publicerad: 1971
SKJORTA ʃω3rta2, äv. ʃωr3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (OPetri Tb. 166 (1527) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) -er (G1R 5: 216 (1528), Göth Bergb. 142 (1929)) ((†) -ar Petreius Beskr. 4: 9 (1615: Pantzar skortar), KKD 11: 81 (1704)).
Ordformer
(sjort- (schio-, sio-) 1569—1755. skiurth- 1566. skjort- (ski(j)o-) 1527 osv. skoort- 1592 (: wllenskoor(ther), pl.). skort- 1528—1755. stiort- 1696. -a 1527 (: skiortor, pl.), 1528 osv. -e 1535—1736)
Etymologi
[fsv. skiurta, skiorta, skort(t)ha; jfr fd. skyrtæ, skiortæ (d. skjorte), fvn. skyrta (nor. dial. skyrta, skjurta, sjorta, nyisl. skyrta, fär. skjúrta), mlt. schörte, f., förkläde, pansarskört, mnl. schorte, förkläde, t. schürze, förkläde, feng. scyrte (eng. shirt); sannol. med en urspr. bet. ”den korta” till ett i nord. spr. icke anträffat adj. motsv. fht. scurz, kort, o. feng. sc(e)ort, kort (jfr SKORTA, v.); formen skort- l. skoort- (o. motsv. form i fsv.) kan möjl. fattas ss. felskrivning för (l. en enbart ortografisk variant av) skiort- resp. skioort-; jfr dock äv. kortel vid sidan av kjortel (se KJOL); pl. -ar beror sannol. på att man fattat skjorter ss. ett vardagligt uttal av skjortar; jfr t. ex. ä. sv. oxer vid sidan av oxar (se OXE). — Jfr SHIRTING, SHORTS, SKÖRT]
(numera vanl. av tunt tyg l. trikå o. d. tillverkat) företrädesvis för män avsett, med ärmar (ofta avslutade med manschetter), vanl. med knappar (l. andra anordningar) för hopfästning framtill o. ofta med (fast l. lös) krage försett klädesplagg för överkroppen (vanl. buret nedstoppat i byxorna, ofta under kavaj l. jacka o. d.); ofta (i sht om ä. förh.) i uttr. i vilka detta plagg betraktas ss. det för mansdräkten karakteristiska underplagget (motsvarande kvinnodräktens särk); äv. (särsk. ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för dessa) om olika (i sht jämförelsevis tunna) klädesplagg (för män l. kvinnor) som i ett l. annat avseende erinra om detta plagg; äv. mer l. mindre bildl. Byta, ömsa skjorta. Ta på sig (en) ren skjorta. Tvätta, stryka en skjorta. Vit, kulört, enfärgad, randig skjorta. OPetri Tb. 166 (1527). Iag .. begynte lösa up siortebandet och tog af mig siortan, som iag altijd varit vahn när iag gått til sängz. VDAkt. 1702, nr 258. Skiortan hade en bred kraga, som låg utan på tröjan, sydd lika som med spitzar i kanten och armliningar äfwen stickade. Linné Öl. 317 (1745). När en gåsze födes skal han tagas emot uti en särk, men när en flicka födes skal hon tagas med skiorta, så få de godt tycke med sig af könet andra. Törner Vidsk. 133 (1755). Skörtet hos bronsåldersdräkten blir .. mannens skjorta .., och i den söm eller kil, som ligger tvärs över axeln i mansskjortan, ha vi ännu i dag ett minne av att skjortan utgått ur andra förutsättningar än särken ... skjortan (har) växt nerifrån och upp. N. Lithberg hos Flodström SvFolk 298 (1918). Hans skjorta är vit och han har en svart rosett under sin stärkkrage. Hedberg DockDans. 34 (1955). — jfr ARBETS-, BAD-, BARN-, BATIST-, BEGRAVNINGS-, BESPARINGS-, BLAGGARNS-, BOMULLS-, BOTGÖRAR-, BRUDGUMS-, BUSSARONGS-, DAG-, DAMM-, DÖDS-, FLANELL-, FRACK-, HALV-, HERR-, HÅR-, KAKI-, KOR-, LIK-, LÄRFTS-, MANS-, MÄSS-, NATT-, NAZIST-, ORM-, PANSAR-, POPLIN-, PUDER-, RING-, RYNK-, RYSS-, RÖD-, SATÄNG-, SCOUT-, SERAF-, SIDEN-, SILKES-, TAGEL-, UNDER-, YLLE-SKJORTA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr. (Ett gammalt ordspråk säger,) at kroppen altid ær nærmare æn skiortan. HT 1912, 1: 119 (1656). I Krijg wankar såår och blodiga Skiortor. Grubb 401 (1665); jfr b. Stundom är gammal siorta så god som een ny särk. Lindschöld Gen. D 4 a (1669; med syftning på äktenskap mellan gammal man o. ung kvinna). Han haar fulle sedt sin första, men icke ännu sin sidsta skiorta. Törning 58 (1677). Jag är mera rädd om skinnet än om skjortan. Nordforss (1805). Skjortan adlar särken. Granlund Ordspr. (c. 1880). Skjortan är närmare än rocken (l. manteln). Holm BevO (1960).
b) (i vitter stil) i förb. med adj. blodig i uttr. som beteckna att ngn strider (l. stritt) o. utgjuter (l. utgjutit) sitt blod (för ngn l. ngt) o. i anv. som ansluta sig härtill; särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. kläda blodig skjorta, strida o. utgjuta sitt blod (för ngn l. ngt), äv. allmännare: kämpa l. utstå obehag (för ngn l. ngt) o. d. (jfr BLODIG 1 g, KLÄDA I 2 a). Wåre föräldrar .. hafwa förwerfwat (adelstitlar) med blodige skiorter. RARP 3: 227 (1642). The Christne han (dvs. turken) förfölier swåra, / At the för honom moste fälla tårar, / Och så mång blodigh skiorta bära, / At man må sigh theröfwer förfära. Brasck TyKr. B 4 a (1649). När jag Fienden en blodig skiorta ämnad' / Så blef uti hans wåld wår störste Hielte lämnad. Knöppel Reg. 28 (1741). Israeliterne kostade det många blodiga skjortor att intaga Palestina. Chydenius 6 (1765). Visst kan ett .. resonnemang (som går ut på att ingen obemedlad bör ägna sig åt konst) låta föga konst- och artistkärligt, och mångfaldiga gånger har jag för det fått kläda blodig skjorta, men jag vidhåller min mening. Scholander 3: 87 (1860). Erfarenheten .., huru föga de konservativa förstodo sig på att konservera, och huru litet man kunde räkna och bygga på deras åtaganden, när man för dem klädde blodig skjorta (ss. tidningsutgivare), förmådde mig (osv.). Hellberg Samtida 2: 90 (1870). Lundh FörfResa 1: 34 (1924).
c) i uttr. i (bara l. blotta) skjortan (jfr e), äv. i sin skjorta, förr äv. med blotta skjortan, betecknande dels förhållandet att vara klädd enbart i skjorta (särsk. ss. nattdräkt), dels förhållandet att uppträda utan kavaj l. liknande plagg över skjortan (jfr skjort-ärm); förr äv. i uttr. taga (man o. kvinna) inne med bara skjortorna, överraska (man o. kvinna) klädda enbart i skjorta o. särk. (De) Ginge .. in i vårs systers (dvs. fröken Cecilias) cammar och funne .. (greve Johan) ther för sigh i skiortten, haffvendes neppeligen hoson på sigh. G1R 29: 698 (1560). Di haffuua sedtth honom legiath i sengh medh henne medh blåthe skiorthenn och hun(n) medh ehnn serck. TbLödöse 109 (1589). Därs. 142 (: i sin skijortha). Frijherren aff Trinite .. (anföll) the Waldenser oförmodeligen, och draap tretton Personer .. vthi theras Sänger, och the andre vndsluppo i blotta Skiortan. Schroderus Os. III. 2: 109 (1635). Cornelius och hans mesterswen Matthias hafwa .. witnat at .. Mårthen hadhe belägradt Walborgh, såsom och at be:te Madz hadhe tagit them inne i sängen medh bara skiortorna. ConsAcAboP 1: 358 (1648). Gå i skjortan, i bara skjortan .. (dvs.) utan andra kläder på öfra delen af kroppen än skjortan. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Polismästaren) befann sig (under avklädningen) just i skjortan och kalsongerna. Hellström Malmros 313 (1931). jfr (tillf., bildl.): Måsar i skjortan på klipporna stå. Sehlstedt 3: 20 (1867).
e) i oeg. l. bildl. uttr. som beteckna att ngn är barskrapad l. utblottad l. blir skinnad l. uppskörtad av ngn o. d.; särsk. icke (ens) l. knappt ha l. äga o. d. skjortan på kroppen, förr äv. livet l. ryggen l. stå i bara skjortan, vara utfattig l. utblottad, klä av l. plundra o. d. ngn inpå, i sht förr äv. intill l. ända till (bara) skjortan, skinna l. utblotta ngn fullständigt; gå ifrån ngt i bara skjortan, (på grund av iråkat obestånd) gå ifrån ngt utblottad. Där wore intet åt om .. (gäldenären) ginge i bara skiortan der ifrån, allenast cronan ok publicum hade sit. Rudebeck Bref 305 (1685). Iag Påstår att Taga gubben till min man om han stodo i bara Siortan. VDAkt. 1712, nr 275. Han har knapt skiortan på ryggen. Serenius Iii 1 b (1734). Jag kände .. Junker Örjan, när han knapt hade Skjortan på lifwet. Dalin Vitt. II. 5: 54 (1738). Plundra någon ända till skjortan .. (dvs.) så att han icke har skjortan på kroppen. Nordforss (1805). Kläda af ngn skjortan, in till skjortan. Schulthess (1885). Klä av ngn inpå bara skjortan. SvHandordb. (1966). — särsk. (vard.) i uttr. spela skjortan av ngn, utblotta ngn fullständigt gm att vinna i spel (om pengar o. d.); äv. i utvidgad anv., i fråga om bollspel: spela ut ngn fullständigt. Tränaren .. anser att hans lag i andra halvleken ”spelade skjortan” av AIK-arna. IdrBl. 1935, nr 122, s. 14.
f) (vard.) i sådana bildl. uttr. som slå l. ge ngn så att skjortan blir tom, slå skjortan tom på ngn, för att beskriva kraften l. våldsamheten i ngns slag. Försök inte å smit, för då nystar ja te dej så skjortan blir tom! Engström Kryss 173 (1912). Vi ska ge dom en jäkel, så skjortan blir tom. Cederschiöld Kerg. 70 (1917). Om du går här och snokar längre .., så är jag rädd, att jag kommer att slå skjortan tom på dig. Salander Boleslawski o. Woodward Lans. 200 (1934).
g) [jfr ä. t. hemde, nylat. indusium] (†) bildl., om hinna som omger fortplantningsorganen hos kryptogam. Marklin Illiger 437 (1818).
Anm. Den sp. R 3923 upptagna ssgn RÄNNE-SKJORTA bör sannol. utgå. Då skjorta eljest aldrig användes om ett klädesplagg för enbart den nedre delen av bålen, är det sannol. att Renne skiorta i ArkliR 1562, avd. 5, skall fattas ss. felaktigt för Renne skiörte.
-BAND. (skjort- 1749 osv. skjorte- 1569—1941 (om ä. förh.)) (numera i sht i skildring av ä. förh.) band l. snöre för hopfästande av skjorta vid hals o. handleder. TullbSthm 6/12 1569. —
-BLUS. [jfr eng. shirt blouse (i bet. 2)]
1) blus (se blus, sbst.1 1) av rysk modell (med knäppning vid ena sidan ända upp i halsen o. med låg, ovikt, uppstående krage). TT 1899, Allm. s. 236.
-BRÖST. jfr bröst 4; äv. bildl. (särsk. om vit fläck i bringan på djur som i övrigt är svart). BoupptVäxjö Räkn. 1856. Martinson Kap 58 (1933; bildl., om vit kritklippa). Malm Roberts Arund. 18 (1939; bildl., om vit fläck i bringan på hund). —
-BÅL. (numera bl. tillf.) om huvuddelen av skjorta (i motsats till ärmar o. krage). Tersmeden Mem. 3: 89 (1741). —
-BÅRD. (-skjort- 1967 osv. -skjorte- 1569 (: Silckis skiorte border)) (i sht förr) bård (se bård, sbst.1 3, 4) på l. avsedd för skjorta; jfr silkes-skjortbård. —
-GOSSE. (skjort- 1747 osv. skjorte- 1732) (numera bl. tillf.) om gosse (i sht förr äv. allmännare, om man) klädd i (enbart) skjorta; jfr -lasse. Uti hamaren gingo Vulcani skiortegossar (dvs. i långa skjortor klädda smeder) och giorde mästerstycke af sin profession. Linné Skr. 5: 16 (1732). —
-GÖLING. sjöt. lina (göling) avsedd att därpå upphänga tvättade skjortor till torkning. KrigVAT 1835, s. 173. —
-HAKE. (skjorte- 1584) (förr) hake (se hake, sbst.2 1 c) för hopfästande av skjorta; jfr -märla. TullbSthm 18/4 1584. —
-HANDEL. handel med skjortor; i sht förr äv. konkret, om butik för sådan handel. Schulthess (1885). Björkman (1889; abstr. o. konkret). —
-KALSONGER. (†) underplagg (i sht av trikå) bestående av skjorta o. benkläder i ett stycke, kombination. SDS 1894, nr 491, s. 1. —
-KEDJA. (skjorte- 1740) (förr) prydnadskedja för skjorta; jfr -länk. Svensson SkånFolkdr. 330 (i handl. fr. 1740). —
-KLÄNNING. (rak) klänning av skjortmodell; äv. om skjortblusklänning. MärthaskolHb. 49 (1941; om skjortblusklänning). SvD(A) 1959, nr 195, s. 10. —
-KNAPP. (skjort- 1669 osv. skjorte- 1668—1740) knapp i l. till skjorta; dels om fastsydd knapp, dels om lös kragknapp, dels om lös (ofta mer l. mindre praktfullt utsmyckad) knapp avsedd att hålla samman bröstet på stärkskjorta. BoupptSthm 1668, s. 857. Hagdahl Fråga 199 (1883; om fastsydd knapp). WoH (1904; om lös kragknapp). Lovisa satte .. i de briljanterade skjortknapparna (i frackskjortan). Siwertz Fribilj. 16 (1943). —
-KRAGE. (skjort- 1558 osv. skjorte- 1555—1941 (om ä. förh.)) jfr krage 2 b. KlädkamRSthm 1555, s. 1 b. —
-KRUS. (skjort- 1939 osv. skjorte- 1569—1585) (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -krås. TullbSthm 17/6 1569. —
-KRÅS. ss. prydnad på skjorta använd rynkad l. veckad remsa av fint tyg l. av spets; jfr -krus. EngSvOrdb. 945 (1874). —
-KVARD. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ärm- l. halslinning på skjorta. Lind (1749; under hand-kläppgen o. hemdkragen). —
-LASSE. skämtsam beteckning för pojke (äv. allmännare: man, ngn gg äv.: flicka) som går i bara skjortan l. som bara har skjortan att klä sig i; ngn gg äv. i utvidgad anv., om anhängare l. gynnare av parti vars medlemmar bära uniformsskjortor; jfr nattskjorts-lasse. Lundell (1893). Beskow SvBarn 93 (1896; om flicka). En ändlös ström nervösa människor klättrade (vid en eldsvåda) nedför stegen .., allesammans klädda uteslutande i nattdräkten. .. Det var en otrolig mängd skjortlassar och linntygsmajor som drogo förbi min syn. Bergman Broth. 39 (1916). UNT 1933, nr 133, s. 3 (i utvidgad anv.). —
-LINNING. halslinning l. ärmlinning på skjorta. 1Saml. 1—6: 423 (1774). Klint (1906; om ärmlinning). Holmström Benj. 23 (1932; om halslinning). —
-LÄNK. (skjort- 1751—1754. skjorte- 1737—1754) (†) = -kedja. Svensson SkånFolkdr. 330 (i handl. fr. 1737). BoupptVäxjö 1754. —
-LÄRFT. (skjort- 1560 osv. skjorta- 1546. skjorte- 1556—1851. skjorto- 1550—1552) [fsv. skiurto läript] lärft av det slag som nyttjas i skjortor; i fråga om ä. förh. äv. om ett till en skjorta lagom stort stycke av sådan lärft. VadstKlUppbB 47 (1546). KulturbVg. 1: 85 (1664; om stycke). —
-MÄRLA. (skjorte- 1737) (i vissa trakter, om ä. förh.) hyska för hopfästande av skjorta; jfr märla, sbst.2 2, o. -hake. Svensson SkånFolkdr. 330 (i handl. fr. 1737). —
-SKYDD. (förr) om anordning på baksidan av hängselspänne i form av lämplig överklädnad o. d. som hindrade metallen att ärga av sig på skjortan. KatalÅhlénHolm 1910—11, s. 23. —
-SPRUND. sprund på skjorta; särsk. dels om sprund som vissa skjortor utrustas med i sidorna nedtill, dels om sprund från halsöppningen o. nedåt bröstet. SAOL (1900). Det ludna bröstet, som syntes i skjortsprundet ovanför lapptäcket. Larsson i By Vår 141 (1927). Skjortsprund (dvs.) sprund i skjortans nederdel. IllSvOrdb. (1955). —
-SPÄNNE. (skjort- 1669 osv. skjorte- 1693) (förr) spänne (vanl. av ädel metall) varmed skjorta sammanhölls (i halsen). BoupptSthm 1671, s. 107 (1669; av guld). —
-STÖTTA. (skjorte- 1750) [jfr sv. dial. söllstötta, eg.: stötta av silver] (förr) om vardera av ett par (till allmogedräkten i Skåne burna) dekorativt utformade spetsiga silverstavar använda ss. stöd för hög skjortkrage. Svensson SkånFolkdr. 330 (i handl. fr. 1750). —
-SÖM. söm i skjorta; äv.: skjortsömnad. Jag såg .. (henne) sitta med min skjortsöm på knät. Carlén Rosen 320 (1842; konkret). Auerbach (1913; om söm i skjorta). Livnära sig med skjortsöm. Östergren (1939). —
-SÖMNAD. sömnad av skjorta l. skjortor; äv. konkret, om skjorta l. skjortor som befinner (befinna) sig under sömnad; jfr -söm. Engström Schallenfeld 12 (1865). —
-TRÄD(ET). (†) om (det i Västindien förekommande) trädet Lagetta lagetto (Wright) Nash (av vars bark textilier framställas), spets- l. knypplingsträd(et). Verd. 1888, s. 238. —
-TRÖJA. (tillf.) om kort rock av skjorttyg (knäppt ända upp i halsen o. utan krage o. slag). Berger Ysaïl 56 (1905). —
-TVÄTT. tvättning av skjorta l. skjortor; äv. konkret, om skjorta l. skjortor som tvätta(t)s. Östergren (1939). IllSvOrdb. (1955; abstr. o. konkret). —
-VECK. (i sht i fackspr.) om (ss. prydnad tjänande) nedsytt veck l. motveck (stundom försett med brodyr l. prydnadsband o. d.) på skjortbröst l. framdel av skjortblus o. d.; i sht förr äv. i utvidgad anv., dels om (veckat) skjortbröst (särsk. om löst, stärkt skjortbröst, ”söndagsblad”), dels om (veckat) skjortkrås. NVexjöBl. 1855, nr 6, s. 3. Smal mellanrems passande till skjortveck, för fransyskt broderie. NJournD 1861, s. 96. Östergren (1939; äv. om skjortkrås). (Tomas är ständigt) klädd för bortvaro, i skjortveck och läderskor. Lundkvist Vindingev. 135 (1956).
Ssg (förr): skjortvecks-kniv. knivformat redskap varmed skjortveck åstadkommos. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 181. —
-VÄV. (skjort- 1757 osv. skjorte- 1672) (i sht i fackspr.) väv av det slag varav skjortor framställas. ArvskifteSthm 1672, s. 280 a, Bil. —
-ÄRM. (skjort- 1651 osv. skjorte- 1551) ärm på skjorta; särsk. i uttr. i, i sht förr äv. med (bara) skjortärmarna, stundom äv. skjortärmar l. skjortärm(en), betecknande förhållandet att ngn uppträder klädd i skjorta (o. väst) utan kavaj l. liknande plagg däröver (äv. bildl. för att beteckna att ngn är naturlig l. visar sig sådan han är o. d.); jfr -arm o. skjorta, sbst. c. GripshR 1551. ConsAcAboP 11: 324 (1724: med bara skiortärmarne). Wadman Saml. 2: 155 (1835: i skjortärm). En i skjortärmar, men för öfrigt välklädd mansperson. NVexjöBl. 1847, nr 46, s. 1. ”Får man så i pelsvärmen, får man slå i skjortärmen”, heter det .. här i orten (dvs. i Dalarna). Santesson Sv. 97 (1887). Han är i skjortärmarna, iklädd en gul, grönrandig väst. Sander i 3SAH 10: 220 (1895). Hos den halvbildade Elfriede fick han andligt talat ta av sig i skjortärmarna. Heerberger Dag 236 (1939). särsk.
a) (vard.) i sådana uttr. som vika l. kavla upp skjortärmarna, särsk. betecknande att ngn gör sig beredd att slåss l. ge sig i kast med en uppgift o. d.; i sht oeg. l. bildl. Med uppvikta skjortärmar. Schulthess (1885). Med skjortärmarne uppkaflade. Björkman (1889). Ett par bryggardrängar började redan kavla upp skjortärmarna (för att slåss). Thoma Postexp. 45 (1919). (Öppnandet av det engelska parlamentet) är ett festspel, .. där själva titlarna på somliga av de agerande tvinga en att kavla upp skjortärmarna långt över armbågarna för att leta reda på deras verkliga innebörd djupt nere i historiens gömmor. Hellström RedKav. 272 (1933).
b) (tillf.) oeg. l. bildl., i uttr. (ända) ut i skjortärmarna, (ända) ut i fingerspetsarna. Juris professor Rabenius, med musikentusiasm ända ut i skjortärmarna. HågkLivsintr. 11: 16 (1930).
c) (vard.) bildl., i uttr. gå l. dansa o. d. i skjortärmarna, om sjö l. hav o. d.: gå vit (på grund av storm). Det strålande Skagerrack dansade i skjortärmarna under en frisk nordväst direkt från Nordsjön. Koch AntHav. 183 (1918). Sjön går i skjortärmarna kring kobbar och öar. SvD(B) 1938, nr 211, s. 8.
Ssgr: skjortärms-hållare. (mera tillf.) ärmhållare (varmed för långa skjortärmar hållas uppe). ResiaÅretRunt 24 (1933).
-ÄRMAD, p. adj. [till -ärm] klädd i skjortärmarna; jfr -armad. IdrBl. 1935, nr 74, s. 11 (om publik). —
B (†): SKJORTA-LÄRFT, se A.
C (numera bl. ngn gg arkaiserande): SKJORTE-BAND, -BÅRD, -FÅLL, -GOSSE, -HAKE, -KEDJA, -KNAPP, -KRAGE, se A. —
-KROFT. (†) om ”kroft” som användes i l. till skjorta l. skjortor. KlädkamRSthm 1577 B, s. 31 b. Därs. 63 b. —
-KRUS, -LÄNK, -LÄRFT, -MÄRLA, -SPÄNNE, -STÖTTA, -VÄV, -ÄRM, se A.
D (†): SKJORTO-LÄRFT, se A.
Avledn.: SKJORTA, v. (numera föga br.) iföra (ngn) skjorta; anträffat bl. i pass. Det är den bästa karl som kan skjortas. Rhodin Ordspr. 43 (1807). —
SKJORTAKTIG. som liknar l. erinrar om en skjorta l. skjortor. Engström Häckl. 44 (1913; i n. sg., substantiverat).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content