publicerad: 2017
VINDA vin3da2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (BoupptVäxjö 1828 (: Nystvindor) osv.) ((†) -er (se nedan)); äv. (utom i ssgr numera mindre br.) VIND vin4d, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (G1R 7: 393 (1531: tunno winnar) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. vinda, G1R 16: 486 (1544), BoupptSthm 1671, s. 1698 (: Garnwinner)).
Ordformer
(vin- i ssgr (w-) 1585 (: winbron)–1853 (: Vinborr). vind (u-, w-, -ii-, -ij-, -j-, -nn-, -dh, -dt) 1535 (: Slipe winden) osv. vinda (w-) 1641 (: garnwinda) osv. vinde- (w-, -ii-, -ij-, -j-, -dhe-) i ssgr 1541 (: vindefogh)–1914 (: vindekörningen). vinn (w-) 1531 (: tunno winnar)–1851. vinna (w-) 1669–1939 (: snurrevinna). winda- i ssg 1543 (: winda Cordeel). winder, sg. obest. 1668. winne- i ssgr 1694 (: winneBryggan)–1712 (: Winne-tog))
Etymologi
[fsv. vind, f., vinder, m.; jfr fd. vind(e) (d., nor. bm. vinde), fvn. vinda (nor. nn. vinde), mlt. winde, fht. winta (mht., t. winde); till VINDA, v.2 — Jfr VINDEL]
1) (i sht vinda) om vridbar anordning för att vinda upp (se VINDA UPP 1) l. vinda av garn l. kabel l. slang l. rev o. d.; i sht ss. senare led i l. elliptiskt för ssgr; ss. senare led i ssgr äv. oeg., om ngt som till formen påminner om en vinda (jfr 2 b). BoupptVäxjö 1839. Redskap (till utstakning) .. En eller flera vindor med hvita band, 1/10 längre än de linier, hvilka skola utstakas. Sappörregl. 1880, s. 8. Från flygeln, där man varpade och spann, hördes det hemtrevliga surret från den stora vinda, som räckte från golv till tak. OoB 1932, s. 26. Då den, som skötte draget, hade bägge händerna lediga, användes en vinda .. att linda upp reven på. Levander DalBondek. 1: 72 (1943). Automatisk vinda för dragsnöret (på kälken) är säkert och smidigt. TeknikV 2014, nr 5, s. 56. — jfr GARN-, NYST-, REV-, RULL-, SNÖR-, STOR-, TORK-VINDA m. fl.
2) (i sht vind) (utom i ssgr numera mindre br.) spel (se SPEL, sbst.3 1), vindspel; särsk. (o. i sht) om sådant spel avsett för upphissning av ngt (ss. malm l. vatten l. segel o. d.); äv. mer l. mindre oeg. (se b); jfr HÄVTYG, VINSCH. VarRerV 39 (1538). Item köfftes ett tågh till seijarens wind, som wogh 3 (skålpund). BtÅboH I. 1: 49 (1589). Då skall han huar dagh låtha komme dijtt (till bruket) 8 personer aff sine knechter .. till att arbeeta der i winden. SUFinlH 5: 121 (1616). Denne hästwind bestod af 8 stycken pumpar som alla successivè eller efter hwar andra skulle giöra effect innan hästen gådt hwarfwet om i sin wind. Polhem Invent. 35 (1729). En last med tyngden F2 = 2,0·103 N uppbäres av ett block. Med vilken kraft F1 ska man vrida den vinda på vilken linan som uppbär tyngden rullas upp? GymnFys. 1: 66 (1983). — jfr BRÖST-, BYGGNINGS-, GRUV-, GRYT-, GRÅBERGS-, HAND-, HÄST-, KRAN-, KÖR-, NOT-, SKJUT-, SLAGG-, SLIP-, STEN-, STÅLBÅGS-, TUNNE-VIND m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. vind och vask, om vind- och vaskkörning (se d. o.). Windh och wask och dambbyggninger. RARP 4: 284 (1649). 3NF 4: 344 (1925).
b) († utom i ssgr) mer l. mindre oeg. (o. i denna anv. utan klar avgränsning från 1), om ngt som till form l. funktion påminner om ett vindspel, särsk. om stålbågekran (jfr VIND-BÅGE); i sht ss. ssgsled l. elliptiskt för ssg, särsk. dels: brunnsvind, dels om verktyg l. apparat o. d. som bringas i funktion medelst kringvridande (särsk. av vev). TullbSthm 1539, s. 74 a. Att wij wille her lathe göre winder och icke wipper till samme buger. G1R 17: 403 (1545). 1 st. Slipesten med wind. BoupptVäxjö 1743. Tätt intill mangården låg vedkastet och brunnen, ur hvilken vattnet vindades upp med en vinda, en lång stång med klump i ena ändan, hvilande i ett klynnigt trä. Strindberg SvFolk. 2: 107 (1882). Rig 1962, s. 93 (om ä. förh.). — jfr BLY-, BORR-, BRUNNS-, GLAS-, REP-, SKRUV-, STEKSPETTS-, STOLP-VIND o. SPINN-VINDA.
Ssgr (i allm. till 2. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till vinda, v.2; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: VIND-ARM. (numera bl. i skildring av ä. förh.) stång för kringvridande av vindspel; jfr arm, sbst. III 4, o. -bom o. spel-spak. Vindarmen eller Häfstången, af Gran, har nio alnars längd från centrum af Hjertstocken til dragnings-puncten. VetAH 1796, s. 98. —
-BOM. (†) vindarm. Siöregl. 1741, 5: B 5 a. Igenom hufwudet (på vindspelet) sättes windbommar, medelst hwilka manskapet drar omkring kappståndaren. Dalman 28 (1765). TLev. 1899, nr 48, s. 3. —
-BRO. (vind- 1585 osv. vinde- 1542–1871) [fsv. vindabro] (i sht förr) vindbrygga; jfr bro 3 o. fäll-bro. SthmSkotteb. 18/3 1542. Allmogen .. beswära sig at när de, med sine små Båtar in under Broon passera .. måste de ge .. Bropenningar, fast än Windbron för dem icke uphissas. Stiernman Riksd. 2017 (1686). —
(2 (b)) -BRUNN, sbst.2 (sbst.1 se vind, sbst.1 ssgr). (†) brunn varur vatten upphämtas med vindspel l. brunnssvängel. Lind 1: 553 (1749). Medels offentlig auktion .. utbjudes å entreprenad uppförandet af en vindbrunn med underlag af sten samt med brunnslock af trä. BjörneborgT 26/4 1907, s. 3. FinSvStorordb. 871 (1968). —
-BRYGGA. (vind- 1658 osv. vinde- 1694–1715) (i sht om ä. förh.) (del av) bro som medelst vindspel kan dras upp (l. åt sidan) (för att släppa fram båtar l. hindra fiender o. d.); jfr brygga, sbst.1 2, o. -bro o. fäll-brygga. HTSkån. 1: 192 (1658). Ty låto de i hastighet uphisza windbryggorne och förspärrade dem således wägen in uti Staden, hwarigenom ett stort blodbad otwifwelacktigt blef afstyrt och förekommit. Werwing Hist. 1: 188 (c. 1690). Vindbrygga .. är en bro af träd som kan lyftas, eller dragas ifrån det stället, hvaröfver den skall tjena till kommunikation. Sturtzenbecher (1805). Växellokomotivet får .. icke gå ut på vindbryggan, som förenar kajspåret med ångfärjan. SJ 3: 277 (1906). —
-BYGGARE. (vind- 1542–1553. vinde- 1547–1882) (†) person som (yrkesmässigt) bygger vindspel; jfr byggare 3. G1R 14: 19 (1542). Och hvar ther nidre icke finnes någre, som vinder vedh samma grufva göra kunne, vele vij då .. förschicke .. någre godhe vindhbyggiare, som ther tienlige vinder byggia skole. G1R 23: 239 (1552). Johansson Noraskog 2: 275 (1882). —
-BÅGE. (vind- 1549 osv. vinde- 1549–1793) (förr) armborst som var försett o. spändes med stålbågekran (påminnande om litet vindspel); jfr båge, sbst.1 1. ArkliR 1549, avd. 2. (Stålbågarna) voro af flere slag, såsom Vindebogar, Vippebogar och Hakestålbogar. 2VittAH 3: 225 (1788, 1793). —
-GOSSE. (vind- 1638–1734. vinde- 1552–1610) (†) pojke som kör hästvind; jfr -körare. Han .. stal winde gosserne theres matt. Holmkvist BergslGruvspr. 91 (i handl. fr. 1552). Triewald Eldmachin 35 (1734). —
-GÅNG. (†) om den bana som hästarna i en hästvind följer; ngn gg äv. om gång l. rörelse hos vindspel då det är i drift. Rinman 2: 1145 (1789; om banan). Fatab. 1906, s. 225 (om rörelse hos vindspel). —
-HAMMARE. (förr) om nedåtriktad del på yttre änden av hästvinds dragbom; jfr hammare, sbst.2 1 e. Rinman 2: 1145 (1789). Lindroth Gruvbrytn. 1: 303 (1955; om ä. förh.). —
-HJUL, sbst.2 (sbst.1 se vind, sbst.1 ssgr). [fsv. vindhiul] (†) hjul (se d. o. 2) i vindspel. Lind 1: 834 (1749). Då man til en större tyngd upfordrande måste betjäna sig af vind-hjulen, så kan man i början af vindningen och innan tyngdens hela kraft kommer at röras, betjäna sig af vefvarna. VetAH 1764, s. 187. —
-HÄST. (förr) häst som tjänade som dragdjur i hästvind. Utaf .. Cronan äro Participanterne 200 Tunnor Spanmål .. tilslagne; Item Wind-hästar. HC11H 12: 44 (1697). —
(2 b) -JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se vind, sbst.1 ssgr). (†) om verktyg för kringvridning; äv. om visst slag av gångjärn. Gångjärnen til sållet .. sitta frammantil .. och är et par ordinaira vind-järn. VetAH 1763, s. 193. MedelprisPersedlar 23 (1896). —
-KAPPA, sbst.2 (sbst.1 se vind, sbst.2 ssgr) (vind- 1789. vinds- 1882) [fsv. vinds kappe] (†) huvliknande påbyggnad på tak rymmande vindspel; jfr kappa, sbst.1 2 a β δ′. Rinman 2: 1143 (1789). På det höga .. kroppås-takets östra vattenfall är en starkt framskjutande vinds-kappa med hiss-verk. Bergman GotlSkildr. 135 (1882). —
-KEDJA l. -KED. (vind- 1681. vinde- 1642) (†) kedja till vindspel; jfr -lina. Rig 1932, s. 2 (1642). BoupptSthm 1681, s. 802 a. —
-KORG. (vind- 1789–1821. vinde- 1621) (†) spelkorg (se d. o. 1); ngn gg äv. om i vindspel ingående transportkorg (jfr spel-korg 2), särsk. i bild. Forsius Fosz 503 (1621; i bild). Efterse att eij vindkorgen med stöor nedrasar. Holmkvist BergslGruvspr. 91 (i handl. fr. 1821). —
-KRAN. (†) (vind- 1740. vinde- 1559) kran med vindspel. ArkliR 1559, avd. 10. At påhla i blöt Leergrund och Klappergrund med Wind-Krahn, Juhl-Krahn eller Rycke-Krahn. Carlberg SthmArchitCont. E 4 a (1740). —
(2 b) -KÄRNA. (förr) vevkärna; jfr kärna, sbst.2 1. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Sedan begynte man med s. k. ”vindkärnor”, som drogos med en vef. Fatab. 1916, s. 71. —
-KÖRARE. (vind- 1789 osv. vinde- 1541) (förr) jfr körare 5 o. -gosse. 2 Viindekiörer erbethede wtii 26 Szöcknedager. Holmkvist BergslGruvspr. 91 (i handl. fr. 1541). —
-KÖRNING. (vind- 1561 osv. vinde- 1552–1914. vinds- 1807) (numera bl. i skildring av ä. förh.) körning (se köra, v. 12 a) av vindspel; äv. (om ä. förh.) om sådan körning utgörande naturaskatt, särsk. i uttr. vind- och vaskkörning (se vask-körning). G1R 23: 222 (1552). (Bergsmännen) hafwe i underdånigheet beklagit sigh, öfwer then swåre tunge, som the her til hafwe haft med Kopperförslen, winde körning, Dagzwärke och mycket annet. Stiernman Com. 1: 413 (1593). —
-LAVE. (vind- 1682 osv. vinds- 1659–1789) (förr) med vindspel försedd lave (se d. o. 4), uppfordringslave. Lohrmann FodMet. B 2 b (1659). (Raset) hafwer så upfylt Djup-Grufwan, at hon, som tilförene .. skall warit ifrån Windslafwarne 57 Famnar, nu mera är intil Fallet intet fyllest 10 Famnar djup. HC11H 12: 192 (1697). —
-LINA. (vind- 1855 osv. vinde- 1556–1595. vinds- 1655) lina (se lina, sbst.1 b) till vindspel l. annan hissanordning; jfr -kedja, -tåg o. gruv-lina, vinde-kardel. ArkliR 1556, avd. 1. Från Hernösand berättas, att då bonden .. nedgått uti brunnen, .. vindlinan slutligen brast, och kärlet, fylldt med grus, nedstörtade och träffade .. (honom) i hufvudet. DN 16/10 1868, s. 2. —
-MASKIN. särsk. (†) vindspel. Nordforss Fisk. 29 (1798). Genom auktion .. (kommer) att försäljas .. hackelse-, rotfruktskärnings- och vindmaskiner, selar, decimalvåg. GotlAlleh. 29/7 1927, s. 1. —
-NÅL. (†) jfr nål 2 d. En Sten af hård Granit med et två tums djupt hål, som passar för nedra Vind-nålen. VetAH 1796, s. 98. —
-SKIVA, sbst.2 (sbst.1 se vind, sbst.1 ssgr). (vind- 1614–1829. vinde- 1550–1561) (†) jfr skiva, sbst.2 3. Holmkvist BergslGruvspr. 91 (i handl. fr. 1550). Jernlinans längd från vindskifvorna och till grufvans botten utgör 75,14 famnar. JernkA 1829, s. 18. —
-STOCK. (vind- 1630–1916. vinde- 1551. vinds- 1673) (†) hjärtstock (se d. o. c), spindel (se spindel, sbst.2 3); jfr stock, sbst.1 2. Holmkvist BergslGruvspr. 91 (i handl. fr. 1551). Auerbach (1916). —
(2 b) -STÅNG. (numera mindre br.) (hävstång på) brunnssvängel; äv. om likartad anordning för andra ändamål. Broman Glys. 3: 92 (c. 1730). I mitten reste sig bybrunnens vindstång över hustaken och pekade uppåt. Moberg Rid 11 (1941). —
-TÅG. (vind- 1725. vinde- 1541–1712. vinds- 1543–1672) (†) tåg (se tåg, sbst.3) till vindspel; jfr -lina. SkeppsgR 1541. Swedberg Ordab. (1725). —
-VAKTARE. (vind- 1903 osv. vinde- 1554–1598) (förr) arbetare med uppgift att övervaka l. handha vindspel. KlädkamRSthm 1554 A, s. 91 a.
B (†): VINDA-KARDEL, se C.
C (†): VINDE-BRO, -BRYGGA, -BYGGARE, -BÅGE, -GOSSE, se A. —
-KARDEL. (vinda- 1543. vinde- 1544) (†) kardel (se kardel, sbst.1 1) till vindspel; jfr vind-lina. SkeppsgR 1543. En winde Cordel til Gallionens stora Mast. SkeppsgR 1544, s. 7 a. —
-KEDJA, -KORG, -KRAN, -KÖRARE, -KÖRNING, -LINA, -SKIVA, -STOCK, -TÅG, -VAKTARE, se A.
D (†): VINDS-KAPPA, -KÖRNING, -LAVE, -LINA, -STOCK, -TÅG, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content