SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1942  
LÄRLING 3rliŋ2, m.||ig., förr äv. LÄRLINGE, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-ling 1739 osv. -linge 17531845. -lingar, pl. 1734 osv. -lingom, dat. pl. 1697)
Etymologi
[jfr d. lærling; av t. lehrling, avledn. till lehren (se LÄRA, v.)]
1) yngling som går i lära hos en yrkesidkare, i sht en handtvärksmästare; lärpojke, handtvärkslärling; i fråga om förhållanden under skråämbetenas tid (t. o. m. 1816): (lön)arbetare som arbetade inom ngt av handtvärksskråna för att avlägga gesällprov. Triewald Konst. 67 (1734). Lärling hos någon Bryggare. DA 1771, nr 4, s. 4. ArbB 167 (1887; i snickerivärkstad). Hörlén GSed. 215 (1914). HandInd. 731 (1927). — jfr APOTEKAR(E)-, BAGAR(E)-, BARBERAR(E)-, BLÄCKSLAGAR(E)-, BOKBINDAR(E)-, BOKTRYCKAR(E)-, BRUKS-, BRYGGAR(E)-, FÄRGAR(E)-, GJUTAR(E)-, GULDSMEDS-, HANDELS-, HANDTVÄRKS-, LOTS-, MÅLAR(E)-, SKOMAKAR(E)-, SMEDS-LÄRLING m. fl.
2) (†) elev (i skola o. d.); lärjunge; skolgosse. Hoorn Jordg. 1: Dedik. 2 b (1697). (Att) Hans Maj:t .. är nögd med de .. (i krigsskolan) upfostrade Lärlingars framsteg. PT 1758, nr 10, s. 3. Lidköpings Stads-Skole har .. Omkring 40 Lärlingar. DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 18. För lärlingarnas undervisning verkstäldes på trädan täckdikning. LAHT 1883, s. 3. SDS 1898, nr 382, s. 2 (om kvinnlig elev). — jfr BARNMORSKE-, FRI-, KONST-, LANDTBRUKS-LÄRLING m. fl.
3) (†) i oeg. o. allmännare anv. av 1 o. 2: lärjunge (se d. o. 2); äv.: nybörjare; äv. i uttr. lärling av ngn, lärjunge till ngn; äv. i uttr. lärling av ngt, person som med intresse studerar ngt o. inhämtar lärdomar därav. Richardson Krigsv. 3: 84 (1749; om nybörjare). Den .. filosofi, han (dvs. A. Rydelius) såsom Billbergs lärling framställde. Franzén Minnest. 2: 19 (1822). Scheele var .. egentligen icke en lärling af Bergman, utan danade sig sjelf. Därs. 246 (1827). En vetgirig lärling af lifvet, af människor och af böcker förblef Rydberg till det sista. Warburg Rydbg 2: 731 (1900). särsk. om medlem av viss lägre grad i ordenssällskap; i ssgr; jfr ANDREAS-LÄRLING.
Ssgr: A (†): LÄRLINGE-ARBETE, -KONTRAKT, se B.
B (i allm. till 1; i sht i fackspr.): LÄRLINGS-ARBETE~020, äv. ~200. (lärlinge- 1840. lärlings- 1903 osv.) äv. konkret. Valerius 2: 258 (1840). FinBiogrHb. 2436 (1903; konkret).
-HEM, n. inrättning som (på fördelaktiga villkor) lämnar bostad (o. kost) åt lärlingar; jfr hem I 2 e β α'. HandtvLBl. 1905, s. 85.
-KONTRAKT, n. (lärlinge- 1894. lärlings- 1846 osv.) jfr kontrakt, sbst. II 1. SFS 1846, nr 39, s. 16.
-LAG, r. l. m. lag (se lag, sbst.1 1) som avser att reglera lärlingarnas arbetsförhållanden o. d. ST 1893, nr 965 A, s. 2.
(3 slutet) -LOGE. (†) om loge (se loge, sbst.2 3) av ett ordenssällskaps ”lärlingar”. Säfström Banquer. O 3 a (1753).
-PROV. prov som en lärling avlägger i en fabriks- o. handtvärksförening. GHT 1895, nr 245, s. 3.
-SKOLA, r. l. f. skola vars undervisning avser att komplettera den utbildning en lärling förvärvat gm praktiskt arbete utanför skolan. MeddSlöjdF 1893, s. 106.
-TID. lärlings utbildningstid. Björkman (1889).
-UTBILDNING~020. EkonS 2: 374 (1898).
-ÅR. jfr -tid. Jensen FjStig. 126 (1893).
Avledn.: LÄRLINGSKAP, n. (lärling- 1804 osv. lärlings- 1895) till 1: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara lärling. Wikforss 2: 47 (1804). Skråväsendets bestämmelser beträffande lärlingsskapet. SLorS 11: 136 (1895). EkonS 2: 316 (1897).
Spoiler title
Spoiler content