publicerad: 2023
ÄTTIKA ät3ika2, r. l. f.; best. -an; pl. (mera tillf., om olika slag av (l. omgångar med) ättika) -or.
Ordformer
(ediche 1568. etik- (-ch-, -ck-) c. 1550–1761 (: Win-Etikia). ettick 1555 (: Negliche ettick)–1604 (: winettick). ettik- (-ÿ-, -ch-, -ck-) 1545 (: win Ettichia)–1871 (: Ettike Carafiner). äckticke- i ssg 1833 (: äckticke ställ). ätek- i ssg 1538 (: ätekio swr). ätik- (æ-, -ck-) 1526–1798. ättecke 1555 (: vinättecke). ättik- (æ-, -ch-, -ck-) 1528 osv. -a 1555 osv. -e 1552 (: vijnätticke)–1619. -ie 1570–1589. -ie- i ssgr 1580 (: Ettichie fylle)–1739 (: Ättickie-Syrop). -ja (-ia) 1526–1761 (: Win-Etikia))
Etymologi
[fsv. ätikia, ätika; jfr fd. ætik (d. eddike), fvn. edik (nor. eddik); av mlt. et(t)ik, motsv. mnl. edic (nl. edik), fht. eʒʒih (mht. eʒʒich, t. essig), av ett vulgärlat. atecum, uppkommet gm metates av lat. acetum, vinättika (varav got. aket, akeit, fsax. ekid, feng. eced), till acere, vara sur, samhörigt med acer, skarp (se EGG (ÄGG, sbst.1)). — Jfr ATTIG, SULFID]
vattenlösning av (med rester från beredningen mer l. mindre orenad) ättiksyra; utom ss. senare led i ssgr l. med modifierande bestämning numera ofta om jämförelsevis koncentrerad ((ss. handelsvara) vanl. (12- l.) 24-procentig) sådan lösning; äv. dels om mer l. mindre ren ättiksyra (särsk. (o. numera företrädesvis) ss. senare led i ssgr, särsk. IS-, RÅ-, TRÄ-ÄTTIKA, förr äv. RADIKAL-ÄTTIKA), dels i utvidgad anv., om annan ättiksur lösning (särsk. i ssgrna KRYDD-, RÖK-ÄTTIKA, förr äv. PION(I)E-ÄTTIKA); i sht förr äv. om lösning av ättiksyrat salt, särsk. i ssgn BLY-ÄTTIKA. Tillsätt ättika i lagen. Gurka inlagd i ättika. Till den här sillinläggningen skall ättikan spädas ut. Strax lopp en aff th(e)m, och togh en swamp, och fylte hono(m) medh ätikio, och satte th(e)n på ena röö, och gaff honom dricka. Mat. 27: 48 (NT 1526). Item Lagdes till Eticka til kong:e mattz behoff perunn most .. ½ t:r Epla most .. ½ t:r. GripshR 1555. Han köper wiin och giffuer migh ahn för eticka. TbLödöse 88 (1588). At göra en förborgat skrifft .. skrijff hemligen medh pisz eller Etickia (på pergament), lät thet tårkas, och när tu wilt man skal läsat, tå kasta Soot eller annor swart Färga ther vppå. Hildebrand MagNat. 289 (1650). Somliga bruka at twätta wäggar och golf med ätikia eller malörts-lut, och där som sådant brukas, är det otwifwelachtigt at ingen matk eller ängrar kan trifwas. Serenius EngÅkerm. 218 (1727). Om .. (vätskorna), sedan vingäsningen är fulländad, hållas i 25–30 graders varme, och tillika ej äro aldeles utestängde ifrån luften, så komma de å nyo i rörelse .. och finnas sluteligen, i stället för alkohol, innehålla en myckenhet ättika. Gadolin InlChem. 143 (1798). Ättika var länge den enda syra, som användes för att framställa nya kemiska föreningar, varför de första med konst framställda salterna voro acetater. Gentz Lindgren 2: 366 (1946). — jfr ARSENIK-, BORDS-, CIDER-, DILL-, ENKEL-, FRUKT-, HALLON-, HÖSTLÖKS-, KAMFER-, LUS-, MALT-, MAT-, MODER-, MYR-, PARFYM-, PEST-, POMERANSBLOM-, ROSEN-, RÖDBETS-, RÖVAR-, SAFT-, SCILLA-, SLÅN-, SNÄLL-, SPRIT-, SVINDÖDS-, TOALETT-, VIN-, ÄPPEL-, ÖL-ÄTTIKA m. fl. — särsk. i jämförelser l. mer l. mindre bildl. anv., med tanke på ättikans skarphet (se d. o. 9 (c)) l. surhet (se d. o. 2). Then som siunger eno ondo hierta wijsor, thet är, såsom en sönderriffuin klädnat tå kalt är, och ätikia på krijto. SalOrdspr. 25: 20 (öv. 1536). När the wanmechtige .. see andra Menniskiors bestendiga Bekennelse mitt i plågonne, och i Förfölielsens Ätickia. PJGothus Martini 122 (1608). Andra blifwa i sig sielfwe så sura som ätticka, och så bittra som galla. Hoffman Förnöjs. 56 (1752). Tag egenkärleken med alla dess ingredienser .. gjut däröfver malicens ättika samt kvickhetsflöde efter råd och lägenhet. ZTopelius hos Vasenius Top. 3: 241 (1845). Vet skäms! Har du ättika i mun? Bergman Patr. 91 (1928).
Ssgr: A (utom i fackspråkliga ssgr l. ssgr vars senare led börjar på s numera nästan bl. mera tillf.): ÄTTIK-BADDNING, -BAKTERIE, -BAS, -BEREDNING, -BILDNING, -BLANDAD, -BRYGD, -BRYGGARE, -BRYGGERI, se F. —
-ETER. (ättik- 1824 osv. ättike- 1782–1845. ättiks- 1900–1916) (numera bl. i vissa kretsar) ättiksyreester av etylalkohol, etylacetat. VetAH 1782, s. 42. Ättiketer bildas i ringa mängd vid alkohol- och ättikjäsning, hvarför den utgör en beståndsdel i åtskilliga viner, i konjak samt i af sprit beredd ättika. KommentSvFarm. 12 (1902). Använder man cyankalium eller ättiketer som avlivningsmedel, inträder döden (hos fjärilen) inte momentant. DjurVärld 15: 373 (1961). —
-FABRIK, -FAT, -FLASKA, se F. —
-FLUGA. (ättik- 1855 osv. ättiks- 1937 osv.) entomol. om flugarten Drosophila funebris Fabricius; äv. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) allmännare, om (art av) släktet Drosophila Fallén, bananflugor. Dalin (1855). De vanligaste inomhus förekommande arterna är stora ättikflugan .. och lilla ättikflugan .. , vilka lever på jäsande frukter och safter men därtill kan klara sig på surnande vin, öl och ättika. DjurVärld 3: 432 (1963). —
-GURKA, -HANDLARE, -HONUNG, -INLÄGGNING, -JÄSNING, -KANNA, -KARAFF, -KARAFFIN, -KRUKA, -KRUS, -KÄRL, -LAG, se F. —
-MODER, förr äv. -MOR. (ättik- 1828 osv. ättika- c. 1645. ättike- 1759–1872. ättiks- 1854 osv.) [jfr t. essigmutter] (numera bl. ngn gg) (mer l. mindre slemmig i ättika uppkommen avlagring innehållande) mängd med ättiksyrebakterier; jfr moder, sbst. 6 c, o. -drägg o. ättike-drank. Ettikia Modren, är god emot galna Hundabet eller Ormabet. IErici Colerus 1: 258 (c. 1645). I luften befintlig ättikmoder jämte luftens syre förvandlade blandningen på ytan till ättika. Dædalus 1957, s. 103. —
-OMSLAG, se F. —
-ROS. (ättik- 1868 osv. ättike- 1685–1836. ättiks- 1831 osv.) [jfr t. essigrose] (numera bl. ngn gg) om rosen Rosa gallica Lin., provinsros (vars blad förr användes till rosenättika); förr äv. om centifoliaros. Äticke roser röda. Rudbeck d. ä. HortBot. 100 (1685). Ättiksrosor .. (dvs.) Vanliga trädgårdsrosor. Rosa centifolia. Dalin (1855). —
-SILL, se F. —
-SIRAP, förr äv. -SYRUP. (ättik- 1835 osv. ättike- 1739–1851) särsk. (numera föga br.) = sirap-ättika. ApotT 1739, s. 80. Och slås så mycket af ofwanskrefne ätticke-sirap derpå, .. at det står litet öfwer bären. Warg 426 (1755). Lindgren Läkem. (1902). —
-SMAK, se F. —
-SOPP. (ättik- 1888 osv. ättiks- 1886) (numera bl. i icke fackmässigt spr.) om matsvampen Leccinum albostipitatum den Bakker & Noordel., vitfotad aspsopp; i sht förr äv. om den liknande Leccinum versipelle (Fr. & Hök) Snell, tegelsopp (jfr ättiks-svamp 2). Strömbom Svamp. 54 (1886; om L. versipelle). Ättiksoppen .. har en torr, rödgul, rödbrun eller gulbrun, ibland nästan apelsinfärgad hatt. Cortin SvampHb. 167 (1937). —
-SPIRITUS, se F. —
-SPRIT. (ättik- 1876 osv. ättiks- 1804 osv.) spritättika; äv. (o. numera i sht) speciellare, om jämförelsevis (mer) koncentrerad (sprit)ättika ((ss. handelsvara) numera vanl. 12-procentig); jfr sprit, sbst.3 2, o. ättiks-spiritus. Wikforss 1: 507 (1804). Ättika är numera i allmänhet så dålig, att man föredrager ättiksprit, som man sjelf utspäder med vatten. Langlet Husm. 65 (1892). Blanda ättikssprit, socker, senapsfrön och salt. Häll blandningen över de skivade gurkorna och tillslut burkarna väl. Davidsson Hälsokokb. 338 (2009). —
-STICK, -STRÖMMING, se F. —
-STÅNDARE. (i sht förr) (stor) högsmal behållare för (industriell) ättiksberedning; jfr ståndare 3. UB 5: 200 (1874). Vid denna tillverkning användes s. k. ättikståndare av 2–3 m höjd och 1–2 m diameter. I nedre delen av denna finnes ett svanhalsrör, genom vilken den bildade ättikan avrinner. Gentz Lindgren 2: 366 (1946). —
-SUR, -SVAMP, se F. —
-SYRA. (ättik- 1777 osv. ättike- 1782–1860. ättiks- 1814 osv.) kem. om färglös karboxylsyra (= karbon-syra) som har starkt stickande lukt o. bl. a. kan bildas gm oxidation av etylalkohol, metankarboxylsyra; jfr is-ättika. Scheele Bref 378 (1777). Ätticksyran finnes uti flere växters safter, dels fri, dels förenad med kalk och kali. Almroth Kem. 250 (1834). Under hela forntiden och den äldre medeltiden hade man t. ex. ej reda på någon annan syra än ättiksyran. Bolin KemVerkst. 37 (1942).
Ssgr: ättiksyre-, äv. ättiksyra-anhydrid. kem. anhydrid av ättiksyra. SvD 15/12 1892, s. 2. Ättiksyreanhydrid bildar en vätska (kokp. 137º) av stickande lukt, ofta använd .. som vattenabsorberande medel. Smith OrgKemi 106 (1938).
-bakterie. bakterie som ger upphov till ättiksjäsning, ättiksbakterie; i sht i pl.; jfr ättiks-svamp 1. Ölet, som är ett ypperligt näringsmedel för ättiksyrebakterier. Reichard Brygg. 18 (1899).
-ester. kem. ester av ättiksyra; jfr ättik-eter. En annan cellulosaester är acetyl- eller acetatcellulosa, d. v. s. cellulosans ättiksyreester. HantvB I. 1: 96 (1934).
-jäsning. (numera bl. mera tillf.) ättiksjäsning. Surnandet af öl och vin är en följd af ättiksyrejäsning. TfAlla 23/4 1880, s. 3. —
-SYRAD. (ättik- 1801 osv. ättike- 1810. ättiks- 1844 osv.) särsk. [jfr -syra] (kem.): förenad (till salt) med ättiksyra; äv. om salt: bildad gm förening med ättiksyra; jfr -syrlig o. ättiks-sur. Om Ättikan är fri från Swafwelsyra, gifwer den .. et botnfall med Ättiksyradt Bly. GbgAlleh. 5/8 1801, s. 2. Ätticksyrade salter lukta ätticksyra då de öfvergjutas med någon mineralsyra. Almroth Kem. 252 (1834). —
-SYRLIG. (ättik- 1804 osv. ättiks- 1814 osv.) syrlig (ss.) av ättika (särsk. bildl. (l. till slutet) (jfr syrlig 4)); förr äv.: ättiksyrad; jfr ättiks-sur. Wikforss 1: 508 (1804). Att en Fabrikant beklagade sig .. deröfwer att han på någon tid ej kunnat erhålla ättiksyrligt bly i nålar. JournLTh. 1812, nr 183, s. 3. Den halfgamla pensionsförestånderskan, ättiksyrlig, skandalsjuk och smilande. PT 1915, nr 294, s. 3. —
-SYRLIGHET. särsk. (†) om utspädd ättiksyra (uppfattad ss. egen syra) (jfr syrlighet 3). Ekeberg o. Afzelius Nomenkl. 19 (1795). SAOL (1950). —
-SÅS, -VATTEN, se F. —
-ÅL. (ättik- 1828 osv. ättiks- 1865 osv.) [jfr t. essigaal, eng. vinegar eel] (numera bl. ngn gg) om rundmasken Turbatrix aceti (Müller) som livnär sig på bl. a. ättiksyrebakterier (o. därmed kan förekomma i (vin)ättika). Ättikålen dödas af hettan, och ättikan klaras genom silning. Berzelius Kemi 5: 1105 (1828). —
-ÅNGA, se F.
B (†): ÄTTIKA-KANNA, se F. —
-MODER, se A.
C (†): ÄTTIKE-BEREDNING, -BRYGD, se F. —
-BRYGG. (ättike- 1801. ättikor- 1753) ättiksbrygd; äv. konkret, om beredd ättika. Goda Ättickorbrygg. Dædalus 1946, s. 72 (1753). Vinet som nyttjas til Ättike-bryggen. Blom Med. 7 (1801). —
-BRYGGARE, -BRYGGERI, se F. —
-DRANK. bottenfällning från ättika; jfr drank 3 o. ättik-drägg, ättik-moder. Ätticke-dranck med sönderstötte Böner giöra Swin snart feta. Salander Gårdzf. 60 (1727). —
-DUK, se F. —
-ETER, se A. —
-FABRIK, -FAT, -FJÄRDING, -FLASKA, -HANDLARE, -HONUNG, -JÄSNING, -KAGGE, -KANNA, -KAR, -KARAFF, -KARAFFIN, -KRUKA, -KRUS, -KÄRL, -KÖRSBÄR, -LAG, se F. —
-MODER, -ROS, -SIRAP, se A. —
-SUR, -SVAMP, se F. —
-SYRA, -SYRAD, se A. —
-SÅS, -VATTEN, -ÅNGA, se F.
-FJÄRDING, -FLASKA, -HANDLARE, -KAR, -KARAFFIN, -KRUS, se F. —
-SOPPA. ättikslag l. ättikssås. Man garnerar detta Kiöttet såsom en wil, antingen medh Kapris eller Rofwor, eller .. medh den sura Ættiko-Såppan. Salé 17 (1664). —
-SUR, se F.
E (†): ÄTTIKOR-BRYGG, se C.
F: ÄTTIKS-BADDNING. (ättik- 1898 osv. ättiks- 1898 osv.) (numera bl. tillf.) jfr baddning 1; särsk. konkretare. Ättikbaddningar vid svimningsanfall. FaluKurir. 21/10 1898, s. 4. —
-BAKTERIE. (ättik- 1884 osv. ättiks- 1897 osv.) [jfr nylat. bacterium aceti] ättiksyrebakterie. NF 7: 1525 (1884). Ättiksbakterien, som af alkohol frambringar ättika. Fries SystBot. 411 (1897). —
-BAS. (ättik- 1885. ättiks- 1889) särsk. (†) om salt bildat gm ättiksyras reaktion med bas. Schulthess (1885). Björkman (1889). —
-BEREDNING. (ättik- 1828 osv. ättike- 1837. ättiks- 1829 osv.) framställning av ättika l. ättiksyra; jfr -bildning, -brygd. Engelsmannen John Ham har nyligen tagit patent på en betydligt skyndsammare ättikberedning. Berzelius Kemi 5: 1104 (1828). —
-BILDNING. (ättik- 1828 osv. ättiks- 1854 osv.) uppkomst av ättika l. ättiksyra; i sht förr äv.: ättiksberedning. En omständighet, som på ett serdeles sätt laggt ättikbildningen i dagen. Berzelius Kemi 5: 1101 (1828). Luften i rummet bör ej användas till ättikbildningen. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 131. —
-BLANDAD, p. adj. (ättik- 1879 osv. ättiks- 1903 osv.) uppblandad med ättika. Eira 1879, s. 649. Jordärtskockorna .. läggas i ättiksblandadt vatten för att ej bli mörka. HemKokb. 9 (1903). —
-BRYGD. (ättik- 1814 osv. ättike- 1759–1839. ättiks- 1808 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) ättiksberedning (av malt (jfr brygga, v.1 1)); jfr ättike-brygg. Wallerius ChemPhys. 1: 268 (1759). —
-BRYGGARE. (ättik- 1734 osv. ättike- 1749–1824. ättiks- 1804 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som (yrkesmässigt) idkade ättiksbrygd. Serenius Mmm 2 a (1734). En Säck med .. Spannemål; Den rätta ägaren kan igen bekomma hos Ätticke-Bryggaren Schultz. DA 9/12 1771, s. 4. —
-BRYGGERI. (ättik- 1801 osv. ättike- 1793. ättiks- 1804 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) inrättning för ättiksbrygd; jfr -fabrik. DA 8/7 1793, s. 3. Vidare må omnämnas .. (Berzelius) egen medverkan såsom delegare .. i ett ättikbryggeri. TT 1879, s. 111. —
-BUTELJ. (numera bl. tillf.) ättiksflaska. (I tegelugnen) har gumman Rask .. placerat en stor ättiksbutelj. AB 10/7 1844, s. 2. —
-DUK. (ättike- 1760–1785. ättiks- 1831 osv.) (numera bl. tillf., i sht om ä. förh.) jfr -omslag. Äfwen så brukas ättikedukar, wid benbrått och stötar. Darelli Sockenapot. 189 (1760). —
-ETER, se A. —
-FABRIK. (ättik- 1832 osv. ättike- 1824–1923. ättiks- 1825 osv.) fabrik för ättiksberedning; särsk. i namn på sådan fabrik; jfr -bryggeri. DA 11/3 1824, s. 2. Strejk utbröt på onsdagen vid Skånska ättiksfabriken i Perstorp. DN(A) 2/4 1931, s. 8. —
-FAT. (ättik- 1822 osv. ättike- 1658–1888. ättiks- 1804 osv.) [fsv. ätikio fat] fat (se d. o. 1) med l. för ättika (l. ättiksyra); jfr -fjärding, -kagge, -kar, -kärl. En Gårdh widh Åkaremyran, medh .. flere Inmurade pannor, så wäll som de stora ättickie fathen, kaar och andra reqvisiter. BoupptSthm 11/10 1658. —
-FJÄRDING. (ättike- 1826. ättiko- c. 1645) (numera bl. tillf., om ä. förh.) jfr fjärding 4 o. -fat. Låter någon göra sigh een ny Ettikio Fiärding, han skal slå honom fierde parten full medh god Ettikio, sprunda honom wäl igen och läggia honom i Solen. IErici Colerus 1: 256 (c. 1645). —
-FLASKA. (ättik- 1805 osv. ättike- 1686–1900. ättiko- 1792. ättiks- 1795 osv.) flaska med l. för ättika; jfr -butelj, -kanna, -karaff, -karaffin, -krus, -kärl. 1 Ollio och Ättike Flaska medh 2:ne pipor. Roth Kägleh. 36 (i handl. fr. 1686). Ättik- och oljeflaskor äro i regeln små flaskor med skarpa afsatser, hvilka ställas parvis i ställ af trä eller metall. Adler Meyer 346 (1894). —
-FLUGA, se A. —
-GURKA. (ättik- 1855 osv. ättiks- 1795 osv.) gurka inlagd i ättikslag; i sht i pl. l. i koll. anv.; äv. dels om gurka av sort som är lämplig för sådan inläggning (i sht om Västeråsgurka), dels bildl. (med anslutning till ättika slutet), om (ättiks)sur l. besvärlig person; jfr peppar-gurka, vin-gurka. Holmberg 1: 463 (1795). Hon var för dum och för osäker, hon fick anseende av ättiksgurka. Hedberg Bekänna 227 (1947). Ättiksgurkor till självplockning. Arbetet 26/7 1977, s. 15. Leverpastejsmörgåsar som undersköterskan varit ute i köket och brett och garnerat fint med ättiksgurka. Wahlberg Cancerland 63 (2016). —
-HANDLARE. (ättik- 1795 osv. ättike- 1745–1824. ättiko- 1669. ättiks- 1827 osv.) (i sht förr) person (i huvudsak) specialiserad på handel med ättika. Tunnebin(n)are, Smör- Ost- ättickio-Handlare. Risingh KiöpH 90 (1669). —
-HONUNG, förr äv. -HONING. (ättik- 1847 osv. ättike- 1824. ättiks- 1777 osv.) [jfr t. essighonig] särsk. (om ä. förh.) om sur honungssirap (se d. o. 3) (jfr oxymel). PH 11: 297 (1777). Den så kallade ättikhonungen skall man vid många tillfällen finna vara af god nytta vid de akuta sjukdomarne. Löwegren Hippokr. 1: 73 (1909). —
-INLÄGGNING~020. (ättik- 1885 osv. ättiks- 1902 osv.) inläggning (se d. o. 2) i ättikslag (l. ättika); särsk. konkret. Anjovis .. i ättikinläggning (nytt), skinn- & benfri. KristianstBl. 1885, nr 145 A, s. 1. —
-JÄSNING. (ättik- 1807 osv. ättike- 1759–1845. ättiks- 1798 osv.) jäsning (orsakad bl. a. av ättiksyrebakterier o.) utgörande oxidation av etylalkohol till ättiksyra; jfr ättiksyre-jäsning. Wallerius ChemPhys. 1: 268 (1759). Det naturliga skyddsmedlet, hvilket hindrar vinjäsning att öfvergå i ättikjäsning, är den sig utvecklande kolsyregasen. Leufvenmark Vin. 2: 55 (1870). —
-KAGGE. (ättike- 1749. ättiks- 1878 osv.) (numera bl. tillf., i sht om ä. förh.) jfr -fat. Lind 1: 681 (1749). —
-KANNA. (ättik- 1932 osv. ättika- 1735. ättike- 1650–1670. ättiks- 1901 osv.) jfr kanna, sbst.2 1 b, o. -flaska. 1 g(ammal) Ettikie kanna 13 m(ark). BoupptSthm 3/11 1650. —
-KAR. (ättike- 1688. ättiko- 1560–c. 1645. ättiks- 1943 osv.) [fsv. ätikio kar] (numera bl. tillf., i sht om ä. förh.) jfr kar, sbst.1 2, o. -fat. VadstKlUppbB 99 (1560). —
-KARAFF. (ättik- 1847 osv. ättike- 1816–1828. ättiks- 1846 osv.) jfr -flaska, -karaffin. BoupptVäxjö 1816. Under det att han skakade på ättikkaraffen och frågade om det var fransk ättika. Wetterbergh Penning. 587 (1847). —
-KARAFFIN. (ättik- 1883 osv. ättike- 1744–1871. ättiko- 1842–1854. ättiks- 1855 osv.) (numera bl. tillf.) jfr -flaska, -karaff. 2. st: Slipade Ettike- och olje Caraphiner En liten dito kantig slipad. ÅgerupArk. Bouppt. 1744. —
-KRUKA. (ättik- c. 1750 osv. ättike- 1744–1807. ättiks- 1804 osv.) (i sht förr) jfr -krus, -kärl. En liten hwit Ettike kruka med teenlåck af grof Porcelain. ÅgerupArk. Bouppt. 1744. —
-KRUS. (ättik- 1826 osv. ättike- 1640–1796. ättiko- 1538–1773. ättiks- 1834 osv.) jfr krus, sbst.3 2, o. -flaska, -kruka. VarRerV 26 (1538). Bordsställ bestående av ättikskrus, senapsburk och saltkar. KatalÅhlénHolm 141: 324 (1951). —
-KÄRL, äv. (numera bl. ålderdomligt) -KÄRIL. (ättik- 1788 osv. ättike- 1615–1903. ättiks- 1804 osv.) (numera bl. mera tillf.) kärl med l. för ättika; jfr -fat, -flaska, -kruka. När Storfursten begynnar något at äta aff någon rätt, tagher Bissaren ätickie kärillet, och slår så lijtet ätickia sampt pepar och salt vthi fatet. Petreius Beskr. 3: 26 (1615). —
-KÖRSBÄR~20, äv. ~20. (ättike- 1765–1808. ättiks- 1862 osv.) körsbär inlagt i ättikslag; i sht koll. l. i pl. Men skulle man just intet hafwa Körsbärssaft, så kan ock sådan Ätticka wara bra, som stått på Ätticke-Körsbär. Warg Bih. 61 (1765). —
-LAG. (ättik- 1882 osv. ättike- 1837. ättiks- 1906 osv.) lag (se lag, sbst.2 1) med (socker l. kryddor o.) ättika (för inläggning av livsmedel); jfr -sås o. ättike-doppelse, ättiko-soppa. Sedan upptager man gurkbitarne, lägger dem i en postlins- eller stenburk, och häller den heta ättikelagen deröfwer. SvKock. 183 (1837). —
(slutet) -LEENDE. Hon hade svart, nerspilld sidenklädning och ett ättiksleende omkring två gula framtänder. Bergman Dröm. 34 (1904). —
-MODER, se A. —
-OMSLAG~02 l. ~20. (ättik- 1883 osv. ättiks- 1873 osv.) (i sht förr) omslag (se omslag, sbst.1 3) preparerat (i desinficerande l. smärtstillande syfte) med ättika; jfr -duk. Då denna preparerade henne med ättiksomslag. NorrkpgT 20/2 1873, s. 2. —
-PROVARE. (i fackspr.) areometer för fastställande av halt av ättiksyra; jfr provare I 3. JernkA 1829, Bih. s. 70. —
-ROS, se A. —
-SILL. (ättik- 1867 osv. ättiks- 1871 osv.) jfr -strömming. SmålP 14/12 1867, s. 4. Supén (är) färdig. Smörgås, ättiksill, ost, köttbullar, mjölk, the. Sundbeck Elsa 89 (1897). —
-SMAK. (ättik- 1878 osv. ättiks- 1837 osv.) smak av ättika. Efter en längre tid erhålles en ättika med den starkaste syra och den angenämaste ättikssmak. SvKock. 217 (1837). —
-SOPP, se A. —
-SPIRITUS. (ättik- 1825–1880. ättiks- 1804–1880) (†) ättiksprit (jfr spiritus IV 2); äv. motsv. spiritus IV 1 a, om aceton. Wikforss 1: 507 (1804). Ättikspiritus (Spiritus pyroaceticus) är en af Chepevix, långt före trädspiritusens upptäckt, funnen och beskrifven vätska, som erhålles vid torr destillation af ättiksyrade salter. Berzelius Kemi 5: 1233 (1828). TWenersbg 3/6 1880, s. 3. —
-SPRIT, se A. —
-STICK. (ättik- 1895 osv. ättiks- 2002 osv.) stick (se stick, sbst.1 II 14) orsakat av ättiksyra. Surt anstucket, pickeradt vin betingas .. af ättiksyre- (ättickstick), mjölksyre- eller smörsyrejäsning (mjölkstick). Sundberg Mikroorg. 83 (1895). —
-STRÖMMING. (ättik- 1910 osv. ättiks- 1924 osv.) (stekt) strömming inlagd i ättikslag; jfr -sill. SvD(A) 16/7 1910, s. 11. Lunch: Ättiksströmming med stekt potatis. SvD(A) 2/6 1966, s. 22. —
-SUR. (ättik- 1821 osv. ättike- 1640–1798. ättiko- 1538–1640. ättiks- 1844 osv.) sur (se sur, adj. 2) ss. (l. av) ättika; äv. bildl. l. till slutet o. motsv. sur, adj. 3 (a), i sht om dels person, dels framställning l. hållning o. d.; förr äv.: ättiksyrad; jfr ättik-syrlig. Ätekio swr luct. VarRerV 21 (1538). Ättikesurt blysalt (kallas) det som består af ättikesyra och blyoxid. Gadolin InlChem. 103 (1798). Ett öl framstält af mjölksur vört blir äfven lätt ättiksurt. Lindberg ÖlBr. 106 (1885). Det finns likväl all skillnad i världen mellan professor Huxleys ättikssura satir och Harrisons hurtiga, alltid försonliga humor. Steffen ModEngl. 328 (1893). Hon ville visst inte påstå att Blenda blivit ättikssur, långt därifrån, men flickan hade fått en bismak. Hedberg BleknBrud. 99 (1951). —
-SVAMP. (ättik- 1868 osv. ättike- 1862–1915 (i vers). ättiks- 1881 osv.)
2) (i sht i Finl.) om svampen Leccinum versipelle (Fr. & Hök) Snell, tegelsopp (jfr ättik-sopp); äv. (o. i sht) om svamp inlagd i ättikslag. Röda Björkswampen eller som han i herrskapsköken kallas Ättikeswampen. Hisinger KSkog 12 (1862). God för separat insaltning och som ättikssvamp. VNyland 3/9 1940, s. 4.
3) svamp (se d. o. 4) doppad i l. indränkt med ättika; särsk. (o. i sht, i religiös stil) om l. med tanke på den svamp med surt vin (i ä. bibelöversättning: ättika) som räcktes Jesus på korset. Törnekronan, allt grät, / ättikssvampen, ja, marken, som trådts af Kristi fjät. NDA 1893, nr 41 B, s. 4. —
-SYRA, -SYRAD, -SYRLIG, se A. —
-SÅS. (ättik- 1795 osv. ättike- 1749–1837. ättiks- 1804 osv.) [jfr fsv. ätikio salsa] sås med ättika; i sht förr äv. om ättikslag; jfr ättike-doppelse, ättiko-soppa. Lind 1: 681 (1749). Om en wecka afhäller man ättikesåsen, låter den häftigt uppsjuda .. Nu hälles den åter het på gurkorna. SvKock. 183 (1837). —
-VATTEN. (ättik- 1672 osv. ättike- c. 1613. ättiks- 1877 osv.) ättiksblandat vatten. Forsius Min. 50 (c. 1613). Slemmet får du bort med ättiksvatten, kom Jonny till hjälp. Brunner SvVill. 29 (1987). —
-ÅL, se A. —
-ÅNGA. (ättik- 1868 osv. ättike- 1814–1895. ättiks- 1887 osv.) (numera bl. tillf.) ånga från ättika; i sht i pl. Inandning af ättike-ångor, vätgas, och andre luftarter, torde icke vara utan all verkan i början (av behandlingen). VetAH 1814, s. 129.
Spoiler title
Spoiler content