SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
DEG de4g, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(deig Bidr. t. Åbo hist. I. 1: 38 (1556: Deigetrågh, Deige holck))
Etymologi
[fsv. degher (med bet. 1), motsv. d. dej(g), isl. deig, n., got. daigs, mnt. dēch, holl. deeg, n., fht., t. teig, feng. dāȝ, dāh, eng. dough, hörande till den ieur. roten dheigh, dhoigh, knåda, älta, forma, packa ihop o. d., hvilken äfv. anses föreligga i t. ex. got. deigan, knåda, forma (af lera), lat. figura, gestalt (se FIGUR), figulus krukmakare, samt (med nasalinfix) fingere, forma, bilda osv. (se FINGERA), gr. τεῖχος, n., τοῖχος, m., mur, vägg; jfr ytterligare under DEGEL, sbst.1 Olikheten med afs. på genus i de skilda germ. språken häntyder kanske på att ordet urspr. är en neutral es-, os-stam (jfr Tamm). Grundbet. är sannol. ’knådad l. sammanältad massa'. — Formen deig torde vara en finl. dialektform]
1) till bakning af bröd, kakor o. andra bakverk afsedd, sammanhängande, mer l. mindre seg o. bildbar massa, vanl. bestående af (sädes-) mjöl (l. ngt surrogat därför) o. vatten l. mjölk, ofta af ytterligare ngra ingredienser. En hård, fast, lös, genomarbetad deg. En färsk deg (dvs. som är i början af sin jäsning). En mogen deg (dvs. som jäst tillräckligt). Degen jäser, pöser, sväller. Degen syras, bakas till skorpor. Knåda (upp), älta, rulla, kafla (ut), klappa ut l. upp, krama, forma degen. Slå upp degen (dvs. baka ut degen). Sätta i deg (dvs. blanda till degen; i södra Sv.). 1 Kor. 5: 6 (NT 1526; se nedan under a). Folkit baar råån deegh förra än han försyrat wardt, til theras maat. 2 Mos. 12: 34 (Bib. 1541). (Tamar) toogh en deegh och knodhadhe. 2 Sam. 13: 8 (Därs.). Quinnonar göra deghen, at the skola baka himmelens Drotning kakor. Jer. 7: 18 (Därs.). (Bagaren) läter deghen jgenom syras och iääsa. Hos. 7: 4 (Därs.). Icke skole .. Bakerne blande Krytha eller någhot annat i Deghen som kan skadha Brödhet, eller then som thet förtärer. Ordn. ang. lille tullen 6 dec. 1622, s. B 3 a. Tagher man Groobladz Fröö, wildt Senapsfröö, Hwetemiöl och Honung, och älter thet tilhopa såsom en Degh, och gör ther een Kaka aff, .. tå är thet godt för Blodhsoot. Månsson Ört. 72 (1628, 1642); jfr 3. Gör een Deeg aff Jäst, Watn och Rogmiöl, baka ther aff een Kaka. I. Erici Colerus 1: 279 (1642). Så mycket bättre Deegen arbetas, så mycket skiönare blifwe Bröden. Sale Kocken 373 (1664). Sitt bröd baka de (dvs. araberna) till hvart mål, göra en deg på ett läderstycke och en eld af tårr Camelträck; där lägga de degen utbakader i askan och glöden oppå, till dess han gräddas. Eneman Resa 2: 75 (1712). Man tager 6 stycken ägg och en god del stött Såcker, Miöl, Safran, och giör ther vtaf en lagom deg. Broocman Hush. 6: 9 (1736; i recept på ett slags bakelser). Degen gjöres om aftonen, at han får stå och gjäsa öfver natten. Dahlman Reddej. 148 (1743, 1772). (Med inknådningen af mjölet) fortfares immerfort, utan at degen får hvila. Nyrén Parmentier 236 (1783). Half-lös eller medelfast deg. Därs. 245. (Är jäsdegen) för svag, häfver sig degen hvarken i tråget eller på bädden. Fischerström 3: 385 (c. 1788). Om degen under jäsningen lösnar för mycket, upgöres den flere gånger med miöl. Därs. 401. Degen kallas förmogen, när den öfverskridit sin tilbörliga rymd, och svällt så högt som möjeligt. Därs. 420. Ju mera degen handteras och arbetas, ju segare och fastare blir den. Schartau Ekon. handb. 2: 317 (1832). Den gamla (var) sysselsatt med knådning och i en sådan ifver, att han (dvs. bagaren) för hvarje tag tydligt hörde klatsarne af degen. Runeberg 4: 223 (1834). Gluten är .. det ämne, som gör att mjölet med vatten bildar en deg. Uppf. b. 5: 35 (1874); jfr 3. Heidenstam Vallf. 14 (1888). Hos konditorn är deg icke att förvexla med massa. T. ex. tårtdeg utkaflas eller formas med händerna; tårtmassa deremot, är icke bildbar utan fylles skedvis i formar. Grafström Uppsats 4 (1891). — särsk. i bild o. i öfverförd anv.
a) [efter Mat. 13: 33, 16: 6, 12 o. Mark. 8: 15 samt Pauli liknelse i 1 Kor. 5: 6 f. (se första språkprofvet nedan; jfr äfv. Gal. 5: 9)] i mer l. mindre utförda liknelser, vanl. i förb. med vissa adj. (i sht i förb. osyrad deg ss. motsats till surdeg). Weten j icke ath litit aff swrdeegh försyrer hela deghen?, Renser för then skull vth then gambla swrdeghen ath j moghen bliffua en ny deegh så som j och ären osyradhe. 1 Kor. 5: 6, 7 (NT 1526). Du .. är full af tyskeriets surdeg och skulle följaktligen i ditt inträdestal (i Sv. Akademien) ej kunna göra full rättvisa åt Rosensteins osyrade deg. Tegnér E. skr. 1: 231 (1824; i bref till Brinkman). Den som förbiser att christendomen är en ombildning, .. beroende .. på .. tillkomsten af en surdeg till den gamla degen, han fastnar lätteligen i ett lagiskt väsendes gamla deg. Thomander 2: 275 (1853).
b) (föga br.) närmande sig bet.: ämne (till ngt). Historien berättar, / Att af en deg till en förståndig man / Naturen en gång gjort den förste ibland sprättar. Franzén Skald. 2: 235 (1799, 1828).
c) [jfr holl. zij zijn allen van één deeg, t. wir sind (alle) aus einem l. demselben teige (gebacken); jfr äfv. fr. c'est une bonne pâte d'homme] (mindre br.) i uttr. vara af samma deg, vara af samma ursprung o. virke, af samma skrot o. korn, af samma ull, vara (två) alnar af samma stycke, vara lika god(a kålsupare). Fast man kan bli en sådan buse, äro vi lell från begynnelsen af samma deg allihop. Heidenstam Karol. 1: 11 (1897).
Jfr BAK-, BAKELSE-, BLAD-, BRÖD-, FIN-, FRITYR-, GRAHAMS-, GROF-, HAFREMJÖLS-, HONUNGS-, HUFVUD-, HVETE-, HVETEMJÖLS-, JÄS-, KORNMJÖLS-, KRINGEL-, MANDEL-, MARSIPAN-, MJÖL-, MUNK-, MÖR-, PASTEJ-, RÅG-, RÅGMJÖLS-, SKORP-, SKRAP-, SMÖR-, SOCKER-, SUR-, TÅRT-, ÄGG-DEG m. fl.
2) (numera knappast br.) smet hvaraf rån o. d. beredas. Det säger jag dig, Flicka, laga at degen blir väl simmig, så at Råna bli vackra och möra. Stridsberg Landpr. 18 (1795).
3) om massa af hvad ämne l. hvilka ämnen som helst hvilken till sin konsistens mer l. mindre liknar deg i bet. 1. Tagh Terpentin then salta wel och rör om til thes thet bliffuer til en deegh. B. Olavi 123 a (1578). Blanda tillsamman Winterroghmiöl och ättikia, gör ther af en degh och lägg wedh sårett, thett drager uth kölden. O. Martini Läk. 41 (c. 1600). Hvad man försökte med förgiftade degar emellan qvistar och grenar, förslog altsintet (mot råttorna). G. Bonde (1763) hos Trolle-Bonde Hesselby 174; jfr 1. (Jesus) spottade .. på jorden och gjorde theraf en deg, hvilken Han smorde på then blindas ögon. Joh. 9: 6 (öfv. 1777). (Den rena berylljorden) är fullkomligt olöslig i vatten, och ger dermed en deg, som har något sammanhang, men ingen bildbarhet. Berzelius Kemi 1: 383 (1808, 1817). (Mot reumatisk tandvärk hjälper) en deg af sammanstött starkpeppar och en äggegula, laggd så nära den värkande tanden som möjligt. Hartman Husl. 213 (1828). Det gröfre (pulveriserade sockret) .. utrörer man (vid beredning af pastiljer) med helt litet vatten .. till en deg och uppvärmer denna som hastigast öfver koleld under omröring. Nyblæus Pharm. 129 (1846). När det (dvs. ölet) .. är utjäst, sprundas tunnan väl, och sprundet betäckes med en deg, gjord af aska och vatten. Björklund Kokb. 315 (1847, 1860). (Man) blandar den (dvs. limmassan) het med så mycket träspånor, att en temligen fast deg upkommer. Eneberg Karmarsch 1: 169 (1858). Af smultron eller jordgubbar göres med florsiktadt socker en deg, hvaraf formas för hand jordgubbar. Grafström Kond. 85 (1892). — särsk.
a) om af mjöl o. vatten med vissa tillsatser bestående massa, hvarmed kalkoner, gäss osv. gödas; jfr DEG-BIT slutet, -BOLL slutet, -KLIMP slutet. The (dvs. judarna) taga lika mycket rågmiöl och rågkli, göra ther af med vatten en hård deg, hvilken the göra små runda kulor af, thessa baka the togeligen (dvs. lindrigt) i vgnen .., och doppa them i vatten förr än the stoppa them i gässen. Broocman Hush. 3: 57 (1736); jfr 1. Dahlman Reddej. 125 (1743, 1772). Dalin (1850). — bildl. Vill man .. se .. hvilka degar af tjockt vanvett hon (dvs. den politiska argheten') kan anmoda oss att nedsvälja, återkalle man blott .. hela systemet af lögnsagorne om denna Konung (dvs. G. III). Leopold 5: 337 (1804?).
b) (fordom) om den massa af mjöl o. vatten hvarmed perukmakare omgåfvo krusadt hår, för att detta, sedan hela massan blifvit upphettad i ugnen, skulle behålla sin krusning. Möller (1745; under pâté). Björkegren (1784; under pâté). Dalin Fr. o. sv. lex. (1843; under pâté).
c) (förr) om den homogena massa af kokta o. rifna sockerbetor som erhölls ss. mellanprodukt vid frambringande af betsocker enl. (den nu föråldrade) pressmetoden; jfr BET-GRÖT, -MOS. Grönberger Hvitbet. 13 (1872).
Jfr ASBEST-, BRÖST-, FOSFOR-, FÄ-, GIPS-, HONUNGS-, JORD-, KRUT-, LER-, SENAPS-, STUCK-, TVÅL-, UNDER-DEG m. fl.
Ssgr (i allm. till 1): A: DEG-AKTIG3~20. jfr -ARTAD, -LIK samt DEGIG. Sahlstedt (1773). Econ. annal. 1807, sept. s. 43. I degaktigt tillstånd. Uppf. b. 6: 493 (1875). Degaktiga kakor. Tekn. tidskr. 1896, Allm. s. 225. —
-AKTIGHET~002 l. ~200. jfr DEGIGHET. Dalin (1850).
-ARTAD~20. jfr -AKTIG. En väl sammanhängande degartad massa. Nyblæus Pharm. 73 (1846). Sprängämnen af degartad konsistens. 2 NF 6: 1167 (1907).
-BAKAD~20, hvard. äfv. -BAKT~2. [jfr eng. doughbaked] (numera föga br.) om bröd o. annat bakverk: som (på grund af för svag värme) är illa gräddad, degig; jfr DÖD-BAKAD. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630; under baka). Illa bakt, eller som man kallar död- eller degbakt. Murbeck Catech. arb. 1: 95 (c. 1750). Widegren (1788; under degig).
-BEREDNING~020. jfr -GÖRNING. Kamke Klencke Hush. 243 (1883). Ill. mil.-revy 1904, s. 237. —
-BEREDNINGS-MASKIN—010~02. = -KNÅDNINGS-MASKIN. Ehlers Nutid. bag. 21 (1901).
-BILDANDE~200, p. adj. Mjölets degbildande förmåga. Juhlin-Dannfelt 110 (1886).
-BILDNING~20. LAHT 1892, s. 310. —
-BIT~2. jfr -STYCKE. Nyrén Parmentier 190 (1783). särsk. till 3 a. En deg-bit at gjöda foglar med. Lind (1749; under wolger). Berghult Kalkon. 43 (1760, 1775).
-BLANDA, sbst. (i Finl., mindre br.) = -ROT. Hahnsson (1888).
-BLANDNING ~20. Sjöberg Singstock 308 (1832).
-BLANDNINGS-MASKIN—10~02. Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 190.
(1, 3) -BOLL~2. boll l. kula af deg; jfr -KULA. Eneman Resa 1: 206 (1712). (Af pulvret) gifves (vid vissa sjukdomars utbrott) et Lod åt hvar (af fåren), .. i. Degbollar, som stoppas dem i halsen. Brauner Tankar om boskap 12 (1756). Hahnsson (1888). särsk. [jfr holl. deegbal] till 3 a. Dalin (1850). Kindblad (1868).
-BYTTA. (i Finl.) jfr -HOLK, -TINA. Lönnrot Fin.-sv. lex. (1880; under taikinapytty).
-BÄR~2. [jfr sv. dial. (Nyland) degbär samt fin. taikinainen. Anledningen till namnet torde vara ifrågavarande bärs fadda, om rå deg påminnande smak] (numera nästan bl. i Finl.) (bär af) buskväxten Ribes alpinum Lin.; måbär; jfr KALF-, KO-, KUNGS-, MJÖL-BÄR. Linné Ungd. 2: 199 (1732; anfördt ss. finländsk benämning). Måbär, Kungsbär, Degbär, Kalfbär, Ribes alpinum planteras på tårr jord och vallar til häckar. Rothof Hush. 330 (1762). Wahlenberg Flora sv. 152 (1826, 1831). Måbärsbuskens .. slemmiga bär, hvilka på somliga orter kallas degbär eller kobär, .. gagna mest såsom fågelföda. Läsn. f. sv. folket 1899, s. 55. —
-BÄRS-BUSKE—0~20. Juslenius (1745). Lönnrot Fin.-sv. lex. (1880; under taikinapensas).
-CYLINDER~020. tekn.
1) om metallcylinder hvari degen i en (hydraulisk) makaronpress formas till makaroner. Tekn. tidskr. 1874, s. 122.
2) om själfva den af deg bestående cylinder som formas i metallcylindern. Därs.
-DALT~2. (i vissa trakter, mindre br.) klick l. klimp af deg; jfr -KLIMP. (Under eterberedningen föll) en degdalt .. af recipienten, och eterångorna togo sig utväg genom den springa, som degen förut betäckte. Berzelius Reseant. 64 (1812).
-DALTIG~20. (föga br.) full af degklimpar; i allmännare anv.: degig, klimpig. Jag tycker att maten är degdaltig och illa lagad. Berg Signe Clerck 85 (1898).
-DELNINGS-MASKIN—10~02. maskin (i större bagerier) hvarigenom en (större) degmassa sönderdelas i lika tunga stycken; afbräckningsmaskin. Tekn. tidskr. 1874, s. 122. 2 Uppf. b. 4: 481 (1899).
(jfr 3) -FORM~2. degartadt tillstånd. Stuck pålägges .. i degform. Rothstein Byggn. 220 (1875). Antaga degform. Hahnsson (1888).
(jfr 3) -FORMIG ~20. Rinman 2: 15 (1789). AHB 66: 69 (1880).
(3) -FÄRG~2. [jfr t. teigfarbe, eng. dough ink, fr. couleur en pâte] boktr. ett slags vid färgtryck nyttjad färg som förvaras i degform; jfr -TRYCK. För att undvika den olägenhet som de färdigrifna färgernas torkning medför .., började firman Lorilleux i Paris efter Parisutställningen 1867 att utsända degfärger, i form af små kakor. Nordin Boktr. 350 (1881). Wenström o. Harlock (1904). jfr ANILIN-, KARMIN-DEGFÄRG.
-GÖRNING~20. degberedning. Deggörning före kl. 2 på söndagsnatten .. räknas (enl. bageriarbetarnas förslag) som öfvertidsarbete. SD 1899, nr 93, s. 1. —
-HANDDUK~02 l. ~20. handduk hvarmed degen betäckes, då den skall stå o. jäsa. —
-HOLK~2. (deige- Bidr. t. Åbo hist.) [jfr sv. dial. deghålk (Finl.; Rietz)] (numera knappast br.) mindre bytta hvari deg lämnas att jäsa; äfv. om för samma ändamål afsedd mindre afdelning af baktråg; allmännare: baktråg; jfr -BYTTA, -TINA samt JÄS-TRÅG. Bidr. t. Åbo hist. I. 1: 38 (1556). Messenius Disa 12 (1611). Är Gudz Wälsignelse icke tillstädes, lär det alldrig blifwa Deeghålken myckit drygt. Rålamb 13: 71 (1690). Schultze Ordb. 1762 (c. 1755).
-KAFLE l. -KAFVEL~20. kafle hvarmed deg utkaflas. Dalin (1850). Lundell (1893).
(1, 3) -KAKA~20. (mindre br.) O. M. Reuter i UVTF 35: 47 (1886). 2 Uppf. b. 4: 487 (1899).
-KANT~2. Sjöberg Singstock 323 (1832). Smördegen utkaflas till en botten, deromkring fästes en degkant. Hagdahl Kok. 888 (1879).
-KLIMP~2. jfr -DALT, -KLUMP, -KLUNS. Schroderus Osiander III. 1: 19 (1635). Lind (1749; under kügelein). Hahnsson (1888). särsk. till 3 a. Degklimpar o. d. hvarmed kalkoner m. m. matas el. gödas. Björkegren (1784; under pâtée).
-KLUBBA~20. (förr) jfr -STÖT. Möller (1745; under pélle).
-KLUMP~2. jfr -KLIMP. Hagberg Shaksp. 1: 455 (1847).
-KLUNS~2. jfr -KLIMP. Topelius Sommarsjö 1: 103 (1897).
-KNIF~2. knif som användes att dela (arbetad) deg i smärre stycken. Möller (1745; under coupe-pâte). Nyrén Parmentier 241 (1783). Dalin (1850). Försl. t. bageriinstr. f. armén 1906, s. 91. —
-KNÅDARE~200.
1) m. (skämts.) om bagare. GHT 1896, nr 71, s. 3.
2) r. l. m. [jfr eng. doughkneader] (hvard.) = -KNÅDNINGS-MASKIN. Wenström o. Lindgren (1889; under doughkneader).
-KNÅDNING~20. Arb. bok 31 (1887).
-KNÅDNINGS-MASKIN—10~02. jfr -BEREDNINGS-MASKIN, -KNÅDARE 2, -MASKIN, -ÄLTNINGS-MASKIN. Tekn. tidskr. 1872, s. 273. 2 Uppf. b. 4: 480 (1899).
(1, 3) -KULA~20. jfr -BOLL. Ahlberg Farm. tekn. 296 (1899).
-KVARN~2. tekn. kvarn hvarpå tvättad o. med jäst o. andra ingredienser tillsatt säd males till deg. GHT 1897, nr 71 A, s. 3. —
-LIK~2, adj. jfr -AKTIG. Wikforss (1804; under teigicht). En något styf deglik massa. Berzelius Kemi 5: 973 (1828). Hahnsson (1888).
-MASKIN~02. = -KNÅDNINGS-MASKIN. Arb. bok 24 (1887). VL 1901, nr 56, s. 3. —
-MASSA~20. i sht om deg i icke färdigarbetadt tillstånd. P. J. Bergius i VetAH 34: 34 (1773). 3 centner degmassa kunde, inom 1/4 timma, af två personer, med denna machin (dvs. Rothgebs) lätt knådas till en färdig deg. Pasch Årsber. t. VetA 1831, s. 32. Vid jäsningen .. uppkomma öfver allt i den samma (dvs. degen) en mängd små luftblåsor, och hela degmassan höjer sig. Arb. bok 23 (1887). 2 NF 2: 704 (1904).
(3) -MUN~2. (numera föga br.) veter. hos diande kalfvar, lamm, getter, grisar osv. uppträdande åkomma, bestående i en sorts hudutslag kring munnen; munskorf; jfr KALF-, LAMM-SKORF. SFS 1863, nr 32, s. 14. Lundberg Husdj. sjukd. 421 (1868, 1890).
-RAND~2. särsk. om den rand af otillräckligt gräddad deg som (ofta) finnes strax ofvanför underskorpan i illa bakadt bröd: stålrand, dödrand. Bröd af sötigt mjöl bör ej få jäsa så mycket som annat bröd, emedan det då pöser upp för hastigt i ugnen, sedan faller ned och får degrand. Langlet Husm. 519 (1884). Bröd af hvetemjöl, mjukt, skall levereras .. utan minsta degrand. SFS 1891, Bih. nr 50, s. 2. —
-RANDIG~20. (mindre br.) som har degrand. Rietz 252 (1867).
-ROT. (i Finl.) om den ursprungliga degen, sedan den fått jäsa, men ännu icke uppblandats med nytt mjöl; jfr -BLANDA. Då .. degroten fått surna den bestämda tiden, isättes 1 matskedblad kummin och resten af mjölet iknådas. Friberg Kokb. 65 (1893).
-RÖRA~20, sbst. (numera föga br.) jfr -ÄLTA. Degröra med salt uti. Juslenius 265 (1745; lat. mola salsa); jfr SALT-RÖRA o. OFFER-MJÖL.
-SKAFVA. (†) = -SKOFVA. Dahlman Reddej. 51 (1743, 1772).
-SKOFVA~20. (mindre br.) i sht i pl. —
-SKRAPA~20, sbst. skrapa hvarmed tråget rensas från deg efter bakningen; trågskrapa, skrapjärn; jfr BAKTRÅGS-SKRAPA. SFS 1842, nr 47, s. 37. Tidn. f. lev. 1906, nr 18, s. 1. —
-SMAK~2. Fischerström 3: 385 (c. 1788).
-SPAD~2. vatten l. mjölk l. annan vätska (ss. vört, sirap) som användes vid beredande af deg; jfr -VATTEN. Broocman Hush. 6: 13 (1736). Har man tagit för litet degspad, fordrar degen mycket mer arbete (än eljest). Nyrén Parmentier 172 (1783). Degspadet bör vara varmt, men för ingen del hett, ty deraf skadas jästen, så att degen alls icke jäser. Langlet Husm. 520 (1884). Wretlind Läkareb. 4: 139 (1896).
-SPADE~20.
1) spade (af järn l. trä) hvarmed deg upphämtas ur tråget, delas i mindre stycken osv. Nyrén Parmentier 223 (1783). Dalin (1850). Försl. t. bageriinstr. f. armén 1906, s. 38.
2) (knappast br.) brödspade, bakspade, kakspade. Weste (1807). Lindfors (1815).
-SPORRE~20. kaksporre, bakelsesporre. Dalin (1850). Schulthess (1885).
-SPRITS ~2. jfr -SPRUTA o. BAKELSE-SPRITS. Lindman Bild. Nord. flora 3: 243 (1904).
-SPRUTA~20. jfr -SPRITS. En .. ”degspruta” .. utformar brödlefvarna och uppdelar dem i afpassade längder. LD 1907, nr 144, s. 2. —
-STYCKE~20. jfr -BIT. Lind (1749; under teigblatt). Nyrén Parmentier 191 (1783). Arb. bok 27 (1887).
-STÖT~2. redskap hvarmed man stundom vid knådningen bearbetar degen (i sht då den är hård); jfr -KLUBBA. Hemslöjdutst. i Sthm 1880, s. 80. —
-SYRA, sbst. (†) surdeg. Juslenius (1745).
-TINA, sbst. (i Finl.) jfr -BYTTA, -HOLK. Juslenius (1745). FFS 1861, nr 27, s. 30. Forssman Gretaby 51 (1897).
(3) -TRYCK~2. boktr. tryck med degfärg. 2 Uppf. b. 10: 162 (1906).
-TRÅG~2. (deige- Bidr. t. Åbo hist.) baktråg. Bidr. t. Åbo hist. I. 1: 38 (1556). Lex. Linc. (1640). Fischerström 3: 401 (c. 1788). Qvinnorna (i Saarijärvi) sitta (om vinteraftnarna) vid sina rockar, eller syssla med degtråg och gryta. Runeberg 5: 391 (1832, 1864). Lotten arbetade i degtråget. Strindberg Hems. 194 (1887). särsk. (skämts. l. föraktligt) om klumpigt fartyg; jfr BAK-TRÅG slutet. Der krabblar det degtråget ännu ute på sundet. Topelius Planet. 3: 162 (1889).
-VAGN~2. vagn för forslande af deg (vid större bagerier). VL 1901, nr 56, s. 3. Tidn. f. lev. 1906, nr 18, s. 1. —
-VALK. (†) knådad (klump af) deg. Sätt thet (dvs. glaset) .. mitt i degvalck, således, at så väl ofvan til, som vnder och på alla sidor är fyra fingers tiockt. Roberg Beynon 10 (1727).
-VATTEN~20. (numera mindre br.) bakvatten (se BAKVATTEN, sbst.2); jfr -SPAD. Gadd Landtsk. 3: 521 (1777). Hahnsson (1888).
-VÅG~2, pl. -ar. Tidn. f. lev. 1906, nr 20, s. 1. —
-ÄLTA~20, sbst. (numera föga br., utom i södra Sv. o. i Finl.) degstycke som afskilts för att ältas (l. som redan har ältats) på bakbordet; äfv. koll. om hela den ännu ej till bröd formade degen; jfr -RÖRA. Degälta till bröd. Helenius (1838; under emoos). Lönnrot Fin.-sv. lex. (1880; under taikinawanuke).
-ÄLTNING~20. SDS 1907, nr 258 A, s. 3. —
-ÄLTNINGS-MASKIN—10~02. = -KNÅDNINGS-MASKIN. Katal. fr. C. Holmberg 1904, s. 5.
B (†): DEGE- (deige-) -HOLK, -TRÅG, se A.
Spoiler title