publicerad: 2017
VINNA vin3a2, v.2 -er vin4er, vann van4 (vunno), vunnit vun3it2, vunnen vun3en2 (pr. sg. vinder (w-, -dh-) OPetri Tb. 46 (1525), SvOrds. C 6 b (1604). vinner (w-, -ij-, -j-) G1R 4: 70 (1527: forwinner) osv. — pr. sg. pass. -es HH XIII. 1: 16 (1562) osv. -s Grubb 440 (1665) osv. — ipf. sg. vann (w-, -n) ArbogaTb. 3: 330 (1521) osv. vant (w-, -nn-, -dt, -dtth, -th, -tt) HH XIII. 1: 172 (1564), HT 1918, s. 188 (1809). — ipf. pl. vunde HH 20: 217 (c. 1595). vunne (w-) Svart Gensw. G 2 a (1558), Peringskiöld Hkr. 1: 382 (1697). vunno (w-) St. av Est. 1: 10 (Bib. 1541), Östergren (1967). wnno OPetri Kr. 174 (c. 1540). wonno Swedberg SabbRo 308 (1689, 1710), Swedberg Dödst. 62 (1711). — ipf. konj. vunne (w-, -n-) Luk. 9: 25 (NT 1526) osv. wonne Swedberg Cat. 318 (1709). — sup. vunnit (w-, -n-, -edh, -et, -i, -dh, -th, -tt) SkaraStiftJordeb. 17 (1540) osv. wnnit (-et, -tt) G1R 7: 114 (1530: jgen wnnit), VadstÄTb. 30 (1579). wonnit Bullernæsius Lögn. f 5 a (1619). wundjth TbLödöse 256 (1591). — p. pf. vundna (w-, -e), pl. o. sg. best. 1Petr. 3: 1 (NT 1526), Palmblad Norige 339 (1846). vunnen (w-, -in) OPetri 1: 87 (1526) osv. wnnet, n. sg. OPetri Kr. 14 (c. 1540). wonne, pl. RARP 7: 35 (1660). wunda, sg. best. Brunkman SvGr. 16 (1767). wundett ArbogaTb. 4: 140 (1568)); förr äv. VINNAS, v. dep.; anträffat bl. i ipf. vanns. vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(vidn- i avledn. c. 1585 (: sägervidninngh). vinn- (w-, -ij-, -j-) 1524 osv. wen- i avledn. 1712 (: weninngs, gen.). win- i avledn. 1595 (: wining)–c. 1730 (: wining); -a 1524 osv. -as 1619)
Etymologi
[runsv. vinna, fsv. vinna, äv. vinnas; motsv. fd. winnæ (d. vinde), fvn., nyisl., fär. vinna (nor. vinne), got. winnan, lida, fsax. winnan (mlt. winnen), mnl., nl. winnen, ffris. winna, fht. (gi)winnan (mht. (ge)winnen, t. gewinnen), feng. winnan (eng. win); till den rot som äv. föreligger i sanskr. vanóti, besegrar, övermannar, eftersträvar, begär. — Jfr BROTVINDARE, VINN, sbst.6, VINST]
1) i fråga om strid l. tvist l. rättssak l. omröstning l. tävling o. d.: få striden osv. avgjord till egen fördel (så att motståndaren l. motparten nödgas erkänna en vara överlägsen o. dyl. l. ha rätt o. d.); äv. dels med obj. (se b, d β, e β), dels i mer l. mindre bildl. anv. (särsk. i fråga om dels kamp mot sjukdom (se särsk. d α) l. i andligt l. själsligt hänseende, dels att ngt jämförs med ngt annat); jfr SEGRA, v.1 II 1–3. Hon vinner alltid. Man kan ju inte vinna jämt. Det viktiga är inte att vinna utan att kämpa väl. Det vinnande bidraget hade sänts in anonymt. The elende wunno, och dråpo the stålta. St. av Est. 1: 10 (Bib. 1541). Om wij ther medh försökte warde, at wij doch på sidstonne winna måghe och behålla seghren. Cat. 1562, s. B 7 b. Den, som finner, at Saken quæstionis tål votering, skrifver Ja .. Vinner Nej så anses det för Ståndets ensak. 2RARP 14: 343 (1743). Kopian vinner vid sidan af originalet. Sturzen-Becker 2: 43 (1861). Ett stadgande om skyldighet för den, som tappar, att gälda skadestånd åt den, som vinner. Kallenberg CivPr. 1: 448 (1918). När två spelare med likvärdig svingteknik möts vinner den som tänker bäst. Grafton Golfteknik 175 (1976). — jfr SPURT-, STOR-VINNA. — särsk.
a) i ordspråk l. ordspråksliknande uttr.; äv. utan klar avgränsning från l. närmande sig l. övergående i bet. 3 b ε (jfr c). Een ijdogh och trägen bön winner på sidstonne. Swart Ähr. 66 (1560). Wåge winne wåghe tappa. SvOrds. C 7 b (1604). Min kämpe som winner. Törning 112 (1677). Mången gång har i ansökningsväg ordspråket: trägen vinner, kunnat rigtigt tillämpas. Wetterstedt ConvOrdb. 195 (1822).
b) med innehållsobj. seger. Godh tijdende hure fiendener wore affslagne och hans folk hade wunnet seger. Svart G1 29 (1561). Gävle vann även nu en knapp seger i finalen om Rosenska pokalen. Jonason Fotb. 127 (1917). I samhällsdebatten vann privatiseringstanken som idé alltfler segrar. SäljSkiten 39 (2009). — jfr SEGER-VINNA o. SEGER-VINNANDE.
c) medelst eller samordnat med verb av motsatt bet., särsk. (o. i sht) förlora l. försvinna, i sht förr äv. tappa; äv. utan klar avgränsning från l. närmande sig l. övergående i bet. 3 b ε (jfr a). Itt skriyande såsom aff th(e)m ther winna eller tappa. 2Mos. 32: 18 (Bib. 1541). Partie remise (i schack) är, då ingendera spelaren vinner eller förlorar. Hagdahl Fråga 10 (1883). Vinna eller försvinna .. När konkurrensen hårdnar gäller det att satsa forskningspengarna rätt. NTeknik 1999, nr 3, s. 14.
d) i förb. med bestämning angivande motståndare l. motpart.
α) med prep.-adverbial inlett av över l. mot, förr äv. på (jfr e α, f), med styrt led betecknande den l. det besegrade. Han hade lyckats vinna över cancern. Vppå bådhe sidhor skedde een stoor vthrustning, hållandes med hwar annan en häftigh strijdh för Eszlingen .. så at then ene intet kunde winna på then andre. Schroderus Sleid. 185 (1610). Moot them wan Ungerska Konung ej stort. PolitVis. 331 (1650). Sedan du fullkomligen wunnit på dig sjelf, kan du lättare kufwa det öfriga. Carling Kempis 255 (1827). Det är så mycket roligare att vinna över män som förstå att ta nederlaget på rätta sättet. DN(A) 30/6 1924, s. 9.
β) (utom i ssgn ÖVER-VINNA numera bl. [jfr motsv. anv. av fi. voittaa, vinna] i Finl.) tr.: vinna över l. mot (ngn); besegra; äv. i bildl. anv., förr särsk. med avs. på ngt abstrakt: övervinna; jfr SEGRA, v.1 I. The warda stridhande medh lambena, och lambet skall winna them. Upp. 17: 14 (NT 1526). Om .. (djuren) oss winna i luchtandet, winna doch wij them ther medh, att wij bättre kunna åthskilia luchterne och döma om them än the. Forsius Phys. 324 (1611). Se’n yra Stormen stild, / och Faran wunnen war. Frese VerldslD 119 (1723, 1726). Lika i skuggornas land med vinnande vunne förmängas. Tranér Anyta 54 (1826). Alla barn .. lyckades lekande lätt vinna Olli. ÖNyland 2/8 1994, s. 10. — jfr FÖR-, SEGER-VINNA o. O-VUNNEN. — särsk. (†) i förb. med ge l. giva, särsk. (o. i sht) i uttr. ge l. giva sig vunnen, äv. ge vunna händer, ge sig l. ge upp l. tappt; jfr e β β′. Däd första Buller de med fälta fanor Möta, / Og .. gie wundna sin’ Gewär. Börk Darius 8 (1688). Rom .. / .. måst wundna händer gee. TRudeen FägneSång. B 1 a (1696). Då måste endera antingen stupa eller begära lif och gifva sig wunnen. Dalin Hist. 1: 89 (1747). En seger, hvars ära lika mycket är att tillskrifva de hjertan, som gåfvo sig vunna, och honom, hvilken hade eröfrat dem. Thomander 3: 1 (1857); jfr 3 b δ α′.
e) i förb. med bestämning angivande den strid osv. som blivit avgjord.
α) med prep.-adverbial; särsk. sådant inlett av prep. på (jfr d α, f), med styrt led betecknande spel l. tävlingsgren o. d., särsk. (o. i sht) lotteri o. d. (ofta med särskild tanke på den (penning)vinst man därvid fått l. närmande sig l. övergående i absolut anv. av bet. 3 a β). Nej-sidan vann i folkomröstningen. Hon vann överlägset på 100 meter häck. Att then ganske Pålenske skare / Wore rädde på markene som een hare / Och wunno i striden som kåpa i dantz. PolitVis. 201 (1598). Vinna på spel. Widegren (1788). (–) Jag bjuder! (–) Gör du? Har du vunnit på Lotto eller? Stensdotter ArnesKiosk 239 (2004).
β) tr., med obj. betecknande strid osv.; förr äv. i uttr. giva (ngn) vunnet spel (se SPEL, sbst.1 7 q β γ′; jfr β'); jfr 3 a. Vilken av kandidaterna kommer att vinna valet? Ja-sidan har vunnit folkomröstningen. När thet är skeedt, såå är wunnet spil. OPetri 2: 185 (1528). Sin saak med Doctor sparman haffuer hon nu till tredie gången wunnit i håffrätteen. Ekeblad Bref 1: 240 (1653; rättat efter hskr.). Konungen, ära ware Gud, wandt slaget. KKD 3: 89 (c. 1740). Med skam såg .. haren, att snigeln redan låg invid målet och således vunnit vadet. LbFolksk. 6 (1890). Det är nästan omöjligt att vinna en rättegång mot ett läkemedelsföretag. Küng HbRätt 70 (1989). — jfr HÅRD-VUNNEN m. fl. — särsk.
α') med avs. på (omgång av) idrottstävling o. d.; förr äv. (utan klar avgränsning från 3 b) med avs. på mål (se MÅL, sbst.5 4 b slutet). Ett spel vinnes, om tid blifvit utfäst, af den sida som vunnit de flesta målen. Balck Idr. 1: 139 (1886). Höjdhoppet .. vanns överlägset av den så gott som direkt från studentexamen kommande Sportaren Hagstrand. IdrBl. 27/5 1924, s. 7. Vi kommer inte vinna världsmästerskapen om vi håller på och tjafsar på det här sättet. Lugn Nattorient. 18 (1999).
β') (†) i p. pf. med underförstått huvudord motsv. ett obj., i uttr. giva vunnet, ge sig l. ge upp l. tappt (jfr d β slutet), äv. giva ngn vunnet, ge sig mot ngn l. ge l. tillerkänna ngn segern. (Djävulen) är träghen, och giffuer icke ther medh wunnet, at han en gång är affdriffuin. LPetri 1Post. Y 3 b (1555). Moste fördänskuld Xantus aldeles giffua Esopo wunnet. Balck Es. 41 (1603). Weise 2: 32 (1771).
f) i sht sport. l. spelt. i förb. med bestämning inledd av prep., i sht på (jfr d α, e α) l. med, med styrt led betecknande segerresultat l. -marginal o. dyl. l. annan omständighet som föranleder att man vinner. Hur många mål vann de med? Detta kallas att vinna på sista Brickan. Düben Talism. 6: 65 (1818). Engelsmännen vunno med 13 mål mot 2. NordIdrL 1900, s. 3. Taylor .. vann sedan överlägset på ny världsrekordtid. SvD(L) 1924, nr 184, s. 8.
2) [eg. specialanv. av 1 d β] (†) överbevisa (ngn om ngt); i sht i förb. med bestämning inledd av prep. till o. med styrt led angivande brott o. d.; ofta i p. pf.; äv.: förklara skyldig l. dömd (till straff o. d., äv. med prep.-bestämning vars styrda led anger ngt som förloras gm rättsligt avgörande); jfr FÖR-VINNA 4. Om .. tw bliffwer wunnen ther till, ath tw thet wndersett (dvs. översett med) hadhe medh honom som gärningena hadhe giordt, mon ecke tich thå wara ångist nogh. OPetri 1: 87 (1526). Rector frågade, om han hadhe några andra skääl at winna Petrum till tiufnadh, än dem han hadhe insinuerat. ConsAcAboP 2: 265 (1661). Hwar som brukar truldom .. och warder med fulla skiäl thertil wunnen; miste lifwet. MB 2: 1 (Lag 1734). Den laga näpst, till hvilken de sig vunne göra. Gustaf III 1: 225 (1776). Den, som jorden innehafwer, ege alltid .. derför tala och swara, tilldesz han warder derutur lagligen wunnen. SFS 1866, nr 76, s. 12. — jfr LAG-VINNA o. O-VUNNEN.
3) sätta sig l. komma i besittning l. åtnjutande av (ngt); erövra l. förvärva l. uppnå; äv. dels med personobj. (se a γ, b δ), dels intr. (se b ε). — jfr AV-VINNA o. HÄVD-, ILL-, LÄTT-, SJÄLV-VUNNEN m. fl.
a) gm att vinna (i bet. 1) sätta sig l. komma i besittning osv.; särsk. med avs. på egendom l. nyttighet o. d. som tillkommer ngn efter rättsligt avgörande, i sht förr äv. i uttr. vinna dom, vinna mål i domstol; förr äv. i uttr. vinna ngt på ngn, vinna ngt i strid l. tvist l. kamp o. d. med ngn; i vissa språkprov utan klar avgränsning från b (särsk. i ordspråk l. ordspråksliknande uttr. (äv. utan klar avgränsning från 1 e β)). Friskt vågat, hälften vunnet. Wi(n)d(er) han tomptene tha wil jach wel betale ho(no)m sijn gyllene. OPetri Tb. 46 (1525). Ställe tilbörligh borgann, för altt thett hann på them winna kunne med gruntligh skääll och bewijs. 3SthmTb. 5: 34 (1603). Såsom wunnet, så förswunnet. Grubb 491 (1665). Hwar som .. dom wunnit, kungiöre then, sedan tid til wad förbi är, sin wederpart. RB 12: 4 (Lag 1734). Bättre är hånad / Död för det goda / Än namnfrejd vunnen / I sjelfvisk äflan. Svea 1876, s. 143. Vid samma tid som Sparta vann hegemonin på Peloponnesus, lade Pisistratus grunden till Atens herravälde till sjös. Grimberg VärldH 2: 287 (1927). — jfr AN-, LAG-, UNDER-VINNA m. fl. o. SVÄRD-, VAPEN-VUNNEN. — särsk.
α) med avs. på land(område) l. befästning l. krigsbyte o. d.: inta (se INTAGA, v. 11 b) l. erövra; numera bl. tillf. utom i de numera nästan bl. bildl. använda uttr. vinna fältet (förr äv. fält) l. mark l. terräng (se FÄLT 10 a, b α, MARK, sbst.1 3 d α, resp. TERRÄNG 1 slutet). The wnno och brende vp Edzholm som Herman Gizeler inne hade. OPetri Kr. 174 (c. 1540). Att Kongl. Maij:ttz rättmätighe wapen ähre .. medh lyckeligh success och framgångh fördhe och fortsatte, många herlighe victorier håldne, skiöne landh och städher sampt slott och fästninger, iämwäll skiep och godz wonne och inkrächtadhe. RARP 7: 35 (1660). Lättare winnes ett Land, än styres. Grubb 493 (1665). IX. armékåren vann ej en fotsbred jord. IllMilRevy 1898, s. 133. Det kunde tyckas, att .. (gråråttorna) borde ha låtit den lilla skaran svartråttor besitta Glimmingehus i fred, sedan de själva hade vunnit hela det övriga landet. Lagerlöf Holg. 1: 69 (1906).
β) med avs. på spelvinst (se d. o. 2); jfr 1 e α. Så hade tiufue(nn) förspelatt ett nytt rundstycke. Thenn som th(e)t hade wnnitt, fiick th(e)t ifrå sigh. VadstÄTb. 30 (1579). Som jag är mycket lyckelig uti Spel, så anwänder jag alt hwad jag winner til Kläder. Lagerström Molière Gir. 21 (1731). Det var som att lova bort utlandsresor om man skulle vinna en miljon på Triss. Larsson BlodSpill. 262 (2005).
γ) med avs. på belöning l. pris (se PRIS, sbst.3 III 1) i tävling l. kamp o. d.; ngn gg äv. med personobj. Hon vann andrapriset i talangjakten. De redo kapp .. flinkt och ifrigt; men huru det gick, så blef Holger efter och Frey wann Bruden med all ära och höfwisko. Dalin Vitt. II. 6: 113 (1740). Det är som om den som vinner guld i hundra meter frisim skulle vara avundsjuk på guldmedaljören i höjdhopp. Bredow BaraInte 203 (2009).
b) i allmännare anv.: (gm mer l. mindre målmedveten strävan o. d.) sätta sig l. komma i besittning osv.; särsk. med avs. på ngt konkret som därmed kommer en till del, särsk. förvärv gm ekonomisk verksamhet o. d., äv. dels förtjänst l. inkomst av sådan (se α), dels vägsträcka som man har att tillryggalägga, dels ngt som metonymiskt står för nyvunnen ställning o. d. (jfr γ β'), särsk. fot (se FOT 1 c ζ δ') l. lager (se LAGER, sbst.1 2 a) l. sporrar (se SPORRE, sbst.1 1 a α); äv. dels med refl. indirekt obj. (se särsk. γ γ'), dels med avs. på person (se δ), dels abs. l. intr. (se ε); äv. oeg. l. bildl., om sak (jfr γ κ'); jfr 1 e β α′. Hwad kommer thet menniskionne til godho, om hon wunne hela werldena och förtappadhe sigh sielffwan? Luk. 9: 25 (NT 1526). (Visheten) halp honom j hans arbete, at han wel kom sigh före, och wan mykla äghodelar medh sitt arbete. Vish. 10: 11 (Bib. 1541). Donations breffwet här på kan jagh hwarken finna eller winna, oansedt jagh tijdt och offta präst-Enkian .. här om hafwer ansökt. VDAkt. 1676, nr 181. At all slags trän warda höga och winna raka stam(m)ar .. när de under wäxtetiden hafwa skygd af kringstående trä. Trozelius Rosensten 25 (1752). Och går man .. (det svenska folket) till möte, så kommer det emot, / Och så man vinner mer än halfva vägen. Böttiger 3: 7 (1843, 1858). — jfr NY-, TILL-VINNA o. JORD-VINNANDE. — särsk.
α) med avs. på (med siffervärde angivet) utfall av ngt, särsk. (o. i sht) inkomst l. förtjänst av ekonomisk verksamhet o. d.; särsk. i förb. med bestämning inledd av på (jfr ε slutet) o. med styrt led angivande den verksamhet som ger utfallet. Hon vann en halv miljon, en hel förmögenhet på den transaktionen. Thå gick th(e)n bort som fäm pund hadhe fått, och ha(n)teradhe medh them, och wan annor fäm pund. Matt. 25: 16 (NT 1526). At the stundom wäl winna itt hundrade eller tuhundrade på hwart hundrade, thet gör tu eller trij aff itt. Schroderus Urs. D 2 a (1626). Genom sågningen vinnes 100 procent och mer, som går mera till vid klyfningen. Barchæus LandthHall. 64 (1773).
β) (utom i ssgrna FRAM- o. UT-VINNA samt förb. VINNA UT numera föga br.) med avs. på nyttighet o. d.: utvinna; särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. av l. ur. Lijka som man medh itt hiwl winner watn aff en källa. Botvidi 24Lijkpr. x 1 b (1620, 1628). Rubin rödt glas vinnes genom några droppar guldsolution, som blandas med crystallglas och smältes. Scheffer ChemFörel. 189 (c. 1750). Bly och silfver vinnas ur samma malmer. AntT 5: 199 (1878). Lindroth Gruvbrytn. 1: 22 (1955).
γ) med avs. på ngt abstrakt, i sht nytt tillstånd l. förhållande (som inträder ss. resultat av egen strävan l. utifrån verkande förlopp), ofta mer l. mindre liktydigt med: uppnå; i sht förr särsk. i uttr. vinna loven av (skepp o. d.) (jfr LOV, sbst.3 1). Vi måste vinna klarhet i saken. De har vunnit stort inflytande i breda kretsar. Såsom min ankomst och ärende war H. K. M:t mycket tacknähmligh, want iagh och på alle puncterne .. önskeligit swar och afskedh. BraheBrevväxl. II. 1: 119 (1658). Icke låtandes igenom oachtsamheet Fienden winna Lofwen för någon deel aff Wår Flåtta. Sjöart. 1685, art. 161. At jag .. wandt kiärlek för eder och hela edar Familie. Lagerström Holberg PolKannstöp. 29 (1729). Dessa dubbla Vokaler sammandrogos småningom till en, för att vinna ett kortare och behagligare uttal. Broocman SvSpr. 43 (1810). Kristina ville gärna vinna en ny maktbas. Englund Silverm. 119 (2006). — jfr ER-, HELGD-VINNA. — särsk.
α') med ospecificerat obj., bestående av sådana pron. som något l. mycket l. vad; äv. närmande sig l. övergående i bet. ε (i anv. med gradadverbiell bestämning). I så fall hade säkert mycket varit vunnet. Syr. 9: 14 (öv. 1536). Så skole J wetta, att .. J på ider ohörsambheet lithet winne. RA I. 4: 664 (1598). Iag kan inth(et) winna hoos dhem m(edh) mina förmaningar. VDAkt. 1696, nr 100. Hwad wore därmed wunnet? Sahlstedt Veckobl. 1767, nr 4, s. 15. Även om han fick tala med konungen skulle han inte vinna något. Fridegård Offerrök 43 (1949).
β') (numera bl. mera tillf.) i fråga om att formellt få l. tilldelas ny ställning (se d. o. II 13) o. d.; jfr ι′. Tha van p(er) a(n)d(er)ss(on) ssin bwrsskap. ArbogaTb. 3: 330 (1521). (Jag besökte) min gamla faster Fru Greta Tilas til at efter tilstånd sielf bära henne tidning om min vundna förlofning. Tilas CurrVitæ 126 (1756). Sir Herbert vann anställning vid det egyptiska kavalleriet. IllMilRevy 1898, s. 77. Makar äge ock vinna boskillnad, när de äro ense därom. SFS 1920, s. 976.
γ') med avs. på fördelaktig l. välvillig inställning o. d. från ngn (äv. heder l. beröm o. d.), ngn gg äv. ofördelaktig l. illvillig inställning l. vanheder o. d.; jfr κ′ slutet. Överallt har hon vunnit stor popularitet. De hade på kort tid lyckats vinna ära och berömmelse. Han vann genast mitt förtroende. Jag tänker vinna mig ett namn inom mitt gebit. Du har vunnit en särskild plats i mitt hjärta. Iagh skal winna prijs ibla(n)d Hedhninganar. Psalt. 46: 11 (Bib. 1541). För mina Barns skull, som der igenom wunnet neesa och föracht. VDAkt. 1701, nr 129. För att winna mig min broders gunst, / Jag för min dödsfiende dig förklarar. Hagberg Shaksp. 5: 114 (1848). Den som en gång vunnit hans tillgivenhet eller visat honom en vänlighet höll han fast vid i vått och torrt. Hagberg VärldB 55 (1927). Folkpartiet och centerpartiet ville helt enkelt vinna inrikespolitiska poäng. SvD 5/8 1986, s. 2. — jfr BEHAG-VINNANDE.
δ') med avs. på insikt l. kunskap l. färdighet o. d. Derföre dömdes henne samme 2 gårder till, till thes man bättre bewijs winne kan. HH XIII. 1: 54 (1562). Sedan Disciplarne någon insigt och stadga i thet Latinske wunnit. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. D 1 a. Erforderliga upplysningar, vilka lämpligast stå att vinna på stället. SFS 1938, s. 615. De dittills vunna slutsaterna får ligga till grund för en mer allmän karakteristik. Östling NazSensm. 44 (2008).
ε') (numera bl. tillf.) med avs. på ändamål l. syfte l. önskan o. d. Såsom hwarken något thera, af dhesse måhl, dher med kan winnas .. Ty synes skiäligit .. ett bättre medel, at fatta til begge företalde intentioners erhållande. Schmedeman Just. 394 (1664). De vunno sin önskan, men de vunno ock mera än de önskade. Schönberg Bref 2: 331 (1778). Skulle vi nu kunna organisera en sådan gränsvakt och på samma gång få landet odladt, vore ju ett dubbelt stort statsändamål vunnet. Adelsköld Dagsv. 2: 225 (1900).
ζ') med avs. på frid l. glädje o. d. Himmels-Frögd / Haer Jagh utan ända wunni. Lucidor (SVS) 288 (1672). Att Napoleon gladde sig åt Sverges vundna lugn. HH XXV. 2: 3 (1809). Hur vinnes hjärtats frid? Bolander HerrKr. 86 (1946).
η') med avs. på framgång l. fördel l. förbättring o. d.; jfr κ′ slutet. Femtio Ducater, der med han wandt deras widare befordring, och at de efterläto honom behålla de jern och boijor, som han i någre år på sina ben burit hade. Werwing Hist. 2: 64 (c. 1690). Om härigenom .. den förmån vunnes, at trängseln bland tjänstsökande förminskades. Kellgren (SVS) 5: 7 (1785). Vad som lät min far vinna så sällsamma framgångar var .. inte bara metodikens förtjänst. Malmberg StyckVäg 25 (1950).
ϑ') med tid ss. (huvudord i) obj., förr äv. i sg. best., i fråga om att minska tidsåtgången vid ngts utförande l. att låta tiden gå för att ge en själv tid att betänka sig l. vidta åtgärd o. d. (jfr TID, sbst. 2 b β); äv. med avs. på specificerad tidsmängd. Derföre will H. K. M:t, tijden att winna .. låtha deras meeningh uthur acterne till eett beslut sammanfatta. RA II. 2: 208 (1617). Så kan hända, att 2: söker winna tiden till October, och till des förskaffa sig Contanter. VLBibl. Brev 29/4 1774. Vinnes tiden, vinnes allt. Lidbeck Anm. 229 (1812). För varje minut du vinner kommer du att bli mera verklig. Gustafsson FamF 47 (1975). Hon vann lite tid på ett för icke-rökare lika vanligt som irriterande sätt, hon trevade fram ett cigarrettpaket och .. sen rökte hon några bloss innan hon fortsatte att berätta. Guillou Coq 306 (1986).
ι') (numera bl. tillf.) med obj. bestående av att-sats l. inf.-förb. (l. det bestämmande sådan sats l. förb.); äv. i anv. som motsvarar β′. När friyaren winner thet, at hon .. skal honom Trolofwas. Schroderus Comenius 591 (1639). Ja Konstnärn lyckligt vann med snabba händers möda, / At Bilden färdig se. Bellman (BellmS) 19: 200 (1793). Maderno .. drog ut ena armen (av Peterskyrkan) till ett långskepp, hvarmed .. vans att kyrkan numera äfven till längden öfvergår hvarje annan. Ljunggren Resa 83 (1871).
κ') i oeg. l. bildl. anv., om ngt sakligt; särsk. dels med avs. på slut l. utgång o. d., dels (i sht jur.) i uttr. vinna laga kraft, i sht förr äv. kraft av lag (se KRAFT 6). I thedt att thee seija sigh förhiälpa adt saken måtte winna en godh och Christligh ända. HH XXXIII. 1: 199 (1561). Men när sidst Sanning kom(m)er fram, / Winner tå Lögnen ewigh skam. Arvidi 127 (1651). Ett kiärligt Ächta Förbund .. som i Förnäme Personers närwaro wann sin fullbordan på Rottneros Bruk den 27. Dec. 1726. Brenner Dikt. 2: 34 (1726). Det (kunde) anses betänkligt att rubba .. den unga statens organisation, innan den ännu vunnit någon stadga i de nya förhållandena. Tegnér Armfelt 3: 326 (1887). Tetraederhypotesens riktighet följer därav att de konsekvenser, vartill den leder, i minsta detalj efter hand vunnit bekräftelse. Smith OrgKemi 131 (1938). — jfr KRAFT-VUNNEN m. fl. — särsk. i fråga om att ngt (efter hand) sprider sig l. blir framgångsrikt l. omfattas l. uppskattas l. hyllas av (allt) flera l. många, delvis i anv. som motsvarar γ′ l. η′; särsk. med sådana obj. som bifall l. gehör (se GEHÖR, sbst.1 4) l. insteg l. spridning, förr äv. rum (se RUM, sbst.3 14 g). Att om sådant .. ythermere fortgång vunnit och tagit öfverhanden. RA I. 3: 93 (1593). Som, i följe ther af, lärer winna, ju med tiden, hos skiäligt folck, bifall och otwungen effterfölgd. Swedberg Gr. Förrspr. 19 (1722). Den svenska operan (har) vunnit anseende äfven utom vårt lands gränser. Hedberg SvOperasång. 2 (1885). En benämning, som .. vunnit spridning. Hahr ArkitH 239 (1902). Self service-idén hade börjat vinna insteg i amerikansk livsmedelshandel. Kulturen 1987, s. 99. — jfr HÄVD-VUNNEN.
δ) med avs. på person.
α') [jfr γ γ′] bringa (ngn) att hysa välvillighet l. vänskaplighet mot en l. att dela ens ståndpunkt l. övertygelse l. åskådning o. d.; förr särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. från l. till o. styrt led angivande den ståndpunkt osv. ngn bringa(t)s att överge resp. övergå till (jfr slutet); förr äv. i fråga om (större l. mindre inslag av) tvång o. d., i ssgn FÖR-VINNA; äv. dels med avs. på hjärta l. öra l. sinne o. d., dels om sak, särsk. med indirekt personobj. betecknande den som åtnjuter välvilligheten osv.; jfr ζ. Hon hade lätt för att vinna allas hjärtan. The som icke troo på oordhet mågha aff hustrunas vmgengilse vthan oord bliffua wundne. 1Petr. 3: 1 (NT 1526). Förmodhandhess att winna bemelte Hr Langeleth jfrån sin willfarelse, och till Een rätt och sann Christeligh och dhet hellga Evangelis lijkhmätigh lära och troo och bekiennelse. VDAkt. 1693, nr 933. (Översten) hade helt och hållet vunnit soldaternas öra. Fryxell Ber. 7: 45 (1838). Stilens värma vann honom flitiga läsare. Wieselgren SvSkL 4: 138 (1847). Sin enastående förmåga att vinna människor. SvD(A) 22/4 1934, s. 7. — jfr BE-, LAG-VINNA m. fl. o. HJÄRTE-, SJÄLA-VINNANDE. — särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. för o. med styrt led angivande den part l. sak l. åskådning o. d. som ngn bringa(t)s att ansluta sig till. Han fritages från beskyllningen att wara wunnen för (hertigen av) Orleans. SKN 1843, s. 251. Då det är bekant att Hamilton långt förut var ”vunnen” för saken och ifrigt bearbetade kungen och utrikesministern. Adelsköld Dagsv. 2: 400 (1900). Det stora, för kyrkan livsavgörande problemet, hur man skall vinna ungdomen för evangelisk kristen tro. KyrkohÅ 1961, s. 346.
β') bringa (ngn) att älska en, i sht innebärande (villighet till) giftermål; äv. med avs. på hjärta; förr äv. dels i uttr. vinna ngn kär (se KÄR I 1 c), dels [jfr 1 d α] med obj. ersatt av förb. inledd av prep. på. Mitt hierta haffuen j wunnit. Prytz OS D 2 b (1620). Octavius .. inkräktade Egypten, sedan Cleopatra fåfängt försökt, at medelst sina retelser äfwen winna på den blott ärelystne Octavii hjerta. Gjörwell o. Bergklint Sam. 206 (1775). Han ville jungfrun vinna, beredd att bruka våld. Sander Ar. 58 (1877).
γ') (numera bl. tillf.) i annan anv., särsk. dels med avs. på avkomling. Holmqvist, som i tvenne äktenskap icke vunnit personliga efterkommande, räknade dess flera andliga söner och döttrar. Wieselgren Bild. 456 (1879, 1889).
ε) abs. l. intr.: göra sig (ekonomisk) förtjänst l. tillgodogöra sig l. ha (immateriell) fördel l. nytta (av l. i samband med ngt); särsk. (o. numera i sht) i uttr. vinna på ngt (se slutet); jfr γ α′ o. 1 a, c. Ath gotzith gaar egenom saa mangemandz hendher oc huar wil winna wtaff then andra. G1R 1: 274 (1524). Winna och tappa, är Kiöpmans styl. Grubb 856 (1665). Ett hundratal optimatfamiljer förlorade .. (på monarkin), men 80 millioner människor vunno. Grimberg VärldH 4: 180 (1930). — särsk. i förb. med bestämning inledd av på o. med styrt led angivande den omständighet o. d. varav man gör sig förtjänst osv. (jfr α). Flertalet löntagare skulle vinna på det nya skatteförslaget. Vad vann du på att byta arbetspass? Icke alt godz man winner på .. (dvs.) Man råkar och stundom i slätt marknad. Grubb 375 (1665). Ockraren hindrades at winna på den fattigas nöd. PH 13: 395 (1786). De kunde kanske till och med vinna på att berätta för .. (prosten) om breven och deras innehåll. Gripe Tordyv. 125 (1978). särsk. i oeg. l. bildl. anv., om ngt sakligt, utan klar avgränsning från 4. Att saker vinna på att blifva sedda i stort. Geijer I. 3: 328 (1814). Boken vinner – något, som är sällsynt – på förnyad genomläsning. PT 1904, nr 258 A, s. 3.
ζ) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., utgående från δ α′ i abs. anv., om person l. sak: som är väl ägnad att vinna människor. Han har verkligen ett vinnande leende. En vinnande personlighet. Serenius C 1 b (1734). (G. III:s) namn i efterwerlden blifwe altid så äradt, som Hans gerningar warit store, älskelige och winnande på allas hjertan! PH 15: 221 (1792). Hon räckte honom handen med det mest vinnande behag. Bremer Pres. 146 (1834). En fin världsman med ett värdigt och vinnande sätt utan begär att glänsa eller skörda ära. Stavenow G3 40 (1901). Han försökte verkligen vara intressant och vinnande, och han försökte för mycket. Wijkmark Dacapo 301 (1994).
4) [utvecklat ur 3 b ε (slutet slutet)] (efter hand) utvecklas till sin fördel l. till det bättre o. d.; särsk. (o. utom i slutet numera företrädesvis): (komma att) uppfattas fördelaktigare l. ge ett bättre intryck o. d.; äv. allmännare: växa till l. öka; jfr 3 b ε slutet slutet. At altenstundh jag ähr betagen med en häftig och stoor siukdom .. hvilken hvar daagh försterker sig och vinner mökit hooss mig. OxBr. 12: 192 (1618). Din glans din egen är och genom tiden vinner. GFGyllenborg Bält 230 (1785). Ros och lilja vinna begge, / Då de stå bredvid hvarannan. Sjöberg (SVS) 1: 229 (1820). Får jag presentera min brorson .. han vinner vid närmare bekantskap. Strix 1898, nr 5, s. 5. I söndagsskolorna finnas både svenska och engelska klasser .. Men engelskan vinner för varje år som går. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 34. — särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. i o. med styrt led angivande det förhållande l. den egenskap som utvecklas l. tillväxer. De almänna ärenders förvaltning, hvarigenom Regeringen väl vant i stadga, men icke altid i förening af de söndrade sinnen. Schönberg Bref 1: 282 (1778). Att metallkroppen .. vunnit ganska märkbart i vigt. Lyceum I. 2: 142 (1811). Alltsom han vann i skicklighet, blev det alltmer roligt (i dansskolan). Lagerlöf Top. 63 (1920). Vidare vinner kritiken självfallet i styrka, om den icke uteslutande river ned utan samtidigt försöker att med positiva förslag bygga upp. VFl. 1933, s. 9.
5) († utom i slutet) komma l. hinna fram till (ngn l. ngt); uppnå; upphinna; äv. dels med obj. ersatt av prep.-förb. (se slutet), dels ngn gg abs. l. intr., särsk. övergående i allmännare bet.: ta sig fram. När han m(ed) sitt fölgie wann Erick Språng Erik i fångöö vpp och tog en åhra, och slog Erick Måns(son). HammarkDomb. 10/9 1596. (Kungen) marcherade .. ut med stranden .. til des han omsider wan högden. Spegel Dagb. 64 (1680). Den 12, upkom en sydost vind, som gjorde, at vi ej kunde vinna hamnen. Thunberg Resa 1: 117 (1788). Vi kryssade och gjorde slag af två och tre qvart mil, utan att vinna särdeles, för den häftiga svallsjön, som oupphörligt motverkade seglen. Runeberg (SVS) 7: 7 (1832). Ej kan du den listige våldsman vinna; / som fågeln kan han flyga, som ormen rinna. Melin Prins. 35 (1885). — särsk. (fullt br.) med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av på, utan inbegrepp av uppnående, med avs. på ngn l. ngt som också rör sig: (ta sig fram snabbare än denna l. detta o. därför) närma sig alltmer; i sht förr äv. med avs. på försprång; äv. bildl.; jfr TAGA IN 1 b ϑ slutet. Chefsfartyget var ett bland de snabbaste på sjön och vann så mycket på brigantinen, att dess folk klart insåg att de ej kunde undkomma. Lidforss DQ 2: 716 (1892). Vidare vinner svenskan årligen något på finskan och lapskan i Norrland. Schück o. Lundahl Lb. 1: 15 (1901). De förföljde honom .. utan att vinna på hans försprång. Hedin Pol 2: 371 (1911). Nu vann polisbilen i alla fall sakta men säkert på den svarta Volvon. Lindgren MästBlomkv. 137 (1946).
6) (†) åstadkomma l. uträtta (ngt); äv. intr.: arbeta l. verka (äv. ss. dep.). Effter the .. hade wunnet godt / Vnder Swerigis Rijke Städer och Slott, / Thy wille han tacksam ware. Hund E14 175 (1605). At hans ökiar (dvs. hästar) wans med hans häst som denne Jönses hest til dödz beett. UpplDomb. 1: 28 (1619). Hustrun winner intet .. mycket hemma, mädan hon går vth och spaszerar. Grubb 339 (1665). Dy lät man Lyckan med Olyckan strijda / Intil Jag seer, Hoo som winner för meij. Lucidor (SVS) 450 (c. 1670; uppl. 1997). Ihre (1769).
7) (†) bringa (ngn l. ngt ngnstans hän l. ifrån l. till ngt); särsk.: förmå (ngn att göra ngt). Så wunne the sin fadher vtaff sine boijor. Visb. 1: 8 (1572). Ehwadh H. K. M:t .. sig bemöder att winna dess heftige fiender till nogon wenlig förlijkning. RARP 7: 109 (1660). Härigenom torde man förmodeligen kun(n)a vinna giöngarna at sadla om. ÅgerupArk. Brev 22/7 1754. Han sitter nog i berget, i sköna jungfruns sal, / Och dädan lär väl ingen honom vinna. Fahlcrantz 3: 99 (1864).
8) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) orka l. förmå l. kunna (göra ngt). Thänderna falla och falla der hän the wecklande Stumper, / Win intet mala sin mäldh. Stiernhielm Herc. 322 (c. 1654). Så framt han skulle winna kullkasta Ven. Consistorii Resolut(ion). VDAkt. 1703, nr 158. En annan .. som .. skrek, det värsta hon vann. Landsm. VIII. 3: 334 (c. 1900).
9) (†) (förmå) bevisa (ngt). Svart Gensw. K 4 a (1558). Thenne sidste Meening vnderstodh sigh Erkiebiskop Otto .. at winna medh falske Mirakel. Schroderus Os. 2: 543 (1635).
10) (†) räcka (till) l. vara. At wij här aff then tröst måge finna, / Som sanskylligh är och lenge kan winna. OPetri 4: 531 (c. 1550). Dett wele wij, så lenge wårt lijff winner, ödmiukeligen förtiene. SUFinlH 1: 343 (1602). Tha thet foder ey länger wan. Ihre (1769).
1) (†) till 1 e β: vinna (strid o. d.) mot (ngn). Sedhan skall han .. hafva .. vunnit the Danske tree slachtningar aff. LPetri Kr. 20 (1559). Schroderus Os. 2: 115 (1635).
2) (numera mindre br.) till 3: vinna (ngt) av l. från (ngn l. ngt); jfr vinna ifrån. Abia iaghadhe effter Jerobeam, och wann honom städher aff. 2Krön. 13: 19 (Bib. 1541). I det .. (naturvetenskaperna) hjelpa oss att vinna af naturen dess krafter och göra dessa mäktiga krafter oss underdåniga. Samtiden 1873, s. 71. —
1) (†) till 3 b γ: uppnå l. genomdriva (ngt). HärnösDP 1664, s. 93. Att den fattige enfaldige Soldaten kunde winna sitt upsåth fram. VDAkt. 1720, nr 337.
2) [jfr motsv. anv. i d.] (numera bl. tillf.) till 4: få l. ha framgång. En viss förhoppning om att den (dvs. Atterboms ”Lycksalighetens ö”) i popularitet .. skulle komma att vinna fram sida vid sida med den ungefär samtidigt utkommande Frithiofs saga. Schück o. Warburg LittH 2: 592 (1897). —
VINNA IFRÅN. (†) till 3: frånvinna (ngn ngt); äv. med direkt personobj., dels refl.: få (ngn) skild från sig, dels till 3 b δ; jfr vinna av 2. Ath han .. (skulle) gifwa sich j en kamp medh diefwlen och winna honom folch j fråå. OPetri 1: 47 (1526). Emot thenne doom ingen clandre mhå eller på för:de äger Nils Persson hindre, in till tess the lagligen winnes honom iffrå. HH XIII. 1: 16 (1562). Brod(er)n haar offta blit tillsagder at Lagl. henne ifrån sig win(n)a ok låta henne utdrif(w)a, effter hoon intet äger i hem(m)anet ok aldrig aflåter med Swordom kiif ok trätor. OfferdalKArk. N I 1, s. 86 (1713). —
1) till 3: vinna tillbaka (ngt, särsk. förlorad egendom); äv. (numera bl. tillf.) med avs. på ngt försummat o. d., särsk. tid: ta igen. En gårdh y Båhws Læn kallas Beck .. Och th(e)n wan biskop Sven y gen y Köpinhaffn. SkaraStiftJordeb. 13 (1540). Naturligtvis kunde .. de bättre underbyggda gymnasisterna sedermera, ifall de vid universitetet idkade studier, vinna igen mycket af den tid de vid gymnasium förlorat. Vasenius Top. 1: 397 (1912).
2) (†) till 5: hinna upp (ngn). Så hopp Erich Thomesonn Effter hono(m), och wandt hono(m) igenn. BråboDomb. 6/7 1602. —
VINNA IN. (†) till 3: erövra (ngt); äv. bildl. Wunno .. Frantzoserne samma Rijke innan fåå dagar in. Brask Pufendorf Hist. 212 (1680). NordT 1892, s. 169. jfr invinna. —
VINNA TILLBAKA10 040, äv. 032, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) TILLBAKAS040, äv. 032. till 3: vinna (ngt l. ngn som man tidigare haft (till sitt förfogande l. till hands o. d.) men mist) o. därmed få tillbaka detta resp. denna; jfr vinna igen 1. Han rände åt skogen, så at han m(edh) plass (dvs. svårighet) kunde winnas til baka. VDAkt. 1663, nr 268. Huvudsaken för oss är att vinna den stora ryska marknaden tillbaka. Siwertz JoDr. 278 (1928). jfr tillbakavinna. —
1) (†) till 3 a: gm rättsförfarande frånhända (ngn) ägande- l. nyttjanderätt o. d. Bergv. 2: 706 (1756).
2) (numera bl. tillf.) till 3 b β: utvinna (ngt); särsk. bildl. En egen kraft, som måste vinnas ut. Silfverstolpe Vard. 55 (1926). —
VINNA ÖVER10 40, förr äv. UTÖVER.
1) (†) till 1 d β: besegra (ngn); äv. bildl., med avs. på ngt sakligt. Ther mädh wan Christus honom offwer. OPetri 1: 33 (1526). Under det att Magnus Brandt gick och sökte efter medel att vinna öfver det värsta, hade han i första rummet tänkt på sina döttrar. Geijerstam KBrandt 94 (1904).
2) (†) till 3 a: få (dom) ogiltigförklarad. Som han sigier sigh haffua wundjth 3 deris dommer vttöffuer medh richssenns rådz dommer. TbLödöse 256 (1591).
3) till 3 b δ α′: bringa (ngn) att gå över (till ens egen ståndpunkt o. d.). Genom rastlöst, självuppoffrande arbete hava dessa småningom vunnit över den för sedliga motiv mottagligare delen av sin samtid till sin övertygelse. SvTidskr. 1920, s. 189.
Avledn.: VINNARE, m.//ig. [fsv. vinnare] till 1: (mans)person som (vinner l.) vunnit (i ngt); äv. dels till 3 a, med bestämning angivande det man vinner l. vunnit, särsk. sådan inledd av prep. av, dels till 3 b δ α′, i ssgn själa-vinnare, dels oeg. (jfr slutet), om företeelse som innebär att ngn vinner; ss. förled i ssgr äv. övergående i aktionell bet.: vinnande-, särsk. i vinnar-huvud, -instinkt, -skalle; förr äv. (till 1 d β) i förb. med gen.-attribut angivande den besegrade: besegrare, övervinnare; jfr vinnerska. Ther skola .. The Rättferdige frij wara ifrå Werldenes och onda Menniskiors wåld och inpasz, och .. in för Gudh bestå som theras win(n)are. Emporagrius Oxenstierna 68 (1655). Sällan Tapare gläds, och sällan Vinnare sörjer. Nicander GSann. 88 (1767). Han har varit vinnare af 1sta priset på Liverpool och Manchester kongl. utställningar 1890. Nathorst LandtbrSk. 28 (1896). Vinnare i Slöjdföreningens medlemslotteri 1951. Form 1952, s. 32. McEnroe sprang upp bollen och slog in en vinnare, ett konstslag. GbgP 5/6 1985, s. 30. jfr land-, pris-, seger-, sträck-vinnare m. fl. särsk. i oeg. anv. l. till 3 b ε: person l. sak som (i visst sammanhang l. hänseende) får l. fått överhanden l. fördelaktigast läge (inför framtiden) l. lycka(t)s bäst o. d. De flesta är ense om att den dag man kan bygga en gasturbin till rimligt pris och med rimlig bränsleförbrukning har man en vinnare. SvD 2/3 1977, s. 30. Flickorna är på väg att bli den nya skolans vinnare. DN 22/11 1999, s. A1.
-hål. sport. i fråga om trav- l. galopphäst under lopp: (särskilt gynnsam) placering (vid banans insida o.) omedelbart bakom ledande häst; i sht i sg. best., i förb. med prep. i; äv. allmännare l. bildl., om gynnsam position. Invändigt i ryggen på ledarhästen låg Tuff Tuff i ”vinnarhålet” med Carissima utanför sig. DN(A) 29/7 1963, s. 15. Han hittar en lucka vid barens kortsida, det är inget vinnarhål, visar det sig. Flygt Verkan 201 (2004).
-instinkt. instinktiv l. oreflekterad (stark) drivkraft att vilja vinna; jfr -skalle. Ett otvetydigt belägg för Helge Solos vinnarinstinkt. SvD(A) 8/1 1945, s. 16.
-skalle. i sht sport. (person med) psyke präglat av vinnarinstinkt; jfr -huvud, -typ. Jag har riktiga vinnarskallar i hela laget men vi lider fortfarande av grusplanerna. Expressen 30/4 1994, s. 31.
VINNARINNA1032, f. [sannol. åtm. delvis till vinnare] (numera mindre br.) till 1: kvinnlig vinnare; jfr vinnerska. Dalin FrSvLex. 1: 497 (1842). Östergren (1967). jfr seger-vinnarinna. —
VINNBAR, adj. (numera bl. tillf.) särsk. till 3 b: som kan vinnas (särsk. substantiverat); förr äv. till 1 d β: som kan besegras, särsk. i o-vinnbar. Det genom arbete vinnbaras område. DA 1839, nr 284, s. 2. jfr o-vinnbar. —
VINNELIG, adj. [fsv. vinneliker] (†) anträffat bl. i o-vinnelig. —
VINNERSKA, f. [fsv. vinnirska; sannol. åtm. delvis till vinnare] (numera bl. mera tillf.) till 1: kvinnlig vinnare; jfr vinnarinna. Den sköna vinnerskan kom flygande på en osadlad häst. AB 8/5 1860, s. 3. jfr seger-vinnerska. —
VINNIG, adj. (†)
1) till 1: beredd att vinna. Den styrkte .. sig til seger winnig wäpnar. Brenner (SVS) I. 1: 173 (1709).
2) till 3 (b): som man är beredd att vinna. Döden ähr migh winnigt afskeedh. Kumblæus AHult A 3 a (1664). —
VINNING, r. l. f. [fsv. vinning]
1) (†) till 1: seger, vinst (se d. o. 1). Om frijaren bwrachtig .. ähr (visar detta sig i schackspel), och om han af winningh dårachteligen frögdas. Tempeus Messenius 168 (1612); möjl. till vinning 2. (Sv.) Winning .. (lat.) victoria. Linc. (1640). Den största winning är, at öfwer-winna sig. Brenner (SVS) 1: 182 (1709). jfr seger-vinning.
2) till 3 (b): vinnande (av ngt); äv. (o. utom i a, b numera i sht) om vinst (se d. o. 2) l. förtjänst l. fördel (utom i a företrädesvis till 3 b γ, om abstrakt sådan); i sht förr äv. till 3 b β: utvinning, särsk. ss. senare led i ssgrna diamant-, hö-, saft-, salt-vinning; jfr vinn 1. Wara gudheligh, och låta sigh nöya, är winning noogh. 1Tim. 6: 6 (Bib. 1541). Lähra Bibelske språk vtan til, skole Scholepoikar .. hålla för en winning. Schroderus Comenius 733 (1639). Den vinning, den fortkomst, som man sig föresatt, blifver ej sällan tillbaka, och tillfaller en annan värdigare. Bergklint Vitt. 302 (1784). Adams längtan (väcks), att .. / Begagna stunderna till kunskaps vinning .. / Om öfre Verldar och om Himlens Väsen. JGOxenstierna 4: 172 (1815). Att läsa hovfolksmemoarer är inte alldeles utan vinning. Johanson Stärbh. 215 (1946). jfr land-, strand-vinning m. fl. särsk.
a) i uttr. ha (någon o. d.) vinning (av ngt), ha något att vinna (på ngt). Konunganar komo och strijdde .. men the hadhe inga winning ther aff. Dom. 5: 19 (Bib. 1541). Vem – eller vad – eller vilka – hade någon vinning av att utplåna vad jag hade skrivit? Nilson MessTräb. 28 (1990).
b) till 3 b α (, ε), om ekonomisk vinst l. förtjänst; äv. abstraktare, särsk. i uttr. för vinnings skull; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: ränta o. d.; i sht (o. numera bl.) i sg., ofta mer l. mindre koll. Alerdt talede ho(no)m til om nag(er) wi(n)ni(n)g the haffde sich emellen. OPetri Tb. 1: 83 (1525). Så skulle tw haffua fåt weszlarene mina peni(n)ga, ath när iach hadhe kom(m)it, hadhe iach iw fåt medh wi(n)ning. Mat. 25: 27 (NT 1526). Slätt handel dher ingen winning är. Grubb 778 (1665). Hans Kl. Mt (har) sig .. allena förbehållit hwita Runstyckens myntande, hwarpå någon mera winning är. NumismatMedd. 22: 195 (c. 1721). Så hafva de inländske varor inne med sig följande vinningar och profiter; 1:0 handtvärkarnes föda och utkomst; 2:0 afgift för provision. 2RARP 13: 314 (1742). En stackars narkoman .. som inte stal för vinnings skull utan på grund av narkotikaberoende. Strömstedt MittLiv 2: 203 (1982). särsk.
α) i förb. med negativt värderande adj.-attribut, särsk. snöd (jfr snöd, adj. 5) l. (numera bl. arkaiserande, skämts.) slem (se slem, adj.1 4 b ε). Tit. 1: 7 (NT 1526). Bryggarne, vilka i folkets mening tagit en oskälig vinning på brännevin. Wedberg 1HD 79 (i handl. fr. 1800). Krig .. är ett utbrott af hat och tvedrägt, men är .. icke snöd vinning. Strindberg SvFolk. 2: 321 (1882).
β) (numera bl. tillf.) i förb. med verben dra l. söka. Effter tobaket ähr een waru, som något huar altijdh söker winningh och profit oppå. Banér GenGuvBer. 88 (1668). Herremännens behov att genom skatter och avrad draga vinning ur jorden. Rosman BjärkSäb. 1: 83 (1923).
c) (†) till 3 b γ ϑ′, i fråga om vinnande av tid. Effter .. intet annat än tijdz winning sökies. Stiernman Riksd. 745 (1621). Ps. 1819, 4: 5.
d) (i bibeln o. bibelpåverkat spr.) i fråga om döden. För ty Christus är migh lijff / och dödhen är migh winning. Filipp. 1: 21 (NT 1526). Döden har ej sin grund i själfwa människans natur .. Han kan derföre altid kallas et straff, fastän han i själfwa werket är för de trogna en winning. Alnander Sal. 119 (1771).
e) i fråga om ngt abstrakt: landvinning (se d. o. 3), äv. (möjl. delvis med anslutning till vinna, v.2 4) närmande sig bet.: framsteg o. d.; i sht i pl. I samma mån som L(inné)s med naturen förtrogna snille .. gjorde nya vinningar på Naturvetenskapernes .. bana. BL 8: 292 (1842). Ett bevis på nykterhetens vinningar är .. läskdryckstillverkningens stadiga ökning. AtlFinl. 24: 16 (1899). Hela svenska folket delade broderfolkets glädje över denna avgörande vinning i Finlands liv. LD 1957, nr 283, s. 4.
3) (†) till 6: bemödande l. ansträngning o. d.; särsk. (o. utom i a, b i sht) i uttr. lägga sig (all o. d.) vinning om (ngn gg äv. på) ngt (äv. dels utan prep. före inf.-förb., dels i icke refl. anv. (se a)), lägga sig (all osv.) vinn om ngt; jfr vinn, sbst.6 2. Ath the schwlle leggie sigh vinningh ther om. G1R 3: 182 (1526). At man medh högsta winning beflijtar sigh, thet .. (vår nästa) må bekomma Siälennes saligheet. Schroderus Urs. G 2 a (1626). VDAkt. 1679, nr 323 (: på). At väl förvara den, jag mig all vinning lade. Murberg Racine Ath. 70 (c. 1776). Han hade .. lagt sig vinning om att inte taga position i sådana frågor. Hellström Malmros 64 (1931). särsk.
a) i förb. med icke refl. lägga l. anlägga. Wij skola wäll läggia wår winningh. Asteropherus 83 (1609). Att en wiss intrigant man af de wåre på intet annat sin winning anlade, än at Gref Pipers och min .. wänskap måtte skillias. KKD 2: 287 (1718). Kanske (borde) hvad .. (järnvägarna) angår någon mera vinning läggas om de delar, som äro af vigt för varustatistiken. TT 1876, s. 130.
b) i förb. med göra. Att uphandla (hästar, vilket) han .. giorde sin winning om. Banér GenGuvBer. 45 (1668). Sedan jag gjordt mig winning, at upsöka anledningarne til detta nämnandet. Posten 1769, s. 564.
Ssgr (till vinning 2 (b)): vinnings-begär. (numera bl. mera tillf.) jfr -lystnad o. vinst-begär. Vinnings-begäret urartar snart til egennytta, som lönnmördar hederskänslan. Lefrén Förel. 1: 194 (1818).
-lust. (numera bl. mera tillf.) jfr -lystnad. (De) voro .. ibland Hufvuddelägarne i Koppar-Compagniet, ehuru de .. arbetade emot dess .. omåttliga vinningslust. Hallenberg Hist. 5: 241 (1796).
-lysten. (stadigvarande) lysten efter egen vinning; girig; äv. överfört; jfr -sjuk. Våld och orätt, som .. af vinningslystne menniskior skiedt cronan. Höpken 2: 687 (1776). Att hans efterträdares Albini förwaltning war mycket .. winningslystnare. Melin JesuL 1: 203 (1842).
-lystnad, förr äv. -lystna. egenskapen l. förhållandet att vara vinningslysten; girighet; jfr -begär, -lust, -sjuka. Handeln liknar alldeles en ström: vatten faller alltid nedåt, och handeln drifves af intet annat än vinningslystnaden. Chydenius 108 (1765). (Då) det uppenbarligen visat sig, att en plump vinningslystnad mer än föregifven menniskokärlek låg till grund för .. (läkarens) företaganden. Hygiea 1841, s. 127. På många ställen i tropikerna har man alldeles som hos oss, av vinningslystnad skattat skogen på ett oförståndigt sätt. Tärnlund TropUrskog. 151 (1927).
-motiv. jfr motiv 1 o. -syfte o. vinst-motiv. Den brådska, hvarmed litterära arbeten nu för tiden fabriceras, (är) et icke större hinder för deras förträfflighet, än de vinningsmotiver som drifva författarena. JournSvL 1797, s. 188.
-sjuk. (numera bl. tillf.) jfr sjuk 4 o. -lysten. The miszgunstige och winnings-siuka Lybeckare. Rüdling Suppl. 274 (1740).
-sjuka. (numera bl. tillf.) jfr sjuka, sbst.1 3, o. -lystnad. Nödige råvaror .. för 3/4dels bättre kiöp, än de främmandes vinningssiuka oss derföre härtills taxerat. 2RA 3: 162 (1731).
-syfte. syfte som har avseende på egen vinning; särsk. i förb. med prep. i; jfr -motiv o. vinst-syfte. Religionen är ett bedrägeri, som i vinningssyfte uppfunnits av prästerna. Schück o. Warburg Huvuddr. 2: 182 (1917).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content