SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
EFTER- äf2ter~.
Etymologi
[fsv. äptir-, motsv. d. efter-, isl. eptir-, eftir-; jfr äv. mnt., nt., mnl., holl. achter- o. eng. after-, ävensom nt. na-, t. nach- o. holl. na-]
A. i lokal bem. o. därur närmast utvecklade anv.
1) motsv. EFTER I 1, II 1; i fråga om befintlighet på bak- l. ryggsidan av ngt.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., holl. o. eng.] i verb o. verbala sbst.; t. ex. EFTER-BINDNING, -BLIVA, -DRÖJA, -HÄNGA, -LÄGGA. Ofta stå dessa ssgr i bildl. l. överförd bet. i fråga om efterblivenhet i utveckling o. d.
b) [jfr motsv. anv. i holl. o. eng.] i konkreta sbst. som utmärka ngn l. ngt som befinner sig bakom ngn annan (ngt annat), i sht det bakre av tvenne lika l. varandra motsvarande föremål, t. ex. EFTER-BOTTEN, -KLO, -KÄLKE, -TRUPP, l. det bakre partiet av ngt, t. ex. EFTER-BRINGA, -KOR.
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., holl. o. eng.] motsv. EFTER I 2, II 2, i fråga om ett följande bakom ngn l. ngt som själv(t) är i rörelse l., motsv. EFTER I 3, (väl uteslutande i bildl. o. överförd anv.) i fråga om ett successivt passerande gm t. ex. en tankegångs olika leder l. stadier; i verb l. verbala sbst., i sht rörelseverb, t. ex. EFTER-FÖLJA, -GÅ, -RYCKA. — särsk.
a) med det sammansatta verbet i p. pr., anslutande sig till en form av verbet KOMMA, t. ex. komma efterdansande, -farande, -flygande.
b) motsv. EFTER I 2 c, II 2 b slutet; mindre eg.; t. ex. EFTER-GAPA, -PUSTA, -ROPA.
c) med en bibetydelse av att med följandet är förbundet en viss (vänskaplig l. fientlig) avsikt l. överhuvudtaget ett intresse, varigm det sammansatta verbet närmar sig l. övergår å ena sidan i bet. ’göra sin kur', ’uppvakta', ’ha tillsyn över', ’undersöka', å andra i bet. ’sträva efter', ’förfölja'; t. ex. EFTER-FÖLJA, -GÅ, -HÄNGA, -LÖPA, -SE, -SÄTTA.
3) [jfr motsv. anv. av t. nach-, ävensom av holl. na- i nadruk] motsv. EFTER II 4; i fråga om det förh. att ngn icke släpper taget, utan envist o. energiskt ligger över ngn (t. ex. för att han skall göra sin plikt) l. fasthåller vid l. fullföljer ngt; ss. första ssgsled i verb o. verbala sbst. o. adj., t. ex. EFTER-FÖLJA, -HÅLLA, -KLÄMMA, -LÄGGEN, -TRYCK.
4) [jfr motsv. anv. av t. nach-; jfr holl. nageven] motsv. EFTER II 5; i fråga om ett successivt släppande l. om ett successivt (tillbaka)vikande i samma mån som ngn annan drar l. rycker fram l. utövar tryck samt i ord med motsv. bildl. o. överförda bet. ss. ’avstå från', ’giva med sig', ’tillåta', ’uraktlåta'; i verb o. verbala sbst. o. adj., t. ex. EFTER-GIVA, -LÅTA, -LÅTEN, -LÄMNA, -SKÄNKA, -SLÄPPA. De s. k. ”bildliga” o. ”överförda” anv. av hithörande ord äro i ett flertal fall de äldre; stundom saknas helt den ”egentliga”, sinnliga betydelsen.
B. i fråga om förhållanden som uppstå l. förefinnas, när ngn avlägsnar sig l. försvinner samt i därav utvecklad anv.
5) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., holl., ävensom av t. nach-] motsv. EFTER I 6, II 6; i fråga om ett kvarstannande l. kvarlämnande, eg. på en plats; i verb o. verbala sbst., t. ex. EFTER-LEVA, sbst.2, -LIGGA, -LÄMNA. — särsk.
a) motsv. EFTER I 6 b, II 6 b, i fråga om ett kvarblivande l. kvarlämnande vid bortgående gm döden; t. ex. EFTER-BLIVA, -LEVA, v.1, -LÅTENSKAP, -LÄMNA, -LÄMNING, -MÄLE.
b) motsv. EFTER I 6 d, II 6 c; i fråga om ett kvarstående ss. rest (l. följd) av ngt annat som försvunnit, t. ex. EFTER-BILD, l., allmännare, i fråga om fortsatt förefintlighet av ngt sedan dess höjdpunkt passerats; t. ex. EFTER-DALLRING, -DYNING, -GLANS, -KLANG, -KLINGA, -KÄNNING, -KÄNSLA, -LJUDA, -SMAK. Denna anv. har beröringspunkter med 8.
6) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. eng., ävensom av t. nach-] motsv. EFTER I 8, II 7, i fråga om det förh. att ngn övertager en plats (ett ämbete osv.) som en annan lämnat; i verb o. verbala sbst., t. ex. EFTER-FÖLJA, -KOMMA, -TRÄDA(RE). Anv. står nära 8.
C. i fråga om en strävan att uppnå ett visst resultat.
7) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng., ävensom av t. nach-] motsv. EFTER I 9, II 8; i fråga om ett strävande att hämta l. finna l. erhålla l. komma i besittning av l. underfund med ngt; i verb o. verbala sbst., t. ex. motsv. I 9 a: EFTER-FARA, -FÖLJA, -LÖPA; motsv. I 9 b: EFTER-FISKA, -JAGA, -META; motsv. I 9 d: EFTER-DRAGGA, -FAMLA, -LETA; motsv. I 9 h: EFTER-REKVIRERA, -ROPA; motsv. I 9 i: EFTERFIKA, -GISSA, -LURA, -LÅNGA, -LÄNGTA, -STÅ, -STÄLLA; motsv. I 9 j: EFTER-FRÅGA, -HÖRA, -KÄNNA, -LYSA, -SE, ävensom EFTER-FORSKA, -GRUNDA, -GRÖVLA, -RÄKNA, -SINNA, -TÄNKA m. fl.; i överförd bemärkelse äv. i verb som beteckna ’bry sig om', ’ha omsorg om', t. ex. EFTER-FRÅGA, -SE.
D. i temporal bem.
8) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnl., holl. o. eng., ävensom av t. nach-] motsv. I 11, II 9; i fråga om inträffande l. placerande l. förefintlighet senare än ngt annat i tid l. ordningsföljd, t. ex. EFTER-BETÄCKNING, -BILDA, -DATERA, -DIKTA, -FRUKT, -FÄRG, -FÖLJA, -GRÅT(A), -GÅ, -KLOK, -KOMMA, -KRAV, -KRYMPNING, -NÄMNA, -VÄRLD, -ÅT. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. eng., ävensom av t. nach-] i adj. o. sbst. som uttrycka att ngt inträffar l. förefinnes senare än den tidpunkt som angives gm andra ssgsleden; t. ex. EFTER-EXILISK, -GUSTAVIANSK, -KLASSICISM, -KLASSISK.
b) i verb l. sbst. som uttrycka att den handling l. det tillstånd l. den egenskap som angives gm senare ssgsleden inträffat på en senare tidpunkt än den normala l. i allm. för sent, t. ex. EFTER-BLOMSTRING, -BRÄNNA, l. att den gm ssgn betecknade saken l. förhållandet inträffat under dylika omständigheter, t. ex. EFTER-FROST.
c) [jfr motsv. anv. av t. nach-] i verb l. sbst. vilka uttrycka att den med ssgn betecknade handlingen l. saken, jämte det att den l. dess verksamhet faller senare i tiden än en annan, är i ngt avs. mindre huvudsaklig än denna. Är ssgn ett verb l. ett verbalt substantiv, uttrycker ordet att den gm detsamma betecknade handlingen l. tillståndet l. förhållandet l. saken antingen upprepar l. är en upprepning av en tidigare handling osv. (kompletterande o. avslutande, t. ex. EFTER-ARBETE, -BESIKTIGA, -BORR, -BORRA, -BYGGA, -KONTROLL, l. med mindre vikt o. betydelse t. ex. EFTER-DEBATT, -FEST, -PJÄS) l. ock i ngt avs. ansluter sig till, kompletterar l. avslutar en annan procedur, t. ex. EFTER-CISELERA (efter gjutning), -GLÖDGNING, -GRAVERING (efter gjutning) m. fl., ävensom EFTER-HJÄLPA, -JUSTERA, -JÄMKA m. fl. Är åter ssgn ett konkret sbst. utan anslutning till ett verb, uttrycker ordet att den gm ssgn betecknade saken är uppkommen gm en dylik sekundär procedur o. därför själv är av mindre värde, t. ex. EFTER-BULJONG, -LUT, -MJÖL, -SAFT, -ÖL. Stundom träder tidssynpunkten fullständigt tillbaka o. förhållandet att vara sekundär o. kompletterande blir det förhärskande momentet i bet.-komplexet, t. ex. EFTER-BELYSNING, -BORGEN.
d) ss. första ssgsled i sbst. vilka beteckna senare delen av den tidrymd som utmärkes gm andra ssgsleden, t. ex. EFTER-HÖST, -NATT, -SOMMAR, -ÅR.
9) [jfr motsv. anv. av t. nach-] motsv. I 12, II 10; med, förutom temporal huvudbet., en bibet. av följd l. verkan; i verb, t. ex. EFTER-FÖLJA, -KOMMA.
E. i fråga om (rang)ordning.
10) motsv. I 14, II 11; i fråga om underlägsenhet hos ngn l. ngt i förh. till ngn annan (ngt annat); i verb, t. ex. EFTERSTÅ.
F. i fråga om överensstämmelse med ngt.
11) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., ävensom av t. nach-] motsv. EFTER I 15, II 12; i fråga om en överensstämmelse med ngt annat.
a) motsv. I 15 b, II 12 a; ss. första led i ssg som urspr. betecknar det som man kan l. skall döma efter; se EFTERDÖME.
b) motsv. I 15 c, II 12 a; ss. första led i ssgr vilka beteckna ett hörsammande av en person l. en bestämmelse o. d., t. ex. EFTER-DANSA, -FÖLJA, -GÅ, -KOMMA, -LYDA, -RÄTTA.
c) [jfr särsk. motsv. anv. av t. nach-] motsv. I 15 f β, II 12 b; ss. första ssgsled i verb o. verbala sbst. vilka uttrycka ett utförande av en handling under användande av en annan som mönster, dels i ord vilkas senare ssgsled angiver den särskilda arten av handlingen, t. ex. EFTER-ARBETA, -BYGGA, -DIKTA, -GJUTA, -KLINGA, -KÄNNA, -LEKA, -LEVA, -MYNTA, -MÅLA, -PIPA, -PRÄGLA, -RITA, -ROP, dels i ord vilka rent formellt beteckna ett användande av ngn l. ngt ss. förebild o. mönster utan att (numera) angiva den speciella arten av efterliknandet, t. ex. EFTER-APA, -ARTA, -BILDA, -GÖRA, -LIKNA. Av den förra gruppen märkes särskilt en del verb o. sbst. vilka beteckna ett osjälvständigt eftersägande (jfr EFTER I 15 f β β'), t. ex. EFTER-BABBLA, -BJÄBBARE, -GLÄFS, -LÄSPA, -MUMLA, -PLADDRA, -RYTA, -SNACKARE, -STAVA.
Anm. 1:o. I vissa fall beror användningen av efter- på en direkt översättning av t. nach-, l. stundom after-, l. nt. achter, na- i motsv. ssg; jfr t. ex. EFTER-KRISTALL, -SABBAT o. EFTER-HÄMTA II. Även i andra fall, där efter i den enskilda ssgn väl passar in i en förefintlig sv. betydelsekategori, är den sv. ssgn dock icke en sv. bildning, utan en översättning av motsv. t. ssg, t. ex. EFTERGLANS.
2:o. Vid sidan om varandra o. med i huvudsak samma bet. användas dels ssgr med efter- o. ett verb, dels samma verb i förbindelse med ett fristående, betonat efter. Ssg är nödvändig i p. pr. o. (åtminstone i vårdat språk i) p. pf. o. då förbindelsen står som vbalsbst. Ofta är ssg anträffad bl. i dessa ställningar (se t. ex. EFTER-BLIVEN, -BLOMSTRING, -BÄRGAD, -BÄRGNING, -SITTARE, -SITTNING); i andra fall äro visserligen finita former av det sammansatta verbet uppvisade, men äro sekundära i förh. till participet l. verbalsubstantivet (se EFTER-BESIKTIGA, -BETALA). Ssg användes vida mera i pass. än i akt. Vissa sammansatta verb sakna alldeles motsv. förbindelser med fristående efter (jfr t. ex. EFTERLIKNA o. flera av de till 8 c hörande verben). Ofta är ssg numera helt l. företrädesvis inskränkt till den bildliga l. överförda anv. av resp. verbalförbindelse, under det att i den eg. bet. fristående efter är övervägande (jfr t. ex. EFTER-KOMMA). Lös förbindelse är särskilt kännetecknande för den enkla, folkliga o. hvardagliga stilen, ävensom för den högsta; i normalprosan (i sht i affärsspråk o. tekniskt språk) är däremot den fasta förbindelsen särskilt utbredd, i viss mån också i religiös o. akademisk stil.
Spoiler title
Spoiler content