publicerad: 1939
LEDA le3da2, v.2, vard. äv. LE le4, v.2 leder resp. ler, ledde led3e2, ledt let4, ledd led4. vbalsbst. LEDANDE, LEDELSE (†, PJGothus Korss M 8 a (1588), JPGothus JBotvidi A 4 b (1635)), LEDNING (se LEDNING, sbst.2), LEDSEN (se LEDSEN, sbst.); LEDARE (se d. o.), LEDARINNA, LEDERSKA, se LEDARE avledn.
Ordformer
(inf. o. pr. ind. pl. le(e) LejonkDr. 167 (1688; i vers), Agrell Ört. 78 (1908; i vers). led(h)a (-e) OPetri Tb. 4 (1524; uppl. 1929) osv. — pr. ind. sg. ledar SvOrds. C 5 b (1604), SvSaml. 5: 271 (1765). led(h)er Upp. 13: 10 (NT 1526) osv. ler Bergman Farmor 14 (1921). pass. led(h)es Jes. 53: 7 (Bib. 1541) osv. leds Wirsén Jul. 18 (1887; i vers). — ipf. le(e)dde Mat. 26: 57 (NT 1526) osv. ledd´Lucidor (SVS) 231 (1672; i vers). — sup. ledat HH XXI. 1: 58 (1710). le(e)dit 2Saml. 1: 126 (c. 1669: förleedit), Bremer Brev 4: 343 (1864). le(e)dt (-tt) Joh. 8: 4 (NT 1526) osv. — p. pf. le(e)dd Apg. 22: 11 (NT 1526) osv. ledder Apg. 8: 32 (NT 1526), RelUlrEleonIntågh 1680, s. A 4 b. p. pf. pl. ledda (-e) Nehrman JurCr. 271 (1756) osv. lidde KyrkohÅ 1909, MoA. s. 57 (1539). — ss. förled i ssgr le(e)-Murenius AV 318 (1656: leestänger), Adlerbeth FörslSAOB (1798: levicka))
Etymologi
[fsv. leþa, motsv. d. lede, nor. lede, leie, isl. leiða, fsax. lēdian, fht. o. t. leiten, feng. lǣdan, eng. lead; kausativum till LIDA, gå; jfr LED, sbst.2]
— jfr AN-, AV-, BORT-, DAMM-, EFTER-, FORT-, FRAM-, FRÅN-, FÖR-, HAND-, HEM-, HÄN-, HÄR-, IN-, IRR-, KYRKO-, MISS-, NED-, RÄTT-, SLUT-, SÄNG-, TILL-, UND-, UPP-, UT-, VILSE-, VÄG-, ÅTER-LEDA m. fl.
1) bringa (ngn l. ngt) att röra sig (gå) i viss riktning, styra l. dirigera (ngns l. ngts) gång, föra (se d. o. 4) o. d.
a) med avs. på levande varelse; utom i γ o. δ numera nästan bl. med särskild tanke på att den som föres antingen hålles i handen l. under armen l. i ledband o. dyl. l. (i fråga om djur) i ett betsel l. en grimma (l. i hornen) o. dyl. l. (i sht i högre stil) att han gm tecken o. d. undan för undan erhåller anvisning om vägen; äv. (bygdemålsfärgat) intr., i uttr. komma ledande(s) med en oxe l. ko o. d. OPetri Tb. 4 (1524; uppl. 1929). Hwar nw blinder ledher en blindan, så falla the bådhe j gropena. Mat. 15: 14 (NT 1526). Han leedde them om daghen medh en molnskyy, och om nattena med en klaar eeld. Psalt. 78: 14 (Bib. 1541). (Jag är stundom så svag) at jag icke förmåår att gå genom min stufva dör, uthan jag hafver then (dvs. ngn som) mig leder. OxBr. 12: 193 (1618). The twå Karar kommo ledandes medh Oxen. Lindner Tijdhfördr. 106 (1641). Af två drabanter ledes / En halft afsvimmad man. Snoilsky 2: 63 (1881). Hästarne ledas till vattning. Rydberg Vap. 265 (1891). — särsk.
α) med bestämning angivande viss kroppsdel l. visst redskap vari man vid ledandet håller l. drager (jfr β). Leda (ngn) vid handen l. under armen (stundom under armarna). Leda (ngn) vid (i vard. spr. i Finl. äv. från, förr äv. av l. ur) håret, näsan, hornen o. d. Leda en häst vid grimskaftet. Drengen som leedde honom (dvs. Simson) widh handena. Dom. 16: 26 (Bib. 1541; Bib. 1917: höll honom vid handen). Modhren lärer barnet gå, och ledher thz vnder armen. GlHos. 11: 3 (Bib. 1541). Han .. blef .. ledder af håret. ConsAcAboP 3: 96 (1665). Att någon måst leda mig under armarna. VDAkt. 1702, nr 254. Agrell Ört. 78 (1908). jfr Bergroth FinlSv. 151 (1917). — särsk. i uttr. leda (ngn) vid (förr äv. ur) näsan i bildl. anv., dels (med anslutning till 2): råda över l. behärska l. styra (ngn), dels (numera föga br.): draga (ngn) vid näsan, lura l. narra (ngn). Efter min willia är nu skeedt, / Wedh näsan haar iagh Rådhet leedt. Messenius Dram. 117 (1613). Det är rätt en .. kruka til man, som låter Hustru leda sig vid näsan. Knöppel Legrand Vän 29 (1743). Porthan BrSamt. 1: 92 (1783). En .. man i provincen .. har nu snart i 3 år ledt mig vid näsan. Leopold (SVS) II. 1: 169 (1783). Liljecrona RiksdKul. 229 (1840). Folk bedrar honom, ler honom vid näsan, som bonden ler tjuren. Bergman Farmor 14 (1921).
β) i fråga om vissa ceremonier (särsk. vissa artighetsceremonier inom sällskapslivet), vid vilka ngn leder en annan gm att hålla honom under armen o. d.; äv. med bestämning angivande viss kroppsdel o. d. vari man vid ledandet håller (jfr α); förr äv. allmännare: gå vid (ngns) sida (o. dirigera hans gång), ledsaga, ”konvojera”. Thå konungen infördes, leedde erchebiscopen honom på then ena sidhona, och marsken på then andra. OPetri Kr. 205 (c. 1540). Så (kom i kröningsprocessionen) Hennes M:tt sielff ledder aff Hans högGrefl. Excell. Rijkzdråtzen och Rijkzskatmästarens Höge Excell. RelUlrEleonIntågh 1680, s. A 4 b. (Frithiof till Hilding:) Sitt neder, / upp i högbänk jag dig leder. Tegnér (WB) 5: 37 (1825). Var ock en av dessa djupast sörjande ”ledes” vid armen av en annan kvinna. Landsm. XI. 4: 24 (1896; i fråga om begravning i Delsbo). — särsk.
α') (i sht i vitter stil) i uttr. leda (en kvinna) i brudstol(en), föra (en kvinna) fram till prästen för att vigas; äv. allmännare: gifta sig med (en kvinna). Philet nyss tilstånd vann, / .. / Sylvie i Brudstoln leda. Bellman Gell. 122 (1793). 3SAH 2: 137 (1887).
β') [fsv. leþa i kirkio] (†) i det bildl. uttr. leda (en kvinna) i kyrka, kyrktaga (en kvinna som födt barn). OPetri Hb. C 3 a (1529). VgFmT I. 8—9: 118 (1579).
γ) refl.: (i mörker l. i fall av blindhet l. nedsatt syn söka) skaffa sig kunskap om vägen l. taga sig fram gm att känna sig för (med handen o. d.), stundom gm att lysa sig med ljus l. tändstickor; äv. (i fråga om barn som lär sig att gå): (söka hålla sig upprätt gm att med handen) stödja sig (mot omgivande föremål); särsk. i uttr. leda sig (med handen) utmed l. vid (förr äv. bredvid l. jämte) ngt. Am. 5: 19 (Bib. 1541). Man måste (i den mörka gången) leda sig med ljus. Eneman Resa 1: 66 (1711). (Jag) gick .. fram i mörkret och ledde mig jemte lafven. Roland Minn. 33 (c. 1748). I mån som styrkan (hos det späda barnet) tilltager, reser det sig sjelf upp, leder sig vid möblerna. Cederschiöld HbBarnm. 305 (1843).
δ) jäg. o. fisk. gm stängselanordningar o. d. bringa (villebråd l. fisk) att taga viss väg; äv. med subj. betecknande stängsel o. d. Ekman NorrlJakt 44 (1910).
b) med sakobj., t. ex. (i sht i högre stil, numera mindre br.) i överförd anv., med avs. på färd (kosa): styra, ställa. Ett vidsträkt torg, dit de sin kosa ledde. JGOxenstierna Dagb. 151 (1771). Följ mig. Jag vill leda din väg till menniskor. Topelius Lb. 1: 6 (1860). — särsk.
α) framföra (en cykel) på så sätt att man går bredvid den och håller i styret (l. sadeln). Auerbach (1911).
β) föranstalta att (ngt) rör sig (i viss riktning l. viss väg l. från l. till l. genom ngt), dirigera (ngts) rörelse o. d. Ehuruväl Kongl. Maj:t ei vil betaga de Norske, at ju det Timbret, som fälles på deras egne Skogar, får ledas genom de Svenske Vattnen, bör doch (osv.). PH 1: 785 (1729). På många strump- och strumpvarufabriker betjenar man sig alls icke af garnupptagaren, utan leder tråden endast genom handen. Hjertelius Stickm. 24 (1892). Leda .. genom att gå före ett fartyg, måste stundom lotsbåten göra då omständigheterna såsom storm, pest, kolera m. m. hindra eller göra det mindre lämpligt för lotsen att gå ombord. Smith (1917). — särsk.
α') med avs. på vatten(drag), havsström, gas o. d.; äv. i överförd anv., om föremål (ränna l. rör o. d.) vari vattnet rör sig; äv. i bild. RP 4: 91 (1634; i bild). Tätt fogade pumpståckar leda vatnet ifrån källan under jorden till den ståcken, som står upprest genom köks-gålfvet. Barchæus LandthHall. 14 (1773). Berzelius Kemi 1: 257 (1808; med avs. på gas). Några lärde hafva .. föreslagit att man medelst stora fördämningar skulle leda hafsströmmarna, t. ex. Golfströmmen, i nya riktningar. Schauman o. Christierson Gide 128 (1897). — särsk. (†) oeg., refl.: taga sin väg (ngnstädes); (fram)flyta; upprinna. Flere strömmar leda sig ifrån källor på Alpiska bergen. Adlerbeth FörslSAOB (1798). SFS 1874, nr 68, s. 8.
β') med avs. på elektricitet, ljud, ljus, värme; vanl. i överförd anv. (jfr nedan), om föremål (ämne) som utgör (kan utgöra) medium för rörelsen: fortplanta, släppa fram; äv. utan utsatt obj. Franklin visste leda åskan utur målnen. Adlerbeth FörslSAOB (1798). (Kalium) leder förträffligt både Elektriciteten och värmet. Lyceum 2: 137 (1811). Så är det en känd sak, .. att myrjorden leder värme sämre än andra jordarter. PT 1910, nr 163 A, s. 2. — särsk. i överförd anv. (jfr ovan) i uttr. i ledande förbindelse l. förening (förr äv. gemenskap), för att beteckna att en kropp står i sådan förbindelse med en annan att den till denna överför (kan överföra) l. från denna mottager (kan mottaga) elektrisk ström. Lyceum 2: 136 (1811). SvAlm. 1882, s. 42.
γ') fysiol. med avs. på sinnesintryck l. retningstillstånd. (Ryggmärgen) leder .. äfven från hjernan börjande retningstillstånd till kroppens skilda delar. Rein Psyk. 1: 408 (1876).
γ) oeg., med avs. på väg, passage, kanal, elektrisk ledning o. d.: framdraga (se d. o. I 5 a). Carlberg SthmArchitCont. H 1 b (1740). Vid de första telegrafanläggningarne plägade man .. framdraga telegraflinierna under jorden i stället för att leda dem i luften. Nyström Telegr. 94 (1869). Josephson Tessin 2: 94 (1931).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 a α slutet, β β', b β α'); särsk. i fråga om (avgörande) inflytande som ngn (i ett visst fall l. i allm.) utövar på en l. flera personers handlingar (livsförhållanden) l. tanke- l. känslo- l. viljeliv (o. därvid ofta med särskild tanke på handlingarna l. tankarna osv. ss. markerande en viss väg l. bana på vilken den ledde framgår l. ss. riktade mot ngt visst); ofta med bestämning angivande ngt varemot l. varifrån ngns tankar osv. riktas resp. avlägsnas l. viss(t) mål l. situation l. belägenhet l. tillstånd o. d. som ngn bringas att uppnå resp. vari ngn försättes l. varur ngn bringas; äv. med sakobj. (särsk. betecknande tankar, uppmärksamhet o. d.). Leda ngn på den rätta vägen, på villospår, rätt, vilse (förr äv. leda ngn en slät l. ljuvlig väg o. d.); jfr 1 a. Leda ngns tankar l. uppmärksamhet på l. från ngt. Leda ngn på spåret, på tråden. Leda ngn med sina råd. Leda samtalet, diskussionen på ett annat ämne. Låta leda sig l. låta sig ledas av andra. Leda misstankarna på ngn. Jag har ledt honom till den punkt jag ville. Leda ngt (allt) till ett godt l. önskvärdt slut l. till en lycklig utgång l. till det bästa (stundom till ngns förmån). När han kommer som är sanningenes ande, han skall leedha idher vthi alla sanning. Joh. 16: 13 (NT 1526; Bib. 1917: leda eder fram till hela sanningen). Jagh skal ledha them (dvs. Israels barn) vth medh watubecker en slettan wägh. Jer. 31: 9 (Bib. 1541). Uti undervisningen skola Lärare .. efter hand leda them (dvs. lärjungarna) ifrån thet, som lättare är til thet svårare. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. B 2 b. (Talaren) vill ej lysa, men upplysa endast, / vill ej förleda, endast leda tanken. Tegnér (WB) 9: 22 (1840). Skald skall leda sitt folk, och visa det, ej blott hvad skönt är, / men derjemte hvad rätt. Därs. 157 (1841). Vid våra häfders ljus vi sett, / Hur underbarligen Du (Gud) ledt / Vår gång i alla öden. CVAStrandberg 1: 163 (1860). En talare, som vet att begagna sig af slagorden, kan efter behag leda massorna hvart han vill. PT 1913, nr 106 A, s. 3. — särsk.
b) (†) i uttr. leda (ngn) i bekantskap med (ngn), göra (ngn) bekant med (ngn). Biskop Serenius .. ledde mig i bekantskap med afl(idn)e H:r Håff Rådet Arckenholtz. Chydenius 434 (1780). Oldendorp 2: 63 (1788).
c) (numera föga br.) styra om att (ansvaret l. valet) faller (på ngn); äv. med saksubj. (jfr f). Denna fordran (är) så gammal, at ansvar på dem, som till förene Cassan förestått, för denna post svårligen ledas kan. VDAkt. 1792, nr 473. Knappast torde .. (Ulrika Eleonoras) inflytande hafva räckt till för att .. leda valet på hennes frände. 2SAH 62: 105 (1885).
d) i uttr. leda (ngt) i bevis, bevisa (ngt l. riktigheten av ngt); förr äv. leda (ngt) i fråga, sätta (ngt) i fråga, draga (ngt) i tvivelsmål. Den vare ovärd dömd det Svenska namnets heder, / Som Erics helga rätt ännu i fråga leder. GFGyllenborg Vitt. 3: 88 (1783, 1797). Enligt lagen är han tvungen / att leda i bevis vårt brott. Andersson MickelR 114 (1900). (†) Hvilket tillmäle jag åtager mig i bevis leda. VDAkt. 1789, nr 109.
e) (†) hänföra (ngt till ngt). (Om babianer m. fl.) kunna ledas til detta slägtet (dvs. släktet Lemur). Linné MusReg. 4 (1754).
f) med saksubj. (jfr c). Det skulle leda oss för långt att ingå på frågan om osv. Detta leder oss vidare i vår undersökning. Ledas (i sitt handlande) av ädla bevekelsegrunder, högre synpunkter, fåfänga, egennytta. Psalt. 43: 3 (Bib. 1541). I dag blefvo en präst med en annan hängd, så att det väl synes sannt vara, som säjes, att kriget gör tiuffuarna och freden leder dom till galgen. Ekeblad Bref 1: 239 (1653; rättat efter hskr.). Ett fallande äple ledde Newton till uptäkten af den allmänna Tyngdslagen. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Demagogisk kalle vi en politik som leder massorna med att bedraga dem. Geijer II. 3: 121 (1834). (Dagarna) Urbanus, Vilhelmina och Beda skola sommaren leda (dvs. visa hurudant vädret blir under sommaren). Ekevall Gåt. 8 (1893; fr. Västerb.). — särsk. (†) refl., i förb. med prep. till, om omsorg: rikta sig mot l. gälla (ngn). Mina Barn til Er sig all min omsorg leder, / Mån något ännu felas Eder? Lenngren (SVS) 1: 137 (1776).
3) refl., i förb. med prep. till: gm sammanställning av olika fakta (söka) nå fram (till klarhet l. en viss uppfattning om ngt); sluta sig (till ngt). Man ser häraf, hur svårt det blir at leda sig til ljus i de Gamlas samtids-räkningar. Fernow Värmel. 47 (1773). Talrika forskare hava genom skarpsinniga slutsatser sökt leda sig till diktens ursprungliga skick. Brate Edda 274 (1913). Rosman BjärkSäb. 3: 189 (1927).
4) [specialanv. av 2] som anförare l. chef o. d. styra l. dirigera (en grupp personer, ett affärsföretag o. d. resp. en av en grupp personer osv. i gemenskap utförd värksamhet); vara anförare l. chef för (ngt); ofta i fråga om gymnastik, sång, dans, gudstjänst, förhandlingar o. d.; äv. (i högre stil) bildl., med saksubj. (jfr c). Leda en armé, en trupp (till seger). Leda ett anfall, en strid. Leda ett affärsföretag, en expedition. Leda en orkester. Leda ett barns uppfostran. N. N. utsågs att som ordförande leda förhandlingarna. Leda samtalet, diskussionen. (I södern) bjöd Naturen sjelf den glada menskan njuta, / hon leder nöjets dans och knäpper Sångens luta. Tegnér (WB) 2: 63 (1811). Klassernas öfverfyllnad, hvilken hindrar Läraren, att .. leda och bevaka läsningen i Skolan. BerRevElLärov. 1843, s. 84. Artilleriets eldverkan förhöjes i väsentlig grad genom samtidigt öppnande af en hastig, .. enhetligt ledd eld. ExFältartill. 1893, 1: 188. Han ägde en mindre vanlig förmåga att organisera och leda de stora företag, för hvilka han ställdes i spetsen. Paulson Minnestal 84 (1899). Högerpartiet (hade) splittrats i två fraktioner, den ena ledd av stadens borgmästare. Hellström Malmros 10 (1931). — särsk.
a) (i Finl., ngt ålderdomligt) i uttr. leda ordet, föra ordet, vara ordförande. KalSvFolkskV 1907, s. 217.
b) (i vissa religiösa kretsar) i uttr. leda i bön, vid gemensam bön till Gud tala å de närvarandes vägnar. Högberg Utböl. 2: 128 (1912). (N. N.) ledde i bön för konungen och fosterlandet. SvD(A) 1933, nr 160, s. 7.
c) i fråga om invärkan som utövas på sångprestationer gm beledsagande orgelmusik o. dyl. l. gm ett antal mera framträdande (o. övade) röster; äv. oeg., med saksubj. (jfr ovan). Sången (i kyrkan) leddes .. utaf en kör af valda stämmor. Rydberg 8: 232 (1874). I musikaliskt hänseende särdeles begåfvade och utvecklade barn, hvilka .. kunna leda de öfrigas sång. Svensson Sångmet. 41 (1889). (Hennerberg o.) Norlind 2: 97 (1912).
5) (i fackspr.) i fråga om rörelse vari en l. flera varelser l. föremål deltaga: vara främst, gå först. Frykholm Ångm. 215 (1881). Vid denna (ång-)maskin leder vefven och excentern följer. TT 1885, s. 137. — särsk.
a) sport. i fråga om tävling i löpning, gång, segling, simning o. d.: (vid viss tidpunkt l. under hela tävlingen) vara främst, ”ligga först”; äv. oeg., i fråga om annan tävling: (tillsvidare) uppvisa det bästa resultatet. GHT 1896, nr 120 A, s. 2. Mäki tog om hand ledningen vid startskottet och ledde vid 400 m., då mellantiden 65,5 noterades. SvD(B) 1939, nr 161, s. 12.
b) handel. bildl., i fråga om konkurrens (se d. o. 3 slutet): intaga främsta rummet, vara bäst ställd. Firman leder fortfarande (klart) i sin bransch. Steffen EnglVärldsm. 6 (1898). SvD(A) 1930, nr 140, s. 16.
6) [väsentligen specialanv. av 2] i p. pr. i adjektivisk anv.: styrande, bestämmande, inflytelserik, som man rättar sig efter, tongivande o. d.; äv. i överförd anv., i sådana uttr. som ledande ställning, plats, post, roll o. d., ställning osv. på l. i vilken ngn l. ngt är ledande. Partiets, kyrkans ledande män. Han var den ledande kraften i företaget. Ledande kulturpersonligheter. Den ledande högertidningen. Almqvist Col. 7 (1835). Överhuvud är det för all ledande 1800-talsteologi ända fram mot slutet av århundradet snarast en självklar sak, att (osv.). SvTeolKv. 1932, s. 6. — särsk.
a) om tanke, idé, synpunkt o. d. som är bestämmande för ngn i hans handlingssätt l. som sätter sin prägel på (genomgår) en framställning o. d. Man saknar i utredningen fasta, ledande synpunkter. Biberg 1: 53 (c. 1814). Ledande tanken i denna skrift är nu den, att (osv.). Tegnér (WB) 7: 89 (1831). Munthe SMich. 365 (i handl. fr. c. 1910).
b) mus. i uttr. ledande stämma, i musikstycke: stämma som dominerar; äv. bildl. Den ryska politiken kan för närvarande betraktas som den dominerande, den ledande stämman i den europeiska konserten. GHT 1896, nr 229, s. 2. Auerbach (1911).
c) i fråga om författarskap varmed en tidningsredaktion på en för ändamålet regelbundet använd plats i tidningen söker vägleda läsekretsen i aktuella frågor; dels [efter eng. leading article] i uttr. ledande artikel, ledare (se d. o. 13), dels i överförd anv., i uttr. ledande plats, plats som användes för ledande artiklar. En på ledande plats (i tidningen) tryckt artikel. Dalin (1853). I en längre ledande artikel klappade man herr Malmros på axeln. Hellström Malmros 17 (1931).
d) [delvis specialfall av 5 b] handel. om firma l. fabrik o. d. som i sin bransch intager en framskjuten (inflytelserik, konkurrenskraftig) ställning; äv. om fabrikat l. värdepapper som är föremål för stor efterfrågan. Kurserna å de ledande spekulationspapperen. AB(L) 1895, nr 257, s. 6. (En) förmodan att äfven Norrlandsbanken skulle upptagas i någon af våra ledande storbanker. SvD(A) 1917, nr 66, s. 3. SDS 1925, nr 69, s. 1.
7) om väg, passage, vattendrag, dalgång o. d.; i uttr. angivande att vägen osv. är riktad mot (går fram till) l. utgår från l. löper fram genom en plats o. d.: gå, bära, föra; äv. (i högre stil) i utvidgad anv., om vandring l. färd; äv. (i högre stil, numera mindre br.) tr., med vägen osv. tänkt ss. bringande den som färdas därpå fram till en plats. Vart leder vägen? Alla vägar leda till Rom (ordspr.). En smal trappa ledde till andra våningen. Efter theras väg them genom Sodom leder. Kolmodin QvSp. 1: 27 (1732). (Transportera timret) til något vattudrag, som leder inåt riket. PH 8: 448 (1766). Från slottet leder en vacker kastanje-allé .. till .. lustslottet. Snellman Tyskl. 91 (1842). ”Hvart leder vår färd?” frågade jag. Qvanten Dikt. 196 (1880). Mellbydalen .. leder från Tjörnarpssjön till Finjasjöns bäcken i nordost. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 86. — särsk.
a) i bild (med anslutning till 8). Enom behaghar en wägh wel, men hans yttersta leedher til döden. SalOrdspr. 14: 12 (öv. 1536; Bib. 1917: på sistone leder den dock till döden).
b) om dörr, port o. d., för att beteckna att man genom den kommer in ngnstädes. Der är dörren, den leder till en liten korridor. Jolin Barnhusb. 188 (1849). Oscar II 2: 154 (1858, 1887).
8) med mer l. mindre abstrakt subj. (särsk. betecknande handling l. beteende), i uttr. angivande att ngt (småningom) resulterar i l. framkallar l. föranleder ngt annat: föra (till ngt); särsk. intr., i sådana uttr. som leda till ngt, vart skall detta leda?, veta vart ngt skall leda; äv. tr., med obj. betecknande ngn som gm en handling o. d. (småningom) försättes i en viss situation l. ett visst tillstånd. En diskussion som inte leder till ngt. Det leder inte till målet, till ngt resultat. Det leder till betänkliga följder. Lucidor (SVS) 296 (1673). Undvikandet af ett fel leder ofta till ett motsatt större. Leopold 6: 33 (1792). Dessa olikheter (i sättet att stava ord m. m.) behöfva .. ej leda dig (som skall lära konsten att läsa) till missförstånd, om du blott ger väl akt på sammanhanget. Schück o. Lundahl Lb. 1: 31 (1901). Problem, som leda till lineära ekvationer med en obekant. Hedström o. Rendahl Alg. 19 (1915). (†) Hans sidsta krigstjenst som Capitain-Lieutenant vid Drabanterne och General-Major uti arméen ledde honom till Ambassadeur vid K. Stanislai vahl och cröning. Höpken 1: 18 (1767).
9) (utom i a—e numera knappast br.) i förb. med prep. från (stundom av l. ur): härleda (ngt) från (ngt); (kunna l. försöka) uppvisa (l. anse) att (ngt) har sin upprinnelse l. orsak i l. härrör från (ngn l. ngt); hava (sin upprinnelse l. orsak) i (ngt), utgå l. härröra från (ngn l. ngt). Någre hafva velat leda alla dessa seder och bruk ifrån de Egyptier. Bælter JesuH 1: 141 (1755). En del leda våra moraliska begrep från våra behof och vår egen nytta; andra från känslan, andra åter från förnuftet. Rosenstein PVetA 1789, s. 89 (1793). HSH 7: 210 (c. 1800). — särsk.
a) (fullt br.) i uttr. leda sitt ursprung från ngn l. ngt (jfr c), stundom ur ngt, härröra från ngn l. ngt. Då han just är den ifrån hvilken min olycka leder sit ursprung. Ullman Frök. 42 (1780). En ren, Christelig mennisko-kärlek är med kärleken till Gud oupplösligt förenad, ty de leda sitt ursprung ur samma källa. Hagberg Pred. 2: 172 (1815). SvTeolKv. 1932, s. 15.
b) (numera föga br.) refl.: härröra från (ngt), komma av (ngt). Då, för det Majestät, från hvilket Alt sig leder, / J öfverlåtenhet sig hjertat kastar neder. Nordenflycht QT 1748—50, s. 118. Mitt (dvs. sanningens) ursprung leder sig från evighetens stam. Widström Vitt. 90 (1811). Hermes 1821, 2: 201.
c) i fråga om (uppvisande av) härstamning från viss person l. släkt l. trakt o. d.; dels (fullt br.) i uttr. leda sitt ursprung (jfr a) l. sin härkomst l. sina anor, stundom (i högre stil) sin börd l. ätt l. ättlängd (förr äv. sin adel) från (förr äv. av) ngn l. ngt, härstamma från ngn l. ngt, äv. (numera bl. tillf.): (kunna) uppvisa att man härstammar från ngn l. ngt l. att ens antavla går tillbaka till (viss tid), dels (numera bl. tillf.) i uttr. leda ngns ursprung l. härkomst från ngn l. ngt, (söka) uppvisa att ngn härstammar från ngn l. ngt. Stiernhielm Herc. 472 (1658, 1668). Woro vti Norige månge Ländermän, ibland hvilka en stoor dehl woro förmögne, och af så stor Härkomst att the wiste leda sitt vrsprung ifrån Konungars och Jarlars slächt. Peringskiöld MonUpl. 58 (1710). (Sv.) Han leder deras härkomst ifrån &c, (fr.) il tire leur origine de, il les fait descendre de &c. Weste (1807). Siare främlingen var, och han ledde sin ätt från Melampos. Lagerlöf HomOd. 183 (1908).
d) (numera föga br.) språkv. i fråga om etymologisk förklaring av ett ord (l. uttr.): härleda (ngt) från (ngt). Serenius (1734; under derive); möjl. till 10. UVTF 12: 39 (1875). Flere af dessa (gotländska) lekars namn kunna ledas från isländska ord och nästan endast af sådana förklaras. NF 4: 1556 (1881).
e) (numera föga br.) med obj. betecknande ngt vartill man sluter sig av ngt annat. Frese VerldslD 65 (1717, 1726). Är det slutledda omdömet falskt, så är ock det omdöme falskt, hvarur det blifvit ledt. Tuderus Kiesewetter Log. 64 (1806). Klint (1906).
10) (†) bilda (ett ord o. d. av ett annat), avleda, derivera. Af et ord, såsom stam-ord .., leder man och gör flera, som heta afkomlingar. Hof PhilosGr. 2 (1782).
11) (†) refl., i förb. med prep. ifrån (stundom för l. ur): fria sig från (en anklagelse l. beskyllning o. d.); äv. med refl.-pron. ss. indirekt obj., i uttr. leda sig (ngt) av handa, fria sig från beskyllning för (ngt). Tijn fråga, .. huru man sigh vthu falska beskylningar leedha skall. Bullernæsius Lögn. 332 (1619). Flera förargelighe stycken som angåfuos, för hwilka H[err] Peer sigh inthet ledha kundhe. ActConsSthm 4: 228 (1629). Vthan motte förblijfua wedh berörde skielsordh, från hvilka han sigh icke leeda kan. VDAkt. 1654, nr 33. Laga Ledzn .. ther man laghligen, antingen leder thiufnad til en, eller ock ther man leder thiufnadh sigh af handa; Hwilket skeer när hwar går til sin fånga Man. Stiernhielm WgL 107 (1663); jfr 12. Huru will han leda sig der ifrån att han beskyller mig hafwa taget mina pupillers bästa Prästkappa. VDAkt. 1707, nr 539.
12) (†) i förb. med prep. till: återföra (ngt) på (ngn); särsk.: styrka att (ngt) utförts av l. har sin upphovsman i l. sålts l. avhändts av (ngn); äv. refl. l. utan utsatt obj.: (kunna) styrka vem som är (ens fångesman). Caspar skulle bliff[we] i sitt fengilsse, till thess han finge Borgan för sigh och kunde Lede sigh till sin fångessman (som han köpt en stulen kappa av). SthmTb. 8/1 1586. Kan och then andre icke betyga honom thet medh skääl uthöfwer, som beskyllt warder, bewijse tå han then som sådant (dvs. ondt rykte) för honom sagt haffwer, och så then tridie och fierde eller och längre fram, then sådant taal kan ledhas till. Lagförsl. 440 (c. 1606). JB 11: 3 (Lag 1734).
1) till 1.
a) till 1 a; numera företrädesvis (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. leda av med ngn. OPetri Tb. 49 (1525; uppl. 1929). Han lade en järnkedja på spöket ock ledde av med det åt Barnahöl. Landsm. VIII. 3: 227 (c. 1900).
2) (†) bildl., till 2. Thorild (SVS) 1: 299 (1778; med saksubj.). särsk. refl.: fria sig från (ansvar). Intet kunnandes finna, att jag däremot hade fullgiordt min plicht eller ledat af mig alt ansvar, att jag (osv.). HH XXI. 1: 58 (1710). —
1) till 1.
a) till 1 a; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. leda bort med ngn. Luk. 13: 15 (NT 1526). Blomberg Överg. 58 (1915).
b) till 1 b β α', β'. Lind (1749; med avs. på flod). Man säger, att elektriciteten ledes bort genom fingret (och vidare genom kroppen). Moll Fys. 3: 15 (1899).
2) mer l. mindre bildl., till 2. Nordforss (1805). Leda ngn bort från samtalsämnet. Auerbach (1911). —
1) till 1.
a) till 1 a. Leda fram en häst för att visa den för en köpare. The leedde honom fram till honom. Mark. 9: 20 (NT 1526; Bib. 1917: förde).
b) till 1 b β α'. Den tröga ån .. ledde jag fram över slätten, för att den skulle få god förbindelse med Mälarfjärdarna. Lagerlöf Holg. 2: 184 (1907).
2) bildl., till 2. Men när han kommer som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Joh. 16: 13 (öv. 1907).
3) till 3, refl.: steg för steg taga sig fram (i studier o. d.) l. komma fram (till ett visst resultat). Swedenborg RebNat. 1: 312 (1724). Äfven andra forskare hafva .. haft samma tankegång som Ries, men denne har själfständigt ledt sig fram till sitt resultat. PedT 1897, s. 144.
LEDA HÄN10 4. särsk. bildl., till 2, med avs. på uppmärksamhet, samtal o. d. Kommer Fogelberg .. / Han leder talet hän .. / Till Göternas förbund och till Carl Johans dagar. Wennerberg 1: 13 (1881). jfr HÄNLEDA. —
LEDA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0. (†; se dock slutet) till 2: befria sig från (ngt). Sådant missbruuk från oss leeda, är först af nöden, att (osv.). RARP 4: 588 (1651). Bælter JesuH 4: 349 (1757). särsk. (fullt br.) med avs. på misstanke l. beskyllning o. d.; förr (med anslutning till LEDA, v.2 11) med särskild tanke på att den som friar sig för misstanken osv. presterar en rättsligt giltig bevisföring. UpplDomb. 4: 23 (1638). MB 49: 2 (Lag 1734). Leda misstanken ifrån sig. Björkman (1889). —
1) till 1.
a) till 1 a (δ). Anordna en ledarm för att leda fisken in i ryssjan. Thå leedde the Jesum jfrå Caipham in j retthuset. Joh. 18: 28 (NT 1526).
b) till 1 b (särsk. 1 b β (α', β'), γ). Leda in vatten, gas, elektriskt ljus i ett hus; vanl. med särsk. tanke på indragande av ledningar. 2Kon. 20: 20 (Bib. 1541). Lagerlöf Holg. 2: 183 (1907).
2) mer l. mindre bildl., till 2 (f). Leda forskningen in på nya banor. Leda samtalet in på ett mindre brännbart ämne. Stiernhielm Herc. 308 (1648, 1668; med saksubj.). Den annalkande döden ledde hans tankar in på allvarliga ämnen. Strindberg NRik. 71 (1882). Söderhjelm ItRenäss. 208 (1907).
3) till 7. Svensén Jord. 10 (1884). Han fann stället där spåren ledde in i skogen. Berg Sjöf. 197 (1910). —
1) till 1 a. Weste (1807). Led ned honom i smedjan och sätt honom i en kedja vid väggen. Heidenstam Svensk. 1: 43 (1908).
2) till 7. Tegnér (WB) 5: 171 (c. 1825). (Gubben) var på väg utför den branta backen, som leder ner från Skansen. Lagerlöf Holg. 2: 225 (1907). —
LEDA TILLBAKA 10 040, äv. 032, förr ngn gg TILLBAKARS.
1) till 1 a. Leda en häst tillbaka till stallet.
2) mer l. mindre bildl., till 2 (f). LejonkDr. 167 (1688; med saksubj.). Söderhjelm Runebg 2: 119 (1906; med saksubj.). särsk. i uttr. leda sina anor tillbaka till viss tid, kunna uppvisa att man har anor som gå tillbaka till viss tid; vanl. med saksubj.: kunna följas tillbaka till viss tid; äv. refl., om anor: gå tillbaka till viss tid; jfr LEDA, v.2 9 (c). Alla namnen på våra veckodagar leda sina anor tilbaka ända till åsatiden. Ydun 1870, s. 68. (Processionens) anor leda sig tillbaka i den grå forntiden. Wilhelm SolLys. 54 (1913). —
1) till 1.
b) till 1 b β. SD(L) 1900, nr 533, s. 3. Vinrankan får stöd genom att ledas upp i andra träd. Andersson Antol. 246 (1909).
2) mer l. mindre bildl., till 2 (f). Lanærus Försök 7 (1788). Denna sorgfällighet leder .. (Biberg) upp till en ståndpunkt i rättsläran, som är den närmast förberedande för Boströms. Nyblæus Forskn. III. 2: 360 (1893).
3) till 7. Den trappa, som icke långt från öfverstepresten Hannas palats ledde upp till Zionsborgen. Wikner Vitt. 112 (1877). —
1) till 1.
a) till 1 a. (De) leedde honom vth öffuerst åå clinten på bergith. Luk. 4: 29 (NT 1526; Bib. 1917: förde .. fram). Några fattade sekreteraren i armen och ville leda honom ut. Malmström Hist. 3: 213 (1870).
b) till 1 b β (α'). Lindh Huuszapot. 109 (1675; med saksubj.). Från en närbelägen sjö skulle dagligen 5 000 m3 vatten med själftryck ledas ut öfver 5 irrigationsbassänger. TT 1900, Byggn. s. 78.
2) till 7 (b). Wikner Vitt. 162 (1878). Alla backar tycktes leda rakt ut i rymden. Siwertz JoDr. 65 (1928). —
LEDA ÖVER10 40. särsk.
1) till 1 b β (α'). Dammen i kungsådran ledde mesta vattnet öfver åt midtgrenen (av vattendraget). 1NJA 1909, s. 143.
2) mer l. mindre bildl., till 2 (f). Leda samtalet över på ett annat ämne. Arsenius MannKläd. 286 (1902; med saksubj.). Östergren (1931).
4) till 8. Mellan handel och handtverk förefanns sålunda en stark motsats, som skärptes med tiden och slutligen på 1200—1300-talet ledde öfver i öppna inbördes strider. LfF 1898, s. 275.
Ssgr: A: LED-ARM, r. l. m. särsk. fisk. till 1 a δ: (långsträckt) stängsel av ris o. dyl. l. av nät varmed fisk ledes in i ett fångstredskap (en ryssja l. mjärde o. d.). SvRike I. 1: 268 (1899). —
(1 a) -BAND, sbst.2 (sbst.1 se sp. 389) (led- 1733 osv. lede- 1667 (: Silckes Ledebandh)—1710) band vari man leder en hund l. (i sht förr) ett barn som man på detta sätt hjälper att lära sig gå; vanl. mer l. mindre bildl. (med anslutning till LEDA, v.2 2), i sht i sådana uttr. som gå i (ngns) ledband l. i ledband hos l. av ngn, föra (stundom hålla) ngn i ledband. KKD 5: 177 (1710). I ledband barnet förs, och gubben går på krycka. Bellman (BellmS) 4: 152 (1771). Hon förde honom (dvs. sin man) i ledband. Backman Reuter Lifv. 1: 84 (1870). SvD(A) 1932, nr 217, s. 9. —
(2) -BLOCK. geol. (flytt)block som är vägledande i fråga om landisens rörelseriktning. GeolFF 1883, s. 736. —
(1 b β (a')) -DAMM, r. l. m. (i fackspr.) dammbyggnad avsedd att avleda högvatten, att leda flodvatten i bestämd riktning (t. ex. till kanal för kraftstation), att underlätta timmerflottning, att bilda strandskydd o. d. NF 3: 826 (1879). Leddamm för timret i Ljusnan nedanför sjön Lossnen. TurÅ 1931, s. 119. —
-DOCKA, se sp. 390. —
(2; jfr LED, sbst.1 9) -FOSSIL, n. geol. om fossil som äro karakteristiska för vissa avdelningar av den geologiska lagerserien o. tjäna till ledning för indelning av denna i underavdelningar. NF (1885). 3NF 1: 858 (1923). —
(1 a, b β) -FYR. sjöt. avsedd för vägledning i trängre farvatten l. i hamninlopp. TSjöv. 1839, s. 48. SvD(A) 1929, nr 323, s. 15. —
(1 b β (α')) -HJUL. tekn. på olika redskap o. d.: hjul med styrande uppgift; på turbin: orörlig inre hjulformig krans av krökta ledskenor, som leda det pådragna arbetsmedlet i bestämd riktning mot det omgivande löphjulets skovlar. TT 1872, s. 288 (på ångplog). 2UB 8: 32 (1900; på bandsåg). Därs. 2: 492 (1901; på turbin). särsk. på lokomotiv: vart särskilt av hjulen på en löpaxel (avsedd att uppbära en del av lokomotivets vikt o. att giva lokomotivet en god styrning i spåret). JernkA 1861, s. 108. 2UB 9: 170 (1905). —
(1 a) -HUND. jäg. hund som vid vissa slag av jakt (i Sv. numera bl. älgjakt) föres i band l. koppel; jfr DRAG-HUND 1. Hahr HbJäg. 64 (1865). FoFl. 1932, s. 92. —
(1 b β) -JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 391). tekn. på vissa maskiner l. redskap: järn med styrande uppgift. König Mec. 167 (1752). (Patronledaren) har på nedersta delen ett utefter hvardera af fram- och bakväggarne anbragt fyrkantigt ledjern. De Ron o. Virgin I. 8: 29 (1887). —
(1 a, b β, 2) -KABEL. sjöt. o. flygv. på havsbottnen l. på land utlagd elektrisk kabel använd för att i tjocka vägleda ett fartyg l. flygplan på så sätt att detta gm spolar för mottagning av elektriska impulser kan bestämma när det befinner sig rätt över kabeln. SvUppslB (1933). —
(1 b β (α')) -KISTA. skogsv. jfr -DAMM. SkogsvT 1910, s. 494. En timrad, stenfylld ledkista som avstänger ett på sidan om vattendraget beläget låglänt område. SvSkog. 826 (1928). —
(2) -KORT, n. i kortregister: kort för registrering av de kort varpå de egentliga anteckningarna göras. Ledkort till Vertikalfack. SD 1915, nr 331 B, s. 8. —
(2) -LAGER, n. geol. (lätt identifierbart) lager som gm sin närvaro giver ledning till bestämmande av omgivande lager. Nathorst JordH 663 (1892). Rig 1919, s. 178. —
(1 a, 2) -LJUS, n. (i sht i vitter stil) vägledande ljus (sken, ljuskälla); äv. bildl. Fallström VDikt. 2: 249 (1889, 1899). Man seglade (i äldsta tider) på Guds försyn med stjärnorna som ledljus. 2NF 25: 813 (1916). —
(2) -MOTIV. [efter t. leitmotiv]
1) mus. om ett i ett musikstycke (särsk. i opera l. instrumentalmusik) upprepade gånger återvändande motiv som tjänar att karakterisera personer l. händelser o. d. Wagnerska ledmotiver .. passa föga i stycke med behändiga dansrytmer. Norman MusUpps. 55 (1882, 1888). Jeanson (o. Rabe) 2: 251 (1931).
2) [delvis bildl. anv. av 1] om ständigt återkommande l. huvudsakligt motiv i ett diktvärk l. annan framställning l. i ngns tänkande o. d.; äv. om ledande synpunkt l. huvudsaklig bevekelsegrund o. dyl. l. om huvudfråga i en politisk strid o. d. Fahlbeck Stånd 203 (1892). Brytningen mellan de .. hedniska åskådningssätten .. med den framträngande kristendomen utgör ledmotivet (i romanen). FinBiogrHb. 2500 (1905). Rättvisa och samförstånd äro ledmotiven för svenska högerns omsorger om de privatanställda. SvD(A) 1935, nr 347, s. 5. —
(1 a, b β, 2; jfr LED, sbst.2) -MÄRKE. dels sjöt. om särskilt utsatt märke som (jämte andra sådana) tjänar att vägleda fartyg gm en farled, dels allmännare, om föremål (bärgstopp o. d.) som tjänar en vägfarande till vägledning. (Om man) vid marsch öfver Flatfjället tager Bratlis mellersta topp .. till ledmärke (så osv.). TurÅ 1911, s. 252. Smith (1917). —
(1 a, 5) -REN, m. l. r. I täten av raiden gick alltid ledrenen i band efter raidledaren. Manker Jokkm. 57 (1928). 2SvKulturb. 3—4: 104 (1935). —
(1 b β) -RULLE. tekn i maskin l. transportanordning: rulle med en styrande uppgift; rulle varöver en rem, lina l. kätting o. d. löper. TT 1872, s. 287. Nerén (1930). —
(1 b β) -SKENA, r. l. f. i sht tekn. gejd o. d. TT 1872, s. 282. SthmBelysn. 66 (1903; på gasklocka). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 8 (på matarvärket på klyvbandsåg). särsk.
a) på visst slag av turbiner: anordning av kransformigt fästa, krökta skovlar för arbetsmedlets (vattnets) ledande till turbinens yttre skovelhjul. JernkA 1858, s. 228. Därs. 1865, s. 184. Ekman Mek. 400 (1919).
b) på järnvägs- l. spårvägsspår: profiljärn l. skena för bildande av spår l. ränna för hjuls infångande o. ledande, särsk. på broar, i kurvor l. förbi växlar. ReglTjSJ 1858, s. 106. 2NF 26: 845 (1917). —
(1 b β) -SKIVA, r. l. f. tekn. i vissa maskiner l. transportanordningar: skiva (hjul) med styrande l. spännande uppgift. TT 1872, s. 266 (vid linkorg på viss ångplog). Landsm. XVIII. 1: 24 (1912; på bandsåg). —
(1 a γ, 2, 3) -SNÖRE. (led- 1749 osv. lede- 1762) snöre efter vilket man (t. ex. en blind) leder sig fram; vanl. mer l. mindre bildl.; jfr -TRÅD. VetAH 1749, s. 286 (i bild). Utomhus, i parken (till ett hem i England för blinda soldater), är det öfverallt ledsnören. Upsala 1918, nr 195, s. 6. —
1) om utliggare till råmärke; äv. om visare mellan råmärken. G1R 4: 134 (1527). FörarbSvLag 4: 211 (1695).
2) [jfr motsv. anv. i d. samt isl. leiðarsteinn, magnet] magnetsten (för bruk på kompass). Peringskiöld Hkr. 1: c 1 b (1697). —
(1 a, 2) -STJÄRNA. (led- c. 1550 osv. lede- 1726—1797) [fsv. ledhestiärna, liksom isl. leiðarstiarna efter mnt. leidestern, motsv. meng. lodesterre, eng. lodestar; eg. bildat till LED, sbst.2, men numera anslutet till LEDA, v.2] stjärna (t. ex. Polstjärnan) varefter man (i sht en sjöfarande) styr sin kurs. Att wij the gambles fotspor therutynnen see och rätte wart leffuerne .. ther effter och sasom en skepper leedstiärnen folge schole. Ludvigsson Norman 33 (c. 1550). Med Södra korset som ledstjärna bryter jag av från den kända vägen och styr kosan söder ut. Otter Officer 344 (1930). särsk. mer l. mindre bildl.; i sht om ledande synpunkt l. ngt som är (l. bör vara) bestämmande för ngns strävanden l. tänkande o. d. Vänd ögat aldrig bort från denna ledestierna (dvs. bibeln). Kolmodin QvSp. 2: 493 (1750). Den konstnärliga fostrargärning, som i alla skiften måste vara nationalscenernas ledstjärna. SvD(A) 1933, nr 19, s. 7. —
(1 a γ, 2) -STRÄNG, r. l. m. (led- 1744—1826. lede- 1661—1760) (†) = -TRÅD (i bildl. anv.). CivInstr. 333 (1661). En Ariadnisk ledsträng. Dalin Vitt. I. 3: 168 (1744). D'Ohlsson PVetA 1826, s. 2. —
(1 a γ, 2) -STÅNG. (led- 1615 osv. lede- 1545—1737. ledo- 1645—1768) uppsatt på sidan av en trappa, en bro, en landgång, en brant väg l. en väg utmed en brant l. dyl. o. avsedd att hålla i (o. leda sig fram efter), då man går utför l. uppför resp. på trappan, bron osv. l. tjänstgörande ss. ett slags stängsel (hindrande en att falla av trappan, bron osv.); äv. sjöt. om relingens överliggare. G1R 17: 463 (1545). Then Nedhre Trappan af huggen steen, ofwan kring medh Snickarewärke och een ledestång. Rudbeckius Dagb. 150 (1630). Smith (1917). Till ledstänger användes i regel .. svarvat trä med 6,2 cm. diameter i huvudtrappor och 5 cm. diameter i kökstrappor och andra smalare trappuppgångar. Bildmark Entrepr. 157 (1921). särsk. (†) bildl.: ledstjärna (se d. o. slutet), ledsnöre, ledtråd. Phrygius HimLif. 160 (1615). (Ni) söker tillfridsställelse uti Evangelium, denna oförgängeliga ledstång för sann Vishet. Ödmann StrFörs. II. 1: 36 (1803). —
(1 a, 2) -SVEN. (led- 1642 osv. lede- 1614—1777. ledes- 1748) [fsv. ledhesven] (numera bl. i högre stil; se dock a) person (särsk. ung man) som leder l. ledsagar en annan l. visar en annan vägen. Messenius Blanck. 34 (1614). En blind sångare .. åtföljd af en ledsven. SD 1895, nr 276, s. 4. Risberg Sof. 52 (1910). särsk.
a) (i fråga om ä. förh.) brudsven, brudriddare, marskalk. RARP 3: 268 (1642). SvFinl. II. 1: 192 (1922; i fråga om bröllop på Åland 1887).
b) mer l. mindre bildl. Ach att wij nu wår ledeswän, / Then liusa stierna finge igen. Kolmodinus Gen. D 5 a (1659; yttrat av en av de ”visa männen”). Minnet af er (dvs. nordborna) och af Sverige jag tar / till ledsven på blå oceanen. MCramær (1846) hos Schöldström Skämt. 41. —
(1 a (γ)) -SYN. i sht med. synförmåga tillräcklig för att vägleda sig, men icke för att läsa l. skriva o. d., gångsyn. Hygiea 1895, 1: 386. Berg Ögat 158 (1929). —
(1 a γ, 2, 3) -TRÅD. (led- 1790 osv. ledo- 1762) [jfr t. leitfaden] tråd med vilken man (liksom Teseus i Labyrinten, se ARIADNETRÅD) leder sig fram; nästan bl. mer l. mindre bildl., särsk. om ngt som ger ledning att komma ut ur svårigheter l. invecklade förhållanden, att utföra ngt på rätt sätt, att upptäcka l. identifiera ngt o. d.; jfr -STRÄNG. VetAH 1762, s. 210 (bildl.). Björkebymordet — .. skäll i anonyma brev, hundra brev med värdelösa ledtrådar .. — av detta har hans (dvs. landsfiskalens) tillvaro förbittrats. Moberg Rosell 104 (1932). —
(2) -TYP. arkeol. fornsak karakteristisk för viss tid l. kulturgrupp. Ymer 1922, s. 35. Fornv. 1930, s. 282. —
(1 a γ, b β) -TÅG, sbst.2 (sbst.1 se sp. 393). (led- 1857 osv. lede- 1630) (i sht i fackspr., särsk. sjöt. o. mil.) tåg (rep) som i en trappa, på en bro o. d. användes i stället för ledstång; äv.: tåg som sträckes i brösthöjd på fartygsdäck för besättningen att hålla sig i, när sjöar spola över; äv.: tåg som användes ss. stöd ovanför vaterbom l. dyl.; äv.: tross varmed ett fartyg förhalas (på ett varv l. vid en kaj). Rudbeckius Dagb. 150 (1630; i trappa). De ledtåg, hvaraf man begagnar sig vid stigandet uppför (fallrepstrappan). UB 7: 356 (1874). SvUppslB (1933). —
-VAGN, se d. o. —
(1 b β) -VALS; pl. -ar. tekn. i vissa maskiner: vals med en styrande uppgift. UB 5: 530 (1874; på viss maskin för tygtryck). SvSkog. 1150 (1928; på viss torkmaskin för cellulosa). —
(1 b β α') -VICKA, r. l. f. (levicka) (†) skeppsb. Levicka är et hål som båras på et nytt skepp medan det står på stapelen sedan det är drifvit, för at släppa ut vattnet hvarmed man försökt om skeppet varit tätt. Dalman (1765). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
B (†): LEDE-BAND, se A. —
-SNÖRE, -STEN, -STJÄRNA, -STRÄNG, -STÅNG, -SVEN, -TÅG, se A.
C (†): (1 a) LEDES- l. LEDS-MAN, m. (ledes- 1635—1764. leds- 1560—1715) [fsv. ledhis man, av mnt. leidesman]
1) person som visar vägen; ledare; ledsagare; följeslagare; äv. bildl. (jfr 2). G1R 29: 722 (1560). De (andligen) blinde Ledes-män förledde stora hopen. Kolmodin QvSp. 2: 54 (1750). (Hon) svarade, det hon, att ej sakna en så god ledesman, gärna uppsköt resan, till dess det föll mig lägligt. Tersmeden Mem. 4: 198 (1764).
2) bildl. (jfr 1), om navelsträngen ss. ett medel att leda sig fram till moderkakan; jfr LEDA, v.2 1 a γ. Hoorn Jordg. 1: 253 (1697). —
-SVEN, se A. —
(1 a, 2) -VÄN, m.||ig. (ledes-) [trol. omtydning av LED(E)-SVEN] = LED-SVEN (b). Låt Fru Försichtighet få bli din Ledes-Vän, / En sådan Följeslag har ingen ångrat än. Eldh Myrth. 71 (1725). AFKöhler hos Roman Barn. Till Auctor (1743).
D (†): LEDO-STÅNG, -TRÅD, se A.
Spoiler title
Spoiler content