publicerad: 2023
ÄDEL ä4del, förr äv. ÄDELA l. ÄDLA, adj. ädelt; ädle, ädla; ädlare ((†) superl. -st G1R 1: 158 (1523), Runius (SVS) 1: 29 (c. 1710)); adv. -T.
Ordformer
(eddel- (-ll-) i ssgr 1539 (: eddell Steenar)–1638 (: Eddel lefwergräs). eddele (-ll-), sg. best. o. pl. 1588–1597. eddilste, superl. best. 1523. edel (-dh-, -ll) 1543 (: Edelma(n))–1755. edela (-ll-, -e), sg. best. o. pl. 1587–1698 (: Hög Edele). edl, pl. best. 1633. edla 1527–1538. edla (-dh-, -e), sg. best. o. pl. 1526–1697. edla- i ssgr c. 1613 (: Edlasteenar)–1639 (: Edlastenen). edlare, komp. 1536. edlasta, superl. best. 1536. edle- (ee-, -dh-) i ssgr 1526 (: edleman)–1654 (: Edlesteens Ringar). edlesta (-e), superl. best. 1559–1679. ele, sg. best. 1597. ädel (æ-, -dh-, -il, -ll) 1524 osv. ädela (-dh-, -e) 1526–1668. ädela (-dh-, -ll-, -e), sg. best. o. pl. 1526–1940. ädele- (-dh-) i ssgr 1538 (: ädhelesteen)–1643 (: Ädelestenar). ädelst, superl. 1648–1674. ädhelare, komp. 1526. ädheleste, superl. best. 1526. ädl 1649 (: för-ädl; i vers). ädl, sg. best. 1673. ädla (-dh-, -e, -ä) 1526 (: oädla)–1668. ädla (æ-, -dh-), sg. best. o. pl. 1526 osv. ädla- (-dh-) i ssgr c. 1540 (: ädhla mään)–1753 (: ädlastenar). ädlare (-dh-), komp. 1541 osv. ädlast, superl. 1541 (: allraädlasta, sg. best.) osv. ädle- i ssgr 1568 (: Ädlestenar)–1710 (: ädlesteenar). ädlest (-dh-), superl. 1541–c. 1710 (i vers). ädlste, superl. best. 1663)
Etymologi
[fsv. ädhel, ädhele, äþla; liksom d. ædel av mlt. edel, edele, eddel, eddele, av fsax. ethili, motsv. mnl. edel, edele (nl. edel), ffris. edel, ethel, ethele, fht. edil, edili (mht. edel, edele, t. edel), feng. æþele; av en germ. stam med bet.: från fäderna härstammande, nedärvd; i avljudsförh. till ADEL, sbst.1, o. ODAL, sbst.; av omstritt ursprung, möjl. till ett ieur. ord med bet.: fader (se Bjorvand o. Lindeman Arveord 36 ff. (2019)). — Jfr ÄDELIG, ÄDLE, ÄDLING]
1) som är av hög börd, högättad l. adlig; som har hög ställning l. rang, framstående l. högtstående l. förnäm; särsk. (o. numera i sht) med huvudord betecknande härkomst l. släkt l. ätt (se b); i sht förr särsk. i förb. med (o. motsatt:) oädel (se d. o. 1 slutet); äv. i substantivisk anv.; jfr 2 o. ÄDELIG 1. Her götstaf .. een af the eddilste af te riddars mendh som i for:ne K: Cristierns tirannie lifwet beholdo. G1R 1: 158 (1523). Vthi een stund war theras ädhlesta afffödha bortto. Vish. 18: 12 (Bib. 1541). Ädelst och äldst, .. (Frigga) ähr, alles Lefuandes moder och Amma. Stiernhielm Herc. 50 (1648). Gaute, en ung ädel Norrman. Geijer Skald. 142 (1815). Fast nittio och fyra ädlas hufwud / i Stockholm fallit för tyrannens hämd. Ling Riksd. 17 (1817). Än jag mins med fröjd, hur fordom / Kallelsen kring landet ljöd, / Då till ridderlig tornering / Kungen landets Ädla bjöd. Gumælius Bonde 149 (1828). Det är idel ädel adel och politisk elit som samlas varje år när riksmötet öppnar efter sommaruppehållet. AB 13/9 2017, s. 34. — jfr HÖG-, O-ÄDEL. — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. hedrande epitet l. artighetsbetygelse till l. om (låg)adlig l. förnäm person l. (ämbets- l. tjänsteman i) magistrat, ofta i förb. med annat sådant epitet osv. Waar Systhers brölop .. med ædil och welbyrdug herre iwncker Johan greffwe wan dheer Höyen. G1R 1: 283 (1524). Then Ädle Welborne Herre Her Swanthe Stwre. BrinkmArch. 1: 8 (1568). Att major Piper låtit förliuda sigh willia sökia Kongl. Maij:tt för det han icke fick af Senatu den titeln Edle. ConsAcAboP 5: 279 (1682). Edel och Manhaftig. Kallas de öfwer-Officerare, som ei äro Adel. Biurman Brefst. 63 (1729). För hvarje vecka skall Klockaren inlemna til Stadens ädle Justitiæ-Collegium et utdrag ur Kyrko-böckerne. Wallquist EcclSaml. 5–8: 72 (1779). Vidare förekommer stundom ädle och högaktade, hvilket ännu 1861 anföres som den lägre civila tjänstemän tillkommande titulaturen. GHT 18/2 1907, s. 2. — jfr HÖG-, VÄL-ÄDEL.
b) med huvudord betecknande härkomst l. släkt l. ätt o. d.; äv. i sådana uttr. som ädel till börden, förr äv. ädel av ätt. Caspar Swenckfeld til Oszing hafwer hafft sin Härkomst aff een gammal och Edhel Slecht vthi Slesien. Schroderus Os. III. 1: 75 (1635). Hercules ädel af ätt; til ähra född och erkoren. Stiernhielm Herc. 283 (1658, 1668). Huru wij wår ädela härkomst / Måtte med egen dygd tilägn’ oss. 2Saml. 35: 216 (1662). Väl är ädel du till börden, / Född att sköna bragder öfva. Oscar II I. 2: 28 (1859, 1886). (Hon) tillhörde .. en av Storbritanniens ädlaste ätter. Selander Pegas. 29 (1937, 1950). Långt bättre trivdes .. (Gustav III) hos några högt kultiverade damer av ädel börd, främst den spirituella grevinnan d’Egmont. Lindroth SvLärdH 4: 173 (1981). — särsk. enl. ä. föreställning om blodet ss. bärare av status l. förnäma egenskaper (jfr BLOD 5 d (slutet)); särsk. i sådana uttr. som (vara) av ädelt blod (jfr 3 a α). (Gud) Gaff Göstaff Erickson thet ädle Blodh, / Aff högdenne krafft och manhafftigt modh. Prytz G1 A 2 a (1621). Låt Clerker och Diäknar / Möda sig i sijn Book .. / Tu är af ädlare Blod; tijn ätt thet skulle wanähra. Stiernhielm Herc. 131 (1658, 1668). Thet är ju ganska neszligit och wahnhedersamt, at wara ädel af blodet, och oädel til sinnet. Sahlstedt Hoffart. 69 (1720). (TV-serien) iscensätter en uråldrig föreställning om den utvalde regenten av ädelt blod. HbgD 12/4 2019, s. C4.
2) som är osjälviskt höjd över småaktighet o. uppvisar förfining o. hög moral, upphöjd (se UPP-HÖJA 1 slutet ε) l. högsinnad l. storsint; i vissa ä. språkprov svårt att skilja från 1; jfr 3. Ther näst lärer .. thenne ädhella jomfrwn oss, ath wij skola fulleligha förtrösta oss vpåå gudh. OPetri 1: 82 (1526). Dygden gör mannen ädhela, ää hwad han är på byrdennes wegna, höög eller låågh. OPetri Kr. 62 (c. 1540). Frigga skall wara dig huld, min Sÿster Frigga den Edla. Stiernhielm Herc. 47 (1648). I denna strid .. / är ädlast den som bjuder först sin hand till frid. Tegnér (TegnS) 4: 145 (1821). En ädel tänkares djupa och manande sanningsord. Schück o. Lundahl Lb. 1: 34 (1901). Ger bort och är ädel och offrar sej. Johnson Slutsp. 11 (1937). — jfr DYGD-, O-ÄDEL. — särsk.
a) om själ l. sinne o. d. (Gustaf II Adolf) Hwars Ädle Siäl Gudh Allzmechtig .. vpwäckie. RARP 2: 29 (1633). Ett ädelt Sinne anstår att giöra wähl och höra illa talas der om. Riddermarck Alm. 1696, s. 10. Som siälens wäsend mer, än kroppsens, ädelt är. Kolmodin QvSp. 2: 305 (1750). Hur mången gång har man ej under en rörande scen sett en rå och hårdhjertad åskådare gyckla och hånskratta, tills han slutligen besegrades af sitt ädlare väsende, och tårarne skimrade i hans ögon. Jolin Kom. 70 (1845). — jfr HÖG-, HÖGST-ÄDEL.
b) om egenskap l. tanke l. känsla o. d. Om än allhanda Lärdom, / Alsköns Dygder, och Himlisk wet dit hierta bekröna; / Och den ädele mildheet alleen hon fattas i Cronan; / Så är’ all’ öfrige Dygder af intet lius, vtan anseend. Stiernhielm Herc. 446 (1658, 1668). Det är ett hjerta intaget af ädla, höga och öma känslor. Ossian 1: XXIV (1794). Det är med ädelstenar just som med ädla dygder – den, som bär dem, märker dem minst! Bergman LBrenn. 43 (1928). Gråten var comme il faut bara om den förknippades med rörelse, inlevelse, medkänsla eller andra ädla känslor. Johannisson MelankRum 108 (2009). Människor med ädla principer kan mycket väl vara hårda och hjärtlösa i det dagliga livet. Ottosson Darwin 279 (2016).
c) om handling l. göromål l. tillvägagångssätt. Medhan intet yppare och ädlare werk på iordenne funnet warder, än predica och förkunna Jesu Christi Euangelium. Falck Und. Förspr. A 2 a (1558). Den som ständigt förnöjer sig med ädla syszlor. Dalin Arg. 1: 42 (1733, 1754). Tack för blommorna, Odd Marius. Det var ädelt gjort av dig. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 295 (2009).
3) om ngt sakligt (l. om djur): som har sällsynt goda egenskaper l. stort värde l. är av högsta kvalitet i sitt slag, förstklassig l. värdefull l. utomordentligt god (särsk. i benämning på viss typ l. sort av ngt); äv.: genuin l. äkta (o. karakteristisk för sin art l. sort o. d.); ofta (i sht om ngt abstrakt) med mer l. mindre kvardröjande bet. av 2: som vittnar om förfining l. upphöjdhet l. hög moral, särsk.: moraliskt högtstående l. hedervärd (jfr 2 a–c); särsk. i sådana uttr. som ädel korall (se KORALL, sbst.1 1), ädel rost (se ROST, sbst.2 1 e α), ädla rostfläckar (se ROST-FLÄCK 1 d slutet). (Godheten som Gud) all creatwr bewijste, tha han them scapadhe, ty thet är inghen ringa welgerning, ath göra sådana ädhela tingh aff thet som inthit war til förenna. OPetri 1: 5 (1526). Mig tycks, at det ädlaste teknet af et Rikes och Folks Frihet är det, at hwar och en får säja fritt ut, hwad han menar. Dalin Arg. 1: 34 (1733, 1754). Ju svårare segren är, ju ädlare. Eurén Kotzebue Cora 102 (1794). En man af den romerska pöbeln talar .. en lika skön och ädel italienska som en Principe. Atterbom Minn. 488 (1818). Och föllo de alla för ädla sår, / Förrn någon dem sprang förbi. Runeberg (SVS) V. 1: 43 (1848). Trots fundamentalt skilda åsikter i sakfrågan har förespråkare och motståndare .. det gemensamt att de drivs av ädla motiv. GbgP 7/2 1994, s. 2. — jfr HÖG-, O-ÄDEL. — särsk.
a) om (slag av) djur l. växt: som har mycket goda l. i sitt slag överlägsna egenskaper; äv.: som befinner sig på ett högt l. mera framskridet utvecklingsstadium.
α) i fråga om djur, i sht häst; särsk. i uttr. av ädelt blod (jfr 1 b slutet o. FULLBLOD 1). Suartte räfuar, som the edleste äre. Forsius Phys. 268 (1611). Ädel är den (häst)ras, som har regelbunden kroppsbyggnad, fria, kraftfulla, rena rörelser, god konstitution, fördelaktigt temperament och utmärkt karakter. Billing Hipp. 156 (1852). Hästen är menniskans ädlaste och nyttigaste husdjur. Wrangel HbHästv. 5 (1884). (Det är) vanligt att vid speciella evenemang premiera rashästar av ädelt blod och förnämligt yttre. TrelleborgsT 24/7 1931, s. 8. När man genom planmässig avel och förädling kommit så långt med en viss art eller typ av hundar .. blir rasen i fråga intagen i de olika ländernas stamböcker över ädla hundar. Edström Hund. 35 (1948). Röding är ett ädelt villebråd i de djupa vattnen. Eftertraktad och värdefull. GT 23/7 1982, Bil. s. 9. — jfr HÖG-, O-ÄDEL.
β) i fråga om växt l. frukt l. säd; särsk. i sådana uttr. som ädel gamander, levergräs, leverört, röllika (se GAMANDER 1 a, 2, LEVER-GRÄS 2, LEVER-ÖRT 1 resp. RÖLLIKA 1 slutet). Ädhla fruchter. 5Mos. 33: 16 (Bib. 1541). En åkerman i mull the ädla kornen kastar. Kolmodin QvSp. 1: 559 (1732). En ädel örte-stiälk wil hafwa trogen skiötsel, / Om den skal trifwas wäl. Kolmodin QvSp. 2: 223 (1750). På dessa (stammar) förädlas alla slags ädla körsbärssorter, både söta och sura. HbTrädg. 3: 8 (1872). Af ädla blomster vill jag linda / en slinga kring min käras hår. Fröding Stänk 125 (1896). Genom områdets effektiva avgränsning hindras barn och andra obehöriga att där plocka och så småningom utrota blommor, särskilt de ädlare arterna gullviva, liljekonvalje och krollilja. Fatab. 1954, s. 212. — särsk. i fråga om träd l. skog l. virke o. d.; särsk. i uttr. ädla lövträd, om vissa särskilt högt värderade endemiska lövträd. Han .. satte ädhla wijnträä. Jes. 5: 2 (Bib. 1541). Utaf wissa ädlare träd göres det fördelaktigaste slögde. Berch Hush. 181 (1747). Oxeln är ett ädelt träd. Agardh o. Ljungberg III. 1: 277 (1857). S. k. bärande träd, d. v. s. de ädlare lövträden. Heckscher SvEkonH 1: 137 (1935). Trädslagsklasserna äro barrskog, ordinär lövskog (företrädesvis björk, asp och al) samt ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och lönn). SFS 1951, s. 928.
b) [jfr motsv. anv. i t.] om mineral l. metall (jfr h): som är sällsynt l. vacker l. dyrbar o. av särskilt hög o. bestående kvalitet (med stor motståndskraft mot kemisk påverkan från omgivande miljö); äv. i fråga om förekomst l. utvinning av ädel metall (se β α′, β').
α) om mineral l. sten (se d. o. 3) l. pärla o. d.; särsk. (o. i sht) i uttr. ädel sten, ädelsten. Qui(n)nan war clädd medh purpurclädhe och rosenfergho, och offuergylt medh gull och edla stenar. Upp. 17: 4 (NT 1526). Ther finnes .. then ädhla stenen Onix. 1Mos. 2: 12 (Bib. 1541). Och äre Stenar, antingen gemene, eller Edle och dyrbare. Forsius Phys. 179 (1611). Ett sadel-tyg, som var stickadt med gull och ädla perlor. SvFolks. 307 (1849). Ädel opal. Mjölk- eller gulhvit, med vackert färgspel. Keyser Kemien 1: 265 (1869). Där man .. genom .. en enkel slipad fasettering av ytan får den ädla kristallen att avslöja sin ljusskimrande skönhet. Munthe IslamK 242 (1929). — jfr HALV-, O-ÄDEL.
β) om metall som inte oxideras i luft o. därmed bättre behåller sin glans (förr äv. i fråga om förekomst l. utvinning av sådan metall (se α′, β')); i sådana uttr. som ädel metall, ädlaste guld äv. om (sådan) metall av särskilt hög halt l. kvalitet (i sht förr äv. i uttr. ädel malm); i sht förr äv. om stål, närmande sig l. övergående i bildl. anv. (jfr 4), med anspelning på tapperhet i strid o. d. Och Konungen giorde en stoor stool aff Elpenbeen, och bedrogh honom medh ädhlesta gull. 1Kon. 10: 18 (Bib. 1541). Ju flere Klyfft eller Splittror et Streek har, ju skönare och ädlare blir metallen. UHiärne Berghl. 436 (1687). At .. det är angelägit, at de, som utur jorden uparbeta de ädlare metaller, på alt sätt understödjas. 2RARP 10: 460 (1739). Men kända svärdet han vid sidan fäster, / Af ädelt stål, i striden länge prövadt. Skjöldebrand Tasso 1: 160 (1825). Guld, silfver, platina, rhodium, iridium, palladium, osmium, qvicksilfver. Dessa kallas ädla metaller. Almroth Kem. 302 (1834). (Malm från Brattsbergsgruvan undersöktes) med det resultat att grufvan skulle gifva endast en procent ädel malm, hvarför arbetet därstädes ej torde löna sig. Arbetet 9/8 1902, s. 3. Guld är en sällsynt ädel och värdefull metall. Bolin KemVerkst. 13 (1942). — jfr O-ÄDEL. — särsk. (†)
α') i fråga om gruva l. smältverk för utvinning l. framställning av ädelmetall; särsk. i sådana uttr. som ädla(re) verk (jfr VERK, sbst.1 6). J komma at hemställa Wårt nådiga wälbehag, om icke Bergwerken af ädlare Metall, nemligen Silfwer och Koppar .. i annan consideration böra tagas än Jernbruken. Bergv. 1: 404 (1690). De ädlare Metall wärk hafwa til Skogen förmon framför de gröfre. LandtmFörordn. 130 (1765). Det är af detta skäl, som en enda Jerngrufva eller Stångjernshammare .. är gagneligare för Staten, än alla våra Ädla Verk .. ehuru de förre tillverka jern, och de sednare tilverka guld, silfver och koppar. LBÄ 21–22: 82 (1799). Höjer Sv. 2: 7 (1875).
β') om malmgång: som innehåller ädel metall; jfr FALL V 3. VetAH 1745, s. 124. Malmgångarne, hvilka äro dels ”ädla”, d. v. s. silfver- och blymalmsförande, dels järnmalmgångar. JernkA 1899, s. 50. jfr O-ÄDEL.
c) (numera bl. tillf.) om natur- l. markområde l. vatten(drag). Ther vthöffwer satte gud .. (människan) j Paradijs j then ädheleste och lustoghaste träägårdh som hon nogentijdh begära motte. OPetri 1: 8 (1526). Thet ädhla landet är til itt ödhe giordt. Sak. 7: 14 (Bib. 1541). Den 25 ankomm jag till festningen Dömitz, sedan jag opå den schöne och edle Älfströmmen vthij någre dagar hade hafft een öfwermåtton lustig och beqwem reesa. Dahlberg Dagb. 41 (c. 1660; uppl. 1912). Borde icke sådane ädla trakter mera upodlas? Hülphers Dal. 167 (1762).
d) (numera bl. tillf.) om tid l. tidsperiod: hedervärd l. ärofull; förr äv. om tiden ss. dyrbar (o. omöjlig att ersätta). När wj .. betenckia, vthj hwad edell tijdh här till dagz wj vtj waridtt hafwa. RARP 2: 135 (1634). Nu plägar man .. någre aff the gamble Historicis framläggia. Man skal ock månge finna, som åthskillige Åhr bort åth then ädleste Ålderen medh Cornelio Nepote, Curtio, Justino och Livio förnöta; men hafwa vppå Historien aff the nyszförwikne tijder icke ens tänckt. Brask Pufendorf Hist. Föret. 2 a (1680). Warandes thet oförswarligit, at beröfwa mångom theras ädle tid, med sådana Böcker, hwar af man icke et Hårs-Månn klokare warder. Block Progn. 64 (1708). Detta är ingen ädel tid i demokratiska Europas historia. SödermNyh. 9/3 2016, s. 11.
e) om färdighet l. kunskap l. kunskapsområde; särsk. (o. numera i sht) i sådana uttr. som en ädel konst, ngts ädla konst. Den Edle Tryckarkonsten. Rudbeckius KonReg. 405 (1619). Dansz’ är een ädele konst, gör gunst hoos Fruer, och Jungfrur. Stiernhielm Herc. 191 (1668). Fastän de nyttigaste saker och ädlaste wetenskaper kunna missbrukas. Berch Hush. 2 (1747). Att spörja ock svara i de sju ädla vetenskaperna ock konsterna. Landsm. V. 6: 98 (1891). På sportlovets första dag höll TIF öppet hus i sporthallen för att ge kommunens barn och ungdomar chans att prova på handbollens ädla konst. YstadAlleh. 18/2 2020, s. A1.
f) om kroppsdel, urspr.: som är av avgörande betydelse för upprätthållande av livet (ibland äv. utvidgat, om viktig del av maskin); numera i sht i ironisk l. eufemistisk anv. om ända l. underliv o. d. Dricker, hwilcka småningom styrckte hiertat och de ädlaste inwärtes delarna. Ehrenadler Tel. 701 (1723). Hwad denna Machins .. ädlaste Partier angår, så äro de af Metal, Koppar, Bly och Järn, kunna altså trossa tiden. Triewald Eldmachin 51 (1734). Njurarna nämnas stundom såsom ett lågt och oädelt organ i motsats till hjärtat såsom det ädla organet .. men njurarna äro lika lifsviktiga organ som något annat i kroppen. Wretlind Läk. 8: 1 (1900). Den upprätta körställningen tröttar faktiskt inte, en 50-milaetapp går bra utan ryggbesvär eller träsmak i ädlare kroppsdelar. AB 12/1 2002, Bil s. 26.
g) i fråga om utseende l. hållning; särsk.: stilig l. ståtlig. (Han) utmärkte sig genom det ädla, vackra i utseende och röst. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 1: 247 (1800). Mannen var hög och af ädel gestalt och hans anlete öppet. Tegnér (TegnS) 4: 25 (1823). Lejonet, hwilket för sin styrka och sitt ädla utseende kallas konungen bland djuren, finnes i Africa och södra Asien. Hartman Naturk. 164 (1836). Göta älf, jag högt beundrar / dina nejders ädla linier. Gellerstedt Efters. 40 (1891). Ögonen äro stora och bruna .. ansiktet smalt med rena, ädla drag och håret långt och svart. Nordström Kåt. 103 (1916). Han hade en gestalt i medellängd av avvägda mått, en ädel hållning och något suveränt i sitt uttryck. Landquist Minns 37 (1949).
h) i fråga om ngt konkret som är utvunnet l. konstruerat l. framställt, särsk. om handelsvara l. produkt; särsk. i sådana uttr. som ädla varor (särsk. dels om ädelstenar l. (föremål av) ädelmetall (jfr b), dels om alkoholhaltig dryck), ädel dryck, om finare l. alkoholhaltig dryck. Ibland alla andra läkedomar som man brukar gemenliga emoot thenna förgifftiga siwkdom, äre thesse effterföliande the aller ädleste. Lemnius Pest. 20 (1572). Kopper är en medh the ädleste wahrur, som här vthaf Rijket warder vthfördh. Stiernman Com. 1: 504 (1606). Ja! Svears urspis, ädle gröt! / Du fostrar mannadygder. Järta 2: 630 (1821). Den gamla klosterkyrkan .. är en af de betydligaste och ädlaste götiska kyrkor i Normandie. Anholm Norm. 176 (1898). Eftersom man var där man var bestod priserna så klart av ädla varor – lådor med Bordeauxvin. GbgP 21/8 1994, s. 30. (Klosterfolket var) mästare på att producera ädla drycker, som vin och cider. I vårt land bryggdes hellre öl. Israelsson Klosterträdg. 100 (2008).
4) i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv. av 1–3 (jfr 3 b β). Skaffa tich wijsheet ty hon är bättre än guld, och förwerffua förstond, ty thet är edlare än silffuer. SalOrdspr. 16: 16 (öv. 1536). Dygd .. / .. är ädlar’ än dyrbare Stenar. Stiernhielm Herc. 410 (1658, 1668). Som hög Lärdom, Snille och Bookwet, är et ädelt Blomster som pryder det människeliga Förnufftet .. ; Så (osv.). JAndersin hos Lucidor Hel. Dedik. (1689). Hvad Christendomen rör, skall den inympas stilla, / I deras späda bröst på dygdens ädla stig. Bellman (BellmS) 1: 224 (1793). Hans lefnad, hvilken erbjuder en ljus och ädel tafla. Nyblæus Forskn. I. 1: 180 (1873).
Ssgr: A: (1) ÄDEL-BOREN, p. adj. (numera bl. ålderdomligt) som är av hög börd, född av adlig l. förnäm släkt (jfr bära, v. 13 d α, o. -bördig); äv. bildl. Verelius 25 (1681). Att icke de, som voro af adel, skulle drifvas till låga och för ädelborna personer ovärdiga tjenster och göromål. 2SAH 46: 128 (1870). Det är som att välja mellan källvatten och ett ädelboret vin. 3SAH LIV. 2: 180 (1943). jfr hög-ädelboren. —
(1) -BÖRDIG. (numera mindre br.) ädelboren; jfr bördig, adj.1 III a α. SP 20/11 1784, s. 2. Här jag i suckar och sorg för min ädelbördige herre / sitter. Johansson HomOd. 14: 40 (1845). Auerbach (1916). jfr hög-ädelbördig. —
(3 a β) -CYPRESS. särsk. om barrträdet Chamaecyparis lawsoniana (Murr.) Parl.; jfr tuja-cypress. 2NF 37: Suppl. 848 (1925). Allt detta gör att .. jättetujan och ädelcypressen synas värda att prövas bland de andra främmande barrträden. SvVäxtförädl. 2: 755 (1951). —
(3 a α) -FALK. om typ av falk med högt värderade (o. för falksläktet karakteristiska) egenskaper. Swederus Jagt 336 (1831). Verkligt sällsynta är de s k ädelfalkarna, d v s den otroligt imponerande pilgrimsfalken och fjällvärldens jaktfalk. Arbetet(L) 3/11 1978, s. 21. —
(3 a α) -FASAN. om (individ av) den i Sv. införda, förvildade fasanarten Phasianus Colchicus Lin., vanlig fasan. Holmgren Fogl. 622 (1870). Den i Sverige .. först införda fasanen var ädelfasanen. 3NF 7: 140 (1927). —
(3 a α) -FISK. om (vid sportfiske) särskilt högt värderad fisk (i sht om laxfisk); i sht koll. Nathorst JordH 862 (1893). Inplanteringarna av s. k. ädelfisk gör det angeläget att den ursprungliga fiskfaunan i så många vatten som möjligt registreras innan det är för sent. FoFl. 1968, s. 11. —
(3 g) -FORMAD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som har ädel form. KristianstBl. 4/12 1858, s. 2. Uppför de branta marmortrapporna steg man mot de gulnade murar och ädelformade pelarstammar som reste sig däruppe. Åkerhielm FrämNamn 38 (1902). —
(3) -GAS. [jfr t. edelgas] kem. om gasformigt grundämne som normalt inte kan ingå i kemiska föreningar; särsk. i pl., ss. sammanfattande benämning. Angående ”ädelgaserna” har prof. W. Ramsay, som jämte lord Raleigh upptäckte de nya grundämnena i luften .. gjort en ny iakttagelse. GotlAlleh. 7/4 1902, s. 3. Under senare tid har man framställt lampor fyllda med den sällsyntare ädelgasen krypton. TT 1940, Bergsv. s. 36. —
(3 a β) -GRAN. om (individ l. art av) barrträdssläktet Abies Mill.; särsk. om silvergran; jfr gran, sbst.1 1 b. Silfvergran, Ädelgran (Pinus Picea). Hemland företrädesvis södra Tysklands alper, der den stiger mycket högt. Müller Skogsv. 163 (1857). Utom silvergranen ha ett flertal andra ädelgranar införts i Sverige. Geete o. Grinndal 64 (1923). Abies concolor kalifornisk ädelgran. Hylander PrydnV 28 (1948). —
(2, 3) -HJÄRTAD. som har ädelt hjärta (se d. o. II 2); äv. om ngt sakligt: som vittnar om sådant hjärta. Den mäst välböjda och ädelhjertade af Kungar. LBÄ 11–13: 176 (1798). En lika sträng som ädelhjertad forskning. Svedelius SmSkr. II. 2: 48 (1864, 1888). —
(3) -JAZZ. (i vissa kretsar) om (gammal l. välkänd) jazz av hög kvalitet. Kanske ville han bevisa att den av tusentals framstående musiker beundrade s. k. ädeljazzen inte var svårare att tillverka än att sådant ”kunde vi väl sätta ihop lite var om vi ville”. SvD(A) 23/12 1928, s. 6. —
(3 a β) -KASTANJ, förr äv. -KASTANJE. om (frukt l. virke från) trädet Castanea sativa Mill., äkta kastanj. Ädelkastanj (hvitt, vackert trä, som synnerligen lätt tager hvarje som hälst bets, men äfven endast bonadt ter sig särdeles prydligt, lätt och godt att snida). AB 1890, nr 293 A, s. 4. Här kan man vandra på stigar i skogsnatur förbi dammar, broar, mängder av träd som japanska lönnar, cypresser, ädelkastanj, valnöt samt många skulpturer. NorrkpgT 11/4 2019, s. 14. —
(1) -KNAB. [av t. edelknabe; med avseende på senare leden se knape, sbst.2] (†) page. Althenstund thet bleff itt wälskapat och liwflighit Barn, vptogh Keysaren thet för en Ädelknab i Tiänst. Schroderus Albert. 2: 80 (1638). —
(3 a α) -KORALL. om en vanl. rödaktig korall, vanl. använd vid smycketillverkning; jfr korall, sbst.1 1, 3. AB 24/3 1849, s. 3. I Medelhavet och angränsande delar av Atlanten drives ett inbringande fiske av ädelkorall. Eriksson HavLiv. 245 (1926). Ett halsband av ädelkorall. SvD(A) 8/2 1948, s. 19. —
(3 a α) -KRÄFTA. om (svensk) flodkräfta; ibland äv. allmännare, om kräfta av god kvalitet. DN(A) 7/8 1912, s. 6. Sjuttio kronor kilot kommer de svenska flod- eller ädelkräftorna att kosta nu på torsdag då det officiella kräftätandet bryter ut i landet. DN 4/8 1974, s. 1. —
(3 a β slutet) -LÖVSKOG~02 l. ~20. om lövskog av ädellövträd (för vilken skyddande lagstiftning finns); jfr -skog. DN(A) 24/4 1945, s. 6. Att markägaren kan få statsbidrag för föryngring och skötsel av ädellövskog stadgas i Ädellövskogsförordningen. Land 1984, nr 25, s. 61. —
(3 a β slutet) -LÖVTRÄD~02 l. ~20. om ädelt lövträd; i sht i pl. Åker, ängs- o. skogstomt m. stora ekar o. andra ädellövträd. SvD(A) 8/5 1946, s. 20. —
(3 b α) -MALM. jfr malm II 1. AB(A) 30/1 1925, s. 2. Med upptäckten av de rika kismalmerna inom Skelleftefältet under 1920-talet har hela Sveriges produktion av ädelmalmer revolutionerats. TurÅ 1937, s. 110. —
(1) -MAN. (ädel- 1543–1866. ädla- c. 1540. ädle- 1526–1563) [jfr t. edelmann] (†) om förnäm man l. adelsman; särsk. om adelsman tillhörande lågadeln (med uppgift att ingå i högt uppsatt persons följe l. uppvaktning). (Att) hans nadhe sielff (må) komma tiil findlandt j thenne szommar oc thala medh then godha herra huad ther behöffues baadhe om then edleman som han begærar och annath meer Sammelunda. G1R 3: 135 (1526). När någhon ädelman och förnemlig gäst kommer til tigh oc wil hafwa sitt Herberge när tigh: Mon tu wilt lijda at han skal stå länge vte? Muræus Arndt 1: 308 (1647). Afzelius Sag. X. 2: 265 (1866). —
(3 b β) -METALL. om (värdefull o. sällsynt) metall som inte oxideras i luft, ädel metall. GbgP 27/10 1876, s. 2. (Silversmeden Wiwen Nilsson) ”bygger” arkitektoniskt sina smiden i ädelmetall och ädelsten. Form 1946, s. 180.
Ssgr: ädelmetall-arbete. särsk. konkret; jfr arbete 11 b. AB(A) 30/1 1935, s. 6. I ett ädelmetallarbete får ingå, förutom delar av guld, silver eller platina .. delar av annan metall eller annat ämne under förutsättning att varje sådan del är lätt skönjbar och till utseendet tydligt skiljer sig från ädelmetallen. SFS 1999, s. 1261.
-verk. jfr verk, sbst.1 6. När det nu påbörjade ädelmetallverket vid Rönnskär blir färdigt, kommer 20 kg. rent guld per dag att där framställas. SvD(A) 2/1 1933, s. 17. —
(2) -MOD. ädelt l. upphöjt sinnelag; särsk.: generositet l. storsinthet; jfr mod, sbst.1 1 d β, o. -sinne. Hof-Intendenten Ehrenstrahl har uttydt detta Hennes Maj:ts ädelmod i en målning. HC11H 6: 99 (c. 1700). Ädelmod mot de besegrade, det är mitt valspråk, sa han. Lindgren MästBlomkv. 81 (1946). jfr o-ädelmod. —
(2) -MODIG. [jfr -mod] som besitter l. visar ädelmod; särsk.: generös l. storsint; äv. överfört, om ngt sakligt: som vittnar om ädelmod; äv. substantiverat; jfr -sinnad. HC11H 6: 7 (c. 1700). Det händer ofta att den under sin fattigdom ädelmodige blir en smulgråt, när han får något. Zedritz 2: 11 (1857). Det var .. en ädelmodig impuls att ge den undanträngde gamle vännen ett tillfälle att visa sig på styva linan. Siwertz JoDr. 86 (1928). Ni får gärna stanna medan jag är till sjön, säger jag ädelmodigt. Martinson BakSvenskv. 22 (1944).
Avledn.: ädelmodighet, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) om förhållandet l. egenskapen att vara ädelmodig. UHiärne Suurbr. 85 (1680). Hwarjämte Hennes Maj:t förestälte de Kongl. Barnen sina Förfäders dygd och ädelmodighet, dem de uti Fotspåren borde följa. HC11H 6: 104 (c. 1700). —
(3 a β) -MYNTA. om örten Mentha x gracilis Sole; jfr hjärtans-fröjd, sbst.2 1 d, kryddgårds-mynta, röd-mynta, trädgårds-mynta. Svensson Kulturv. 475 (1893). I en stor kruka doftar ädelmynta med sina spräckliga blad. NorrbK 31/5 2014, Bil. s. 8. —
(3 a β) -NÄSGRÄS. (†) om varietet av röllika; jfr näs-gräs 1 o. -röllika. Franckenius Spec. A 2 a (1638). Franckenius Spec. 1 (1659). —
(3 b α) -OPAL. jfr opal, sbst. 1. NerAlleh. 24/8 1896, s. 2. Ädelopalen – en av Australiens viktigaste nationalprodukter – den i särklass vackraste och värdefullaste. GbgP 18/4 1979, s. 11. —
(3) -OST. om svensk grönmögelost påminnande om roquefortost. DN(A) 26/7 1935, s. 4. Namnet (Roquefort) är lagligen skyddat, varför t. ex. danskarnas ost kallas ”Danablu” och vår svenska fått namnet ”Ädelost”. SvD 28/9 1971, s. 12. —
(3 a α) -PAPEGOJA. om (individ av) papegojarten Eclectus roratus Müller. Ett par unga, purpurröda Fåglar från Australien (”ädelpapegojor”) med en präktig bur säljas i brist på utrymme. SD 19/12 1883, s. 9. —
(3) -PEKORAL. om genuint l. renodlat pekoral. En stil som är redbar och trevligt personlig – utom i enstaka stycken natur- och småstadslyrik där författaren filosoferar sig bort mot ädelpekoralets grannskap. SvD(A) 12/4 1943, s. 5. —
(3) -PUTS. om ett slags förädlad puts (se puts, sbst.4 1) (av hög kvalitet). SvD(A) 6/6 1923, s. 2. Ytterväggarna är cementslammade och sprutade med vit ädelputs. Form 1959, s. 261. —
(3 a β) -ROS. om ett slags förädlad ros; särsk. om (individ av) arten Rosa chinensis Jacquin (kinaros). PrisförtAlnarpsTrädg. 1892, s. 42. Det vita huset, de stora skära ädelrosorna nedanför Lammets fönster. Unnerstad Snäckh. 16 (1949). —
(3) -ROST. patina (se patina, sbst.3), särsk. i utvidgad l. bildl. anv.; jfr rost, sbst.2 1 e α, o. -ärg. Zilliacus Templ. 81 (1931). De stora massorna lika väl som de s. k. litterära finsmakarna låta lätt bedraga sig, men tiden sovrar; medan han förtär ett verk, ger han åt det andra blott en ädelrost. SvD(A) 4/7 1932, s. 7. Lackerat smidesjärn – eller oxiderat så att ytan ser mörkt åldrad ut, s k ”ädelrost”. AB 5/5 1991, s. 86. —
(3 a α) -RÄV. (förr) om räv (med vacker päls) som föddes upp i Sverige o. vars päls användes ss. pälsverk; äv. om skinn l. pälsverk av sådan räv. SvD(A) 8/7 1926, s. 4. Uppfödning av ädelräv i bur har här i Sverige bedrivits sedan år 1924, då de första paren silverrävar infördes. SöderhT 25/8 1930, s. 4. Auktionsföretaget ”Nordiska skinnauktioner” skall dock ej inskränka sig till försäljning av endast ädelrävar, utan avsikten är, att företaget även skall kunna förmedla försäljningen av nordiska viltskinn. SvD(A) 2/7 1935, s. 12. —
(3 a β) -RÖLLIKA. (†) om varietet av röllika; jfr uttr. ädel röllika (se röllika 1 slutet) o. -näsgräs. (Lat.) Achillea, Millefolium nobile, Stratiotes, herba militaris (sv.) Ädelrölleke, Ädelnäsegrääs, Soldatenört. Franckenius Spec. A 2 a (1638). —
(3) -RÖTA. om svampangrepp på vindruvor som vid vinframställning medför gynnsam smakförändring. Tokayerdruvorna skördas först sedan de skrumpnat i solen och angripits av ädelröta. Expressen 2/7 1950, s. 10. —
-SINNAD. (ädel- 1704 osv. ädelt- 1754–1874) till 2: som har ädelt l. upphöjt sinnelag, ädel (äv. om ngt sakligt: som vittnar om ädelt osv. sinnelag); förr äv. till 1 (a): förnäm l. aktningsvärd; jfr -modig, -sint. Olsson Herdam. 3: 23 (i handl. fr. 1704). Min Ädeltsinnade Herre! Tessin Bref 2: 223 (1754). Jenny Lind förtjuser oss nu här icke blott med sin sång utan med sitt rörande vackra och ädelsinnade uppträdande. Bremer Brev 3: 91 (1848). Att Ling, som .. ädelsinnadt försakat egna fördelar .. , måtte erhålla någon hjelp. Ljunggren SAHist. 2: 68 (1886). Petrarca var ingalunda fri från mänsklig svaghet, men en god och ädelsinnad människa var han. FWulff i Finn 1903, s. 1. —
(2) -SINNE. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) ädelt sinne (se sinne, sbst.2 7); jfr -mod. SP 9/6 1828, s. 1. (Oskar I:s) redlighet, hans ädelsinne .. ha blifvit erkända af alla. Bremer Brev 3: 266 (1853). —
-SINT. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) till 2: ädelsinnad; äv. till 1 (a): förnäm l. aktningsvärd. Men Herren war så ädelsint och mill / At han gaf honom hela skulden til. Runius (SVS) 1: 65 (c. 1710). Din ädelsinta gästfrihet / har aldrig än förmått utur mit minne skiljas. LBÄ 7–8: 74 (1797). Förvånens ej, o ädelsinta gäster, / När ungdom ofta röjs i konstnärns fel! Atterbom SDikt. 2: 14 (1810).
Avledn. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt): ädelsinthet, r. l. f. om förmågan l. egenskapen att vara ädelsinnad. Björnståhl Resa 3: 81 (1778). Åt hans tal gafs högt bifall och alle prisade hans ädelsinthet. Bååth NialS 312 (1879). —
(3 a β slutet) -SKOG. ädellövskog. Granen är en svår marodör i lövsnår och ädelskog. HudiksvT 27/5 1957, s. 12. —
(3) -SKÅNSKA. om variant av skånskt talspråk som förknippas med bildning o. har få utpräglat dialektala drag; jfr -svenska. Lyttkens o. Wulff Inl. 32 (1911). Men nu har du ju lagt dig till med en riktig ädelskånska. – Måste för de kvinnliga patienternas skull, log Sören. Siwertz Tråd. 77 (1957). —
(3 b β) -SMED. om konstsmed som ägnar sig åt ädelsmide. SöderhT 28/11 1945, s. 5. Den svenske ädelsmeden Sigurd Persson har under veckan öppnat sin utställning av guld- och silversmycken i Georg Jensens fashionabla utställningslokaler på Fifth Avenue i New York. SvD(A) 1/11 1964, s. 21. —
(3 b β) -SMIDE. smide (se d. o. 1) med ädla metaller (i sht silver l. guld) som material; äv. konkret: smidesarbete av ädelmetall (jfr smide 2). Cesar lönar .. (sina germanska anhängare) med ädelsmiden, loftal och de högsta embeten. GHT 16/1 1873, s. 2. Harry Loontjens började som smyckeskonstnär, och har en femårig utbildning inom ädelsmide på sitt cv. BlekLT 21/5 2016, s. 41. —
(3 b α) -STEN. (ädel- 1539 osv. ädla- 1555–1874. ädle- 1538–1710) [jfr mlt. edelstēn, t. edelstein] om hård sten av sällsynt o. beständigt o. vackert l. dyrbart mineral (med hög glans o. (delvis) genomskinligt l. med stark färg) som vanl. (bearbetas o.) används till prydnadsföremål, i sht smycken; ibland äv. om annan liknande (på syntetisk väg tillverkad) prydnadssten; särsk. i sådana uttr. som falsk l. konstgjord l. äkta ädelsten; jfr sten 3. Rubinen är en värdefull ädelsten. VarRerV 50 (1538). The Påfweske Biskopar .. hwilkes Tempel glimma aff Guld, Silff och Ädlastenar. Schroderus Os. 1: 621 (1635). Dyrbare Ringar, hwaruti Ädlastenar och Perlor äro infattade. Kiellberg KonstnHandtv. Juv. 4 (1753). Att hennes hwita hand .. pryddes af en enkel ring, i hwilken en äkta ädelsten gnistrade. Dalpilen 2/6 1855, s. 2. Fabrikation af konstgjorda ädelstenar .. är en intressant gren af glasfabrikationen. Liedbeck KemTekn. 133 (1863). Flera .. ädelstenar hava haft medicinsk betydelse. Dessa ”ädla läkemedel” ansågos samtliga skydda för trolldom, pest och gifter. Gentz Lindgren 2: 47 (1928). (Kapten Cooks skepp) hade ett gåvoförråd av mått: falska ädelstenar, färgade glaskulor, saxar, kammar, kulörta näsdukar, pinglande klockor. Wästberg SparrmResa 125 (2008). jfr halv-, korund-ädelsten. särsk. i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv. At han ibland andra Predicare skal skijna, såsom en skön ädlasteen, och haffua een besynnerlig ähro och herligheet. LPetri 2Post. 201 a (1555). Jag såg på ögonblicket, att hon var en engel och en äkta ädelsten. Carlén Repr. 178 (1839). (Orkidéerna) ha blivit kallade växtvärldens ”levande ädelstenar” på grund av blommornas prakt och färgrikedom. Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 116 (1944).
Ssgr: ädelstens-, förr äv. ngn gg ädelsten-besatt, p. adj. jfr besätta III 1 a o. -stens-prydd. Sablar från Damaskus med ädelstenbesatta fästen. TWenersbg 5/6 1868, s. 3.
-glans. glans av ädelsten l. påminnande om ädelstenens. Då .. de äkta gamla glasmålerierna liksom brinna i den klaraste ädelstensglans. Atterbom Minn. 229 (1817).
-gnistrande, p. adj. gnistrande av l. som ädelsten(ar); jfr -stens-skimrande. Amerikabl. 1870, nr 9, s. 3. Ädelstensgnistrande kronor och tiarer. Rydberg 9: 328 (1894).
-gruva. jfr gruva, sbst.3 Snällp. 9/2 1865, s. 3. Ceylons berömda ädelstensgrufvor. Nordenskiöld Vega 2: 417 (1881).
-handel. handel (se handel, sbst.2 11 b) med ädelstenar. Jag har ädelstenshandel i kommission för ett stort magasin. Figaro 1885, nr 9, s. 3.
-imitation. särsk. konkret; jfr imitation 2. GHT 1881, nr 188 B, s. 1. Medan ädelstensimitationer .. utgöras af färgadt glas och således äro af helt annan kemisk sammansättning .. än de naturliga ädelstenarna. 2NF 38: 1325 (1926).
-marknad. marknad (se d. o. 2, 3) för ädelstenar. Man behöfver icke vara nogräknad, då man förfogar öfver allt hvad den europeiska ädelstensmarknaden erbjuder mest lysande. AB 4/11 1873, s. 3.
-proberare. (†) jfr proberare 1. En grekisk köpman, anstäld vid hofvet i S:t Petersburg som ädelstensproberare och handlare. Ahrenberg Hem. 37 (1887).
-prydd, p. adj. prydd med ädelsten(ar); jfr -stens-besatt. GHT 10/10 1870, s. 2. Ett ädelstensprytt solfjädersskaft. Karlson EBraheHem 49 (1943).
-ring. Fölliande Edlesteens Ringar (har köpts in:) Een Diamante Ringh .. Een Rosenring .. Een diamant Pundring. KlädkamRSthm 1654, s. 85.
-skärare. (†) ädelstensslipare; jfr skärare I 1. 2SthmTb. 8: 81 (1589). Skenckningar .. Till Christer Rÿss ädlesten skärer(e) .. till hans brölopz kost 20 februari 92. HovförtärSthm 1592 B, s. 116.
-slipare. (ss. titel för) person som yrkesmässigt skär till o. slipar ädelstenar; jfr -stens-skärare, -stens-snidare. Den oskyldige anklagade är Gustaf Bernard Gennowicz, ädelstensslipare vid Storestreet. GbgP 8/6 1874, s. 2.
-snidare. (numera mindre br.) ädelstensslipare; jfr snidare, sbst.1 I 1. HovförtärSthm 1592 B, s. 92. Högst i ropet kom denna gren av pärlemorindustri, sedan ädelstenssnidarna börjat arbeta i detta material. Karlson EBraheHem 183 (1943). —
(3 b β) -STÅL. om ett slags rostfritt stål av särskilt hög kvalitet. DN(A) 2/2 1928, s. 22. En (köks)bänk från Bulthaup, skuren ur ett enda stycke ädelstål. SvD 28/10 2010, Kultur s. 8. —
(3) -SVENSKA. (numera bl. mera tillf.) om variant av svenskt talspråk som förknippas med bildning o. har få dialektala drag; jfr -skånska. LoW Inl. 31 (1911). Flickan som expedierar har långa svarta flätor och ögon som Maria i ”West Side Story”, och så talar hon ädelsvenska. DN 13/11 1978, s. 6. —
(3 a α) -SÅNGARE. om (individ av) fågelarten Crithagra leucopygia Sundev., vitgumpad siska. En större samling Kanariefåglar, .. små gröna Papegojor, Ädelsångare, Steglitz, Grönsiska .. samt större och mindre Burar i Lindahls Butik, Hötorget 11. SD 20/2 1882, s. 5. —
(3 a β) -TISTEL. martorn. PrisförtAdelsnäsTrädg. 1904–05, s. 50. Eryngium, Martorn, Blåtistel, Ädeltistel .. 100 arter i tempererade och varmare länder utom i Sydafrika. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 150 (1946). —
(3 a β slutet) -TRÄ. om (vackert) virke av hög kvalitet (som används till finsnickeri). GbgD 5/2 1921, s. 8. Att sådana (panel)plattor numera finnas i handeln fanerade med olika slag av ädelträ, såsom al, ek, valnöt, gabon, mahogny, teak, zebrano m. fl. HantvB I. 2: 334 (1934). —
(3 a β slutet) -VED. (i fackspr.) ympkvist; jfr ved, sbst.2 2. Med grundstam eller underlag mena vi den unga planta, som är afsedd i sig upptaga en besläktad veddel, ädelveden, för att med densamma bilda en ny individ. Abelin Frukt 56 (1902). —
(3) -ÄRG. patina (se patina, sbst.3); jfr -rost. Ädel-ärg, antik-ärg, (dvs.) ett tjockt, grönt, mattglänsande öfverdrag på koppar eller brons. NF 1: 182 (1875).
B (†): ÄDELT-SINNAD, se A.
C (†): ÄDLA-MAN, -STEN, se A.
D (†): ÄDLE-MAN, -STEN, se A.
Avledn.: ÄDELHET, r. l. f. [fsv. ädhelhet, ädhlahet]
1) (numera föga br.) till 1, om förnämitet l. adlig värdighet; särsk. ss. hederstitel, i förb. med poss. pron. (jfr eder I 1 b med anm.); jfr adlighet 1, ädelighet 1. Svart Ähr. 50 (1560). Therföre vij same ährende vpskutitt haff(u)e in till the Edle, velbördige herrer och Ricksens rådh, att theris edelheter, och strengeheter, ville sam(m)e sack förhöra. UpplDomb. 2: 9 (1578). At fordomdags haffuer warit brwklighit, at månge aff Adelen moot hwar annan för ähro, Edelheet, och gått nampn at förswara, haffua pläghat kämpa. Forsius Fosz 532 (1621). Visste du, att Don Diego / Ifrån Laynn Calvo stammar? / Att i ädelhet och renhet / Intet öfvergår hans blod? Oscar II I. 2: 9 (1859, 1886). Auerbach (1916). jfr o-, väl-ädelhet.
2) till 2, om förhållandet l. egenskapen att vara ädel; särsk.: upphöjdhet l. storsinthet l. (andlig) förfining; ngn gg äv. konkretare, om ngt som vittnar om ädelhet; jfr ädelighet 2, ädelskap. Linc. Kk 2 b (1640). Saktmodighet, Sanfärdighet, Fromhet, Gifmildhet och dylika ädelheter. HC11H 6: 6 (c. 1700). Det hela wisar brist på pietet, ädelhet och sanningskärlek. LdVBl. 14/5 1857, s. 1. Motivernas renhet och ädelhet framlysa i alla hans sträfvanden. 3SAH 2: 100 (1887). Vilken generositet, mina herrar, vilken ädelhet, vilken sann urbanitet! Johnson DrömRosEld 277 (1949). jfr o-ädelhet.
3) till 3, i fråga om kvalitet hos ngt sakligt (l. om djur), om förhållandet l. egenskapen att vara ädel, ädel beskaffenhet; förr särsk. (till 3 b β β') i fråga om gruvgångars tillgång på ädel metall. Linio är en Edelsteen ifrån the Öyiar Capue, och warder så kallat aff sijn Edelheet och Dygd, ty han är vthan all fleck och streck så klaar och reen som en Ijsz. Forsius Min. 116 (c. 1613). Hvarigenom påvisats, att det forna föreställningssättet om gångarnas ädelhet först på större djup ej varit rigtigt. JernkA 1885, s. 138. Argon är .. ett element, som är ädlare än guld, ty ”ädelheten” är ju intet annat än oangriplighet. AB 1895, nr 268 B, s. 3. En halfblodshäst med tillräcklig massa och på samma gång ädelhet. TLandtm. 1900, s. 301. Dom pratade mest om gångna somrars fiske, om våta och torra flugors grad av ädelhet. SvD(A) 23/5 1954, s. 19. —
ÄDELSKAP, n. (†) till 1: adelskap; ibland äv. till 2, mer l. mindre liktydigt med: ädelhet (se d. o. 2). Then som aff Edla Föräldrar född är, han hafwer intet thet hans egit är, vthan hans Föräldrars dygd och Edelskap warder berömt och prijsat. Forsius Fosz 393 (1621). Vthan tå först lyser och skijner hennes Ädelskap thes mehra, om hon älskar, wördar och tienar sin Man. Schroderus Albert. 2: 139 (1638). Ädelskap går icke för Dÿgden. Celsius Ordspr. 1: 46 (1708). Ekblad 242 (1764). —
ÄDLA, v., -ing. [fsv. ädhla; jfr mlt. edelen] (†)
1) till 1: tilldela (ngn) adelskap, adla. Han tör migh ädla och landbönder giffwa. Rondeletius 33 (1614). David .. för hans adeliga modh skull ädlade och slogh honom til Riddare. ALaurentii Ciegler 450 (1620). Cammarrådh frågade Jost: Hwij hafwe I så köpt een hoop godz uthi frälsemäns nampn och niutit frälse opå, för än I blefwe ädlat. KamKollP 3: 73 (1642). jfr o-ädla.
2) till 2: göra (ngn) ädlare l. mer förfinad l. moraliskt upphöjd (äv. abs.); i p. pf. äv.: ansedd l. respekterad; jfr förädla a. Dygd och ähra ädlar alleen, / Och icke thet uthwärtes skeen. Messenius Swanhuita 44 (1613). Hoo i Rom wil ädlat och ährat blifwa, / Skal sigh förr til adelige dygder gifwa. Rudbeckius Starcke D 5 b (1624). At vthi Moralisk måtto kan hwar och en, som sigh om dygd beflijta wil, sielfwer sigh edla. Girs Edelh. A 5 h (1627). Tessin Bref 2: 14 (1754).
3) till 3: göra (ngt) fullkomligare l. bättre, förädla. Schroderus Liv. 918 (1626). Men huru mångfaldigt kan icke denna sak ännu förbättras genom Järnets ädlande, Riket til otrolig båtnad? Dalin Vitt. II. 6: 129 (1749). (Musiken är) tjenlig att väcka själen ur sin dvala, utwickla och spänna dess fjädrar, ädla dess känslokrafter. SvTMusF 1928, s. 141 (1791). jfr upp-ädla.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content