publicerad: 2009
TYGEL ty3gel2, r. l. m.; best. tygeln (Lucidor (SVS) 436 (1674; uppl. 1997) osv.) l. (vard.) tyglen (Balck Ridd. L 1 a (1599) osv.) l. tygelen (G1R 4: 214 (1527)) osv.); pl. tyglar (ArkliR 1564, avd. 7 (: Huggtyglar) osv.) ((†) tygler TullbSthm 17 ⁄ 5 1561 (: hugga tygler), TullbSthm 18 ⁄ 5 1582).
Ordformer
(teghell- i ssg 1573 (: Teghell Kedar). tjgällen, sg. best. 1660. tyel (-ÿ-) 1561–1680. tygel (-ÿ-, -gh-, -ell) 1527 osv. tygil 1528–1538. tyjelen, sg. best. 1635. tyl (-ÿ-, -yh-, -yy-) 1564 (: Hugge tylar)–c. 1711. tögel 1563)
2) i sht ridk. om var o. en av de (vanl. två) remmar (i sht av läder) som fästs i riddjurs (i sht hästs) bett(ringar) o. dyl. o. med vars hjälp ryttaren kontrollerar (hastighet l. rörelseriktning m. m. hos) riddjuret; särsk. i pl.; äv. oeg., dels om töm, dels (särsk. i ssgn LONGER-TYGEL) om rem använd vid longering, dels (särsk. i ssgrna PELAR-, SPILT-TYGEL) om rem o. d. varmed (rid)djur uppbinds; särsk. i sådana uttr. som ge hästen tygeln, släppa efter (på) tygeln, gå (äv. vara) på tygeln, om häst: vid (dressyr)ridning gå i viss av ryttaren önskad form, spela på tygel, se SPELA, v.1 3 e. Höger, vänster tygel. Rida med lösa, långa, korta tyglar. VarRerV 36 (1538). Gifwa hästen tyglen. Sahlstedt (1773). Runeberg (SVS) 3: 33 (1827; om töm). I det samma såg hon, hvad som låg framför henne, grep i tyglarne och sökte vända hästen. Idun 1888, s. 198. Så tog riddaren sin häst vid tygeln och gick in i den väldiga trädgården. Lindström Leksaksb. 18 (1931). När hästen är, eller går, på tygeln, har han halsen välvd och huvudet placerat så att nosryggen är i det närmaste lodrät. SvD 24 ⁄ 7 1993, s. 15. — jfr BETSEL-, BOCKNINGS-, BRIDONG-, HJÄLP-, HORN-, KAPSON-, NACK-, OMVÄNDS-, SAMMETS-, SPRÅNG-, STUP-, STÅNG-TYGEL m. fl.
3) [oeg. l. bildl. anv. av 2; jfr motsv. anv. av t. zügel] zool. hos fågel: (av avvikande färg l. avsaknad av befjädring kännetecknat fält i) området mellan näbbroten o. ögat. Ström SvFogl. 51 (1839). Sommargyllingen .. blir cirka 24 centimeter lång. Hanen är klargul med svarta tyglar. SDS 10 ⁄ 6 1990, s. B18.
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 2, betecknande hejdande l. hämmande verkan l. makt l. kontroll o. d. (på l. över ngn l. ngt); särsk. dels i fråga om förnuftets verkan på l. makt över begär l. känslor o. d., dels i fråga om regents l. regerings makt l. kontroll över undersåtar l. medborgare o. d. Han slepper icke tygilen vthur sina hender, han wil aleena wara en herre offuer himmel och jordh. OPetri 2: 218 (1528). Lagen (är) satt som en tygel på den obändiga viljan. Tegnér (WB) 6: 229 (1828). För passionen, då den är gifven, har menniskan en tygel i förnuftet. Snellman Gift. 1: 23 (1842). Hon har tillräckligt af fantasi och inspiration, men fantasien hålles med strama tyglar af förståndet. Idun 1890, s. 230. Inte heller partimännen förnekar att de ideologiska tyglarna och kontrollen är stramare i Östtyskland än i grannländerna Polen och Tjeckoslovakien. DN(A) 17 ⁄ 5 1964, s. 11. — jfr REGEMENTS-TYGEL o. REGERINGS-TYGLAR. — särsk. i vissa uttr.
b) (numera mindre br.) i sådana uttr. som lägga tygel(n) på ngn l. ngt, hålla ngn l. ngt i (förr äv. uti) tygel(n), kontrollera l. styra l. hålla tillbaka ngn l. ngt. Brask Pufendorf Hist. 5 (1680). Han skall ock hålla ostyriga gåssar i tygelen att de icke upwäckia buller, oro och owäsende i kyrckian. KulturbVg. 3: 41 (1743). Georg Dahlqvist hade en lång ”storm- och rusningsperiod”, och man kan säga att i sjelfva verket öfvervann han den aldrig, om också åren lade sin ganska naturliga tygel på det alt för uppbrusande konstnärsmaterialet, hans eget jag. Hedberg SvSkådesp. 105 (1884). Södergren var .. väl en ypperlig lärare och en stor hedersman, vars välvilja dock hölls i tygeln av stark sparsamhet. MinnSvLärov. 2: 87 (1928).
c) i sådana uttr. som ge ngn l. ngt fria (äv. lösa) tyglar (förr äv. ge ngn l. ngt tygeln), ge ngn frihet l. befogenhet l. möjlighet o. d. (att göra ngt), få fria (äv. lösa) tyglar, få frihet l. befogenhet l. möjlighet o. d. (att göra ngt). Föräldrarna gav sina tonårsbarn alldeles för lösa tyglar. Synnerliga ther tigh mykit är skeedt til förtreet, skalt tu än tå hålla stillo, och icke giffua tinom harm tygelen. LPetri 2Post. 301 a (1555). Kära Systrar lät oss alla glada blifva; / Lät oss våra lustar fria tyglar gifva; / Hvar en följe sitt begär; / Glöm alt lifs besvär. Bellman (BellmS) 1: 22 (1770, 1790). När Julianus blivit tjugu år, fick han .. friare tyglar. Grimberg VärldH 5: 74 (1931).
d) [med anslutning till uttr. (allt) vad tygen håller] (allt) vad tygeln l. tyglarna håller, allt vad tygen håller (se TYG, sbst.1 1 b slutet). Det (är) bara en sak som gäller: att dra på! För allt vad tygeln håller! Under huven pressas det fram 1.200 hästkrafter. Arbetet 25 ⁄ 8 1995, s. 17.
Ssgr (i allm. till 2): TYGEL-FATTNING. ridk. fattning (se d. o. 3) av tygel l. tyglar; jfr -hållning. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 106 (1836). —
(4) -FRI. (†) tygellös. Runius (SVS) 4: 301 (i handl. fr. 1713). Hela werlden rasar tygelfritt fram uti fråszeri och dryckenskap, uti okyskhet och alla lustar och laster. Borg Luther 1: 71 (1753). Björkman (1889). —
(4) -FRIHET. (†) tygellöshet. Således föder tygel-friheten högfärd. Dalin Arg. 1: 29 (1733, 1754). Schulthess (1885). —
-FÖRING, förr äv. -FÖRNING. [jfr t. zügelführung] ridk. om (stil l. teknik vid) styrande av häst medelst tygel l. tyglar; jfr föra 4 b. Ett och annat råd rörande sits, tygelföring, utrustning, sadling, landsvägsridning (osv.). TIdr. 1883, s. 15. Kuskarna körde i skarp trav med den vanliga svenska tygelföringen. Cronquist Ekipage 74 (1952). —
-HAND. ridk. om den hand (vanl. den vänstra) som vid ridning (l. körning) håller tygeln l. tyglarna; jfr styr-hand. KrigVAT 1834, s. 188. Ett första ödesdigert skott träffade vänstra armbågen, som gjorde att han förlorade greppet om tyglarna. Vänstra handen, tygelhanden, måste självfallet släppa dem. Livrustk. 1982–83, s. 22. —
-HJÄLP. [jfr t. zügelhilfe] ridk. hjälp (se d. o. 3) som ges med tygel l. tyglar; i sht i pl. KrigVAH 1829, s. 131. Ju bättre en häst är riden och ju riktigare en ryttare inverkar, desto mer tagas skänkel- och vikthjälper i anspråk i förhållande till tygelhjälperna. RidI 1914, s. 39. —
-HÅLLNING. ridk. tygelfattning. Fördelarne af det här skildrade systemet för tygelhållningen är, att ryttaren vinner ett stadigt tag om tyglarne. Wrangel HbHästv. 292 (1885). —
(4) -LÖS. som saknar kontroll l. behärskning o. d., som givits l. fått fria tyglar, otyglad (se d. o. 2); äv. närmande sig l. övergående i bet.: vild l. oregerlig l. självsvåldig o. d.; jfr -fri. 2BorgP 4: 67 (1731). (Drottning Marie Antoinette gick döden till mötes) med en hög Själs hjeltemod, utan at bry sig om det tygellösa Folkets mängd, som omgaf henne. DA 1793, nr 255, s. 1. Så kan Regeringen igenom sjelfva denna Stats-formens obestämdhet blifva tygellös och despotisk. Biberg 1: 61 (c. 1814). Det är .. inte främst den fysiska kärleken, snarare den av de tygellösa begären förslavade själen som är föremål för Platons angrepp. Lychnos 1996, s. 82.
Avledn.: tygellöshet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tygellös; jfr -frihet. Förfalla i sjelfswåld och tygellöshet. PH 14: 16 (1787; läst i orig.). Redan innan slaget vid Nördlingen finner man tydliga spår till en bristande subordination, hvilken efter detsamma urartar till fullkomlig tygellöshet. Mankell Fältsl. 314 (1858). —
-RING. (numera bl. mera tillf.) ring (se ring, sbst.1 2) på l. för tygel. I midteln af Kapson befinnes en ring för cordonen (skol-linan), och på sidorna tygelringar. KrigVAH 1829, s. 113. —
-STÖD. ridk. stöd som utövas l. ges med tygel l. tyglar. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 20 (1836). Oriktiga, utan tygelstöd och med styf rygg utförda sidorörelser hafva ingen annan effekt än att bringa hästen bakom bettet och betaga honom hågen att energiskt röra sig framåt. Wrangel HbHästv. 377 (1885). —
-TAG. ridk. tag (se tag, sbst.1 2) med l. i tygel l. tyglar. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 94 (1836). Ridgrimma användes vid ridning för att hindra hästen att spärra upp munnen och sålunda ge efter för tygeltaget endast med underkäken i stället för i nacken. 2NF 23: 247 (1915). —
-TAM. (†) tygelvan; äv. oeg., om annat djur än riddjur: van vid töm(mar). När .. (tjuren) fylt 5 år, skäres han ut til Drag-oxe, hwartil han blir rätt tjenlig, besynnerligen om han förut blifwit litet tygeltam. Brauner Bosk. 34 (1756). Kännetecknen å en tygeltam häst visar sig dermed: at han ej söker någondera tygeln, och han går således rak emellan dem båda. KrigVAH 1833, s. 262. Kipling Djung. 1: 181 (1896). —
-TÄMJA. (†) göra (häst) tygelvan. De förberedande verktyg hvarmed Hästen tygeltämes, äro kapson och trens. KrigVAH 1829, s. 113. TIdr. 1886, s. 81. —
-VAN. ridk. om riddjur (i sht häst): van vid tygel l. tyglar; jfr -tam. SAOL (1900). Så snart remonterna blifvit någorlunda skänkel- och tygelvana, böra de någon gång i veckan ridas ut på vägar eller större ridplatser. RidI 1914, s. 195. —
-VERKAN. ridk. verkan av tygelföring. Det är för mycket begärdt att hästen skall fatta skilnaden emellan den tygelverkan som betyder ”sakta” eller ”stopp” och den som betyder ”jag skulle gerna vilja sitta qvar i sadeln”. Wrangel HbHästv. 235 (1885). —
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content