÄTTA, v.3 III 6 a δ γ': handlingen l. förhållandet att ström sätter (o. vållar kursavvikelse); äv. om riktning i vilken ström sätter osv. Strömgången i .. (Bottenviken) är .. ganska märkelig i en S. S. W sättning ända til Qvarken. Nordenankar PVetA 1792, s. 11. IllSvOrdb. (1955). — jfr STRÖM-SÄTTNING.
B. i vissa mera fristående (o. till sin abstraktare motsvarighet obest.) konkreta(re) anv.
b) (mera tillf.) ss. enkelt ord: stensättning. Nära Strömbro en fyld, något skadad fyrkantig sättning med 36 fots sidor. UpplFmT 3: 8 (1873). 2NF 14: 290 (1910).
25) [eg.: (tilldelad) plats att sätta ut nät på] (†) samlingsplats för strömming (l. annan fisk). Alla dessa nämnde ställen (dvs. strömmingens samlingsplatser) kallas Sättningar, och äro ifrån 4, 5, 10, 15, til 18 à 20 famnars djup, sällan deröfver. VetAH 1748, s. 110. Möller (1807).
26) (†) motsv. 5: sättkvist; stånd (av växt) som sätts l. planteras. Träägålsmästaren, sedan örtsängen med sätningar och tåtar .. besatt är .. inympar the tilskorna ympar. Schroderus Comenius 382 (1639). Stridsberg Åkerbr. 61 (1727).
a) (förr) bergv. pumpsättning; jfr 28. Konsten .. med orokammar och sättningar. Johansson Noraskog 3: 95 (i handl. fr. 1685). På Agricolas tid användes vid kontinentens gruvor .. den lädrade pumpen, antingen enkel eller med flera seriekopplade sättningar. Lindroth Gruvbrytn. 1: 111 (1955).
b) (†) ställning; ram; stomme (till ngt). Brauner Bosk. 92 (1756). Inuti (smörkärnan) var allenast en sättning längs efter af 3:ne trekantiga slåar, till sqvalpningens fullkommande. Barchæus LandthHall. 34 (1773). Sättning till mösskullar. TLev. 1913, nr 1, s. 2. — jfr SLUSS-SÄTTNING.
28) (förr) om sättning (i bet. 27 a) använd vid angivande av gruvschakts djup, äv. ss. bestämt mått om 18 alnar. JernkA 1844, 2: 85 (1842). Sättning .. (dvs.) djup av 18 alnar (den normala längden av en pumpsättning). Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
29) omgång (se d. o. 8); äv. (o. numera bl.) i fråga om sätt att framställa ngt: (i ett) sammanhang l. stycke. Gyllenius Diar. 181 (c. 1670). Längsta kona, som kan svarfvas i en sättning (osv.). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 53.
30) [jfr SÄTTA, v.3 I 52 (o. II 26 b)] (†) hos sjö: nivå. När man nu jämnförer alla desza Observationer, jämte min egen som wid samma tid giord är in Majo til 1. aln och 13. tumb ifrån Siöns lägsta sättning, så befinnes at Wättern öfwer alt lika upstigit. Tiselius Vätter 2: 42 (1730).
31) [jfr 28] (†) avsats. Palmstedt Res. 185 (1780). Vågräta golf eller bottnar .. äro anbragta på 4 till 6 famnars afstånd från hvarandra, genom hvilka schacktet afdelas i sättningar, lämpade efter för handen varande stollar och orter, som mynna i schacktet. JernkA 1846, s. 99.
Ssgr: SÄTTNINGS-ARBETE~020. arbete bestående i sättning; särsk. dels till 5 (i fråga om potatissättning), dels boktr. till 9. LAHT 1906, s. 377 (i fråga om potatissättning). 2UB 10: 199 (1906). SAOL (1950). —
(8) -GRAD. (numera föga br.) hos tackjärn: grad av kolbindning (särsk. enl. en med siffror angiven gradering). JernkA 1852, s. 42. Rig 1932, s. 7. —
-MASKIN. (numera bl. mera tillf.) sättmaskin.
(27 a) -PUMP. (förr) i gruvgång ingående träpump i form av en sättning (förenade sugrör o. lyftrör); jfr sätt-pump. De Geer SvNatRiked. 1: 244 (1946). —
(21) -RÖRELSE. sjöt. Antag, att fartyget i ett visst ögonblick kränger från babord till styrbord .. utan att samtidigt göra någon sättningsrörelse. TT 1902, M. s. 69. —
(17) -SKADA. Crusenstolpe Ställn. 12: 100 (i handl. fr. 1848; på byggnad). I dagsläget har vi .. övertagit ansvaret för åtskilliga hus med mögel- och sättningsskador. RådRön 1988, nr 3, s. 20. —
(17) -SPRICKA. Fennia XLV. 4: 8 (1924; i jordgrund). Sättningsspricka (byggn. o. d.). Östergren (1953). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content