publicerad: 1917
EFTER äf3ter2, i sht i Sthm o. östra Götal. äv., i Skåne vanl. äf4ter (e`fter Weste), prep., adv. o. konj.
Ordformer
(e- G. I:s reg. 1: 1 (1521) osv. ä- G. I:s reg. 1: 6 (1521), Columbus Ordesk. 22 (1678), Linné Bref I. 2: 281 (1765), Wulff Leopardi 218 (1913). i- Vg fornm. tidskr. III. 3—4, Bil. 2, s. 20 (i handl. fr. 1583). — -pt(h)-G. I:s reg. 1: 1 (1521), O. Petri P. Eliæ c 2 a (1527), L. Andreæ A 1 b (1528), L. Petri Dial. om mess. 2 a (1542), G. I:s reg. 23: 307 (1552). -f(f)t(h)- G. I:s reg. 1: 31 (1521), NT 1526, Förspr. 2 a, Bib. 1541, Förspr. a 2 a osv. ätte Bureus Runa redux A 7 a (1644); ätter Columbus Ordesk. 22 (1678), Tidfördrijf A 3 a (c. 1695). — Med avs. på växlingen mellan -ft- o. -pt- kan följande anmärkas. Reformationens förstlingsskrifter, de O. Petri tillskrivna, men osignerade Men. fall o. 1 Underv. (1526) samt NT 1526, hava undantagslöst ef(f)t(h)er. I sina handskrifter o. i yngre tryckta o. signerade skrifter använda reformatorerna eljest själva nästan fullständigt konsekvent epter (O. Petri i Sthms tänkeb. 1 (1524—1526; egenhänd. mskr.), skrifterna fr. 1527 o. 1528, Handb. (1529—1537), Ps. (1536), Men. skap. (c. 1540; egenhänd. mskr.); L. Petri Dial. om mess. (1542; egenhänd. mskr.); L. Andreæ i G. I:s reg. 2: 259 ff. (1525), Kort underv. (1528); likaså den anonyma Mess. (1531—1537)). Undantag bilda bl. L. Petri Vigv. (1538), där icke få exempel på effter finnas, samt O. Petri Kr. (c. 1540; icke egenhänd. mskr.), där skrivningen växlar i olika partier. I Bib. 1541 är effter ensamt rådande, likaså i de samtidigt i Uppsala tryckta nya upplagorna av Handb. o. Mess. I tryckta skrifter av reformatorerna från senare tid är samma stavning genomförd (L. Petri Post. (1555) o. senare arbeten av samme författare). I G. I:s reg. växlar intill början av 1540-talet skrivningen starkt, ofta äv. inom samma dokument. Skrivningen med -pt- är emellertid exempelvis nästan undantagslöst genomförd i Riksregistr. F 1534—1536 (G. I:s reg. 9: 209—10: 114). Mot slutet av 1540-talet har skrivningen ef(f)ter, praktiskt taget, fullständigt undanträngt skrivningen epter)
Etymologi
[fsv. æpti(r), æfti(r), ætti(r); jfr sv. dial. ätte(r) (ävensom ätt), i allm. accentuerat 32, i östliga delar av mellersta Götal. äv. 40, motsv. d. efter, nor. dial. ette(r), itte, isl. eptir, eftir. Ordet är en komparativbildning med ieur. suffixet -tero till en stam, motsv. antingen ieur. ap- i lat. ab, gr. ἀπό, sanskr. apa, av, från (se AF), l., snarare, ieur. op- i gr. ὄπι-ϑεν, baktill, efteråt. Med annat avljudsstadium i suffixet föreligger ordet i fsv. apter, after, atter, motsv. d. atter, isl. aptr, got. aftra, fsax. aftar, mnt., nt., mnl. o. holl. achter, feng. æfter, eng. after, fht. aftar, t. after- (se AFTER, AKTER, ävensom ÅTER). Det i ordet urspr. föreliggande -ft- utvecklades i fsv. (åtminstone i vissa dial.) till -pt-, vilket i sin ordning övergick till -ft-. Formen med -tt- är, redan i fsv., uppkommen i svagtonig ställning. Under det att i sv. dial. o. i det ä. (uppsv.) talspråket svagtonighetsformen ätter väl ganska tidigt o. överallt genomfördes (jfr: Man säijer mäst ätter ... Läs ”ätter” ok skrif ”efter”. Columbus Ordesk. 22 (1678). Ätterr .. Sic .. hodie Svecorum vulgus loqvitur. Hof Dial. vestrog. 329 (1772)), blev i skriftspråket o. i det senare vårdade talspråket efter den uteslutande använda formen av ordet. I sht i vissa delar av Götal. har den ursprungliga accentueringen 32 ersatts med accentueringen 40; detta äv. i sådana trakter, där dialekten har 32. Denna accentuering 40 är uppkommen vid nyaccentuering av ordet användt i svagtonig ställning. Formen med i- angiver ett dialektalt uttal, sannol. uppkommet i svagtonig ställning, möjl. med understöd av det i senare stavelsen urspr. stående -i-; jfr sv. dial. et3er2 med slutet e- (Bohuslän o. Dalsl.) o. nor. dial. itte. — Bet.-utvecklingen har i flera fall sin parallell i o. har delvis påverkats av (nt. na, holl. na(ar) o.) t. nach]
Anm. Liksom andra liknande partiklar sluter sig efter oftast till satsens verb, med vilket det ingår mer l. mindre nära förbindelser. Det fungerar i dylikt fall dels klart som prep. (se I), dels antager det funktion av adv. (se II). I förra fallet är det i regel obetonat, i det senare blir det i regel betonat. Emellertid finnas också fall som icke strängt följa denna fördelning. Även i förbindelser med betonat efter bevarar detta, vid sidan om sin nya adverbiala anv., ofta i större l. mindre utsträckning sin funktion som prep. I andra fall står efter klart adverbialt, men har trots detta bevarat sin undanhållna accent (se II 10). Alla dessa icke fullt entydiga fall återfinnas under II.
I. prep.
Anm. Fordom styrde efter, liksom i fsv. i vissa anv., stundom dativ. Effther laga Dommom. G. I:s reg. 1: 30 (1521). Itt såår effter brenningenne. 3 Mos. 13: 28 (Bib. 1541; i samma vers i samma anv. ack.).
Översikt
Översikt av betydelserna.
A. i lokal bem.
1) om befintlighet bakom ngt.
2) om rörelse bakom ngt i samma riktning som detta.
3) om rörelse l. befintlighet utmed l. på l. i ngt långsträckt l. om utbredning över en yta.
4) om utsträckning intill en viss punkt.
5) i vissa rörelseadv.
B. om förhållanden som uppstå l. förefinnas när ngn l. ngt avlägsnar sig l. försvinner.
6) om det förh. att ngn l. ngt är l. blir kvar.
7) om det förh. att ngt nytt uppkommer.
8) om det förh. att ngn l. ngt saknas l. fattas.
C. om en strävan att uppnå ett visst mål l. syfte.
9) vid olika grupper av uttr. (med bet. ’gå', ’leta', ’ropa', ’spana', ’forska', ’längta' m. m.).
10) övergående till att beteckna ett orsaksförh.
D. i temporal bem.
11) angivande ett verkligt tidsförh.
12) med bibet. av ett orsaksförh.
13) med bibet. av ett motsatsförh.
E.
14) om plats i en rangordning.
F. om överensstämmelse med ngt.
15) om det förh. att ngt är rättesnöre, måttstock, mönster l. källa l. dyl. för ngt.
Särskilt märkas följande konjunktionella uttr.:
temporala: efter det, efter att, efter det att, efter det som, efter som, efter sedan, se 11 c γ.
kausala: efter att, efter det, efter det att, efter ty, efter ty att, efter för, efter som, efter såsom, efter såsom att, se 12 slutet.
komparativa: (allt) efter som, se 15 f α; efter dess, efter ty som, efter som, efter såsom, se 15 f ε.
A. i lokal bem. o. därur närmast utvecklade anv.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. eng.] (†; se dock nedan) för att uttrycka det förh. att ngn l. ngt befinner sig på rygg- l. baksidan av ngn l. ngt: bakom. Jach .. hörde effter mich en stoor röst så som en baswn. Upp. 1: 10 (NT 1526; öv. 1907: bakom). Petreius Beskr. 1: 93 (1614). — särsk. [jfr motsv. anv. i d.] (fullt br.) för att uttrycka det förh. att i en serie av i rummet bakom varandra befintliga personer l. på varandra följande föremål ngn l. ngt intager en plats längre tillbaka l. längre från utgångspunkten än ngn annan (ngt annat) resp. sista platsen. Han stod efter mig i kön. Efter cystidekalken följer en knölig, mindre inverterad kalk. Törnquist Bergbyggn. inom Siljansomr. 44 (1883). Om .. zinkskifvan i hvarje (elektriskt) element förenas med koppar- eller kolskifvan i det följande .., sägas elementen vara ordnade (kopplade) efter hvarandra eller i serie. Moll Fys. 3: 45 (1899).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] för att uttrycka det förh. att ngn l. ngt rör sig l. förflyttas, följande i spåren ngn annan (ngt annat) som själv(t) rör sig framåt; ofta: bakom. Åka efter en häst l. två hästar l. efter parhästar, åka på fordon, draget av en l. två hästar l. av parhästar. Skidåkning efter häst, skidåkning med användande av häst som dragare. Jaga efter hund, jaga med användande av hund för att uppspåra villebrådet. Joel 2: 3 (Bib. 1541). Wele wij wara fortenckte vdj, att skynde pen(ninga)r nog nidh, effther edher. G. I:s reg. 14: 125 (1542). Efter dem kom Frithiof i mantel blå. Tegnér 1: 10 (1825). (Timmerträd) som .. släpades över vattnet efter ekorna. Heidenstam Svenskarna 1: 72 (1908). — jfr BAK-EFTER. — särsk. mindre eg.: åt det håll där (ngn l. ngt) avlägsnar l. avlägsnat sig; i riktning mot (ngns l. ngts) rygg- l. baksida. Ormen sputadhe vthur sin mwn watn såsom en ström effter quinnona. Upp. 12: 15 (NT 1526). När Mose gick vth til tabernaklet, så stoodh alt folcket vp, .. och sågho effter honom, til tess han kom in vthi tabernaklet. 2 Mos. 33: 8 (Bib. 1541). Tecki gnällde efter vagnen, hvars rassel blef allt svagare borta i vägen. Berg Där kriget rasar 105 (1915).
3) för att uttrycka det förh. att ngn l. ngt rör sig l. förflyttas l. befinner sig utmed l. på l. i ngt som äger en viss utsträckning (på längden): längsefter, utefter. — jfr LÄNGS-EFTER, UT-EFTER. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i isl. o. ä. eng.] i fråga om rörelse utefter ngt långsträckt: utmed, utefter, längsmed. Thetta nödgade mig föra handen, (navel-)strängen efter, uti (liv-)Modren, at lossa (ett fastvuxet stycke av moderkakan). Hoorn Välöfv. jordg. 2: 16 (1723). (Nils) sprang söderut efter kusten ända ner till fyren. Lagerlöf Holg. 1: 131 (1906). jfr: De stora stråkvägarna till Skåne och Halland gingo .. (i forna tider) efter Nissan och Lagan. Sandström Natur o. arbetsliv 1: 139 (1908). jfr b. — särsk. i förb. med sbst. längd, i uttr. efter ngts (hela) längd, utefter l. gm ngt i dettas längdriktning, stundom äv. efter längden, på längden, längsefter. Gångstigen följer vägen efter hela dess längd; jfr b. (Stenen) har en skapnad af en efter längden klufven sockertopp. Wigström Folkdiktn. 2: 83 (1881). Inom ett par minuter är stocken genomskuren efter hela sin längd och förvandlad till plankor och bräder. Sandström Natur o. arbetsliv 2: 3 (1910).
b) (mindre br. utom i Norrl. o. Sveal.) i fråga om befintlighet utefter ngt långsträckt: utmed, utefter, längsefter. Geijer II. 3: 179 (1834). Tätt intill spiseln efter vänstra långväggen (står i fäboden) en vedlår. Hülphers Ångermanl. 161 (1900). (Järnvägsingenjören) kände dem alla efter banan. Didring Malm 1: 256 (1914).
c) [jfr motsv. anv. i isl.] (mindre br. utom i Norrl.) i fråga om rörelse fram på en långsträckt bana: (vägen l. dyl.) fram(åt); uppför l. nedför; utefter l. uppefter l. nedefter; på. Om en punkt rör sig efter en rät linie (osv.). Lindelöf An. geom. 3 (1864). Från S Lindberg kan man antingen efter god gångväg nedgå till .. Västgärde järnvägsstation, eller ock efter god körväg komma till .. byn Sjugare. Sv. turistfören. resehandb. 1: 6 (1894). Känna rysningar efter ryggen. Mörner Plaisir 18 (1897); jfr e. (Sedan gudstjänsten slutat,) gå (brud o. brudgum) bredd i bredd efter ”stora gången”. A. Wadström i Hembygden 1911, s. 89. — jfr FRAM-, MIDT-, NED-, UPP-EFTER m. fl.
d) (mindre br. utom i Norrl.) i fråga om befintlighet i ngt i dettas längdriktning: i, genom. En sten, nu insatt i kyrkomuren efter den östra gafvelen. Eneman Resa 1: 27 (1711). En bekväm vind, sträckande sig efter hela huset. PT 1911, nr 66 B, s. 3. — jfr MIDT-EFTER.
e) [jfr motsv. anv. av ä. eng. after] (mindre br.; se dock α o. β) i fråga om rörelse fram över l. utbredning över ytan av ngt: utmed, utefter, uppefter; på. Handl. Finl. öden 1: 326 (c. 1730). Svansen (på musen) ligger slingrande efter marken. Rosenius Naturstycken 14 (1897). Aprikoser, persikor och utsökta päron växa (i de skånska trädgårdarna) på spaljé efter murarna. Sandström Natur o. arbetsliv 1: 24 (1908). — särsk.
α) (fullt br.) i uttr. vara gjuten, smyga sig efter ngt (kroppen osv.) l. dyl., ligga tätt åt ngt (kroppen osv.); om kläder, skinnet o. d. Hagberg Shaksp. 9: 221 (1850). Den sjuke, hvars skjorta var våt af ångestens svett och låg smetad efter hans skulderblad. Strindberg Utop. 234 (1885).
β) (fullt br.) i uttr. hästen ligger efter marken, hästen springer i sporrsträck. C. V. A. Strandberg 2: 151 (c. 1859).
Anm. till 3. I denna bet. står prep. stundom efter det ord den styr. Hoorn Välöfv. jordg. 2: 16 (1723; se under a). En ofantlig mängd menniskor voro samlade hela vägen efter. SDS 1898, nr 216, s. 2.
4) [utvecklat ur 3 b; jfr motsv. anv. i isl.] så långt som till, intill; vid. Huset är intecknat efter skorstenarna, huset är intecknat upp till fulla värdet. Carlstedt Her. 2: 55 (1833). Jag stod nere i jorden efter axlarna. C. Säve hos Dybeck Runa 1845, s. 91. (Eken) ryker af jemt efter (fågel-)boet. Wigström Folkdiktn. 2: 172 (1881).
5) [utvecklat ur 3] i ssgr med rörelseadverb.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] motsv. en ssg med -ifrån; jfr FJÄRRAN-, HEMMAN-, HÄDAN-, INNAN-, NEDAN-, NORDAN-, SUNNAN-, UTAN-, VÄSTAN- o. ÖSTAN-EFTER.
B. i fråga om förhållanden som uppstå l. förefinnas, när ngn l. ngt avlägsnar sig l. försvinner samt i därav utvecklade anv.
6) för att uttrycka det förh. att ngn l. ngt är kvar l. över (l. att ngt sker l. göres med ngt som är kvar), sedan ngn l. ngt avlägsnat sig l. försvunnit.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. isl.] i fråga om kvarstannande l. om verkligt kvarlämnande av ngt på en plats från vilken ngn beger sig; liktydigt med: när (personen i fråga) går l. reser l. flyttar l. passerar l. gick osv. l. gått osv. G. I:s reg. 4: 325 (1527). Jag lott stå Ehnn kiste Effter mig ij ståckholm. M. Lewenhaupt (1579) i Sv. autografsällsk. tidskr. 2: 44. Äganderätten gick förlorad, om man lämnade .. (leksakerna) ute efter sig. De Geer Minnen 1: 8 (1892). Ungfåglarna stanna ofta kvar i norden efter de äldre. Ericson Fågelkås. 2: 9 (1907).
b) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. isl.] i fråga om kvarlämnande vid ett bortgående gm döden; liktydigt med: kvarlämnad av (ngn vid hans osv. död), kvar vid (ngns död), vid l. efter (ngns) död; ss. l. i arv av (ngn död); till minne av (ngn död). G. I:s reg. 1: 63 (1523). Änkian haffver en vacker gål .. effter sina föräldrar. Rudbeck Bref 7 (1662). Oden införde den seden at resa Bautastenar efter berömlige Män. Schönberg Bref 1: 34 (1772). Om de hade bränt upp kläderna efter vandrerskan(, hade hennes sjukdom ej spridt sig). Lagerlöf Holg. 2: 335 (1907). — särsk. (mindre br.) i uttr. berätta l. omtala ngt efter ngn, berätta ngt om ngn (som är död) (jfr 15 f β β'). Flere sådana mindre rättvisa tilltag berättas efter honom. Fryxell Ber. 3: 186 (1828).
c) [jfr motsv. anv. i d.] i utvidgad o. oeg. anv.; i fråga om det förh. att ngn övertager l. får ngt av en annan utan att det från dennes sida är ett kvarlämnande. Alla aathlefwor ok seder hafwe j efther Swenske. G. I:s reg. 1: 49 (1523; till inbyggarna i Halland o. Skåne). ”Lilla Eugenie är så difficile”, brukade (modern) .. säga till sina vänner. ”.. Det har hon efter mig, jag gifte mig också sent.” Edgren Ur lifvet 1: 29 (1883).
d) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] för att uttrycka det förh. att ngt återstår l. finnes kvar ss. rest av ngt, sedan detta självt splittrats l. förfarits l. försvunnit i sin ursprungliga form; i sht i prep.-uttr. bestämmande ett ord som betyder lämning, rest o. d.; liktydigt med: (som finnes kvar l. som utgjort en del l. delar) av. Murenius Acta visit. 278 (1654). (Pojken) smorde sig med kvarlevorna efter studentens kvällsvard. Lagerlöf Holg. 2: 202 (1907). Rostiga spikar efter likkistor ha blivit upptagna ur de gamla gravarna. Heidenstam Svenskarna 1: 67 (1908). I Gustaf-Vasakyrkans krypta jordfästes i går stoftet efter direktör .. S. PT 1910, nr 46 A, s. 2.
e) [jfr motsv. anv. i d.] för att uttrycka det förh. att, när ngn gått l. slutat ngt, ngt göres l. sker som på ett l. annat sätt står i samband med bortgåendet l. med avslutandet av verksamheten. Utplåna l. sopa igen spåren efter sig. At förekomma det dricka ei skal surna, så kommer det .. förnämligast derpå an, .. at den som tappar, väl sätter igen tappen och svickan efter sig. Dahlman Reddej. 154 (1743). Sjukdomen (älvabläster) har fått sitt namn därav, att älvorna fått fatt i någonting, som kastats ut efter den ifrågavarande personen. E. Wigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 423; jfr α. — särsk.
α) i uttr. göra rent l. i ordning efter sig l. ngn l. dyl. Slå ut tvättvattnet efter dig! 2. Quinfolk som twättade i kyrkian effter Conterfeiaren (som arbetat där). Växiö domkyrk. räk. 1670, s. 227. (A. J. Retzius) visste att ordna väl efter sig. Fürst Retzius 14 (1907).
β) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] i uttr. stänga, låsa, regla osv. dörren efter sig l. ngn, låta dörren stå öppen, på vid gavel osv. efter sig, stänga osv. dörren, när man osv. går l. gått. Lot .. smelte dörena igen effter sigh. 1 Mos. 19: 6 (Bib. 1541). Han .. hade tagit till flykten .. och lämnat alla dörrar ut till trappan efter sig öppna. De Geer Minnen 2: 269 (1892).
7) [utvecklat ur 6 d] för att uttrycka det förh. att ngn l. ngt uppkommit ur l. leder sin härkomst från ngn l. ngt, eg. o. urspr. sedan denne l. detta försvunnit.
a) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] för att uttrycka det förh. att ngt (delvis) nytt uppkommit l. finnes kvar, i o. med l. sedan det som föranledt l. framkallat detsamma försvunnit (i sin gamla form); liktydigt med: (framkallad l. föranledd) av; stundom övergående till att angiva ett rent orsaksförh. Mjölken har smak efter kärlet. Itt såår effter brenningenne. 3 Mos. 13: 28 (Bib. 1541); jfr 12. (Björnen) var mager, och han bar tydliga märken efter dålig behandling. Nyblom Hum. 100 (1874). Se här, hon är ännu rödblå på fingrarna och om munnen efter bären, som hon nyss gick och plockade. Heidenstam Svenskarna 1: 79 (1908). Där var en djup grop efter en granat på fältet. Berg Där kriget rasar 87 (1915). — särsk. [jfr t. riechen, schmecken nach etw.] (numera knappast br.) i uttr. smaka l. lukta l. dyl. efter (ett visst ämne), smaka osv. ngt. (Då svavelkis slås mot stål,) stincker (den) mera efter Svafvel, än rätta kopparmalmen. Bromell Bergart. 15 (1730). Det smakade ju ändå en smula efter fågel. Cygnæus 6: 300 (1867).
b) för att uttrycka det förh. att ngn l. ngt har sitt upphov i ngn annan (ngt annat). — särsk.
α) för att uttrycka det förh. att ngt utgör avkastningen av l. är en produkt av ngt: av; ur. G. I:s reg. 10: 270 (1535). 2 march ull effter hvart får. Därs. 23: 434 (1552). Beck efter trätjära. Arkiv f. kemi II. 36: 18 (1907).
β) (föga br.; se dock nedan) för att uttrycka det förh. att ngn är son l. dotter till l. avkomma av ngn l. överhuvud har sitt ursprung i ngt; ofta: till; ngn gg: ur. Stiernhielm Fateb. (1643; under affolster). När har man någonsin sett en frodig planta efter ett förderfvadt frö? J. Wallenberg 251 (1771). De voro Minyer, samt söner efter de hjeltar, som hade seglat på Argo. Carlstedt Her. 2: 116 (1833). Högberg Vred. 3: 422 (1906). — särsk. (fullt br.) för att angiva förhållandet mellan ett djur o. (en av) dess föräldrar, särsk. fadern; i sht i uttr. vara fallen efter (ett visst djur). G. I:s reg. 19: 154 (1548). En treårig hingst .. efter Ineij undan Lucia. SD(L) 1893, nr 170, s. 9.
8) för att uttrycka det förh. att det föreligger en ledighet l. tomhet l. brist, eg. sedan ngn l. ngt gått bort l. försvunnit l. icke (mera) förefinnes.
a) [jfr motsv. anv. i d.] i eg. anv. (År 1706) avancerade baron .. Ribbinder till öfverstlieutnant af Närkes infant(eri) i stället effter Cronman. L. Kagg (1706) i Hist. handl. 24: 82. I ledigheten efter framlidna statsrådet F. F. Carlson har Akademien .. till ledamot utsett biskopen m. m. Claes Herman Rundgren. Ljunggren i 3 SAH 2: 8 (1887).
b) i oeg. anv.
α) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] vid uttr. som beteckna en känsla av tomhet l. saknad l. sorg, när ngn l. ngt avlägsnat sig l. försvunnit, framför det ord som betecknar den l. det som försvunnit osv.; stundom närmande sig 9 j. E. G. Geijer (1805) i Sv. mem. o. bref 7: 47. Hon leds efter Gustaf, som nu håller på med styrmansexamen. Lönnberg Blad fr. skär. 27 (1876). Det är bra tomt efter Viktor Rydberg. C. Snoilsky (1890) hos Warburg Snoilsky 443.
β) vid uttr. som beteckna brist, framför det ord som angiver vad som fattas. Murenius Acta visit. 272 (1653). (Det) är .. mycket knapt effter fourage. C. G. Rehnsköld (1705) i Karol. krig. dagb. 9: 150. Tänk, om vi alla hade så ondt efter bränslet. PT 1905, nr 242, s. 3. jfr: Nöd war effter watn både för folck och kreatur. Swedberg Dödst. 554 (1711).
γ) [utvecklat ur β] (mindre br.) vid uttr. som beteckna överflöd, rikedom o. d., framför det ord som angiver vari överflödet osv. består; oftast med negation. Lindberg o. Johansson Karlskoga 152 (i handl. fr. 1685). Så godt der (i Turkiet) var efter fint hvetebröd, så var i Norrige ondt efter hafrebröd. J. D. Hultman (c. 1734) i Handl. t. C. XII:s hist. 1: 64; jfr β. Rothof Hush. 29 (1762). Porthan Bref t. Calonius 269 (1796).
C. ifråga om en strävan att uppnå ett visst mål l. syfte.
9) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] vid l. i uttr. som beteckna en rörelse l. en handling l. en känsla som är riktad på ngt, framför det ord som betecknar målet för l. syftet med handlingen l. strävandet. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. eng.] vid (stundom underförstådda) rörelseverb o. därmed likartade verb; liktydigt med: för att söka, för att hämta, för att skaffa, för att få (tag i). Laath .. (skeppen) löpa .. tiil kalmarna epther færsth folk. G. I:s reg. 1: 104 (1523). Skalckar och ribalder (dvs. löst folk), som på landzbygden .. gå effter almosa. Rudbeckius Kyrkiost. 47 (c. 1635). Ett par pojkar med långa ben skickades ner till bygden efter hackor och spadar. Lagerlöf Holg. 2: 268 (1907). (Åbergson) åkte ner till Orsa kyrkoby där det var närmast efter läkare. Dahlbäck Åbergson 264 (1914).
b) (numera mindre br.) vid uttryck med bet. ’jaga' l. ’fiska' l. dyl. (jfr j). Fiska efter sviskon i soppan. Jagt .. efter Hiort, Elgh eller Råå. Lagförsl. 58 (1609). Sedan äldre tider har kronan .. ansetts äga rätt till fisket efter lax, ål, sik och id i de norrländska älfvarna. PT 1913, nr 147 A, s. 3.
c) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] vid verb med bet. ’slå', ’kasta', ’gripa', ’taga', ’sträcka sig' o. d., ävensom ’måtta', ’sikta', ’skjuta' o. d.; liktydigt med: i avsikt att träffa l. nå l. få fatt i, med (ngt) ss. mål. Then som drömer achtar, han tagher effter skuggan. Syr. 34: 2 (Bib. 1541; öv. 1915: griper efter). När man har lagt an, sifftar man gemenligen effter mit uppå Karlen, som man wil skiuta åth. Söderman Ex.-book 51 (1679). (Erik XIV) Sticker efter Göran (Persson), som viker undan. Strindberg G. Vasa 94 (1899). — särsk. i uttr. draga, hämta osv. efter andan (se ANDE I 1 a β).
d) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. eng.] vid verb med bet. ’leta' l. ’söka' o. d.: för att finna. G. I:s reg. 3: 1 (1526). Leta icke efter lyckans ö! Rydberg Dikt. 1: 65 (1882). — i numera obr. förb. Man väljer efter liljan, tills man får sorumpan. Granlund Ordspr. (c. 1880).
e) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. eng.] (numera föga br.) vid uttr. med bet. ’vänta' i eg. bem.: för att invänta (ngn l. ngt) l. för att få (ngt); ofta: på (jfr j). G. I:s reg. 1: 253 (1524). Effter godh Maat och from Hustrw, bijdar man intet för länge. Grubb 176 (1665); jfr j. Folcket står uthi regnet och väntar effter prästen. Växiö domk. akt. 1686, nr 244. Roland Minnen 22 (c. 1748). jfr: Han .. pläghade sitia effter almoso, wedh then sköna dörena för templet. Apg. 3: 10 (NT 1526).
f) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) vid uttr. med bet. ’arbeta', ’slita ondt', ’plåga (ngn l. sig)': för att erhålla, för att skaffa. The gode men af adelen .. besväre cronenes bönder effter skiutzhester. RA 1: 274 (1540). Grönländarn måste arbeta otroligt efter en rå föda. C. A. Ehrensvärd 87 (1782).
g) (†) vid uttr. med bet. ’använda', ’bruka': för att erhålla, för att skaffa (ngn l. ngt). O. Petri Men. skap. 40 (c. 1540). Iag (blev) brukader eft(e)r Kundskap och fångar. S. Löfvingh (c. 1730) i Handl. Finl. öden 1: 407.
h) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. eng.] vid uttr. med bet. ’spana', ’se (sig om)' o. d., ’höra', ’lyssna' o. d. samt ’fråga', ’spörja', ’forska', ’hålla räfst' o. d., förr äv. ’gissa'; liktydigt med: för att få reda på var (ngn l. ngt) befinner sig l. om (ngn l. ngt) skall komma l. inträffa l. vem l. vad (ngn l. ngt) är, för att upptäcka (ngn). G. I:s reg. 9: 179 (1534). Borgemästaren .. såg i wrån efter Eldgaffelen. Växiö rådstur. prot. 1653, s. 802. Gudz willia, effter hwilken wij intet gisza kunna. Sylvius De Mornay Rel. vissh. 408 (1671, 1674). När något oächta Barn skal döpas, bör .. Prästen fråga effter thes Föräldrar. Kyrkol. 3: 11 (1686). Och åter bland kämpar jag spejande stod / Efter skepp i det fjerran blå. Geijer I. 3: 183 (1811). Med .. spänd otålighet lyssnade jag efter ljudet af hennes steg. De Geer Minnen 1: 97 (1846, 1892). — särsk. (†) i förb. se l. akta efter l. dyl. i överförd anv., se på, akta på (jfr AKTA I 2 b). Wij som icke see effter the ting som synas, vthan the som icke synas. 2 Kor. 4: 18 (NT 1526; öv. 1907: se på). C. R. Nyblom hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 96 (1901).
i) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. eng.] vid uttr. med bet. ’skriva', ’signalera' o. d.: för att (ngn l. ngt) skall komma l. bringas; ävensom vid uttr. med bet. ’ropa', ’skrika' o. d.: för att erhålla (ngt); stundom närmande sig j. Ther som .. ther vordher screffuedh epther hanum(,) thaa (osv.). G. I:s reg. 1: 247 (1524). Tidehvarfvets allmänna rop efter upplysning. Broocman Ty. underv. 2: 43 (1808). Fågelungars skrik efter mat och uppassning. Gellerstedt Fr. hult 13 (1906). — (numera föga br.) vid uttr. som betyda ’ropa', ’skrika' o. d.: för att (ngn) skall lystra l. komma, på. Då .. ropade (Sara Jonsdotter) efter Nils Suart som war vthi .. Måns Perssons huss. Växiö rådstur. prot. 1654, s. 901. Mösset .. hvisslade efter sin bästa vän och bjöd henne på stearinkalas. Topelius Sommarsjö 1: 122 (1897).
j) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. eng.] vid (ofta bildl.) uttr. med bet. ’sträva', ’begära', ’längta' o. d.: att komma åt, att få, att behålla. Jaga efter popularitet (jfr b). Hunger l. törst efter guld. Vänta efter Herrens tillkommelse (jfr e). The öffuerste presterna .. sökte effter ath the kunde förgöra (Jesus). Luk. 19: 47 (NT 1526). (Lybeckarna) stå epter wårtt argesta. G. I:s reg. 9: 9 (1534). Ryssen hadhe intet alffuar: öronen klijade på honom effter en ny Herra. Petreius Beskr. 2: 144 (1614). Längtan efter fred. Malmström Hist. 5: 152 (1877). Nu förstår jag .. hvarför vakerskorna äro så tokiga efter kaffe. Benedictsson Pengar 178 (1885). De hungriga småbarnen, som städse gapa efter mer. Ericson Fågelkås. 2: 22 (1907; om fågelungar). jfr: Kom för Rätta .. Pheer hanson, Och kärde till Philip bengdtson .. effter 2 ℔ Talgh. Ekenäs domb. 1: 136 (1649). jfr äv. uttr. smaka efter mer, om maträtt: smaka så godt att man önskar mer därav (se SMAKA). — i numera obr. förb. (Jakob Bagge) skulle .. handla effter freden, så myket som möijeligit wara kunne. Tegel G. I 2: 329 (1622).
10) [jfr motsv. anv. i d.] (hvard.) uttryckande ändamål l. syfte l. angivande ett orsaksförh.; i sht styrande ett i satsens spets stående frågepronomen: för. Hvad står I efter där? Knöppel Mannsschol. 18 (1741). Hvad fan darrar ni efter. Lindegren 1: 42 (1805). Ni får ju (efter min död) allt det som jag har sparat och har intet att lipa eller gråta efter. Engström En bok till 138 (1909).
D. i temporal bem.
11) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] för att uttrycka det förh. att ngt faller senare i tiden än ngt annat. — jfr DÄR-, HÄDAN-, HÄR-EFTER.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] för att uttrycka det förh. att ngt fortgår från en viss tidpunkt räknat: från (och med); jfr allt efter (se ALLT, adv. 3 b γ). Epter thenne her dag. RA 1: 4 (1522). Efter sitt nionde år begynte Gustaf Adolf bivista allmänna rådslagen. Hallenberg Hist. 1: 31 (1790). Från och efter den 30. Maji. Växiö domk. akt. 1796, nr 350. Närmare underrättelser Linnégatan 4 .., Jansson, efter kl. 3. SD 1917, nr 112, s. 15 (i annons). — särsk. i förb. efter detta, hädanefter (se DENNE I 2 c δ γ').
b) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] för att uttrycka det förh. att ngt inträffar sedan en viss tid förflutit: när (så o. så lång tid) gått. Effter fyratiyo daghar, lät Noah fenstret vp, på Arkenom. 1 Mos. 8: 6 (Bib. 1541). Efter år kom vandrarn åter. Geijer I. 3: 283 (1815). Melin De svarte vik. saga 127 (1910). — (†) i förb. efter kort, inom kort. Ullman En sv. grefves händ. 72 (1782).
c) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] för att uttrycka det förh. att ngt inträffar vid en senare tidpunkt än ngt annat.
α) [jfr motsv. anv. i fsv.] framför ett ord som betecknar tid: (vid en tidpunkt) senare än, följande på. Odhensdaghen näst epter Marci evangeliste. O. Petri i Sthms tänkeb. 1: 3 (1524). Första Blijda effter Trettonde Dagh, / Tretton Wekor effter är Sädeslagh (dvs. mejar man säden). I. Erici Colerus 1: 11 (c. 1645). Sundet, som skiljer Europa ifrån Africa, gingo vi den 14. efter midd. igenom. Hasselquist Resa 14 (1749). (Vi) måste .. uppskjuta vår resa till efter pingst. Brate Sv. spr. 153 (1898).
β) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] framför ett verbalsbst. (abstr. l. konkretare) l. i ett verbalt uttr. (infinitiv- l. participialkonstruktion) l. annat uttr. med verbal innebörd, likvärdigt med en temporal bisats, inledd av ’då', ’när', ’sedan' l. ’efter det att' o. innehållande det mot vbalsbst:et svarande, resp. i det verbala uttr. ingående verbet i tempus för förfluten tid. Scriffuit oc giffuit i Vesteraars arum epter Gudz byrd Tusendhe femhundrade tiugu oc pa thet första. G. I:s reg. 1: 4 (1521; i datering av brev). Epter sin faders döödh. Därs. 27. Det gamla qvädet ”Efter maten bör du stå eller tusende steg gå”. Thorild 4: 179 (1795; lat.: post cænam stabis seu passus mille meabis). Ännu efter en mils resa såg han .. (modern) i sin föreställning gråtande stå på farstutröskeln. C. F. Dahlgren 4: 121 (1831). Efter en kall helsning lemnade drottningen rummet. Crusenstolpe Mor. 6: 410 (1844). Den Wallinska omarbetningen (av Lindbloms katekes) erhöll, efter den nya upplagan deraf, ifrån alla sidor ett rättvist bifall. Agardh Bl. skr. 1: 77 (c. 1855). Jag .. återvände till Stockholm, efter att hafva julat på Stjernholm. De Geer Minnen 1: 60 (1892). Efter studier i Upsala, blef .. (C. J. L. Almqvist) huslärare hos en finsk baron Hisinger. Sylwan Sv. lit. 4 (1903). Efter supéen vidtog en animerad kotiljong. PT 1912, nr 229 A, s. 2. — särsk.
α') [efter liknande lat. konstruktion; jfr motsv. anv. i fsv.] framför ett sbst., föregånget av ett p. pf.; numera nästan bl. (i normalprosa o.) framför ett verbalsbst., ett sbst. med verbal innebörd l. ett sbst. uttryckande tid. Efter väl förrättat ärende. Efter en i sus och dus tillbragt natt. Effter affhandlade saker fohr Konungen åth Stockholm. Girs G. I 98 (c. 1630). Efter erhållne fleste röster. 1 SAH 1: 25 (1786). Vi sutto efter slutad dag / vid aftonbrasans sken, / den gamle fänrik Stål och jag. Runeberg E. skr. 1: 2 (1846). Efter företagen dissektion. Rydberg Varia 131 (1894).
β') i elliptiska uttr. — [jfr motsv. anv. i fsv.] Efter barn, efter sin son, dotter, efter N., efter att hava födt l. fått barn, sin son osv. (se BARN I 1 c ε); numera bl. i uttr. (ligga, dö osv.) i barnsäng efter sin son osv. (se BARNSÄNG 1 b α, ε). — [jfr motsv. anv. i fsv., ävensom t. nach o. fr. après; väl efter lat. post Christum natum] efter Kristus (förkortat e. Kr.), efter Kristi födelse. (Ulfilas' Nya testamente,) skrifwid wid 360. Åhr effter Christum. Stiernhielm VgL Ordel. (1663; under husl). Augustus dog .. år 14 e. Kr. 2 NF 2: 417 (1904).
γ) ingående i temporala konjunktionella uttr. med bet. sedan. — [fsv. äptir þät; jfr motsv. anv. i ä. d., ävensom holl. nadat (ä. holl. naar dat) o. t. nachdem] i uttr. efter det. Året ther effter .. lät her Steen drotningena fara heem .. igen, effter thet the Lybeske och påwans legat .. handlat hadhe ther om. O. Petri Kr. 300 (c. 1540). (Jag) fick .., få veckor efter det jag lämnat universitetet, .. en aflönad anställning. De Geer Minnen 1: 55 (1892). — [fsv. äpter þät at; jfr motsv. anv. i ä. d.] i uttr. efter det att, förr äv. efter det nu att. Epter thet nw at konung Waldemar hade wedhersakat alt rikit .., så war han stundom i Danmark och stundom här i Swerige. O. Petri Kr. 95 (c. 1540). Wulff Petrarcabok 63 (1905). — [fsv. äptir at; jfr motsv. anv. i d.] (vard.) i uttr. efter att. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 67 (1807). Efter att vi fick ungen här, så har .. (flickan) fått litet annat att tänka på. Strindberg Hafsb. 16 (1890). Doktor Svante anlände .. strax efter att husfru Margareta hade begifvit sig till Kortebo. Rydberg Vap. 123 (1891). — [fsv. äptir sum; jfr motsv. anv. av isl. eptir þvi sem, fnor. eptir sem] (†) i uttr. efter som, äv. efter det som, efter det att. (Mässlingen) slåår intet vth förr än på then tridie, 4. eller femte daghen, effter som han begynner anfechta menniskion. B. Olavi 99 b (1578). Den, som först kom i vattnet (vid Betesda), efter det som Herrens Ängel stigit nid och rört det samma, feck sin hälsa igen. Eneman Resa 2: 163 (1712). — (vard., mindre br.) i uttr. efter sedan; i sht i anslutning till ett föregående tidsuttr. Oxenst. brefv. 10: 170 (1614). De höllo på att söka (gossen), länge efter sedan solen hade gått ner. Lagerlöf Holg. 2: 118 (1907). Efter sedan en del af prinsarna .. studerat olika härordningar i Europa .., infördes den nuvarande regimen (i Siam). Wilhelm Där solen lyser 56 (1913).
d) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] för att uttrycka det förh. att ngn l. ngt i en serie av i tiden på varandra följande personer l. föremål l. händelser l. dyl. intager en plats närmare slutet av serien än ngn annan (ngt annat) resp. sista platsen. Han tog på sig byxorna efter skorna. A. kom först; efter honom kom B. O. Petri P. Eliæ a 4 a (1527). Effterbyrd then hinnan som födes effter barnet. Var. rer. 8 (1538). Effter sorghena, Gudh henne .. nådh förlente. Tob. com. G 1 b (1550). Effter swrt smaakar dhet sööta bäst. Grubb 176 (1665). Efter de söndersplittrade sjöarna blir .. (den resande i Värml.) säkert glad att möta en stor och vid vattenyta som Skagerns. Lagerlöf Holg. 2: 409 (1907). — särsk. i fråga om ett upprepat uppträdande av (sammanhörande) personer l. av (väsentligen likartade) föremål l. en upprepning av (väsentligen likartade) händelser l. tidsmoment o. d.
α) [jfr motsv. anv. i isl.] med upprepningen uttryckt gm ett upprepande av det ord som betecknar ifrågavarande personer l. föremål l. händelser osv., andra ggn föregånget av efter. Est. 9: 28 (Bib. 1541). Honom och hans effterkommande .., Man effter Man. Rudbeckius Kon. reg. 221 (1615). (Brigitta bröt) brefven och läste dem tyst ett efter ett. Heidenstam Birg. 136 (1901). Mil efter mil åkte jag längs stranden. Hirn Hearn Exot. 1: 167 (1901). Man läser .. icke orden bokstav efter bokstav utan ett eller flera ord i taget. Öhrvall Populärvet. upps. 55 (1909).
β) med upprepningen uttryckt gm användandet av en förb. med det obest. pron. ANNAN; i uttr. sådana som en efter annan (se ANNAN II 4 a α α'), det ena (året, brevet) efter det andra (se ANNAN II 4 a β slutet), var efter annan (se ANNAN II 4 b), år efter annat, gång efter annan, tid efter annan (se ANNAN II 4 c).
γ) med upprepningen uttryckt gm användande av det obest. pron. VARANDRA, VARANNAN; i förb. efter varannan (vartannat), efter varandra, i följd, i rad (se VARANDRA, VARANNAN).
12) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. eng.] med, förutom temporal huvudbet., en bibet. av följd l. värkan; stundom övergående till att beteckna ett verkligt orsaksförh. (se nedan): (på grund l. framkallad l. förorsakad) av (ngt redan övervunnet l. passerat); jfr 7 a. Han slog så det ven efter det. Någon blyghet lådde ännu vid (flickan) .. efter Klostret. Ågren Gellert 48 (1757). Ännu febermatt efter den sista paroxysmen. Böttiger 5: 27 (1867, 1874). Du kan förtjäna att få det gott och varmt efter all blåst, som du har varit ute i. Lagerlöf Holg. 1: 149 (1906). jfr: Enka som vill snart blifva omgift .. lägger sig afklädd uti sängkläderna hvarpå mannen aflidit, medan dessa ännu äro efter honom varma. Rääf Ydre 1: 109 (1856). — särsk. [i vissa fall förklaras anv. av efter i dessa uttr. lika väl gm antagandet av den bet.-utv. som föreligger i 15 f ζ] i kausala konjunktionella uttr. med bet. eftersom, emedan. — [fsv. äptir at] (†) i uttr. efter att. Epther att then alzmectigiste gudt haffuer giffuit oss slig wictorie .., Szaa wele wij icke gerne (osv.). G. I:s reg. 10: 190 (1535). Effter at Swijn ära ett froszigt (för frossa fallet) Creatur, kunna the snarligen siukna uthi Miältan. I. Erici Colerus 2: 214 (c. 1645). — [fsv. äptir þät] (†) i uttr. efter det. G. I:s reg. 13: 92 (1540). Om han var med utij slagens utdehlande, kunde B. icke merckia, effter det han skyndade sig undan. Växiö domk. akt. 1737, nr 159. — [fsv. äptir þät at; jfr motsv. uttr. i d.] (†) i uttr. efter det att, äv. efter det nu att. Epther thet at han al then scada och fordarff woldith haffwer. G. I:s reg. 1: 278 (1524). C. Bonde (1644) i Oxenst. brefv. 11: 159. — [fsv. äptir þy; jfr motsv. uttr. i d.] (†) i uttr. efter ty. G. I:s reg. 1: 31 (1521). Iag befruchtade hon skolle drepa sig sielff effter dij hon så jemmerligen swor. Manhaft. löjtn. 30 (1666). — [fsv. äptir þy at; jfr motsv. uttr. i ä. d.] (†) i uttr. efter ty att. Tegel G. I 1: 201 (1622). — (†) i uttr. efter för. (Jag köpte) een swensk biblie till kyrckiennes behoff, effter för biblien blijffwer gammull. Bidr. t. Åbo hist. I. 1: 58 (c. 1600). — i uttr. efter som, efter såsom o. efter såsom att (se EFTERSOM).
13) [jfr motsv. anv. i dan. o. eng.] med, förutom temporal huvudbet., en bibet. av motsats; närmande sig bet.: i trots av. Fredrik! Fredrik! skall jag, efter allt hvad jag nu låtit dig höra, ännu få kalla dig min? Almqvist Colomb. 58 (1835). Många hade förvånat sig över att hon kunde vara så lugn efter allt, vad hon hade gått igenom. Lagerlöf Holg. 2: 333 (1907). — särsk. [efter eng. after all; jfr fr. après tout] (föga br.) i försvagad bet., i uttr. efter allt, när allt kommer omkring. Efter allt äro vi kanhända alla läraktigare, än man vill tro. E. Lundgren (1849) hos Nordensvan Lundgren 160. Bremer N. verld. 1: 71 (1853). Sturzen-Becker 1: 58 (1861). Högberg Vred. 3: 374 (1906). Anm. Uttr. klandras ss. osvenskt i Vinterbladet 1853, s. 231.
E. i fråga om plats i en (rang)ordning.
14) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. eng.] för att uttrycka det förh. att ngn l. ngt i en ordning, grundad på överlägsenhet l. företräde i ngt avs., intager platsen omedelbart under ngn annan (ngt annat): näst. Efter (näst) honom är jag äldst. Moberg Gram. 274 (1815). Äfter björnen är vargen .. den som (i lapparnas språk, seder o. bruk) mäst blifvit uppmärksammad. O. P. Pettersson i Landsm. VII. 5: 21 (1888).
F. i fråga om en överensstämmelse med ngt.
15) för att uttrycka det förh. att ngn l. ngt har ngn annan l. ngt annat till ledning l. ss. rättesnöre l. mönster o. i därur utvecklade anv. — särsk.
a) [jfr liknande anv. i fsv.] i nära anslutning till den lokala anv.; i uttr. sådana som segla l. styra l. hålla kurs(en) efter: med (ngt) ss. ledning. RARP 6: 52 (1657). Homeros låter Odysseus styra sin kosa på havet efter Amaxa, himmelsvagnen. E. H. Tegnér i Ydun 66 (1869).
b) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] i fråga om fällandet av omdömen l. domar l. i fråga om avgöranden på grundval av ngt; dels i verbala uttr. sådana som döma, värdera, äv. avgöra efter ngt, dels i av satsens verb mer l. mindre oberoende förb. med sbst.: att döma av. Dömer icke effter ansiktet (dvs. utseendet). Joh. 7: 24 (NT 1526). Värden sjelf .., en rödlätt och efter utseendet godlynt man. Almqvist Skälln. 22 (1838). Besluten fattades .. någon gång efter stundens intryck. De Geer Minnen 2: 100 (1892). Jaså, du värderar kvinnorna efter skorna. H. Andersson i Unga krafter 1907, s. 61. — särsk. i uttr. döma hunden efter håren o. d. (se HUND).
c) [jfr motsv. anv. i d.] i fråga om beräkning av antal l. storlek l., företrädesvis, pris l. värde på grundval av ngt; dels i verbala uttr. sådana som beräkna ngt efter ngt, dels i av satsens verb mer l. mindre oberoende förb. med sbst.: med (ngt) ss. beräknings- l. uppskattningsgrund, med (ngt) ss. måttstock. Frukt säljes numera efter vikt. Wele wij forwesle (dvs. växla) same mynt till oss, epter tessz werdhe. G. I:s reg. 11: 73 (1536). Thet är tw tusende och tryhundradhe daghar, effter affton och morghon reknandes. Dan. 8: 14 (Bib. 1541). Consistorium bad mig, att iag skulle .. sökia det, att .. Academiens stat måtte .. aflönas effter 3 öre kopparmynt på 1 öre sölfvermynt beräcknat. Rudbeck Bref 67 (1670). (De gamla svenskarna) värderade en målning efter duken, konst-stycket efter metallen. Höpken 1: 252 (1771). Ett .. företag, som kräfver ansträngningar och uppoffringar efter en kolossal måttstock. Cederschiöld Fordr. på en hist. ordb. 3 (1894). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i fsv.] till (ett pris av). Kyrkol. 26: 3 (1686). Annonser efter 2 sk(illing) b(an)ko raden emottagas å Tidningens kontor. SvT 1852, nr 14, s. 1. (Stockholms stad) inköpte de stora Rörstrandstomterna efter ett pris af 32 öre kvadratfoten. GHT 1904, nr 275 B, s. 1.
β) (†) i fråga om angivande av antal osv., beräknat för ifrågakommande enhet: på (varje enhet). Vij såge och gärne, att I vele late drifve .. til trij eller fyre skeppund sölfbly och försökie, huru myckitt sölf thett vil gifve efter pundet. G. I:s reg. 24: 414 (1554). Lagförsl. 34 (1609).
γ) med bibet. av ett motsatsförh.: i förhållande till; i sht i uttr. efter sina år, sin ålder, för sina år osv., för att vara så ung (så gammal), efter omständigheterna, om man tar de föreliggande (icke särdeles goda) omständigheterna i betraktande. Ingen af mitt stånd heller villkor och efter mina få år (kunde) vara .. olyckeligare, än jag arma barn .. (efter min moders död) blef. Horn Lefv. 18 (c. 1657). Efter des belägenhet skal der wara temmelig kalt. Holm N. Sv. 6 (1702; om landet kring Magalhães' sund). Orlanduccio växte, blef mycket rask och liflig och stark efter sin ålder. Hallstöm Thanatos 39 (1900).
d) [jfr motsv. anv. i fsv.] i fråga om uppställning l. anordning l. gruppering l. dyl. enligt en viss synpunkt; dels i verbala uttr. sådana som uppställa, gruppera ngt efter ngt, dels i av satsens verb mer l. mindre oberoende förb. med sbst.: med uppställning(en), ordning(en) osv. grundad på (den l. den synpunkten l. principen), följande l. iakttagande (den l. den ordningen). (Trupperna) skulle alle lägge ifrå landed efter samme ordningh (som den i vilken de voro uppställda). A. Oxenstierna 1: 108 (1627). Vt-tydning opå någre gamble och sälsynt brukade Ord effter ABC. Stiernhielm (1668; rubrik). Ur konstnärlig synpunkt må en anordning äfter dikternas innehåll och formella samhörighet vara på sin plats. Wulff Leopardi 33 (1913).
e) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] i fråga om ett hörsammande av l. överensstämmelse med ngt som moraliskt l. gm sin auktoritet l. dyl. är förpliktande, ss. en föreskrift, befallning, önskan, lag, sed, vana, mod, metod, plan, lärobok o. d., l. i fråga om ett åtlydande av ngn som har att bestämma; dels i verbala uttr. sådana som rätta sig efter ngt l. ngn, dels i av satsens verb mer l. mindre oberoende förb. med sbst.: i överensstämmelse med (ngts) fordringar, ss. (ngn l. ngt) fordrar, till åtlydnad av (ngn l. ngt), enligt. Bleff .. Steen Stures Lijk .. effter .. (Kristiern II:s) Befalning .. vpbrändt. G. I:s reg. 1: 22 (1521). Rettandis eder .. efther te bref iak eder tiil förende tiilscrifwith hafwer. Därs. 47 (1523). Månge Dannemän, som gerne wele holle sigh effter Swerigis lagh. Därs. 19: 211 (1548). Vill man kalla .. (Gud) Försyn, säger man .. rätt, ty äfter hans vink och villia går alt. Linné Skr. 2: 293 (c. 1775). De efter senaste damemodet friserade lockarne. Rydberg Ath. 199 (1876; uppl. 1859, 1866: enligt). Lediga folkskolelärareplatsen i N. sökes hos undertecknad. Lön efter lag. PT 1882, nr 113 A, s. 4. Det är icke mitt nöje att gå efter borgmästareanvisning. Jag vill gå efter mina nycker och hugskott. Rydberg Vap. 51 (1891). I Upsala skola lästes .. teologi på latin efter Bruhns lärobok. De Geer Minnen 1: 40 (1892). Efter tidens sed .. disputerades åtskilligt om titulaturerna och ceremonielet. Hjärne Karl XII 148 (1902). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i dan. o. eng.] i fråga om utförande av dans l. musik med ledning av ett instrument, gehör l. dyl. Dansa efter piano, efter en polska, efter ngns pipa (se DANSA 1, 4 a). Sjunga, spela efter gehör, noter (se GEHÖR, NOT).
β) (numera föga br.) i fråga om det förh. att ngn beträffande en meddelad uppgift följer en auktoritet: enligt; jfr f (β β'). Efter 1769 års Tabeller voro i Sverige och Finland 2 Millioner 571,825 människor. Lagerbring 2 Hist. 1: 19 (1784). Blåbär innehålla, efter Scheele, en blandning af äpplesyra och citronsyra. Berzelius Kemi 5: 899 (1828). Rääf Ydre 1: 115 (1856).
f) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] i fråga om överensstämmelse med ngt utan att detta uppfattas ss. (direkt) förpliktande; dels i verbala uttr. sådana som vara efter ngns sinne, smak osv., handla efter sitt förstånd, övertygelse osv., lämpa l. anpassa ngt l. sig efter ngt l. ngn l. vara lämpad efter ngt, dels i av satsens verb mer l. mindre oberoende förb. med sbst.: i överensstämmelse med, motsvarande, i enlighet med, enligt. Efter bokstaven, meningen, orden. Efter förmodan, efter all sannolikhet, efter all anledning. Don efter person. Iak skal .. aldrig annat rada æn thet iak epter besta samuet mina kan tenkia rikena nyttokt vara. G. I:s reg. 1: 1 (1521; i formulär för riksrådsed). Effter .. (folkets) estima (dvs. uppskattning) skall .. (fienden) ichke vara sex eller otta tusen stark. J. Banér (1626) i Oxenst. brefv. 6: 3. (Bibel-)Texten skal (i predikan) .. förklaras, efter thes egentelige Mening. Kyrkol. 2: 2 (1686). Vänta, jag blir väl också karl, / Får en fästemö efter mitt sinne. Geijer I. 3: 286 (1815). (Sjögrens ”Explicatio”) är egentligen icke lämpad efter en ung Studerandes behof. Ödmann Anv. t. skrift. 76 (1822). Ett ypperligt porträtt, kraftigt karakteristiskt och efter all anledning natursannt. Rydberg Varia 213 (1891, 1894). Alla lagar .. fordra (själva) att tolkas efter bokstafven. Kjellén Nat. saml. 89 (1902, 1906). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. isl.] i fråga om anpassning till ngt varierande, dels i verbala uttr. sådana som lämpa l. avpassa ngt efter ngt (varierande) o. variera efter ngt, dels i av satsens verb mer l. mindre oberoende förb. med sbst.: allt efter, varierande efter, i varje särskilt tillfälle motsvarande; beroende på; i proportion till; i mån av. Hwar thera får sin lön effter hans arbete. 1 Kor. 3: 8 (NT 1526). G. I:s reg. 12: 143 (1539). Hwart och itt (träd) bäär frucht effter sijn artt. 1 Mos. 1: 11 (Bib. 1541). (När man väl är i båten,) tå får man laga Munnen effter Maatsäcken. Brahe Oec. 20 (1581). Små scholer här och ther effter nötorfften insatte. RP 8: 227 (1640). Köpet på Guldur är efter godheten, det lägsta priset är 5 Louis d'or. Björnståhl Resa 2: 80 (1773). Han lämpade sig efter de maktegandes tänkesätt. Cronholm Lig. 1 (1839). Humanisterna .. växla (ofta) meningar efter herrar. Söderhjelm Ital. renäss. 104 (1907). — särsk.
α') i uttr. vända kappan efter vinden (se KAPPA).
β') [fsv. äptir þy sum; jfr motsv. uttr. i d.] i de komparativa konjunktionella uttr. efter som, allt efter som (se ALLT, adv. 9 b), i (den) mån som. Bruka .. (krigsfolket) efther som tiilfælleth ok legenhethen sig tiil sægher. G. I:s reg. 1: 59 (1523). (Tatarerna) tagha sigh många Hustrur, effter som the äre rijke och förmögna til. Petreius Beskr. 1: 92 (”29”) (1614). (Kreaturen) må väl efter som skötseln är. Almqvist Ladug. 11 (1840). Nyblom Hum. 163 (1874).
β) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. isl.] i fråga om härmande l. eftergörande l. kopierande av en förebild l. en modell l. ett mönster; i fråga om konstnärlig l. litterär verksamhet nästan bl. om reproduktion l. bearbetning (på grundval) av en annan konstnärs l. författares arbete; dels i verbala uttr. sådana som kopiera ngt efter ngt, dels i av satsens verb mer l. mindre oberoende förb. med sbst.: med (ngt) ss. mönster, förebild, förlägg, original osv. (Nittio) Jachimsdaler them wij haffue latit slagit epter the beste och the elste Jachemsdaler. G. I:s reg. 9: 316 (1534). Man måste göra skoen effter footen. Grubb 517 (1665). Romarnes ständiga Härmning efter Grekerna. Thorild 3: 201 (1792). Hittebarnet. (efter Tyskan.). Läsn. för frunt. I. 2: 1 (1800; titel); jfr Journ. f. sv. litt. 1801, s. 352 (anv. av efter klandras). Ett par märkvärdiga kopparstick efter Rembrandt. C. G. v. Brinkman (1845) i Sv. autografsällsk. tidskr. 2: 257. Jag gjorde ett par målningar efter denna flicka. Lundgren Mål. ant. 2: 72 (1858, 1872). Dittografi efter det följande (ordet). E. Wadstein i Landsm. XI. 6: 17 (1896). — särsk.
α') [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] i uttr. uppkalla (ngn) l. heta l. ha namn efter ngn l. ngt l. dyl. (De) kalladhe .. (barnet, dvs. Johannes,) effter sin fadher Zachariam. Luk. 1: 59 (NT 1526). Gula regementet ..; namnet taget efter färgen på soldaternas rock. Fryxell Ber. 6: 183 (1833). Efter honom (dvs. S:t Laurentius) uppkallades kyrkor i Visby, Sigtuna, Gamla Uppsala och Österaros eller Nya Uppsala. C. R. Nyblom hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 100 (1901). Melin De svarte vik. sag. 128 (1910).
β') i fråga om ett återberättande av en annans yttranden. När hafue i, N(ådig) fröken, Sport / Efther min mun eder egen ord? Asteropherus 21 (1609). Effter höra säyas blijr mycket luget. Grubb 175 (1665). Inte mina ord efter mig(!) Wetterbergh Penning. o. arb. 157 (1847). Tala ut! Den tale aldrig mer / Som talar efter dig för att dig skada! Hagberg Shaksp. 3: 37 (1848). Nu sägnen oss berättar, — efter den / vi här förtälja (osv.). Sturzen-Becker 6: 38 (1868); jfr 15 e β.
γ) [jfr motsv. anv. i dan. o. isl.] i av satsens verb oberoende uttr., med en bibetydelse av att överensstämmelsen icke med nödvändighet innebär att det omtalade förh. är faktiskt l. riktigt: i enlighet med, närmande sig bet.: såvida (en uppfattning, en uppgift) är riktig l. att lita på. Efter min mening, övertygelse. G. I:s reg. 21: 226 (1550). Effter min dom (dvs. min mening). Lex. Linc. (1640; under mihi). Hon lär .., efter hvad min dotter berättat mig, drömma en hop galenskaper. Hagberg Shaksp. 2: 36 (1847). Den der Visor är en stor kanalje, efter hvad jag vet. Därs. 3: 365 (1848). Efter min uppfattning var Hamilton den, som .. bildade ministären. De Geer Minnen 1: 171 (1892). Lagerlöf Holg. 2: 345 (1907).
δ) i förbindelse med ord l. ingående i uttr. som beteckna sätt.
α') (numera föga br.) i uttr. vari ingår ordet ’sätt' l. ’vis' l. dyl.: på. Effter thet sättit wardher thet och gående på then daghen, när menniskionnes son skal oppenbaras. Luk. 17: 30 (NT 1526; öv. 1907: på samma sätt). Det fägnar mig när jag ser och hörer folket, efter gammalt fromt vijs önska hvarannan gott. Dalin Arg. 1: nr 4, s. 3 (1733). Nu började alla att bedja och tala hvar efter sitt sätt. Fryxell Ber. 3: 55 (1828).
β') (†) framför ett ord som betecknar ett bestämt kvalificerat sätt. 2 Kor. 11: 21 (NT 1526). Ämbetes skiölden skalt tu göra effter konst. 2 Mos. 28: 15 (Bib. 1541; öv. 1904: i konstväfnad). Almogen begärer al ting effter thett gamble. G. I:s reg. 14: 408 (1542). Efter måtelighet (dvs. på ett måttligt sätt). Därs. 18: 9 (1546).
ε) i komparativa konjunktionella uttr. med bet.: såsom, i enlighet med vad. — (†) i uttr. efter dess. Efter thess i förenämde Vesterås recess varitt beleffuet. G. I:s reg. 5: 65 (1528). — [jfr motsv. anv. av fsv. äptir þy sum] (†) i uttr. efter ty som. Epter thij Som theris breff wtuisa. G. I:s reg. 1: 150 (1523). — [fsv. äptir sum; jfr motsv. anv. i d.] (vard., föga br.) i uttr. efter som; jfr allt efter som (se ALLT, adv. 1 a δ). RA 3: 87 (1593). Efter som jag hört sägas, ärnar Gaddiska Huset sälja bårt sin Stadsgård. Porthan Bref t. Calonius 414 (1797). — (†) i uttr. efter såsom. G. I:s reg. 27: 285 (1557). Effter såssom jagh senaste skref edher till. A. Oxenstierna 2: 82 (1612).
ζ) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera nästan bl. i bibliskt språkbr.) övergående till att beteckna ett orsaksförh.: i betraktande av, på grund av, genom, för (ngts) skull. Effter hans barmhertugheet giorde han oss salugha, genom then nyia födhelsens baadh, och then helgha andes förnyielse. Tit. 3: 5 (NT 1526). Efter den Högstes försyn .. (emottog jag) Svenska spiran. Gustaf III 1: 89 (1772). Adherbal .. samlade .. efter nödtvång trupper. Ritterberg Sallustius 120 (1832). Den allsmäktige, evige Gud förlåte oss alla våra synder efter sin stora, outgrundliga barmhärtighet. Handb. 1894, s. 12 (Handb. 1811: för). Wulff Petrarcabok 226 (1905).
g) [jfr motsv. anv. i d., ävensom av nt. na o. t. nach] (numera bl. i bibliskt språkbr., föga br.) i av satsens verb oberoende förb. med sbst.: if råga om, med avseende på; till. (Guds) son then honom födder är aff Dauidz sädh efter kötit. Rom. 1: 3 (NT 1526; gr. κατὰ σάρκα, Vulg.: secundum carnem, Luther: nach dem fleysch). Jngen twingadhe idher epter någhon deel mera än som j sielffue vtgöra wille. G. I:s reg. 7: 313 (1531). (Jesus) är jämnlik Fadren efter Gudomen, och mindre än Fadren efter mandomen. Schartau Underv. 136 (1804). Rudin 1 Evigh. 2: 645 (1870, 1878).
II. adv.
A. i lokal bem. o. därur närmast utvecklade anv.
1) motsv. I 1; i fråga om befintlighet på bak- l. ryggsidan av ngt.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., mnt., mnl., holl. o. eng.] (†) utan förbindelse med verb: bakom, baktill, bakefter. Herren skal .. gadda theras fiendar tilhopa, the Syrer före, och the Philisteer effter. Jes. 9: 12 (Bib. 1541). — jfr BAK-EFTER. — särsk. [jfr till akters (se AKTER, adv. II 5 b)] (†) i uttr. gå till efters, gå bakut, råka i lägervall. Nu går wår .. Styckegiutning til äffters. Risingh Landb. A 3 b (1671).
b) i förbindelse med verb; ofta bildl. i fråga om efterblivenhet i utveckling o. d., äv. (se BLIFVA EFTER b slutet) i fråga om att ngt icke kommer till stånd; se särskilda förbindelser under BLIFVA, DRÖJA, KOMMA, LIGGA, STANNA, VARA m. fl.
2) motsv. I 2; i fråga om rörelse bakom ngn l. ngt i samma riktning som detta.
a) utan förbindelse med verb; i sht i sammanhang med l. motsättning mot en föregående ortsbestämning. Hon för — han efter, flåsar, brinner, / Het är hans blod. Tranér Anakr. 218 (1830, 1833; om Apollo o. Dafne). Före hunden som vägvisare, efter jägaren simmande. Knöppel Sv. ridd. 220 (1912). — jfr DÄR-EFTER.
b) [jfr motsv. anv. av t. nach] i förbindelse med verb; ofta med bibetydelse av att följandet är förbundet med en viss (vänskaplig l., vanl., fientlig) avsikt; se särskilda förbindelser under FARA, FÖLJA, FÖRA, KOMMA, LUNKA, SKYNDA, SLÄPA, SPRINGA, SÄNDA, SÄTTA, VARA m. fl. — särsk. motsv. I 2 slutet; mindre eg.: i riktning mot ngns baksida, åt det håll där ngn l. ngt avlägsnar l. avlägsnat sig; se särskilda förbindelser under FÅ, KASTA. — Anm. Stundom står efter i denna anv. elliptiskt. Hunden lopp, och de två gossarne efter. C. J. L. Almqvist i Skandia 3: 130 (1834). Han satte till att springa ner åt stranden och flickan efter. Strindberg Hafsb. 124 (1890). Jfr äv. särskilda förbindelser under HITTA, VILJA, ÄMNA m. fl.
3) [jfr liknande bet.-utveckling av MED i HINNA MED, ävensom av TILL i HINNA, RÄCKA TILL] (†) i fråga om det förh. att ngt är tillräckligt (eg.: är i stånd att följa med); se särskilda förbindelser under HINNA, RÄCKA.
4) [jfr motsv. anv. av t. nach o. holl. na] i fråga om det förh. att ngn icke släpper taget, utan envist o. energiskt ligger över ngn (t. ex. för att han skall göra sin plikt) l. fasthåller vid l. fullföljer ngt; jfr EFTER- 3; se särskilda förbindelser under HÅLLA, KLÄMMA, LIGGA, LÄGGA, TRYCKA, VARA m. fl.
5) [jfr motsv. anv. av t. nach] i fråga om ett successivt (tillbaka)vikande i samma mån som ngn annan (ngt annat) drar l. rycker fram l. utövar tryck; ofta bildl. i fråga om ett efterskänkande, ett uraktlåtande; jfr EFTER- 4; se särskilda förbindelser under GIVA, SKÄNKA, SLÄPPA m. fl.
B. i fråga om förhållanden som uppstå l. förefinnas, när ngn l. ngt avlägsnar sig l. försvinner, samt i därav utvecklad anv.
6) [jfr motsv. anv. i fsv. o. holl., ävensom av t. nach] motsv. I 6.
a) motsv. I 6 a; i fråga om ett kvarstannande l. kvarlämnande, eg. på en plats; se särskilda förbindelser under LIGGA, LÄMNA, SITTA, STANNA, SÄTTA m. fl. — särsk.
b) motsv. I 6 b; i fråga om ett kvarblivande l. kvarlämnande vid bortgående gm döden, se särskilda förbindelser under LEVA, LÄMNA, VARA m. fl.
c) motsv. I 6 d; i fråga om ett kvarstående ss. rest (l. följd) av ngt annat som försvunnit l., allmännare, i fråga om fortsatt förefintlighet av ngt, sedan dess höjdpunkt försvunnit; se särskilda förbindelser under KÄNNA, LJUDA m. fl. Anv. har beröringspunkter med 9.
7) [jfr motsv. anv. av t. nach] motsv. I 8, särsk. I 8 a; i fråga om det förhållande att ngn övertager en plats (ett ämbete osv.) som en annan lämnat; se särskilda förbindelser under FÖLJA, KOMMA, TRÄDA m. fl. Anv. står nära 9.
C. i fråga om en strävan att uppnå ett visst resultat.
8) motsv. I 9; i fråga om en avsikt l. önskan l. strävan att hämta l. erhålla l. komma i besittning av l. underfund med ngt; motsv. I 9 a, se särskilda förbindelser under FARA, GÅ, KOMMA, RIDA, SKICKA, SPRINGA, VARA m. fl.; motsv. I 9 j se under FRÅGA, FÖRNIMMA, HÖRA, KÄNNA, LYSSNA, TITTA m. fl., ävensom under RÄKNA, SE, TÄNKA m. fl. — Anm. Stundom står efter i denna anv. elliptiskt. Fort efter min Svampdosa. Stagnell Baron Sjelfklok 5 (1753).
D. i temporal bem.
9) motsv. I 11; i fråga om inträffande l. placerande l. förefintlighet senare än ngt annat i tid l. ordningsföljd.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., mnl., holl. o. eng.] (numera i sht vard.) utan förbindelse med verb; bl. i omedelbar anslutning till ett föregående tidsuttryck som angiver huru mycket senare ngt inträffar osv. än ngt annat: därefter, därpå; l. i sammanhang med ett föregående tidsuttryck som angiver ett tidigare tidsmoment till vilket efter sättes i motsättning: senare, efteråt. (Lat.) Postridie (sv.) daghen effter. Var. rer. 5 (1538). Vid soupén fattades ingen (av sällskapet) och icke efter heller! Strindberg Fjerd. 6 (1877). Jag äger icke i behåll den anteckning, jag kort efter gjorde öfver detta samtal. De Geer Minnen 1: 150 (1892). — jfr DÄR-, HÄDAN-, HÄR-EFTER m. fl. — särsk. i uttr. dagen efter (se DAG I 3 b γ).
10) motsv. I 12; med, förutom temporal huvudbet., en bibet. av följd l. värkan; se särskilda förbindelser under KOMMA. — Anm. I adverbiell funktion, men obetonat användes efter med denna bet. i följdsatser, inledda med så (att), vilka i själfva verket uttrycka att den handling som huvudsatsens verb betecknar utföres med energi l. kraft l. fart l. dyl. Han fick ett slag i ansiktet så det blixtrade efter. (Hans) slogh .. (kvinnan) tw slag med öxe skaftet så thet blånade efter. Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 82 (1598). (Han) gifwer .. högt skrijande, så thet skallar efter. Växiö domk. akt. 1683, nr 43. (Han) wred hans nässa så att blodet strömmade effter. Hernösands domkap. prot. 1693, s. 79. Den lilla .. stålskifvan (på cirkelsågen) surrar omkring, så det hviner efter. Torpson Norden 262 (1887).
E. i fråga om (rang)ordning.
11) motsv. I 14; i fråga om underlägsenhet hos ngn l. ngt i förh. till ngn annan (ngt annat); se särskilda förbindelser under KOMMA, STÅ m. fl.
F.
12) motsv. I 15; i fråga om en överensstämmelse med ngt. — särsk.
a) motsv. I 15 c; i fråga om ett hörsammande av en person l. en bestämmelse l. dyl.; se särskilda förbindelser under FÖLJA, LYDA m. fl.
b) motsv. I 15 f β; i fråga om imitation; se särskilda förbindelser under APA, GÖRA, HÄRMA, TAGA m. fl., ävensom under LÄSA, SNACKA, SPELA, SÄGA m. fl.
Anm. 1:o. Med undantag för den rent lokala o. den rent temporala anv. står EFTER II bl. i nära förbindelse med verb. I allm. är partikeln ställd efter verbet; den kan emellertid äv. stå före detsamma. I ä. tid var detta vanligt, o. när efter står omedelbart framför verbet, är det ofta svårt att avgöra huruvida det föreligger en ssg l. efter står självständigt. I senare tid sker ett dylikt framskjutande av efter närmast för att ge starkare eftertryck åt detta med undanhållande av verbets speciella bet. I poesi är framförställt efter ej ovanligt. (Vi) Forordinerede .. några godhe men .. aff begge parterne szom .. ranszaka(,) szyne(,) witne och epther szwärie skulle. G. I:s reg. 10: 217 (1535). Sade sig hafva med största flijt effter ransakat. RP 8: 227 (1640). Jag minns en till i skaran; .. / .. Han kallades Johannes, och han var ljus och ung. / Men efter kom en annan så luffande och tung. Karlfeldt Frid. lustg. 128 (1901); jfr 2 a.
2:o. Rörande förh. mellan förbindelse av verb med fristående efter och ssg av samma verb med efter som första led se anm. 2:o under EFTER-.
III. konj.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ävensom av ä. holl. na] motsv. I 11; ss. temporal konjunktion: efter det att, sedan; bl. med föregående tidsbestämning till hvilken temporalsatsen ansluter sig. (Vi) haffua .. giffuith szamme Hindrick skathfrij j ith aar epther han bliffuer begiffuen paa (dvs. ss. gåva erhåller) en gaardh wtij wasthena. G. I:s reg. 3: 139 (1526). (Lappen) hade fått upp .. (vargen), strax efter .. (den hade) rivit ett par präktiga vajor (dvs. renkor). Didring Malm 1: 13 (1914).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (vard.) motsv. I 12; ss. kausal konjunktion: eftersom. Epter tiiden ær ganske korth(,) .. var ey tilfelle at kalle naagra til hopæ aff raadit. G. I:s reg. 1: 53 (1523). Effter han sielf (dvs. Cupido) är blind. Så täncker han all' äre blinde. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Min Man, sade .. (frun), knotar altid på mina Bruns-resor, efter de kosta så mycket. Dalin Arg. 1: 216 (1733, 1754). Färjkarlen var icke hågad för något extra besvär, efter han ingenting väntade sig för det. Hallström Thanatos 213 (1900).
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) motsv. I 13; ss. koncessiv konjunktion: fastän, trots det att. Effter alle Menniskior komma Syndafulle aff Naturen till Werlden, så kunna doch lijkwäl månge Odygder på någon tijdh fördölia sig, så länge the äre späde och unge. Brahe Oec. 6 (1581).
Spoiler title
Spoiler content