publicerad: 1945
MÄTA mä3ta2, v.2 -er, mätte mät3e2, mätt mät4, mätt, äv. (numera bl. bygdemålsfärgat l. arkaiserande) sup. mätit mä3tit2, p. pf. mäten mä3-ten2 (ipf. mätte OPetri Tb. 72 (1525; uppl. 1929) osv. — sup. mätit (-ed, -et, -idh) OPetri Tb. 11 (1524; uppl. 1929), SDS 1898, nr 204, s. 1, Östergren (1932; landsdelsord); mätt Dalin Vitt. I. 3: 121 (1754) osv. — p. pf. mätad Schultze Ordb. 2933 (c. 1755: afmätad); mäten (-in) Mat. 7: 2 (NT 1526: mätet, n.), Tegel G1 2: 128 (1622), Lundell (1893; sälls.); mätt (BtSödKultH 12: 29 (1593) osv.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 1142 (1749)), -ERI (se MÄTARE avledn.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr MÄT, sbst.2
Ordformer
(met- 1525 (: metit, sup.)—1594 (: methidh, sup.). mett- 1590 (: mettther, pr.)—1591 (: metta, inf.). mjät- (-iä-) 1544 (: miätedh, p. pf. n.)—1781 (: mjätt, p. pf. m.). mät- (-æ-, -ää-, -th-) 1524 (: mæted, sup.) osv.)
Etymologi
[fsv. mäta, miäta (ipf. mat), motsv. isl. meta, bedöma, värdera, got. mitan, mäta, fsax. metan, fht. mezzan, t. messen, feng. metan; besläktat med isl. mjǫtuðr, öde; till den ieur. roten med, (av)mäta, beräkna (jfr MEDITERA, METER, sbst.1—2, MODERERA, MODEST, MODUS). — Jfr MÅTT, sbst.4, MÅTTA, sbst.2]
— jfr AN-, AV-, BORT-, DETALJ-, FÖR-, HÖJD-, I-, IN-, JÄMN-, KONTROLL-, KRING-, TILL-, UPP-, UT-MÄTA m. fl., ALL-MÄTANDE, p. adj., STOR-, ÄRE-MÄTEN, p. adj.
1) gm iakttagelse undersöka (ngts) längd, ytvidd l. rymd (volym), så att den kan angivas ss. motsvarande en annan (allmänt) känd längd osv. ett visst antal ggr; särsk. i fråga om dylik undersökning som företages med hjälp av redskap som representerar en viss längd- l. rymdenhet l. som är avdelat (graderat) i ett antal lika längd- l. rymdenheter; äv. (i sht i fackspr.) allmännare: med hjälp av redskap undersöka storleken l. graden av (ngt, t. ex. kraft, energi, tryck, värme- l. elektricitetsmängd, elektrisk strömstyrka l. spänning) så att den kan angivas i ett bestämt antal kvantitativa enheter av visst slag; äv. oeg., om mätningsredskap: markera, angiva o. d. He[n]ne (dvs. tomten) haffde mæted trwgels niels[on] stadzens syllasetiere. OPetri Tb. 11 (1524; uppl. 1929). (Vägarna skola) mätas med Snören, så at alla Mijhlar blifwa lijka långe. Schmedeman Just. 371 (1664). Det i Sverige brukeliga sättet at mäta Skepp, eller at finna huru många Svåra Läster et Skepp kan bära, är (osv.). Chapman Skeppsb. 182 (1775). En temperaturförändring af 100° mätt med Celsii termometer .. svarar .. mot en af 80° mätt på Reaumurs. Lindeberg Christie 198 (1876). — särsk.
a) (†) i p. pr. med pass. bet., om vara: som mätes l. brukar mätas. Medh mätande Wahrur öfwas stoor otroohet. SthmStadsord. 1: 12 (1620).
b) (i sht förr) om mätning av sjuk person l. kroppsdel ss. medel att fördriva sjukdomen. Weise 326 (1697). SvKulturb. 7—8: 307 (1931).
c) i fråga om försök att uteslutande på grundval av mer l. mindre exakta minnesbilder av vissa måttsenheter med blicken bedöma ngts längd l. ytvidd l. volym. Mäta med ögat l. ögonen l. blicken. Mäta efter ögonmått. Björkegren 1764 (1786). Bristen på större föremål (på Rysslands stäpper) gör det svårt för den ovane att med ögat någorlunda mäta afståndet. LbFolksk. 715 (1892). särsk. bildl. (jfr 2): överfara (med ögat l. blicken); ta (ngn l. ngt) i noggrant skärskådande (särsk. för att förvissa sig om vad han osv. är värd l. går för); värderande l. bedömande iakttaga (ngn l. ngt). Lantingshausen Young 2: 148 (1790). Han mätte hennes figur från topp till tå. Almqvist Går an 41 (1839). De båda kvinnorna mätte hvarandra med ögonen. Lönnberg Syrend. 45 (1888). Lagerkvist Kaos 27 (1919).
d) i fråga om undersökning l. beräkning av en tids längd (i sekunder, minuter osv.) l. hur långt tiden framskridit; ofta om ur, timglas, solvisare o. d.: markera, angiva; äv. bildl. (jfr 2), i fråga om den av upplevelser bestämda subjektiva uppfattningen av en tids längd l. av hastigheten i tidens gång. Kolmodin QvSp. 2: 339 (1750; bildl.). Hvem tänker på att tiden kan mätas genom oändliga lidanden? Geijer I. 7: 41 (1818). Alltså stod der den gamle profet, och stum med sitt jernstift / pekte på taflan af sten, och mätte den vexlande tiden. Tegnér (WB) 3: 108 (1820; om solvisare). Kristall-ur som mäter 1/1000 sekund. GHT 1944, nr 258, s. 14.
e) närmande sig l. övergående i bet.: med hjälp av mätningsredskap avskilja den kvantitet av (ngt) som är bestämd för ngt visst ändamål, t. ex. att bortgivas l. säljas; ofta (i sht i högre stil) mer l. mindre bildl. (jfr 2), särsk.: bestämma storleken l. beskaffenheten av (ngt som skall tillfalla ngn), utstaka gränser för (ngt); stundom: fastställa (ngt) ss. gräns (för ngt). Mäta väl, knappt. Medh thet måtet som j mäten skall idher och medh mätet wardha. Mat. 7: 2 (NT 1526). At .. (K. IX:s gemål) mätt trån med alna-mål åt sina pigor. SthmMag. 1781, s. 122. Hvi mätes lifvets dag så otillräcklig? Topelius Ljung 192 (1886, 1889). När du hinner / Den kväll som stjärnor mätte för din levnad. Wulff Leopardi 275 (1913). särsk. (vard.) i det bildl. uttr. mäta ngn skäppan full, ge ngn en ordentlig uppsträckning, ”ge ngn på huden”, ”skälla ut” ngn. Nu må ni tro att han mätte dem skäppan full. Backman Reuter Lifv. 2: 222 (1870). UNT 1906, nr 3380, s. 2. jfr (†): Det är bäst at mäta dem måttet fult (dvs. att läsa upp kansliordningen för dem i ett sammanhang). 2RARP I. 2: 175 (1720).
f) i oeg. anv.
α) (mera tillf.) om larv av visst slag: förflytta sig så att det ser ut som om den använder sin kropp som värktyg att uppmäta den väg som tillryggalägges; jfr MÄTAR-FJÄRIL. En liten Fjäril-mask af det slaget som mäter. VetAH 1752, s. 185. Franzén Skald. 2: 74 (1825, 1828).
β) i uttr. mäta ngt med långa l. stora l. långsamma l. tunga steg o. d., med långa resp. långsamma osv. steg passera genom ngt l. vandra fram o. tillbaka i l. på ngt; förr äv. mäta ngt med stegen, med stora steg gå fram genom ngt. (Han) mätte den rymliga stugan med stegen. Runeberg 1: 71 (1832). Han mätte rummet med långsamma steg. Carlén Repr. 10 (1839). Almqvist Comfort Routl. 115 (1913).
γ) (†) allmännare: förflytta sig (gå, färdas) på (en väg l. ett område); ströva omkring på (ett område); tillryggalägga (en vägsträcka). Hafwande iag ifrån mitt magra .. Booställe till Asa en dryg half mijl, som iag hwar Prädijkedag måste mäta. VDAkt. 1719, nr 65. Lugn mätte seglaren öppna okända haf. Geijer I. 5: 14 (1810). (Lode) mätte fälten, / Spökade kring nejden än. Runeberg 5: 34 (1860). Han mätte trappan i en sekund. Tavaststjerna NVers 75 (1885).
δ) (†) med avs. på steg (l. rörelse): (noga) avpassa; ta l. gå; äv. bildl. (jfr 2). Men si, .. then gift-yr-galna flickan .. / Hon mäter sina steg med nätta tripp trapp tripp. Kolmodin QvSp. 1: 199 (1732). Åt dem, som knapt et steg på Ärans trappa mätt. Dalin Vitt. I. 3: 121 (1754). Betänk din sak — och mät hvart steg du går. Liljestråle Fid. 224 (1797). Hvem är hon den vördiga, välansenliga gumman, / Som, framskridande främst (i dansen), .. / Mäter sin takt och sin randiga kjol utbreder med fingren? Runeberg 1: 124 (1832). Tyngre blefvo stegen, som han mätte / Ner till Riddarholmen, — sorgen frätte. Böttiger 2: 186 (1844, 1857).
ε) (†) i uttr. mäta en skäkta, få känna på hur en pil tränger in i ens kropp; få en pil i kroppen. Buske Pelle gaff them sådant måål, / The finge hwarken flesk eller kåål, / En hwass skechte finge the mäta. Hund E14 299 (1605).
2) mer l. mindre bildl. (jfr 1 c slutet, d, e, f δ).
a) (i sht i skriftspr. l. vitter stil) (efter vissa principer) beräkna l. fixera l. bedöma l. (söka) komma till en (klar l. riktig) uppfattning av (ngt, särsk. av ngts omfattning, styrka, värde o. d.); (så l. så) värdesätta (ngn l. ngt); stundom med saksubj.: utgöra ett mått på l. visa storheten l. värdet av (ngt). Hoo kan mäta hans (dvs. Guds) stora macht? Syr. 18: 5 (Bib. 1541). Annars feel määta, sitt egit förgiäta. Grubb 556 (1665). Du väger bördans tyngd, men månn din kraft du mätte? Tegnér (WB) 2: 2 (1808). (Hon låg) mot högt uppbäddade kuddar, som mätte gårdens välstånd. Hülphers HelEld. 35 (1912). Om ett behovs betydelse mätes efter den penningsumma, som bjudes för dess tillfredsställelse, så måste (osv.). Cassel TeorSocEkon. 115 (1934). särsk. refl.: bedöma sig själv (sin storhet l. sitt värde). Thå the mäta sigh effter sigh sielffua, och bewägha sigh wedh sigh sielffua, förstå the intit. 2Kor. 10: 12 (NT 1526; Bib. 1917: i det att de mäta sig allenast efter sig själva). Att med sitt eget mått en var sig mäter, är rättast. Risberg HorSat. 25 (1922).
b) (†) i uttr. vara mäten bland ngra, räknas ss. en av ngra. Jag var min samtids kärlek värd, / Bland dess välgörare var mäten. JGOxenstierna 2: 292 (1795, 1806).
c) (†) i uttr. mäta ngt mer än ngt, skatta l. akta ngt högre än ngt. Hvi har han, säger .. (ängeln) mitt nåd-förbund förgätit, / Och mer en qvinnos gunst, än mina påbud mätit? Kolmodin QvSp. 1: 173 (1732).
d) (†) om förhoppning: göra räkning på (ngt), gå ut på (ngt). Denna lycka, större än min djerfvaste / Förhoppning mätit. Runeberg 5: 182 (1863).
3) ha en storlek (längd, bredd o. d. resp. ytvidd l. volym) som motsvarar (så l. så många måttsenheter av visst slag), vara (så l. så) stor (lång, bred osv.); innehålla l. rymma (så l. så mycket); sträcka sig över l. omspänna (så l. så lång tid). SKN 1844, s. 290. Triumfbågen (i Paris), som mäter 49 meter. Strindberg TrOtr. 2: 258 (1885, 1890). En del av dessa fartyg (dvs. floddjunker) mäta 300 till 400 ton. SvGeogrÅb. 1928, s. 171. Hellström Storm 12 (1935).
4) (numera knappast br.) mat. om storhet: innehållas ett jämnt antal ggr i (en annan storhet). Stiernhielm Arch. C 4 a (1644). Ett tal, som jemnt innehålles i ett annat, säges äfven mäta detsamma. Zweigbergk Räkn. 27 (1845).
5) pröva storleken l. styrkan o. d. av (ngt) i kamp l. tävlan (med ngn); numera nästan bl. i uttr. mäta sina krafter (stundom sin kraft) l. sin styrka, stundom sin förmåga l. skicklighet l. tapperhet (med, förr äv. emot ngn), mäta varandras krafter; förr äv. mäta sina vapen l. sitt svärd o. d. med l. emot ngn. Dalin Hist. 2: 6 (1750: mäta sina vapn). Hvarför mäter icke hjelten / sjelf sin kraft med Svenske män? Tegnér (WB) 6: 9 (c. 1827). Björkman Hesp. 3: 35 (1897: mäta sin förmåga). Hör på, drake, kom upp och mät dina krafter med mig, om du törs! Grip BalkSag. 109 (1918).
6) refl.: mäta sina krafter (med ngn), inlåta sig i kamp l. strid (med ngn); upptaga tävlan (med ngn); äv.: göra anspråk på att vara likvärdig l. jämbördig (med ngn); stundom: vara likvärdig l. jämbördig (med ngn). Rosenstein 3: 227 (c. 1790). Drottningen af Saba .. gjorde sitt besök hos Salomo .. för att mäta sig med honom i visdom. Agardh ThSkr. 3: 15 (1840). Den ursprungliga slaviska folkkarakteren, som mäter sig med den germaniska i aktningsvärda egenskaper. Rydberg KultFörel. 6: 522 (1888). Överallt längtade ridderskapet efter att få mäta sig med saracenerna. Grimberg VärldH 6: 114 (1935). — särsk. i uttr. kunna mäta sig med ngn l. ngt, med utsikt till framgång kunna upptaga tävlan med ngn l. ngt, vara likvärdig l. jämbördig med ngn l. ngt, gå upp emot ngn l. ngt; ofta med saksubj. Jag kan ej mäta mig med honom. Moberg Gr. 283 (1815). Utsigten (från Bärgsängsbackarna) var .. vidsträckt .., men kunde .. ej mäta sig med den från Käringberget. Ödman VexlBild. 91 (1890, 1893). Ett gudahus, som i storlek och praktfull utstyrsel nästan kunde mäta sig med hovet på Gaulum. Hedberg Gunnarsson Fost. 400 (1919).
7) jämföra l. likställa (ngn l. ngt med ngn l. ngt); numera bl. (med nära anslutning till 6 slutet, föga br.) i uttr. kunna mätas med ngn, kunna likställas med ngn, kunna mäta sig med ngn. (En fråga) om .. (de finska järnmalmerna) kunde i godhet mätas med de svenska. NNordenskiöld (1827) hos Berzelius Brev 11: 88. Skulle .. (Rubens) med någon mätas, vore det väl med Michel Angelo. Rydqvist Resa 75 (1838). (Skogsjungfrun) var .. alltid så fasligt fin, att ingen kunde mätas med hänne. Landsm. VIII. 3: 99 (1899). — särsk. (†) i uttr. vara mäten med ngn, vara likställd med ngn. JGOxenstierna 5: 131 (c. 1817).
8) (numera knappast br.) jur. (i sht på uppdrag l. på tjänstens vägnar) uppskatta det ekonomiska värde som ngt har l. representerar l. efter dylik uppskattning fastställa l. bestämma en betalning l. ersättning. KyrkohÅ 1920—21, s. 262 (1544). Och tolfmän effter föregången dom skola mätha huru mycket matz skall hafwa för sijna hästar. ÅngermDomb. 3/8 1646, fol. 16. Finner någor annars mans fä i sin åker, .. (och) Vet han hvilken thet fä äger .. kalle .. goda män .. at syna och mäta skadan. BB 9: 1 (Lag 1734). Sundén (1887).
9) (numera bl. vard. i vissa trakter) lägga beslag på (ngt som tillhör en gäldenär) för att därmed hålla sig skadeslös för utebliven betalning, ta (ngt) i mät, utmäta (ngt). SkrGbgJub. 6: 4 (1586). (Om Joakim icke betalar sin skuld till Johan) så skal så myckett vthaf hans bodh mätas, som sig dher på belöper. BtÅboH I. 2: 52 (1624). LBÄ 33—35: 85 (1800).
10) [gm inflytande från MÄLA, v.1—2] (†) framställa beskyllningar mot l. åtala (ngn); äv. i uttr. mäta till ngn, rikta anklagelse(r) mot (ngn). Förnemde Jngiebor bleff fridh giordh för samma tall, och huilkienn som henne herom vidare metther, skall therföre bötta 40 m[ar]k. SkrGbgJub. 6: 212 (1590). Samma dagh bleff alle de puncter wplessnna, som Elssa Dussa haff[uer] thil Erich Biörss[o]nn methidh. Därs. 336 (1594).
1) (numera knappast br.) till 1: uppmäta (ngt); gm mätningar o. beräkningar fixera (ngts) mått. Att mäta af Templena fordrades ganska många dar och drygt besvär. CAEhrensvärd Brev 1: 54 (1782). Tegnér (WB) 3: 3 (1817). särsk. (†) i uttr. mäta av logen, uppmäta den på logen tröskade (o. rengjorda) säden (o. föra den till sädesmagasin o. d.); jfr mäta upp 1 slutet. Sahlstedt (1773). Weste (1807).
2) till 1 e: gm mätning avskilja (ngt) l. avpassa storleken l. kvantiteten av (ngt). G1R 16: 213 (1544). Mäta af en aln af snöret åt någon. Sahlstedt (1773). Benedictsson Ber. 181 (1888). särsk. (i högre stil) bildl.: reglera l. avpassa beskaffenheten av (ngt). Gud mäter af de frommas dagar, / Att icke nöd dem drabba får. Runeberg 4: 20 (1857). —
MÄTA BORT10 4. särsk. (i sht förr) till 1 b. Bleksot kan mätas bort. Wigström Folkd. 2: 137 (1881). FoF 1914, s. 157. —
1) (numera föga br.) under mätning hälla (ngt i ett kärl); mäta det som inlämnas l. mottages. Dee haffva 2 måltunner, een att mätha in medh, bestående i 6 skepp[or], och een att mäta uth, innehållandes allenast 5 skepp[or]. RP 7: 476 (1639). Lindfors (1824).
2) (numera knappast br.) vinna l. förtjäna på mätning. Nordforss (1805). Mäta in en kappa på tunnan. Meurman (1847). Hammar (1936).
MÄTA TILL10 4. (numera mindre br.) till 1 e: mäta ut (ngt åt ngn); äv. oeg. l. bildl.: avpassa (ngt för ngn), giva l. tilldela (ngn ngt). Man moste mäta folckena daghligha watnet til. Judit 7: 21 (Bib. 1541; Apokr. 1921: dricksvattnet måste mätas ut åt dem). Jag har funnit min lott, sådan den mätts till för mig. Hallström El. 33 (1906). jfr tillmäta. —
1) till 1: undan för undan mäta delar l. kvantiteter av (ngt), tills det blivit mätt i sin helhet; särsk. med avs. på avstånd, område o. d.; äv. bildl. Sahlstedt (1773). Med sträng landtmätarked / mäts sångens land ej upp. Tegnér (WB) 9: 19 (1840). 5Mos. 21: 2 (Bib. 1917). särsk. (†) i uttr. mäta upp logen, mäta upp den på logen tröskade (o. rengjorda) säden (o. föra den till sädesmagasin o. d.). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 242 (1864).
2) till 1 e: gm mätning (successivt) avskilja l. avpassa den kvantitet av (ngt) som skall säljas l. bortgivas l. är avsedd för ngt visst ändamål; under mätning hälla upp (ngt i ngt). TjReglArm. 1867, 4: 179. Vid försäljningen af mindre kvantiteter plägade man mäta upp brännvinet i tjocka tennmått. Landsm. V. 7: 33 (1891). —
1) till 1: mäta upp; numera bl. (föga br.) i fråga om längdmätning. Kolmodin QvSp. 1: 195 (1732). Hedin Front. 29 (1915; bildl.).
2) (†) till 1 b: gm mätning av ngn fördriva (sjukdom l. ngt som vållar dylik). Jag mäter ut blema, / Jag mäter ut agn, / Jag mäter ut porsk / Och jag mäter ut sand. Ihre Superstit. 63 (1750).
3) till 1 e: uppmäta o. fördela (ngt); gm mätning avskilja l. avpassa (ett område, en varumängd o. d.); äv. oeg. l. bildl.: giva, tilldela; bestämma, fastställa, utstaka. 2Mos. 16: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: mätte upp). (Gud som) noga mäter ut hvars dödsstund, ort och sätt. Kolmodin QvSp. 2: 105 (1750). Det berättas att Drottningen till sömnad mätte ut tråden med aln. Geijer SvFolkH 3: 7 (1836). På dikesrenen strax utanför min grind har jag mätt ut en kvadratfot såsom observationsbasis. Larsson Solsid. 7 (1910).
4) (numera föga br.) till 1 e: mäta det som man lämnar ifrån sig. RP 7: 476 (1639; se under mäta in 1).
5) [fsv. mäta ut] till 9: (för skuld) utmäta (ngt), ta (ngt) i mät; gm utmätning uttaga (böter o. d. av ngn). Dedh (dvs. böterna) mäthes aff honom vth vthan alla nådher. LReg. 179 (1624). Cavallin (1876).
-BLAD. kartblad som utgör en kopia av en (större) del av en stomkarta och användes för detaljmätning inom det område som bladet omfattar. BetKartv. 1871, s. 9. —
-BOK; pl. -böcker. (mät- 1865 osv. mäte- 1840—1883) bok för införande av utfärdade (av skeppsmätningskontrollör granskade) mätningsbevis. SFS 1840, nr 27, s. 23. Därs. 1880, nr 65, s. 5. —
-BORD. vid kartering använd, på ett stativ fäst, kring en vertikal axel vridbar träskiva varpå det papper o. d. anbringas på vilket karteringen utföres. Hasselroth Campe 179 (1794).
Ssgr: mätbords-blad. blad som användes vid kartering på mätbord; kartblad upptagande en mätbordskarta. KrigVAH 1881, s. 151. OoB 1936, s. 143.
-BREV. (mät- 1788 osv. mäte- 1738—1932. mätes- 1738) officiell handling (i Sv. numera utfärdad av lokal tullmyndighet på grundval av mätningsbevis) som meddelar uppgifter om ett fartygs igenkänningsmått, totala l. avgiftspliktiga dräktighet, nationalitet, hemort m. m. PH 2: 1366 (1738). SFS 1937, s. 613. —
-BRÄDE. vid kartering använt, med stativ försett ritbräde, mätbord. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 129 (1880). —
-GLAS. graderat (cylindriskt) mätkärl (för vätskor) av glas. Seitz Glas 128 (cit. fr. 1855). UNT 1934, nr 144, s. 4. —
-HJUL. hjul använt för (mindre exakt) längdmätning på slät mark gm räkning av det antal varv hjulet gör på en viss sträcka; äv. om inom pannplåtslagerier o. d. använt hjulformigt mätinstrument för längdmätning på buktiga ytor; äv. om vinghjul i vattenmätare. 2NF 19: 227 (1913). HufvudkatalSonesson 1920, 5: 137. Gelinder LbFältmätn. 13 (1944). —
-INSTRUMENT. redskap för mätning. SFS 1874, nr 41, s. 6. Elektriska mätinstrument. VaruhbTulltaxa 1: 542 (1931). —
-KEDJA, r. l. f., l. (i Finl.) -KED, r. l. f., förr äv. -KEDJE. (mät- 1775 osv. mäte- 1690—1766) längdmätningsredskap bestående av en kedja med långa länkar av lika längd; förr använt av lantmätare. Rålamb 1: 88 (1690). SvSkog. 698 (1928). —
-KONST. (mät- 1749—1931. mäte- 1626—1725) (numera bl. tillf.) konst(en) att mäta; i sht i fråga om fältmätning; förr äv.: geometri, matematik. Archimedes, then .. vthi .. Mätekonsten .. war wäl förfaren. Schroderus Liv. 293 (1626). Thulin Mant. 1: 120 (1890). —
-KONSTNÄR. (mät- 1644—1736. mäte- 1644) (†) jfr -konst. Stiernhielm Arch. A 4 b (1644; om Arkimedes). Archimedes Konungens i Syracusa Mät-Konstnär. Triewald Förel. 2: 276 (1736). —
-KÄRL, förr äv. -KÄRIL. (mät- 1749 osv. mäte- 1681—1786. mätes- 1799) ss. rymdmått använt kärl (behållare), målkärl. Verelius 166 (1681). Ett graderadt mätkärl. 2NF 32: 1056 (1921). —
-LAPP, r. l. m. vid gruvmätning: var särskild av de på olika mätbord anbragta lappar varpå den direkta inmätningen vid karteringsarbetet utföres. JernkA 1824, s. 114. TT 1902, K. s. 114. —
-LINA, r. l. f. längdmätningsinstrument bestående av en (graderad) lina. Hazelius Bef. 213 (1857). Mätlinor av stålwire .. för mätning av virke. SFS 1935, s. 347. —
-LÄNGD.
1) längd som mätes l. skall mätas l. som ett längdmätningsredskap representerar. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 182.
2) i fråga om dragprov (l. tryckprov): på provstång uppmätt längd med vilken den gm provet uppkomna längdändringen jämföres, så att den kan uttryckas i procent därav. SFS 1906, Bih. nr 21, s. 9. —
-OMRÅDE~020.
2) = mätnings-område 2. Voltmetern har mätområdet 0—300 och 0—30 volt. TMatFysKemi 1917—18, s. 250. —
-PUNKT. punkt där ngt mätes l. från l. på vilken mätning utföres; punkt som utmärker en uppmätt längd. Rinman 1: 671 (1788). De till utfällning bestämda träden klafvas .. 1,3 meter från marken (mätpunkten). SkogsvT 1904, s. 76 (1903). särsk. mil. om punkt där ett flygplan som skall beskjutas befinner sig i mätögonblicket. 2NF 37: 310 (1925). —
-REDSKAP~02 l. ~20. (mät- 1899 osv. mätes- 1628) redskap för mätning, mätningsredskap. L. Paulinus Gothus MonPac. 739 (1628). SFS 1919, s. 2631. —
-RESULTAT. resultat vartill man vid mätning av ngt kommer beträffande dess storlek, mätningsresultat. 2NF 1: 295 (1903). —
-RÖR. av ett graderat rör bestående mätinstrument för vätske- l. gasmängder. JernkA 1882, s. 176. Starck Kemi 297 (1931). —
-SKALA, r. l. f.
1) på mätinstrument förekommande skala; äv. konkret, om graderad, tunn måttstock (av stål). Mätstockar och mätskalor .. skola vara förfärdigade af metall, ben eller trä. SFS 1878, nr 49, s. 5. Därs. 1934, s. 729.
2) vid kartering använd skala. BtRiksdP 1905, 9Hufvudtit. s. 209. särsk. bildl.: värderingsgrund, måttstock. (Det allmänna begreppet) står alltför lågt som mätskala. Sörman Aloë 145 (1931). —
-SNÖRE. (mät- 1690 osv. mäte- 1541—1897. mäto- 1541) längdmätningsredskap bestående av ett snöre l. en lina. Sak. 2: 1 (Bib. 1541). Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift. Jes. 44: 13 (Bib. 1917). särsk. (numera föga br.) mer l. mindre bildl.: rättesnöre, värderingsgrund, måttstock o. d. Gudz ord, som är thet retta Mätesnöret. PPGothus Und. a 6 b (1590). Sven B(ruhn) var en af sin samtids anseddaste lärare och prester efter det mätesnöre, hvarefter man då uppskattade förtjänster. Hagström Herdam. 1: 383 (1897). —
-STATION. mil. plats varifrån mätning utföres för bestämmande av ett skjutmåls läge. FörslUtbildnMätInf. 1916, s. 12. STSD(A) 1940, nr 80, s. 22. —
-STAV. (mät- c. 1650 osv. mäte- 1628) av en (graderad) stav bestående längdmätningsredskap, mätstake, måttstock. L. Paulinus Gothus MonPac. 560 (1628). Bergstrand Astr. 297 (1925). —
-STICKA, r. l. f.
1) mätstock, måttstock. LfF 1845, s. 52. Geete o. Grinndal 134 (1923). särsk. (numera föga br.) mer l. mindre bildl. Det vore obilligt och löjligt att mäta detta kämpaverk (dvs. Björnsons ”Over Evne”) med en småaktig kritiks mätsticka. AB(L) 1895, nr 291, s. 3. GHT 1945, nr 53, s. 6.
2) benämning på ett för ungefärlig uppmätning av vinklar använt redskap bestående av en vid en rem fäst, med vinkelskalor försedd skiva. SvUppslB (1934). —
-STOCK. (mät- 1675 osv. mäte- 1680—1901. mätes- c. 1730)
1) eg.: käpp l. stake o. d. som användes för längdmätning; numera bl. om graderat längdmätningsredskap bestående av ett långt o. smalt, skivformigt stycke trä l. metall o. dyl. l. av flera med varandra rörligt förbundna dylika stycken, mätsticka, måttstock. RARP 12: 69 (1675). VaruhbTulltaxa 1: 544 (1931). jfr förlängnings-mätstock.
2) i utvidgad l. bildl. anv.
a) (†) skala. Efter en Scala, eller antagen Mäte-stock, äro alla kyrkor här utsatta. Broman Glys. 2: 159 (c. 1730).
b) (föga br.) bedömningsgrund, värderingsgrund. Fabricius Amar. 8 (c. 1740). (Hesselius' o. Kolmodins bibliska rimmerier) göra ju intet anspråk på att gälla såsom konstverk, och hvarför då bedöma dem efter denna mätestock? SD(L) 1901, nr 218, s. 5. —
-STRÄNG, r. l. m. vid basmätning enl. viss metod använt längdmätningsredskap bestående av en sträng med cirkulär genomskärningsyta o. i sina två ändpunkter försedd med skalindex. TT 1900, Allm. s. 63. —
-STÅNG. (mät- 1734 osv. mäte- 1637—1820) längdmätningsredskap bestående av en (graderad) stång. Förbemälte Upsyningsmän (skola) hafwa hwar sin aln eller mätestång, 4 och en fierdedels aln lång, Kolmåtten med at mäta. Bergv. 1: 97 (1637). Rig 1938, s. 91. särsk. (†) bildl.: bedömningsgrund, värderingsgrund; rättesnöre. Muræus Arndt 1: 207 (1647). Förf. vill ej bli bedömd efter konstens mätstänger. SvLittFT 1837, sp. 284. —
-TJÄNST. mil. värksamhet som avser att för artillerieldens öppnande o. reglerande anskaffa det underlag som kan erhållas gm geodetiska o. meteorologiska mätningar, ljudmätning m. m.; äv. om vid infanteriet förekommande observationstjänst omfattande inmätning av punkter (mål) i terrängen. BonnierKL (1926). SvUppslB (1934). —
-ÖGONBLICK~002. särsk. mil. om det ögonblick då man bestämmer läget av ett flygplan som skall beskjutas med en luftvärnspjäs. 2NF 37: 310 (1925). SvUppslB 17: 769 (1933).
B († utom i -tal): MÄTE-BOK, -BREV, -KEDJA, -KONST, -KONSTNÄR, -KÄRL, -SNÖRE, -STAV, -STOCK, -STÅNG, se A. —
-TAL. mat. tal som uttrycker huru många ggr en storhet (längd, yta osv.) representerar den måttsenhet varmed den mätes. PedT 1897, s. 346. TMatFysKemi 1919—20, s. 129. —
-TOLFTUNG. av J. Bureus uppfunnet vinkelmätningsinstrument representerande en tolftedel av en cirkelbåge; jfr -åttung samt kvadrant b, oktant, sextant. JBureus (1606) i 2Saml. 4: 37. —
-VISHET. (†) geometri; matematik. Then ädle Mathesis, thet är, Mäte Wijszheten. Stiernhielm Arch. A 2 a (1644). Agner Ört. 2 (1725). —
-ÅTTUNG. av J. Bureus uppfunnet vinkelmätningsinstrument representerande en åttondedel av en cirkelbåge; jfr -tolftung. JBureus (1606) i 2Saml. 4: 37.
C († utom i -man): MÄTES-BREV, -KÄRL, se A. —
-MAN, -ORD, se d. o. —
-REDSKAP, -STOCK, se A.
D (†): MÄTO-SNÖRE, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content