publicerad: 2012
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(4, 9) UT-ETSA. särsk.: gm etsning gravera (föremål); särsk. (o. numera i sht) i p. pf. Tuå kruttflaskår beslagne mädh Järnn och wthädzade. ArkliR 1561, avd. 2. Klichéer äro .. i metallplåt .. utetsade tryckstockar för boktryck, d. v. s. de bildbärande partierna ligga på plåtens yta med mellanrummen fördjupade. Kroon Reprodukt. 45 (1935). —
(5, 9 d) -EXAMEN. (†) slutexamen, avgångsexamen; äv. om examen vid skolårs l. termins slut. Vid Ut-examen till andra Klassen, innehåller detta Kapitel uppgiften på hvad som erfordras af lärjungen. Almqvist AllmSpr. 19 (1829). Den unge Adlersparre kunde aldrig ta utexamen från Karlberg. Schück o. Warburg 2LittH 3: 471 (cit. fr. 1833). Wägner Vind. 356 (1947). —
-EXAMINERA, -ing.
1) till 5, 9 d: underkasta (ngn) slutexamen; äv.: godkänna (ngn) i slutexamen; särsk. i p. pf.: godkänd i slutexamen l. på en kurs o. d., äv. närmande sig bet.: färdigutbildad l. behörig o. d. VDAkt. 1792, nr 349. Ordföranden (i skolstyrelsen) skall .. i närvaro af såväl föräldrar som styresman i roten vid hvarje termins början inexaminera och vid dess slut utexaminera skolbarnen. ÅbSvUndH 12: 130 (c. 1869). På Jägarförbundets skola Öster-Malma utexaminerades en hel kull vartannat år som hade utomordentligt svårt att få fasta jobb. Guillou TjuvMarkn. 269 (2004). Ingen ska missta sig på att hon är utexaminerad barnsköterska. Henschen SkuggBrott 53 (2004).
2) (†) till 9: examinera (se d. o. 1 b). Berzelius FörsökMin. 4 (1814). Man borde kunna fordra af lärjungar i de högre klasserna att de använde en del af de långa sommarferierna till insamling och utexaminering af växter. SvFlicksk. 98 (1888). —
(7) -EXEKVERA. (†) utkräva l. indriva l. utmäta (böter l. pengar o. d.); jfr exekvera 3. I widrigit fall förorsakas hans nåde sielf hos magistraten samme medell att uth-exeqvera. HalmstDomb. 1: 256 (1683). Utslaget skickades til Hans Maj:ts Befallningshafvande, at plichten utexequera. VDAkt. 1779, nr 435. —
(9) -EXPERIMENTERA, -ing. gm experiment framställa l. frambringa l. utveckla (ngt). Det försökta krutet hade under de tvenne senaste åren .. blifvit .. utexperimenteradt vid aflidne doktor Alfred Nobels laboratorium vid Björkborn. SD(L) 4/8 1898, s. 2. De nya metoder för spermans bevaring utanför djurkroppen, som utexperimenterats av en engelsk forskargrupp. LAT 1954, s. 102. —
(9) -EXPONERA. (numera bl. tillf.) särsk.: exponera (fotografisk bild l. fotografiskt material) fullständigt; i sht i p. pf. Roosval Schmidt 67 (1896). Filmbanden (måste) vara särdeles ljuskänsliga .. så att de äfven vid kortaste exponering ge utexponerade bilder. 2UB 10: 378 (1907). —
(9) -FACKNING. [av t. ausfachung, till ausfachen, förse med fack, till aus, ut (se ut, adv.), o. fach (se fack, sbst.1)] byggn. om (byggande med) metod som ger ett slags icke bärande ytterväggar. HantvB I. 6: 185 (1938). Fasadväggarna skall ersättas av ett pelarsystem som ger möjlighet till utfackning med valfritt material. DN(A) 13/12 1965, s. 12.
Ssg (byggn.): utfacknings-vägg. TT 1964, s. 63. Utfackningsvägg (dvs.) icke bärande yttervägg, vägg som ofta har stomme av träreglar med mellanliggande värmeisolering samt skivbeklädnad på in- och utsidorna. NE 19: 145 (1996). —
(7) -FALKA. (†) (till försäljning l. anställande) utbjuda (ngt l. ngn (äv. sig)); särsk. i uttr. utfalka ngt till köps, utbjuda ngt till försäljning; jfr falka ut o. -mångla. Offentligen vthfalka sin Hustro. Schroderus Os. 1: 87 (1635). Och sköt sig till sine witnes at han hafue utfalkat them (dvs. bäverskinnen) til köps hoos Hans Nyman och Andres Hansk-makare. GävleDomb. 197 (1637). Sådane Karlar som sigh för Penningar vthfalckadt hade. Sylvius Curtius 32 (1682). —
a) framfall (av livmoder l. ändtarm o. d.). Man bör förbiuda Hustrun: at hon eij thet ringesta kryster, emedan man af efterbörden förlossar henne, ty ther af kunna föllia swåra tilfällen, såsom lifmodrens omhwälfwande och utfall. Hoorn Jordg. 2: 17 (1723). Vennerholm o. Svensson 522 (1892).
b) motsv. -falla 1 α: bortfall (av språkljud o. d.). Rydqvist SSL 4: 272 (1870). Synnerligen karakteristiskt för den portugisiska konsonantismen är utfallet af intervokalt l och n. NF 13: 69 (1889). NF 15: 166 (1891). jfr skid-, slid-utfall.
2) (utom i ssgn utfalls-dike numera bl. tillf.) motsv. -falla 3, i fråga om vattendrag: utlopp, utflöde; förr äv. om förhållandet att vattennivån i sjö l. hav sjunker. Teitt Klag. 160 (1556). Konung Olåf .. gick .. alt til thet watnet, utur hwilket Helga åen hafwer sit utfall. Peringskiöld Hkr. 1: 680 (1697). Då .. (vattnet i Östersjön) stiger säger man att det är uppsjö, men när det faller säger man att det är utfall. Berlin Lsb. 324 (1852). Ehuru afståndet emellan dessa åmynningar .. är ganska stort, utgöra de dock utfall för ett och samma .. vattendrag. Fennia XII. 9: 6 (1896).
3) motsv. -falla 4: anfall l. angrepp; särsk. om motanfall från (belägrad) stad l. fästning o. d.; särsk. i uttr. göra (ett) utfall; äv. (o. numera i sht) i oeg. l. bildl. anv., särsk. dels (fäkt.), dels om (häftigt) angrepp i tal l. skrift. HSH 36: 147 (1577). Fienden (gjorde) emoth afftonen ett uthfall uthur staden: men blef igen snart indrifwin. HH XXXIV. 2: 224 (c. 1715). Motionen vanpryddes av en del olämpliga utfall och omdömen gentemot oliktänkande. Höglund Branting 1: 409 (1928). (Fäktaren) kan också göra ett utfall, då han först sträcker armen, sedan med främre foten uttager ett stort steg med hälen tätt utefter golvet och fotbladet något uppvinklat och sätter ned foten med hälen före. NFSportlex. 3: 543 (1940). jfr reträtt-, sken-utfall.
4) motsv. -falla 6: resultat l. utgång o. d. Krigets mindre lyckeliga utfall. Schönberg Bref 1: 152 (1777). Vätterns förr så gifvande siklöjfiske har efter en följd af mycket dåliga år gifvit ett bättre utfall. BtRiksdP 1904, I. 4: BerRikStyr. s. 72. Utfallet av operationen. Jersild BabH 213 (1978). jfr kvalitets-, skörde-, såg-, taxerings-utfall.
Ssgr (i allm. till -fall 3): utfalls-batteri. (†) jfr batteri 3. Landvärnsbataljoner, en besättningsskvadron och ett utfallsbatteri med 4 kanoner. Nordensvan Mainfältt. 7 (1894). FFS 1903, nr 51, s. 239.
-dike. (i sht i Finl.) till -fall 2: utloppsdike. BtFinlH 2: 241 (1588). Där tvärs genom kärret gick utfallsdiket med sin jordbank, som redan var tätt gräsbevuxen. Stormbom Linna SaarijärvMoar 66 (1959).
-port. (förr) på fästning o. d.: port avsedd att användas vid utfall (jfr sorti-port); i sht förr äv. oeg. l. bildl., om för krigföring l. handel o. d. strategisk plats l. strategiskt landområde o. d. (jfr port, sbst.1 1 h (β)). Delachapelle ExBook 104 (1669). De konkreta vittgående tyska krigsmålen: att utnyttja Finland som bastion och utfallsport mot öster. HT 1981, s. 105.
-prov. (i fackspr.) till -fall 4. SFS 1905, nr 38, s. 10. Utfallsprov (dvs.) produktexemplar ur förberedd produktion, vanligen för godkännande av upphovsmannen före produktionsstart. OrdbBegrBruksk. (2001).
-steg. Genom det alltför stora utfalls-steget (i den fr. bajonettfäktningen) uppkommer äfven icke ringa svårighet att hastigt återtaga gardställningen. KrigVAT 1854, s. 486.
-ställning. Hugget verkställes .. utan att rubba utfallsställningen. LednHandterHugg. 1841, s. 22. —
1) till 1, 2: falla ut (se falla ut 1) (ur l. från l. genom ngt); falla bort (från ngt); numera i sht i p. pr. Han gör genom sina macht skynar tiocka, så at haghel ther vthfaller. Syr. 43: 16 (Bib. 1541). När ändetarmen utfaller hos barn, baddas den med en fin swamp, den man doppat uti warmt win. Darelli Sockenapot. 182 (1760). Hos alla ryggradsdjur, hvilka ega tänder, med undantag af däggdjuren, ersättas de utfallna eller slitna tänderna sannolikt under hela lifvet af nya. NF 16: 1204 (1892). För att hindra äggens och ungarnas utfallande under blåst, bygges under ruvning och ungtid ett spjälverk av kvistar över boets kanter. Rosenius SvFågl. 4: 52 (1931). särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Eneman Resa 2: 51 (1711). Ofta börja (migrän)anfallen med ett utfallande af en del af synfältet och ett därmed åtföljande egendomligt ljusfenomen. 2NF 18: 455 (1912). Utfallande kallas de bilder i en trycksak, vilka nå över marginalen ut till skärlinjen. Graf-UppslB (1951). särsk. α) (†) om språkljud o. d. Man vore frestad att anse þ utfallet ur læghær, och detta stå för laghþær. Rydqvist SSL 1: 429 (1852). AntT 5: 285 (1878). β) kem. om ämne o. d.: fällas ut. VetAH 1820, s. 233. Den bildade ”bisulfitföreningen” är ofta olöslig .. och utfaller kristalliniskt. Smith OrgKemi 87 (1938).
2) till 1: luta l. vända sig l. böja sig utåt; i p. pr. särsk. (skeppsb.), om stäv l. sida på fartyg: som lutar l. är buktad utåt, motsatt: infallande. At han .. lät skicka efter en Barberare, som mig then vtfallna Foten, vtan synnerlig pino åter til rätta brachte. Humbla Landcr. 228 (1740). Kapitälet (på de joniska kolonnerna) utgöres af en rikt ornerad echinus, en tunn abacus samt mellan dem inskjutna, bredt utfallande voluter. NF 2: 1392 (1878). Ett fartyg säges ha utfallande stäv om stävlinjen bildar spetsig vinkel med vattenytan när fartyget ligger på jämn köl. SohlmanSjölex. (1955).
3) (†) till 1, 2, om vattendrag: rinna l. flyta l. strömma ut (i hav l. sjö o. d.) (jfr falla ut 3); äv. om (vatten i) sjö l. vattendrag o. d.: falla l. sjunka undan (jfr falla ut 2). LPetri Job 6: 15 (1563). Elliest finnes här (i Nya Granada) .. een Flood kallad S. Magdalena .. och uthfaller med sådan Häfftigheet och strijd Ström i Hafwet, at (osv.). Amer. 14 (1675). 1720 war Wenern owanliga utfallen. SvMerc. IV. 1: 413 (1758). Auerbach (1916).
4) (†) till 2: göra utfall (se d. o. 3); äv. bildl.: fara ut (se fara ut 3) (mot ngn (l. ngt)) (jfr falla ut 4); ngn gg äv.: ansluta sig l. gå över (till ngn) (jfr falla VIII 2). Jørien hade j bestalni(n)ge(n) warit antastat och mist sitt godz som han hade h(e)r j stadh(e)n for th(et) at jasper vesthoff war vtfallen til fiend(er)ne, saa at th(e)n skada jørian fick th(e)n fick han for jaspers skul. OPetri Tb. 134 (1526). Hans folk blef under belägringsarbetet ofta öfwerraskadt och med förlust tillbakadrifwet af de utfallande stadsboarna. Fryxell Ber. 6: 293 (1833). Utfalla mot ngn i hotelser. Cannelin (1939).
5) till 7, om belopp l. medel l. lön o. d.: förfalla till betalning l. utbetalas; jfr falla ut 7. HSH 31: 512 (1662). Tänck at jag ännu icke fått mitt Stipendium, ehuru det bordt utfalla för 9 veckor sedan! 2Saml. 6: 142 (1777). Ackordsummorna voro försäkringskapital, som utföll vid avgången ur tjänst. Ekstrand Karlbg 19 (1937).
6) till 9: få (sådan l. sådan) utgång l. (sådant l. sådant) utfall (se d. o. 4) l. resultat; avlöpa l. utvecklas l. visa sig vara (så l. så) (jfr falla ut 6); särsk. om lott l. (röst vid) val l. omröstning o. d.: falla (se falla XIV 1) (så l. så). HSH 6: 101 (1658). Sedan Lotten utfallit til hans förmån, skulle man widare wid et almänt möte inhämta menighetens bifall. Lagerbring 1Hist. 1: 511 (1769). En jemförelse mellan christendomens fordringar och menniskors vanliga förhållande utfaller ej till fördel för de sednare. Wallin 1Pred. 2: 344 (c. 1830). Disputationsplanen kom i varje fall denna gång att utfalla mindre väl. 3SAH LXV. 2: 69 (1955).
7) (†) till 9, om ord l. yttrande o. d.: uttalas l. fällas; lyda (så l. så) (jfr falla ut 5); äv. om svar: komma, ges (jfr falla XI 3). Hälst emädan hon och dhe orden hafwer låtit uthfalla widh hög förplichtelsse, att aldrigh willia ingåå något ächtenskap med ber:de Anders Nilsson. VDAkt. 1671, nr 39. Therföre iagh hoos Cammereraren här om genom bref anhölt men effter inthet swar uthföll, skref iagh Ehrew:ge Her Præposito Drÿselio till. VDAkt. 1696, nr 163. PH 11: 524 (1778).
8) till 9, om dom l. utslag l. beslut l. omdöme o. d.: falla (se d. o. XI 4); förr äv. om fullmakt o. d.: utfärdas. VDAkt. 1675, nr 320. 1793 den 6 Martii utföll för mig Fullmagt på Fjerde Collegatet i Wexiö Schola. VDAkt. 1799, nr 202. Högst olika har människors dom över Muhammed utfallit under olika tider och allt efter bedömarens personliga läggning. Grimberg VärldH 5: 238 (1931). —
(9 d, 11) -FALNA, -ing. (†) om eld l. glöd o. d.: falna; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr falna ut. HC11H 1: 24 (1668; i bild). Möller (1807). —
(4, 9) -FALSA, -ning. särsk. (numera bl. tillf.): förse (ngt) med fals(ar) (se fals, sbst.2 1 a). Utfalsat Säng ställe af furu. HusgKamRSthm 1674, s. 361. —
(12) -FAN. (†) yttre fan (se fan, sbst.3 1) på fjäder, ytterfan. Nilsson Fauna II. 1: 22 (1858). Flertalet av vingens täckfjädrar och några av armpennorna äro (hos nötskrikan) i utfanet klart blå med svarta tvärstreck. SvSkog. 445 (1928). —
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2: fara ut (se fara ut 1). SthmSkotteb. 3: 228 (1521). Fiskare utfara och återkomma med goda fångster. LFRääf hos Ahnfelt Rääf 95 (c. 1862).
2) (numera bl. tillf.) till 1, 2: fara ut (se fara ut 2). När then fwle anden är vthfaren aff menniskione, så (osv.). Mat. 12: 43 (NT 1526). At vid affyrandet utfara Kulorna och Bomberna altid efter den rigtning som är gifven Geväret. Törngren Artill. 3: 81 (1795). Ett penselformigt verktyg, hvarifrån gnistor utfara. Atterbom LÖ 1: 308 (1824).
3) (numera bl. tillf.) till 6 c: fara ut (se fara ut 3) (mot ngn l. ngt); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av (ut)i; äv. ss. anföringsverb; jfr -falla 4. SalOrdspr. 13: 3 (öv. 1536). Han måste .. tåla att smädelsen offentligen utgjuter sitt mörka gift öfver hans gerningar, och bittert utfar mot hans person. 2SAH 8: 269 (1817). Detta är en gemen osanning, utfor prostinnan. Palmblad Nov. 4: 156 (1851). Både han och pojken utforo i grova skällsord mot det jämrande offret. Högberg Utböl. 1: 46 (1912). Siwertz JoDr. 248 (1928).
4) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 11 a, i p. pf. i adjektivisk anv.: (illa) medfaren l. medtagen l. utmattad; jfr fara, v.2 6 d. Vår Darmstadter Kusk, feck här låf att afskeda sin compagnion, som med en innerlig bedröfvelse såg på sina utfarna Hästar. Bremer Brev 1: 44 (1821). Han drog till sig andan, av djup utmattning: – Jag ä alldeles utfaren. De kunde både höra och se, att han var illa medtagen. Moberg Nybygg. 88 (1956). —
-FART.
1) motsv. -fara 1: handlingen att färdas l. resa l. bege sig ut (från ett område l. en plats o. d.); äv. konkretare, om enskild omgång av nämnda handling, utresa (förr särsk.: utfärd l. utflykt); äv. (o. numera i sht) konkret, om väg l. passage o. d. som leder ut (från ett område l. en plats o. d.); jfr -färd 1 o. sorti 1. KOF II. 2: 128 (c. 1655). Från Bonn gjordes en utfart på Rhenströmmen till Köln. Atterbom Minnest. 2: 385 (1835). Vädret var redan vid utfarten ur bugten ganska stormigt. Wetterbergh Sign. 224 (1843). Den viktigaste fordran på en hamn är, att in- och utfarten är säker och alltid möjlig. 2UB 9: 449 (1906). Han åkte upp till en grillkiosk som låg vid en av stadens utfarter och åt en hamburgare. Mankell Villospår 137 (1995).
2) (†) motsv. -fara 3: angrepp i tal l. skrift; jfr -fall 3. Den fanatiska utfart mot Styrande Magten, som en del ursinnige Skribenter ej blygas wid. SP 22/11 1782, s. 3. Ugglas tog kammarkollegium i försvar, men måste tåla en ännu häftigare utfart af riksdrotsen. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 66 (1889).
Ssgr (till -fart 1): utfarts-block. järnv. jfr block 10 a. Blockverken delas efter den olika användningen i stations- eller infartsblock, ändblock, utfartsblock och linieblock. TT 1899, Byggn. s. 36.
-hamn. (numera mindre br.) utskeppningshamn. Denna viktiga utfartshamn för den brasilianska kaffehandeln. GHT 1895, nr 213, s. 2. SkrHVSamfLd 36: 137 (1943).
-ort. (numera mindre br.) jfr -farts-hamn. Höjer Sv. 2: 757 (1878). Sverige (fick) rätt att under stilleståndstiden uppta tull vid alla de preussiska hamnarna, alltså utfartsorterna för rika delar av hela det nuvarande Polen. SvFolket 4: 26 (1939).
-port. jfr port, sbst.1 1, särsk. 1 h β, γ. Stadens östra utfartsport. HforsD 24/3 1879, s. 2. Det världsfamnande Albion har här vid utfartsporten till Indiska Oceanen inrättat sig lika ointagligt starkt som vid infartsvägen från Atlanten till Medelhafvet. Ramberg Svarta 89 (1911).
-signal. järnv. TT 1897, Allm. s. 236. Huvudsignal, gällande för tågs utfart från station (= utfartssignal). SJFörf. 010: 17 (1973).
-väg. väg på vilken utfart sker (särsk. från tomt l. samhälle o. d.); jfr -farts-led. Belägenheten är utmärkt wacker på en half-ö uti sjön Möcklen, med 2/4 mils utfartswäg till stora landswägen. VexiöBl. 1828, nr 44, s. 3. Düna var utfartsvägen för de viktiga spannmålsproducerande områdena i det till Polen hörande Litaven. SvFolket 4: 20 (1939). —
(11) -FASA, -ning. småningom l. gradvis avveckla l. göra sig av med (ngt), fasa ut; i sht ss. vbalsbst. -ning o. i p. pf. Det blir sedan en successiv utfasning av Metropolitanplanen under en period som kan bli 5–8 år lång. DN 21/4 1971, s. 11. De 86 000 personer som i dag har tidsbegränsad sjuk- och aktivitetsersättning kommer att få se den utfasad fram till år 2012. GbgP 29/6 2008, s. 46. —
(9) -FASONERA, -ing. (numera mindre br.) utforma (ngt). De två nya gruvorna under sina röda torn .. tyvärr försedda med en på uppmärksamhet pockande utfasonering av krönet. Blomberg Överg. 6 (1915). SAOL (1973). —
(1 f) -FATNING. (†) om (sannol. av förändrad viktberäkning beroende o. i järn uttaxerad) förhöjning av osmundsjärnränta. VaruhusR 1539, s. 1 a. Wtaff all thenne .. Bergskatt. Skall hwart fempthe hund(ra)t ossmu(n)d wara wtffatni(n)g och 400. ossmu(n)dar vdi fatitt löp(er) vtffatni(n)gen 4 lester 10½ ffatth. VaruhusR 1541. JernkA 1823, s. 78.
Ssg (†): utfatnings- l. utfatninge-järn. (-fatninge- 1539. -fatninges- 1539. -fatnings- 1539-1892). (†) järn erlagt ss. l. utgörande tillägg till osmundsskatt. VaruhusR 1539. Det s. k. utfatningsjernet (har) af förestående skatte-belopp utgjort 5 läster 1 fat. Johansson Noraskog 2: 190 (1882). —
(11 c) -FATTIG. som (så gott som) fullständigt saknar existensmedel, som präglas av armod, ytterst fattig; äv. om ngt sakligt, dels i överförd anv., om rike l. trakt l. hushåll o. d.: som bebos l. utgörs av mycket fattiga människor, dels i utvidgad l. bildl. anv. UpplDomb. 3: 104 (1541). Drotning Margareta .. utarmade det redan utfattiga landet med grufveliga pålagor. Schönberg Bref 1: 160 (1777). En stor del af Tackjernsblåsningen grundar sig här på den utfattige och trögsmälte Tabergsmalmen. JernkA 1822, s. 9. En dag kom madame Kerenski över Stockholm på väg till Paris .. Hon kom utfattig, klädd i endast vad hon gick och stod i. Kræmer Brantings 303 (1939). —
-FEJA, -ning.
1) (†) till 2, 4: avlägsna l. rensa bort (ngt oönskat); ngn gg äv. med avs. på person; i sht i bildl. anv. Gl1Kor. 5: 7 (NT 1526). Iagh skal vthfeya the affelligha .. iagh skal föra them vthu thet land ther j nu boon. Hes. 20: 38 (Bib. 1541). Jw meer .. (sockret) blifwer finerat och reenat, jw meer förlorar thet sin Krafft til at vthfäija och låssa en hoop medh Slemm i Bröstet. Palmchron SundhSp. 69 (1642). Man måste synden vthfäija, och bättring giöra. Isogæus Segersk. 359 (c. 1700).
2) (numera bl. tillf.) till 9: göra (utrymme l. hus o. d.) mer l. mindre fullkomligt ren, renstäda, rensopa; äv. med avs. på föremål: putsa l. polera o. d. Wäl vthfeyadhe och skijnande Marmorsteener. Lælius Bünting Res. 2: 116 (1588). Qwastar at vthfäija Losementen. Schroderus Hoflefw. 169 (1629). Detergentia heta the (laxermedel), som trängia sigh längre inn, och vthfäia the inre Rumm. Palmchron SundhSp. 295 (1642). Posten 1769, s. 465. —
(11 a) -FESTAD, p. adj. utmattad l. slutkörd o. d. efter alltför mycket festande; härjad (se härja, v. 3 b slutet); äv. i överförd anv. Vi blefvo utfestade i höstas .. och därför voro vi en smula blaserade, både när det gälde att festa för Norden och för våren. Fyris 1894, nr 59, s. 2. Utfestade nätter. Stiernstedt Liw. 99 (1925). En morgon efter en fest knackade han på Arons dörr, glåmig och utfestad stod han där och ville tala. Tunström Julorat. 98 (1983). —
(9) -FETALIA. (†) utrusta (fartyg) med proviant (i tillräcklig mängd). G1R 2: 238 (1525). Konung Christiern hadhe .. vthgiordt Claus Kniphoff medh sex Örligsskip, och them bemannet och vthfetaliet. Tegel G1 1: 112 (1622). —
(4) -FILA, -ning. (numera bl. tillf.) gm filande åstadkomma (fördjupning l. inskärning l. utvidgning o. d.); äv. dels: gm filande skärpa l. bearbeta l. åstadkomma (ngt), dels ss. vbalsbst. -ning, konkret: skåra l. räffla l. gänga o. d. Linc. Cc 6 a (1640). (Man) uthfijhlar .. drijfvet mitt emillan huar ritz, till den form och figur som originalet utvijsar. Polhem ESkr. 1: 107 (c. 1710). Befants, at Stål-qwarnarna .. woro ei så dugliga, ty deras skrufwar och utfihlningar förnöttes snart, at de blefwo obrukliga. Nordberg C12 1: 825 (1740). För att den som sköter tappningen skall kunna veta, när påfyllning sker .. finnas på nyckelstyrningen .. passmärken i form av utfilade steg. Dædalus 1939, s. 91. —
(6 c) -FILSA. [efter t. ausfilzen] (†) skarpt tillrättavisa l. läxa upp (ngn); äv. med sakobj.: nedgöra, tillintetgöra. RA I. 3: 55 (1593; med sakobj.). (Orättrådiga befallningsmän) banna och uthfilsa, twinga och slå .. them som för någon saak äro angifne, för än åklagaren är tillstädes. Rudbeckius KonReg. 177 (1615). —
(2, 4) -FILTRERA. (numera bl. tillf.) gm filtrering frånskilja l. avlägsna (ngt (från ngt)); äv. dels utan obj.: gm filtrering passera ut, dels bildl. Runeberg AntRunebg 219 (1869; bildl.). (Om ingen galla tillkommer) utfiltreras den (dvs. gallan) av kroppen, så att gallan och allt gallaktigt blir aflägsnat. Löwegren Hippokr. 2: 346 (1910). (Ryggmärgsvätskan) är en klar, tunn, vattenliknande vätska, som ständigt bildas och ständigt utfiltrerar ur vätskerummet. Thunberg Livsförrättn. 460 (1925). —
(9 b) -FINNA. [jfr t. ausfinden] (numera mindre br.) söka rätt på l. finna (ngt); äv.: ta reda på (hur ngt förhåller sig); komma underfund med l. lösa (problem l. uppgift o. d.); förr äv. i pass. l. deponentiell anv.: förekomma l. finnas. Skall (ej) tillåtit wara at swedia .. ther bärande trää uth finnes i någon myckenhet. Schmedeman Just. 253 (1647). Jag gick stundom .. frammanför (liktåget), att utfinna hvar terrängen var beqvämligast att komma fram. HSH 1: 189 (c. 1720). För utfinnandet af slägt-typerne erfordrades en undersökning af vexternes vigtigaste delar af helt annat slag än de före Linnés tid vanliga. Agardh LinnéBet. 12 (1878). Vilket du får ungmön med dig eller inte, skall du vakögt utfinna om du är förföljd av sådana som vill utspana din hemväg. Lindström LeendGud 233 (1951). SAOL (1986). särsk.
a) (†) med avs. på person: söka reda på, få tag i. Kempe Graanen 82 (1675). Den här (i Åbo) inrättade Kgl. Hofrätten (var) i stor förlägenhet, at til Domare-syslornas förrättande utfinna skicklige personer. Porthan 5: 402 (1799). Atterbom Minnest. 2: 19 (1840).
b) med avs. på ngt förut okänt l. icke existerande: komma på l. fundera l. tänka ut; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: uppfinna l. skapa. Twångs-medel lärer .. swårligen kunna utfinnas (mot kaparna). HC11H 7: 116 (1697). Önskeligt wore, at en .. simplifierad Lut-profware kunde utfinnas. Fischerström 1: 218 (1779). Statsverkets .. tillväxande behof hafva .. tvungit regering och riksdag att söka utfinna ökade eller nya källor för skatteinkomst. TT 1894, Allm. s. 209. —
(2 e) -FIRA, -ning. i sht sjöt. med avs. på tåg l. skot o. d.: fira ut; äv. dels med avs. på segel, dels allmännare, med avs. på ngt med lina o. d. fastbundet: förskaffa ut; numera bl. i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ning; jfr släcka, v.1 1. Det är wist, att man .. skal genom skeppetz affall mehra förlora i wändningen, än om Fockeskiötet småningom blefwo uthfyrd. Rosenfeldt Tourville 85 (1698). Vi hade från början haft storseglet utfiradt om styrbord. TIdr. 1882, s. 53. (Efter kantringen) låg den (dvs. livbåten) under driften utfirad i lä och de fem hoppade i den. Palmqvist Oceaner 258 (1942). —
-FISKA, -ning.
1) (†) till (2), 9 b: ta reda på o. hämta l. fiska upp (ngt (ur vattnet l. djupet)); särsk. bildl., med avs. på ngt hemligt l. förborgat (jfr fiska ut). Thett godz, som bleff i Finske skären vttfiskett på 40 fampner diup. G1R 19: 182 (1548). Gör den Regeringen försigtigt, som håller sina utliggare på främmande orter, at utfiska andras konstgrep, til at använda dem till sin nytta. Berch ÅmVetA 1752, s. 9.
2) till 11: gm intensivt fiske göra mer l. mindre slut på (fisk(bestånd) l. skaldjur o. d.); äv. med avs. på hav l. vattendrag l. damm o. d.: tömma på fisk. HTSkån. 1: 201 (1658). De olika fiskeställena kunna vid lämpligt vattenstånd och god tillgång på lax utfiskas en gång i timmen. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 59. Nu ökar risken för utfiskning (i Östersjön) drastiskt. DN 21/3 1984, s. 1. —
(12) -FJÄLL. (†) utjord; jfr fjäll, sbst.3, o. urfjäll. Hälliestad bönderne begiära att capellan må fåå deras uthfiäller för uthlagor, som afföres på hemmanens ränta. UUKonsP 13: 419 (1679). Möller Jordbr. 222 (1881). —
(1 g) -FLACKA. (i sht i fackspr.) om jordyta: bli flack (se flack, adj.1 2); särsk. i pass. närmande sig dep. Åsen (når) sin största höjd .. där den sträcker sig mellan tvänne träsk. Ännu en km och den utflackas. Fennia XIV. 7: 28 (1898). Tvärs dalgången finns en assymetri i det att höger dalsluttning i regel är mer utflackad och terrasserad än vänster dalsluttning. TurÅ 1969, s. 213. —
(1 c, h) -FLADDRA. (†) fladdra ut (se fladdra ut 1); äv. bildl.: fladdrande ge sig av (ngnstans ifrån). Att the hållat therföre, att Anden eller Siälen vthfladrar aff menniskionne såsom ett tundt wäder. PJGothus Leiser A 5 b (1599). Standar af blå dammast .. Öfver skölden ett åt sidorna utfladdrande gyllene band. AntT XIV. 3: 31 (1895). —
-FLAGGA, -ning. särsk. till 5, 7: (låta) registrera (fartyg) under annan flagg än det egna landets (av kostnadsmässiga skäl). DN 5/5 1976, s. 2. ”Polaris” är idag utflaggat till Bahamas. DN 26/6 1987, s. 6. —
-FLAMMA. (†) särsk.
1) (†) till 9, i fråga om biodling: med eldslåga rengöra (bikupa o. d.). Alla slags boningar som skola nyttjas, böra förut .. utflammas .. at inga spindelnät eller annat smålk måtte wara i wägen. Fischerström 1: 605 (1779). Heinrich (1828).
2) (†) till 11: brinna ut, slockna, falna; äv. bildl. (jfr flamma ut 2). (Granen) utflammar hastigt, hvarföre detta trädslag fördelaktigast användes i bagerier. Ström Skogsh. 60 (1822). Den nya frihetskänslan utflammade snart hos de ålderstigna riksstånden. Livijn 2: 88 (1831). Ström Skogsh. 55 (1846). —
(6 a) -FLIPPAD, p. pf. [jfr eng. flip out] om person: som har förlorat kontrollen över sig själv (ofta på grund av drogintag); äv. allmännare: förvirrad, oredig; äv. i överförd anv., om ngt sakligt. Mason hade en gång sagt att hans nya moster var tjusig men lite utflippad. Lundgren Bellow ProfDec. 92 (1982). I Västberlin samlar man utflippade ungdomar och låter dem bygga hus åt sig själva. SDS 10/1 1986, s. 12. Utflippade förslag. SDS 3/2 1994, s. A18. —
(9) -FLOCKA, -ning. (i fackspr.) klumpa ihop sig (jfr flocka, v.1 1 a); i sht i pass. närmande sig dep. Den s. k. utflockningen eller koagulationen. Svedberg ArbDek. 112 (1915). (Bakterier) få icke utsättas för sådana ingrepp, som kraftigt förändra dem, ty då kan egenskapen att utflockas gå förlorad. Pettersson Bakt. 62 (1926). —
(1) -FLOD. (†) ebb (jfr flod, sbst.3 2); äv. om lågvatten i kustnära insjö l. flodlopp (på grund av kraftigt utflöde) (jfr flod, sbst.3 1). Ther .. så kunde hende, att her vore såden uttflodh eller lithet vatn i Mäleren, att .. (uppstädernas) skip icke kunne flythe genom strömen .. thå (osv.). RA I. 3: 430 (1593). At hafwetz upflod och utflod hafwer andra orsaaker så aff Iorden och Sohlen, som särdeles Månan. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 87 (1689). Lindfors (1824). —
(2 a) -FLOG. (numera bl. tillf.) om fågels utflygande (från bo); jfr flog, sbst.1 1, o. upp-flog. SvKennelklT 1895, s. 153. —
(1 b) -FLOTTA, -ning. (förr) flotta iväg (timmer o. d. från avverkningsplats). Jag menar, at somt (av skogen) blifwet .. utflottat genom wattudragen til Trollhätta och widare. Fernow Värmel. 36 (1773). SAOL (1973).
Spoiler title
Spoiler content