SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1970  
SKICK ʃik4, sbst.1, n. (OPetri 2: 486 (1535) osv.) ((†) r. l. m. VgFmT I. 10: 81 (1524; möjl. n. pl.), JMessenius (1629) i HB 1: 126, Lagerbring 1Hist. 2: 835 (1773)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(skeck c. 1620 (: oskeck). skick (sch-, -ij-, -ch) 1524 osv. skik 15561685)
Etymologi
[fsv. skik; jfr fd., d. skik, nor. skikk; av mlt. schick, m., gestalt, beskaffenhet, form (motsv. holl. schik, t. schick), till schicken (se SKICKA). — Jfr GESCHICK]
1) om form l. gestaltning l. beskaffenhet l. ordning l. tillstånd o. d.; äv. i (de väsentligen tautologiska) förb. skick och ordning (jfr 4 e), förr äv. skick och lag o. d.; jfr 4.
a) i allmän anv. l. med särskild tanke på en ursprunglig l. konstitutionell l. principiellt fastställd utformning l. gestaltning l. beskaffenhet l. ordning; äv. närmande sig bet.: natur, allmän karaktär, väsen, gestalt, utseende, sätt; numera nästan bl. dels ss. senare led i ssgr, dels (i sht i vitter stil) i förb. med bestämning som anger viss utformning osv., särsk. i sådana uttr. som nytt skick, ngts ursprungliga l. rätta l. gamla skick (o. ofta utan bestämd avgränsning från b). OPetri 3: 527 (c. 1535). Gudh haffuer aff begynnilsen well skickat sijn creatwr, och giffuit huario och eno sitt egit werck, och haller them j sådana skick til ewigh tijdh. Syr. 16 (”17”): 27 (öv. 1536). Afftonsongen må och så bliffua widh sin Skick. LPetri KO 44 b (1561, 1571). RA I. 3: 15 (1593: skick och lagh). Vid Kolbäck voro åkerstycken lagda i det skick, at de voro högst midt- och långsefter, men sluttade sedan mycket å ömse sidor. Kalm VgBah. 7 (1746). I denna sorgsna stund, det mörka ögnablick, / Då döden träder fram uti sitt rätta skick / .. Då vänskap rådlös står. Clewberg SorgTLovUlr. 49 (1782). Ett gammalt embete (dvs. justitiekanslersämbetet) hade vid 1766 års riksdag fått ett nytt skick. Rosenstein 1: 134 (1789); jfr δ. Jag såg i min dröm, hur hans gång var glad, / hur allt, när han ströfvade muntert åstad, / bar skick af en fri ung man. Fröding Stänk 100 (1896); jfr γ, 5. Man såg gärna uppåt (från kutterns däck), det var ett ädelt skick i riggens svarta resning mot det nattblått oändliga. Holmström LändStränd. 2: 73 (1919); jfr β. — jfr BILDNINGS-, GRAV-, NAMN-, RÄTTS-, SEDE-, SPRÅK-SKICK m. fl. — särsk.
α) (numera föga br.) om den yttre gestaltningen l. formen l. utseendet av ett konkret föremål; förr äv. liktydigt med: modell, fason, mönster o. d.; jfr β, γ. Vij (vilja) haffve samme hiull (till kanonvagnar) både stoore och små effther thett skick, som the små giordes nu senast. G1R 25: 351 (1555). När bälgen gick / Blef jernet rödt och sedan fick / Sitt rätta skick .. / Af hammar-slagen. Envallsson Hofsl. 1 (1786). — särsk. i fråga om en dräkts l. ett klädesplaggs utseende l. form l. modell. (Det) göres altid någon liten rundning så wäl ofwan- som nedan-till (på plagget), emedan så wäl Jackan, som Tröjan annars icke hålla sitt skick efter kroppen, utan upstiga framtill. Manskläd. A 2 a (1778). De i nacken flätade trianglarne (av blånor o. band), som i ogifta ståndet följde med hufwudet, följde i det gifta med kluten och höll den, då den war aftagen, i skick, så att den kunde som en mössa åter påsättas. Lovén Folkl. 25 (1847).
β) om ett byggnadsverks l. en anläggnings o. d. yttre utformning l. utseende; förr äv. liktydigt med: byggnadssätt, modell o. d. At thu vilt lathe byggie oss ett schip effther then fansun och schick, som samme (dvs. vissa förut omtalade) Skotters skip bygde äre. G1R 21: 242 (1550). Desze åtskillige skick på huus, effter hushåldens storlek tiente til prydning .. för en del af staden. Ehrenadler Tel. 491 (1723). (Restaureringen) föreföll att hava lyckats återställa kyrkan (dvs. S. Giovanni e Paolo i Rom) i dess ursprungliga skick. Lagergren Minn. 6: 125 (1927).
γ) om en levande varelses (särsk. en människas) yttre gestalt l. utseende; numera nästan bl. i uttr. yttre skick; jfr dels b α, dels 5. Lenngren (SVS) 1: 204 (1778). Hvad vällust var det ej att deras (dvs. djurens) skick betrakta: / Så underfullt, så mångfaldt gjordt! Bergklint Vitt. 81 (1782). Mången mö jag fann / Nog i fagert skick. Sätherberg Dikt. 1: 257 (1839, 1862). (En japansk tidning) innehöll en skildring av Brantings person, därvid hans yttre skick omnämndes på följande sätt: ”Branting är hög, bredskuldrad och ståtlig. Han kläder sig anmärkningsvärt väl.” Höglund Branting 2: 298 (1929); jfr b α.
δ) om ett samhälles l. en institutions o. d. organisationsform; jfr b γ. Till tess vi .. ther heden kommit hafve, att Sverige ett rett konungerikis skick bekommit hafver. RA I. 1: 458 (1546). Riksens Lagwårdande Ständer .. (försumma säkert icke) at med nit och ifwer sätta alt uti sitt rätta skick och ordning. Oelreich 67 (1755). Under konungens (dvs. Magnus Erikssons) minderårighet tog styrelsen i detta rike (dvs. Norge år 1319) skicket av en förmyndarregering. JämtlHärjedH 1: 210 (1948). — jfr REPRESENTATIONS-, RIKSDAGS-, SAMFUNDS-, SAMHÄLLS-, STATS-, STYRELSE-SKICK m. fl.
ε) (†) om en persons sinnelag l. natur l. dyl.; jfr b α. Du warder förnimmandes mehr om hennes skijck (om du ger henne vin att dricka), / Wijn förrådher Jungfrunes sinne. Messenius Blanck. 57 (1614); jfr 5.
ζ) (†) i uttr. ställa ngt i ett så l. så beskaffat skick, utforma ngt på ett så l. så beskaffat sätt; taga skick av ngt, till sin karaktär rätta sig efter l. bestämmas av ngt. (Det bland papperen funna talet) är i sådant skick stäldt, at ehuru ämnet hålles för torrt och ledsamt, torde detta likwäl ej falla Läsaren miszhagligt. Sahlstedt Veckobl. 1767, nr 2, s. 6. Kyrkan, samhället, omgänget, husligheten togo skick af christendomens anda. Wingård 2: 301 (1841).
b) om ett tillstånd som mer l. mindre klart uppfattas ss. ett av flera olika (mer l. mindre tillfälliga) tillstånd vari ngn l. ngt kan tänkas uppträda (utan att hans resp. dess konstitutionella karaktär l. principiellt fastställda utformning förändras); särsk. i uttr. som beteckna det ursprungliga tillståndet ss. (väl) bibehållet l. ss. förändrat l. ett obearbetat l. på visst sätt bearbetat l. ofärdigt l. färdigt l. gott l. förfallet l. förslitet l. dåligt tillstånd; jfr a. I gott, prima, förstklassigt, prydligt, tillfredsställande, oskadat, dåligt, uselt, förfallet, slitet, trasigt, skadat, bedrövligt skick. En vara i förädlat, oförädlat skick. En gård med alla byggnader i prima skick är till salu. Vägen befann sig i ett gott skick. Böckerna säljas i befintligt skick. Hans affärer befunno sig i ett dåligt skick. Bilen är i skick som ny. Att köpenskapen måtte komma vdj itt bättre lag och schick än han nw är. G1R 15: 487 (1543). Hans kassa var för tillfället i klent skick. Rydberg Frib. 395 (1857). Gärdesgårdarne .. äro i mycket dåligt skick. PT 1908, nr 115 B, s. 1. Med leverantör förstås .. den person eller firma .. som åtagit sig att till beställaren leverera ett visst material, i arbetat eller oarbetat skick. SFS 1919, s. 325. Det bedrövliga skick, i vilket industrierna (vid Lesjöfors på 1920-talet) befann sig. De Geer Bergsl. 92 (1951). Det finns drygt en halv miljon lägenheter i småhus i landet som är i sådant skick att det borde vara aktuellt med en ombyggnad och modernisering. DN(A) 1964, nr 261, s. 7. — jfr O-SKICK. — särsk.
α) om tillstånd vari en levande varelse (särsk. en människa) befinner sig, företrädesvis ngns tillstånd i yttre avseende, särsk. med tanke på kläder l. fysisk kondition o. d. (särsk. i uttr. yttre skick); i sht förr äv. om ngns psykiska tillstånd l. tillståndet av ngns psyke; jfr δ, a γ, ε, 5. Han befann sig i ett sorgligt skick, var kraftigt berusad och raglade redlöst omkring. Till sitt yttre skick var han synnerligen välvårdad, alltid välrakad och elegant klädd. I sinnets jämna skick, du nöjet söka bör. Nordenflycht (SVS) 2: 400 (c. 1758). Uti hvad ängsligt skick min far skal jag er finna! Lenngren (SVS) 1: 196 (1778). Man kunde väl se uppå männens skick, att de hade gjort en lång resa. SvFolks. 206 (1844). Det var korpralen numro sju, Standar. / Han stod med söndrig sko på ena foten, / Den andra foten blödde och var bar. / Då Döbeln hann den gamle, sågs han stanna. / Med blicken mörk, med handen på sin panna / Besåg han stum den gråa krigarns skick. Runeberg 2: 115 (1846). (Aktören N. W. Almlöf) har skick och utseende af en 40 års man. Arfwidsson TeatFord. 16 (c. 1858); jfr 5. Stackars sate (pressad av polisförhör). .. Inte ens med den rutin han har skulle jag vilja genomföra en examination (med en abiturient) i det skicket. Lange Vitklädd 143 (1967). — jfr SINNES-SKICK.
β) (†) ss. beteckning för viss kroppsställning l. hållning l. ställning l. läge o. d. som en kroppsdel intar. Enholm Anm. 1: 46 (1753). Knäna få (vid dansen) ej böjas; / Minsta tvång får intet röjas; / Alt i ledigt skick. Bellman (BellmS) 1: 236 (c. 1775, 1790). Bäckenet kan så mycket hellre anses för Ryttarens grundval, som dess rörelser äro högst ringa sedan det undfått et konst-enligt skick, och sådant detta skick utfaller, sådan blifver både sitts och fasthet. KrigVAH 1823, s. 2.
γ) (numera bl. tillf.) om det allmänna tillståndet l. ordningen i ett samhälle l. kollektiv av personer l. ordningen i ett militärförband o. d.; jfr δ, a δ, 4. Svart G1 27 (1561). Rohtar och Leder äre jämbne .. då har Batallionen sin rätta skick och ordre. Söderman ExBook 46 (1679). Botin BJarl 229 (1754).
δ) med bestämning som anger att en person l. ett kollektiv av personer l. ett föremål o. d. befinner sig i ett sådant tillstånd att personen l. kollektivet är resp. icke är i stånd l. klar(t) att göra ngt visst l. att föremålet osv. duger resp. icke duger till ngt visst l. medger resp. icke medger att man gör ngt visst med det l. använder det till ngt visst; numera nästan bl. med bestämning som utgöres av ett framförställt attribut l. (tillf.) i uttr. ngn l. ngt är i skick att göra ngt o. d.; förr äv. i sådana uttr. som ngn är utom skick att göra ngt, ngn är icke i stånd att göra ngt, ngns hälsa är icke i skick för ngt, ngns hälsa medger icke att han gör ngt l. deltar i ngt. Ett fartyg i sjödugligt skick. Huset var icke i beboeligt skick. Traktorn var i obrukbart skick. Min helsa är icke i skick för den leken. Serenius (1734; under tune). Så länge en sådan förfarenhet (från försöksverksamhet) osz fattas, så länge äro wi utom skick, at dömma, om hwad som wid Landtbrukets upodlande, bör ske eller intet. VetAH 1739, s. 88. Saken är i skick att kunna afgöras. Weste FörslSAOB (c. 1815). Från man till man en maning lopp: Nästa morgon allt i skick att bryta opp! Runeberg 5: 83 (1860). Försätta motståndaren ur stridbart skick. 2NF 10: 1317 (1909).
c) om det sätt varpå en handling utföres l. ett skeende förlöper l. en händelse utvecklar sig o. d.; äv. närmande sig dels bet.: metod, dels bet.: förlopp; jfr d, 7; numera bl. ss. senare led i ssgr. (Vidare) ordineres hvilka som krigsregenter skola vara bode för rytter och fott folk .. och med hvad skick thet skall gå till, om för hvart härede skall hövitzmen ordineres. RA I. 1: 336 (1544). (Gustav Vasa hade) lärdt .. (sina män) ett bättre skick på att smida Dalepilar, än the tilförenne wiste. Svart G1 23 (1561). Skrifftningen skal skee i god skick och ordningh. KOF II. 2: 74 (c. 1655). Gissningar, understödde af flere eller färre möjeligheter och sannolika grunder, som af förbigångne och närvarande tiders skick och händelse äro sammanletade. 2RARP 13: 137 (1742); jfr d. Hurvida Finska kriget / Ett annat skick han (dvs. G. IV A.) gaf / Med denna stolta handling (dvs. att ikläda sig K. XII:s uniform) / Vet ej historien af. Runeberg 2: 104 (1848). — jfr LEVNADS-, RÄTTEGÅNGS-SKICK.
d) ss. beteckning för det tillstånd vari ngn l. ngt befinner sig med avs. på de yttre omständigheterna l. den allmänna situationen l. det allmänna läget; särsk. övergående i bet.: omständigheter, situation, läge, belägenhet, förhållanden; numera nästan bl. i uttr. i sakernas nuvarande skick o. d.; i ä. ex. stundom svårt att skilja från c. Efter skick och conjuncturer. Höpken 2: 92 (1747). Mitt hopp är ej nog förmätet, att i tidernas skick och under Fäderneslandets större fordringar sträcka sig till ett allmänt sammanskott. PABorg (1809) hos Nyström DöfstUndUtv. 188. Åtskilliga ledamöter tilstyrka klistring (av växter i herbarium) såsom et oundgängligt bevaringsmedel af en publik örtsamling, andra anse den såsom förderfvad af klistring. I sådant skick har jag fått i commission at begära et yttrande af Herr Professoren. Berzelius Brev 10: 22 (1825). Men ack! jag ser min far i tusen grymma skick, / Ser hur mot storm och våg han svag och åldrig strider. Widström Vitt. 108 (1840); jfr c. Maj månad gick, och .. (kronprins Karl Johan) visste ännu ingenting med visshet om sakernas skick (i fråga om utrikespolitiken). Forssell i 3SAH 3: 214 (1888). I .. sakernas nuvarande skick. Hammar (1936). — jfr TIDS-SKICK. — särsk.
α) (†) i uttr. var l. vart efter sitt skick l. efter vars belägliga skick, var o. en efter sina omständigheter l. sin belägenhet l. ställning resp. vart o. ett efter sina omständigheter. Hwarth effther sin skick. VgFmT I. 10: 81 (i handl. fr. 1524). Wåre stadgar och Mandat motte bliffue fast och obrotzligen holdne, så ath huar och en .., huar efter sitt skick och kallelse, skall göre then annen tilbörlige, plichtige och skyllige tilförning. G1R 18: 173 (1546). Effther huars belelighe Skick. ArbogaTb. 4: 61 (1546).
β) (†) i uttr. saken l. sakerna får (få) l. har (ha) fått l. tagit ett visst (särsk. ett annat l. bättre) skick, saken osv. kommer resp. har kommit i ett visst (resp. ett annat l. bättre) läge l. tar resp. har tagit en viss (resp. en annan) vändning (resp. en vändning till det bättre). När .. sakerne tagit et wist skick, är det nästan altid försiktigast, at lämna dem deruti. Dalin Montesquieu 150 (1755). Lät oss litet granska saken, / Tör hända den får bätre skick. Lenngren (SVS) 1: 7 (1775). Sakerna ha fått ett annat skick. Weste FörslSAOB (c. 1815).
γ) (†) i uttr. ngt har samma skick, det förhåller sig på samma sätt med ngt; ngt är i ett orätt skick, det står icke rätt till med ngt. Öffuer thenna twiffuelachtige sak (dvs. vilken av de båda personer med namnet Mårten som skulle firas med mårtensgås) / Ganska olustigh tå bleff iagh, / At then dagh war i itt orätt skick. Sigfridi E 4 a (1619). Samma skick (som guld) hafue och the andre (ämnena med avs. på deras vikt i luften resp. i vatten). Stiernhielm Arch. H 4 a (1644).
2) (†) bestämmande, styrande, styrelse o. d. Wiljom Wij hafwa alt thet som til och under Wårt Hof .. och opwachtning hörer, satt och ordnat under Wår Öfwerste Marskalcks skick och styrelse. Schmedeman Just. 1160 (1687). KyrkohÅ 1911, MoA. s. 36 (1738).
3) [jfr 1, 2] (numera nästan bl. i psalmer härstammande från äldre tid) om händelseförlopp l. utvecklingsgång l. gestaltning l. ordning l. förhållanden i enlighet med en högre makts (Guds l. försynens l. ödets o. d.) bestämmelse l. naturens lagar o. d., skickelse (se d. o. 4), ordning (se d. o. 3 a ζ); öde, (en högre makts) bestämmelse l. styrande l. beslut l. lag o. d.; särsk. i uttr. Guds l. ödets skick, ngns ödes skick, förr äv. naturens skick och lag. ÅbSvUndH 68—69: 1 (1557). (Den naturliga ädelheten) är menniskiorne tilägnad jure naturali, thet är aff sielfwe Naturens infödde skick och lagh. Girs Edelh. A 3 b (1627). Han (dvs. Gud) mäktig är utföra / Sitt Slut og Skikk / Till mindsta Prikk, / Där mot kan ingen giöra. Brask Sångl. 38 (1690); jfr Ps. 1937, 328: 4. Si! Guds fördolda skick har fogat Eder samman. Runius (SVS) 1: 174 (1705). Så hände sig nu .. genom ödets skick .. att (osv.). Stiernstolpe DQ 2: 359 (1818). Hwart ljuft, hwart sorgligt ögonblick, / Som här min lott har blifwit, / Och mitt fördolda ödes skick, / Allt i din bok war skrifwet, / Långt innan jag såg lifwet. Ps. 1819, 11: 4; jfr Ps. 1937, 19: 4.
4) i pregnant anv. av 1, om form l. gestaltning l. beskaffenhet l. ordning l. tillstånd o. d. som är i enlighet med vad som anses rätt l. riktigt; gott l. behörigt l. riktigt tillstånd, gott skick (i bet. 1 b); god ordning; god kondition; stundom med bibet. av l. närmande sig 5 l. 6; utom i b o. e numera nästan bl. i sådana uttr. som sätta (förr äv. ställa) l. l. hålla ngt i skick, i sht förr äv. vara (förr äv. stå) l. komma i skick (förr äv. i sitt skick). At thette Konungerijke, som nw wäl godh Ordning behöfde, måtte komma vthi sitt skick igen. Chesnecopherus Skäl Ll 2 b (i handl. fr. 1595). Alt stod wäl i skick! Kolmodin QvSp. 1: 4 (1732). Då han först begynt komma i något stånd, och medelst mycken omkostnad och möda fått sitt hushåld i skick. VDAkt. 1735, nr 159. Tankegåfvan måste ställas i skick genom en sund förnuftsöfning. Bergklint Vitt. 140 (1761). Nyttiga Kropsöfningar .. befordra rörelse och hälsan: de gifwa kroppen skick och wighet. Dens. MSam. 1: 254 (1781). Altsamman aflopp (vid prästvalet) i stillhet och skick. VDAkt. 1795, nr 142. Wägar och stigar voro i skick och en resande framkom, / Utan att skakas för käppar och sten, med kärran i godt stånd. Runeberg (SVS) 3: 25 (1827). Vi skola fortfara att ha två flottstationer utan att kunna hålla någon av dem i skick. Segerstedt Händ. 235 (1926). Mina inkomster .. kunde .. (icke) förslå att inköpa en egendom och sätta den i skick. Lagerlöf Höst 14 (1933). — särsk.
a) (†) i uttr. vara l. komma i skick, dels om person: vara resp. bli klar l. redo l. (i fråga om truppställning) vara resp. komma i gynnsam position (se d. o. I 1); dels om säd: vara resp. bli mogen l. färdig att skördas. Efter the then förste Lägenheeten (att angripa kejsaren) försummade, kom Keysaren vthi skick och twingade the Protesterande (dvs. protestanterna) at dissolvera (dvs. upplösa) sin armée. Brask Pufendorf Hist. 312 (1680; t. orig.: in Postur). Af Ryssen höres åter nu intet. Han lärer spara til dess säden kommer i skick. Bark Bref 1: 80 (1703). Nu då de (dvs. jägarna) voro i skick och väl utrustade båda, / Tog den ärlige Petrus på väldiga skuldror sin matsäck, / Hängde sin bössa på nacken och (osv.). Runeberg (SVS) 3: 49 (1832).
b) (vard.) i uttr. sätta l. få skick på ngt, sätta l. få ngt i ett hyfsat skick (i bet. 1 b), sätta l. få ”fason” på ngt. Sätta skick på något: (om kläder o. m. d.). Lindfors (1824). Få skick på ngt. IllSvOrdb. (1955).
c) (†) i uttr. sätta l. ställa l. laga sig i skick o. d.
α) om person.
α') göra sig i ordning l. klar l. redo; inta position (se d. o. I 1) o. d. (Kejsar Karl V) lagade sigh .. vthi skick, medh honom (dvs. Frans I av Frankrike) til at täfla. Brask Pufendorf Hist. 212 (1630). Celsius G1 1: 118 (1746: ställa).
β') rusta upp sina egendomar o. d. Schröderheim Fjäsk. 6 (1791: sätta).
β) om samhälle: organisera sig på ett lämpligt l. riktigt sätt. Under det, at desza (äldsta grekiska) Stater upkommo och satte sig i skick, föreföllo (osv.). (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 138 (1775).
d) (†) i sådana uttr. som ngt har skick med sig, ngt är som det bör vara, det är ordning o. reda med ngt; hålla skick (i en församling), med saksubj.: upprätthålla god ordning (i en församling); med skick, ordentligt, som sig bör, i vederbörlig ordning; på ett vackert l. behagligt sätt; utan skick, utan riktig ordning, på ett olämpligt l. otillbörligt sätt; utan måtta; ur skick, i olag. Alth thätt thän Påvel Schutz .. haffver företagitt med bygningenn här ved Upsale, haffver plath inthett skick eller någett bistandh (dvs. bestånd) med sig. G1R 28: 516 (1558). Kongl. Maij:t hafwer .. (haft omtanke om) huru des och Riksens inkomster måge med skick och ordentelighet inkrafde, i rättan tid upburne .. warda. CivInstr. 90 (1723). Hennes hår .. war .. med skick upknutit. Ehrenadler Tel. 7 (1723; fr. orig.: avec grace). Någon ting som brister och är ur skick. Oelreich 399 (1755). Lemnadt åter til sig sjelf, utan omsorg och tilsyn, kastar .. (trädet) sina Grenar utan skick. Höpken ÅmVetA 1771, s. 7. En Kyrkolag, hvilken nu öfver hundrade år hållit skick i Församlingen. Nordin i 1SAH 4: 316 (1793, 1809). Skall .. jag hånas utan mått och skick? Hagberg Shaksp. 1: 34 (1847); jfr 5.
e) [delvis anslutet till 5] (fullt br.) i förb. skick och ordning o. d. (jfr 1), skick och fason (jfr 5 e), tillbörlig l. passande l. riktig l. god ordning, ordning o. reda. Woro nu rätta tijden på denne herredag, sig med eder at rådföhra huru lag och rätt ordning och skick, goda seder och bruuk, hade mått kunna uthi wårt fädernesland införas. Gustaf II Adolf 203 (1617). En .. Hamnfogde .., hwilken .. åligger, at hålla skick och ordning ibland de fiskande. Enholm Anm. 1: 35 (1753). Allt går (i det tyska samhället) i sitt bestämda spår, med ordning och skick. Snellman Tyskl. 160 (1842). Klassföreståndaren (utser) bland eleverna en ordningsman, vilken det åligger att biträda lärarna vid upprätthållande av skick och ordning. SFS 1953, s. 1095. Sätta skick och fason på .. ngt. SvHandordb. (1966). Skick, ordning och disciplin höll .. (rektor Blidberg) styvt på. Gustaf-Janson LastHäxa 27 (1969).
5) personligt sätt att uppträda l. att bete l. uppföra l. skicka sig, uppträdande, beteende, uppförande, maner, sätt; hållning, stil; äv. pregnant, om ett gott l. ordentligt l. tillbörligt l. passande l. hyfsat sätt att uppträda osv., gott uppträdande l. uppförande, hyfs; äv. i uttr. yttre l. utvärtes skick (jfr 1 a γ, b α). Ett fint, belevat, höviskt skick. Vinnlägga sig om ett gott skick. Ha gott skick. Asteropherus 20 (1609). (Hon) Är grof och vthan skick i alt hwad som hon giör. Runius (SVS) 1: 228 (1712). Si doch hwad majestät! hwad ädelmodigt skick! Kolmodin QvSp. 1: 141 (1732). BEMalmström 7: 400 (1845: yttre skicket). Gradpasseraren .. (bör) ifrån början tillhållas att iakttaga höflighet och skick i umgänge, så väl med förmän och kamrater, som i allmänhet. TjReglArm. 1858, 2: 112. En församlingsföreståndare bör .. vara oförvitlig .. hövisk i sitt skick, gästvänlig (osv.). 1Tim. 3: 2 (Bib. 1917). Hertiginnan hörde till de spelare, som bli så upptagna av spelet, att de glömma den takt och det skick, som de annars ha. Krey-Lange Melba Liv 176 (1927). (Th. Westrins) spirituella vältalighet och konversation .. och hans sirliga förbindlighet ledde osökt tanken till tredje Gustavs tidsålder. Bakom detta utvärtes skick levde en mjuk hjärtlighet .. och .. ett glödande fosterländskt sinnelag. HT 1928, s. 368. Han .. hade skick som en herreman. Edqvist MannHav. 126 (1967). — jfr BORDS-, FOLK-, HOVMANNA-, O-, UMGÄNGES-, VÄRLDSMANNA-SKICK m. fl. — särsk.
a) (numera ngt ålderdomligt) i sådana uttr. som vad är det l. vad skall detta vara för (ett) skick?, vad är det för sätt (att uppträda på)?, hur kan man bete sig på ett sådant sätt?; är det skick (förr äv. skick och seder) att (osv.)?, är det fint l. passande att (osv.)?, är det ett sätt att (osv.)?; jfr e, 6. Huadh skal thetta wara för itt skick? Balck Es. 32 (1603). Är det väl skick, / Att först vid middag skåda dagens blick! Braun Bror 117 (1846). Se så, nu torka vi först de fina stöflarna. Är det skick och seder att spatsera vintervägen öfver sjön och komma som en aborre på det torra? Topelius Fält. 2: 22 (1856). Hvad är det för skick! Björkman (1889).
b) (numera ngt ålderdomligt) i uttr. lära ngn l. sig skick och seder l. skick och hållning o. d., lära ngn resp. sig att uppträda på ett riktigt l. lämpligt l. fint sätt; lära ngn att veta skick, bibringa ngn ett hyfsat uppträdande, få ngn att uppträda hyfsat, lära ngn att veta hut. Jag skall lära dig att weta skick. ÖoL (1852). Lära sig skick och goda seder. Björkman (1889). Nu skulle vi få lära oss skick och hållning. Lagergren Minn. 1: 150 (1922). Lära ngn skick och seder. Hammar (1936).
c) (numera ngt ålderdomligt) i uttr. sätta l. få skick på ngn, sätta resp. få hyfs l. pli l. fason på ngn; jfr e. Sätta skick .. på ungdom. Holmberg 2: 422 (1795). Han skulle nog få skick på henne. Bergström Grundtvig Folks. 188 (1879). Jag ska nog få skick på klassen. SvHandordb. (1966); jfr 4.
d) (numera föga br.) i uttr. hålla sig i skick(et), förr äv. hålla skick, iakttaga ett passande l. anständigt l. ordentligt uppträdande, hålla sig i styr o. d.; hålla ngn i skick, se till att ngn uppträder ordentligt l. anständigt l. hyfsat, hålla ngn i styr o. d. Emporagrius Cat. C 2 b (1669). Wil du intet hålla dig i skick, så är dörren för dig. VRP 6/6 1739. Serenius (1741: Holla skick). (En förståndig godsägares) folk mår väl, men hålls i skick. Liljestråle Fid. 550 (1772). Gå efter far! .. Så lär han junkern hålla sig i skicket. Melin Breitenf. 24 (1893, 1900). Klint (1906).
e) (i sht vard. o. i vitter stil) i förb. skick och fason (jfr 4 e); särsk. dels i uttr. är det skick och fason?, är det fint l. passande?, är det ett sätt?, dels i uttr. sätta skick och fason på ngn, sätta hyfs l. pli på ngn o. d.; jfr FASON 6 (slutet). (Negerpojkarna, som skulle passa upp vid bordet) göra ej annat än springa hit och dit om hvarandra utan skick och fason. Bremer NVerld. 1: 312 (1853). Säg Venus, säg! är det skick och fason, / Att lägga an se så der på en kunglig person? Hedberg Hel. 46 (1865). Är det skick och fason att skämma ut oss, hederliga människor, på det här sättet? Lo-Johansson Stat. 1: 174 (1936). Sätta skick och fason på ngn. SvHandordb. (1966).
f) i förb. skick och skäl o. d.; numera bl. (med ålderdomlig prägel) i uttr. är det skick och (l. eller) skäl?, är det rättvist l. tillbörligt l. passande?, är det ett sätt?; förr äv. i uttr. med skick och skäl, rättvisligen, med rätta l. dyl. De fördelar, som med skick och skäl tillfalla människorna. Höijer Thukyd. 1: 348 (1831). En portion mat och två dito gräl .. / Säg är det nu skick eller skäl? Wennerberg 2: 69 (1849, 1882). Är det skick och skäl det för öfversten att ge mig på tafsen på det viset(?) Stridsberg Kipling Musketör. 12 (1900). Östergren (1939).
g) (†) i sådana uttr. som föra ngn till skick, kalla ngn till ordningen, få ngn att uppträda lugnt o. hyfsat; få ngra i skick, få ordning på ngra l. få ngra att hålla sig i styr; utom allt skick, på ett opassande (o. omåttligt) sätt o. d.; ha gott skick med sig, ha ett gott sätt l. uppförande. (Domkapitlet skall) tysta them och till skick föra, som medh munbruk och sorl oreda göra. KOF II. 2: 267 (c. 1655). (När bönder hålla gästabud) sårla de utom all Skikk. Warnmark Epigr. L 1 b (1688). Lycka till att få middag och ungar (som bråkade) i skick. Bremer Hem. 1: 93 (1839); jfr 4. Hafwa godt skick med sig. ÖoL (1852).
6) allmänt l. vedertaget bruk inom ett kollektiv av personer (land, samhälle, krets), sed, kutym; stundom: mod (se MOD, sbst.3 2); särsk. i de tautologiska förb. skick och bruk, skick och sed. Detta stred mot ortens skick och bruk. I överensstämmelse med gammalt skick ordnades denna dag stora festligheter. Efter den tidens l. ortens skick (och bruk). I gamble tiden war then skick, / folcket i proces (dvs. procession) thär wt gick. JMessenius (1629) i HB 1: 126. Hwar tid har sin smak, sin skick, och sina moder. Lagerbring 1Hist. 2: 835 (1773). Våra äldsta förfäders skick att bränna sina döda, öfver dem uppkasta kummel och att sedan vid blotgillena bränna bål och göra offer på deras ätteplats. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 161 (1863). Ute på gatan ställde studenterna upp sig i led för att som skick och bruk krävde, sjungande och hurrande draga fram genom Wadköpings gator. Bergman Mark. 283 (1919). I fråga om gudstjänsternas anordning i allmänhet .. (är) icke bekant något, vari man i .. (Norrl.) avvek från vad som var skick och sed i det övriga Sverige. KyrkohÅ 1934, s. 265. — jfr BEGRAVNINGS-, KLÄD-, NAMN-, OFFER-, SPRÅK-SKICK m. fl.
7) [jfr 1 c, 5] (†) om handlande l. uppträdande l. bemötande l. skeende l. händelse av visst slag; i sådana uttr. som hålla ett sådant skick och väsen, ställa till med ett sådant uppträde (med väsen o. bråk), föra ett sådant liv o. d.; ha l. hålla (ett) sådant skick med ngn, ställa till med ett sådant uppträde med ngn, bemöta l. behandla ngn på ett sådant (otrevligt) sätt; vanka sådant skick, utsättas för en sådan (otrevlig) behandling; ngra hålla skick, ngra skämta l. nojsa (otillbörligt) med varandra l. dyl.; det var ett gott skick att (osv.), det var tur l. en lycka att (osv.) l. dyl. (jfr 3). (På natten) hölle the et sådhant skick och wäsende slogho och bultade på portenn så at thet ähnnu wäl sÿnes märkie på porten. 3SthmTb. 3: 16 (1600). Då hade Göstaf et sådant schich medh bönderne åm dett at häste(n) war bitinn (av en av böndernas hästar). Därs. 6: 291 (1608). Jon tog uti Märitt röckte hene uthi skiemdtt; wid the skrattades kom Jons hustru, och när hon fick se sin man och Märitt hålla skick blef hon wred. SvOrdTal. (cit. fr. 1615). (Reynick) kneep, han sleet, han slogh och beet, / Isgrim hylte, skränte och skeet. / Han hölt medh honom sådant skick, / At hwar hans Wän en stoor sorg fick. Forsius Fosz 556 (1621). (Bonden säger:) hä waa mäy ett godt skick, / At jagh en gång Hustru fick. Tidfördrijf B 3 b (c. 1695). Gu ska weta wa Hierta ja fick, / När ja så där wancka (dvs. vankade) sådant skick (vid våldgästningen). Därs. B 6 b.
Ssgr (till 5): SKICK-FULL. (†) som har ett gott sätt l. uppträdande, hövisk, artig. ASScF II. 2: 857 (1847).
-LÖS. (†) som icke har ett gott sätt l. uppträdande, ohövisk, oartig. Höfviskt var icke ditt tal; mig en skicklös yngling du synes. Johansson HomOd. 8: 166 (1844).
Spoiler title
Spoiler content