SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1970  
SKICKA ʃik3a2, v. -ade (G1R 1: 29 (1521) osv.) ((†) pr. sg. -er G1R 24: 384 (1554), Cellarius LatGr. 90 (1730); imper. sg. skick G1R 15: 438 (1543), Tegnér Brev 1: 10 (1793); ipf. -te Dijkman AntEccl. 9 (1678, 1703), KKD 8: 17 (c. 1710); sup. -t Rudbeckius Starcke A 2 b (1624; i vers); p. pf. -t BtFinlH 3: 246 (1549), G1R 21: 320 (1550)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (utom ss. senare ssgsled företrädesvis i konkretare anv.; se VI).
Ordformer
(skick- (sch-, -ii-, -c-, -ch-, -k-) 1521 osv. skyck- (-ü-) 15221549. skÿck- 1692. -a 1522 osv. -ia 1589c. 1666)
Etymologi
[fsv. skikka (refl. skikka sik, dep. skikkas); jfr fd., d. skikke, fvn. skikka, nor. skikke; av mlt., t. schicken (motsv. holl. schikken); sannol. rotbesläktat med SKE, v.1 — Jfr BESKICKA, FÖRSKICKA, GESKICKT, p. adj.1—2, SCHICKSALS-, SKICK, sbst.1]
I. tr. o. i närstående abs. o. intr. anv., särsk. i vissa prep.-uttr., där objektet ersatts av en prep.-förb. (skicka med l. om l. över; jfr IV).
1) († utom i e β o. f) vidtaga vederbörliga åtgärder med avs. på (ngt) i syfte att åstadkomma viss gestaltning l. utformning av det l. bringa det i visst tillstånd l. skick l. i viss ordning l. placera l. inrätta det på visst sätt l. fastställa vissa regler l. lagar för det l. åstadkomma att det utvecklar sig l. blir på visst sätt l. förverkligas o. d.; ordna, laga; anordna; organisera; bestyra, beställa, sköta (om); styra o. ställa med avs. på (ngt); förordna (om); träffa dispositioner rörande (ngt); bestämma, besluta; stadga; äv. övergående i bet.: skapa, åstadkomma, göra; äv. i mer l. mindre tautologisk förb. med laga l. ordna l. ordinera l. ställa; äv. i uttr. skicka ngt i ordning, ordna upp ngt o. d.; jfr 2, 3. G1R 1: 37 (1522). Skicker ibland idher någhra frijstädher .., at tijt må flyy en mandråpare som slåår een siäl oförwarandes. Jos. 20: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: Utsen). Thet andra wil iagh skicka, när iagh kommer. 1Kor. 11: 34 (Därs.; Bib. 1917: om det övriga skall jag förordna). Om begge Rijksens (dvs. Sveriges o. Polens) grentzer och Landemäre vthi Lifland, skole begge Rijksens förnämbste Hufwudh skicke och lagha. Chesnecopherus Skäl O 1 a (1607). (Sedan Sylla) blef Dictator, skickade han .. all ting efter sin eghen godhtyckio. Schroderus Sleid. 49 (1610). Dhå gifue wij (dvs. G. II A.) wår Stådthollere, Fougdhe, Borgmestare och Rådh macht och myndigheett att skicka och ordinera vthi .. (Falun) vthi efterfölliande (närmare angivna) ährenden. Lyberg GPprFalunDal. 1: 104 (i handl. fr. 1624). At weeta huru Himmelen är skickat och stelt. Linc. (1640; under affectus). Ty wille H:r Probsten taga sig thet beswäret vppå, och resa thit (dvs. till den svenska församlingen i Pennsylvania), och skicka alt i ordning. Swedberg Lefw. 318 (i handl. fr. 1714). (Församlingen tillkommer att) ordna och skicka alt hwad eljest till deras Guds-Tiensts öfning .. fordras kan. Silvius Öfvercons. 10 (1726, 1730). Man hyser det wänliga förtroende til Hustrur och Matmödrar, at de .. så skicka i sina hus, at man, barn, och tjenstefolk, häldre må utwälja hwilan än ruset. Posten 1769, s. 1083. Vid malmens ut- och uppfordring skicka Stigarena så, att arbets-partierne i en redig ordning hwarefter annan uppfordra sin malm. Bergv. 4: 27 (1794). Schulthess (1885). — jfr AV-, FÖRE-SKICKA. — särsk.
a) i vissa anv. med tanke på den yttre utformningen l. anordningen l. det yttre skicket av ngt l. ordningen av de olika enheter som ingå i ngt.
α) i uttr. skicka ngt med ngt, bygga l. utrusta ngt med ngt. The Skipere och timbermän wele icke heller skicke the Galleer (dvs. galejer, galärer) ther nedre äre, med årer, benckier och andre nödtorffther, som them med rette ware borde. G1R 17: 392 (1545).
β) placera (ord i en sats l. fras) i viss ordning. Arvidi 25 (1651).
γ) i fråga om indelning, gruppering l. uppställning i viss ordning l. organiserande av ett kollektiv av personer, särsk. soldater i truppförband; särsk. i uttr. skicka ngt i (viss ordning). Ther bleeff thå konung Karls folk både gripit och slagit, och kommo sich icke til wern, ty inghen war som them skickade. OPetri Kr. 221 (c. 1540). Tå drogh vth på then tijdhen Konung Joram aff Samarien och skickadhe hela Israel. 2Kon. 3: 6 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1703; Bib. 1917: mönstrade). Wedh Romfartuna skickade och förordinerade Her Götstaff folket vti Rotetaell och Fenecketaell vnder befalningesmen och höffuitzmen. Svart G1 24 (1561). Konung Gamle .. skickade sitt folk uti slachtordning. Peringskiöld Hkr. 1: 153 (1697).
b) i vissa uttr. som beteckna en viss inriktning av sinnelaget l. sättet att leva, t. ex. skicka sitt hjärta till Gud l. till att göra ngt, vända sitt hjärta l. sin håg till Gud resp. inrikta sig på att göra ngt; skicka sina vägar för Herren sin Gud, inrikta sig på ett liv i gudsfruktan o. d. Folcket hadhe än nu icke skickat sitt hierta til theras fädhers Gudh. 2Krön. 20: 33 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. (1862); Bib. 1917: vänt sitt hjärta). Han skickadhe sina wäghar för Herranom sinom Gudh. Därs. 27: 6 (ännu hos Melin HelSkr. (1862)). De som äro af större förstånd och kunde bättre weta, om de aldrig så litet skickade sitt hiärta till att betrachta dänna saken, taga sig lijkwäl här af skäl till att bemantla sitt skrymteri och (osv.). ARudelius (c. 1730) i KyrkohÅ 1900, s. 293.
c) i uttr. skicka ngn ngt l. skicka ngt i ngns hand, överlämna l. anförtro ngt åt ngn; jfr 3. (Lagen) är skickat aff englanar vthi midlarens hand. Gal. 3: 19 (NT 1526; äv. i Bib. 1703). En wåt kylachtigh Höst .. / J stället tager an sin fierde partz förswar / Aff hete Sommaren thet honom skickat war. Skogekär Bärgbo Wen. 34 (c. 1650, 1680).
d) i uttr. skicka utöver ngra, bestämma över l. styra ngra. Konung Magnus .. skal .. hafwa macht at biuda och befalla, ordinera, skicka och lagha vthöfwer oss. Chesnecopherus Skäl B 1 a (1607).
e) i förb. med prep. med (jfr f α).
α) i uttr. skicka med ngt, med avs. på sak l. samhälle: bestämma över ngt, styra o. ställa med avs. på ngt; styra om ngt o. d. Huru Ederss Hög och Ehrewyrdigheeter framdeless behagar att disponera och skicka med Stockarydz Sochn. VDAkt. 1669, nr 239. (Titus skulle) skicka och laga med thett som behöfvas kunde. KOF 3: 140 (1682).
β) [numera anslutet o. närmast uppfattat ss. hörande till 3] (i vissa trakter, fullt br.) i uttr. skicka med ngn, få ngn att undergivet låta sig ledas l. att ”dansa efter sin pipa” (o. därigm ständigt hålla honom i gång), ”köra” l. ”skjutsa” med ngn o. d. I själva verket är det Alfred som utnyttjar myndigheterna och skickar med er precis som han vill. Wassing Dödgr. 430 (1958).
f) (i vitter stil, ngt arkaiserande, fullt br.) om en högre makt (Gud l. försynen l. ödet o. d.) l. slumpen l. naturen l. viss naturkraft o. d.: besluta, bestämma, ordna, styra, laga, foga, inrätta o. d. 1Kor. 9: 14 (NT 1526). At Gudh all ting icke allenast hafuer skapat och skickat; vthan och ännu vppehåller. Stiernhielm Arch. A 2 a (1644). Efter min utrækning wid bortresan, hade jag wæl tænkt, att som i dag wara hemma, men wæderleken har thet annorlunda skickat. Lidén FörtrBr. 91 (1770). Vi Gustaf etc. Göre weterligt, at .. Guds underbare Försyn så skickat, at det ifrån flera år tilbaka i detta Riket öfwer handen tagne .. sielfswåld blifwit til sin grund utrotadt. PH 10: 24 (1772). Dem nåd förlän, att de i allt / Dig (dvs. Gud), mer än menskor, lyda / Och, hwad du skickat och befallt, / Med nit och sanning tyda. Ps. 1819, 316: 3; jfr Ps. 1937, 224: 3. Tänk likväl om ödet skickar / Så, att mordanslaget klickar. Remmer Turk. 43 (1824). Så underligt Gud skickar! Fäller han Dig, så räddar han mig! Strindberg Brev 1: 382 (1876). SvHandordb. (1966). — särsk.
α) (†) i uttr. skicka om l. med ngt, besluta l. bestämma om l. ordna med ngt o. d. Rudbeck Atl. 1: 87 (1679: med). Må ske, det vare så, ger Argillan till svar, / Och skicke Himlen som Han vill om mina öden. JGOxenstierna 5: 285 (c. 1817).
β) i uttr. skicka ngn ngt l. skicka ngt över ngn l. ngt, ordna l. laga så att ngt sändes l. kommer över ngn l. ngt l. kommer ngn l. ngt till del l. blir ngns lott o. d.; jfr 3 b (δ ε'). Weste FörslSAOB (c. 1815). Ödet .. hade skickat .. Svenonius en svår rheumatisk verk i hans högra arm. Topelius Fält. 3: 123 (1858).
2) (†) träffa bestämmelse om (ngn) med avs. på hans användande i viss tjänst l. i visst uppdrag l. hans utnämning till viss befattning, förordna, utse; särsk. i uttr. skicka ngn till l. för ngt; jfr 3 a. (Konung Kristian II) skikkede them j förnempda (avrättade) biscopa oc abotha stadh, ther (dvs. som) ey achtede gudh eller retuisanna. G1R 1: 29 (1521). Förbarma tich öffwer them som ther till skickadhe äre ath the oss rätta wäghen lära skola. OPetri 1: 60 (1526). Keisaren (hade) wel warett till friidz, att Clärckeriit hade hafft ther med siit frie koor (dvs. val), ath skicka then til Biskop, som hade skickeligen warith ther til, Men (osv.). G1R 5: 175 (1529). Så war ther en skickat för en portwachtare. Jer. 37: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: stod där såsom vakthavande). Herren den Nådige Guden förläne oss alla sin Andas nåd, at så upföra oss i det dyra kall, til hvilket vi skickade äro, at (osv.). Wallquist EcclSaml. 5—8: 390 (cit. fr. 1772). — jfr FÖRE-SKICKA.
3) med avs. på (ngn l. ngt) laga så l. sörja för l. ordna med l. se till l. ombestyra l. ge order om att han resp. det förflyttar sig l. förflyttas (i en viss riktning, till en viss plats), sända; äv. med saksubj.: komma (ngn l. ngt) att förflytta sig l. förflyttas (i viss riktning osv.); äv. (företrädesvis i b) med indirekt obj. betecknande den till vilken ngn resp. ngt sändes; i äldre ex. stundom utan bestämd avgränsning från 1 (se särsk. 1 c, e β, f β) o. 2. — särsk.
a) med personobj. o. i närstående abs. anv. (jfr c, d); ofta med bestämning som anger syftet (se särsk. α, β). Som nu Joab lågh för stadhen, skickadhe han Vria på thet rwm, ther han wiste at strijdsamme män woro. 2Sam. 11: 16 (Bib. 1541). Sendebudhen, som till Rysslandh schickes, böre ochså hafve något i commission omm spannemålsköpet. AOxenstierna 8: 681 (1633). Han säger sig vara skickad at återbära sadeln, som hans Far lånt, til Staden. Kellgren (SVS) 5: 322 (1790). Rekylen från den gamla elefantkanonen skickade mig hals över huvud ned i gyttjan. Eriksson Afr. 134 (1932); jfr SKICKA NED. Jag kommer för att be dig om ett svärd, sa jag, Eno har skickat mig. Lindgren Mio 128 (1954). — jfr DIT-, FÖRE-, FÖRUT-, HEM-, HIT-SKICKA m. fl. — särsk.
α) i sådana uttr. som skicka ngn till en skola l. till l. i skolan l. i skola l. till ett sjukhus l. till sjöss l. till sängs l. i säng l. i fängelse l. till galgen l. till förhör, i sht förr äv. i en fabrik, med tanke väsentligen på syftet (deltagande i skolans undervisning resp. för sjukhusvård l. tjänst på ett fartyg osv.); i resp. fall ofta liktydigt med: sätta l. kommendera o. d.; se för övr. under resp. sbst. Det var sent, och barnen skickades i säng. Anno 1655 den 25. Januarj .. så war jagh uthaf mina kiäre föräldrer haffd och skickiat till Wexiöö Schola. Bolinus Dagb. 8 (c. 1666). (Ingen får) låta öfwermaga .. eller annan otienlig, .. til munteligit förhör skicka. RB 15: 15 (Lag 1734). Skulle hon (dvs. din, Tegnérs, sånggudinna) på gamla dagar vilja lära sig att tala en renare svenska, så kan du skicka henne i skola hos Geijer. Palmær Eldbr. 73 (1834). Redan såsom tioårig gosse skickades David (Livingstone) i en bomullsfabrik. Samtiden 1874, s. 248. (Den lungsiktiga) hade .. blivit skickad till ett sanatorium. Lagerlöf Körk. 5 (1912). Några unga män skickades till galgen. Grimberg VärldH 7: 427 (1936).
β) i uttr. skicka ngn (i) ett ärende o. d., sända ngn för att uträtta ett ärende. PH 5: 3303 (1752). Gamle Baronen har skickat mig ett ärende. Wetterbergh Sign. 89 (1843). Hon skickades ärenden till byn. Edqvist Musik 68 (1946). Skicka ngn (i) ett ärende ut i staden. SvHandordb. (1966).
γ) (†) i uttr. skicka ngn (i) april l. skicka april, betecknande att man narrar l. lurar ngn april på sådant sätt att han omotiverat, på skämt sändes till en plats o. d.; se för övr. APRIL e β, γ. Weise 409 (1697). Carlén Köpm. 2: 390 (1860).
δ) utan obj., i uttr. skicka och l. att göra ngt, sända bud för att göra ngt; skicka till en plats efter ngt, sända ngn till en plats för att hämta ngt. Jagh skickadhe hem til mitt effter een fierdingh öhll. VDAkt. 1677, nr 214. En fröken vid hertiginnans hof .. har skickat och anhållit om en summa penningar. Almqvist DrJ 455 (1834). Östergren (1939).
ε) i vissa oeg. l. bildl. anv.
α') (i vitter stil) i uttr. skicka ngn till (förr äv. i) (den) andra världen l. till evigheten, (låta) döda ngn. (Polackerna) funno .. 40 (kosacker) ännu lefwande, hwilka de strax skickade til ewigheten. Nordberg C12 1: 556 (1740). Skicka en i andra werlden. ÖoL (1852). Skicka ngn till den andra världen. Östergren (1939).
β') (†) i uttr. skicka ngn åt fan, be ngn försvinna l. ”dra åt helsike” l. dyl. Bremer Pres. 249 (1834).
b) med obj. betecknande sak l. djur (jfr c); i sht i fråga om förflyttning l. transport som utföres av ett särskilt bud l. med anlitande av något (allmänt) transportmedel, t. ex. post l. järnväg l. buss, ofta med särskild tanke på syftet (att ngt skall komma ngn tillhanda l. överlämnas åt ngn, särsk. ss. gåva). Skicka ngn ngt på halsen, se HALS 1 i β. Paketet skickades på järnvägen som vanligt fraktgods. Hon skickade honom biljetten med ett bud. Han skickade pengar till sin son i Lund. Han skickade en vagn för att hämta honom. VgFmT I. 10: 81 (i handl. fr. 1524). (Jag) skickar .. tigh en skenck silffuer och gull. 1Kon. 15: 19 (Bib. 1541). Them (dvs. oxarna) skick (dvs. skicka) med thet förste till Vpland. G1R 15: 438 (1543). Några Insecter, som jag här funnit, hade jag i dag tänkt hafwa äran öfwersända, men får ej sådan ask, som kan passa att skicka med posten. CMBlom (1762) hos Linné Bref I. 3: 285. (Handels-)Mannen gjorde ingen min att lägga in det köpta, ty han tog för gifvet att det skulle skickas hem. Hallström NNov. 96 (1912). Slutligen hade Bo skickat henne några blommor med ett kort. Hedberg VackrTänd. 339 (1943). — jfr DIT-, FÖRE-, FÖRUT-, HEM-, HIT-SKICKA m. fl. — särsk.
α) (numera bl. vard.) i uttr. ngn får ngt skickandes l. ngt kommer (till ngn) skickandes, ngn får ngt skickat till sig l. ngt kommer till ngn skickat med bud l. per post o. d. Under denna tiden, feck jag som oftast ansenlige pengar skickandes. Säfström Banquer. H 2 a (1753). Så kom där på morgonen en fribiljett skickandes. Siwertz Fribilj. 194 (1943).
β) med avs. på ngt mer l. mindre abstr. (t. ex. hälsning, svar, inbjudan): överbringa (ngt) gm bud l. med brev som sändes o. d. Han skickade honom en inbjudning till bröllopet. Jag har skickadt hälsningen. Thorild Bref 58 (1781). Hofmarskalken skickade en order till nationalteatern. Strindberg NRik. 38 (1882). Där solen sent ifrån det blå / sin avskedshälsning skickar. Jansson o. Vennberg Dikt. 68 (1920); jfr δ β'.
γ) låta trycka (ngt) o. utsända (det), publicera, utgiva; numera bl. i förb. SKICKA UT b α; förr äv. i uttr. skicka ngt av trycket. En liten doch nyttigh Dicht, / Som iagh aff Trycket förr haar skicht. Rudbeckius Starcke A 2 b (1624).
δ) i vissa, numera väsentligen ss. oeg. l. bildl. uppfattade anv.
α') om kastande l. slungande l. skjutande o. d.; särsk. sport. med avs. på boll vid fotbolls- l. bandyspel, puck vid ishockeyspel: förpassa o. d. Lijkwijst fattar han en stool och skickar effter henne i dörren (när hon gick ut). VDAkt. 1696, nr 122; möjl. särsk. förb. Mot dragonerne .. skickades några granater. Rappe Nordarm. 166 (1874). Utkommen hade mördaren skickat honom en kula genom hufvudet. SDS 1898, nr 328, s. 2. Ajax' bästa chans under halvleken kom när centern skickat en vacker boll till högerytter Reynolds. IdrBl. 1924, nr 74, s. 12.
β') med obj. betecknande vätska l. ånga l. ljus l. ljud(vågor) l. elektricitet o. d., med person- l. saksubj.: med avs. på (ngt) laga så att det strömmar resp. går l. utbreder sig l. faller o. d. (i viss riktning l. till resp. på en viss plats). Fy! Den styggen, som skickar sina rusångor i näsan på mig. Pilgren FigBröll. 65 (1785). Nådens sol, likasom naturens, skickar milda strålar, att väcka de slumrande hjertan. Wallin Rel. 4: 234 (1837). Östersjön .. skickar sina watten till oceanen. Topelius Lb. 2: 21 (1875). Kopparskenor .. genom hvilka skickades 10 000 amp. TT 1901, K. s. 2.
γ') om föremål: med (viss del) sträcka sig (i viss riktning l. till en viss plats). Kannbrosken skicka ett ”horn” uppåt. Lundell Rättstafn. 9 (1886). Vinrankan har nämligen fördelen att kunna skicka sina rötter så djupt ned, att (osv.). Langlet Ung. 396 (1934).
δ') (i sht i vitter stil) med avs. på tanke, blick, mänsklig ljudyttring o. d.; i sådana uttr. som skicka en blick, kasta en blick; skicka ngn l. ngt en tanke l. skicka en tanke till ngn l. ngt, ägna ngn l. ngt en tanke; i sht förr äv. skicka en suck, ge ifrån sig en suck. Bellman (BellmS) 2: 153 (1791; med avs. på blick). Du, som så djupa suckar skickar / Vid denna (dvs. makans) graf. Stenhammar 89 (1792). (Den slöe o. likgiltige) har wiszt aldrig skickat en tanke till den himmelska werlden. Melin Pred. 1: 113 (1844). Fru Barabás skickade sin man en ängslig blick. Olzon Földes FiskKattG 39 (1936).
ε') (i vitter stil) med avs. på (visst tillstånd o. d., t. ex. kval l. hämnd) laga så att det kommer över l. drabbar en; förorsaka (ngt hos ngn l. ngt) o. d.; jfr 1 f β. Du fromme Gud .. / dig ensam räds jag och den hämd du skickar. Tegnér (WB) 5: 147 (1821). Ni rodnaden på mina kinder skickar. Börjesson Solen 12 (1856). Trodde .. (Karmides) numera på en gudamagt, så var det den, som skickar samvetsqvalen. Rydberg Ath. 357 (1859).
ζ') (numera bl. tillf., vard.) i uttr. skicka ngt åt fanders, förr äv. till de varmare länder, laga så att ngt alldeles försvinner, göra sig helt fri från ngt o. d. Smikran är något som Du ej tål .. Skickom den til de warmare Länder. Dalin Arg. 1: 23 (1754). Till följd af (fågelns) ”tirlirili” skickade jag min sorg och hennes mamma, politiken, åt fanders. Palmær Eldbr. 133 (1848).
c) [jfr a, b] i uttr. skicka bud, låta bud (ut)gå, sända bud (se BUD 1 a, b); särsk. i uttr. skicka bud efter (äv. ) ngn l. efter ngt (se BUD 1 a α, β). Hwadh nu på färde wara må, / Der vndrar migh storligh på, / Efther Herren (dvs. hertigen) så hasteligh / Hafuer skickat budh efther migh. Asteropherus 4 (1609). Några dagar derefter skickade Ryszarne bud til Herr Claes Fleming, at de aldrig mer wille fordra på någon del i Lifland, om de allenast finge Kexholm igen. Werwing Hist. 1: 159 (c. 1690). PT 1900, nr 131 B, s. 2 (: ). ”Har ni skickat bud efter svartråttorna, herr Ermenrich?” Lagerlöf Holg. 1: 73 (1906). — jfr BUD-SKICKA, BUD-SKICKANDE.
d) [jfr a, b] med avs. på trupp(er), manskap o. d. Menar tw iach kwnde icke nw bidhia min fadher, ath han skikkadhe till mich mera än tolff legioner änglar. Mat. 26: 53 (NT 1526); möjl. särsk. förb. RARP 7: 150 (1660). Överbasen .. skickar i väg ett lag. Johnson Nu 159 (1934). Premiärminister Tshombe erbjöd sig .. att skicka hem de vita legoknektarna. DN(A) 1964, nr 243, s. 12.
II. refl.
1) (†) gruppera l. ordna l. ställa upp sig (i grupper l. förband) l. organisera sig o. d.; jfr 4. Vpreser itt baneer j Zion, skicker idher j rotar. Jer. 4: 6 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1703). Tå blefwe the sin emellan miszhällige, och skickade sigh vthi twenne twedrächtige Partijer. Sylvius EOlai 93 (1678).
2) (†) i uttr. skicka sig av vägen, ge sig i väg, rymma; skicka sig på lur, ställa sig på lur. Rätt som en annan, skytt i wåra skogar willa / Försåtlig löper (Amor) kring .. / Kring buskar skiul och trä, sig skickar uppå lur. Skogekär Bärgbo Wen. 1 (c. 1650, 1680). (När skepp avgingo från Riga, skulle någon officerare se efter) om der till äfwentyrs funnes någre sådane Passagerare, som .. uthom låf och minne wille sig aff wägen skicka. Stiernman Com. 4: 288 (1680).
3) (†) utrusta l. förse sig med ngt; särsk. i uttr. skicka sig på ngt; jfr 4. G1R 8: 348 (1533). (Det) är icke annor rådh än at man sig opå Krigzfolk och andre Krigznödtorfter i tijdh och time, skicke och ruste moste. Därs. 14: 390 (1542). Därs. 28: 161 (1558).
4) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) om person l. kroppsdel l. ngt personifierat: göra sig i ordning l. klar l. färdig, bereda sig o. d.; särsk. i uttr. skicka sig till l. för (förr äv. ) ngt, särsk. till att göra ngt; i ä. ex. stundom svårt att skilja från 1, 3 l. 5. Konungh Cristiern schulle senda honum noghen skiip och kriigxfolk til hielp och sidhan skicka siig tiil ath epther komma sielffwer. G1R 2: 100 (1525). Såge wij gerne, attu och the andre gode men, i then landzenden, wilde schicke eder ther opå (dvs. bereda sig på konungens ankomst till Västergötland) med Gott öll, brödt och anner nottorffter. Därs. 12: 248 (1539); jfr 3. O, så vill jag städse dit / Upp från jorden blicka / Och med allvar och med flit / Mig för himlen skicka. Wallin Vitt. 3: 72 (1819); jfr Ps. 1937, 114: 6. De förädlade rosorna skicka sig nu också till sin andra storblomning. Karlfeldt Tank. 80 (1930).
5) (†) i uttr. skicka sig till ngt l. till att göra ngt, om person: inrikta sig l. sin strävan o. d. på (att göra) ngt; ägna sig åt l. slå sig på ngt, företaga sig ngt; ge sig till att göra ngt; äv. i uttr. skicka sig ngn till tjänst, ägna sig åt ngns tjänst; jfr 4. J kennen Stephane hwsfolch, ath the äro thet första j Achaia, och ath the haffua skickat sigh sielffua helgonen till tiänst. 1Kor. 16: 15 (NT 1526; Bib. 1917: ägnat sig åt de heligas tjänst). Ehuru man predicar them, så skickar sigh doch ingen til at höra. Hos. 11: 7 (Bib. 1541). (Skoleleverna) skickade sig til wetenskaper med sådan åhoga och lust .. at få Skolar finnas .. som gifwit ifrån sig så många lärde, uplyste och wälartade Trän, som denna. Roman Holbg 59 (1746).
6) (†) med sakligt subj.: utveckla l. gestalta sig l. se ut att vilja utveckla sig (på ett visst sätt), arta sig, te sig; särsk. i uttr. skicka sig till ngt, se ut till ngt l. att gå till l. bli ngt; äv. opers.; jfr 7. Szåm tw tilkänne giffuer Söffrin vm gruffuenes legenheter, och huru honn schickar sigh. G1R 18: 220 (1547). Tu viltt .. stedze lathe oss förstå, huru årssvexten skicker sig ther i Östergötlandh. Därs. 24: 347 (1554). Jag beder att min B. (dvs. Bengt Oxenstierna) ville nu vedh denne fahrlighett medh all idkesamhett och flijtt förestå sitt gubernament .. till des jag kan få sij huru sakerne sig skicka. AOxenstierna 7: 638 (1632). Thet schickar sigh til warmt wäder. Werve Alm. 1647, s. 16. Såren började skicka sig til läkning. VetAH 1801, s. 28. Det skickar sig till regn. Meurman (1847). — jfr AN-SKICKA.
7) (numera bl. ngt arkaiserande) i uttr. det (förr äv. ödet) skickar sig så l. så, det slumpar l. fogar l. ”vill” sig så l. så; så skickar sig, det slumpar osv. sig så; jfr 6. (Sv.) Det skickade sig så att etc. .. (fr.) Le destin a voulu que &. Nordforss (1805). Om så skickar sig att jag kommer först. Weste FörslSAOB (c. 1815). Jag är en mur — så ödet kan sig skicka / Som har en ganska reputerlig spricka. Hagberg Shaksp. 1: 83 (1847). Jag ville allra hälst att det skickat sig så, / att vi vandrat tillsammans, medan ingenting vardt sagt, / och känt hur vi blevo till en ifrån två / genom tystnadens ljuva, förenande makt. Karlfeldt Hösth. 88 (1927). Östergren (1939).
8) (†) ordna sig (se ORDNA II 8), gå att l. låta sig göra, vara möjlig att förverkliga l. dyl.; anträffat bl. opers. l. med ett allmänt neutralt pron. ss. subj. Jagh haffver regementerne förlagdt, så gott som det sig haffver velet schicka. OxBr. 8: 358 (1642). Men effter thet (dvs. att gifta sig) sig ey ty wärr' i hast kan skicka, / All wackra Pigors skål will Iag doch lijkwäl dricka. CupVen. A 4 a (1669). Jag (dvs. en husbyggare) wet ej, hwar jag skall få lägligt ställe för Brandmurarna och Hemlighuset. Sådant låter wäl ock skicka sig. Weise 1: 68 (1769; t. orig.: es wird sich schon schicken).
9) anpassa sig o. d.
a) (numera bl. arkaiserande) med subj. betecknande levande varelse l. ngt som står metonymiskt för en sådan: anpassa sig l. sitt handlande efter ngt (t. ex. efter ngns vilja l. efter viss föreskrift l. efter omständigheterna), rätta sig efter ngt; foga l. finna sig i ngt; särsk. i uttr. skicka sig i l. efter (förr äv. till l. vid) ngt; i vissa fall svårt att skilja från dels 10, dels 12. Skicker idher effter tijdhen, Ty tijdhen är ond. Ef. 5: 16 (Bib. 1541). Wår hierta .. kunna, Ja, wilia icke heller rett skicka sigh til Gudz bodh. LPetri 2Post. 267 a (1555). (I skriften) lärer (jag) vnga Predikanter skicka sigh effter sina åhörares förstånd och torfftigheet. Phrygius HimLif. B 2 a (1615). (Prästen skall) förmana .. (den sjuke), att han är wederredo, till att skicka sigh effter Gudz willia. KOF II. 2: 160 (c. 1655). Stiernman Com. 3: 105 (1662: sigh derwidh skicka). Mwsen döör intet vnder Höölaszet. .. (dvs.) Hon kan wäl skicka sigh dher trångt är. Grubb 534 (1665). (Den avsatte konung Valdemars maka) Catharina .. hade nog wett och ödmiukhet, at skicka sig i hans öde. Dalin Hist. 2: 294 (1750). Man skal skicka sig efter omständigheterna. GT 1787, nr 43, s. 1. Skicken eder icke efter denna tidsålders väsende. Rom. 12: 2 (Bib. 1917). SvHandordb. (1966).
b) (†) med saksubj.: anpassa l. rätta sig efter l. följa ngt; särsk. i uttr. skicka sig efter l. mot ngt; i vissa fall svårt att skilja från 10. Medt thet andre lagede och concorderede the sig sielfve emellom, så ath alt skulle gå like til och thett ene skicke och lempe sig emott thett andre. RA I. 1: 513 (1547); jfr 10. Adjectivum .. säger qualiteten och beskaffenheten af Substantivum, efter hwilket det ock måste skicka sig i genere numero och casu. Biurman FrSpr. 30 (1729). En pantalong af sticktyg skickar sig bättre efter benet, än en af kläde. Nordforss (1805).
10) (†) betecknande att olika personer l. föremål med hänsyn till sina egenskaper väl passa ihop l. väl svara mot varandra l. att ngt går väl ihop l. väl överensstämmer med l. icke bryter av l. svär mot ngt; i sådana uttr. som skicka sig efter l. med l. till l. på ngt, med saksubj.: passa till l. för ngt, passa ihop med ngt; (överens)stämma med ngt; skicka sig ihop l. tillsamman, med pluralt, person- l. sakbetecknande huvudord: passa ihop; jfr 9 a, b, 11 b. Boten aff thet nyia (klädet) skikkar sigh icke effter thet gambla. Luk. 5: 36 (NT 1526; Bib. 1917: passa till). Een unger Mö och Gubbe-Gloop / De skicka sig eij wäl i hoop. Lucidor (SVS) 467 (1674). RelCur. 59 (1682: uppå). (Negationen) Non skicker sig intet til Imperativum. Cellarius LatGr. 90 (1703). Det skickar sig rätt väl med denna svåra tid (då farsot härjade). / .. At snart den ena, snart den andra lägs på bår. Triewald Lärespån 50 (1710). Sedan Herr Lindberg gjort en mycket vacker Predikan .., som skickade sig både til denna Fastlags-tiden och förehafvande tilfälle, förrättades ordination af Magist(er) Nohrberg. Wallquist EcclSaml. 5—8: 131 (1791). Väl skickar sig dervid (dvs. vid ritten) till majestätet / Af hennes växt den gröna jägardrägt, / Som, jemte hattens hvita fjäderflägt / Och sadelns purpur, lyser fjerran redan. Franzén Skald. 3: 86 (1829). Schulthess (1885: skicka sig tillsamman).
11) vara lämplig o. d.
a) (†) om person: ha de rätta kvalifikationerna (för ngt, för att göra l. bli l. vara ngt), vara lämplig l. skickad (se V 3 a), lämpa sig, duga; särsk. i uttr. skicka sig till l. för ngt. Lucidor (SVS) 237 (1672). Han fick följa med för att öppna grindarne, hvartill han ock skickade sig väl. Wetterbergh Sign. 44 (1843). Af Erikska konungahuset satt på thronen en ännu föga öfver barnaåren kommen ättling, stammande och lytt, och såsom sådan föga skickande sig för herrskarekallet. Strinnholm Hist. 4: 300 (1852).
b) (†; se dock slutet) med saksubj.: lämpa l. passa sig, vara lämplig l. tjänlig l. med hänsyn till omständigheterna riktig; lämpligen kunna användas, duga; äv. opers.; särsk. i uttr. skicka sig till l. för ngt, vara lämplig till l. lämpligen kunna användas l. fungera ss. ngt; stundom svårt att skilja från 10. Thet skickar sich så betzst, om thet så skee kan, at hwart land haffuer sit eeghit herskap. OPetri Kr. 156 (c. 1540). Den skrif-art, som bäst skickar sig uti ett bref. Biurman Brefst. 20 (1729). Men ingen af dem vet .. / Om han (dvs. tjädern) sig skickar bäst till soppa eller stek. Livin Kyrk. 128 (1781). Han (gjorde) en åtbörd, som på en gång skickade sig för helsning och afsked. Almqvist TreFr. 1: 183 (1842). Till inskeppning af rytteri skickade sig hvarken .. (fartygens) beskaffenhet eller hamnens, vid då varande höga vattenstånd. Carlson Hist. 6: 348 (1881). Sundén (1888). — särsk. (numera bl. arkaiserande): vara lämplig l. passande l. riktig med hänsyn till moralens bud l. allmän sed l. konvenansen, vara tillbörlig l. korrekt, anstå, passa sig, hövas; företrädesvis opers. 1Kor. 7: 36 (Bib. 1541). Thet skickar sigh ingalund, at man antingen föractar then förstånduga therföre at han är fattigh, eller ährar then ogudachtigha therföre at han är rijk. LPetri Sir. 10: 26 (1561). Det ganska illa skickar sig, att den som predikar, eller lärer andra, warder sielf straffelig. Hof Självbiogr. 106 (1769). Dryckeslaget (fortfor) .. på ett sätt, som i våra dagar .. föga skulle skicka sig. Topelius Fält. 3: 100 (1858). SvHandordb. (1966).
12) (utom i bibeln numera bl. i b) bete l. uppföra sig, uppträda; bära sig åt; ställa l. förhålla sig; handla; i vissa fall liktydigt med dels: göra, förfara, dels: vara; särsk. i uttr. skicka sig så l. så mot, förr äv. med l. till ngn l. ngt; förr äv. i förb. hålla och skicka sig, se HÅLLA, v.1 34 a; jfr 9 a. G1R 1: 66 (1523). Altså haffue j skickat idher medh Israels döttrar, och the haffua för fruchtan skul most göra idhar wilia. Sus. 57 (Bib. 1541; Apokr. 1921: handlat). LPetri 3Post. 42 b (1555: til). Wetterligit ähr, hurulunde the store Archebisper Lydebisper, Prelater, Chanicker och flere aff sådant papistisk selskap haffwe sig förhollit och skicket vdi wårt Konge Rike Swerige. ÅbSvUndH 68—69: 1 (1557). Een almenneligh Regla huru man sigh skicka skal när man låter slå sigh ådhro. Ps. 1567, Kal. s. C 2 a. Fast Han (dvs. tsaren) så obenägen (till fred) sig skickar och anlåter, så drager Han likwäl icke sky (dvs. i betänkande) at wältra skulden på Swerige. HC11H 14: 59 (1660). Uti en målning af detta tidhvarf kunde mycket sägas, .. huru en Konung bör skicka sig emot sit Råd. HH XXXII. 1: 241 (1787). Denna tidsålders barn skicka sig klokare mot sitt släkte än ljusets barn. Luk. 16: 8 (Bib. 1917). — jfr ANSKICKA. — särsk.
a) (†) i uttr. skicka sig såsom l. likasom man ville (göra ngt), uppträda l. låtsas som om man ville l. ge sig sken av att vilja (göra ngt). Syr. 12: 17 (öv. 1536: såsom). (De) skickadhe sigh lijka som the wille fridh hålla medh honom, men thet war altsamman bedrägherij. 1Mack. 7: 10 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1703).
b) (i vitter stil, fullt br.) med tanke enbart l. väsentligen på de yttre formerna för ngns uppträdande, särsk. med hänsyn till konvenansens fordringar l. allmän sed: uppföra sig, uppträda o. d.; ofta pregnant: uppföra sig l. uppträda korrekt l. i enlighet med vad som allmänt anses vara riktigt l. enligt konvenansens fordringar (särsk. i uttr. lära l. veta att skicka sig). Han skickar sigh, som Koo i knästöflar .. (dvs.) Han är plumper och oskickad. Grubb 299 (1665). The som äro Föräldrar aff något wärde, uptuchta sin Barn i wakra Seder, at the skola kunna skicka sig ibland Folck. Ekman Siönödzl. 373 (1680). Håhhå! vore jag än, som jag var i min blomstrande ungdom, / .. Bättre jag visste att skicka mig så, som det egnar en flicka. Runeberg (SVS) 3: 75 (1832). Jag har hört, att han har skickat sig väl under resan. Lagerlöf Holg. 2: 432 (1907). Vad han ändå är för en väluppfostrad gosse, den där Jonas! Han vet att skicka sig. Bergman JoH 299 (1926). Den smärta gestalten, den raska frimodiga gången, hela sättet att skicka sig. SvTeolKv. 1928, s. 366. Stadsborna, unga som gamla, borde skicka sig på ett betydligt värdigare sätt, när de vistas ute i naturen. UNT 1943, nr 60, s. 8.
III. (†) ss. dep., i uttr. skickas tillsammans, med pluralt subj.: passa ihop. Deraf märker han, at wi ej skickas tilsammans: Han är alfwarsam, och jag skämtar gerna. Weise 1: 95 (1769; t. orig.: dass wir uns nicht zusammen schicken).
IV. (†) intr. (jfr I), med indirekt obj., med saksubj. l. opers.: passa l. anstå (ngn l. ngt). Vi hafve .. förnummit .. det .. svik, som I med eder rosstjenst hafve brukat. .. Om detta nu skickar en hög Rådsperson .., där må edert eget samvete dömma om. 2VittAH 3: 172 (i handl. fr. 1603). Mer jag ej tala bör, vår Ära det ej skickar. Wallenberg (SVS) 2: 11 (1775).
V. [fsv. skikkadher; jfr dan. o. nor. skikket; åtminstone delvis efter mlt. geschicket, t. geschickt] i p. pf. i vissa, mer l. mindre klart adjektiviska anv.
1) (†) (så l. så) beskaffad o. d.; jfr 3.
a) om person: (så l. så) beskaffad l. funtad; särsk.: (så l. så) beskaffad till sinnelaget l. i religiöst avseende l. sinnad. Gudh gaff .. (människan) sin lagh, aff huilka hon besinna skulle hurudana hon war wordhen aff syndenne, såå ath hon jw fan sich wara annerlunda skickadha än laghen sadhe, och behöffde för then schul ath gudh skulle göra barmhertugheet medh henne. OPetri 1: 119 (1526). Wi skole .. bekänna, at wi äre fromme wordne, icke genom wåra egna wärk, utan genom .. (Jesu) nåd: och så äre wi då rätt skickade emot Gud. Borg Luther 1: 125 (1753). Cornelius, lik sin hela ätt, / Bar hat til toma krus och flaskor; / .. Han linkade uti sin gång, / .. Men fast så skickad til person, / Han hade likväl fått passera, / Om han (osv.). Lenngren (SVS) 2: 161 (1795).
b) om sak: (så l. så) beskaffad resp. inrättad l. ordnad; som befinner sig i ett visst (så l. så beskaffat) tillstånd o. d. OPetri Hb. C 4 a (1529; om ngns samvete). Christus giffuer wäll siälff vnderwis[n]ing, huru en predichen skal ware skicket, vdj then herlige Sermon (dvs. predikan), som han hade på Berget. Ludvigsson Norman 5 (c. 1550). Hurudant ett gott och Ordenteligit Regemente bör ware skicket, thet finner man hooss Aristo telem. Brahe Oec. 13 (c. 1580; rättat efter hskr.). Är .. Byen så skickad, at Gårdarne hafwa af ålder haft sine särskildte ägor, utan tegeskift, och utan ägoblandning med andra Byar, hafwe då Landtmätaren wåld at afmäta et Hemmans ägor särskildt. PH 5: 3379 (1752). Afzelius Sag. 4: 147 (1842; om tidsepok).
2) (†) i uttr. väl skickad, om person l. uppträdande o. d.: väluppfostrad, hyfsad, hövisk, ordentlig o. d. Verelius Gothr. 235 (1664; om åthävor). Denne sven var tidigt vän och stark, väl skickad, ordfyndig, klok, vänfast. Lönnberg FnordSag. 1: 41 (1870). — jfr O-, VÄL-SKICKAD.
3) (så l. så) beskaffad med avs. på de egenskaper l. de förutsättningar som erfordras för ngt visst, (så l. så) lämpad l. lämplig o. d.; särsk. i uttr. skickad för, äv. till ngt l. att göra ngt, skickad att göra ngt; i ä. ex. stundom svårt att skilja från 1.
a) om person. Then (som efter en värdig förberedelse, gm syndaånger m. m., går till nattvarden) är rätt wärdigh och skickat til at förkunna Herrans dödh, in til thes han kommerr. Carl IX Cat. X 4 b (1604). Ingen kunde vara bättre skickad att genomföra denna enhet (mellan Nordens länder), än den statskloka Margareta, som var född i Danmark men genom sin uppfostran tillhörde Sverige och Norge. Odhner Lb. 90 (1869). (Det) synes .. mig (dvs. Kungl. Maj:t) angeläget, att ledamöterna (i företagsnämnden) och deras suppleanter .. äro väl skickade för sin uppgift. SFS 1950, s. 600. Ni kommer till oss (dvs. till Svenska Akademien) i Er fulla kraft, sällsynt skickad för det göromål som stiftaren betecknar som vårt yppersta och angelägnaste. Gullberg i 3SAH LXV. 1: 50 (1955). — jfr O-, RÄTT-SKICKAD.
b) om djur l. sak. G1R 21: 320 (1550; om häst). (Plantera) Eek, Bok, Apel, Oxel, Hägg, Hassel, Run (dvs. rönn) .., som Jordemån bäst kan wara skickat och artad til. Schmedeman Just. 1299 (1691). (Planen att ge K. XI mer oinskränkt makt) hvilade nu i en hand, som var mera skickad för dess utförande än rikskanslerns. Carlson Hist. 2: 475 (1856). Ju mer vetenskapen skrider framåt, dess sämre skickad blir den att lösa sin förnämsta uppgift: den att hjälpa oss skapa en sammanhängande, enhetlig världsbild. Selander Modernt 128 (1932). Den frambrytande industrialismen, som mångenstädes gjorde hemmen allt mindre och mindre skickade för en sakkunnig småbarnsfostran. ÅbSvUndH 56—57: 197 (1939). — jfr O-SKICKAD.
VI. ss. vbalsbst. -ning; särsk.
1) (†) motsv. I 1: utformande, ordnande, bestämmande, styrande o. d.; äv. konkretare: tillstånd, skick; beskaffenhet. Kropsens skickning. Linc. (1640; under habitus). Ekblad 287 (1764).
2) motsv. I 3: sändande, skickande; utom i c α o. ss. senare ssgsled numera bl. tillf. Serenius (1734; under mission). Dalin (1854). — jfr BUD-, APRIL-SKICKNING. — särsk.
a) motsv. I 3 a, om ngns sändande ss. sändebud. Malmström Hist. 4: 121 (1874).
b) motsv. I 3 b δ α', om förpassning av boll vid fotbollsspel. Balck Idr. 1: 137 (1886).
c) i konkret(are) anv.
α) (fullt br.) uppdrag som består i att ngn sändes för att överbringa ett visst meddelande l. (i sht) transportera ngt l. utbära varor till viss plats l. person; enskilt fall av sådant utsändande av post (se POST, sbst.3 7) l. av varor med bud; ofta konkret, om vad som på sådant sätt sändes på en gång. Jag .. har at tacka för många serskilta skickningar, som hvar på sin tid ganska rigtigt framkommit. Berzelius Brev 11: 78 (1825). Hon räckte fram ämbaret (med mat- o. dryckesvaror): — Skickning från mor. Enström Gråbacka 181 (1929). Vi har haft det synnerligen svårt för att klara alla skickningar av blommor. GHT 1946, nr 281, s. 10.
β) (†) bud (se d. o. 1 b). Icke deste mindre haffver jagh om alle saaker eder adverterat genom breff och skickningar. RP 6: 384 (1636). Mellin Nov. 2: 356 (1849, 1867).
γ) (†) om beskickning (se d. o. 3 a). Eneman Resa 1: 245 (1712).
3) (†) motsv. II 12: sätt att ställa l. förhålla sig l. dyl. Alt sedan den tid .. (regementspastorn) till Regementet kom har (han) wijsat all god Skickning som förnämligast warit uti dess upbyggeliga Lära och Lefwerne. VDAkt. 1719, nr 75.
Särsk. förb.: SKICKA AV10 4. till I 3: sända i väg l. bort (ngn); sända i väg l. avsända (ngt). Sahlstedt (1773). Choræus Bref 42 (1800; med avs. på brev). Siwertz Förtr. 143 (1945; med avs. på person). jfr avskicka. särsk. (†) till I 3 b δ α', i uttr. skicka av ngt från ngt, kasta l. lyfta l. lasta av ngt från ngt. GMyhrman (c. 1850) hos Wrangel Räm. 116.
SKICKA BORT10 4. till I 3. Hon skickar bort tvätten, hon tvättar icke l. låter icke tvätta sin tvätt hemma. Lucidor (SVS) 246 (1672; med avs. på person). Hungriga har han mättat med sitt goda, / och rika har han skickat bort med tomma händer. Luk. 1: 53 (Bib. 1917). jfr bortskicka. särsk. sport. till I 3 b δ α', med avs. på fotboll o. d.: förpassa från sig. IdrBl. 1924, nr 78, s. 12.
SKICKA EFTER10 32, äv. 40. jfr efterskicka.
1) till I 3 a.
a) i uttr. skicka ngn efter ngn l. ngt, skicka ngn att hämta ngn l. ngt o. d. Möller 1: 881 (1745). Nu kom Vera tillbaka med mammas parasoll, som hon skickats efter. Siwertz JoDr. 29 (1928).
b) till I 3 a δ, i uttr. skicka efter ngn l. ngt, skicka bud efter ngn resp. för att hämta l. köpa ngt; låta hämta l. sända efter ngn l. ngt l. rekvirera ngt. BoupptSthm 1688, s. 261 a. Skicka efter Brückers utdrag .. af dess Histor(ia) Litteraria. Kellgren (SVS) 6: 23 (1773). Om febern ökar, får vi skicka efter doktorn. Nordström Lack 62 (1912).
2) till I 3 b, i uttr. skicka ngt efter, sända ngt senare l. efteråt l. i en senare sändning, låta ngt följa (senare), eftersända; särsk. i uttr. skicka ngt efter ngn l. ngt, efter det att ngn rest resp. ngt skickats skicka ngt till samma plats dit denne rest resp. detta skickats. Nordforss (1805). Jag skickar efter dig hwad du behöfwer. Hagberg Shaksp. 2: 146 (1847).
SKICKA EMOT10 04 l. MOT4. till I 3, i uttr. skicka ngn l. ngt emot ngn o. d., särsk.: skicka ngn l. ngt ngn till mötes. Schultze Ordb. 4236 (c. 1755). Auerbach (1913).
SKICKA FORT. (†) till I 3: avsända, skicka iväg; skicka vidare. Ekeblad Bref 1: 305 (1654). JJBjörnståhl (1775) hos Linné Bref I. 3: 264. jfr fortskicka.
SKICKA FRAM10 4. till I 3. Nordforss (1805). Auerbach (1913). jfr framskicka. särsk. sport. till I 3 b δ α', i uttr. skicka fram en passning till ngn, gm passning förpassa en boll fram till ngn. DN(A) 1924, nr 175, s. 9.
SKICKA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. till I 3, i uttr. skicka ngn l. ngt ifrån sig o. d. HH XIII. 1: 98 (1563). Nordforss (1805).
SKICKA IGEN. (†) till I 3: skicka (ngn l. ngt) tillbaka; äv. med indirekt obj. betecknande den till vilken ngn l. ngt skickas. G1R 24: 133 (1553; med indirekt obj.). Meurman (1847).
SKICKA IKRING, se skicka omkring.
SKICKA IN10 4. jfr inskicka.
1) till I 3 a, c, d: sända in. Jagh befruchtar migh att skika fotfolk alena der in, med mindere jagh hade några ryter till hielp. JBanér (1626) i OxBr. 6: 7. särsk.
a) (numera bl. tillf.) till I 3 a δ. Hwad war annat at göra, än at hafwa tålamod och skicka in i staden at få mig et hjul. Posten 1769, s. 781. Sturzen-Becker Krita 138 (1841).
b) (numera föga br.) till I 3 a ε (α'), i uttr. skicka ngn in i evigheten, med saksubj.: döda ngn. Svedelius SmSkr. 1: 219 (1872).
2) till I 3 b, särsk. med avs. på skriftlig handling, pengar o. d.: insända. Lindfors (1824). En vaken och intresserad skollärare .. skickar då och då .. in språkprof från Kristianstad läns tidning (till Svenska Akademiens ordboksredaktion). Ljunggren SAOB 20 (1904). Jag skickade in min ansökan i går. Gustaf-Janson Ängeln 296 (1967). särsk. sport. till I 3 b δ α', med avs. på fotboll o. d.: förpassa in (i mål). NordIdrL 1901, s. 391.
SKICKA KRING, se skicka omkring.
SKICKA MED10 4. jfr medskicka.
1) till I 3 a: sända (ngn) samtidigt l. i sällskap med ngn, medsända. Serenius Ccc 4 b (1734). Klint (1906).
2) till I 3 b: sända (ngt) med ngn ss. bud l. dyl.; sända (ngt) tillsammans med l. i samma försändelse l. förpackning l. på samma gång som ngt; medsända. Björkman (1889). Glöm icke att skicka med böckerna. Auerbach (1913).
SKICKA MOT, se skicka emot.
SKICKA NED10 4 l. NER4. till I 3. Nordforss (1805). Söderberg AllvLek. 67 (1912; med avs. på manuskript). Lagergren Minn. 8: 57 (1929; med avs. på person). jfr nedskicka. särsk.
a) till I 3 b δ γ'. LfF 1914, s. 110.
b) (i sht i vitter stil) till I 3 b δ δ'. (Guden) sitter i skyn, skickar tankarna ned som förmörka mitt sinne alltjemnt. Tegnér (WB) 5: 113 (1825).
SKICKA OM10 4. till I 1.
1) (numera bl. arkaiserande) i uttr. skicka om sitt hus, vidtaga behövliga åtgärder l. träffa behövliga anstalter rörande sitt hem o. sin familj, se om sitt hus. 2Kon. 20: 1 (Bib. 1541). SvHandordb. (1966; angivet ss. ålderdomligt).
2) (om förh. under skråväsendets tid) i abs. anv.: se sig om l. höra sig för om arbete (hos olika mästare). Ambrosiani SvSkråämb. 123 (i handl. fr. 1662). Därs. 167 (i handl. fr. 1846). jfr omskicka.
SKICKA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. till I 3. Han skickade omkring skålen med konfekt bland gästerna. Spegel 208 (1712; med avs. på budkavle). Skicka omkring bud i trakten. Klint (1906). jfr kringskicka.
SKICKA OPP, se skicka upp.
SKICKA PÅ10 4. [fsv. skikka pa] till I 3, i uttr. skicka ngn l. ngt på ngn l. skicka på ngn ngn l. ngt, laga så att ngn ger sig på l. tar hand om ngn resp. att ngn får ngt, skicka ngn ngn l. ngt på halsen; tillställa ngn ngt; pracka ngt på ngn. Skicka polisen på ngn. Nordforss (1805). Man har skickat på mig en hop odugliga varor. Weste (1807). De har skickat på mig sin envisaste agent. SvHandordb. (1966).
SKICKA SIG AN. (†) till II 5: gripa sig an med l. ge sig till (att göra ngt). Carthagerna nalkades .. och skickade sig an att belägra dem. Emanuelsson Polyb. 1: 101 (1833).
SKICKA TILL10 4. [fsv. skikka til] jfr tillskicka.
1) (numera bl. arkaiserande) till I 1 f, i uttr. skicka ngn ngt till, tilldela ngn ngt ss. dennes öde l. lott o. d. VDAkt. 1679, nr 228. Hwad du (dvs. Gud) will Osz skicka till, / Osz wiszt till wälfärd länder. Ps. 1819, 431: 6; jfr Ps. 1937, 431: 6.
2) till I 3, i uttr. skicka till ngn ngn l. ngt l. skicka ngn l. ngt till ngn, sända ngn l. ngt till ngn; förr äv. skicka ngn ngt till, sända l. tillställa ngn ngt. Skikka enom ett brev til. Schultze Ordb. 4244 (c. 1755). SvHandordb. (1966). särsk. (numera knappast br.) till I 3 a δ, i uttr. skicka till ngn, sända bud till ngn (för att hämta ngt l. uträtta ngt). Han skickade til mig, och bad at jag wille komma. Sahlstedt (1773). Widegren (1788).
SKICKA TILLBAKA10 040, äv. 032, förr äv. TILLBAKARS. till I 3. Ehrenadler Tel. 536 (1723; med avs. på person). jfr tillbakaskicka. särsk.
a) till I 3 b: returnera, återsända. Björkman (1889).
b) sport. till I 3 b δ α', med avs. på fotboll o. d.: förpassa tillbaka (till ngn) l. bakåt. Husén Fotb. 84 (1918).
c) till I 3 b δ β', om eko, med avs. på ljud. Oscar II 2: 152 (1858, 1887).
SKICKA TILLSAMMAN l. TILLSAMMANS. [fsv. skikka saman] (†) till I 1: ställa upp i viss ordning; foga samman (ngt) o. d. Helsingius Dd 7 b (1587). Ekman Siönödzl. 200 (1680). jfr sammanskicka.
SKICKA UPP10 4, äv. OPP4. till I 3. (Eng.) To send in dinner or supper, (sv.) skicka up maten på bordet. Serenius Ccc 4 b (1734). Det hjälpte inte att han redan på morgonen skickade upp ett jättefång med röda rosor. Siwertz Tråd. 96 (1957). jfr uppskicka. särsk.
a) (numera bl. tillf.) till I 3 a δ, i sådana uttr. som skicka upp och göra ngt, skicka upp bud för att göra ngt; skicka upp efter ngn l. ngt, skicka upp bud efter ngn l. ngt. Lagerström Bunyan 2: 155 (1727). Nordforss (1805).
b) till I 3 b δ α', med avs. på raket: skjuta upp, uppsända. Weste 1495 (1807).
SKICKA UT10 4. till I 3: sända ut, utsända. jfr utskicka.
a) till I 3 a, c, d. Barnen skickades ut ur rummet. Missionsstyrelsen har under året skickat ut fem nya missionärer till Afrika. OPetri Kr. 258 (c. 1540). (Skeppsgossen) var enda barnet af en fattig änka, som nödgats skicka honom ut i världen. LbFolksk. 24 (1890). särsk. (numera bl. tillf.) till I 3 a δ, i uttr. skicka ut och l. att göra ngt, skicka ut bud för att göra ngt. (Farao) skickadhe vth, och lät kalla alla spåmän j Egypten. 1Mos. 41: 8 (Bib. 1541). Skicka ut at höra hvad å färde är. Widegren (1788).
b) till I 3 b. Schultze Ordb. 4244 (c. 1755). Bjudningsbreven (måste) skickas ut, det var hög tid. Wägner Silv. 12 (1924). särsk.
α) till I 3 b γ, med avs. på skrift: låta trycka o. utsända; utgiva, publicera. Af ditt sista bref skulle jag draga den slutsats, att det bestälda arbetet häftvis öfversatt skickas ut. Geijer I. 8: 453 (1821). Schulthess (1885).
β) till I 3 b δ α': slunga l. kasta l. skjuta l. förpassa ut; särsk. sport. med avs. på fotboll o. d. Konow (1887; med avs. på tross). NordIdrL 1901, s. 6 (med avs. på fotboll).
γ) till I 3 b δ β', med avs. på ljus, ström o. d. Jagh lyfter mina händer / Vp til Gudz berg och huus, / Från them han hielpen sänder, / Och skickar vth sitt lius. Ps. 1695, 95: 1; jfr Ps. 1937, 306: 1. TT 1900, M. s. 5 (med avs. på elektrisk ström).
δ) till I 3 b δ γ': med (ngt) sträcka sig ut; särsk. om träd med avs. på gren l. rot. De Geer VSkr. 1: 6 (1839, 1892).
SKICKA ÅSTAD10 04. till I 3. Spegel Pass. 47 (c. 1680; med avs. på person). jfr åstadskicka. särsk. till I 3 b δ β', med avs. på ljusstrålar. Columbus BiblW O 3 b (1674).
SKICKA ÅTER10 40. till I 3; särsk. till I 3 b: returnera, återsända. Hoppe (1892). jfr återskicka.
SKICKA ÖVER10 40. [fsv. skikka ivir] jfr överskicka.
1) (i vitter stil, arkaiserande) till I 1 f β: sända över l. hemsöka med (ngt). EngSvOrdb. 928 (1874).
2) (†) till I 2: utse (ngn) att handhava ett visst ärende l. döma i ett visst mål. (De tvistande parterna) worde .. aff wiste til en kerlige fforlikni(n)g och skicked(es) me(n) offu(er). OPetri Tb. 23 (1524).
3) till I 3 a, i uttr. skicka ngn över l. skicka över ngn, sända ngn över (till en plats, till ngn). KKD 8: 17 (c. 1710).
4) till I 3 b, i uttr. skicka ngt över l. över ngt (till ngn), förr äv. skicka ngn över ngt, översända ngt (till ngn); äv.: räcka över ngt (till ngn). Var snäll och skicka över saltet till mig! M. Dryander skickade migh öf(ve)r en Copiam aff Kgl. breff som han hade vthwärkatt. VDAkt. 1667, nr 398.
Ssgr: A: SKICK-BUD, se B.
-MÄSTARE. (skick- 1541c. 1755. skicke- 15421555) (†)
1) till I 1, i uttr. ngts skickmästare, person som skapat ngt l. bestämt ngts utformning l. dyl. Albertus kallar .. (Gregorius) Messonnes Skickemestare, eller vppå Latijn til seyandes Ordinatorem Missæ. LPetri DialMess. 15 b (1542).
2) [fsv. skikkemästare] till I 1 a γ: person i viss befälsställning, med uppgift att organisera o. ställa upp krigsfolk i vederbörlig ordning. 1Mack. 3: 55 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1703). BtFinlH 3: 322 (1555). Schultze Ordb. 3090 (c. 1755).
B: (I 3 c) SKICKE-BUD, förr äv. -BÅD. (skick- 1883 osv. skicke- 1752 osv.) (numera ngt vard.)
1) i anv. motsv. bud 1: sänt bud; särsk. om uppdrag l. ärende (t. ex. att överbringa ett visst meddelande l. överlämna l. köpa ngt åt ngn) som person (vid färd till l. från en plats) åtager sig för annan persons räkning; äv. konkret(are), om ngt som person med sådant uppdrag medför åt ngn; stundom svårt att skilja från 2. Påstgångens orichtighet ifrån Liungby, huar ifrån eÿ några bref kunna komma utan genom skicke bud. VDAkt. 1752, nr 342; jfr 2. Carlén Köpm. 1: 125 (1860). Så gick resan hem, skickebud avlämnades i stugorna vid vägen, hos handlande i Höganäs och Nottebäck (osv.). Göth Bondeh. 22 (1923). Det var .. massor av skickebud av olika slag han fick uträtta. SkånKal. 1937, s. 131.
2) i anv. motsv. bud 7: sänt bud; särsk. om person som (vid färd till l. från en plats) för annan persons räkning åtager sig ett uppdrag l. ärende (t. ex. att överbringa ett visst meddelande l. överlämna l. köpa ngt åt ngn); jfr 1. Se, hon trodde inte sitt skickebåd mer än jemt, så att hon litade inte på hennes ord precis. Wranér SkStug. 125 (1886). Lo-Johansson Sold. 66 (1959).
-MÄSTARE, se A.
C (†): SKICKNINGES-MAN, se D.
D (†): (IV 1) SKICKNINGS-MAN. (skickninges- 1571. skicknings- 1561c. 1618) om biskop ss. styresman för ett stift o. ordinator (se d. o. 1). LPetri KO 76 b (1561, 1571). KOF 1: 539 (c. 1618).
Avledn.: SKICKAN, r. l. f. (-an 16131615. -en 16141740) [fsv. skikkan, ställning, plats, stånd, ordning, anordning, beskaffenhet] (†)
1) till I 1: skick, tillstånd. Wid tidrens wanskliga skicken. Palmfelt Ecl. Dedik. 4 (1740).
2) till I 1 f: skickelse (se d. o. 4). RA II. 1: 310 (1613). AOxenstierna 1: 611 (1615).
SKICKARE, m. [fsv. skikkare, skapare, inrättare; jfr mlt. schicker, ordnare, förvaltare]
1) (†) till I 1, om biskop ss. styresman för ett stift o. ordinator (se d. o. 1). LPetri KO 76 b (1561, 1571). KOF 1: 539 (c. 1618).
2) till I 3.
a) person som skickar ngn l. ngt; numera bl. ss. senare led i ssg l. (tillf.) elliptiskt för sådan. Östergren (1939). jfr (i ssg): Brevskickaren tycktes utgå ifrån att (osv.). Wieselgren Waln LandsflH 123 (1934).
b) (om ä. förh. i Lappl.) biträde åt domare l. fogde, med uppgift att bl. a. på marknader kungöra av domaren l. fogden utfärdade föreskrifter, indriva skatter o. d. Linné Skr. 5: 52 (1732). Renbeteskomm. 1907, I. 2: 6 (1744). 2SvKulturb. 11—12: 77 (1938).
Ssg (till skickare 2 b): skickar- l. skickare-skatt. (om ä. förh. i Lappl.) om skatt som utgick till ”skickare”. Renbeteskomm. 1907, I. 2: 6 (1744).
Spoiler title
Spoiler content