SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
AX ak4s, sbst.1, n.; best. -et; pl. =; pl. best. -en, hvard. äfv. -ena (Bellman 4: 157 (1777; i vers), Santesson Naturen 62 (1880; i ssgn SMÅ-AX)).
Etymologi
[fsv. ax, n.; motsv. sv. dial. ax, n., i kollektiv anv. i vissa trakter m. (Rietz), d. o. nor. aks, n., isl. ax, n., got. ahs, n., äfvensom fht. ahir, ehir, n., mht. eher, n., t. ähre, f., samt mnt. ar, are, f., holl. aar, f., ags. éar, eng. ear, af urgerm. *ahaz, *ahiz, *ahs-, af en neutral indoeur. stam på -os, -es, hvilken återfinnes i lat. acus, aceris, n., uttröskad halm, agnar. Ordet hör till en indoeur. rot ak med bet. sticka, vara hvass l. spetsig (jfr AGN); med afs. på bet.-utvecklingen jfr lat. spica (spicum), ax, eg. spets, spiculum, spets på vapen. Jfr Tamm, Kluge, Murray, Vries]
— jfr ÄXING.
1) om toppen på strået af korn, råg o. hvete i hvilken (blommorna o.) sädeskornen sitta; stundom om hafrevippa; äfv. om motsvarande o. (mer l. mindre) liknande del af annan växt, i sht gräs l. halfgräs (jfr 2). Ett fullt l. tomt l. glest l. rikt ax. Fullmatade l. väl matade ax, i hvilka (nästan) alla blommor satt väl utbildade frön. Iordhen hon bär .. först brudden, sedhan axet, sedhan fulbordath hwetit j axena (dvs. axet). Mark. 4: 28 (NT 1526). (Jesus) gick genom sädh och hans läryungar rychte vp ax, och gnuggadhe sönder medh henderna, och åto. Luk. 6: 1 (Därs.). Frumentum allahanda korn som ax haffuer. Var. rer. 42 (1538). 1 Mos. 41: 5 (Bib. 1541). (När säden angripes af rost) blifver axet, aghnen och sedhan kornet rött innan uti. Buræus Suml. 43 (c. 1600). Tå må han, som införa vil, then andras säd undanskära, .. i band binda, och ax undanhemta, och sedan saklöst ther framåka. BB 5: 7 (Lag 1734). Då man .. noga räknade kornen i axen, fans merendels 23 à 24 korn i hvartdera. Linné Västg. 116 (1747; om råg som tagit skada af regn vid blomningen). Vippen, Tåppen eller Axet (på vassen) användes til ståppning i sängkläder. Rothof 498 (1762). Gyllne ax uppspira från de i jorden förmultnade kornen. Wallin 2 Pred. 2: 179 (1822). Det första smultron, som blef rödt, / det första ax, hvars guld blef moget, / dem bjöd han henne gladt och troget. Tegnér 1: 4 (1825). Ax flätar Frej kring / konungens krona, / Frigg binder blåa / blommor deri. Därs. 126. Vore du ett ax / Och en fogel jag, / Flög jag till dig strax. Dahlgren S. arb. 2: 15 (1836). Skägghvete .. (med) axen slaka, borstbärande ..; Borrhvete .. (med) axen täta, borstlösa. Lundequist Landtbr. 335 (1855). Nu vaggar skörden gula ax. Böttiger 1: 288 (1856). Stråna stå böjda med de tunga axen. Läseb. f. folksk. 188 (1892). Det först anlagda strået, som .. först skjuter ax och blommar. Tidskr. f. landtm. 1901, s. 670. jfr AG-, BLIND-, BRAND-, BRÄNN-, GRÄS-, GULD-, HAFRE-, HVETE-, HVIT-, KOL-, KORN-, MAJS-, RÅG-, SILFVER-, SOT-, SÄDES-, TIMOTEJ-AX m. fl. — särsk.
a) [jfr d. kornet er gaaet i aks, t. das korn geht l. schiesst in die ähren, eng. to shoot into ears, barley was in the ear; jfr äfv. l. skjuta i strå l. vippa] i uttr. i ax för att angifva den tidpunkt i stråsädens utveckling, då axet framträder l. framträdt; särsk. i förb. l. komma l. löpa l. skjuta l. stå l. vara i ax; jfr AXA. Biugget war j ax gångit, och linet hadhe knoppat sigh. 2 Mos. 9: 31 (Bib. 1541). Släpper man häst löös tå kornet (dvs. säden) ähr i ax. Lagförsl. 368 (c. 1606). Effter sädhan ännu inthet är kommen i ax. Oxenst. brefv. 5: 500 (1632). Siu eller Åtta veckor efter såningen .. lär man se at Hafran vill löpa i ax. Vergin Sädesart. förvandl. 23 (1757). (Nu) öppna .. Fruktträden sina blommor och skjuter Rågen i ax. Fries Bot. utfl. 1: 229 (1842). Våren kommer, sommaren bränner. Då går rågen i ax; då växer han hög; då blomma axen. Topelius Nat. 188 (1856). Kornåkrar, som nu redan stå i ax. Wachtmeister Indien 2: 221 (1896). — oeg. o. bildl. (jfr d). Hoppets gröda .. ej gått i ax på jorden. Ps. 1819, 483: 2. — (†) Rett tå som kornet begynte skiwta sigh j ax. Am. 7: 1 (Bib. 1541).
b) [jfr sv. dial. plokka vipp (Rietz 812), d. sanke aks, holl. aren lezen, t. ähren lesen, äfvensom lat. spicilegium facere] i uttr. plocka ax o. d., efter sädens bärgning plocka upp ute på fältet under skörden spillda ax; jfr AXA o. AX-PLOCKNING 1. Lät migh gå vth på åkren, och hemta ax effter then som iagh nådhe för finner. Rut 2: 2 (Bib. 1541). Ähre dem Geitzigen nicht nach, plocka icke ax efter then giriga. Lind (1749, under ähren); jfr c. Dalin (1853, under plocka). jfr: Axen som affalla och efter liggande blifva på Åkern skola med flit bärgas och upplåckas, hvilcket Barnen bättre än stort folck förrätta kunna. Salander Gårdsf. 110 (1727). — oeg. o. bildl. (jfr d) i sht i fråga om litterär l. vetenskaplig efterskörd; jfr AX-PLOCKNING 3. Tessin Bref 2: 150 (1754). På ett fält, der desse granskare (dvs. Atterbom, Malmström m. fl.) gått förut med skäran, kan nu efterskörden ej gerna antagas att blifva stor: på sin höjd torde några ax vara qvar att plocka. Böttiger 5: 84 (1867, 1874).
c) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Såsom agnar på axen skola the (dvs. de ogudaktiga människorna) aff slaghen warda. Job 24: 24 (Bib. 1541). Tomm Ax wäxa högt (dvs.) .. Owett (dvs. okunnighet) yfwes altijd mäst. Grubb 812 (1665); jfr Sv. ordspr. 88 (1865). (gå) som sparf(ven) l. som en sparf från ax(et), nödgas öfvergifva hus o. hem l. egendom osv. utan att (kunna) medtaga ngt, vara så utarmad, att man intet har kvar. Rudbeckius Kon. reg. 486 (1620). Säden, hästar och vagnar, som the alt moste lembna uthi sticket, och gingo ther ifrån som sparff ifrån ax. Oxenst. brefv. 8: 316 (1644). Växiö domk. akt. 1678, nr 196. Det blef då den fattige Åboens öde, at utan krus drifvas ifrån Hemmanet, som sparfven ifrån axset. Botin Hem. 2: 169 (1756, 1789). Chydenius 280 (1766).
d) oeg. o. bildl. (jfr a slutet o. b slutet). Det korn, som ordets tjenare utsår .. knyter sina ax i himmelen. Tegnér 4: 199 (1824). Gif goda år, o Gud! gif gods och gröda, / Gif ax och äring åt hvar andes flit! B. E. Malmström 6: 201 (1843). Vårt utsäde skall icke bära ax åt Herran. Rydberg Ath. 509 (1859, 1866).
2) bot. blomställning med det allmänna blomskaftet förlängdt o. de enskilda blomskaften outvecklade; äfv. om på liknande sätt anordnad samling af sporgömmen osv.; ofta motsatt HÄNGE, KOLF o. KOTTE, hvilka blomställningar dock stundom inbegripas härunder; äfv. om småax (jfr ex. från Arrhenius nedan). Axet (är) mera trubbigt (hos ifrågavarande varietet af Orchis maculata Lin.). Linné Öl. 48 (1745). Ax (spica) (kallas blomställningen) då många oskaftade blommor äro skiftevis fästade på et enkelt och allmänt Blomskaft. Euphrasén 38 (1792). Vipplikt ax. Marklin 368 (”398”) (1818). Axet kan vara enkelt .. eller sammansatt ... I förra fallet består axet af enskilda blommor, .. i sednare fallet deremot utgöres det af flere småax. Arrhenius Term. 95 (1842). Därs. 175 (i fråga om vissa ormbunkars sporgömmen). Man har ansett de tvenne nästföljande blomställningarne (dvs. hängeo. blomkolf) såsom blotta former af axet; då de emellertid äro utmärkande för bestämda växtgrupper, torde de med rätta särskilt upptagas. Andersson Lärob. i bot. 1: 95 (1851, 1855). Hänge .., kolf .. och kotte .. äro förändringar af axet. Areschoug Bot. 216 (1883). Hvete, .. grässlägte, hvars arter hafva flerblommiga småax så anordnade i sammansatt ax, att blott ett småax sitter vid hvarje axled, vändande sin breda sida mot axskaftet. Juhlin-Dannfelt 156 (1886). Blommor .. i ax eller klase. Neuman Flora XXXIII (1901). — jfr BLOM-, BORST-, FRUKTIFIKATIONS-, FRÖ-, GRÄS-, HAN(N)-, HON-, SIDO-, SKEN-, SMÅ-, TOPP-, ULL-, VIPP-AX m. fl.
3) [jfr nor. aks] om den vid nedre delen af en nyckels skaft anbragta (vanl. med en l. flere inskärningar försedda) tillsats som vid den i hålet införda nyckelns omvridning verkar på kolfven, så att denne drifves ut l. drages in o. sålunda stänger l. öppnar låset: nyckelax; jfr NYCKEL-BLAD. Serenius (1734, under bit). Sahlstedt (1773). Nyckelens ax .. hade oräkneliga villor. Ödmann Hågk. 17 (1801). På nyckeln benämnas särskilt ringen .., röret .. och axet. Almroth M. tekn. 621 (1839). Friherren .. bryter i brådskan af axet på nyckeln. Crusenstolpe Mor. 2: 248 (1840). Uppf. b. 6: 151 (1875). Jensen Böhm. diktn. 163 (1894). jfr BLECK-, NYCKEL-AX. Anm. Denna anv. af ordet, som synes förekomma bl. i sv. o. nor., beror sannol. därpå, att nyckelrörets utvikning (i sht vid vissa nyckelformer) ansetts påminna om ett ax på sitt strå. I andra spr. hafva andra bilder valts för samma sak; jfr d. nøglekam, t. schlüsselbart, schlüsselblatt, eng. bit, äfvensom nor. lykelskjegg (Aasen), nyisl. lykilskegg.
4) [jfr nor. aks] om den änden af en borr med hvilken borrhålet borras, hvilken ände vanl. är vidare än borrskaftet (o. i så måtto påminner om ett ax på sitt strå): skär; jfr AX-BORR. Ett Ax af Nafwar som i Swerige giörs och är gott för Fureträd. Rålamb 10: 45 (1691). En Bergbårr består af det stållagde Axet, eller Skäret .., Läggen .. och Nacken. Rinman 1: 169 (1788). J. E. Anderson i Skogvaktaren 1890, Profnummer s. 14. — jfr BORR-AX.
Ssgr (i allm. till 1): A: (2) AX-AG. (†) benämning på halfgräset Schoenus ferrugineus Lin.; ag. Linné Flora 14 (1745, 1755). Retzius Fl. oec. 659 (1806). Heinrich (1814).
-AKTIG. (†) jfr -LIK, adj. Ax-achtigt Säfgräs. Bromelius 42 (1694; om Luzula spicata); jfr -FRYLE.
-ANLAG3~02, äfv. ~20. konkret; jfr -ÄMNE. (När) brodden om våren .. topphugges, .. får man väl akta sig för att hugga den för långt ned, så att sjelfva axanlaget skadas. H. Tedin i SDS 1899, nr 259, s. 3.
(2) -BALJA~20. (knappast br.) bot. jfr -HYLSA. Juslenius (1745). Hahnsson (1884).
(1, 2) -BAS~2, r. motsatt -SPETS. H. Nilsson i Sv. utsädesför. tidskr. 1897, s. 32. —
-BEKRANSAD~020, p. adj. jfr följ. o. -KRANS. Dalin (1850).
-BEKRÖNT~02, p. adj. (i framställning af vitter art) prydd med krona l. krans(ar) af ax; i sht om årsväxtens o. skördens gudomligheter i den antika o. nordiska mytologien; jfr föreg. o. -KRONA. Den axbekrönta friden. Tegnér 3: 10 (1841). Wirsén N. dikt. 225 (1880; om Demeter).
(1, 2) -BILDNING~20.
1) axgång. Dalin (1850). Hildebrandsson i UVTF 28: 49 (1881).
2) i sht bot. axbyggnad. H. Tedin i SDS 1901, nr 51, s. 4. —
-BINDEL~20. (förr) kir. bindel som lindas kring arm, ben osv. på det sättet, att ändarna föras korsvis öfver hvarandra utefter armen osv., hvarigenom den förbundna ledens utseende kommer att påminna om ett ax; motsatt CIRKELBINDA; jfr -FLÄTA. Holmberg (1795, under spica). SAOB (1870).
(2) -BLOMMIG~20. med blommor(na) i ax. Lilja Flora öfv. odl. vext. Suppl. 63 (1840). Dalin (1850). Lundell (1893).
(4) -BORR~2. borr med ax. 2 Uppf. b. 8: 50 (1900).
(1, 2) -BORST~2. borst på (i sht sädes)ax; jfr AGN-BORST. Europæus (1852). Berg Handarb. 141 (1873).
-BOSS~2. (axe- Möller (1790, 1807)) [jfr sv. dial. axebos (Ihre Dial. lex. (1766)), axebås (Rietz)] (numera nästan bl. i bygdemålsfärgad framställning) med ax uppblandad halm som spillts vid bärgning o. tröskning; i sht om det affall af urtröskade ax m. m. som spillts (på logen) vid tröskningen; jfr AGN 1. De år som Dragsjukan gick, voro en ovanlig hop Insecters skråpukar (dvs. larver) ibland Säden, och i synnerhet i det så kallade Ax-bosset. A. M. Wåhlin i VetAH 32: 41 (1771). Lindfors (1815). Kindblad (1867).
-BOSS-SÄD—0~2. (axe- Wåhlin) (numera knappast br.) De som ätit Axeboss-säd, som är oren, hafva mäst sjuknat. A. M. Wåhlin i VetAH 32: 29 (1771). GT 1788, nr 7, s. 5. —
-BRÄNNA, sbst. (axe- Schroderus, Wallenius Project E 6 a (1682)) (†) ett slags sjukdom på säd; brand l. rost. Schroderus Comen. 52 (1640, 1647). Broman Gl. (1736).
(2) -BUNKE~20. om axbärande ormbunke. Hartman Flora LXXII (1838).
(1, 2) -BYGGNAD~20. jfr -BILDNING 2. Elfving Kulturv. 14 (1895). Tätare och rikare axbyggnad. H. Tedin i SDS 1901, nr 51, s. 4.
(1, 2) -BÄRANDE~200, p. adj. Hartman Flora LXXII (1838). Cavallin Lat. lex. (1873, under spicifer). Hahnsson (1884). jfr SMÅAX-BÄRANDE.
-BÄRGNING~20. (föga br.) = -PLOCKNING 1. Wikforss (1804, under aehrenlese). Hahnsson (1884).
-DIGER~20. (numera nästan bl. i framställning af vitter art, mindre br.) som bär tunga ax, rik på ax; jfr -FULL, -RIK, -TUNG. Vinter-Korn .. Axdigert och mallefullt. O. Swartz i Almanach t. Sthms hor. 1795, s. B 5 b. Nyberg 2: 156 (1832; om en julkärfve). Axdigra Fyrisvall. Ling Tirf. 37 (1836). Kindblad (1867).
-FATTIG~20. särsk. till 2; om axsamling: fåaxig. Neuman Flora 742 (1901).
(1, 2) -FJÄLL~2. i sht bot. skärmfjäll i ax; agn (se d. o. 2 a). Hartman Flora XXXVI (1820). (Då kornet) börjar blifva skäggigt, d. v. s. då axfjällen spärra ut sig. Juhlin-Dannfelt 219 (1886). Neuman Flora 674 (1901).
-FLÄTA~20, sbst. Axfläta .. Ett i form af ett ax hopviradt föremål. Kindblad (1867).
(1, 2) -FORMIG~20. jfr -LIK, adj. Hartman Flora XLVI (1820). En kristalliseringsremsa med axformig teckning. Uppf. b. 6: 204 (1875).
(2) -FRYLE~20. benämning på den gräsliknande växten Luzula spicata DC.; jfr -TÅG. Krok o. Almquist Flora 1: 185 (1888). Neuman Flora 665 (1901).
-FULL ~2. jfr -DIGER, -RIK. Wikforss (1804, under aehrig). Axfull, välbergad Timothej. SvT 1852, nr 160, s. 4.
(1, 2) -FÄSTE~20. i sht bot. blomfäste i ax; jfr -SPINDEL. Axfäste (Rachi(s)) et trådlikt fäste, som medelst långs efter på ömse sidor sittande blommor formerar et Ax. Fischerström 2: 120 (1780). Wahlberg Foderv. 65 (1835). Axfäste bräckligt; .. axfäste segt. Neuman Flora 727 (1901; om olika hvetesorter).
(2) -GROENDE~200, p. adj. bot. som gror i ax(et); om (frö af) vissa gräsarter. Ahlman (1872). Neuman Flora 736 (1901).
(2) -GYTTRING~20. bot. om (mer l. mindre) tät samling af ax l. småax o. d.; jfr -HUFVUD, -KLASE, -KNIPPA 2, -KNOPP o. -SAMLING 2. Axgyttringar oskaftade. Neuman Flora 674 (1901; om art af halfgräset Scirpus).
-GÅ~2. [bildadt till AX-GÅNGEN] (föga br.) gå i ax; jfr -LÖPA. (Vinterrågen) axgick redan i medlet af Juni. SvT 1852, nr 168, s. 2. —
-GÅENDE~200, sbst. = följ. ”Axgåendet”, hvarigenom de hittills i de öfre bladen inneslutna blomsamlingarne skjuta fram, åstadkommes genom en betydlig sträckning i stråets öfre partier. R. Tolf i Sv. mosskult.-fören. tidskr. 1892, s. 248. —
-GÅNG~2. om den växtprocess l. tid under hvilken axet framträder; jfr föreg. o. följ. samt -BILDNING 2, -KNYTNING, -SKJUTNING, -SKRIDNING, -SPRICKNING, -SÄTTNING o. -TID. Hvetet .. blef så frodigt, att, innan axgången, mången inbillade sig, att här uppskjutit hvass. Econ. annal. 1807, Dec. s. 90. (Man har) måst tillse, att vintersäden icke förtidigt drifves till axgång. Fries Bot. utfl. 2: 230 (1852).
-GÅNGEN~20, p. adj. som gått i ax; jfr -LUPEN, -SKJUTEN. J. Siösteen i VetAH 10: 188 (1749). Bäst är .. att .. slå af timothejen, så fort denna blir axgången. Arrhenius Jordbr. 3: 36 (1862). Råg- och hafrefält synas redan axgångna. Wachtmeister Turistskizzer 160 (1901).
(2) -HUFVUD~20. bot. blomställning bestående af ax samlade i hufvud. Neuman Flora 715 (1901).
(2) -HYLSA~20. (föga br.) bot. hylsblad om l. vid ax; jfr -BALJA. Europæus (1852). Ahlman (1872).
-HÄMTARE~200, m. (numera knappast br.) = -PLOCKARE. Lind (1749). Heinrich (1814).
-HÄMTERSKA~200. (numera knappast br.) = -PLOCKERSKA. Lind (1749). Heinrich (1814).
-HÄMTNING~20. (axa- Var. rer.) (numera föga br.) = -PLOCKNING 1. Var. rer. 41 (1538). Lex. Linc. (1640). Schultze Ordb. 1673 (c. 1755).
(3) -INSKÄRNING~020. inskärning l. gång i ett nyckelax. Uppf. b. 6: 152 (1875).
-KALKIG~20. (numera knappast br.) bot. Axkalkiga (kallas de växter), hvilkas blomkalk består af fjäll-lika blad, satta öfver eller inom hvar andra, som hos gräsen. Hartman Naturk. 113 (1836). SAOB (1870).
(2) -KAMMA~20, sbst. benämning på örten Myriophyllum spicatum Lin.; jfr -SLINGA. Nyman Sv. fanerog.-flora 236 (1873).
(2) -KLASE~20. = -KNIPPA 2. Kindblad (1867).
-KNIPPA~20, sbst.
1) till 1: en knippa ax. Nordforss (1805). Kindblad (1867). Björkman (1889).
2) bot. till 2; jfr -GYTTRING. Kindblad (1867). Cladium Mariscus .., ett .. med rika bruna axknippor försedt halfgräs. N. J. Andersson i NF 1: 243 (1875).
(2) -KNOPP. (†) om kottelik blomställning hos humle. Dahlman Humleg. 101 (1748).
-KNYTNING~20. [jfr ex. fr. Tegnér under 1 d] (i framställning af vitter art) jfr följ. o. -GÅNG.
-KNYTNINGS-TID—00~2. Hallström Thanatos 4 (1901).
-KRANS~2. krans som är flätad af ax; jfr följ. o. -BEKRANSAD. Hallenberg Myntcab. 93 (1804). (Apollo) afbildas .. stundom med en ax-krans kring hufvudet. Palmblad Fornk. 1: LXXXII (1843).
-KRONA~20.
1) (axe- Spegel) [jfr lat. corona spicea] krona l. krans af ax; jfr föreg. o. -BEKRÖNT. Then frida Jungfru .. bäär een Axe-Krona / På Hufwudet. Spegel Guds verk 161 (1685). 2) [bildadt med anslutning till TRÄDKRONA] om ax betraktadt ss. stråets krona. På en gång de axkronor buga likså, / när Vindalfer lätt öfver kornfältet fara. Ling As. 145 (1833).
(2) -LED~2, r. l. m. bot. led på ax(fästet). Juhlin-Dannfelt 156 (1886; se under AX 2). H. Nilsson i Sv. utsädesfören. tidskr. 1897, s. 31.
(1, 2) -LIK~2, adj. i sht bot. jfr följ. o. -FORMIG. (Blomklasen kallas) Axlik (spicata) då den är sammandragen och nästan liknar et Ax. Euphrasén 40 (1792). Axlik vippa. Arrhenius Term. 103 (1842). Reséda .. (med) Bl(ommo)r i axlik klase. Krok o. Almquist Flora 1: 68 (1883). (Den odlade stockrosens) blommor (äro) .. upptill axlikt tätsittande. Neuman Flora 285 (1901).
(1, 2) -LIKNANDE~200, p. adj. i sht bot. = föreg. Santesson Naturen 62 (1880; se under -SAMLING 2).
(2) -LOSTA~20. (föga br.) i sht bot. benämning på halfgräset Brachypodium PB.; jfr -SVINGEL 2. Axlosta, .. ett från Losta skildt slägte, med enkelt ax. Fries Ordb. (c. 1870). Krok o. Almquist Flora 205 (1888). jfr: Det af botanister nybildade namnet axlosta har icke vunnit allmännare spridning. Normalfört. öfv. sv. växtn. 63 (1894).
-LUPEN~20, p. adj. som lupit i ax, axgången. Serenius (1734, under (to) ear). Flere stånd (hafre), antingen icke eller ock nyss axlupne. Sv. Merc. 3: 593 (1757). Almqvist (1842). Axlupen råg. SAOB (1870). Lundell (1893).
(1, 2) -LÄNGD~2. (Kornart med) borsten längre än axlängden. Juhlin-Dannfelt 218 (1886). Neuman Sv. flora 695 (1901).
(2) -LÖNN~2. i sht bot. om viss art af lönn med axlik blomställning (Acer spicatum). Sv. trädgårdsfören. tidskr. 1890, s. 40. —
-LÖPA~20. [jfr sv. dial. säa axlöper nu (Rietz); bildadt till AXLUPEN] (föga br.) löpa i ax; jfr -GÅ. Möller (1790, 1807). Heinrich (1814).
-MÖNSTER~20. mönster till axsöm. —
-PLOCKARE~200, m. jfr följ. samt -HÄMTARE o. -SAMLARE. Serenius (1734, under leaser). Almqvist (1842). Santesson Naturen 27 (1880). i bild; jfr -PLOCKNING 3. Der en litteraturhistoriker som axplockare kan något upphämta. Wieselgren Sv:s sk. litt. 4: 87 (1847).
-PLOCKERSKA~200. jfr föreg. o. -PLOCKNING 1 samt -HÄMTERSKA. Wikforss (1804, under aehrenleserinn). Den lilla axplockerskan. Dram i en akt. Krutmejer Berquin 1: 101 (1808). Några få axplockerskor samla upp, hvad som blifvit spilldt .., för att få en välbehöflig ökning åt det lilla, som gömmes i armodets hydda. Läseb. f. folksk. 188 (1892).
-PLOCKNING~20. plockning af ax. Jesu lärjungars axplockning på hvilodagen för att stilla sin hunger. Thomander Pred. 2: 306 (1849); jfr ex. fr. Luk. 6: 1 under AX 1. särsk.
1) uppsamling af ax som lämnats kvar på fältet vid bärgningen; jfr AX 1 b o. -PLOCKARE, -PLOCKERSKA samt -BÄRGNING, -HÄMTNING o. -SAMLING 1. När Säden på åckren är uppmäijad, och rökarne ännu stå under bar himmel, för biudes axplåckning. Meddel. fr. nord. mus. 1897, s. 112 (i handl. fr. 1790). Tegnér 3: 169 (1819). Icke heller skall du göra någon axplockning efter din skörd ..; du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. 3 Mos. 19: 9 (öfv. 1893).
2) landt. utplockning af de bästa l. bortplockning af de sämsta axen i en skörd vid sortering för erhållande af godt utsäde; jfr -SORTERING. Med den hittills s. k. metodiska förädlingens tillhjälp — d. v. s. axplockning, sträng sortering o. s. v. N. H. Nilsson i LAHT 1901, s. 162.
3) [jfr lat. spicilegium i motsv. anv.] oeg. o. bildl.: (obetydlig) efterskörd, i sht litterär; äfv. (ny anv.): utplockande af enstaka exemplar l. (i sht) af prof på ngns stil l. uttryckssätt o. d. Hvad skulle väl filosofien vara annat än en afsigkommen poesi, en axplockning, sedan fältet är skördadt? Tegnér 5: 255 (1822). Denna tillfällighetsskrift (har) inga anspråk på att vara annat än en flyktig axplockning på de fält, der de (dvs. föregångarna) redan inhöstat så rika skördar. Böttiger 4: 176 (1857, 1869). Denna lilla axplockning ur den rikhaltiga mönsterkartan på mer och mindre ovanliga och praktiska bett (till betsel). C. G. Wrangel Handb. 276 (1885). En liten .. axplockning ur .. (kejsar Wilhelm II:s) ”fredstal”. GHT 1895, nr 213, s. 2.
(2) -PRISA~20, sbst. = -ÄRENPRIS. Nyman Sv. fanerog.-flora 3 (1873). Alnarps prisfört. 1893, s. 73. Neuman Flora 132 (1901).
-PRYDD~2, p. adj. Axprydda stafven föll honom (dvs. guden Frej) ur handen. Ling As. 628 (1833).
-RIK~2. jfr -DIGER, -FULL. Den axrika skörden. Nyberg 2: 158 (1832). Collan Kalev. 1: 24 (1864).
(2) -RUSKA~20, sbst. (knappast br.) bot. axlik vippa. Marklin 368 (”398”) (1818).
-SAMLARE~200. = -PLOCKARE. Wikforss (1804, under aehrenleser).
-SAMLING~20.
1) (föga br.) till 1: = -PLOCKNING 1. Schultze Ordb. 3988 (c. 1755).
2) i sht bot. till 2: å växt befintlig samling af ax; sammansatt ax; jfr -GYTTRING. Af gräs med axliknande vippa bemärkte vi (på ängen) den sprättiga kampäxingen (Cynosurus cristatus), hvars hela axsamling liknar en smal borste med vackra kamlika svepen för de särskilda småaxena. Santesson Naturen 62 (1880). Neuman Flora 695 (1901).
(1, 2) -SKAFT~2. skaft som uppbär ax. (Honaxen på Carex flava Lin.) äro .. försedda med bladlika skärm, som omsluta de korta ax-skaften. Wahlberg Foderv. 175 (1835). Juhlin-Dannfelt 156 (1886; se under AX 2). 2 Uppf. b. 4: 105 (1899).
-SKIFFER~20. miner. ett slags skiffer hvars yta företer aflånga mörka fläckar på ljusare botten. Frukt- eller axskiffern från trakten af Rochlitz och Waldenburg i Sachsen. Uppf. b. 3: 53 (1873).
-SKJUTEN~20, p. adj. som skjutit i ax, axgången. Axskjutet korn. Hagberg Shaksp. 9: 276 (1850).
-SKJUTNING~20. jfr -GÅNG. SvT 1852, nr 150, s. 2. Då råg användes till grönfoder, så bör han skördas vid axskjutningen. Arrhenius Jordbr. 3: 67 (1862). Juhlin-Dannfelt 157 (1886).
-SKRIDNING~20. jfr -GÅNG. I Pingstveckan kom regn .. och befordrade axskridningen. Qvartalsskr. f. landtm. 1: 71 (1833). En frostnatt under axskridningen. LAHT 1866, s. 204.
(2) -SLINGA~20, sbst. benämning på örten Myriophyllum spicatum Lin.; jfr -KAMMA. Neuman Flora 247 (1901).
-SORTERING ~020. landt. jfr -PLOCKNING 2. Tidskr. f. landtm. 1900, s. 499.
(1, 2) -SPETS~2. motsatt -BAS; jfr -ÄNDE 1. N. H. Nilsson i Sv. utsädesfören. tidskr. 1897, s. 32.
(1, 2) -SPINDEL~20. bot., landt. om det utdragna allmänna blomfästet hvarifrån småaxen utgå; jfr -FÄSTE. Arrhenius Jordbr. 2: 114 (1862). Vid sen skörd (af korn) spilles mycket, emedan axspindeln är skör och lätt afbrytes. Juhlin-Dannfelt 219 (1886). 2 Uppf. b. 4: 105 (1899).
-SPRICKNING~20. jfr -GÅNG. Höijer Thukyd. 1: 440 (1831). Axsprickningen (hos rågen) varar omkring fem dygn. Läseb. f. folksk. 187 (1892).
-STYNG l. -STYGN, sällan -STING~2. benämning på ett slags styng till axsöm. Berg Handarb. 141 (1873).
(2) -STÖDJEBLAD—00~2, äfv. ~200 l. -STÖDBLAD—0~2, äfv. ~20. bot. Neuman Flora 707 (1901; i fråga om arter af halfgräset Carex).
(2) -SVINGEL~20.
1) (†) benämning på gräset Triodia decumbens PB.; knävia; knägräs. Linné Flora 32 (1745, 1755). Ax-svingel .. växte .. mycket .. på ängarna (vid Skanör). Dens. Sk. 226 (1751). Retzius Fl. oec. 254 (1806). Deleen (1836, under haferschwingel).
2) benämning på halfgräset Brachypodium pinnatum PB.; backskafting; sparrlosta; jfr -LOSTA. Luddlostan och Axsvingeln .. förtjena att såsom betesgräs odlas på magra högländta skogsängar. Arrhenius Jordbr. 3: 63 (1862). Juhlin-Dannfelt 24 (1886). Anm. (till 2). Fries Ordb. 124 (c. 1870) förkastar namnet axsvingel ss. med orätt tillkommet i systematiskt intresse; jfr ex. fr. 1894 under -LOSTA.
-SÄDE~20. (föga br.) landt. jfr STRÅSÄDE.
1) axbärande sädesslag. Det, efter rågen, mest angelägna ax-sädet: kornet. Econ. annal. 1807, April s. 108.
2) gröda af axbärande sädesslag. En åker bär .. 5 axsäden efter hvarandra, emellan hvarje Träde. Ahlquist Öl. 1: 406 (1822).
-SÄTTNING~20. jfr -GÅNG. J. Fischerström (1796) enl. Kindblad. Ju långsammare det går med sädens skjutande i balg och axsättning, desto bättre är det. Lundequist Landtbr. 277 (1855). Lundell (1893).
-SÖM~2, r. broderi efter axliknande mönster; jfr -MÖNSTER, -STYNG, -VIRKNING. Berg Handarb. 141 (1873).
-TID~2. (mindre br.) jfr -GÅNG. (Den till en början glesa brodden blir) till axtiden behöfligt tjock. LBÄ 44—50: 230 (1801).
-TOM~2, adj. med tomma ax (l. tomt ax). Axtom halm. Adlerbeth Buc. 61 (1807, 1814; lat. vanis aristis).
-TUNG~2. tung af sina ax; med tunga ax (l. tungt ax); jfr -DIGER. Att den yppiga säden / Icke må axtung läggas omkull. Adlerbeth Buc. 57 (1807, 1814). Kræmer Sydfr. 79 (1853).
(2) -TÅG~2, r. = -FRYLE. Linné Flora 116 (1745, 1755). Retzius Fl. oec. 340 (1806). Nyman Sv. fanerog.-flora 86 (1873).
(2) -TÅTEL~20. benämning på gräset Avena airoides Koel. (Aira spicata Lin.). Linné Flora 24 (1745, 1755). Retzius Fl. oec. 34 (1806). Krok o. Almquist Flora 1: 214 (1888).
-TÄTHET—0~2 l. ~20. kärnornas l. frönas täthet i ax(et). Axtätheten hos korn och hvete. P. Bolin i Sv. utsädesfören. tidskr. 1896, s. 212.
(2) -VIPPA~20, sbst. axlik vippa, vippax. Arrhenius Jordbr. 3: 44 (1862). Juhlin-Dannfelt 447 (1886). (Arterna af gräset Phleum hafva) sträf axvippa. NF 12: 1228 (1888).
-VIRAD~20, p. adj. som virats med ax. En blomsterbrud, / med axvirad krona och löfkransad skrud. Ling As. 373 (1833; bildl. om ön Seland).
-VIRKNING~20. virkning med anv. af axliknande mönster; jfr -SÖM. Berg Handarb. 99 (1873).
-VÄXT~2. (mindre br.) i sht i pl. axbärande växt. Hahnsson (1884).
-ÄMNE~20. ämne till ax; jfr -ANLAG. Hvetet sätter ax-ämnet om våren. Econ. annal. 1807, April s. 95. —
-ÄNDE l. -ÄNDA~20.
1) ände af ax; jfr -BAS, -SPETS. Att .. tillse, om ej utgångspunkten för blomningen .. är att finna närmare nedre än öfre axänden. N. H. Nilsson i Sv. utsädesfören. tidskr. 1897, s. 36.
2) på strå l. stånd af axbärande gräs, sädeskärfve osv.: ände där axen sitta; motsatt HALM-, ROT-, STRÅ-, STUBB-ÄNDE. A. Ehrnström i VetANH 4: 19 (1783). Kärfvarne slås med axändarna några slag mot logkistan eller logbalken, så att alla lösa korn i axen falla ur, hvilket kallas att skrifta säden. Arrhenius Jordbr. 2: 36 (1862). Juhlin-Dannfelt 408 (1886).
(2) -ÄRENPRIS~002 l. ~200. benämning på örten Veronica spicata Lin.; jfr -PRISA. Fries Ordb. (c. 1870, under ärenpris).
B (†): AXA-HÄMTNING, se A.
C (†): AXE-BOSS, -BRÄNNA, se A.
(2) -GRÄS. (†)
1) om vissa arter af grässläktet Poa Lin.; gröe. Stort axegrääs. .. Mindre axegräs bret axegräs. Rudbeck Hort. bot. 50 (1685). Bromelius 43 (1694).
2) om gräset Dactylis glomerata Lin.; hundäxing. Hwast axegräs. Rudbeck Hort. bot. 50 (1685).
-KRONA, se A.
Spoiler title