publicerad: 2010
UGGLA ug3la2, f. l. r.; best. -an; pl. -or (Jes. 13: 22 (Bib. 1541) osv.) ((†) -er Annerstedt UUH Bih. 1: 77 (i handl. fr. 1606), Ödman Bahusl. 45 (1746: Sten-uggler)).
Ordformer
(ugla (v-, w-, -gh-) 1538–1855. uggla (v-) 1541 osv.)
Etymologi
[fsv. uggla; jfr fd. ug(g)læ, ä. d. ule (d. ugle), nor. bm. ugle, fvn. ugla (nyisl. ugla, nor. nn. ugle), ule, mlt. ūle, fht. ūwila (t. eule), feng. ulæ, ule (eng. owl); av ljudhärmande ursprung]
1) rovfågel hörande till ordningen Strigiformes (omfattande familjerna Tytonidae, tornugglor, o. Strigidae, äkta ugglor (se slutet)); i pl. äv. om ordningen l. familj l. släkte. Han är klok, vis som en uggla (jfr 1 a ε). (Lat.) Noctua (sv.) vgla. VarRerV 55 (1538). Men at så just ufwar, uglor; när the låta, båda ljk uti husena .. thet fordrar närmare eftertanka. Broman Glys. 1: 768 (c. 1730). Ugglorna gripa sitt rof mest på marken. Nilsson Fauna II. 1: 94 (1858). Ugglorna utmärka sig genom ett stort, tätt befjädrat, rundt hufvud, stora, med en tilltryckt fjäderkrans (ögonkretsen) omgifna, snedt framåt riktade ögon och klufven tunga. Rebau NatH 1: 376 (1879). De stora ugglorna, som flögo fram med så ljudlösa vingslag, att de kunde komma alldeles inpå honom, innan han märkte dem. Lagerlöf Holg. 1: 61 (1906). Parken mellan domkyrkan och universitetet, med sina överåriga träd, sina hoande ugglor .. och processioner. DN 20/5 1995, s. A16. — jfr FALK-, FJÄLL-, HAR-, HORN-, HÖK-, JORD-, KATT-, KLÄVITT-, LAPP-, LIK-, NATT-, PRÄRIE-, PÄRL-, SKRIK-, SLAG-, SPARV-, STORÖG-, TJUT-, TORN-UGGLA m. fl. — särsk. zool. i uttr. äkta ugglor, om familjen Strigidae. Äkta ugglor, Strigidae, familj ugglor som omfattar ca 160 arter och som har närmast världsvid utbredning. NE 20: 391 (1996). — särsk.
a) i vissa ordspr. l. (ordspråksliknande) uttr.
α) (†) alla fåglar flyger bort, ugglan sitter kvar o. d., snyltgäster blir man inte av med. Rhodin Ordspr. 3 (1807). Holm Ordspr. 346 (1964).
γ) fläkt uggla, om uggla med utbredda vingar, använd ss. heraldisk bild (jfr FLÄKA 1 b). Suneson GGrund 131 (1926).
ε) [ugglan var i den romerska o. grekiska mytologin vishetsgudinnan Minervas resp. Pallas Athenas fågel (o. rikligt förekommande i Athen)] Minervas uggla, om arten Athene noctua, minervauggla. Minervas Uggla .. liknar mest perlugglan. Holmgren Fogl. 556 (1868).
ζ) [jfr ε] (man bör l. skall inte) föra l. bära ugglor till Athen, (man skall inte) bjuda bagarbarn bröd l. bära ved till skogen. Wranér VSkrNF 2: 239 (c. 1895). Med risk för att ”bära ugglor till Aten”, har Gustavsbergs tre konstnärer .. utställt sin keramik på Kunstindustrimuseet i Köpenhamn. Form 1949, s. 66.
ϑ) (†) vara som ugglan bland kråkor o. d., inte passa in l. vara illa sedd (i ett sällskap). Så är dåre ibland folk, som vglen ibland krå- ker. SvOrds. C 2 a (1604). Scherping Cober 1: 233 (1734).
b) [efter d. der er ugler i mosen, förvanskning (på grund av ljudsammanfall i d. dial.) av der er ulve i mosen, det är vargar i mossen] ana (l. det är o. d.) ugglor i mossen, (ana l. misstänka l. det finns) en dold l. lömsk fara l. fälla, ana oråd. Rhodin Ordspr. 35 (1807). Jan, här är ugglor i måsen, hviskade mjölnaren .. Var dristig och djerf, gå och hugg’na vid örat. Almqvist Skälln. 50 (1838). Det finns anledning tro att Forsman .. anat ugglor i mossen och insett att hans tillgrepp av obligationer m. m. blivit upptäckta. DN(A) 1931, nr 123, s. 30.
c) i oeg. l. bildl. anv., om gammal person; äv. (o. i sht) om (äldre) person som man tycker illa om l. föraktar l. anser vara ful o. d.; jfr SKATA, sbst.1 1 e α. Thomas witismål til Jöran at han har öknempnat hans hustru seijandes ligg iche när then vglan. Murenius AV 145 (1646). Uggla .. (dvs.) Mycket ful qvinna. Dalin (1855). Ramberg Svarta 11 (1911; om gammal man). — jfr MAR-UGGLA.
2) (†) utlöst ur l. elliptiskt för UGGLE-VED. ReglVirkeslefv. 1825, § 47. Uggla i träd .. (dvs.) röta. Schulthess (1885).
Ssgr (till 1): A (†): UGGEL-BO, -HUVUD, -LÅT, -NÄSTE, -SLÄKTE, -VED, se C.
B (†): UGGLA-LÅT, -LÄTE, se C.
C: UGGLE-ART. jfr art 8 a α. Harugglan. Denna Uggleart .. är den största af alla. Gravander Buffon 3: 92 (1806). —
-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3. (Första underordningen: Hökartade rovfåglar) Andra underordningen. Uggleartade Roffoglar. Nilsson Fauna II. 1: 79 (1824). —
-BO. (uggel- c. 1613–1964. uggle- 1722 osv.) jfr bo, sbst.1 8; äv. oeg. l. bildl., om förfallet hus l. hem o. d. (jfr kråk-bo, kråk-slott, skat-bo 2); jfr -näste. Forsius Min. 185 (c. 1613). Det var ett otäckt ugglebo, det der nästet, der han inqvarterat sig. Atterbom LÖ 2: 360 (1827). Medan vi uppehöll oss vid uggleboet höll föräldrarna sig tätt i närheten. FoFl. 1950, s. 240. —
-FAMILJ. jfr familj 2 f. Därpå uppdrogs åt en medföljande person att om ett par veckor söka infånga ugglefamiljen. FoFl. 1910, s. 182. —
-HUVUD. (uggel- 1910. uggle- 1661 osv.) huvud hos uggla; förr äv. använt ss. öknamn. Hr Thomas hade önskat en bonde .. att fanen skulle fara wthi honom .. (o.) gifuit nogra öknampn: wglehufut etc. ConsEcclAboP 495 (1661). Nu börjas en bombardering med kvistar och ett ögonblick tittar ett stort uggelhufvud upp. FoFl. 1910, s. 181. —
-LIK, adj. som liknar uggla(s). Strigidæ betyder .. uglelika (foglar). Sundevall ÅrsbVetA 1840–42, s. 29. Hur så? Almis ögon blänker ugglelikt bakom glasen. Lange StadSov. 234 (1970). —
-LÅT. (uggel- 1852. uggla- 1847–1863. uggle- 1885 osv.) (numera mindre br.) uggleläte l. uggleskrik; i sht i bildl. anv., dels om olycksprofetia, dels om elakt l. hätskt o. d. yttrande. Blanche Våln. 11 (1847). Har käringens ord gjort dig ledsen? – Strunta i dem, pojke, de äro blott elak ugglalåt. Schwartz Pos. 30 (1863). (Sv.) ugglelåt, uggleskri, (fr.) cri de chouette. Schulthess (1885). Allt forståndigt och sedesamt folk .. sade att det aldrig skulle sluta väl för Lotta. Men hon bara skrattade åt ugglelåten. Johansson SmedBrukspatr. 179 (1933). —
-LÄTE. (uggla- 1850. uggle- 1712 osv.) ugglas läte (jfr -skrik); äv. i bildl. anv.; jfr -låt. ÖB 25 (1712). Ni doktrinerar oss icke med edra ugglaläten. Wingård Minn. 12: 36 (1850). —
-MOR. om hona av uggla (med ungar); äv. om prydnadsväxterna Achimenes longiflora o. A. grandiflora DC, femöring. Även ugglemor är väl stundom ute och skaffar (mat till ungarna). Rosenius SvFågl. 3: 6 (1927). VåraKulturvN 38 (1977; om femöring). —
-NÄSTE. (uggel- 1793–1833. uggle- 1667 osv.) ugglebo. Kiöping Resa 59 (1667). Jag påminner mig, huru en Dräng, som .. hade åtagit sig at vakta et Uggle-näste, fick en afton en så dugtig örfil, at han .. föll ned ur trädet. VetAH 1782, s. 143. Samtidigt upprustades det förfallna Rudbeckska prefekthuset, ett ”ugglenäste” vid Linnés tillträde. Lindroth SvLärdH 3: 180 (1978). —
-PAPEGOJA. papegojarten Strigops habroptilus Gray (som liknar en uggla). Reuter DjurgSkildr. 123 (1903). —
-SKRI. uggleskrik; äv. i bildl. anv.; jfr -låt. Schulthess (1885). Avundsjukans uggleskri. Östergren (1964). —
-SKRIK. ugglas skrik l. läte (som i ä. folktro förebådade olycka l. dödsfall); jfr -låt, -läte, -skri. Uggleskrik bebådar död. Dybeck Runa 1849, s. 37. —
-SLÄKTE. (uggel- 1793. uggle- 1782 osv.) släkte (se släkte, sbst.2 4 a) tillhörande ugglorna (vilka i ä. zoologisk systematik samtliga fördes till släktet Strix). VetAH 1782, s. 138. Ugleslägtet (Strix) igenkännes af sina stora ögon, som äro rigtade framåt. Sundevall Zool. 50 (1835). —
-VED. (uggel- c. 1710–1778. uggle- c. 1645 osv.) [enl. ä. folktro uppehåller sig nattugglan gärna vid plats där lysved förekommer] lysved (se d. o. 1); jfr mögel-ved, snuve-läder. IErici Colerus 1: 71 (c. 1645). Uggleved .. kallades halvruttna trästycken, som voro självlysande i mörkret, till färgen gula och gröna. FoF 1918, s. 158. —
-ÖGA. öga hos uggla; äv. hos person: (stort l. runt) öga som påminner om ugglas; vanl. i pl. Lind 1: 1023 (1749). Hon var en liten gumma med grått, burrigt hår, runda uggleögon. Lagerlöf Jerus. 1: 205 (1901). Däruppifrån se uggleögon vad inga andra se. Rosenius SvFågl. 3: 4 (1927).
Avledn. (vard.): UGGLA, v. till 1: kura (se kura, v.2 a); särsk. i uttr. sitta (inne l. hemma l. ensam o. d.) och uggla. Nu var det hälgdagskväll, och som vanligt satt hon i mörkret och ugglade, bara för att få gråta. Agrell Sthm 9 (1892). Du är välkommen... då behöver jag inte sitta ensam och uggla därhemma. ST(A) 15/10 1946, s. 26. Sitt inte inne och uggla. Ut i friska luften, då blir allt bättre. ICAKurir. 1989, nr 38, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content