publicerad: 1973
SKROT skrω4t, n. (AOxenstierna 6: 412 (1631) osv.), äv. (mindre br.) r. (Hammenhög FallSehl. 162 (1939; i bet. 1)); best. -et resp. -en; pl. (ss. n.) =; äv. (numera föga br.) SKRO skrω4, n.; best. -et, äv. -t; pl. -n; best. pl. -na, äv. -en.
Ordformer
(schroot 1676. schrot 1636—1691. schrott 1691. skro 1734 (: Skromässing), c. 1755 (i bet. 1)— 1938 (i bet. 3 a). skrod 1576—1747. skroet 1679. skroo 1672 (: SkrooKåppar)—1719. skroot (scr-, -th) 1649—1723. skrot (scr-, -dt, -th) 1631 osv. skrott 1589—1705)
Etymologi
[fsv. skrodh, myntplatt; liksom d. skrot (ä. d. äv. skrod) av mlt. schrōt, av fsax. skrōt, avskuret stycke; jfr mnl. schrot, schrode, ffris. skrēd, fht. scrōt (t. schrot), feng. scrēad, scrēade (eng. shred), samtliga: snitt l. avskuret stycke (m. m.); samhörigt med (o. sannol. bildat till) det ord som föreligger i SKRODA, v., o. SKROTA, v.1; i sv. (o. dan.) möjl. delvis äv. av t. schrot; vissa ä. belägg kunna avse uttal med å-vokal o. eg. höra till SKRÅ, sbst.3 — Jfr SKRODA, sbst., SKROTA, v.2, SKRÖD]
1) (gamla) föremål av metall, stundom äv. av annat material (glas, gummi, sten o. d.), som äro (l. anses vara) obrukbara för ursprungligen avsedd användning (o. kasserats); äv. (o. urspr., numera i sht i fackspr.): avfall(sgods) från bearbetning l. framställning av metall osv., stundom: spink, spånor; äv. i individuell anv.; jfr 2, 3, SKRODA, sbst., SKRÅ, sbst.3 1. Rostigt skrot. Bilen blev till skrot vid kollisionen. Guardinen Hans Weidler blef kalladh och förhörd, om dhee 700 rd:r på myntet wore att tillgå, uthaf schrotet, dhem man förmehnte att kiöpa spanmåhl före, åth norlähningerne. KamKollP 2: 324 (1641). Skrodt är .. det som (vid myntning) öfwerblifwer effter skrodningen eller klippningen, hwilcket jemwäl å nyo måste omsmeltas. NumismatMedd. 22: 181 (c. 1721). JernkA 1879, s. 233 (ss. tillsats vid martinfärskning). (I början av bessemerprocessens tillämpning) vållades stor förlust genom att en alldeles oskälig del, såsom ända till hälften och därutöfver, af produkten stelnade redan i skänken och således endast bildade skrot. Därs. 1893, s. 274. WoH (1904; i individuell anv.). Jag (tog) en provskopa och började ösa upp av det smälta materialet, det dög endast till skro, men (osv.). ETrana i Dædalus 1933, s. 78. Bruket var nerlagt sen länge, och skroten fick rosta bort. Hammenhög FallSehl. 162 (1939). TNCPubl. 27: 49 (1957; om avfall från tillverkning av emaljerade föremål). — jfr BLECK-PLÅTS-, BLY-, HORN-, JÄRN-, KLOT-, KOPPAR-, KÖP-, METALL-, MYNT-, MÄSSINGS-, PAPPERS-, PLÅT-, RÄLS-, SILVER-, STÅL-, ZINK-SKROT m. fl. — särsk. (vard.) sport. oeg., om (vikt som representeras av) skivstång med påsatta skivor. (Brottaren) Pelle Svensson trodde (på vissa preparats förmåga att öka prestationsförmågan), därför orkade han hiva mera skrot, därför blev han starkare och världsmästare. DN 1973, nr 61, s. 13.
2) (i sht ngt vard.) allmännare l. bildl. anv. av 1: värdelösa saker l. ting; skräp; bråte (se BRÅTE, sbst.2 6); äv. om abstrakt(a) företeelse(r): smörja, strunt (i sht förr särsk. i uttr. prata skrot). Osz räcker Werlden mäst för Skattar Steen och Skroot! Wexionius Sinn. 4: C 4 b (1681, 1684). Mannen ofta utaf ärans prakt, / Utaf verldens skrot sin lycka formar. Kullberg Dikt. 252 (1850). En hop gamla, oanvända etiketter .. funnos kvar bland annat skräp och skrot på vår bodvind. Öman Ungd. 6 (1889). Doktorn .. dök på nytt ned i .. sitt lifs intighet, där hvarje gången dag blef till gagnlöst skrot, omöjligt att omarbetas. Kuylenstierna-Wenster Ber. 47 (1898). Wägner Silv. 318 (1924: pratade). Många (varor) är skrot och krafs utan ens den lösaste förbindelse med några behov hos oss. Lindqvist Reklam. 37 (1957).
3) metallstycken l. kulor l. hagel till l. sprängstycken från projektiler o. d.
a) mil. smärre stycken l. föremål av skrot (i bet. 1) l. metall o. dyl. l. (o. i fråga om moderna förh. nästan bl.) smärre kulor av metall (särsk. hårdbly l. stål) som utgöra l. äro avsedda till fyllning i (granat)kartesch, äv. i truppmina; i sht förr äv.: skrotskott, kartesch; äv. i individuell anv., om enskilt resp. enskild sådan(t) stycke l. kula; i fråga om avlossade projektiler stundom utan klar avgränsning från c α; jfr SKRÅ, sbst.3 2. Stiernhielm Fred. 1 (1649, 1668). (Fästningskanonerna) laddas medh Cartoucher, fylte medh Musquette-Kulor, gambla Kiedio-Ringar och annat Schrott. Rålamb 8: 50 (1691). Skrot är spikar och allehanda järnbitar, samt små kulor som läggas i bleckdosor eller skråkappar, och laddas med i stället för kula. Dalman (1765). (Engelsmännen) loszade en fyra pundig Canon, som war laddad med Skrot, hwilka spridde sig nära in til (de fientliga infödingarna). Fréville Söderh. 2: 23 (1776). En ny art af skrot eller granatskrot äro uppfundne för att till längre håll .. kunna utsträcka skrotskjutningens verkan. De bestå af granater, med tunnt gods, fyllda med en mängd .. handgevärskulor, eller blyskrot, hvilka (osv.). Hazelius Förel. 143 (1839). Han styrde tätt till akterspegelns list / På ”Öland” .. och sände / Sitt första lag med skrot, så att .. / .. längs dess batteri flög dödens skur. Oscar II I. 1: 23 (1858, 1885). Gamle fältherrn rodret skötte, / Böljan snabbt han klöf itu, / Som då hotad vapenbroder / Förr han hastade emot / Öfver en af Tysklands floder / I ett regn af eld och skrot. Snoilsky 2: 38 (1881). Den svenska granatkarteschen m/81 innehåller 135 skrot. KrigVAH 1884, s. 133. SoldILuftv. 1946, s. 32. — jfr BLY-, JÄRN-, KANON-, KARTESCH-, KOPPAR-, RUND-, SPLINT-SKROT.
b) (förr) små stycken l. föremål av skrot (i bet. 1) l. metall till l. i gevärsskott; förr särsk.: hagel (se HAGEL, sbst.2 3). Lind (1749). Jag (hade gevären) .. altid i beredskap laddade med kulor och skrot. DeFoë RobCr. 77 (1752). Till jagtgevär begagnas trång-, pass- och rännkulor samt större och mindre hagel och skrot. Källström Jagt 114 (1850). Schulthess (1885). — jfr HAR-SKROT.
c) koll. l. i individuell anv.: sprängstycke(n), splitter.
α) mil. från granat(er) o. d.; jfr a. Då en spräng- (min-)granat bringas till brisad, splittras den i ett stort antal större och mindre sprängstycken, skrot. Engdahl Vap. 83 (1934). Ett skrot åstadkommer på grund av sin oregelbundna form och ofta vassa kanter mycket svårläkta sår, vilka lätt bli infekterade. SkjutlArm. 1946, s. 47.
β) (mindre br.) från jord- l. bergssprängning o. d. (Filmfotografen) får .. mången gång vara beredd på stora risker, då han skall ta bilder exempelvis hängande ut ur en flygmaskin, från toppen av en fabriksskorsten, slängande med kameran i en linbana eller med skrot från sprängningar visslande om öronen. Förberg SäljFilm 134 (1946).
4) (i fackspr.) material (legering) l. ämne varav mynt tillverkas; särsk. (o. numera bl.) i överförd l. speciellare anv., hos guld- l. silvermynt: (fastställd) bruttovikt; förr äv. dels allmännare om (myntmaterialet ss. fördelat i myntplattar bestämmande) mynts yttre egenskaper (vikt, stycketal på viss vikt, utseende o. d.), dels: stycketal (på lödig mark), dels om (halt av) oäkta metall i guld- l. silvermynt; särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. skrot och korn (i sht förr äv. korn och skrot), (bruttovikt o.) halt (jfr KORN 9), förr äv. liktydigt med: verkligt värde (motsatt: nominellt l. påstämplat värde). Stiernman Riksd. 354 (1582: Korn och Skrod). Hvar nu .. E. Kongl. M:tt ville anten låthe minska dedh fina i mark på en pening eller 3, eller och öka skrotedt på ett st[ycke] 2 eller 3, skulle (osv.). AOxenstierna 6: 412 (1631). Medh Korn förstås Godheten eller Fijnheten af samma Schrot, eller Metal, theraf Myntet är slaget. Stiernhielm Arch. D 1 a (1644). Skrodt är wickten, ämnet eller materien af de förmyntade p(ennin)g(a)r eller stycketalet uppå marcken, samt wickten af hwart stycke. NumismatMedd. 22: 178 (c. 1721). Det är .. hög tid att betala inbyggarens varor och arbete efter skrot och korn, och intet blott (efter) stämpel. Chydenius 46 (1765). (Det romerska) Kopparmyntet undergick många förändringar till skrot. Man såg innan kort Aszes Librales, Semiszes, Trientes, quadrantes, Unciales, Semi-Unciales, då i stället för 1 As, kopparmarken änteligen utmyntades til 24 As med samma räkne-wärde. Eberhardt AllmH 2: 357 (1768). Vid mynt förstås med skrot den tilsatte eller ligerade halten af koppar, hvaremot med Korn menas den öfrige delen af fint, eller af silfver. Rinman (1789). (Som länsherre på ön Ösel fick M. G. De la Gardie) äfven rätt att slå mynt, men det skulle vara af samma skrot och korn som kronans. NF 19: 352 (1895). Guldtians ”halt” är .. 9/10 guld, ”korn” 1/2480 kg. eller 4.03 gr. fint guld och ”skrot” 1/10-del högre eller 4.48 gr. Sommarin EkonL 1: 163 (1915). SvFolket 2: 336 (1938). — jfr MYNT-SKROT. — särsk. (†) i utvidgad anv., i fråga om bearbetat silver l. guld; i uttr. korn och skrot, liktydigt med: halt. Alt thet sölf som .. blifuer förarbetedt, skall ware så godt i korn, och skrod, som thet effter Ordningen bör ware. Stiernman Com. 1: 250 (1576).
5) i bildl. anv. av 4, om ngns l. ngts beskaffenhet o. d.; särsk. i uttr. skrot och korn, i sht förr äv. korn och skrot (l. elliptiskt för dessa uttr.), moralisk l. inre beskaffenhet, sinnesbeskaffenhet, karaktär, kynne, kaliber (se d. o. 9), sort l. typ (av person med hänsyn till karaktär l. sinnesbeskaffenhet l. kynne o. d.); i sht (o. numera nästan bl.) i uttr. av så l. så beskaffat l. av ngns skrot och korn, i sht förr äv. av så l. så beskaffat l. av ngns skrot. Av samma, äkta skrot och korn. Av gammalt skrot och korn, av gammalt (o. gott, l. äkta) kynne. Dock än kan gammalt skrot och korn bland adel visas. Lohman Vitt. 383 (1721). Jag wet at qwinfolk är af elakt skrot och korn, / Mång ärlig man med them för hemgift har fått horn. Knöppel GudRådsl. B 1 a (1744). Orden i Språk .. måste hafwa i Folkets tungomål sin grund, och böra liksom penningar wara rigtiga, både til korn och skrot. Brunkman SvGr. 81 (1767); jfr 4. Det kan för en man af .. (professorns) skrot och korn ej blifva .. svårt att framdraga argumenter. Palmær Eldbr. 200 (1847). För män af ditt skrot är vägen till rikedom aldrig lång! Lundegård DrMarg. 1: 217 (1905). Av mededsmännen (vid rättegången) äro två kända som bråkstakar av ungefär samma skrot och korn som edsavläggaren själv. Ljung EnköpH 1: 55 (1963). — särsk. (†) i fullt utbildad pregnant anv.: hög l. god kvalitet. Kunde man endast .. hitta på någon utväg, som icke gjorde representantkallet inom Första kammaren så alldeles lönlöst, skulle man helt visst i rikt mått finna riksdagsmannaämnen af veritabelt skrot. NDA 1875, nr 134, s. 2.
6) (i fackspr.) grovmalen l. (grov)krossad säd; särsk. dels: krossad malt, dels om mellanprodukt vid malning: övergång (bestående av de närmast innanför skalet belägna delarna av sädeskorn); jfr SKRÅNING, sbst.1 2. UB 5: 151 (1873). Den från första valsstolen (i en valskvarn) kommande produkten siktas på första skrotsikten. Det, som icke går igenom duken, skrotet, går för ytterligare malning till nästa valsstol. 2NF 15: 365 (1911). Kornets grövre delar (skrotet) med fastsittande skaldelar ledas (efter att kornet grovkrossats o. siktats) till nästa malningspassage, under det att den medelgrova produkten (grynet l. kärnan) går till kärnputsmaskiner för sortering och rensning. 2SvUppslB 17: 238 (1950). SvVäxtförädl. 1: 195 (1951; om krossat malt). — jfr MALT-SKROT.
7) [jfr samma bet. hos t. schrot; bet. utvecklad ur den bl. a. i t. förekommande bet.: (snedsågad) kloss o. d.] (†) fyrkantig förtimring i gruva. Granström SalaGruv. 275 (i handl. fr. 1631); jfr JernkA 1908, s. 25. Anlangande (gruvan) Konungzrymningen måste der sänckias effter mallm och ett skrott föras i skachttet medh tårff och måssa vell förvaarat, att vatnet såleedes löper åth Sandrymningen. OxBr. 11: 349 (1644). Rinman (1789).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedanstående ssgr kunna äv. vara sammansatta med skrota, v.1; jfr de under d. o. anförda ssgrna; jfr äv. skroda, sbst. ssgr): A: SKROT-AFFÄR. särsk. konkret: affär för inköp o. försäljning av skrot; jfr skrå-affär. Lump- och Skrotaffärer. RTKatal. 1921, 1: 514. RegRiksdP 1911—20 3: 186 (1923). —
(4) -BELOPP. (†) om den viktmängd ett visst antal mynt representerar. 2VittAH 23: 148 (1857, 1863). —
-BIL. bil som är l. blivit till skrot, köroduglig l. kasserad bil; skrotfärdig bil. 30 svenska skrotbilar ställer upp till start (i tävling för sådana bilar). AP 1955, nr 49, s. 1. SvD(A) 1960, nr 201, s. 3.
-tävling. hastighetstävling på kort rundbana med skrotfärdiga standardbilar, stock-car. Motorför. 1955, nr 5, s. 30. —
(3 b) -BÖSSA. (förr) (kort o. grovkalibrig, vid fästningskrig o. d. använd) bössa avsedd för skrotskott; förr äv.: hagelbössa; jfr skrå-bössa, sbst.2 (Sv.) Skrotbössa, .. (t.) eine Schroot-, Hagel-büchse. Möller (1790). Alm Eldhandv. 1: 108 (1933; om bössor avsedda för fästningskrig). —
-CHARGE. metall. vid smältning i stålugn: charge (se d. o. 6 a, b) med stor andel av skrot. JernkA 1886, s. 79 (konkret). Smältningen (vid legering av nickel o. järn) drager samma tid som en vanlig skrotcharge, d. v. s. omkring 7 timmar. Därs. 1889, s. 177. —
-DRAGARE. metall. järnverksarbetare som forslar fram skrot till smältugn. YrkesförtArbFörmedl. 52 (1936). Därs. 51 (1952). —
-FALL. (i fackspr.) tillkomst l. uppkomst av skrot; äv. konkretare, om den mängd skrot som uppkommer l. som man får ut av ngt. De Geer SvNatRiked. 1: 261 (1946). Skrotfallet per bil. TT 1964, s. 526. —
(3 a) -FODER. (†) hölje l. fodral för skrot till ett skrotskott; jfr -kappa. Rålamb 10: 52 (1691). —
-GÅRD. inhägnat l. avgränsat område för uppsamling av skrot, särsk. bilskrot l. vid martinsmältning använt skrot; jfr -upplag o. gård, sbst.1 4. JernkA 1906, s. 779 (för skrot till martinsmältning). LandskommunT 1959, s. 315 (för bilskrot). —
-HANDLARE. person som handlar med skrot, person som ägnar sig åt skrothandel. PT 1912, nr 47 B, s. 4.
-HANTERING. skrothandel (ss. näringsgren l. verksamhetsområde). TT 1942, Allm. s. 465. GHT 1965, nr 236, s. 4. —
-HEJARE. i sht metall. person (arbetare) som sönderdelar skrot (till smältning) gm hejning. FörtArbJärnv. 41 (1946). —
-HÖG. hög av skrot; äv.: skrotupplag; äv. oeg. l. bildl. (jfr skrot 2), särsk. i sådana uttr. som kasta ngt på skrothögen, göra sig av med ngt (ss. värdelöst). Hundratals ton gjutgods .. kastades såsom kasserade på skrothögen. TT 1881, s. 95. Medborgarrättigheter .. vilka en ny och yverboren generation nu är beredd att kasta på skrothögen bland utdömda politiska ideal. Furuhjelm StigOron 327 (1935). Motorcykeln (som kolliderat med tåget) var förvandlad till en enda skrothög. SDS 1957, nr 316, s. 3. —
-JÄRN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 4994).
1) till 1; särsk.: järn i form av skrot. Polhem Test. 18 (c. 1745). Balja med diverse skrotjern. BoupptVäxjö 1878. Bitar av skrotjärn. Levander DalBondek. 2: 75 (1944).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 3 a: skrot bestående av stycken av järn(skrot). ÖgCorr. 1854, nr 4, s. 3. —
-KAPPA, äv. -KAPPE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) hylsa (av trä l. bleckplåt) för skroten i kartesch l. annan projektil; kartesch l. projektil med skrot; jfr skrå-kappa. Grundell AnlArtill. 2: 41 (c. 1695). Förutom de nämnda projektilslagen förekommo ”träpatroner fyllte med skrå och blylod”, senare benämnda kartescher eller skrokappor. Jakobsson BevBeklädn. 268 (1938). —
-KLIPPARE. i sht metall. person (arbetare) som arbetar vid klippmaskin för sönderdelning av skrot till stålsmältning. FörtArbJärnv. 41 (1946). —
-KNIPPARE. (förr) vid valsverk: person (arbetare) som knippar skrot. JernkA 1894, s. 392 (vid plåtvalsverk). —
-KONST. konst vars utövare framställa l. konst bestående av skulpturer l. konstruktioner av skrot. OoB 1963, s. 55. SvD(A) 1966, nr 78, s. 5. —
(3 a) -KULA. artill. kula i l. från skrotladdning, kula utgörande ett skrot; jfr skrå-kula. Nordberg C12 2: 640 (1740). —
-KVARN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 4994).
1) tekn. till 1: maskin l. anläggning för söndermalning av bilskrot; jfr kvarn 2. ÖgCorr. 1967, nr 83, s. 8.
2) (förr) till 3 a: kvarnliknande maskin för bearbetning av metallbitar till kulformigt skrot. 2UB 6: 268 (1904). —
-KÄRVE. mil. från (granat)kartesch l. annat skrotskott: kärve (se d. o. 1 d) av skrot. IllMilRevy 1905, s. 80. —
(3 a, b) -LADDAD, p. adj. laddad med skrot; särsk. (mil.) till 3 a. Afzelius Sag. XI. 1: 156 (1868; om kanoner). 2NF 16: 1320 (1912; om torped). —
(3 a, b) -LADDNING. särsk. konkret: av skrot bestående laddning; särsk. (mil.) till 3 a; jfr skrå-laddning. 2NF 16: 1320 (1912; i torped). —
-LAGER.
-MARKNAD. marknad (se d. o. 2, 3 (o. 4)) för skrothandel. JernkA 1900, Bih. s. 49. De fria skrotmarknaderna. Därs. 1929, s. 395. —
-MARTIN. metall. basisk martinprocess vari skrot ingår som huvudråvara; äv. om stål l. järn framställt medelst denna process. JernkA 1886, s. 100. SvUppslB 18: 415 (1934). —
-NÄMND. (1951 tillsatt) organ som i fråga om klassificering av järnskrot o. d. skall tjäna som skiljedomstol mellan skrothandeln o. järnverken. JernkA 1951, s. 573. —
-PAKET. paket av skrot; särsk. (metall.) motsv. paket, sbst.1 2. JernkA 1882, s. 502. På ett mycket snabbt och effektivt sätt förvandlas .. (i skrotpressen) en bil till tre små skrotpaket .. för vidare befordran till järnverken. SvD(A) 1964, nr 290, s. 12. —
-PRESS. i sht tekn. apparat l. maskin för sammanpressning av skrot. DN 1918, nr 209, s. 14. SvIndLex. 1: 226 (1948; för skrot till martinsmältning). —
-PRESSARE. i sht metall. person (arbetare) som (yrkesmässigt) pressar skrot i skrotpress. FörtArbJärnv. 41 (1946). —
-PRIS. pris på l. ss. skrot; skrotvärde. Fin vagn — den är inte värd mer än skrotpriset vid det här laget! Rogberg Mot. 151 (1927). Skrotpriserna hava sedan årets början visat en mer eller mindre stark stegring. JernkA 1929, s. 394. —
(3 a, c α) -SALVA. mil. salva (se salva, sbst.1 1 b) skrot(skott); särsk. till 3 a. SvD(A) 1961, nr 44, s. 14. —
(6) -SIKT. [jfr t. schrotsieb] tekn. i valskvarn: sikt för (från)-siktning av skrot, grovsikt. 2NF 15: 365 (1911). —
-SILVER.
(3 a, b) -SKOTT. skott med skrot; skott innehållande skrot; särsk. (mil.) till 3 a; jfr skrå-skott. KrigVAH 1805, s. 139. Skrotskotten voro .. vanligen färdiga skott. KrigVAT 1847, s. 326. Cannelin (1939). —
(3 a) -SKRÅ. (förr) skrotskott med icke kulformigt skrot (motsatt: kulskrå); jfr skrå, sbst.3 2. SvFlH 1: 259 (1942). —
-SKÄRARE. i sht metall. person som (yrkesmässigt) skär sönder skrot (i skärmaskin l. skärbrännare). FörtArbJärnv. 41 (1946). —
-SMIDE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) smide av stångjärn som framställts av skrot. NoraskogArk. VI. 1: 12 (1768). —
-SMÄLTNING. metall. för (framställning av ny användbar metall företagen) omsmältning av skrot, särsk. järnskrot. Rinman Jernförädl. 142 (1772). De Geer SvNatRiked. 1: 262 (1946). —
-STUMP. oanvändbar l. ss. skrot betraktad järnstump o. d.; i sht förr äv. allmännare: avfalls- l. reststump. Rinman JärnH 333 (1782). LindbladLb. 3: 207 (1925; i pl., om plankstumpar, plåtbitar o. skinnlappar). —
-STYCKE.
3) (förr) till 3 a: artilleripjäs (med kort eldrör o. en avsmalnande kammare) för skrotskjutning, skrotkanon; jfr skrå-stycke. Rålamb 8: 46 (1691). —
(3 a) -SÄCK. [jfr t. schrotsack] (förr) påse av säckväv (l. annat tyg) för l. (vanl.) med runda skrot; skrotskott bestående av sådan påse. Rålamb 10: 52 (1691). —
(3 a, c α) -TÄTHET~02 l. ~20. mil. täthet med vilken minas skrot göra verkan på trupp l. (vanl.) projektils skrot träffa målet (vanl. beräknad efter antal skrot som falla på varje m2 av en tavla placerad vid det tänkta målet). 2NF (1917). —
(3 a, c α) -VERKAN. mil. verkan av skrot. KrigVAH 1885, s. 214 (i fråga om granatkartesch). LD 1958, nr 166, s. 4 (i fråga om luftvärnsraket). —
-VÄRDE. om det värde ngt betingar (betraktat) ss. skrot. Sälja, köpa ngt för skrotvärdet. TT 1882, s. 96. —
-ÄNDA. (†) på järnstång vid järnframställning: ändstycke som frånskilts l. måste frånskiljas på grund av tvärsnittets form l. styckets inre beskaffenhet; anträffat bl. i pl.; jfr rå-ändar. Polhem Test. 26 (c. 1745).
Avledn.: SKROTIG. (mera tillf.) till 1, 2; särsk. till 2, om byggnad: rucklig, usel. Stiger man in i de tyska hemmen, hejdar bilen vid någon av dessa grå, skrotiga baracker, som löper utmed vägarna i synnerhet i Schleswig-Holstein .., så (osv.). Idun 1950, nr 21, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content