publicerad: 2023
ÖDE ø3de2, sbst.3, n. (Ekeblad Bref 2: 252 (1661; rättat efter hskr.) osv.) ((†) r. l. m. Visb. 1: 59 (1573), UHiärne (SVS) 99 (c. 1673)); best. -et; pl. -en.
Ordformer
(öd (öö-) c. 1673, 1928. öde (-dh-) 1573 osv.)
1) om styrande kraft l. ett ss. person uppfattat väsen o. d. som tänks härska över l. förutbestämma händelser l. skeenden; särsk. om sådan kraft osv. som tänks direkt gripa in i enskilda människors liv l. förhållanden o. dyl. l. härska över människors vilja; i sht i sg. best.; äv. (o. numera ofta) med mer l. mindre förbleknad (l. endast skämtsam) föreställning om egentlig kraft l. egentligt väsen, om mer l. mindre slumpmässig händelseutveckling o. d.; jfr BESTÄMMELSE 2 f, SKEPNAD 1, SKICKELSE 4 c, SLUMP, sbst.1 2 b. At thet skal wara ett Stoiskt, nödhwerkande ödhe i werldenne, som skulle drijfwa en menniskia til at göra thet ondt är. Hamarinus Bielke C 2 a (1647). Bemöt föraktet med förakt / Och tänk, at ödet har theri en liuflig hämd förborgad lagt. Lindahl Syrinx 15 (1747). Hur ödet kastar än vår lott, / Ett land, ett fosterland vi fått. Runeberg (SVS) V. 1: 3 (1848). (Skådespelaren visste) att segra öfver sitt oblida öde och till och med att vända det till sin fördel. Hedberg SvSkådesp. 33 (1884). Den tid under vilken ödet förunnat honom att leva. 3SAH LVIII. 2: 8 (1947). Ödet hjälper den som hjälper sig själv. Wolff PolyglÄlsk. 128 (2016). — jfr VÄRLDS-ÖDE. — särsk.
a) ss. gen.-attribut (jfr b); särsk. i uttr. ödets bok (se BOK, sbst.2 1 a λ β'), ödets ironi (se IRONI 3), ödets lag (jfr LAG, sbst.1 2 d), ödets lek (se LEK, sbst. 2 e), (en) ödets nyck (jfr NYCK, sbst.1 3), ödets skickelse(r) (se SKICKELSE 4 a), ödets styvbarn (se STYV-BARN 2 a), ödets välde (se VÄLDE, sbst.2 1 d), förr äv. ödens ras (se RAS, sbst.3 IV), ödets l. ngns ödes skick (se SKICK, sbst.1 3). Spegel GW 173 (1685). Thet är så ödetz lag, at Himmel, Jord och Haf, / Sku en gång Brinna up, och aldeles gå i qwaf. Block Progn. 122 (1708). Genom en ödets nyck blev han placerad vid min sida i matsalen. Adelborg VVärld. 161 (1943). Ödets flipperkula var i rullning och ingenting kunde stoppa den. Khemiri InteMinns 117 (2015).
b) i förb. med lott (se LOTT, sbst.2 4 c; jfr 3 c); särsk. dels i sådana uttr. som olika, äv. ojämnt faller ödets lotter (jfr FALLA XIV 1), dels i uttr. ödet kastar ngns lott (se KASTA, v. I 1 g α); äv. i anv. som motsvar a. Fosterson / den älskog vänd din håg ifrån. / Ej lika falla ödets lotter, / den tärnan är kung Beles dotter. Tegnér (WB) 5: 10 (1822). Ojemnt falla ödets lotter, så en högre vishet bjöd, / Jag fått glans och rika håfvor, du fått ringhet, du, och nöd. Runeberg (SVS) V. 3: 16 (1860). Som vi vet så faller ödets lotter olika beroende på var på jordklotet man föds. Bohuslän. 1/8 2019, s. 4.
2) om förloppet av ngns levnad l. ngts tillvaro tänkt ss. bestämt av ödet (i bet. 1); förutbestämmelse; särsk. i sådana uttr. som vara värd ett bättre öde; jfr 3 o. BESKED 1, BESTÄMMELSE 2 e, BESTÄMNING 4 b, PREDESTINATION 2, ÖDES-LOTT. Ingen undgår sitt öde. Man måste finna sig i sitt öde. Schroderus Dict. 43 (c. 1635). Såsom .. Spådomar .. komma i Dagzliuset the tider, som äre fulle med förwäntan .. kunnandes Menniskjan icke gärna med tålamod afbida tiden, och lefwa uti en lång owiszhet om thes förelagda öde eller förestående lycka och olycka. Block Progn. Föret. 4 (1708). Fru Tanner beklagade rätt mycket hennes ogunstiga öde. Säfström Banquer. K 1 b (1753). (I soldaternas) hand hvilade Roms öde; genom deras segrar vunne Staten tillväxt. Kolmodin TacAnn. 1: 44 (1833). (De tyckte) att deras så firade dotter vore värd ett bättre öde än att i all sin tid sitta såsom fru till en assessor i en liten landsortsstad. De Geer Minn. 1: 125 (1892). Mitt öde har alltid varit intimt förbundet med diskbaljan. Wägner Norrt. 9 (1908). Känslan av att vara fastlåst i ett öde som jag själv inte kan bemästra. Lundberg Yarden 126 (2009). — jfr DIKTAR-, KVINNO-, LEVNADS-, LIVS-, MÄNNISKO-, SKALDE-, SLÄKT-ÖDE m. fl. — särsk.
a) i fråga om att få på sin lott l. utstå ngt som också händer l. hänt l. drabbar l. drabbat o. d. ngn annan l. ngt annat; särsk. (o. numera i sht) i sådana uttr. som dela samma öde som ngn, dela öde med ngn (se DELA, v.1 12 g). En gren och ymp som inplantas i ett trä, thet hafwer lika .. öde med trädet. Swedberg Dödst. 265 (1711). Vi stå nu på wiszt sätt i lika öde, som Ängeland då war; Ty likasom de den tiden förde ut sin ull oarbetad, så göre ock wi nu med wårt järn. Polhem Test. 2Föret. 9 (c. 1745).
b) i sådana uttr. som lämna ngn l. ngt åt sitt öde (jfr LÄMNA, v.2 II 9 a, SIN, pron.2 1 n β), lämna ngn till sitt öde (se TILL I 4 f), särsk.: överge ngn l. ngt, med avs. på person äv. i fråga om att försätta i en osäker situation l. svårigheter o. d. EconA 1807, juni s. 33. (En saga berättar) att under en inträffad .. hungersnöd på Island man på Tinget .. beslutit att lemna alla gamla, lama och bräckliga åt sitt öde, så att ingen skulle vara skyldig dem underhålla. Nordström Samh. 2: 110 (1840). Några trupprörelser företogos mot Rendsborg, där den inneslutna danska hären nu var lemnad åt sitt öde. 3SAH 3: 298 (1888). Det sedan Peisistratos’ dagar åt sitt öde lemnade Zeustemplet. Hahr ArkitH 88 (1902). Man förde mig till ett värdshus i Glodok .. Där lämnade man mig åt mitt öde. Pleijel Fungi 168 (1993).
c) i fråga om att påverka sin egen förutbestämda lott; särsk. i sådana uttr. som ta sitt öde i egna händer l. lägga sitt öde i ngns händer, äv. i uttr. förena sitt öde med ngn, dela sitt liv med ngn l. gifta sig med ngn; i sht förr äv. i uttr. rycka till sig l. gripa ödets l. sitt (eget) ödes roder (se RODER, sbst.3 2 d γ). Jag har på god tro förbundit Mit Öde och timeliga wälfärd med detta Landet. PH 6: 4442 (1756). Befall ditt öde sjelf och samtyck till ditt väl. JGOxenstierna 2: 126 (1796, 1806). Det svider i mitt hjerta att tänka, huru han blott af pligtkänsla skall förmå sig att förena sitt öde med den der Lena. Knorring Torp. 1: 34 (1843). Efter det uppskakande äventyret hade Alfred helst tagit sitt öde i egna händer. Mörne AlfrVag. 48 (1943). Jag lägger mitt öde i dina händer! Malmqvist BerTräskmark. 1: 97 (1976). Det har .. skapats möjligheter att välja och forma sitt eget öde. Burton Miniatyrm. 286 (2015).
3) om enskilt förhållande l. enskild händelse som tänks ss. bestämt resp. bestämd av ödet (i bet. 1); särsk. om sådant förhållande osv. som på ett avgörande sätt griper in i ngns liv; särsk. närmande sig l. övergående i bet. dels: prövning (se d. o. 4) l. olycka (se OLYCKA, sbst. 2), dels: (ogynnsam(t) l. olycklig(t)) belägenhet (se d. o. 2) l. tillstånd (se d. o. 3); i vissa språkprov svårt att skilja från 2. Ett öde värre än döden. Verelius Gothr. 16 (1664). Jag beklagar mer än jag kan säijat, at wårt Öde skall wara osz så widrigt. Modée FruR 28 (1738). Under detta dröjsmål war Magdeburgs öde afgjordt. Ekelund NAllmH 1: 164 (1833). Skall vägen spärras, Adlercreutz bli tagen? / Hvad blir, du tappra här, ditt öde sen? Runeberg (SVS) V. 1: 121 (1848). Kunskap redan vunnits hade. / .. Ryktet vida kringspridt blifvit / Om den unga jungfruns bortgång, / Om den vackra Ainos öde. Collan Kalev. 1: 64 (1864). Pojkens öde bryr du dig inte om. Wassing Dödgr. 365 (1958). Det såg ut som om denna stad skulle bli hans öde. Han tillbragte fyra år där och var mycket nära att gå under. Werin Ekelund 1: 161 (1960). Att bli tagen för fransman, när man i själva verket är född i Göteborg. Det är också ett öde. DN 14/1 2012, s. 92. — jfr FRAMTIDS-, KRIGS-, MISS-, OLYCKS-, SLUT-ÖDE m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som möta sitt öde (jfr MÖTA I 1 b γ), gå sitt l. ett sådant l. sådant öde till mötes (jfr MÖTE 3 b α); särsk. övergående i bet.: dö. SthmVbl. 1769, s. 95. Den mildare religionens råd .. att med undergifvenhet och sans möta sitt öde, utan uraktlåtande af de försigtighetsmått som förnuftet och erfarenheten gifva vid hand. AB 29/8 1834, s. 2. Lejonet gick sitt öde till mötes. Hallström Than. 51 (1900). På resa upp till Stockholm mötte .. (Engelbrekt) på en Hjälmarö sitt öde, i det han föll för Måns Bengtssons mördarhand. KyrkohÅ 1937, s. 236. Vi letar upp två särskilda gravstenar. De som ligger här har gått ett sorgligt öde till mötes. Det är Elvira Madigan och Sixten Sparre. Wahlberg Cancerland 146 (2016).
b) (numera mindre br.) i sådana uttr. som avgöra dagens öde, avgöra hur dagen (förlöper o.) slutar, i sht i fråga om strid. Dagens öde afgjordes genom den nya krigskonst Gustaf Adolf sjelf både uppfunnit och utbildat. Tegnér (WB) 7: 125 (1832). Kanondundret hade .. tilltagit i styrka, och Lewenhaupt, som insåg, att hans närvaro i bataljen måhända skulle afgöra dagens öde, forcerade .. sina truppers marsch och inträffade på slagfältet i det ögonblick, då venstra flygeln .. var nära att öfvermannas. SvFamJ 1869, s. 314. AB 23/10 1942, s. 18.
c) (†) i sådana uttr. som ödet har alltid l. aldrig varit min lott, jag har alltid otur; jfr 1 b. Knorring Ståndsp. 2: 24 (1838). Hade Emma och jag öfvertalat Mamma att .. vandra till Skeppsholmen – men, ödet har alltid varit vår lott! – där fanns ingen hemma. Forsell Sällsk. 73 (1843). Blanche Jernbär. 5 (1847).
d) i pl., om de händelser som inträffar l. möter ngn l. ngt (utan eget förvållande) under ett liv l. en viss tid. Skogekär Bärgbo Klag. B 1 a (1658). De utstodo tilsammans många goda och onda öden til desz de kommo til en stor flod. Dalin Arg. 1: 63 (1733, 1754). Gustaf den förstes öden och gerningar äro så förunderlige och intagande. 1VittAH 2: 135 (1773, 1776). (Hon) hade godt tillfälle att med aldrig slocknande intresse följa den svenska teaterns skiftande öden under denna tid. Hedberg SvOperasång. 19 (1885). Människans och världens öden styras af gudarne, men deras välde är ej oinskränkt. SvH 1: 282 (1903). Svenska folkets underbara öden. Grimberg SvFolk. (1913; titel). De flesta människor bor i döda människors hus. Och folk kommer inte ens att veta .. vilka fruktansvärda öden som ägt rum där förut. Jörgensdotter BergDöttrar 56 (2009). — jfr BARNDOMS-, LEVNADS-, LIVS-, OLYCKS-, RIKS-ÖDE m. fl.
e) (†) övergående i bet.: slump (se SLUMP, sbst.1 2) l. (lycklig) tillfällighet. Ekeblad Bref 2: 252 (1661). At således Herr Magisterens bref .. lyckligt vis kommit mig tillhanda, kan ur många skäl snarare anses som et öde, än som en säker fölgd af medlens pålitelighet. Leopold (SVS) II. 1: 5 (1775). Edvard tryckte den svärmande flickan ännu närmare intill sig. – Var det icke också ett öde, sade han, att det första skepp, jag skulle föra, just skulle bära ditt namn. HjoWeckot. 1861, nr 50, s. 4.
Ssgr (i allm. till 2 (, 3)): A (†): ÖD-MÄRKE, se C.
B: ÖDE-BESTÄMD, -BESTÄMMELSE, se C. —
-BETYDANDE, p. adj. (†) ödesavgörande. När bristen dem rådde, / .. att den ödebetydande kakans hårdnande skorpa / Bryta med våldsam hand och krossa med dristiga tänder. Adlerbeth Æn. 171 (1804). GbgAlleh. 11/3 1836, s. 1. —
-DIGER, -DRAMA, -FULL, -FÖRKUNNANDE, -GEMENSKAP, -LAG, se C. —
(1) -LAGD, p. adj.1 (p. adj.2 se ödelägga). (†) ödesbestämd. Widekindi KrijgH 624 (1671). At han ther döö skulle: Thet war så Prædestinerat och ödelagt af Gudh. Isogæus Segersk. 1162 (c. 1700). —
-MAKT, -MÅL, -MÄTTAD, -SLAG, -STUND, -STÄMNING, sbst.1 (sbst.2 se öde, adj.1 ssgr), -TID, sbst.1 (sbst.2 se öde, adj.1 ssgr), -TRAGEDI, -ÅR, se C.
C: ÖDES-AVGÖRANDE, p. adj. som är l. kan bli avgörande l. betydelsefull för ngns l. ngts öde; jfr -bestämmande, -diger o. öde-betydande. Hon hade ingalunda en känsla af att någonting alldeles ovanligt, ödesafgörande inträffat. EskilstP 17/9 1891, s. 4. —
-BEHÄRSKANDE, p. adj. (†) som behärskar l. härskar över ngns l. ngts öde; jfr behärska 2 (d). 3SAH 6: 294 (1891). —
-BESLUT. ödesavgörande beslut (se d. o. II 1 (d)). Arbetet 29/11 1924, s. 4. Fritidsgården står .. inför ett ödesbeslut, förslaget är att lägga ner ungdomsverksamheten helt. VästerbK 9/10 2020, s. 13. —
(1) -BESTÄMD, p. adj. (öde- 1900 osv. ödes- 1888 osv.) bestämd (se bestämma, v.1 6) av ödet; oundviklig; jfr -bunden, -given o. fatal 1, öden, adj.2, öde-lagd, p. adj.1 GbgP 26/5 1888, s. 6. Utgången har för eftervärlden nära nog tett sig som ödesbestämd. SvFlH 2: 21 (1943).
(1) -BESTÄMMELSE. (öde- 1880. ödes- 1877 osv.) jfr bestämmelse 2 a o. -lag, sbst.1, -lott o. fegd 2, ödnalag. GbgP 11/9 1877, s. 1. (I dikten) finns en längtan efter att slippa vara man, slippa den genetiska ödesbestämmelsen. SvD 28/5 2009, Kultur s. 8. —
-BETONAD, p. adj. som har (tydlig) prägel l. karaktär av ngt ödesdigert; äv. substantiverat; jfr betona I 2 slutet, IV. DPress 24/10 1916, s. 1. En egendomlig stämning av något mystiskt och ödesbetonat. Funch Land 7 (1924). —
(3) -BÅDARE. (†) om ngn som bådar (se båda, v. 4) om olyckligt l. hotande öde; jfr bådare 2 o. olycks-bådare. Johansson HomOd. 15: 532 (1845). —
(3) -DAG. om dag då ngt betydelsefullt l. avgörande kommer att l. kan hända (jfr -stund o. skickelse-dag); förr särsk. om sådan dag bland årets dagar som anses i ngt avseende betydelsefull för väderlek l. årsväxt o. d. Hesselius FruentSp. 33 (c. 1710). Ödesdagarne jemte julen äro .. mycket betydelsefulla för det kommande året. Kalmar 26/8 1886, s. 2. I dag är det en ödesdag för Västerås IK. Beslutet om hockeyklubbens framtid fattas i kväll. Expressen 26/3 1992, s. 44. —
-DIGER. (öde- 1845 osv. ödes- 1840 osv.) som är l. kommer att bli av stor (o. allvarlig l. olycklig) betydelse för l. har l. kommer att få ett stort osv. inflytande på l. spelar l. kommer att spela en stor osv. roll för ngn l. ngt, betydelsefull, viktig (jfr -avgörande); allvarlig; äv. övergående i bet.: olycksbådande l. illavarslande; jfr diger 3 b o. -full, -mättad, -rik, -tung, -tyngd o. fatal 2, kritisk I 3, olycksalig 3, ominös slutet, skickelse-diger. Vasenius Top. 3: 247 (cit. fr. 1845). För två franska konungar blefvo korstågen ödesdigra. SydsvD 1870, nr 113, s. 3. (Hon) får nu ögonen på det ödesdigra skrinet med smyckena, dem frestaren ställt framför hennes dörr. Hedberg SvOperasång. 253 (1885). En förväxling med de lömska och vita flugsvamparna kan bli ödesdiger. Cortin SvampHb. 100 (1937). Ödesdigra skyar övervandrade skogen. Lo-Johansson Stat. 2: 118 (1937). särsk.
a) om tidsavsnitt o. d. HbgP 18/1 1840, s. 2. Jag hade icke träffat dem sedan den ödesdigra kvällen på maskeraden i Sevilla. Lagergren Minn. 4: 23 (1925).
b) om följd l. konsekvens o. d. Den ödesdigraste följden af .. brödratvisten var, att stormännens makt växte till en förut oanad höjd. Schybergson FinlH 1: 57 (1887). En av främsta invändningarna mot utvecklingsteorin bland Darwins samtida var att den kunde få ödesdigra konsekvenser för samhällets bestånd och mänsklig moral. Ottosson Darwin 247 (2016). —
(1, 2) -DIS. (†) om ödesgudinna i den fornnordiska mytologin, norna; jfr dis, sbst.1 a. Rydberg Myt. 1: 343 (1886). Lybeck Majgr. 57 (1911). —
(1 (, 2)) -DRAMA. (öde- 1891 osv. ödes- 1883 osv.) drama (se dram, sbst.2 1) vari handlingen i hög grad bestäms av ett blint l. obevekligt öde; äv. bildl. (jfr dram, sbst.2 3); jfr -dramatik, -tragedi o. schicksals-drama. Dramat (är) ett modernt ödesdrama, men ett drama, der menniskan sjelf bestämt ödet för sig och för sina efterkommande. Bohuslän. 27/9 1883, s. 2. Erikskrönikan .. skildrar brödratvisten mellan .. hertigarna Birger, Erik och Valdemar. Detta dunkla ödesdrama går som en röd tråd genom hela krönikan. SvFolket 2: 238 (1938). —
(1 (, 2)) -DRAMATIK. jfr dramatik 1, 2 o. -drama, -tragik. 3SAH 8: 335 (1893). Antik ödesdramatik i traditionell operastil. BonnierLM 1949, s. 734. —
-FRÅGA. ödesavgörande fråga (se fråga, sbst. 3). GbgP 14/2 1866, s. 3. Miljöförstöringen är antagligen detta århundrades ödesfråga. Angelöw o. Jonsson SocPsyk. 242 (1990). —
(2 a, 3) -FRÄNDE. (numera bl. ngn gg) om person i förhållande till annan person med vilken han l. hon delar öde; olycksbroder l. -syster; jfr frände 4 o. -kamrat. Ullman Capr. 103 (1905). Oskar tvångsrekryterades i likhet med många estländska ödesfränder till den sovjetiska armén i samband med den första sovjetiska ockupationen 1941. Hufvudstadsbl. 7/7 2019, s. 37. —
-FULL. (öde- 1626–1868. ödes- 1760 osv.) (numera bl. tillf.) ödesdiger. PLGothus Faber 12 (1626). Öfver landskapet hvilar en ödesfull dager. Figaro 1895, nr 45, s. 4. —
(3) -FÅGEL. (numera bl. ngn gg) olycksfågel (se d. o. 1). Lundegård DrMarg. 2: 36 (1906). Bonden är av gamla stammen, och han vet, att göken är en ödesfågel och gökropet ödesdigert. FoF 1924, s. 1. —
-FÖRKUNNANDE, p. adj. (öde- 1811–1860. ödes- 1886–1956) (†) som förutsäger l. förutspår ngns l. ngts öde; förebådande; äv. om ngt sakligt. Adlerbeth Æn. 257 (1811). (Prästinnan) knäföll / tyst öfver skåln och läste i ödesförkunnande vattnet. Heidenstam Vallf. 40 (1888). Expressen 8/2 1956, s. 4. —
(2 a, 3) -GEMENSKAP. (öde- 1940. ödes- 1904 osv.) jfr gemenskap 1. NerAlleh. 7/12 1904, s. 2. Medvetandet om en oupplöslig nordisk ödesgemenskap. BonnierLM 1943, s. 643. —
(1) -GIVEN, p. adj. given (se giva, v. I 4 g) av ödet, ödesbestämd. Det var .. ödesgifvet, att Signe och jag skulle råkas ännu en gång. Berg Clerck 9 (1898). —
(1, 2) -GUD. om gud l. gudomligt väsen som tänks råda över l. bestämma ngns l. ngts öde; jfr -makt. SvD 10/11 1907, s. 12. Den samlade kraften i det tyska artilleriets kamp denna dag var för mig en ödesguds stelögda, oemotståndliga framskridande. Berg Krig. 172 (1915). Att den Jesus som skildras (i Bibeln) står för annat och mer än föreställningen om en gammaltestamentlig Ödesgud. KristianstBl. 19/12 2020, s. 8. —
(1, 2) -GUDINNA. om gudinna l. kvinnligt gudomligt väsen som tänks råda över l. bestämma ngns l. ngts öde (o. spinna ngns ödestråd); jfr -dis, -makt o. mojra, norna 1, parce, slöjde-gudinna. Disa kallades hwar enskilt menniskas ödes-Gudinna. Fryxell Ber. 1: 68 (1823). Catullus beskriver ödesgudinnan spinnande med slända och spinnkäpp. Rig 1921, s. 78. —
(1) -HOT. jfr hot, sbst.1 b. Norrskensfl. 4/9 1919, s. 6. En så förtätad stämning av ödeshot och maktlöshet har jag känt två gånger: hösten 1918 och dagarna efter den 9 april 1940. Anderson ÅsynVittn. 123 (1968). —
(1) -IRONI. (numera bl. tillf.) jfr ironi 3. Detta är den ena sidan af saken, den af tusentals motsägelser sammansatta stora ödesironin. DA 8/1 1841, s. 3. —
(2 a, 3) -KAMRAT. jfr kamrat 1 f β o. -frände. GT 1837, nr 148, s. 1. Han fruktar att han inte ska få stanna och liksom alltfler av hans ödeskamrater utvisas till sitt ”hemland”. JönkP 28/10 2017, s. 29. —
-KAST. jfr kast, sbst.4 I 1 c α. Den från fosterlandet under så lång tid och under så växlande ödeskast stormdrifne svensken. GHT 1896, nr 230 B, s. 2. —
(1) -LAG, sbst.1 (öde- 1668–1807. ödes- 1673 osv.) (numera bl. tillf.) av ödet given lag (se lag, sbst.1 5); jfr -bestämmelse o. ödnalag. Lucidor (SVS) 38 (1668; uppl. 1997). Det finns ingen ödeslag i politiken. Det är väljarna som avgör. DN 9/9 2014, s. 9. —
-LAG, sbst.2 om (idrotts)lag (se lag, sbst.3 14 c γ) som har l. kan ha ödesavgörande betydelse för ett annat lag. ArbT 20/6 1951, s. 10. Dubbelpoängen mot det så kallade ödeslaget Västerås var en perfekt hjälp till självhjälp (för Frölunda). GbgP 25/9 1989, s. 27. —
(2) -LINJE. särsk. i kiromanti: linje (se d. o. 1 e δ) l. fåra i handens insida, som löper mellan handleden o. långfingret (o. av vars utseende ngns öde sägs kunna bedömas); jfr saturnus-linje. KarlstT 18/10 1893, s. 3. —
(1) -LOTT. särsk.: av ödet bestämd lott (se lott, sbst.2 4 c); jfr -bestämmelse o. öde, sbst.3 2. SödermNyh. 26/6 1894, s. 2. Sin givna ödeslott kan han ej undgå. Zilliacus Aischylos Prom. 61 (1931). —
(1) -LÄRA. (numera bl. tillf.) om lära som grundar sig på ödestro. Under det att den modernt kristna diktningen .. söker häfda den satsen, att ”enhvar är sin egen lyckas smed” och sålunda själf herre öfver sitt öde, predikar åter fornverlden för oss en mörk ödeslära. GHT 4/11 1875, s. 3. —
(1, 2) -MAKT. (öde- 1893–1939. ödes- 1669 osv.) makt (se d. o. 12 b) som tänks råda över l. bestämma ngns l. ngts öde (jfr -gud, -gudinna); äv. (med anslutning till öde, sbst.3 3) om ödesavgörande makt (se d. o. 11 i) som tillskrivs ngt. CupVen. A 6 a (1669). Af de homeriska dikterna lemnas oafgjordt, hvem högsta makten i sista hand tillkommer, Zeus eller Moira. Än framställas de båda ödesmakterna såsom beroende af hvarandra .. Än fattas de som lika berättigade och i kamp med hvarandra. Lysander Faust 38 (1875). Tragedin om Hamlet .. är till sitt sociologiska innehåll ett vittnesbörd om familjeinstitutionens ödesmakt över individen. StudBlanck 64 (1946). —
-MATCH. match med ödesavgörande betydelse. DN(A) 4/12 1943, s. 22. Nervositeten inför tisdagens ödesmatch mot Portugal är stor i det brasilianska lägret. SvD(A) 19/7 1966, s. 11. —
(1) -MYSTIK. mystik (se d. o. 1 (slutet)) kännetecknad av ödestro. Skalden (har) omgifvit tragiken i hennes person med en ödesmystik, snarlik den vi finna i de antika skådespelen och i vissa nyromantiska ödesdramer. GHT 8/12 1886, s. 2. —
(1) -MÅL, sbst.2 (sbst.1 se öde, sbst.2 ssgr). (öde- 1674. ödes- 1719–1765) (†) ödesbestämt mål (se mål, sbst.5 6, 7 a); särsk. om livets oundvikliga slut (ss. bestämt av ödet). Mäd hwad för fåwetskhugh ok fåfängheet all ting / Kringlöper daglig dags sin föresatte ring / Til thes thet ändan når som oförmärkt framsliker / Från hwilkens Öde-måhl ey någon vndan wijker. Lucidor (SVS) 370 (1674; uppl. 1997). Slikt heligt ödesmål wi flickor böre wänta, / Och intet fria sielf som mongom giftsiu(ke)r gänta. Hesselius FruentSp. 85 (c. 1710). SvMerc. 1765, s. 28. —
-MÄRKE. (öd- 1760. ödes- 1898 osv.) (numera bl. tillf.) om märke (se märke, sbst.1 2 g) som vittnar om ngns l. ngts öde. GbgMag. 1760, s. 21. Skule, Brand, Peer Gynt .., alla bära de som sitt ödesmärke i lifvet .. (Ibsens) egen naturs blandning af lifsidealitet och lifsmisstro. SvD 20/3 1898, s. 1. —
(2) -MÄRKT, p. adj. märkt (se märka 4) av sitt öde. NorrlP 29/8 1900, s. 4. (Man följer i boken) den ödesmärkte furstens liv ända till slutet. OoB 1936, s. 323. —
-MÄTTAD, p. adj. (öde- 1933 osv. ödes- 1914 osv.) ödesdiger; jfr mätta, v. 2 b. Då man nu efter Wetterstrands död överblickar hans liv, verkar det citerade brevet så ödesmättat, att det nästan skrämmer. Bjerre Själsläk. 61 (1914). —
-RIK. (numera bl. ngn gg) till 3: rik (se rik, adj. 4 a δ) på öden, händelserik; äv. (äv. till 2): ödesdiger. BohuslT 6/3 1856, s. 2. Tiden är 829. De trenne åren hafva varit ödesrika både för Riket och för Ansgarius. Fahlcrantz 1: 214 (1863). Läggs nya vårdcentralen utanför Färjestadens centrum fattas ett ödesrikt beslut som under lång tid får negativa konsekvenser för handikappade och färdtjänstberoende. Ölandsbl. 5/4 2012, s. 11. —
(1) -SLAG. (öde- 1885 osv. ödes- 1879 osv.) (numera bl. tillf.) slag (se slag, sbst.1 1 j) av ödet. HforsD 1/8 1879, s. 4. Detta år korsades Perikles’ planer och beräkningar av ett fruktansvärt ödesslag, pesten, som .. härjade bland de hopträngda människomassorna. Almquist VärldH II. 1: 233 (1931). —
(3) -STUND. (öde- 1905 osv. ödes- 1902 osv.) om stund (se stund, sbst.1 1 (c)) då ngt betydelsefullt l. avgörande kan l. kommer att hända, avgörande ögonblick; jfr -dag, -tid, -timme, -år o. tid, sbst. 12 a, timme 1 b. Norrlands mörkaste ödesstund. SundsvP 23/12 1902, s. 5. —
-STÄMNING. (öde- 1904 osv. ödes- 1902 osv.) ödesmättad stämning (se stämning, sbst.2 5); jfr öde-stämning, sbst.2 SundsvT 16/6 1902, s. 3. Det var som om något av krigets spänning och ödesstämning hängt över det mullrande huset. Siwertz JoDr. 128 (1928). —
(3) -TID, sbst.1 (sbst.2 se öde, adj.1 ssgr). (öde- 1897. ödes- 1914 osv.) jfr tid, sbst. 12 (a), o. -stund. LandskrP 4/1 1897, s. 3. Låt mig bara säga, att vi enligt min mening lever i en ödestid för kvinnorna och därmed för hela mänskligheten. SvD(A) 1931, nr 308, s. 8. —
(3) -TIMME, äv. -TIMMA. ödesstund (jfr timme 1 (b)); särsk. i förb. med slå (jfr timme 5 slutet). När ödestimman är slagen för ett folk, då finnas tvenne möjligheter. GbgAB 10/4 1913, s. 4. Sir Winston Churchill blev i den brittiska nationens ödestimma sitt lands räddare, men någon stor politisk ledare var han aldrig. SvD(A) 9/7 1959, s. 4. —
(1 (, 2)) -TRAGEDI. (öde- 1835–1913. ödes- 1861 osv.) tragiskt ödesdrama. Atterbom PhilH 421 (1835). (Oidipus) är jämväl det oöverträffade exemplet på den s. k. klassiska ödestragedien, som visar människorna som lekbollar i ödets hand. Montelin VLittH 1: 103 (1930). —
(1 (, 2)) -TRAGIK. jfr -dramatik. Fyris 1883, nr 105, s. 3. Närmast tillhör detta sorgespel ödestragiken, hvilken vid denna tid bredde sig både i tysk och fransk poesi. Schück o. Warburg 2LittH 3: 44 (1913). —
(1) -TRO. tro (se tro, sbst.1 3) på att det som sker är förutbestämt av ödet; jfr -lära o. fatalism. Väktaren 1870, nr 51, Bih. s. 1. Både gammal och modern astrologi utgör en form av ödestro. NE 20: 424 (1996). —
-TRÅD. om en människas öde tänkt ss. en (av ödesgudinnorna spunnen) tråd (se tråd, sbst.2 3 b), livstråd; äv. allmännare l. förbleknat. Alla medborgares ödestrådar ligga i .. (tsarens) hand. EslöfT 4/12 1880, s. 1. Nornorna, som tvinna, nysta, afnysta och utspänna de lefvande väsendenas ödestrådar. Rydberg Gudas. 245 (1887). —
-TRÄD.
1) (†) till 1: mytologiskt träd som symboliserar ödet; särsk. i fornnordisk mytologi, om asken Yggdrasil. Rydberg Myt. 1: 484 (1886). Den jordburne urfadern ock urguden .. över vilken det heliga, individers ock folks framtid kännande ock bestämmande ödesträdet breder sin krona. Landsm. 1911, s. 517. UlricehT 4/4 1896, s. 3.
2) [ordet är en översättning av det vetenskapliga lat. namnet på växten] till 2, om den ss. krukväxt odlade klängväxten Clerodendrum thomsoniae Balf., brokklerodendrum. Ödesträd .. är en ytterst dekorativ, västafrikansk slingerväxt, som kan bli ända till 4 m. hög. Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 55 (1944). —
-TUNG. ödesdiger; jfr -tyngd o. skickelse-tung. DN 27/2 1888, s. 2. Här var det som han fattade och i ett ödestungt ögonblick .. meddelade sitt beslut. SvFlH 2: 332 (1943). —
-TYNGD, p. adj. tyngd (se tynga, v. 3 c) av sitt öde; äv.: ödestung. Man betraktar .. Oswald såsom en ny Hamlet, som den moderna tragediens ödestyngde hjelte. NDA 11/9 1883, s. 3. En ödestyngd tystnad inträdde vid dessa ord. Hammarling Wodehouse Åska 229 (1936). —
-VAL. om ödesavgörande (politiskt) val. Partiet står inför ett ödesval. Signalen 21/6 1917, s. 1. Avgörandet sker .. genom att personligheten ställes inför konsekvenserna av sitt ödesval. SvD(A) 11/12 1922, s. 15. —
-VÄV. jfr väv 1 e slutet α′. Ett mäktigt inslag i framtidens ödesväf. GbgP 30/1 1890, s. 1. De tolv ödesgudinnorna .. sjunga här, medan de väva ödesväven. Blanck NordRenäss. 84 (1911). —
(3) -ÅR, sbst.1 (sbst.2 se öde, adj.1 ssgr). (öde- c. 1700. ödes- 1902 osv.) jfr år, sbst.1 1 c, o. -stund. Isogæus Segersk. 99 (c. 1700). Valåret 2018 blir ett ödesår då vi måste ta ställning till vilket samhälle vi vill bygga. Femina 2018, nr 1, s. 10.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content