SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AGAT aga4t (agát Weste; i vers: ∪ — Runius Dud. 2: 186 (c. 1710)), r. l. m. (m. Aurivillius 29 (1684)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(achat 2 Mos. 28: 19 (Bib. 1541), Runius Dud. 2: 186 (c. 1710))
Etymologi
[af holl. agaat, t. agat, achat, eng. o. fr. agate, af lat. achates, gr. ἀχάτης; enl. Plinius efter floden Achates på Sicilien, där mineralet först anträffades. Jfr AGD]
Jfr AMETIST-, BAND-, BERG-, BRAND-, BÄLT-, BÄR-, DENDRIT-, DRUF-, ELEMENT-, FIGUR-, FORTIFIKATIONS-, FÄSTNINGS-, HIMMELS-, HÄM-, ISLANDS-, JASPIS-, KALCEDON-, KORALL-, LANDSKAPS-, MOLN-, MOSS-, PUNKT-, REGNBÅGS-, RUIN-, SARD(ER)-, STJÄRN-, ÖGON-AGAT m. fl.
stenart, utgörande en vackert bandad blandning af åtskilliga kvarts- o. opalvarieteter; miner. användt ss. släkt- l. artnamn; stycke af stenarten agat, ett slags (halfäkta) ädelsten. 2 Mos. 28: 19 (Bib. 1541). En Agath är en Edelsteen medh mångahanda färghor. Forsius Min. 107 (c. 1613). Bromell Bergart. 38 (1730). Cronstedt Min. 55 (1758). Agat .. fattas in i ringar och örhängen. Rothof 5 (1762). Bägarn af agat. Bellman 6: 173 (1788). Agat fördelas uti Österländsk och Västerländsk. Rinman 1: 16 (1788). Agaten har .. i synnerhet af teckning och färgblanning fått många namn. Retzius Min. 286 (1795). Strålig .. Vaxgul .. Röd .. Hvit a(gat). Weste (1807). Agat, en ädelsten, som troddes äga den kraften at stärka hjertat, fördrifva smittsam luft, samt emotstå huggormars och skorpioners bett. Deleen Fabell. 1: 43 (1831). Den förträffligt arbetade agathen i Wien, föreställande Tiberii och Germanici segrar. Palmblad Fornk. 2: 286 (1844). Man begagnar agaten isynnerhet till sigillringar och petschafter, vaser, snusdosor och gevärskulor. Man förfärdigar deraf äfven rifskålar och polerstenar, m. m. Åstrand (1855). Agat .. en af kiselsyrevarieteter (kalcedon, ametist, jaspis o. s. v.) sammansatt stenart. Cleve i NF (1875). — om obsidian. Cronstedt Min. 248 (1758). Den s. k. svarta agaten, från Island, är egentligen ingen agat-sten, utan en vulkanisk produkt, hvars rätta namn är Obsidian. Åstrand (1855, under agat). jfr: Isländsk agat. Cronquist 2 (1878).
Anm. Mindre noggrant användes i ä. tid o. stundom ännu agat (i likhet med förh. i andra spr.) äfv. om gagat, bärnsten, mörk alabaster m. m.; jfr Lex. Linc. (1640, under gagates).
Ssgr: A: AGAT-ARMBAND03~02 l. ~20. PT 1758, nr 63, s. 4. —
-BERG~2. (agathe- Odel) Hon (dvs. solen) klädde präcktigt Guld-Moär / uppå Agathe-Bärgen. Odel Sincl. 7 (1739).
-BROTT~2. ställe, där agat brytes. Agatbrotten i Pfaltz och Zweybrücken. Rinman 1: 19 (1788).
-DOSA~20. Palmblad Nov. 4: 133 (1851). jfr AGATS-DOSA.
-FLINTA. (†) agat, använd ss. flinta i elddon l. bösslås. Förordn. ang. öfverflödsv. 4 Nov. 1756. Taxa f. sjötullen 17 April 1799, s. 16. jfr AGATS-FLINTA.
-FÄRG~2. Roos Skugg. 425 (1891).
-FÄRGAD~20. Holmberg (1795, under agate). DA 1824, nr 9, s. 6. Schulthess (1885).
-GALLA~20. (numera knappast br.) Cronstedt Min. 58 (1758). Agatgalla kallar .. Cronstedt det Stenämne, som utgör Salbandet för Agat-Gångarne. Rinman (1788). Agatgalle. Deleen (1836, under achatgalle).
-GLAS~2. Liedbeck Tekn. 136 (1868). Agatglas, konstgjord Agat, är ofta förvillande lik naturlig Agat. Ekenberg o. Landin (1894).
-GÅNG~2. gång (i berg), hvari agat förekommer. Rinman 1: 20 (1788).
-JASPIS~20. Om Jaspis utgör större delen (i stenen), heter han Agatjaspis. Rinman 1: 17 (1788). Sjögren Min. 110 (1865, 1874).
-KISEL~20. Möller (1785, under achatkiesel).
-KNAPP~2, r. l. m. Portf. 1851, s. 256. —
-KVARN~2, för slipning af agat. Wikforss (1804, under achatmühle).
-KÄGLA~20. kägelsnäckan Conus tulipa. Deleen (1806, under agate-stamper).
-MANDEL~20. Agaten .. anträffas vanligen i njurformiga massor (agatmandlar). Cronquist (1878). Nathorst Jord. hist. 352 (1890).
-MODER~20. (numera knappast br.) Agatmoder heter .. den Bergart, som formerar de Gångar, hvaruti Agater finnas. Rinman 1: 20 (1788). jfr PÄRLEMO(DE)R.
-MORTEL~20, i sht använd i kemiska laboratorier. —
-NJURE~20. [jfr holl. agatnier, t. achatniere] njurformig agat. Rinman 1: 19 (1788).
-ONYX~20. Agat-Onix. Hasselquist 509 (c. 1750). Sv. o. t. handlex. (1851).
-PISTILL~02, i (agat)mortel. —
-SKÄCK~2. häst. Agatskäckar hafva röda och bruna fläckar, allt på hvit botten. Billing Hipp. 126 (1836).
-SLIPARE~200. Wikforss (1804, under achatschleifer).
-SLIPERI~102. Åstrand (1855, under agat).
-SLIPNING~20. Agat-slipningen, vid Oberstein. Rinman 2: 825 (1789). Uppf. b. 3: 261 (1873).
-SNÄCKA~20. Brehm III. 2: 275 (1876).
-STEN~2. Schroderus Comen. Y b (1640, 1647). Ödmann Beskr. om Kamtsch. 66 (1787). Urnyckel med åttkantig Agatsten. DA 1824, nr 111, s. 13. Cronquist (1878, under agat). jfr Lex. Linc. (1640, under gagates) o. anm. under AGAT. jfr äfv. AGATS-, AGD-STEN.
-SVART~2. Agatsvart, obsidianus, (som eger) den svarta glasfärgen på Isländsk agat. Marklin 84 (1818). häst.: Agatsvart (häst) eller Glansrapp: kolsvart med stark glans. Billing Hipp. 126 (1836).
-TAND~2. i sht bokb. redskap, som användes vid glättning af (guld)snitt, falsning af spelkort o. d. —
-TULPAN~02. (föga br.) Anckarström o. Gjörwell 147 (1777).
-VERK~2 (agate- Kiöping)
1) (föga br.) fabrik l. verkstad för bearbetning af agat.
2) (†) arbete af agat. Kiöping 21 (1667).
-ÄRT~2. ärtformig agat. Marmor- och Agat-ärter. E. Swedenborg i VetAH 24: 111 (1763).
B (numera föga br.): AGATS-DOSA03~20. SP 1780, nr 267, Bil. s. 2. jfr AGAT-DOSA.
-FLINTA~20. SP 1780, s. 320. jfr AGAT-FLINTA.
-STEN~2. B. Olavi 76 b (1578). jfr AGAT-, AGD-STEN.
Spoiler title