publicerad: 1926
FRIHET fri3~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f. ((†) m. Nordforss (1805)); best. -en; pl. (numera bl. i bet. 6 c, 8 o. 11, förr äv. i bet. 2 a, 3 o. 10 b γ) -er.
Ordformer
(frij- GR 1: 2 (1521), VDAkt. 1736, s. 179. fry- SvOrds. C 4 b (1604). — -heit GR 1: 64 (1523: friheitz breff))
Etymologi
[fsv. frihet; jfr d. frihed, mnt. vrīheit, t. freiheit]
1) till FRI 1; äv. bildl. För then skull creaturen skola och wardha frij aff förgängelighetennes träldom, till gudz barns härligha frijheet. Rom. 8: 21 (NT 1526). Een trälinna .. (som icke är) lööst, eller frijheet fååt haffuer. 3Mos. 19: 20 (Bib. 1541). (Den frigivna slavinnan) ville köpa frihet åt sin stackars gamla mamma. Nyblom Hum. 17 (1874).
2) till FRI 4. Kämpa för sitt lands frihet. De .. som förbe(mäl)te konung Christiern .. hit insättia vilde, at komma detta kongarike .. ifrå frihet och frelse och till en evigh tienst och trälldom. RA 1: 359 (1544); jfr 1. Alla, alla käckt framåt! / Här är vår sekelgamla frihets sköna stråt. Runeberg 5: 7 (1860). Gustaf Vasa återställde friheten i Sverige. WoH (1904). — jfr NATIONAL-FRIHET. — särsk.
a) (†) i pl. De (skytiska och nordiska folken) hade temmeligen tappert begynt försvara sina friheter emot denna Stormodiga Verlds-Herskarinnan (dvs. Rom). Dalin Hist. 1: 299 (1747).
3) till FRI 6. Frihet, jämlikhet och broderskap. The som fechta för Frijhetena, äre the som sielfwe sluta Frijheten i band och kädior. Stiernhielm Lycks. 3 (1650, 1668). Dalin Hist. 2: Föret. 16 (1750). Lagbunden frihet. Sahlstedt (1773). Politisk frihet fordrar att ingen mensklig magt får gifvas utan kontroll. Svedelius StatsrAnsv. 3 (1856). Den borgerliga friheten är i Sverige större än i något annat europeiskt land. SDS 1906, nr 252 A, s. 3. (†) i pl. Sverige nämnes ibland de Riken der friheterne offta äro alt för högt spänte äfven som ock i Polen. Benzelstierna Cens. 16 (1737); jfr 8. — jfr BONDE-, FOLK-, SAMHÄLLS-FRIHET.
4) till FRI 7: egenskap(en) l. förhållande(t) att kunna handla (l. tänka o. d.) efter eget godtfinnande, oberoende, självständighet. Teslikes giffua och gudz ordh oss ena Christeligha friheet fore, så ath wij må frijt bruka maat, dryck, clädher, städher och tijdher. OPetri Clost. B 2 a (1528). Frihet och glädje på hafvet bo. Tegnér (WB) 5: 116 (1820). Till och med i de rent tekniska detaljerna var sekreterarens frihet ytterst snäft begränsad, ty konungen (Gustav IV Adolf) arbetade själf med i allt. Forssell i 3SAH 3: 72 (1888). I saknad af den frihet, som ligger i en inifrån behärskad personlighet, kan ingen ha nyttigt bruk för en hart när obegränsad yttre frihet. Nordström NMän. 7 (1906); jfr a. — jfr RELIGIONS-, SAMVETS-, SINNES-, SJÄLS-, TROS-FRIHET. — särsk.
a) i sht filos. o. teol. till FRI 7 a slutet; ofta i förb. viljans frihet. Ewa .. miszbrukade .. sin willias frijheet. Emporagrius Cat. C 2 b (1669). Friheten .. består ej i att handla utan motiver. Ribbing Anthr. 49 (1879).
b) (†) övergående i bet.: fri vilja. Then förste (dagen), som kallas Sundagh, hwilken Apostlarna aff frijheet hafwa tagit til hwilodagh. Emporagrius Cat. E 2 b (1669). (Gud) gaf åt menniskans frihet att välja gerningar. Lehnberg Pred. 2: 249 (c. 1800). — särsk. i uttr. stå l. vara i, ngn gg under ngns frihet, stå i ngns fria skön; jfr FRI 7 b α. Såsom woro dhet uti hans frijheet lefwa som honom lyster. VDAkt. 1684, nr 181. Hvad som står under annans frijhet at giöra eller låta. Abrahamsson 381 (1726). Schartau Und. 160 (1804).
5) till FRI 10. Försätta, förr äv. sätta l. ställa ngn i frihet. (Herren) hafver .. sändt migh .. til at predika the fångar frihet, och them blindom syyn. Luk. 4: 18 (Bib. 1703). Ingen riksdagsman må kunna under tiltal ställas eller sin frihet beröfvas för des gerningar och yttranden uti Riks-Stånden. RF 1809, § 110. Går .. rättighet(en att hindra förbrytelse) längre än till frihetens förlust, hvarigenom ändamålet är vunnet? Oscar I Straff. 6 (1840). (†) Förlossandis wår käre syster (ur fångenskapen) .. oc latendis komme j sin friihett. GR 6: 28 (1529).
6) egenskap(en) l. förhållande(t) att icke (slaviskt) följa regler l. (eljest följda) föregångare l. förebilder; jfr FRI 12 o. 13. Den muntliga framställningens frihet får ej blifva regel för läroboken. Claëson 1: 367 (1859). Skalden (måste) .. för ordställningen hafva en vida större frihet än den, som var medgifven i prosa. Söderwall i 3SAH 7: 31 (1892). — särsk.
a) i uttr. (den) akademisk(a) frihet(en); jfr FRI 12 a. (Studenterna) äro komne från skolarnes träldom til Academisk frihett. Rudbeck Bref 2 (c. 1662); jfr 1. CAAgardh (1828) i TegnérPpr 293. Första terminen njöt jag nog mycket af den akademiska friheten och läste mest vitterhet och estetik. De Geer Minn. 1: 42 (1892). — jfr STUDENT-, STUDIE-, UNDERVISNINGS-FRIHET. — Anm. Denna anv. torde numera i allm. anslutas till 4.
b) i fråga om översättning; jfr FRI 13 b. JournSvL 1797, s. 447. En Öfversättare skadar sin Auctor mer genom en altför slafvisk trohet, än altför mycken frihet. Altén Schachm. Föret. 2 (1798).
c) [efter nylat. licentia poëtica; jfr lat. licentia poëtarum] i uttr. poetisk frihet o. d., om i poesi förekommande (i sht ss. otillåten ansedd) avvikelse från normalt språk; äv. konkretare. Skjöldebrand Acc. 21 (1795). Om den poetiska friheten i 1800-talets svenska diktning. Berg (1903; boktitel). jfr: Stylus Poëticus, som tager sig den största friheten så väl uti ord, som figurer. Biurman Brefst. 19 (1729); jfr 8 c α.
8) till FRI 20: självsvåld; oförsynthet, oförskämdhet, närgångenhet; äv., med mer l. mindre försvagad bet., med anslutning till FRI 19: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara otvungen; numera nästan bl. konkretare, om handling o. d. som vittnar om självsvåld l. oförsynthet osv. Haffua Klösthers personer tykth att the ecke haffua faat wara i theris friihet och sielffzwold. GR 6: 147 (1529). Det gemena omgänget är mäst en liderlig Frihet. Dalin Arg. 1: nr 32, s. 7 (1733; uppl. 1754: tygelfrihet). Hon äger kyskhet och frihet på en gång; men kyskhet utan säfverlighet och frihet utan fräckhet. Dens. Därs. 2: 113 (1734, 1754). Den ena fördömmer som högst oanständigt hvad den andra gillar som en tillåtelig frihet. Kellgren 3: 290 (1790). Patronen kom öfver honom med några små friheter vis-à-vis kassan. OPSturzen-Becker i Nordstjernan 1846, s. 122. Jag tillåter inga sådana friheter. Östergren (1922). — särsk.
b) (†) i uttr. giva sig frihet, med åtföljande inf.: taga sig friheten (att göra ngt); särsk. med försvagad bet. i hövlighetsfraser; jfr c β slutet. VDAkt. 1794, nr 231. En sak .. hvarom jag ej skulle ge mig frihet att skrifva Min Bror till om jag ej (osv.). Leopold (1807) i 2Saml. 9: 59.
c) i uttr. taga sig l. tillåta sig frihet l. friheter o. d.
α) i uttr. taga l. tillåta sig friheter l. (bl. med föregående attribut) taga sig frihet utan åtföljande inf. Taga sig små (oskyldiga) friheter. Taga sig friheter med l. mot, förr äv. hos ngn. Du tager dig här i huset något mera frihet än sig bör. Lagerström Tart. 26 (1730). Taga sig stor frihet. Serenius (1741). Taga sig friheter med ett fruntimmer, med sina förmän. Dalin (1851). Det är väl .. bara en amerikanska, som vågar taga sig sådana små friheter som min kära dotter. Heidenstam End. 13 (1889). jfr: Litet tråkigt föreföll det visserligen ibland, att icke den minsta, äfven den mest oskyldiga, frihet fick tagas. De Geer Minn. 2: 255 (1892).
β) i uttr. taga sig friheten l. den friheten, förr äv. frihet l. den frihet, med åtföljande inf. med l. utan att, förr äv. till att: vara nog oförsynt l. förmäten l. djärv (att göra ngt), tillåta sig, drista sig. Monge, jemwel en del prester, hafwa tagit sig then friheten, at leggia något til i almenna böner. Swedberg Schibb. 179 (1716). Voltaire som tagit sig frihet at skrifva hvad han vill. Nordberg C12 1: 776 (1740). På samma gång tager Wetterstedt sig äfven friheten att trots den gifna befallningen qvarstanna i lägret. Forssell i 3SAH 3: 339 (1888). — särsk. med försvagad bet., särsk. i hövlighetsfraser. För någon tid sedan, tog iag mig den friheten at skrifwa Hr Magistern till. VDR (H I 2) 1703, Verif. 540. Förlåt mig at jag tager mig frihet til at (osv.). Serenius (1741). Auerbach (1908).
a) till FRI 21 b β: rättighet, rätt, tillåtelse; numera bl. med åtföljande inf. o. med anslutning till 4. 1Kor. 8: 9 (NT 1526). Ock skola the frijheet haffua j allo mino Rike til at hålla sina Sabbather .. och andra .. Höghtijdher. 1Mack. 10: 34 (Bib. 1541). Gifva en frihet till ngt. Meurman (1846). Det som folket velat försvara, friheten att ostörd af krigets härjningar fortsätta kamden mot den hårda naturen. Vasenius Samkänsl. 10 (1901). — jfr EXPORT-, HANDELS-, KVARTERS-, NEDERLAGS-, NÄRINGS-, SEGLATIONS-, SEGLATS-, SUP-, TESTAMENTS-FRIHET m. fl. — särsk. (†) bestämmanderätt. Chorbiskopar .. blifwer tillåtit at the måge insätja Lectorer och Vnderdiaconer .., och wara ther medh tilfridz, at the allenast hafwa öfwer slijke ämbeter bekommit Frijheet. Schroderus Os. 1: 388 (1635).
b) till FRI 21 b γ. Thorild 4: 7 (1792). Då Ekonomisterna först framträdde inför offentligheten med sina epokgörande åsikter om arbetets och omsättningens frihet. Odhner i 3SAH 6: 59 (1891).
c) i fråga om tanke l. yttrande. Wallin Vitt. 1: 41 (1808). Ordets frihet var icke säker i Sverige under det karolinska enväldet. Svedelius i SAH 40: 537 (1865). Tankens frihet. Odhner G3 1: 2 (1885). — jfr SKRIV-, TAL-, TANKE-, TRYCK-, YTTRANDE-, YTTRINGS-FRIHET m. fl.
d) (numera knappast br.) i förb. i frihet l. med frihet, obehindrat. SynodA 2: 47 (1586). BEMalmström 7: 400 (1845).
10) till FRI 27: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara befriad från l. sakna l. ej vara underkastad ngt; äv.: förhållande(t) att bliva befriad från ngt; numera bl. åtföljt av bestämning föregången av prep. från, äv. för, förr äv. (i bet. a) på l. å. Frihet för verldsligt tvång .. hör ovillkorligen till ideen för ett universitet. SvLitTidn. 1815, sp. 804. Frihet .. från straff. Lindfors (1815). Hufvudets, halsens, benens och lårens .. frihet för hår. QLm. I. 4: 54 (1833; i fråga om lamm). Så har .. frihet måst lemnas från lärande .. af Franska och Tyska språken. BerRevElLärov. 1843, s. 10. Virginia är kändt för sin .. frihet från stormar. Därs. 17: 1173 (1893). Frihet från bindande normer .. i den konstnärliga verksamheten. Hahr ArkitH 320 (1902). — jfr BLÅS-, FLÄRD-, FOSFOR-, FÖRDOMS-, GLANDEL-, GÄLD-, KVIST-, LIDELSE-, PASSIONS-, SKRUPEL-, SLAGG-, STRAFF-, SVAVEL-, VATTEN-FRIHET m. fl. — särsk.
a) till FRI 27 c. (Han) fiich friihet paa pastakwnda (gods) .. för alle skiwtzferder. GR 2: 109 (1525); jfr b α. Haffve Wij .. untt eder frihet på eders årlige skatt i sex åår. Därs. 10: 298 (1535). Jfrå .. (skatterna) skola the nu här effter frij wara, och sådana frijheet skal them stadigh och fast hållen warda. 1Mack. 11: 36 (Bib. 1541). Frijheet ifrå gemene beswärningar. Linc. (1640; under immunitas). De Geer Minn. 2: 149 (1892). — jfr HALV-, HEL-, KONTRIBUTIONS-, PORTO-, POST-, ROTERINGS-, SKATTE-, TULL-, UTSKRIVNINGS-FRIHET.
b) [specialfall av a] (†) utan bestämning, i fråga om jordegendom o. d.: skattefrihet; förr äv.: frälsenatur. Uttrijkes tages sådanne silffverberg intet opp, medh mindre dee få 12 eller 16 åhrs frijheett. RP 6: 245 (1636). Samma Gård miste vid Reductionen 1695 sin frihet, effter ofriMän ther å bodde. Œdman Bahusl. 223 (1746). — jfr FRÄLSEMANNA-, INSOCKNE-, LADUGÅRDS-, LIVSTIDS-, RÅ OCH RÖRS-, SÄTESGÅRDS-, SÄTERI-FRIHET. — särsk.
α) i uttr. frihet på (ett gods o. d.): skattefrihet för (ett gods o. d.). Frijheet och frälse på Tuå gårder i Wånge sockn. GR 1: 2 (1521). Widmark Helsingl. 1: 352 (1860).
β) i uttr. taga upp (ödehemman o. d.) på frihet, dvs. mot åtnjutande av befrielse (under viss tid) från skatt o. d. Johansson Noraskog 2: 407 (cit. fr. 1637). LReg. 247 (1648). På Frihet upptagne hemman, äro sådane Nybyggen som ännu åtnjuta frihetsår. Bonsdorff Kam. 948 (1833).
γ) konkret: jordegendom för vilken skattefrihet åtnjutes. The Lijfztijdz Frijheter, som finnas belägne på förbudne Orther, falla Kongl. May:t och Chronan strax heem. SvRStBesl. 1680, s. B 2 a (möjl. snarast att fatta ss. ssg.).
11) [jfr motsv. anv. i fsv.; anv. är utvecklad ur 10] förmån (eg. sådan som innebär befrielse från utskylder o. d.); äv.: privilegium; numera bl. i pl., vanl. i förb. fri- och rättigheter. Alle theris Stadz ffriihether och preuilegia. GR 1: 6 (1521). Kongl. Maj:t låter bibehålla samtelige Riksens Ständer wid deras wälfångne gamla Privilegier, förmåner(,) rätt och friheter. RF 1720, § 49. Riksens Ständers friheter och rättigheter. Sahlstedt (1773). Fri- och rättigheter. Dalin (1851). Staden miste sina gamla friheter (fri- och rättigheter). WoH (1904). — jfr KONUNGS-, KÄLLAR-FRIHET. — särsk.
a) kam. i pl.: från statsvärkets sida utgående ersättning för indragna privilegier. (Föreslås:) att Riksdagen må höja det kontanta förslagsanslaget till städers friheter .. till 44,670 kr. BtRiksdP 1906, IV. 1: nr 8, s. 14. RiksdRevStatsv. 1910, s. 275.
b) (†) om löneförmån. Om kyrkiotienares frihet är then meningen, at presterne måge niuta sit vppehelle, som them är quart bliffuit i salig konung Göstaffs tid. SynodA 2: 46 (1586). BtFinlH 2: 421 (1646).
c) (†) i uttr. kyrkans l. församlingens friheter, om den förmån som består i åtnjutande av sakramenten. VDAkt. Brev 7/1 1652. Gifwer Gud Nåden, at then Bannlyste giör sann boot och bättring, tå skal han ofördröyeligen, til uppenbara Skrift och Kyrckiones Frijheter tillåtas. Kyrkol. 10: 4 (1686). VDAkt. 1735, nr 18. — jfr KYRKO-FRIHET.
12) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) område som sträcker sig kring en stad o. lyder under dess jurisdiktion; jfr FRI 27 d slutet (γ). Huar som slåår en man i hell med wilia eller föracht eller berådit modh i Stocholm eller stadzens friihett. GR 6: 240 (1529).
14) (numera mindre br.) till FRI 31: (mer l. mindre tillfällig) ledighet (från ngns vanliga arbete). Kl(ockan) VIII Lämnas frihet. Skolordn. 1724, s. 18. Behöfver någon Lärjunge .. frihet från undervisningen en eller flere timmar. FörslSkolordn. 1817, s. 10. Schulthess (1885). — jfr TJÄNST(E)-FRIHET.
Ssgr (i allm. till 2 o. 3): (4 a) FRIHETS-AKT. (mindre br.) filos. frivillig handling. Hammarsköld SvVitt. 1: 37 (1818). Ahnfelt Et. 1: 167 (1890). —
-ANDA. (i skriftspr.) sinne för l. begär efter frihet. Dalin Montesquieu 95 (1755). Hannibals tåg öfver Alperna till norra Italien väckte åter frihetsanden hos de der bosatta galliska folken. NF 7: 723 (1883). —
-APOSTEL. person som ivrar för frihet; ofta ironiskt. Akta dig för de falska frihetsapostlarne. Strindberg MOlof 143 (1872, 1899). —
-BEGÄR. —
-BREV.
1) (numera knappast br.) till 1: urkund i vilken frihet meddelas åt träl l. livegen. DA 1808, nr 45, s. 2. (Slavägaren) utfärdade .. frihetsbref åt allt sitt folk. Callerholm Stowe 110 (1852).
2) (förr) till 10 a (o. 11): urkund i vilken meddelas befrielse från skatt l. andra utskylder l. från tull o. d. Friheitz breff paa godz. GR 1: 64 (1523). Frijhetzbreff for Vadzstena och Linköpungz Borgare på theris Tull. Därs. 11: 251 (1537). Schybergson FinlH 1: 352 (1887). bildl. Hvarken Gud eller samvetet utfärda något frihetsbref från en enda pligts iakttagande. Wallin 2Pred. 2: 261 (1817).
3) hist. till 11: urkund i vilken ngn förmån beviljas, privilegiebrev, fribrev (se d. o. 1); särsk., med anslutning till FRIHET 3: urkund i vilken politiska rättigheter o. d. beviljas ett landområde l. ett folk l. en folkklass. Florinus Voc. 104 (1695). Læstadius 1Journ. 109 (1831). Magna Charta var ett frihetsbref för Engelska nationen. Svedelius StatsrAnsv. 104 (1856). Grimberg SvH 483 (1909). särsk. (†) urkund gm vilken ett litterärt värk under viss, närmare bestämd tid tillförsäkras skydd mot eftertryck. Om Frijheetz Breff öffuer Böker. AJGothus ThesEp. 3: 11 (1619; i rubrik).
4) (†) skrift som tros skydda innehavaren mot olyckor, himmelsbrev; jfr FRI 29. (Djävulen utdelar) Frihetz- eller Swärdzbref ibland the lifrädda .., til at warda skottfrij. Isogæus Segersk. 830 (c. 1700). —
(jfr FRI 30) -BRÖD. (†) kostnadsfritt uppehälle; jfr FRI-BRÖD slutet. VDAkt. 1712, nr 209. Därs. 1725, nr 65. —
-DAG.
1) till 2. Ändtligen randades Messeniens frihetsdag med Epameinondas' segrar öfver spartanerna. NF 10: 1428 (1886).
2) (†) till 14: dag då ngn är ledig från arbete, fridag (se FRI-DAG, sbst.2 3). PH 5: 3413 (1752). Schrevelius Civilr. 3: 174 (1849). —
(10 a) -DYGN. (förr) bärgv. fridygn; jfr KALLDYGN. ResolAllmBesvär 1734, s. E 2 a. VetAH 1756, s. 187. Linde Kam. 55 (1852). —
-FANA. (i högre stil) i sht till 2: fana som symboliserar frihet l. kallar till kamp för friheten. (Gustav Vasa) upreeste den första Frijheetz-Faanan i Daalerne. Riddermarck Alm. 1691, s. 31. I nedre delen af fästningen Nauplia vajar helleniska frihetsfanan. SC 3: 235 (1822). —
-FÖRLUST. särsk. jur. till 5. En brottsling är dömd till sju års frihetsförlust. Samtiden 1872, s. 724. —
-GLÖD. (i högre stil) glödande kärlek till friheten. Lundell (1893). (Biskop Tomas') sinne sjöd / af ädel mandom och frihetsglöd. Söderberg Dikt. 114 (1901). —
(3) -GRILLER, pl. (föraktl.) CVAStrandberg 1: 22 (1845). Låt dem på sitt sinne lätta / Med frihetsgriller och med snack / Om jemlikhet. Dens. 3: 412 (1855). 2NF 23: 1361 (1916). —
-GUDINNA. till 2 o. 3: kvinnlig gudomlighet tänkt ss. frihetens beskyddarinna; jfr -GUD. Wennerdahl LexMyth. 352 (1748). —
(10 b) -GÅRD. (†) gård för vilken åtnjutes skattefrihet o. d.; jfr -HEMMAN. Präste, Fogde, skrifwares och andre Frijheetz gårder. Stiernman Riksd. 788 (1627). —
-HAT. —
-HATARE. —
-HJÄLTE. person som med hjältemod kämpar för friheten. Jag ser Dine Undersåtare vara myndige Frihets-hiältar, jag ser dem i sina sinnen Frie som Konungar. Dalin Arg. 2: 128 (1734, 1754; ironiskt). Bolivar, Simon, sydamerikansk frihetshjälte och statsman. 2NF 3: 1003 (1905). —
-HYMN. —
-IDEAL.
1) till 3. Huru pass häftigt .. (G. av Wetterstedts) ungdomliga svärmeri för de franska frihetsidealen har varit, är mig obekant. Forssell i 3SAH 3: 56 (1888).
(2) -KAMP. jfr -KRIG. DA 1825, nr 79, s. 1. Det grekiska folket .. reste sig på 1820-talet till en frihetskamp. Waldenström Österl. 102 (1895). —
(3) -KOKARD. under den stora franska revolutionen buren trefärgad kokard som symboliserade friheten. Stiernstolpe Arndt 4: 74 (1808). Tollin Dikt. 105 (1844). —
-KÄMPE. Den sielfrådige Frihets-kämpen Jeppe Willhiärne. Dalin Arg. 2: 300 (1754; uppl. 1734: Frihets-Hiälten). Greklands tappre frihetskämpar. EHTegnér i SvTidskr. 1874, s. 106 (”2”). —
-KÄNSLA.
1) till 2 o. 3: begär l. längtan efter frihet; äv.: starkt fasthållande vid den frihet man åtnjuter. Järta VSkr. 1: 44 (1809). AB 1845, nr 2, s. 3.
-KÄRLEK. SKN 1841, s. 129. Frihetskärlek och hjältedyrkan fylla en stor del av .. (Tegnérs) arbeten. RBerg hos Flodström SvFolk 339 (1918). —
-LAG, r. l. m. särsk.
1) (†) till 3: lag som tillförsäkrar ett folk en fri författning. AdP 1789, s. 40. Thorild 3: 312 (1794).
2) filos. till 4 a: lag enligt vilken människans fria vilja värkar l. regleras. Wulf Köppen 1: 742 (1799). Den historiska utvecklingen bestämmes af frihetslagar, icke af ett blindt obevekligt öde. Hjärne SvoFr. 198 (1880, 1908). Göransson UndersRel. II. 2: 166 (1906).
-LIV. särsk.
2) till 4. Puritanismen var ett genombrott .. af mensklighetens andliga frihetslif i Jesus Kristus. Bremer NVerld. 1: 212 (1853). —
-LUST. särsk.
2) till 5. (Vildgässen locka) de tama anförvandterna (att) .. i ett ögonblickligt anfall af frihetslust sträcka vingarne. SDS 1901, nr 82, s. 2. —
-LYSTEN. (mindre br.) särsk.
-LYSTNAD. (mindre br.) särsk.
-LÄNGTAN. —
-MAN, m. (mindre br.) person som ivrar för friheten. särsk.
2) till 3. Sedan han kom till makten har han, såsom vanligt med frihetsmän, blifvit despot. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 33 (c. 1815). —
(10 b) -MANTAL. (†) i fråga om jordegendom: mantal för vilket skattefrihet åtnjutes. Leutnampten manhafftigh Pädher Joensson Lätt opläsa H. K. Maijtz breeff på ett frijheetz mantall i Eskia i Vlånger sochen, att niuta fridt och quidt i sin lijfztijdh. ÅngermDomb. 1647, s. 115. —
-MIL. (förr)
1) till 10 b: område inom en mils avstånd från en av adelns sätesgårdar inom vilket adelns landtbönder i allm. voro fria från utskrivning m. m.; jfr FREDS-MIL. SvRStBesl. 1634, s. B 4 b. Rörande de landbönder, som bodde inom en mil från sätesgården, stadgades (1569), att de skulle vara fria från alla utskrifningar (frihetsmilen). IllSvH 3: 318 (1878). 2NF 8: 1329 (1908).
2) område inom en mils avstånd från vissa slott l. kungsgårdar l. vissa städer inom vilket från kronan avsöndrad jord återtogs vid reduktionen på 1600-talet; jfr FRI 29. Stadga 9/12 1682, s. B 3 b. Vissa Districter eller så kallade Frihets Milar .. (blevo år 1682) kring några Slott och Orter utsatte. Botin Hem. 2: 195 (1756). 2NF 8: 1329 (1908). —
(3) -MÖSSA. under den stora franska revolutionen buren spetsig röd mössa vilken betraktades ss. symbol för frihet; jakobinmössa, frygisk mössa. Wikforss 1: 583 (1804). NF 20: 267 (1896). —
(3) -NIT, n. (numera företrädesvis i högre stil) Kellgren 1: 52 (1786). Redan i de första numren af ”Nye Granskaren” varnar .. (Thorild) för det falska frihetsnitets ytterligheter. Atterbom Siare 5: 208 (1849). Anholm Norm. 101 (1898). —
-ORT. (†)
2) plats där ngn kan vistas i säkerhet, fristad (se d. o. 3), asyl; jfr FRI 29. Wikforss 1: 584 (1804). Lindfors (1815). —
-PASS. särsk.
1) jur. till 5: bevis som överlämnas åt villkorligt frigiven person o. i vilket anteckningar göras om hans uppförande m. m.; jfr FRI-PASS. SFS 1906, nr 51, s. 10. PT 1914, nr 37 A, s. 2.
2) (förr) pass som berättigade till fri skjuts; jfr FRI-PASS 3. Widmark Helsingl. 1: 406 (1860; om ä. förh.). —
(3) -REGERING. (†) motsatt: envåldsregering. Vår välsignade Frihets-regering. Mennander PVetA 1756, s. 14. Kellgren (1789) i 2Saml. 8: 12. —
-RUM. (†) = -ORT 2. En söker, up i ärans Borg, / Et Frihets rum, för tidens sorg. Nordenflycht QT 1745, s. 111. —
-RÄTTIGHET~102 l. ~200. (i fackspr.) till 3 o. 4; i sht i pl. Medborgerliga rättigheter kallas äfven frihetsrättigheter, emedan de innehållas uti medborgarens frihet, eller rätt att utan tvång öfver sig efter eget val vara verksam för sitt förnuftiga lefnadsändamål. NF 10: 1182 (1886). —
-RÖRELSE. folkrörelse som har till mål att vinna l. värna friheten.
2) till 3. Ehuru ogynsamt stämd mot de nya frihetsrörelserna, utvidgade .. (hertig Adolf av Nassau) likväl 1848 sitt folks rättigheter, dertill tvungen af omständigheterna. NF 1: 157 (1875). —
1) till 9: skriftligt tillstånd (till ngt). (Han) begiärte enständigt, få frihetz zedel at med samma qwinna få giffta sig. VDAkt. 1722, nr 10. DA 1824, nr 14, s. 1.
-SINNE. (företrädesvis i högre stil) sinne för frihet, frihetskärlek. särsk.
1) till 2. Hur visar sig .. (den svenska allmogens) frihetssinne och fosterlandskänsla? Tegnér (WB) 7: 84 (1831).
2) till 3. Tyvärr var hos mängden frihetssinnet förkolnadt långt före friheten. Atterbom Minn. 198 (1817). —
(5) -STRAFF. jur. straff som innebär frihetens förlust för längre l. kortare tid; vanl. om fängelsestraff o. d.; äv. allmännare, om varje slags straff som innebär inskränkning i vederbörandes rörelsefrihet. Oscar I Straff. 24 (1840). Thyrén StrafflRef. 1: 62 (1910). —
-STRID, r. l. f.
2) bildl.; jfr FRIHET 4. Den strid, som denna (kananeiska) qvinna genomkämpar .., kan med allt skäl benämnas en andelig frihetsstrid. Bring Högm. 540 (1862). —
-STUND.
1) (numera bl. i högre stil) till 5; särsk. bildl. Nordenflycht Turt. 18 (1743). Och han skall tystna i sin första frihetsstund, / den från sin boja lösta sången. Rydberg Dikt. 2: 49 (1891).
2) (†) till 14: stund då ngn är ledig från arbete, fristund. GFGyllenborg Vitt. 3: 274 (1773, 1797). HLilljebjörn Hågk. 1: 46 (1865). —
(3) -SYSTEM. (numera knappast br.) regeringssystem grundat på folkfrihet. HSH 7: 191 (c. 1750). Kindblad (1871). —
-SÅNGARE. (i högre stil) skald som prisar friheten. Frihetssångaren biskop Thomas. Hagström Herdam. 1: 216 (1897). —
-TID.
2) (mindre br., se dock slutet) till 3: tid under vilken ett folk åtnjuter (vidsträckt) självstyrelse. Roms frihetstid. Höpken 2: 195 (1755). Aldrig (äro) så många, så stora och för Riket nyttiga ting giorda, som under denna vår nu varande Frihets-tid. Oelreich 397 (1755). Carlstedt Her. 2: 217 (1833). WoH (1904). särsk. i sg. best., om sv. förh., om tiden efter avskaffandet av enväldet 1718; särsk. (fullt br.) hist. benämning på den period i svenska historien som sträcker sig från 1718 till 1772. Höpken 1: 18 (c. 1751). De af frihetstiden uppmuntrade konsterna och vetenskaperna. Fersen HistSkr. 3: 131 (1772). Ekelund 1FädH II. 2: 61 (1831). RBerg hos Flodström SvFolk 334 (1918). oeg.: Frukta en ny frihetstid. Östergren (1922).
3) (†) till 5. Jag hade fuller tänckt att förspara till .. min frihetstid, att .. skrifwa om det, som mig uthi mitt fångenskap alt här till händt är. KKD 2: 233 (1718).
4) (numera knappast br.) till 10 a o. b; jfr -ÅR. LReg. 13 (1563). Grimstahamns torp är nu råkadt i lägervall ... Dermed så menar jag, att jag skall kunna bekomma det på femton till tjugu års frihetstid, utan all afgift. Almqvist Grimst. 13 (1839). WoH (1904).
5) (numera knappast br.) till 14: fritid (se d. o. 2). Oldendorp 2: 388 (1788). Schulthess (1885). —
-TIDEVARV(ET)~102(0), äv. ~201(0). (numera knappast br.) = -TID 2 slutet. Under det .. så kallade Frihets-tidehvarfvet började man tidigt nog at tänka på Manufacturer. Lagerbring 2Hist. 1: 66 (1784). —
-TIMME. särsk.
1) (i högre stil) till 5; bildl. Så är min frihets tima här, / Som min förlåssning med sig bär. Nordenflycht QT 1745, s. 137.
(3) -TRÄD.
1) träd som under den stora franska revolutionen planterades ss. symbol för friheten. JournSvL 1797, s. 499. 1790 planterade jakobinerna det första frihetsträdet (arbre de liberté) i Paris. NF (1882).
2) (föga br.) bildl. Det samhälle, hvilket anser sig sjelft .. hafva hämtat de rikaste skördar af europeiska civilisationens frihetsträd. Frey 1845, s. 418. Pressen, den nya tidens väldiga frihetsträd. Beckman Amer. 2: 105 (1883). med anslutning till FRIHET 2. Så var ånyo Wasastammens ek återblifven Svearnes och Göternas frihetsträd. Atterbom Minnest. 2: 397 (1826). —
-TRÄNGTAN. —
(3) -VÄN, m.||ig. —
(3) -VÄNLIG. —
-VÄRK, n. (i sht i högre stil) befrielsevärk. särsk. till 2. Utan allmogen kan intet göras; / Med den jag genomfört mitt frihetsverk. Hedberg Dagen 50 (1863). —
(3) -YRA, r. l. f. till raseri o. yrsel drivet frihetsbegär; äv. om till raseri o. yrsel drivna yttringar av nyvunnen frihet o. om förbrytelser o. d. som begås i frihetens namn. Den republikanska frihetsyran. Leopold 2: 99 (1802, 1815). En, dag från dag stegrad, fasa för Franska revolutionens frihetsyra fylde .. (Gustav IV Adolfs) själ med skräckbilder. Böttiger i SAH 52: 187 (1876). WoJ (1891). —
(3) -YRSEL, förr äv. -YRSLA. (numera knappast br.) = -YRA. Adlerbeth Ant. 2: 41 (c. 1815). Under de fyra och ett halft år som hertig Carl fört regeringen, hade frihetsyrseln också visat sig i Sverige. SKN 1841, s. 69. —
-ÅR.
1) (numera knappast br.) till 3. Sin Ministère förde .. (Arvid Horn), de första frihetsåren, med hela styrkan af Nationligt bifall. Ehrenheim Tess. 77 (1819).
2) kam. till 10 a o. b: år under vilket för jordegendom l. industriell anläggning o. d. beviljats befrielse från skatt l. andra skyldigheter; jfr FRI-ÅR. RP 1: 143 (1629). Prolongations Mandat på Frijheetz åhr för them som vptagha nya Bergzbruuk. PrivBergsbr. 1649, Prolong. s. M 3 a. (Envar) njute uppå Hemman, som varit öde och utan Åbo i Femtio år, Femtio Frihets år. FörordnÖdeshemm. 1766, s. 3. Frihetsår åtnjutas numera endast för nybyggen i de norra länen. 2NF (1908).
3) (†) till 11: giltighetsår för ngt privilegium. Den nya psalmboken (blev), i mångfaldiga format och med frihetsår, af Konungen (dvs. Karl XI) sjelf bevilljade, tryckt och utgifven af boktryckaren ”Burchard”. Afzelius Sag. X. 2: 300 (1866). —
Avledn.: FRIHETLIG, adj. (knappast br.) särsk. till 3. En frihetlig gestaltning af statslifvet. Bolin Statsl. 2: 151 (1871). Steffen Krig 1: 236 (1914).
Spoiler title
Spoiler content