publicerad: 1927
FÖRBUND förbun4d l. fœr-, n.; best. -et; pl. = ((†) -er Lindschöld Vitt. 134 (1672), Nordberg C12 1: 174 (1740)).
Ordformer
(for- GR 2: 60 (1525), 1Mos. 14: 13 (Bib. 1541); för- 1522 osv. -bund 1523 osv. -bundt (o. d.) RA 1: 5 (1522), Brahe Kr. 11 (c. 1585))
Etymologi
[fsv. forbund, forbwndt, forbonth, förbund, av mnt. vorbunt, till vorbinden (se FÖRBINDA); jfr d. forbund, forbundt, ävensom BUND; jfr FÖR- II A]
1) [jfr d. forbundt; jfr äv. FÖRBINDA 5 a] (i fackspr.) i uttr. i förbund, i förband (se d. o. 2 a, b); i sht i fråga om plantering av växter (särsk. träd). Pinne-hålen öfver och under boras i förbund eller sida öfver hvarannan. Brauner Åker 162 (1752). Huset i öfrigt (är) af tegel i medeltida förbund. 2NF 32: 390 (1921).
2) (†) gemenskap; endräkt, enighet; jfr FÖRBINDA 4 f. GR 1: 51 (1523). Wij achte icke att haffue them som haffua varet på bispens parth vtj fforbundt med oss, vthan settie ganska ringa lijt eller loffue til them. Därs. 4: 341 (1527; i fråga om tillsättande av en förvaltare). Så war och sådan hiertans broderligh och önskande förbund emellan the höge Herrer (dvs. hertig Karl Filip o. Gustav Adolf), at (osv.). PJAngermannus Vthl. 55 (1623). — jfr GEMENSKAPS-FÖRBUND.
3) (†) förpliktelse; utfästelse, löfte; jfr FÖRBINDA 6. GR 16: 705 (1544). Effter starka förbundh åter til then rena Evangeliska Läran (blevo många liturgister) hwar widh sitt wilkor behåldne. PJAngermannus Vthl. 42 (1623) [jfr FÖRBINDA 7 b β]. Betenck dock thet starcka förbundh / som wÿ giorde medh hand och mundh. Wivallius Dikt. 80 (1631; yttrat av en älskare till hans hjärtas dam).
4) avtal mellan två sinsemellan oberoende parter (vanl. stater) varigm de ömsesidigt förbinda sig till samvärkan l. gemensamt uppträdande antingen i allmänhet l. för uppnående av ett visst syfte; allians; äv. konkret, om den akt l. handling varigm ett förbund slutes. Vara l. stå l. träda i förbund med någon. (Av)sluta l. upprätta l. ingå (förr äv. ingå i, göra) förbund med någon. Förnya, uppsäga, bryta, upplösa (förr äv. upphäva) förbundet. Sverge var genom (l. i) förbund förenat med Nederländerna. Ett hemligt förbund. GR 1: 120 (1523). Ionathas .. vthwalde .. någhra som han til Rom sende, til at förnyia .. förbundet medh the Romare. 1Mack. 12: 1 (Bib. 1541). Om Christne Potentater nödgas inträda i förbund medh Turcken. Isogæus Segersk. 669 (c. 1700). Alla förriga Förbund, skola genom detta .. warda förnyada och stadfästada. Nordberg C12 1: 393 (1740). Konungen äger at i Afhandlingar och Förbund med fremmande Magter ingå, sedan Han .. deröfver hört Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne och Hof-Cantzleren. RF 1809, § 12. De saporogiska kosackerne, med hvilka .. (Karl XII) slutit förbund. IllSvH 4: 572 (1881). — jfr ANFALLS-, DEFENSIV-, FÖRSVARS-, HANDELS-, KRIGS-, SKYDDS-, SLÄKT-FÖRBUND m. fl. — särsk.
a) konkret: gm förbund av ovan anförda art sammanslutna makter osv. Tyska förbundet, 1815—1866 benämning på den sammanslutning av Tysklands furstar o. fria städer som trädde i stället för det gamla tyska riket. Hanseatiska förbundet. Schmalkaldiska förbundet. Nationernas förbund, folkförbundet [fr. société des nations, eng. league of nations], med grundlag, förbundsakten, intagen i fredsfördraget i Versailles, som trädde i kraft den 10 jan. 1920. Meste parten aff the Tyske Förste(r) och Städer, som wåre i förbundit, skole ware aff faldne in till Keyserenn. GR 18: 472 (1547). Ett större förbund, hvari borde upptagas andra makter i norra och östra Europa. Odhner G3 1: 232 (1885). — jfr EDS-, FOLK-, STADS-, STAM-, STATS-, TREMAKTS-, TULL-FÖRBUND m. fl., ävensom RHEN-, RIKS-FÖRBUNDET m. fl.
b) [möjl. är denna bet. närmast utvecklad ur bet. d] (i högre stil) om ingången förbindelse mellan man o. kvinna; numera nästan bl. i uttr. äkta förbund, äktenskapsförbund, äktenskapsförbindelse, giftermål. Twenne personer (hava) giordt förbund sin emellan att byggia ächtenskap. VDAkt. 1666, nr 224. Swedberg Cat. 79 (1709). Det gröna sundet, / Der vår kärlek knutit det förbundet, / Hvaröfver Thirsis så harmade sig. Bellman 4: 73 (1791). Ett Christeligt äkta förbund afkunnas i denna Församling. Hb. 1811, s. 22. En kyss beseglar vårt eviga förbund. CFDahlgren 4: 82 (1830). Risberg Prop. 55 (1905). — jfr HJÄRTE-, KÄRLEKS-, TROLOVNINGS-, ÄKTENSKAPS-FÖRBUND m. fl.
c) mera obestämt, om ömsesidigt förpliktande mellan personer för ngt visst syfte, samt i bildl. o. överförd anv.; stundom liktydigt med: komplott, sammansvärjning. Berendt wan melen haffuer warith wthij it hemligit forbwndt med Söffuerin norby. GR 2: 145 (1525). 2Krön. 33: 24 (Bib. 1541). Slår sig någon til Afguderij .. eller giör förbund med Satan. Schmedeman Just. 301 (1655). Hvahrföre vi .. med samma heliga Ed, oss emellan sluta det fastaste Förbund och Stallbröderskap, för at ... ProtGenKrigsRättsDivKrigsColl. 1789, s. 51 (ur Anjalaförbundets ”förbundsakt” 1788). Strid mot det onda, frid och förbund med det goda; detta vare vår lösen. Tegnér (WB) 4: 144 (1824). Hur kunde han undgå att tro, att de alla, prosten, prostinnan och Charlotte, voro i förbund, för att (osv.). Lagerlöf ChLöw. 155 (1925). — jfr VÄNSKAPS-FÖRBUND.
d) (†) allmännare avtal, fördrag, överenskommelse; beslut. Thet wenliga forbwndt som j malmöö giordis. GR 2: 60 (1525; om Malmö recess). En Herre ingår förbundh medh sin Tiänare, föder, kläder .. och hugnar sin Tiänare. Emporagrius AUlfsparre C 1 b (1647). Såsom Hans Sahl. Excell. lijka som genom ett wist Förbund sigh sielff förvth genom sine Tanckar ifrå Werlden skilde, .. så (osv.). Baazius Posse 102 (1677). jfr: Ett kraftigt förbund vi slöto / Att ses efter tio år. Snoilsky 5: 193 (1888, 1897). — jfr DELNINGS-FÖRBUND.
e) i bibelspråket samt i religiöst o. religionshistoriskt spr.; jfr TESTAMENTE. Anm. Ordets anv. i bibeln och i teologiskt språk går ytterst tillbaka till hebr. berīth, eg.: bestämmelse som gm vissa högtidliga ceremonier vid dess träffande (jfr t. ex. BLODS-, SALT-FÖRBUND) erhöll en särskilt förpliktande karaktär, förpliktelse. Ordet användes i bibeln i fråga om förpliktelser av mycket olika slag (förbund i vanlig mening, fördrag, avtal, utfästelser o. löften, påbud, lagar osv.) o. betecknar antingen att två l. flera åtaga sig vissa förpliktelser mot varandra l. att ngn påtager sig l. pålägger andra en viss förpliktelse. Vid översättning av bibeln har man vanl. i de olika språken med samma ord återgivit alla de skiftande bet. (Septuaginta διαϑήκη, Luther bund, eng. covenant). I sv. återgavs ordet med förbund, som då ännu hade en rikt nyanserad anv. (jfr 2, 3, 4 d). Sv. bibeln av 1917 har i regel behållit förbund överallt; dock har det någon gång ersatts av fördrag l. med omskrivande uttryck. Språkkänslan hos den icke teologiskt o. språkligt bildade inlägger i ordet den vanliga bet. ”förbund”, så godt det låter sig göra.
α) om Guds högtidliga förbindelse med en människa, med människorna, ett folk osv., innebärande att han pålägger ngn l. åtager sig en förpliktelse l. bådadera; i sht om nådeförhållandet mellan Gud o. Israel resp. den kristtrogne; konkret, om den judiska lagen o. om dem som stodo under lagen: Israels folk. Det gamla förbundet, om förhållandet mellan Gud o. Israel, det gamla testamentet, motsatt det nya förbundet, om det av Kristus upprättade förhållandet mellan Gud o. människan, det nya testamentet (samma uttr. i annan anv.: Jer. 31: 31); äv.: det gamla (resp. nya) testamentets tid. (Jag) wil göra mitt förbund medh idher j så måtto, at her effter skal nu icke meer alt kött förderffuat warda medh flodhzens watn. 1Mos. 9: 11 (Bib. 1541). Förbundzens Arck. Jos. 3: 14 (Därs.). Och Konungen gick j sitt rwm, och giorde itt förbund för Herranom, at man skulle wandra effter Herranom. 2Krön. 34: 31 (Därs.). Gudh wille genom Christum .. stadhfesta sitt förbund och Testamente, thet är, genom Euangelium thet gambla affleggia och itt nytt .. stichta igen. VtlDan. 435 (1592). Förbundsens träd i Paradiset. Dalin Hist. 1: 129 (1747). Utsagor både i gamla och nya förbundet. Melin Pred. 3: 69 (1852). Det mellan Gud och honom (dvs. Abraham) ingångna förbundet (det s. k. gamla förbundet) bekräftades genom ett offer. NF (1882). jfr: Ja, kom, Amanda! läs med mig det nya / Förbundets bok, på hvarje blad i skogen. Stagnelius (SVS) 2: 143 (c. 1822). — jfr BLODS-, DÖPELSE-, NATUR-, NÅDE-, UMGÄNGES-, TROS-, VÄRK-FÖRBUND m. fl.
β) bildl., för att beteckna att man lever i ovillkorlig trygghet och säkerhet för ngt (liksom om ett förbund vore ingånget); förr äv.: ovillkorligt l. oryggligt bud l. avtal. Titt förbund skal wara medh stenom på markenne, och wildiwren j landena skola hålla fridh medh tigh. Job 5: 23 (Bib. 1541). Iagh haffuer giordt itt förbund medh mijn öghon, at iagh intet skal sköta effter någhon jungfru. Därs. 31: 1 (Därs.). Thetta är thet gamla förbundet, Tu moste döö. Syr. 14: 18 (Därs.; Bib. 1921: sedan urminnes tid är ju så förordnat).
5) [jfr d. forbundt. Anv. synes utgå från en bet.: tjänsteförhållande, underdånighetsförhållande; jfr FÖRBINDA 6 b; anslutning till 4 d är dock äv. tänkbar] handtv. i uttr. stå i förbund, om person som efter att hava genomgått lärlingstiden tagit anställning hos en annan mästare (eg. — under skråtiden — en som var medlem av handtvärksämbetet) för att där, fortfarande i en mera bunden ställning än gesällen, ytterligare utbilda sig i yrket, till dess han kan avlägga gesällprov o. bli förklarad för en ”fri” gesäll. Lärlingen stod i förbund hos mästaren i 3 år: hade kost och fri tvätt, men ingen lön. Hörlén GSed. 215 (1914).
6) [anv. säkerligen utvecklad ur 4] sammanslutning, förening, sällskap; gärna med bibegrepp av innerligare sammanslutning än som innebäres i orden förening l. sällskap.
a) abstr.; numera bl. i uttr. i förbund med, i förening med. I ere begärendes göra och stadfeste ofver menighe Sveriges rikes almoghe et venligit och kärlighit förbundt, som af aller hafver varit i Sveriges rike. RA 1: 5 (1522). Thet (är) farligit at sättia sig i förbund, i handel och sälskap med the ogudacktige. Spegel Pass. 264 (c. 1680). Hvad är det sköna, / om ej med något himmelskt i förbund? Tegnér (WB) 9: 14 (1840). Förbundet mellan de särskilda träcellerna upplöses, och dessa likasom borttvättas eller bortsköljas. TT 1872, s. 158. Hunger i förbund / med vidrigt mörker snart skall göra honom spak. Risberg Aisch. 56 (1890).
b) konkret; ofta ingående i det namn som en förening givit sig l. elliptiskt för ngn sammansättning; särsk. benämning på sammanslutning av högre ordning (som omfattar en grupp föreningar l. sällskap); stundom (i sht i högre stil) allmännare l. bildl.: krets, skara, flock. Götiska förbundet, benämning på ett fosterländskt sällskap i Stockholm 1811—24 (1844). Svenska förbundet för fysisk fostran (stiftat 1913). Ännu en sång af edra sånger höjen, / I fordna svanor! — Tiger ert förbund? Wallin Vitt. 1: 30 (1808; till Gustav III:s skalder). I ädla fruars krets och Riddares förbund / Höll Grate här sitt hof. Stagnelius (SVS) 3: 139 (1822). De himmelska förbunden. Ps. 1819, 167: 2. Den qvarlefva, som ännu efter exilen fanns af Propheternas förbund. Agardh ThSkr. 1: 27 (1842, 1855). Vårt Göthiska Förbund skulle svara mot de gamles Fosterbrödralag. Iduna 11: 72 (1845). Bakterierna äro ofta förenade i förbund. Sundberg Mikroorg. 27 (1895). (Sång-)Föreningarna sökte även sammansluta sig i allmänna förbund för anordnandet av musikfester. Norlind AMusH 647 (1921). — jfr AGRAR-, ASSURANS-, AURORA-, BONDE-, BOKHANDLAR(E)-, BRÖDRA-, CENTRAL-, DOMS-, ELEV-, FOLKHÖGSKOLE-, FACK-, FREDS-, INDUSTRI-, KAMRAT-, KRIGAR(E)-, KULT-, LANDTARBETAR(E)-, MURAR(E)-, MYNT-, ORDENS-, SKALDE-, SKYTTE-, SYSKON-, TROS-, UNGDOMS-, VÄN-FÖRBUND m. fl.
Ssgr (i allm. till 4): FÖRBUNDS-AKT. handling l. urkund varigm ett förbund upprättas. Efter .. rådplägningarna uprättades en förbundsAct, hvilken ingendera af Konungarne underskref. Celsius G1 2: 189 (1753). särsk. om Nationernas förbunds grundlag; jfr PAKT. SFS 1920, s. 1645. —
-ANGELÄGENHET~00102 l. ~00200. särsk. till 6 b; vanl. i pl. —
(4 e) -ARK(EN). benämning på den i templets (tidigast tabernaklets) allraheligaste uppställda kista i vilken lagens tavlor förvarades, förbundets ark, vittnesbördets ark; äv. bildl. Lind (1738). Låt icke heller din förbundsark, som är din helga kyrka och församling, varda nederbruten. Thomander 1: 472 (1841). —
-ART. (†) för (dem som äro i) förbund passande skick l. beteende. GR 17: 599 (1545). Theris venlige nåborskap och förbundz arth. Därs. 23: 424 (1552). —
-AVSLUTNING~020. —
(4 e) -BOK(EN). [jfr 2Mos. 24: 7] teol. benämning på 2Mos. 20: 22—23: 33, som numera jämte ”Dekalogen” anses vara de äldsta lagsamlingarna i moseböckerna. 2NF 7: 1161 (1907). —
-BREV. (†)
2) till 4 d. Förbundz breff, emellan Echta folk. AJGothus ThesEp. 3: 105 (1619; om inbördes testamente). —
-BRODER. förbundsmedlem.
1) till 4: bundsförvant, allierad, förbunden. 1Mack. 8: 20 (Bib. 1541). Hans Maj:t och dess höga Förbunds-bröder. Nordberg C12 1: 491 (1740). Österrike-Ungern är benäget att tillmötesgå sin förbundsbroder äfven i fråga om handelsfördragen. PT 1904, nr 82 A, s. 2.
2) till 6 b. BrefNSkolH 97 (1810; om medlem av Auroraförbundet). Tegnér (WB) 6: 31 (1829; i fråga om Götiska förbundet).
3) (föga br.) i allmännare bet.: förbunden broder, svuren broder; kamrat. Demetrius screff til Ionathan, .. at han hans förbundzbrodher wara skulle. 1Mack. 10: 6 (Bib. 1541). (För) Dieffwlen .. är .. intet swårt at föra sina Förbundz bröder och systrar vthi wädhret. L. Paulinus Gothus Ratio 245 (1633). bildl. Motstånd mot socialismen och dess förbundsbroder radikalismen. VL 1904, nr 243, s. 2. —
-BRODERSKAP—00~2 l. ~200. (-broder- 1749. -bröder- 1626. -brödra- 1832) (tillf.) The Romares wänskap och Förbundzbrödherskap til at bekomma war all theras begäran. Schroderus Liv. 897 (1626). Carlstedt Her. 1: 46 (1832). —
-BRYTARE.
1) (†) till 3, 4 d: avtalsbrytare, löftesbrytare. Om ni .. kommer en minut efter den bestämda tiden, så skall jag anse er för den mest genomdrifna förbundsbrytare. Hagberg Shaksp. 6: 374 (1849).
-DAG. särsk. [efter t. bundestag] benämning på representationen inom Schweiziska edsförbundet resp. Tyska förbundet. KrigVAH 1826, s. 13. Svedelius StatsrAnsv. 202 (1856). —
(6 b) -DIREKTION. —
(4 a) -DISTRIKT. [jfr fr. district fédéral. I Amerika synes benämningen från början ha varit the District (of Columbia)] inom vissa förbundsstater (tidigast, 1791, i Nordamerikas förenta stater), benämning på ett visst, begränsat område som är säte för den gemensamma förbundsstyrelsen o. styres omedelbart av denna. Sörensson Palmblad LbGeogr. 224 (1854). —
-FOLK. särsk. till 4 e; i sg. best., om judafolket. Det gamla förbundsfolket. Melin Pred. 1: 76 (1844). —
-FURSTE. särsk. (föga br.) furste som tillhör ett förbund (en förbundsstat). Schroderus Os. III. 2: 32 (1635). Fryxell Ber. 2: 262 (1826). TT 1895, Allm. s. 39. —
-FÖRDRAG. fördrag varigm ett förbund ingås l. stiftas. Preussen ansåg förbundsfördraget icke vidare bindande, men förklarade Tyska Förbundet uplöst. Svedelius Statsk. 2: 255 (1868). —
-FÖRFATTNING.
1) till 4: författning för ett statsförbund l. en förbundsstat. Strinnholm Hist. 1: 125 (1834). Svedelius Statsk. 4: 132 (1869).
2) till 6: form l. författning för sammanslutning mellan personer (till ett samhälle l. samfund). Afzelius Sag. VIII. 2: 105 (1857; i fråga om skråväsendet). Den demokratiska förbundsförfattning, som var Sveriges äldsta statsform. NF 2: 856 (1877). —
-FÖRPLIKTIG. (†) förbunden. Cronan Franckrijke medh thes edsworne Förbundz Förplichtige. NuclPacis 1643, s. A 2 a. —
(4 a) -FÖRSAMLING. (sammanträde av) de samlade ombuden för ett förbund; särsk. i sg. best., benämning på representationen i Schweiz o. (förr) i Tyska förbundet samt i Nationernas förbund. Dalin (1852). Ætolernas gemensamma angelägenheter afgjordes på en förbundsförsamling .. i Thermon. NF 1: 189 (1875). (Förbundsakten för Nationernas förbund) kan ändras genom enhälligt beslut af förbundsförsamlingen. 2NF 37: 703 (1925). —
-FÖRVANT. [jfr ä. d. forbundsforvant] (†) = -BRODER. GR 15: 512 (1543). (Djävulen) vppenbarar sina Förbundz förwanter (tillkommande ting). L. Paulinus Gothus Ratio 230 (1633). Dryselius Monarchsp. 391 (1691). —
-HANDEL. (†) underhandling om förbund; förbundsfördrag. Tegel G1 2: 24 (1622). Schroderus Os. III. 1: 169 (1635). —
-HANDLING. (†) förbundsfördrag. GR 22: 183 (1551). En defensiv förbundshandling mellan Armenien .. och Thessalien. Leopold 6: 97 (1803). —
(4 a) -HJÄLP. hjälp av bundsförvanter; i förbundsfördrag bestämd hjälp. GR 13: 161 (1540). Leopold 5: 320 (c. 1804). —
-KNOP. (†) om förbund uppfattat ss. en sammanhållande knut. Skulle och sielffa Allexander en sådan förbunds knop ike wplösse kunne. Ekeblad Bref 1: 114 (1652; rättat efter hskr.). —
(6 b) -KRETS. den krets som medlemmar av ett förbund utgöra; inom vissa förbund, benämning på underavdelning av ett förbund. Atterbom (1847) hos Elgström o. Ingelgren VII (i fråga om Auroraförbundet). Lokalafdelningar (av Fredrika-Bremer-förbundet), s. k. förbundskretsar. 2NF 35: 1037 (1923). —
-LAND. land som står i förbund med ett annat, förbundet land; land som tillhör ett statsförbund. Ling i SAH 16: 17 (1835). Frankrike, detta Sveriges gamla förbundsland. Böttiger i SAH 52: 166 (1876). —
(4, 6 b) -LEDAMOT~002, äv. ~200. (numera mindre br.) förbundsmedlem. Lind (1749; under bund-genosz). Carlstedt Her. 3: 336 (1833). Hammarsköld .. vill bli bundsförvandt, ej förbundsledamot. Hjärne DagDrabbn. XCIX (1882; i fråga om Auroraförbundet). —
-MONARKI. statsförbund l. förbundsstat i spetsen för vilket (vilken) står en monark. Förbundsmonarkien Tyska riket. Carlson 2Skolgeogr. 1 (1887). —
(4 a, 6 b) -MÖTE. möte l. sammanträde av förbundsmedlemmar; äv. konkret, ss. benämning på representationen för vissa förbund. VittAH 19: 295 (1850; i fråga om hanseförbundet). SFS 1903, Bih. nr 69, s. 2. —
-OFFER. offer vid ingående av förbund. Eneman Resa 2: 38 (1712). Både hos Hebréer och Phœnicer användes lammet som försonings- och förbundsoffer. Nilsson Ur. 2: 170 (1865). —
-OMRÅDE~020. område som tillhör ett statsförbund; äv. = -DISTRIKT. Svedelius Statsk. 2: 263 (1868). —
(4 e) -ORD. [jfr 2Mos. 34: 28, 2Krön. 34: 31] (†) L. Paulinus Gothus ThesCat. 243 (1631). Säll ären I, om dessa högsta sanningar .. blifwa Eder förbunds ord emellan Eder Gud och Eder! Tessin Bref 2: 82 (1754). —
(4 a) -REGERING. styrelse för en förbundsstat. Weste (1807). LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 243 (i fråga om Schweiz). —
(4 a) -REPUBLIK. förbundsstat med republikansk styrelseform. Sydamerikanska förbundsrepubliken Argentina. NF 2: 1295 (1878). 2NF 20: 592 (1914; om Nederländerna 1581—1795). —
(4 a) -RÅD. titel på styrande korporation resp. på viss del av representationen i vissa förbundsstater samt i Nationernas förbund. Förbundsrådet (i Schweiz) har beslutat att sammankalla de lagstiftande Kamrarne. Viborg 1857, nr 1, s. 1. —
-SKRIFT. särsk. (†) skrift varigm personer ömsesidigt förbinda sig med varandra l. förbinda sig till ngn prestation gent emot varandra. HärnösDP 1661, s. 35. Denna förbundsskrift undertecknades sedan af större delen officerare vid finska regementena. Adlerbeth Ant. 1: 43 (c. 1792; om Anjalaförbundsakten). —
(4 a) -STAD.
1) stad som är medlem av ett förbund, förbunden stad. Alle Förbundzstäderne vthi Switzerland. Schroderus Os. III. 1: 59 (1635). NF 17: 1362 (1893).
2) stad som lyder omedelbart under förbundsstyrelsen i en förbundsstat. De förenade Nordamerikanska staternas förbundsstad (fœderal city) Washington. AJourn. 1814, nr 281, s. 3. —
-STAT.
1) stat som är medlem av ett förbund (äv. av ett statsförbund), förbunden stat. KrigVAH 1826, s. 14. (Aristides) fick bestämma, hvad hvarje förbundsstat skulle betala till den gemensamma krigskassan. Boëthius HistLäsn. 1: 142 (1895).
2) statsvet. stat som utgör en förening av flera icke suveräna stater med gemensam författning o. gemensam styrelse; jfr STATS-FÖRBUND. Boström Statsl. 44 (1859). Sitt inträde i historien har förbundsstaten gjort genom den nordamerikanska unionens uppkomst. 2NF 26: 1035 (1917). —
-STRIDIG. som strider mot det ingångna förbundet. (Gustav Vasa) besvärade .. sig öfver Danmarks förbundsstridiga förfarande. Strinnholm Vas. 3: 121 (1823). —
(4 a, 6 b) -STYRELSE. konkret. Svensén Jord. 382 (1886). Förbundsstyrelsen (för Svenska arbetarförbundet) har sitt säte i Stockholm. 2NF 27: 955 (1918). —
-SYSTEM. SC 3: 40 (1822). Sverige, .. stadt i den farliga öfvergången från ett gammalt förbundssystem till ett nytt. Carlson Hist. 3: 185 (1874). —
-TECKEN.
1) i allm.: tecken l. märke som utmärker förbund med ngn, tillhörighet till ngt visst förbund l. dyl.; äv. bildl. (Häxan) bär Sathans vthtryckelige märke och förbundztecken opå sin kropp. BtFinlH 2: 264 (1666). Rättrogenheten blef dessa församlingars förbundstecken. Strinnholm Hist. 3: 122 (1848). Heidenstam Svensk. 2: 64 (1910).
2) teol. till 4 e; äv. bildl. (Omskärelsen) skulle wara hans förbundz tekn, såsom texten lydher. LPetri 1Post. I 5 b (1555; möjl. två ord). JMatthiæ 1: 145 (1658). Rydberg Sing. 110 (1865). —
-TRAKTAT. —
-TROHET~02 l. ~20. IllSvH 4: 246 (1881). (Edessas) furstar nödgades af Pompejus att bli romarnas bundsförvanter. Deras förbundstrohet vacklade emellertid ofta. 2NF 6: 1344 (1907). —
-TRUPP. nästan bl. i pl.: av bundsförvanter uppställda trupper; trupper som ett förbund uppställer. KrigVAH 1826, s. 24. —
-VÄN. (numera föga br.) förbunden vän; äv. om bundsförvant; jfr -BRODER; äv. bildl. 2RARP I. 2: 196 (1720). Solen .., / Månens förbundsvän. Atterbom Siare 1: 4 (1841) [efter isl. sinni mána]. Västgoterna .. erkände den östromerske kejsarens öfverhöghet och kallades hans förbundsvänner. Rydberg KultFörel. 3: 319 (1886). —
(4 a, 6 b) -ÄRENDE. —
Spoiler title
Spoiler content