publicerad: 1898
AFTON af3ton2 (a`fton Weste), r. l. m.; best. -en (afton: Lucidor Hel. F 1 a (1672; i vers), Leopold 2: 83 (1801, 1815; i vers), Törneros Bref 1: 90 (1825) m. fl.; särsk. i uttr. om afton HSH 36: 129 (1575), N. Av. 18 Sept. 1656, nr 2, s. 3, Törneros Bref 1: 347 (1831) osv., jfr i nuv. tal- o. ledigare skriftspråk här om afton; mot afton Nordberg 2: 51 (1740); innan afton Rosenstein 3: 287 (1788); på afton Bremer Sysk. 1: 12 (1848), Böttiger 6: 115 (c. 1875) osv. Stundom är det omöjligt att afgöra, om i dessa o. liknande fall föreligga gamla former utan best. art. l. om frånvaron af best. art. endast är skenbar o. formen uppkommit efter den, särsk. i mellersta Sv. gällande, ljudlag, på grund af hvilken artikelns (e)n bortfaller näst efter annat n-ljud; jfr AFBÖN, AFGRUND osv.); pl. aftnar ((†) aftnor: Rel. cur. 303 (1682), Rålamb 13: 35 (1690), Linné Sk. 426 (1751), Trozelius Rosensten 199, 228 (1752). — med bibehållande af mellanvokalen: aftonar P. Erici 2: 195 (”194”) a (1582), Rudbeck Atl. 2: 122 (1689); afftener B. Olavi 2 a (1578)).
Ordformer
(aptonn G. I:s reg. 1: 238 (1524). a(f)ftan G. I:s reg. 1: 189 (1524), RA 1: 126 (1529), Visb. 174 (c. 1620))
Etymologi
[fsv. afton (apton), aftan (aptan); jfr isl. aptan(n), aptunn, nor. afta(n), æfta(n), d. aften, sv. dial. afta(n); jfr äfv. de mera aflägset besläktade fsachs. âƀand, mnt. avent, holl. avond, fht. âband, âbant, t. abend, ags. ǽfen, eng. even, eve (samt evening, till sin bildning parallellt med d. aftning). De nord. o. västgerm. orden låta förklara sig ss. utgångna från växlande stamformer inom ett o. samma paradigm. De västgerm. formerna utan t hafva nämligen kunnat uppkomma gm synkopering af denna konsonant i vissa oblika kasus, där gm vokalens försvinnande ur andra stafvelsen konsonanthopning regelmässigt inträdde. Från de sammandragna formerna kan sedan en ny böjning med försvunnen dental ha utvecklat sig, ungefär ss. nsv. talspr. till pl. mornar (för morgnar) bildat en ny sg. morron jämte morgon. För öfr. ha med afs. på suffixet utjämningar o. utvidgningar egt rum, hvarjämte på det nord. ordet sannol. MORGON utöfvat inflytande. Hvad själfva ordstammen betydt, är ovisst. Se för öfr. om detta ords etymologi Ihre Gl., Grimm, Kluge. Tamm Etym. ordb., Murray (under even), K. F. Johansson i Indog. Forsch. 4: 145 o. Brugmann Därs. 5: 376 följ.]
1) den del af dygnet, som bildar öfvergång från dag till natt l. som ligger mellan eftermiddagen l. skymningens inbrott o. (den vanliga) tiden för natthvilans början (motsats: MORGON); kväll. — i mera inskränkt bem., i viss mån motsatt KVÄLL: tiden mellan eftermiddagen o. den sista delen af dagen, kvällen; se anm. nedan.
Anm. 1:o Ordet har inom området för sv. riksspr. numera icke öfverallt fullt samma bet. I vissa delar af Sv., kanske särsk. i västra o. sydligaste, är det väsentligen liktydigt med kväll, som dock där i allm. mera användes i dagligt tal (utom i vissa stående förb., ss. god afton); jfr Dalin (1850, under qväll). Ett uttryck för detta språkbruk är, att i flere ssgr AFTON o. KVÄLL godtyckligt kunna växla. — I sannol. större delen af landet har däremot afton en vidsträcktare bet. än KVÄLL, som användes för att särsk. framhålla, att fråga är om den senare delen af aftonen; jfr Sundén (1888, under qväll). Denna bet.-skillnad finnes förmodligen representerad i följ. ex.: Hvar afton, långt utpå qvällarne, sitter .. (Disa) vid min säng. Tegnér Bref t. Wing. 45 (1835). Samma förh. eger rum i nor., se Aasen (under aftan); jfr äfv. det isl. uttr. einn aptann at kveldi. — På grund af den ofvan angifna bet. hos KVÄLL fattas ofta i de trakter, där denna är gällande, afton dessutom ss. till sin bet. stående i ett visst motsatsförhållande till KVÄLL o. har därigenom kommit att beteckna en tidigare period af dygnet än detta ord, näml. den, som närmast föregår kvällen. Jfr AFTONVARD 1 o. KVÄLLSVARD; jfr äfv. Fritzner (under aptann). — I allm. torde gälla, att det mera vårdade språket, med undantag för poesien (där rimmets, meterns o. välljudets fordringar ofta kunna bättre tillgodoses gm former af KVÄLL), företrädesvis använder afton, äfv. i de fall, då det otvungna talspr. föredrager KVÄLL. Det sistnämnda ordet, ehuru vanligt i medeltidens bibelöfv., förekommer hvarken i NT 1526 l. Bib. 1541. Denna vidsträckta anv. af afton torde till väsentlig del böra tillskrifvas utländskt inflytande. Särsk. bero åtskilliga viktiga förb., där ordet ingår, ss. god afton, julafton, aftonsång m. fl., på efterbildning af utländska ord o. uttr. — 2:o Allmänneligen anses aftonen numera inträda antingen ungefär kl. 6 l. ock vid skymningens inbrott. Härvid är dock att märka, att i vissa trakter af Sv., äfv. i de bildades språk, aftonen också innefattar tiden från middagen till skymningen, dvs. eftermiddagen. Detta språkbruk beror på fortlefvande af den äldre, fsv. uppfattningen; jfr Schlyter Ordb. (under aptan), Fritzner (under aptann); jfr äfv. MIDAFTON. Denna äldre uppfattning afspeglar sig t. ex. i uttr. Om Aftonen Klockan Fyra. Kyrkol. 12: 3 (1686). Jfr för öfr. med afs. på den tid, som ordet afser, språkprof under c α, e α, g α, β, h α samt under AFTON-BRÖD, -KURS, -STUND. — Ss. en allmän anm. gäller, att för den omedelbara språkkänslan tidpunkten för aftonens inbrott l. upphörande naturligtvis långt ifrån har karakteren af vetenskaplig bestämdhet.
En vacker, en skön, en härlig, en lugn afton. En varm, en kylig, en sval afton. En ljus, klar, en mörk, dyster afton. Aftonens frid, dunkel, skuggor. Aftonen nalkas. Tillbringa sin afton, sina aftnar hemma, borta, i sällskap. Vid aftonens inbrott. Han arbetar från morgon till afton. Frå morghonen och in til afftonen. Apg. 28: 23 (NT 1526). Thet kommer afftonen, och skuggen warder stoor. Jer. 6: 4 (Bib. 1541). På en affton lät alting bliffua giort. Messenius Sign. 50 (1612). Vespero .. Blifwa Afton, blifwa seent. Lex. Linc. (1640). Lycklig den med sorgfritt hjerta / Fridsamt helsar morgonen, / Och förutan ångrens smärta / Återskådar aftonen! Lenngren 50 (1795). Aftons svala andedrägt. Leopold 2: 83 (1801, 1815). Dagen han är dock aldrig så lång, / Att icke dess afton skall stunda. Ps. 424: 7 (1819); jfr: Dagen han är nu aldrigh så lång, / Wij måste jw Afftonen wänta. Andel. wijs. 5: 7 (1648). Det var en afton. Qvällen låg / och drömde. Tegnér 1: 163 (1822). Hur ljuflig aftonen, som bjuder till hvila efter arbetet! Wallin 1 Pred. 1: 14 (c. 1830). Under de långa aftnarne den mörkare årstiden. Agardh Teol. skr. 3: 103 (1836). Det var en afton för frågor. Icke heller togo de slut, när man åtskiljdes för aftonen. Bremer Hem. 1: 217 (1839). Aftonens engel går / Stilla sin gång kring jorden. Wennerberg 2: 34 (1848). Det blir afton. Svalkan ljuf sig breder / Kring mitt hjerta. Solen har gått neder. Böttiger 2: 8 (1857). Dessa sånger .. förnummos under stilla aftnar. Rydberg Ath. 27 (1859, 1866). Det var nu temligen långt lidet emot aftonen. Därs. 321; jfr i. Han nådde sin yttersta flygel till slut / Vid aftonens sista glans. Runeberg 5: 93 (1860). Aftonen är inne. SAOB (1870). — i ordspråk l. ordspråkslika uttr. Ty thet kan för (dvs. före) afftonen wel annars (dvs. annorlunda) warda, än thet om morghonen war. Syr. 18: 26 (Bib. 1541). Det är icke afton än: quid vesper ferat, incertum est. Lindfors (1815); jfr Meurman (1846). Morgonen vet ej hvar aftonen lägger sig. Topelius Vint. II. 1: 92 (1850, 1881). jfr 1 g α o. 2 b slutet. — särsk. i uttr.:
a) [jfr d. god aften, holl. goeden avond (wenschen), t. guten abend (wünschen), eng. good evening, fr. bon soir] God afton, vanlig hälsningsformel, använd i sht då man träffar ngn, men äfv. då man tager afsked; jfr: (god) KVÄLL. Säga god afton. Thet (är) tienligare, at man effter Christi och Apostlarnas exempel önskar Gudz nådh och fridh, än effter menniskio exempel, godh morgon, affton etc. Baazius Upp. C 2 b (1629). God afton. Axel, nej, god natt! ty döden sitter vid mitt hjerta. Tegnér 1: 176 (1822). God afton, trubbnos! sade (julvätten till Vigg). Rydberg Vigg 6 (1875, 1883). — (hvard., föga br.) i förb. med prep. med, ss. afskedshälsning. God afton med er! Hagberg Shaksp. 2: 152 (1847). jfr FRID, ADJÖ (med er).
b) Göra sig en glad afton. Han .. viste at .. giöra sig en glad afton med sina Camerater. Lagerström Bunyan 3: 50 (1744). Bröder och systrar (i Knutsgillet hade) .. gjort sig en munter afton. Ljunggren Knutsg. 34 (1869). — jfr: (göra sig en glad) DAG.
c) [fsv. i afton; jfr d. i aften] I afton.
α) denna l. innevarande afton; instundande afton af pågående dag. Det är kallt (nu) i afton. I afton få vi regn. Truls tracktera .. wäl thessa här Män / J Affton in til Klockan hon slår fem. Messenius Disa 37 (1611). Movitz! i afton står baln. Bellman 3: 236 (1790). Hundrade mil .. jag seglar i afton. Tegnér 1: 20 (1825). Vi böra vara framme till i afton. Oscar II Skr. 3: 239 (1861, 1888).
β) [jfr nor. i aftan Aasen] (†) förliden afton, i går afton. Linné Ungd. 2: 64 (1732; möjl. felaktigt för i aftons).
d) [jfr d. i morgen aften] I (öfver)morgon afton, i (öfver)morgon på aftonen. I morgon afton. Nordberg 2: 298 (1740). I morgon afton blir det auktion .. i Nagabyn. Wetterbergh Altart. 100 (1848). — [jfr isl. í gjár aptan] I (för)går afton, i (för)går på aftonen. Weste (1807).
e) I aftons. (i iafftis G. I:s reg. 1: 289 (1523); i afftens HSH 36: 336 (1585). i (går) afftos OSPT 1686, nr 18, s. 4, Därs. nr 20, s. 3, Amman 27 (1756, 1781), Resa t. Ragnhilds källa 24, 28, 40 (1779)) [fsv. i aftons, i aftes, i går afton; jfr nor., d. i aftes, i går afton. Det slutande s är sannol. eg. genitivändelse, som här fått karakteren af adverbiellt suffix. Försök till förklaringar af uttr. hafva framställts af Noreen i Arkiv 6: 339 samt Kock i Ant. tidskr. XVI. 3: 13 följ. Med afs. på bortfallet af n i aftes, aftos (jfr sv. dial. i aftes, i aftos Rietz) se Noreen i Arkiv 6: 336; jfr äfv. Kock i Ant. tidskr. XVI. 3: 24. Med afs. på i- i formen i iafftis jfr fsv. i jafftes o. (i) JÅNS]
α) (numera knappast br.) förliden afton, i går afton. E. K. M:tz .. skriffuelse, som Osz i afftens tillhande kom. Celsius E. XIV:s hist. 293 (efter ett bref från hertig Carl af år 1577). Vy giorde i aftons så Compacht (dvs. öfverenskommelse), / at wy i dagh skulle draga i iagt. Asteropherus 25 (1609). I afftons nhär 10 slogh. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 28 (1618). Björn Förf. yngl. 17 (1792). Hagberg Shaksp. 6: 49 (1849). SAOB (1870). — [jfr t. abends spät, spät abends] i förb. med adv. sent. Seenth i afftens. G. I:s reg. 9: 159 (1534). I afftens seenth. HSH 36: 336 (1585). Sent i aftons kom han hem igen. Hedberg Bröll. 87 (1865).
β) [jfr d. i gaar aftes] (numera föga br.) I (för)går aftons, i (för)går afton. OSPT 1686, nr 18, s. 4. Carl XII Bref 35 (1700). Hur mycket tappade du i går aftons? Dalin Arg. 2: 99 (1734, 1754). I går aftons var ett präktigt åskväder. Bremer G. verld. 1: 40 (1860).
Anm. Om uttr. i afftons hos Carl XII Bref 240 (1703) betyder i afton, är det snarast att betrakta ss. en tillfällig germanism. Uttr. aftons, nu i aftons o. i morgon aftons hos Lind (1749, under abends) torde vara mekaniska o. felaktiga efterbildningar af de t. uttr. abends, heute abends o. morgen abends.
f) I afse (af3se2) l. i aftse (af3tse2) (i afftonse Pourel de Hatrize 110 (1650)) [fsv. i aftonse, sannol. gm tillägg af e uppkommet ur uttr. i aftons (jfr e), till hvilket det förhåller sig ss. t. ex. nsv. dial. i vintrase till i vintras, nunnase till (rätt) nunnas osv., där likaledes formerna med o. utan e hafva samma bet. Ursprunget till suffixet e är icke säkert kändt. Försök till förklaringar af uttr. äro framställda af Noreen i Arkiv 6: 339 o. Kock i Ant. tidskr. XVI. 3: 20; jfr äfv. Tamm Bidr. t. sv. etym. ordb. 8. — Utvecklingen kan ha varit: i aftonse > i aftese > i af(t)se (bortfall af n, vokalförsvagning o. synkope på grund af den på penultima hvilande bitonens försvinnande), se Noreen o. Kock å nyss anf. ställen; se för öfr. under e. I af(t)se kan äfv. fattas ss. en utvidgning af formen i aftes] (hvard., numera föga br. utom i Finl., där uttr. hvard. är fullt br.) i går afton. Hvar höll du hus i aftse? Runeberg 3: 228 (1830). (Vinden) kom med blida i aftse. Dens. 1: 27 (1832). Såg jag rätt att du i aftse / knappast ville åt mig blicka? Sturzen-Becker Sångmö 174 (1844). I aftse (talspråk). Lundell (1893). — (hvard., numera mindre br.) I (för)går af(t)se, i (för)går afton Jag såg'en i går afse (i dansleken ”Skära hafre”). Prins(en) af Gota .. kom .. hijt i förgårs aftse. Carl XII Bref 75 (1705). Runeberg E. skr. 1: 159 (1836). Willebrand o. Rancken 141 (1886). Wenström o. Lindgren (1889, under yesternight). jfr: Tack för går afse! Blanche Död. fadd. 58 (1850).
g) [fsv. um aftonen; jfr fnor. um aptaninn, d. om aftenen, ä. t. um den abend] Om aftonen (aftnarna o. d.).
α) då fråga är om upprepande l. då man icke syftar på ngn viss dag. Vara hemma om aftnarna. Om afftonen säyen j, Thet bliffuer clart wädher. Mat. 16: 2 (NT 1526). Thet man loffuar om afftonen skal man holla om morgonen. Sv. ords. C 7 a (1604). Ingen om Afftonen är så trött; han skulle ju danssa. Stiernhielm Herc. 190 (1668). Swalor båda och för Regn, när de .. skrijka om Afftnorna. Rålamb 13: 35 (1690). Om aftonen souperar han emellan kl. 9 och 10. Björnståhl 2: 74 (1773). När jag om morgonen uppstår, / Om aftonen till hvila går. Ps. 417: 1 (1819). SAOB (1870). — (nästan †) (De) offradhe .. brenneoffer (på altaret) .. om morghon och om affton (dvs. morgon o. afton). Esra 3: 3 (Bib. 1541). — (fullt br.) i förb. med uttr., som angifva bestämdt klockslag. Special-förordn. 19 Juli 1645, s. 4 a. Klämptning .. skeer när klockan är .. 4 om aftonen. Dijkman Ant. 62 (1703). Then som begår något brott på Söndagar eller Högtidsdagar, emellan klockan fyra om morgonen, och nijo om aftonen. MB 3: 6 (Lag 1734). Helgen begynnes kl. 6 om aftonen. Franzén Pred. 4: 85 (1844).
β) (numera mindre br.) för att beteckna tidpunkten för en bestämd handling l. tilldragelse: på aftonen. Om afftonen satte han sigh till bordz medh the tolff. Mat. 26: 20 (NT 1526; öfv. 1883: när det hade blifvit afton). Om afftonen på then samma Sabbathen .. kom Jesus. Joh. 20: 19 (Bib. 1541; öfv. 1883: på aftonen samma dag). J ghår vm affton (dvs. aftonen), när wij skildes åth. HSH 36: 129 (1575). (De) hafwa sig Stormen (dvs. stormningen) klockan 4 om Afftonen företagit. OSPT 1686, nr 36, s. 6. Detta värckstäldes sent om aftonen. Nordberg 2: 237 (1740). Rydberg Rom. d. 61 (1877, 1882). Redan om aftonen (gick Josef). Mark. 15: 42 (NT 1883). — (poet.) med obestämd artikel. Bellman 3: 97 (1769). Om en afton, jag mins nog den dagen, / Skänkte mig Axel en blomsterqvast. Lenngren 230 (1792). Står jag om en afton på fjällets topp. E. Sjöberg 116 (1824).
γ) Här om afton(en), en afton för ett par (l. ngra) dagar sedan. Nu .. börjar jag förstå de ord. Gret Alarik sade härom afton. Bremer Pres. 200 (1834). Hagberg Shaksp. 3: 188 (1848).
h) På aftonen. Långt ut på aftonen. Frå morgonen bittidha, alt in til seent på afftonen. P. Erici 2: 19 a (1582). Tiden .. uthdrages sent in på aftonen. 2 RARP 2: 53 (1723). — särsk.
α) = g β. Komma hem på aftonen. (Jag) tingade .. icke hästen förr än till kl. 8 på afton. Böttiger 6: 115 (c. 1875). Rydberg Vigg 21 (1875, 1883).
β) (mindre br.) = g α. (Gräset, som) bittijdha blomstras .. och på afftonen affhugget warder. Ps. 90: 6 (Bib. 1541; öfv. 1888: om aftonen).
i) [jfr d. mod aften, holl. tegen den avond, t. gegen abend] (E)mot aftonen. Inemot l. fram mot aftonen blir det svalare. O. Petri Kr. 109 (c. 1540). (Dufvan) kom til honom emoot afftonen. 1 Mos. 8: 11 (Bib. 1541). Samma dagen emot afton skedde opbråttet. Nordberg 2: 51 (1740). Stormen .. hade mot aftonen alldeles lugnat. Gumælius Th. Bonde 51 (1828).
j) [jfr fsv. hvar afton, holl. alle avonden, t. alle abend(e), jeden abend] utan prep., användt ss. adverbial. Han reser samma l. nästa dags afton. Han stannade hos mig hela aftonen. Vptenda Herranom brenneoffer hwar morghon och hwar affton. 2 Krön. 13: 11 (Bib. 1541). Då stältes första affton af Konungen een fråga till Allmogen. Rudbeck Atl. 4: 66 (1702). En Post-Jackt afgår ifrån Ystad til Stralsund, alla Onsdags aftnar. Notif. 18 Mars 1724, mom. 11. Hos honom samlades alla aftnar .. (hans) vänner. Rosenstein 1: 116 (1787). Vår Dumbom lade sig en afton / Helt frisk och sund til själ och kropp; / Men steg om morgon stendöd opp. Kellgren 2: 171 (1790). Dagg (faller) oftast och i största mängd klara aftnar. Berzelius Kemi 1: 295 (1817). Tegnér Bref t. Wing. 45 (1835; se anm. 1:o under 1). — Korna mjölkas morgon, middag o. afton. Afton efter afton. Månsson Ört. 262 (1628, 1642). När hon morgon och afton gick .. til kyrkan. Dalin Arg. 1: 75 (1733, 1754). C. F. Dahlgren S. arb. 4: 156 (1831). — [jfr d. aftenen för bryllupet, t. den abend zuvor] Affton (dvs. aftonen) förr, än Lijket inställes. RARP V. 2: 33 (1655). Afton (dvs. aftonen) förut. Widegren (1788). Aftonen därpå. Weste (1807). Huru skönt jag blef emottagen afton (dvs. aftonen) den 7:de Febr. Törneros Bref 1: 90 (1825).
Jfr JUNI-, MID-, MÅNSKENS-, SEN-, SKYMNINGS-, SÖNDAGS-, VÅR-AFTON m. fl.; jfr äfv. ASSEMBLÉ-, BAL-, PREMIER-, TEATER-AFTON m. fl.
2) [jfr d. aften, holl. avond, t. abend, eng. evening] (i sht i poetisk-retorisk stil) bildl.: afslutningen l. den sista tiden af ngt, som kan jämföras med en dag, ss. lifvet o. d. — jfr under AFTON-HIMMEL, -KLOCKA, -SKUGGA, -TIMME.
a) om lifvets l. lefnadens sista tid l. slut. Vid sin lefnads afton. 2 RARP 5: 286 (1727). När ändtlig' dagens brand vid lifvets afton svalkas. G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 127 (1755). Aftonen är redan inne / Och min sista sol går ner. Ps. 475: 1 (1819). Därs. 358: 5. När ålderns långa afton skymmer. Runeberg 2: 287 (1828). Ack! lifvets afton stundar. Hedborn 2: 48 (1835). Min afton skrider fram med fart. Strandberg 1: 321 (1877). Snoilsky 3: 13 (1883). — jfr LEFNADS-AFTON.
b) i annan anv. Vid seklets afton. I verldens afton. Tegnér 2: 221 (1834). Det lider till aftonen för det gamla Europa. Hwasser V. skr. 2: 267 (c. 1845). Hela det glada tidehvarfvet .. var aftonen af en verldsålder ... som med den skulle upphöra. Atterbom Siare VI. 1: 180 (1852). — jfr: Alla dagars affton är icke kommen (dvs. ingen vet, hvad som ännu kan hända; ännu är en ändring, till det bättre l. sämre, möjlig). Grubb 12 (1665) [jfr t. aller tage abend ist noch nicht gekommen, holl. aller dagen avond is nog niet gekomen; med hänsyftning på världens slut]; jfr Rundgren Pred. på andra bönd. 1849, s. 7.
3) [jfr t. abend, eng. evening; jfr äfv. fr. soirée] sammankomst i visst syfte, i sht för underhållning af vitter l. estetisk l. sällskaplig art, å bestämd afton l. bestämda aftnar; aftoncirkel, aftonsällskap; soaré; aftonunderhållning. Fru Carléns aftnar hafva .. alltid varit charmanta. Sturzen-Becker 1: 121 (1861). — jfr BELLMANS-, FÖRSAMLINGS-, MUSIK-, SÅNG-AFTON m. fl.
a) (mindre br.) Spisa afton. Carolina hade en gift syster, .. hos hvilken hon en gång i hvar vecka .. spisade afton. Eurén Orth. 1: 95 (1793). När de spisade middag eller afton. Crusenstolpe Mor. 6: 393 (1844).
b) [jfr d. til aften(s)] Till afton l. till aftonen, till kväll, till kvällsmat; ofta närmande sig 1. Björnståhl 2: 68 (1773). Du väntar främmande till afton. Lannerstierna 45 (1792). Hvad befalls till afton? .. ägg. Lenngren 257 (1799). Thelèm till aftonen blef buden. Leopold 2: 410 (1802, 1815). Hafva någon hos sig till aftonen: cænam cui facere. Lindfors (1815). I går var jag till aftonen hos .. Scott. Geijer I. 2: 197 (1839). Till afton förtärde han (dvs. C. XII) blott ett glas mjölk med ett stycke bröd. Beskow K. XII 1: 50 (1868). Spisa till afton. Björkman (1889) [jfr d. spise til aften, t. zu abend essen]. Stanna till afton, stay to supper. Dens.
c) (föga br.) mera konkret: aftonmåltid. Ett bud om att aftonen stod serverad. Almqvist Am. Hilln. 2: 88 (1840). Afton, bestående af nykokt gröt, (lämnas) för 10 öre. Lundin N. Sthm 81 (1887).
5) [fsv. afton; jfr isl. aptann, d. aften, mnt. avent, t. abend, eng. eve; denna anv. förklaras ur de fordom brukliga, på eftermiddagen före helg- l. högtidsdagen börjande s. k. vigilierna, jfr fr. veille] eg.: aftonen före helg- l. högtidsdag; dagen näst före en fest l. högtid l. helgdag; numera bl. i ssgr; jfr: Märkligt är att hos oss och några andra folk dagen före en högtidsdag kallas afton. Berlin Läseb. 431 (1852, 1866). — (†) Afton, Helig afton, Veille. Weste (1807); jfr HELIG-AFTON. jfr: Pa sancte oleffs aptonn. G. I:s reg. 1: 238 (1524). Därs. 4: 71 (1527). Alla Siälars Affton. Dijkman Ant. 186 (1703). — jfr ALLHELGONDAGS-, FASTLAGS-, HELGDAGS-, HÖGTIDS-, JUL-, MARKNADS-, MIDSOMMAR(S)-, MÅRTENS-, NYÅRS-, PINGST-, PÅSK-, TREFALDIGHETS-, TRETTON(DAGS)-, VALBORGSMÄSSO-, VÅRFRU-AFTON m. fl.; jfr äfv. FASTLAG.
Anm. till 5. I ett sådant ex. som Wij föräte oss .. mäst om heliga afftonar, tå man skulle wara nychter emoot Predican (P. Erici 2: 195 ”194” a (1582)) har ordet till sin bet. sannol. rönt inflytande af 1. Så betecknas äfv. ofta med ssgrna JULAFTON osv. aftonen af den dag, som själf kallas JUL-AFTON osv., i hvilka fall sålunda ett närmande eger rum till den egentliga o. ursprungliga bet. af ordet i denna anv.
Ssgr [oftast med motsvarighet i d. l. t.] (i allm. till 1; särsk. i poetisk stil förekomma många ssgr, af hvilka endast ett urval här upptagits):
A: AFTON-ANDAKT30~20 l. ~02. Wikforss (1804, under abendandacht). Aftonandakt hålles. Regl. f. Clara folksk. 1847, s. 3. Enskild afton-andakt. Atterbom Siare VI. 1: 14 (1852). —
-AMPLITUD~102. astr. Solens morgon- eller aftonamplitud, d. v. s. afstånden mellan hennes upp- eller nedgång och de sanna öst- eller vestpunkterna. Uppf. b. 7: 452 (1875). —
-BEFATTNING~020. (föga br.) aftonsysselsättning. Pertor .. belyste det landtliga folkets / Aftonbefattningar. Runeberg 1: 4 (1832). —
-BETRAKTELSE~0200. Lundin G. Sthm 24 (1880). särsk. om betraktelse af religiös art: Magnus Fredric Roos' Christliga Morgon- och Afton-Betraktelser för hela året. (1835; boktitel). SAOB (1870). —
-BLAD, se d. o. —
-BLUND~2. Dalin Vitt. 3: 89 (c. 1750). Vid brasan Elise tog en aftonblund. Arnell Sjöfr. 122 (1829). —
-BORD~2. Franzén Skald. 3: 407 (1829). Barnens aftonbord dukades. Bremer Hem. 1: 158 (1839). Runeberg 1: 242 (1841). Böttiger 6: 15 (c. 1875). —
-BRASA~20. Se, min aftonbrasa brinner neder. Tegnér 1: 425 (1810). Och muntra aftonbrasan / var längesen död och släckt. Sturzen-Becker Sångmö 161 (1844). Vi sutto efter slutad dag / vid aftonbrasans sken. Runeberg E. skr. 1: 2 (1852). Skymning med aftonbrasa. Benedictsson Fru M. 321 (1887). —
-BRÖD~2. Wallin Vitt. 1: 22 (1805). Bryt med den trötte vänligt ditt aftonbröd. Franzén Skald. 1: 96 (1810, 1824). särsk. [efter t. abendbrot] (föga br.) aftonvard. De gamle Græker .. åto .. aftonmåltiden vid samma tid, som vi vårt aftonbröd. Westerdahl 103 (1764). Hvarje arbetsdag .. hafva barnen .. (kl.) 6 aftonbröd, 8 qvällsvard. P. Kerfstedt i Redog. f. inst. f. blinda 1879—1880, s. 6; jfr Lundin N. Sthm 614 (1889). —
-BÖN, se d. o. —
-CIRKEL~20. sällskapskrets, som samlas l. är samlad om aftnarna. Vi betrakte Gyllenborg .. i Gustaf III:s snillrika aftoncirkel. Franzén Tal 50 (1811). Topelius Fält. 3: 13 (1855). Aftoncirklar för franska språket och literatur anordnade af .. skicklig lärarinna. SD 1893, nr 13, s. 1. —
(5) -DAG~2. (enst.) dagen före högtidsdag; helgdagsafton. Hardt nära var .. den .. efterlängtade julaftonen .. Då morgonen till denna festliga aftondag kom. Zeipel Set. 3: 127 (1847). Därs. 1: 134. —
-DANS~2. (föga br.) [jfr mnt. aventdanz, ä. t. abendtanz] Lekamlig gestebodh .. göra ock folck gladt, men thet warar nepliga en affton dantz. P. Erici 2: 154 a (1582). Botvidi G. II A. C 2 b (1634). (Sjösländorna) holla .. aftondansar. Retzius Djurr. 93 (1772). Mellin Nov. 1: 405 (1846). —
-DATT~2. (föga br.) natthugg; på lek gifvet slag, då man på aftonen skiljes åt. Jungfrun (till monsieur:) Godh Natt medh en Affton-Datt. 2 Saml. 13: 57 (1683). jfr NATT-DATT. —
-DIMMA~20. Stagnelius 1: 154 (1812). Klädd i flor af gråa aftondimmor, / Jorden tyst i slummerdrägten låg. Dens. 2: 129 (1819). En gles aftondimma. N. P. Ödman Minnen 1: 3 (1881). —
-DRYCK~2. [fsv. aftondrykker; jfr ä. t. abendtrunk]
1) dryck, som förtäres på l. om aftonen. Arm Wärd, som icke kan borga en Afftondryck. Grubb 33 (1665). Aftondryck gör morgontörst. SAOB (1870; anf. ss. ordspråk); jfr 2. Han hade i riddarens aftondryck blandat .. hemlighetsfulla frön. Rydberg Sing. 99 (1865, 1876).
2) (†) dryckeslag, som hålles på aftonen. Vthi Speell .. och Afftondryck. Schroderus Liv. 730 (1626). Hålla medh tigh en Afftondryck. Därs. Görandes medh migh någhon Afftondryck. Dars. jfr NATT-DRYCK. —
-DUNKEL~20, n. Aftondunklet / Med sina grånande nattfågel-vingar. Atterbom LÖ 2: 350 (1827, 1854). —
-FALK~2. [jfr d. aftenfalk] fågeln Falco vespertinus. Läsn. f. folket 1867, s. 239. Aftonfalk .. (så nämnd därför), att han sent in på qvällarne jagar insekter. Smitt i NF 1: 229 (1875). —
2) i pl.: en afdelning bland fjärilarna, Crepuscularia (äfv. innefattande 1). Thorell 2: 375 (1865). Aftonfjärilar .. flyga vanligen omkring först efter solens nedgång. Smitt i NF 1: 229 (1875). —
-FLOD. (†) om tidvatten. Serenius (1734, under evening). De som bo längre .. (från ekvatorn) hafva om Sommaren, uti Ny- och Full-månar, afton-floderna större än morgon-floderna. Wargentin i VetAH 14: 167 (1753). Widegren (1788). —
-FLUGA ~20. (numera knappast br.) namn på vissa insekter, i sht nattsländan. Linné Præs. i VetA 1739, s. 20. Desse myrlejon äro Skråpukar (dvs. larver) af en aftonfluga (Hemerobius). Dens. Öl. 150 (1745). —
-GILLE~20. J. G. Oxenstierna 2: 93 (1796, 1806). Skryta af sina bragder i ett aftongille. Wallin Rel. 4: 126 (1824). Då .. (G. III) gaf sina ryktbara aftongillen på operahuset. Crusenstolpe Mor. 2: 120 (1840). —
-GLAM~2. Franzén Skald. 6: 206 (c. 1837). Visbymatronornas aftonglam vid vinterbrasan. C. J. Bergman Gotl. skildr. 139 (1882). —
-GLANS~2. Dresdens blänkande tornspiror, öfver hvilka solen just nedgick och spred en förtjusande aftonglans. Atterbom Minnen 74 (1817). Wirsén N. dikt. 203 (1880). bildl.: Du (dvs. kärleken) är ännu i menskans sinne / en aftonglans, ett bleknadt minne / af skönare, af bättre dar. Tegnér 1: 162 (1822). Brinkman 2: 41 (1842). —
-GÅNG. (†)
1) [jfr t. abendgang] aftonpromenad. Min käre dotter huad gör tu här / är thetta afftongongen tin. Visb. 74 (c. 1570).
2) om ett fordom bland skolungdomen gängse bruk att om aftnarna, särsk. vid högtiderna, draga omkring i staden för att med sång o. musik vädja till välgörenheten; jfr -OMGÅNG. Magistraten (hade) företagit sig att aflysa de af ålder öflige ”Aftongångarne” i Carlshamn. Westdahl Bidr. t. blekingska lärov. hist. 72 (cit. fr. c. 1720). —
-HIMMEL~20. Törneros Bref 1: 139 (1825). Aftonhimmeln glödde. Bremer N. verld. 1: 85 (1853). bildl. (jfr AFTON 2): O blifve nu din aftonhimmel klar! Böttiger 6: 444 (1873). —
-KLOCKA~20. Stenhammar 12 (1794). Aftonklockans klang från kapellet. Mellin Nov. 1: 432 (1829, 1865). Aftonklockan ringer oss till hvila. Beskow Dram. 1: 172 (1836). bildl., i sht med hänsyftning på den annalkande döden. Valerius 1: 208 (1819). Må aftonklockans sista toner klämta, / När Gud så vill! Böttiger 2: 252 (1841). —
-KLÄMTNING~20. Vid aftonklämtningen. Ps. 444 (1819; öfverskrift). Klockornas aftonklämtning, som bjuda dagen farväl. Törneros Bref 1: 13 (1824). bildl.: Thomander Skr. 1: 573 (1836). —
-KONFERENS~102. Talmanskonferenserna sammanföllo .. med .. (C. XIV:s) s. k. aftonkonferenser. Wieselgren Vår samt. 78 (1872). —
-KOST~2. kost, som bestås om aftonen. särsk. [fsv. aftonkoster Lundin G. Sthm 345 (i cit. fr. 1513); jfr mnt. aventkost] (†) (festlig) aftonmåltid. Herodes .. gaff sine öffuerste och höuidzmen .. en afftonkost. Mark. 6: 21 (NT 1526; öfv. 1883: gästabud). —
-KRETS~2. = -CIRKEL. Franzén Skald. 5: 54 (1836). Den förtroliga aftonkrets, som hvarje qväll samlades i hans stilla boning. Beskow i SAH 35: 235 (1861). Fahlstedt i NF 16: 308 (1891). —
-KURS~2. AB 1890, nr 32, s. 4. Aftonkurs från kl. 8 till 10 e. m. i Bokföring. SD 1893, nr 13, s. 1. —
-KVIST~2. [bildl. anv. af ett från jägarspr. hämtadt uttr.; jfr NATT-KVIST] (hvard.) bl. i uttr. På l. mot aftonkvisten, på l. mot aftonen. Almqvist Kap. 68 (1838). Hvad månn' tro tiden kan lida på dagen? .. mot aftonqvisten. G. L. Silfverstolpe 1: 164 (1851). Lundell (1893). jfr MORGON-KVIST, KVÄLL(S)-KVIST. —
-LAMPA ~20. Stenhammar 160 (1798). Om aftnarne samlades den lilla familjen af pensionärer kring aftonlampan. Bremer G. verld. 1: 165 (1860). Wirsén Dikter 155 (1876). —
-LJUS~2, n. På Mälarvågen aftonljuset, / En hektisk rodnad likt, har slocknat ut. Tegnér 2: 163 (1829). Böttiger 1: 277 (1839). —
-LUFT~2. Humbla 214 (1740). Näktergalars melodier flöto / milda genom stilla aftonluften. G. L. Silfverstolpe 1: 65 (1851). I den fuktiga aftonluften. Böttiger 5: 27 (1867). Wirsén Dikter 124 (1876). —
-LUGN~2, n. Bremer Grann. 1: 2 (1837). Brinkman 1: 36 (1842). bildl. (jfr AFTON 2): Spörje / Kufvade haf och länder mitt aftonlugn. Runeberg 1: 378 (1844). —
-MAT~2. [jfr d. aften(s)mad] (hvard., föga br.) Lagerström Jeppe 40 (1735). Strindberg Hems. 112 (1887). —
-MJÖLK~2.
1) mjölk, som mjölkas på aftonen. Wahrman Husdj. 109 (1807). Vanligen kernar man då aftonmjölken stått omkring 36 .. timmar. Grotenfelt 50 (1881, 1886).
-MUSIK~02. Lundin N. Sthm 59 (1887). särsk. (†) om serenad: Nacht-Ständgen .. afton-music på gatan. Lind (1749). Weste (1807). —
-MYGGA~20. särsk. (†) om nattsländan: Aftonmyggan (Phryganea) dansar hoppdans öfver kärren. Linné Præs. i VetA 1739, s. 15. —
-MÅL~2. Verelius Ind. (1681, under mal). (Ufven) hölt sitt aftonmål uppå ett gammalt as. Livin 82 (1781). Arnell Sjöfr. 62 (1829). jfr AFTONS-MÅL. —
-MÅLTID ~20, sällan ~02. [fsv. aftonmaltidh] (Holofernes) giorde .. sina nästa tienare allena een afftonmåltijdh. Judit 12: 10 (Bib. 1541). Biudas till Affton Måltijd. RARP 3: 282 (1642). Dalin Arg. 1: 199 (1733, 1754). I sitt hem ”äter” man i all enkelhet .. sin aftonmåltid, borta .. ”superar” man. E. H. Tegnér i Ydun 70 (1869). jfr AFTONS-MÅLTID. —
-MÄSSA~20. Konungen hade .. warit i dhen första Affton Mässan. Rel. cur. 57 (1682). GT 1788, nr 109, s. 2. Mellin Nov. 1: 198 (1846, 1865). —
-MÖSSA~20. De små afton-mössor, som man .. såg (fruntimren bära) på Concerter eller Spektakler. Konst- o. nyhetsmag. 4: 4 (1821). —
-NÖJE~20. Afton nöje. Nordenflycht QT 1746—47, s. 49. Böttiger 4: 4 (1859). Lundin G. Sthm 214 (1880). —
-OFFER ~20. Widh afftonoffret. Esra 9: 5 (Bib. 1541). Det judiska aftonoffret. Personne i NF 17: 668 (1893). jfr AFTONS-OFFER. —
-PENNINGAR~200 l. -PENGAR~20. arfvode, som tillkommer skådespelare för hvarje afton han uppträder. Ödmann (hade) under sin senaste tid vid svenska operan .. 6,000 kr. i lön och 60 i aftonpengar. Lundin N. Sthm 278 (1888). —
-PSALM~2. Ps. s. 150 (1673). Efter predikan (vid aftonsången) siunges en aftonpsalm. Handb. 1693, s. 106. Wirsén N. dikt. 184 (1880). bildl.: I skuggan sjöng en källa sin aftonpsalm. Atterbom LÖ 1: 85 (1824, 1854). —
-REGN~2. Jak. 5: 7 (NT 1526; Luther: abendregen). Hans (dvs. konungens) ynnest är såsom itt affton regn. Ordspr. 16: 15 (Bib. 1541). Stiernhielm Ut. (1668). Swedberg Schibb. 91 (1716). Kindblad (1867). —
-RINGNING~20. Lind (1749, under abend-glocke). Seden. att vid afton-ringningen göra sin bön. Hallenberg Hist. 1: 217 (1790). Hagberg Shaksp. 11: 85 (1851). —
-RO~2.
1) aftonfrid; ro, som är utmärkande för aftonen. Aftonro det hvilar / Kring väna sommarstället. Bååth På gr. stigar 4 (1889). jfr Dalin Vitt. I. 3: 47 (1736).
2) (†) glädje under aftonen; aftonnöje. Ren är ock, för i dag, vår aftonro bestämd: / En liten munter pjes. Leopold 1: 280 (1808, 1814). Wallin Vitt. 2: 352 (1837). —
-RODA, -RODNA, -RODNAD, se d. o. —
-RUS~2. Bellman 4: 30 (1791). Didrik, skuffad inom hus, .. / Tog sig jemt ett aftonrus. Lenngren 311 (c. 1800). Bremer Nina 614 (1835). —
-RÖD~2. Atterbom Minnen 662 (1821). Fantasus i lätta slupen / Än mig manar ut till färd / På de aftonröda djupen. Snoilsky 1: 301 (1878). —
-SIDA(N)~20. [jfr nor. aftansida] öfvergången till l. början af aftonen; i sht i förb. med prep. på l. mot. Mot vesper eller aftonsidan. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 106 (1819). Svedelius Förfl. lif 233 (1889). —
-SIGNELSE. (†) om aftonbön. Carl IX Cat. Aa 1 b (1604). SP 1780. s. 208. Wikforss (1804, under abendsegen). Topelius Planet. 2: 199 (1887; arkaiserande). —
-SKIKT. [af t. abendschicht] (†) nattskifte. Afton- eller Natt-Schicht kallas då Grufve- eller Hyttefolket om aftonen går til deras arbete och förrätta det om Natten. Rinman (1788). —
-SKIMMER~20. Ling Styrbj. 37 (1824). Aftonskimret .. har bleknat re'n / stilla. drömmande, stilla. Rydberg Dikter 2: 20 (1891). bildl. (jfr AFTON 2): Kring Leopolds hjessa glänste ett sjunket tidehvarfs aftonskimmer. Qvanten i NF 2: 386 (1877). —
-SKOLA ~20. Gerelius Britt. uppf. 28 (1820; om eng. förh.). Den .. i Stockholm inrättade Söndags- och Aftonskola. SFS 1860, nr 63, s. 1. NF 15: 1510—12 (1891). —
-SKUGGA~20. Afton-skuggans glesa flor. G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 241 (1786, 1795). Då aftonskuggan höljde fältet. Runeberg 2: 126 (1831). bildl. (jfr AFTON 2): Dagens heta qval i aftonskuggan svalkas. Ps. 193: 5 (1819). Tidens inbrytande aftonskuggor. Wallin 1 Pred. 3: 336 (c. 1830). —
-SKY~2. Leopold 1: 28 (1790, 1814). Runeberg 2: 315 (1833). Frid och salighet se ner ur aftonskyn. Tegnér 2: 228 (1836). Mälarn speglar röda aftonskyn. Snoilsky 1: 164 (1874). —
-SKYMNING~20. Lind (1738, 1749). Runeberg 5: 380 (1864). bildl. (jfr AFTON 2): Wallin 2 Pred. 2: 14 (1831; med afs. på lifvets afton). Den antika culturens sista aftonskymning. Palmblad Fornk. 1: 571 (1844). —
-SNACK~2. (numera föga br.) O. Petri Handb. B 2 b (1529). (Då) man vthi ölsmål (dvs. dryckeslag) och afftonsnack binder Echtenskap. L. Petri Kyrkoord. 52 b (1571). L. Laurentii Nyårspred. B 1 b (1618). —
-SOL~2. Kalm 1: 334 (1753). Snart i aftonsolens lågor / stå Sveas berg. Tegnér 1: 173 (1822). (Staden) glimrade i aftonsoln. Böttiger 1: 249 (1837). Aftonsolens milda strimma. Brinkman 2: 111 (1842). Aftonsolens (dvs. västerns) länder. Heidenstam End. 48 (1889) [jfr t. abendland]. bildl.: Aftonsolen af skaldens lefnad hvilar deröfver (dvs. öfver Tegnérs dikt Kronbruden). Böttiger 4: 110 (1847). —
-SPISNING~20. IT 1791, nr 20, s. 3. De dagar, då de kungliga personerna gåfvo .. offentlig aftonspisning. Crusenstolpe Mor. 2: 318 (1840). Aftonspisning till billigt pris. AB 1890. nr 34. s. 1. konkret: Svedelius Förfl. lif 110 (1889). —
-STJÄRNA, se d. o. —
-STRÅLE~20. Kellgren 2: 39 (c. 1775). På körsbärsträden aftonstrålen flammar. Wirsén Ton. o. sägn. 44 (1893). —
-STUND~2. Carl IX Rimkr. 14 (c. 1600). Nu är alt lungt och svalt. du täcke Affton stund! Rosenhane Visor 33: 2 (1652). Under gröna trädens fläckt .. / Hvilar jag om afton stunder. Nordenflycht QT 1744, s. 37. I dag i aftonstunden vid pass kl. 6. Tilas i HSH 16: 266 (1769). Jag satt framför min koja / En vacker aftonstund. Lenngren. 51 (1800). Vid Vernamo på marknaden / En aftonstund det var. Snoilsky 3: 30 (1883). bildl. (jfr AFTON 2): Choræus 67 (c. 1800). —
-SUCK~2. Västans aftonsuck i myrtenträn. E. Sjöberg 82 (1820). B. E. Malmström 6: 102 (1845). särsk. om bönesuck: ”Alltid hos Jesum”: vare det vår sista, innerliga aftonsuck. Wallin 2 Pred. 2: 233 (1819). —
-SVALKA~20, r. l. f. Medan afton-svalkan rår. Nordenflycht Utv. arb. 7 (c. 1755). Tegnér 2: 223 (1834). Aftonsvalkan kom på dagens qvalm. Östergren N. dikt. 24 (1879). —
-SYSSLA~20, r. l. f. Kalm 1: 36 (1753). I September månad utgjorde humleplåckning aftonsysslan i de flästa prästhus. Ödmann Hågk. 27 (1801). Friberg Kokb. 6 (1893). —
-SÅNG, se d. o. —
-SÄLLSKAP~20, sällan ~02. Adlerbeth hade länge tillhört Konungens enskilta aftonsällskap. Leopold 5: 332 (1804?). Blom 313 (1819). Bremer G. verld. 1: 21 (1860). Hagdahl Fråga mig 8 (1883). —
-SÖL~2.
-SÖMNIG~20. Aftonsömnig och morgontung (i Finl. br. talesätt). Topelius Ljungbl. 1: 42 (1843, 1845). Dens. Vint. I. 2: 158 (1862, 1880). jfr KVÄLL-SÖMNIG. —
-TID~2. [jfr fsv. aftontidh] Lind (1749, under abendlich). särsk. i förb. med prep. (jfr AFTONS-TID):
-TIDNING~20. tidning, som utkommer om aftonen. GT 1788, nr 141, s. 1. Bland de egentliga aftontidningarna i hufvudstaden är Post- och Inrikes Tidningar äldst. Lundin N. Sthm 418 (1888). —
-TILLSTÄLLNING~020. —
-TIMME~20. Leinberg 3: 499 (1783). Leopold 2: 281 (1800, 1815). Valerius 2: 126 (1811). bildl. (jfr AFTON 2): Snart är din aftontimma när. Kellgren 2: 50 (c. 1780). Kom till mig med saligt hopp / Uti min aftontimma. Ps. 461: 8 (1819). Du skulle ha stått med silfverhår / I lefnadens aftontimma. Topelius Sånger 268 (1850, 1863). —
-TODDY~20. —
-TÅG~2, på järnväg. Nyblom M. Twain 1: 44 (1873). Vi resa med aftontåget. Hedenstierna Fru W. 155 (1890). —
-UNDERHÅLLNING~1020. [efter t. abendunterhaltung] Familjen K. från Steyermark, fortfar att gifva Musikaliska Aftonunderhållningar i min (dvs. Davidsons) Södra Paviljong. SvT 1852, nr 24, s. 1. De voro moderna då (dvs. åren 1847 — 1850) dessa aftonunderhållningar i det fria med musik, kinesiska lyktor, fyrverkerier och ”blandad societé”. Wennerberg 2: 241 (1882). VL 1892, nr 285, s. 2. jfr SOARÉ. —
-VARD, se d. o. —
-VIND~2. Wikforss 1: 7 (1804). Som aftonvindar / Om våren hviska i gröna lindar. Tegnér 1: 23 (1825). Runeberg 5: 332 (1832). särsk. ngn viss vind, som i vissa trakter, i sht under linjen, alltid blåser om aftnarna: Dalin (1850). SAOB (1870). —
-VISIT~02. —
-VISITATION~1002 l. ~0102. En cellfånge .. hade vid aftonvisitationen .. undanstuckit en fil. Sundberg Fångv. 120 (1892). särsk. mil.: Tj.-regl. 1858, 2: 201. Tj.-regl. 1889, s. 353. —
-VÄDER~20.
2) om väderlek. Vackert aftonväder.
B [jfr d. aftenstid osv.] (†) : AFTONS-MÅL. = AFTON-MÅL. Ther går han til sitt afftons måål. Sigfridi L 6 a (1619). —
-TID. = AFTON-TID. Om afftons tijdh stoodh (David) vp aff sinne seng. 2 Sam. 11: 2 (Bib. 1541). Det war då wid aftons tida, / Att hwar begärade sig att hwila. Carl IX Rimkr. 20 (c. 1600). Linné Ungd. 2: 378 (1735).
Spoiler title
Spoiler content