publicerad: 1993
STRÖMMA ström3a2, v. -ade (Luk. 6: 48 (NT 1526: strömadhe in) osv.) ((†) pr. sg. strömer Hiärne 2Anl. 95 (1702); ipf. strömde SionSång. 2: 38 (1745: strömde fram); sup. strömt LPetri Kr. 82 (1559)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(ström- 1526—1769. strömm- 1559 osv.)
Etymologi
[fsv. ströma, ä. d. strømme, fvn. streyma (nor. dial. strøyma), mlt. o. mnl. strōmen (nl. stroomen), mht. strūmen, strōmen (t. strömen), feng. o. eng. stream; avledn. av STRÖM, sbst. — Jfr STRÖMMIG, STRÖMMING]
I. intr.
A. i eg. anv.
1) motsv. STRÖM, sbst. 1, 2: rinna l. flyta mer l. mindre snabbt l. stritt l. forslikt; äv. allmännare, liktydigt med: rinna l. flyta; dels om (vatten i) vattendrag l. annat flöde med mer l. mindre stadigvarande lopp, dels i fråga om rinnande l. flytande som inte följer bädd l. fåra; äv. om regn (se a); äv. opers. LPetri Kr. 82 (1559). Gardie och artolleriet .. moste wenda om .. emedan det stigande watnet icke allenast war diupt, utan ock strömade så starckt, att det öfwerända kastade artolleriewagnarne. KKD 1: 219 (1709). Hur vil man komma öfver bäcken? Se hur det strömmar. Björn Paul 20 (1794). (Den brasilianska floden Parana) flyter länge i en bergtrakt, hvarest den strömmar 7 mil i en smal bergränna och bildar ett nästan oafbrutet vattenfall. Palmblad LbGeogr. 68 (1835). Åarna, som (i Blek.) strömma långs med dalarna, hafva ingen nämnvärd betydelse vare sig för samfärdseln eller industrien. LbFolksk. 170 (1890). Hades, en mörk och dyster ort .. där intet vatten strömmar, intet gräs spirar (osv.). Arv 1956, s. 118. — jfr BE-, BORT-, FRAM-, FÖRBI-, GENOM-, IN-, NED-, OM-, SAMMAN-, UT-, ÖVER-STRÖMMA o. BAK-, MOT-, PÅ-, TILL-STRÖMNING. — särsk.
a) om regn: falla (o. rinna) stritt, ösa ned; jfr b. Ödmann MPark 10 (1800). Hvilan störs ej uti edre lunder, / Fastän åskor gå och skurar strömma. Böttiger 2: 265 (1857). Himlen var jämnmulen och regnet strömmade. SvHandordb. (1966).
b) om annan vätska än vatten; jfr a. Åt alle gater strömede blodh. Svart Gensw. G 5 b (1558). Då .. (prosten) förebrådde makarna deras oenighet, greto de båda så att ”tårarna mera strömmade än droppade”. Cavallin Herdam. 2: 195 (cit. fr. 1729). Timmarna gledo och det gick sakta framåt trots att vi arbetade så svetten strömmade (för att ta oss fram i den djupa snön). Macfie Lägereld. 19 (1936).
c) i p. pr.; äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. i utvidgad anv., adverbiellt: på sätt som kännetecknas av att ngt strömmar; äv. i anv. motsv. a o. b. Strömande watn, och Flodher. Schroderus Comenius 66 (1639). Den strömmande svetten. CGNordforss i 2SAH 10: 282 (1822). Som ansiktet var strömmande vått af den smälta snön, tog han upp näsduken och torkade sig. Hallström Sparfv. 15 (1903). Så gingo dagarna än i gassande sol, än i strömmande regn. Macfie o. Westerlund Wasaw. 71 (1935). FiskFrit. 133 (1978). särsk. (i fackspr.) om vattenflöde i flod o. d.: som har lägre hastighet än våghastigheten; motsatt: stråkande (se STRÅKA, v.1 1). TT 1941, V. s. 11. Strömmande vatten i ett .. vattendrag karakteriseras av att vattenhastigheten är mindre än våghastigheten. BraBöckLex. (1980).
2) om vatten- l. annan vätskemassa utgörande del av större, omgivande l. angränsande vattenmassa osv.: i förhållande till den omgivande l. angränsande vattenmassan röra sig självständigt (o. jämförelsevis snabbt l. häftigt) åt bestämt håll; i sht om ström (se STRÖM, sbst. 2) i flod l. sjö l. hav; äv. opers. Thesz (dvs. havets) Wågar flyta aff inwertes Swallande i Sex Tijmar åth Stranden, (Sjöbredden) och ströma åther tilbaka igen hwar om annan medh hijskeligit brusandhe, besynnerligh i Sunden. Schroderus Comenius 75 (1639). Så strömer hafwet wid öen Ceilon ifrån helfften af Martio till Octobris månad söderåth, men den öfrige tijden norr åth. Hiärne 2Anl. 95 (1702). I hafssund strömmar alltid. Dalin (1854). Det (är) lätt att iakttaga en stor olikhet emellan .. de delar (av strandängar o. d.), som antingen hela tiden ligga i det strömmande vattnet eller endast vid högfloden öfversvämmas och .. de delar, öfver hvilka .. stillastående vatten kvarstår. Hellström NorrlJordbr. 509 (1917). — jfr AV-, BE-, BORT-, FRAM-, FÖRBI-, GENOM-, IN-, NED-, OM-, SAMMAN-, UT-, ÖVER-STRÖMMA o. BAK-, MOT-, PÅ-, TILL-STRÖMNING. — särsk. ss. vbalsbst. -ning; i pl. äv. konkretare, övergående i bet.: enskilda omgångar o. d. av strömmande. Hafsvattnets utrönta strömning ifrån Polerne åt équatorn. Ehrenheim Phys. 2: 155 (1822). Maskarna (ökar) genom sina rörelser strömningarna i vattnet, så att det syrefattiga bottenvattnet ersätts med syrerikare. Selander LevLandsk. 174 (1955).
3) (mera tillf.) flyta i l. föras fram av ström (i bet. 1 l. 2); anträffat bl. i bild; förr äv. i p. pr., i uttr. gå strömmande, om handelsmän med fartyg: gå med strömmen. Hampa, lijn, aska äre tunge vahrur, att de (dvs. ryska handelsmän) moste sökia strömande gå (nedför floden Düna) på Riga. RP 9: 318 (1642). Den som tror strömmar med sin själ i den eviga maktens ström, och frågan om lifvets värde har ingen mening för honom. Ekelund Ag. 46 (1913).
4) i fråga om rörelse hos l. i annat medium än vätska. — jfr AV-, BE-, BORT-, FÖRBI-, GENOM-, IN-, NED-, OM-, SAMMAN-, UT-, ÖVER-STRÖMMA o. PÅ-STRÖMMANDE samt MOT-, PLASMA-, PÅ-, ROTATIONS-, VIND-STRÖMNING m. fl.
a) om lava l. magma; särsk. i den särsk. förb. STRÖMMA FRAM. De lättflytande basiska lavorna kan (vid vulkanutbrott) strömma tiotals km på marken och utbreda sig som vidsträckta lavabäddar. BonnierLex. 15: 572 (1967).
b) om gas l. luft o. d.; äv. om värme l. ljus o. d.; särsk. i de särsk. förb. STRÖMMA EMOT o. STRÖMMA GENOM. Mitt hjerta hinner förr till dig, / Än ljuset till mitt öga strömmar. Valerius 2: 4 (1809). När luften strömmar från norr åt söder eller från söder åt norr, så förändras dess rigtning genom jordens rörelse kring sin axel. JJNervander 1: 48 (1847). (Eterångorna) strömma liksom vatten längs arbetsbordet och kunna till följd härav lätt nå en låga .. varvid en farlig explosion kan uppstå. Bolin OrgKem. 79 (1925). Och doften från mina skogsvioler / strömmar icke mer. Söderholm LjusBerg. 103 (1926). Mörkret slog kring henne med sin strömmande, klibbiga, kvava hetta. Johnson DrömRosEld 155 (1949). — särsk. ss. vbalsbst. -ning; i pl. äv. konkretare, övergående i bet.: enskild omgång o. d. av strömmande; särsk. (i fackspr.) hos gas: allmän rörelse. Areschoug VäxtBygn. 17 (1875). Värmet (sprider sig) genom strömningar allt höger upp i luften. Timberg Meteor. 32 (1908). Strömning, (dvs.) en .. gas' allmänna rörelse. BonnierLex. (1966).
B. i utvidgad l. bildl. anv.
5) i utvidgad l. bildl. anv., om (helhet bestående av) mängd av enheter l. företeelser l. delar l. partiklar l. om (kollektiv av) personer l. andra levande varelser: röra sig kontinuerligt (o. successivt) åt bestämt håll på ett sätt som liknar l. erinrar om l. kan uppfattas ss. en ström (se d. o. 1), röra sig i ström (se d. o. 8); äv. opers.; ofta emfatiskt, stundom hyperboliskt. Svart G1 97 (1561). Ändoch the äro swåre månge som daghelighen ströma til Rom, at wedhersaka Christum, Så äre dogh the fast flere som hemma sittia j löndom och honom förswäria. Bureus Warn. C 1 a (1604). Huru strömmar man ej til Djurgården at se på Lejonet. Kellgren (SVS) 4: 259 (1782). Sillen .. strömmar hit (dvs. till Norge) för att äta en liten hafsinsekt, kallad Rödaat. Palmblad Norige 120 (1846). (Utom från de ordinarie korrespondenterna) strömmade till honom bref från många ungdoms-, affärs- och hofrättsvänner. De Geer Minn. 2: 153 (1892). Nu sjunger (blåhake)hanen .. Ljudligare, rikare strömmar det än från någon annan av den höga nordens sjungande småfåglar. Rosenius SvFågl. 1: 8 (1913). Från alla håll strömmar spårvagnar, bussar och bilar, och i varje stund förändras tavlan. Det är livet! Bäckström ClarySkilj. 6 (1932). Vid bordet, där stämningen genast blev hög, hade jag min plats nära Heidenstam, och jag njöt i rikt mått de kaskader av spirituella infall och riposter, som strömmade från hans läppar. Alfvén 1Sats. 317 (1946). Hesslind Sista 128 (1974; om toner). — jfr IN-, SAMMAN-, UT-, ÖVER-STRÖMMA o. STJÄRN-STRÖMNING. — särsk. i p. pr.; äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. Så tysta i strömmande tankar vi vandra, / ty vi äro unga och kärleken ny. Damm Dikt. 102 (1891). Om Zora vänt litet på huvudet skulle hennes strömmande ordflöde hämmats av Evelines elaka och ironiska minspel. Krusenstjerna Fatt. 2: 130 (1936).
6) bildl., om ngt abstrakt som uppfattas l. tänkes ss. en massa utan begränsning (t. ex. känsla l. stämning): framstå l. te sig l. (kunna) tänkas ss. en ström (se d. o. 1), utgöra ström (se d. o. 8 c); äv. opers.; ofta emfatiskt, stundom hyperboliskt. Spegel GW 19 (1685; om välsignelse). Och nu, nu, nu, då ängslan strömmar / Och allt bekymmer rusar till. Bergklint Vitt. 125 (1783). Tacksamheten skall .. från wårt hjerta strömma till den Ewiges lof. Ödmann PredUtk. 23 (1808). Det är denna (Jesu Kristi) nåd och kärlek, som strömmar igenom det christliga samhället. Rundgren Minn. 2: 141 (1871, 1883). Nerver och muskler slappas, tanken strömmar i trögare vågor, och förr än vi ana det, hamna vi i det lugnvatten, som kallas ålderdom. Topelius Tb. 94 (1895). Hvad det strömmade kraft ur hans handslag, / hvad det lågade själ i hans ord. Fjelner TypMinn. 151 (1919). Marskalken (dvs. Mannerheim) gav .. uttryck åt sin tillfredsställelse över den sympati, som strömmat Finland tillmötes från de flesta länder. KronprinsessBFinlRödK 33 (1940). TSvLärov. 1941, s. 389 (om rättspatos). — jfr GENOM-, IN-, NED-, OM-, SAMMAN-, UT-, ÖVER-STRÖMMA o. PÅ-STRÖMMANDE. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) finnas i stor myckenhet l. i överflöd, överflöda. (En nation) har icke ordsak at klaga, fastän guld och silfwer icke ströma. Posten 1769, s. 875.
b) i p. pr.; äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. JTBureus (c. 1630) i 2Saml. 4: 71. En strömmande och hänförande Vältalighet. Rutström i 2SAH 7: 26 (1813). Man har .. gjort den beskyllningen mot Tegnér, att han just till följe af sin strömmande qvickhet och sin sangviniska tankerörlighet icke sällan förledes till klandervärda utsväfningar i sina liknelser och sitt bildspråk. Sturzen-Becker SvSkönl. 87 (1845).
c) ss. vbalsbst. -ning; ofta konkretare, övergående i bet.: (spridning l. utbredning hos) åsiktsriktning l. skola (se SKOLA, sbst.2 7) l. ideell l. samhällelig rörelse l. tendens o. d. Religiösa l. litterära l. filosofiska l. realistiska l. liberala l. antisemitiska strömningar. Atterbom LÖ 1: 218 (1824). Det var en och samma strömning i tiden, som förde franskt språk och franska seder, och som förde fransk konst ut öfver Europa. Estlander KonstH 4 (1867). Vid denna tid (dvs. 1880-talets mitt) hade (professor) Wirén ryckts med i de radikala strömningar, som i Uppsala funno sina starkaste och varaktigaste uttryck i föreningen Verdandi. ActaOstrog. 1: 74 (1925). jfr BE-, BORT-, FRAM-, FÖRBI-, GENOM-, IDÉ-, IN-, KONST-, KULTUR-, LITTERATUR-, MODE-, MOT-, NED-, NERV-, OM-, SAMMAN-, TIDS-, TILL-, UT-STRÖMNING m. fl.
C.
7) (numera bl. mera tillf.) med subjektsväxling, i uttr. strömma av ngt, vara l. bli mer l. mindre översköljd l. fylld l. täckt l. överflöda av ngt som strömmar (i bet. 1, 5, 6); äv. i det opers. uttr. det strömmar av ngt.
a) motsv. 1 b. Så måste .. nu hennes (dvs. synderskans vid Jesu fötter) ögon strömma af tårar. Franzén Pred. 3: 225 (1843). Swepande sitt anlet i sin mantel, / Tätt wid grundwalen till Pompeji bildstod, / Som strömmade af blod, föll store Cæsar. Hagberg Shaksp. 12: 72 (1851). Det berättas att bönderna i denna halfvilda trakt (dvs. Cevennerna) samlades till exekutionen (av ett antal mördare) såsom till en fest .. och höllo bal hela dagen på samma plats som nyss strömmade af de halshuggnes blod. SDS 1886, nr 589, s. 2. Kulier, hvilkas bruna kroppar strömma af svett under den enda, tunna kimonon. Nyblom Österut 75 (1908).
b) motsv. 5. Gatorna strömma af folk. Dalin (1854). Mjölkmagasinet strömmar af hustrur och pigor, som äro rädda för att gudstjensten skall börja. Strindberg TrOtr. 2: 11 (1883, 1890). Det strömmar af gula män och kvinnor på gatorna (i Shanghai). Nyblom Österut 35 (1908).
c) motsv. 6. Nordenflycht (SVS) 1: 49 (1739). Hwilken wishet från de läppar, som strömmade af sanning och nåd! Ödmann PredUtk. 121 (1808). Inne, där grånade, skäggiga berg / stelt titta ned, / strömmar av doft och lyser av färg / muntert en hed. Ossiannilsson Ork. 48 (1907).
II. tr.
1) (numera bl. tillf.) åstadkomma l. ge ifrån sig ström(mar) (se STRÖM, sbst. 1, 5) av (ngt); anträffat bl. i utvidgad l. bildl. anv.: liksom en ström l. strömmar (överflödande rikligt) ge ifrån sig (ngt) i stor mängd l. myckenhet (jfr I 7). En väldig orgel strömmar / från Lapplands älv och till Skånes å / sin glädje i folkets drömmar, / sin glädje i gren och strå. Ossiannilsson Ork. 15 (1907).
2) (utom i slutet numera föga br.) nedsläppa (boj l. dyl.) i vatten för att föras i väg av ström (se STRÖM, sbst. 2). (De bojar), som (för att undersöka strömförhållanden) strömmades emellan Azorerna och Newfoundland följde två olika hufvudrigtningar motsvarande Golfströmmens två grenar. TSjöv. 1890, s. 153. — särsk. [jfr t. die ankerboje strömen, eng. to stream the buoy] (i sht om ä. förh.) sjöt. i uttr. strömma bojen l. en boj, i fråga om ankarboj, vid ankring: utkasta boj med tillhörande bojrep strax före fällandet av ankaret för markering av dettas plats. Strömma bojen! i det den klar utkastas med bojrepet litet förr än ankaret går. Roswall Skeppsm. 1: 74 (1803). Weinberg Sjömansk. 452 (1954).
Särsk. förb.: STRÖMMA AV10 4. till I 1: strömmande rinna l. fara av (ngt) l. bort från (ngt); äv. utan obj.: strömma bort (ngnstädes l. från ngt). Lind (1749). jfr avströmma. särsk. till I 1 b, om annan vätska än vatten. Hans Blod strömmade af honom och fuchtade Marken. Ehrenadler Tel. 604 (1723). —
STRÖMMA EMOT10 04 l. MOT4. strömmande komma emot (ngn l. ngt).
1) till I 1, 4; särsk. till I 4 b. Rydqvist Resa 187 (1838). Hårt omfamnande henne, kände han nu värmen från hennes lemmar strömma emot sig. Krusenstjerna Pahlen 1: 176 (1930). Känna den friska luften strömma emot sig. SvHandordb. (1966).
2) i bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 6), om ngt som framstår l. tänkes l. föreställs ss. ström: (med häftighet l. styrka) komma emot (ngn). Endast kallt hån strömmar emot honom från hans gamle kamrat. Lagerlöf Körk. 64 (1912). Werin Ekelund 1: 233 (1960). —
STRÖMMA FRAM10 4. jfr framströmma. strömmande rinna l. flöda l. röra sig fram; äv. bildl. (se I 6). Cavallin 1: 619 (1871).
1) till I 1, om (vatten i) vattendrag l. sjö l. hav. Wattnet .. strömmar sachta fram, men af en strid streka. Swedenborg RebNat. 1: 36 (1719). SvHandordb. (1966). särsk. till I 1 b, om annan vätska än vatten. Tin (dvs. Jesu) blod ur såren strömde fram. SionSång. 2: 38 (1745).
2) till I 4, i fråga om annat än vätska.
b) till I 4 b, om gas l. luft m. m. Andersson GrDram. 163 (1890, 1910; om andedräkt). Lagerlöf Holg. 1: 94 (1906; om ljus).
3) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 5), om (helhet av) mängd av enheter l. företeelser l. delar o. d. Genom lägrets öppnade portar / Strömmade hären fram. Stagnelius (SVS) 3: 79 (1817). Wirsén i 3SAH 2: 547 (1887; om tankar).
4) i bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 6), om ngt abstr.; i opers. anv. Medan de sjöng, kände Jan, att det strömmade fram en besynnerlig glädje genom luften. Lagerlöf Kejs. 74 (1914). —
2) till I 4 b, i fråga om annat än vätska: strömmande genomfara l. genomtränga (ngt l. ngn). Han blev matt av en egendomlig, mjuk värme som strömmade genom honom. Lundkvist FlodHav. 25 (1934).
3) i utvidgad l. bildl. anv. av 1, 2 (motsv. strömma I 5), om (kollektiv av) personer: strömmande ta sig igenom. Weste (1807). —
I. intr. strömmande rinna l. flöda l. röra sig in (ngnstädes); äv. opers.
1) till I 1, om vatten. Luk. 6: 48 (NT 1526; Bib. 1917: störtade sig .. mot). Montan Segl. 12 (1787; vid flod). Så snart en våg strömmade in, sprang hela raden (av snäppor) baklänges. Lagerlöf Holg. 1: 130 (1906).
2) till I 4, i fråga om annat än vatten. Den friska morgonluften strömmade in. Bremer Pres. 401 (1834). Kyrklund Sol. 54 (1951; om luft).
3) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 5), om (helhet av) mängd av enheter l. företeelser l. delar o. dyl. l. om (kollektiv av) personer o. d.: strömmande tränga in; äv. opers. Folket .. strömmar in på spektaklet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det strömmar in .. pengar. Auerbach (1913). Eriksson ÖmhHung. 80 (1948; om ljud).
4) i bildl. anv. av 1, 2 (motsv. strömma I 6), om ngt abstr.: strömmande tränga in. OoB 1895, s. 341. Det var som om ungdom äntligen .. strömmat in i hans bröst. Siwertz JoDr. 253 (1928).
II. (numera bl. tillf.) tr. till II 1, bildl.: bringa (ngt) att liksom i en ström l. i strömmar komma l. tränga in (ngnstädes). Jesu kiärleks hierta strömme in krafft i oss till beständighet! KyrkohÅ 1912, MoA. s. 62 (1741). —
STRÖMMA NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40.
1) till I 1, om vatten (i vattendrag l. sjö l. hav o. d.): strömmande rinna ned. Vattnet strömmar ned i källaren. Auerbach (1913). SvHandordb. (1966). särsk.
a) (numera bl. tillf.) om tidvatten: strömmande rinna undan, falla. Weste (1807). Tidvattnet strömmar ned, upp. Ahlman (1872).
b) till I 1 a, om regn. Ej ständigt slagregn strömmar ur molnen ner / På gärdets kokor. Adlerbeth HorOd. 68 (1817).
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 5), om (helhet av) mängd av enheter l. företeelser l. delar o. dyl. l. om (kollektiv av) personer o. d.: strömmande röra sig ned; äv. bildl. Man (roar) sig här nedre (dvs. i Lund) med Aristarchus och flere andra patriarkiska skrifter, som strömma neder från Stockholm. Lagerbring Skr. 127 (1769). Hennes (dvs. Teodoras) diadem är ännu rikare än kejsarens, och å ömse sidor om hufvudet strömma breda band af diamanter ned öfver bröstet. Bildt Ital. 243 (1896).
3) i bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 6), om ngt abstr.: strömmande komma ned. Lidner (SVS) 2: 302 (1784; om sällhet). Välsignelsen har strömmat ned öfver oss alla. Jolin MSmith 65 (1847).
II. (numera bl. tillf.) tr., bildl.: bringa (ngt) att liksom i en ström l. i strömmar röra sig l. tränga ned. Som Dagens Konung sänker mildt sitt öga / Från gyllne charen i det saffirhöga / Och strömmar lif till alla väsen ner — / Så ljus och glädje Du (dvs. skönheten) kring Jorden ler. Stagnelius (SVS) 1: 278 (c. 1815). —
STRÖMMA OMKRING10 04.
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 5), om (kollektiv av) personer: strömmande röra sig omkring. Ser tu (dvs. Guds Son) them, som här nedanföre hopetals ströma omkring templets murar, och ingå uti tin helgedom. Bælter Christen 52 (1743, 1748). Hedberg Räkn. 41 (1932). —
STRÖMMA PÅ10 4, förr äv. UPPÅ04.
1) till I 1, om vatten (i vattendrag l. sjö l. hav): fortsätta att strömma, strömma vidare; jfr på III 4. Lindström Bates 65 (1872).
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 5), om (helhet av) mängd av enheter l. företeelser l. delar o. d.: strömmande komma l. tränga på; särsk. om minnen o. d. Helsingius Ungd. 81 (1917). —
STRÖMMA TILL10 4.
1) till I 1, 2, om vatten l. annan vätska: komma strömmande, strömmande rinna till. Lindfors (1824). Vattnet strömmade till. SvHandordb. (1966). särsk. till I 1 b.
2) allmännare (motsv. strömma I 4), om annat än vätska: strömmande komma rinnande l. flödande l. flytande l. svävande o. d. Ljuset fortfor att strömma till. Lagerlöf Saga 151 (1908). Borgenstierna Eld. 19 (1916; om gas).
3) i utvidgad l. bildl. anv. av 1, 2 (motsv. strömma I 5), om (helhet av) mängd av enheter l. företeelser l. delar o. dyl. l. om (kollektiv av) personer: strömmande komma fram l. tillstädes l. ansamlas; äv. opers. (Invånarna i staden) strömade till, icke annors, än de H:s Maij:tt (K. XII) bestorma wille. KKD 2: 44 (1707). LD 1907, nr 129, s. 2 (opers.). Orden (till predikan) strömmade till, bara .. (predikanten) såg människorna framför sig. Krusenstjerna Pahlen 3: 99 (1931).
4) i bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 6), om ngt abstr.: strömmande komma fram hos l. till (ngn); äv. abs. Då Jesus trädde in och hälsade .. (lärjungarna): frid vare eder, må vi icke tro, att friden genast strömmade till dem. Hammarsten PredHedvKyrk. 84 (1894); möjl. icke särsk. förb. Siwertz JoDr. 88 (1928). Livslusten strömmade till. Martinson KärlekKr. 276 (1947). —
STRÖMMA TILLBAKA10 040, äv. 032.
1) till I 1, 2: strömmande rinna tillbaka. Förr skulle Floderne strömma tilbaka emot sine Kiällor, förr än wij skola underlåta älska de Folcken, som bewist osz så stor godhet. Ehrenadler Tel. 893 (1723). Harlock (1944).
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 5), om (kollektiv av) personer: strömmande röra sig tillbaka. De dansande strömmade tillbaka till sina kaffekoppar och citronilglas. Hedberg VackrTänd. 9 (1943). —
STRÖMMA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till I 1 b, om blod i blodkärl: strömmande komma upp till (o. färga) huden. Josephson GRos. 163 (1896).
2) till I 2, om tidvatten: strömmande rinna fram, stiga; förr äv.: falla; i sht opers. Lind 2: 881 (1749; opers.). Schulthess (1885).
3) till I 4, allmännare, om ngt annat än vätska: strömmande rinna l. flöda l. röra sig upp; äv. opers. Giftig dunst, / som strömmar upp från kärrens skämda vatten. Ekelund Mel. 109 (1902). Ljusfloder och het luft strömmade upp (genom ett hål i golvet). Siwertz Fribilj. 137 (1943).
4) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 5, 6), om dels kollektiv av personer, dels ngt abstr. Folket strömmade (vid stormningen av slottet) up öfwer murarne. Kempe FabritiiL 35 (1762). Atterbom SDikt. 1: 91 (1811, 1837; om själen). —
STRÖMMA UT10 4.
I. intr. strömmande rinna l. flöda l. röra sig ut (i l. ur ngt).
1) till I 1, 2; särsk. till 1, om vattendrag. Serenius Ggg 3 b (1734). Rhone upprinner i Schweiz .. strömmar åt v(äster) ut i Genever-sjön, utflyter derifrån (osv.). Palmblad LbGeogr. 56 (1835). särsk. till I 1 b. Hagberg Shaksp. 1: 413 (1847; om tårar).
2) till I 4, i fråga om annat än vätska: strömmande röra sig l. slippa ut. CVAStrandberg 5: 79 (1862; om eldsken). Bolin VFöda 38 (1933; om lysgas). Malmqvist BerTräskmark. 1: 86 (1976; om andedräkt).
3) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 5), om (helhet av) mängd av enheter l. företeelser l. delar o. dyl. l. om (kollektiv av) personer: strömmande komma ut. Vi sågo Studenter strömma ut från föreläsningar. Atterbom Minn. 378 (1818). TurÅ 1985, s. 182 (om musik).
4) i bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 6), om ngt abstr.: strömmande komma l. tränga ut. Kolmodin QvSp. 1: 487 (1732; om förundran). Han kände premiärnervositeten, rampfebern strömma ut som ett hett drag under ridåkanten. Siwertz Fribilj. 50 (1943).
II. (numera bl. tillf.) tr. = strömma II 1. Den värld af solskensglans och ljusblå skyar, / som strålrikt bruten speglas af däri, / skönt i hans toner skrudad sig förnyar / och strömmar ut sin glöd i melodi. Flensburg Sång. 145 (1898, 1915). —
STRÖMMA ÖVER10 40.
1) till I 1: strömmande rinna över (ngt). Weste (1807). Vattnet strömmar över vallarna. SvHandordb. (1966).
2) i bildl. anv. av 1 (motsv. strömma I 6) om ngt abstr.: strömmande komma över (ngn); äv. intr.: strömmande övergå (i ngt annat). Alla de känslor, hvilka strömmade öfver henne. Geijerstam LycklMänn. 64 (1899). Helt visst, där (dvs. i en dikt av Topelius) är, som så ofta hos honom, en försiktig reflexion .. men den strömmar helt över i sång. TopeliusHundraårsm. 21 (1918). En het glädje strömmar över honom. Moberg Rosell 313 (1932).
3) till I 7, bildl., i uttr. strömma över av ngt, vara överfylld l. flöda över av ngt. I september 1916, strömmade de ledande engelska tidningarna .. över av kraftmättade krigsmålsskildringar. Steffen Krig 4: 17 (1917). Hallström Händ. 339 (1927).
Ssgr (i allm. till I 1—4; jfr ström, sbst., ssgr): STRÖMNINGS-FYSIK. (i fackspr.) den del av fysiken som omfattar läran om vätskors l. gasers strömning; jfr -teknik. SvD 24/11 1969, s. 2. —
-FÄLT. (i fackspr.) jfr fält 9. Rydberg FysUtv. 26 (1903). Vertikalt strömningsfält vid Südfohn, Alperna. Söderberg PrFlygl. 1: 153 (1935). —
-TEKNIK. (i fackspr.) teknik för utnyttjande l. behärskande av vätskors l. gasers strömning; jfr -fysik. DN(A) 28/2 1964, s. 26. —
-TILLSTÅND. (i fackspr.) tillstånd av l. i fråga om strömning.
2) till I 4. Kroppars .. elektriska laddningstillstånd, strömningstillstånd. Rydberg FysUtv. 4 (1903).
Spoiler title
Spoiler content