publicerad: 1935
KISTA ɟis3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er G1R 7: 241 (1531), Wallenberg (SVS) 1: 44 (1764)); förr äv. KIST, f.
Ordformer
(ki(j)sth 1539. kist(h)- 1524 osv. kijst(h)- 1538—1725 (: Kijste bänck). kiest- 1678. kyst- 1539 (: pryss kyster)—1626. — -ta 1530 (oblik form) osv. -te 1524—1621; jfr anm. nedan. -to, oblik form 1530—1725. Anm. Ngn gg användes ännu kisto arkaiserande, t. ex. Karlfeldt FlBell. 120 (1918: i ena kisto; rimmande med Kristo); i förb. kulta kiste (se 1 c) fortlever ännu formen kiste (här uppkommen gm försvagning av kisto))
Etymologi
[fsv. kista, motsv. d. kiste, nor. o. isl. kista, mnt. kiste, holl. kist, feng. cist(e), cest, eng. chest, fht. kista, t. kiste; av lat. cista, låda, kista, skrin (för pänningar, reseffekter o. d.), av gr. κίστη, kista, korg; av ovisst urspr. — Jfr CISTERN]
1) (till förvaring av kläder, linne, pänningar o. annan lösegendom använd) avlång, fyrkantig (ofta med målade rankor o. blommor o. dyl. l. ramvärk o. fyllningar smyckad) trämöbel, i regel av ngt större höjd än bredd, med lodräta l. nedifrån uppåt ngt utåtlutande väggar o. vidfäst plant l. kupigt (ngn gg trehörnigt) lock som ledar mot den bakre långväggen, oftast med förstärkande (gärna konstnärligt utformade) beslag (vanl. av järn) i hörnen, på locket o. på sidorna, ngn gg med utdragslådor l. skåpdörrar nedtill; förr ofta (icke sällan med mer l. mindre förbleknad bet.) i sådana uttr. som hava kistorna fulla, icke hava ngt i kistan o. d. för att beteckna ngn ss. rik på ägodelar l. förmögen resp. fattig l. ”barskrapad”. Nær han ffor til fi[n]land war ha[n] en ffatig knecht men nær ha[n] ffor tedh[e]n haffde han kistoner ffulle. OPetri Tb. 54 (1525; uppl. 1929). En liten Swart Kista som ett skrin, pass allns lång. BoupptSthm 21/4 1659. 1. Skiänck med Kista under. Därs. 1675, s. 135 a (1674). Nu kommer Legohion på rättan tid i tiensten, hafve då sin kista och kläder med sig. PH 5: 3414 (1752). Exelence Wrangel önskar sig på Landet men har intet så mycket i kistan att företaga resan. CAEhrensvärd Brev 1: 228 (1793). Under förlofningstiden hade Caroline i kistor samlat linne, som gummorna på Vanåsgodset väfde. De Geer Minn. 1: 126 (1892). I södra och västra Sverige har kistan ända fram till nutiden bibehållit sin ställning som den viktigaste förvaringsmöbeln. Erixon Möbl. 2: LIV (1926). Byrån ersätter närmast kistan, sedan denna blivit omodern. Därs. LX. — jfr BOK-, BÄNK-, DRAG-, EK-, FURU-, FÄLT-, HALV-, KASSA-, KLÄD-, MUNDERINGS-, PACK-, PÄNNING-, ROT(E)-, SJÖMANS-KISTA m. fl. — särsk.
a) (förr) i fråga om offentlig myndighet l. ämbetsvärk o. d., i uttr. stadens, landets, häradets, kyrkans kista o. d.: kista vari en stads privilegiebrev, en stads l. ett landskaps sigill, en domstols dombok, rättshandlingar, diverse kontanta medel o. d. förvarades l. vari kyrkförsamling förvarade kyrkans värdehandlingar, inventarieförteckning, pänningmedel o. d.; äv. om kista för upptagande av bidrag (”offer”) till de fattiga; stundom närmande sig till l. övergående i bet.: kassa. Mark. 12: 41 (NT 1526; om offerkista). The borgare aff Iericho skulle .. vppehållet honom (dvs. tiggaren) aff then almenneliga kistona. PErici Musæus 1: 185 a (1582). Samma dagh kom stadzssenns signethe in på rådhussith och lagdis i stadzssenns kistha. SkrGbgJub. 6: 130 (1589). Lagförsl. 432 (c. 1606; om häradskista). (Prästen skall) vtaff the Fattighas Kista, och Gemene Almoser .. någhot tildele them (dvs. medellösa sjuklingar). L. Paulinus Gothus Pest. 98 a (1623). Herr Olof .. hade på then tijd haft nycklarne til Sochnens kista hender emellan. Sahlstedt Tuna g 2 a (i handl. fr. 1632). Samma bref schall Gulich lefrera Jn vthj Landzens kijsta. ÅngermLandstingspr. 30/12 1643, fol. 59. Hwar Kyrckia .. skal hafwa en, eller ther så behöfwes, flera Kistor, med Try Låås, ther uti Kyrckiones Egendom .. skal blifwa förwarat. Kyrkol. 26: 8 (1686). Christna Kyrkans Inkomster bestodo endast af frivillige gåfvor (Oblationes) som hvar Sön- och Högtids-dag offrades på Altaret; men sedan månatligen lefvererades i Kyrkans kista. Eberhardt AllmH 2: 366 (1768). — jfr FATTIG-, HÄRADS-, KAPELLS-, KYRK(O)-, LANDS-, OFFER-, RÅDHUS-, RÅDSTUGU-, SOCKEN-, STADS-KISTA.
c) bildl. i förb. kulta kiste, se KULTA.
2) likkista (av trä, stundom bly l. zink); äv. i utvidgad anv. om sarkofag (av sten), ävensom (arkeol.) om grav av stenhällar (från sten-, brons- l. järnåldern l. den äldre medeltiden) l. av tegelsten (från medeltiden). 1Mos. 50: 26 (Bib. 1541). Det Kongl. Liket sveptes, och lades uti en med broderat svart Sammet präktigt öfverklädd Kista. PH 5: 3080 (1751). På Gottland, äro uti kistor af kalkstens-flisor, inom de många stenkumlen, .. funna svärd, stridsyxor, stenknifvar (m. m.). 2VittAH 13: 213 (1830). Under kristendomens första tid begrofvos de döde ofta i kistor bildade af kantstående hällar och täckta med hällar. Hildebrand KyrklK 145 (1875). Man hade .. öppnat Karl XII:s kista. Siwertz JoDr. 216 (1928). — jfr BLY-, EK-, GRAV-, HÄLL-, LIK-, MARMOR-, TRÄ-, ZINK-KISTA m. fl.
3) i allmännare anv.: (större) låda l. lår. Sågägare hålle .. kistor eller annan lämplig inrättning, deruti sågspån samlas och hindras att i vattendraget nedfalla. SPF 1851, s. 137. — jfr AMMUNITIONS-, BRÖD-, DYNG-, GÖDSEL-, HACKELSE-, HAVRE-, RAKET-KISTA m. fl. — särsk. [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (i fackspr., särsk. handel.; i sht förr) låda l. lår (av trä) av viss, efter varuslag m. m. växlande storlek, använd till förpackning av åtskilliga varor, t. ex. fönsterglas, spik, tändstickor, tobak; benämningen äv. använd ss. enhet vid försäljning i parti av dylika varor. En kijsth medh rødhe faatt. TullbSthm 1539, s. 38 a. Tre Små kiister medtt glass ther vdj 36 Sintener för 3 marck hwar Centener. Därs. 11/7 1543. Then som handlar i gross, må ej sälja utan .. hela kistor eller packor, vål, dussin och skocketals, såsom vahran är til. HB 4: 1 (Lag 1734). Sådan Präss-Tobak, som i kistor til andra Städer ankommer. PH 6: 4755 (1758). Om man köper hela kistor, så erhålles spiken för billigaste priset. Rothstein Byggn. 547 (1859). En ”kista”, (= handelsenheten), d. v. s. 50 gross, 7,200 askar, tändstickor af ”vanligt format”. TT 1896, K. s. 18. Färgämnet (dvs. indigon) var förpackat i omsorgsfullt järnbandade lådor, som kallades kistor. Sahlin SkånFärg. 169 (1928). jfr GLAS-, SOCKER-, TE-, TOBAKS-KISTA m. fl.
4) (i sht i fackspr.) om åtskilliga föremål som till formen mer l. mindre påminna om kistor l. lådor l. lårar. Weedh Grossendoor gjordes en stor Travers ell:r Kista inan för Porten främbst i gaatan, den med Jordh fyltes så intet fienden medh någon Canon kunde Speela lengst gatan. KKD 12: 339 (1704). Milstolpar voro af Trä med en kista kringbygde hvaruti lös sten var inkastad. BtVLand 2: 30 (1760). JernkA 1820, s. 77 (om bälgkista). Ett Flygelfortepiano med Wiener-mekanik och 6 pedaler; kistan af Mahogeny. VexjöBl. 1839, nr 13, s. 3. Uppfordring (i gruva) i lodräta schakt och i sänkningar medelst kistor (burkar) och tunnor. JernkA 1894, s. 344. Man gjorde (vid brunnsgrävning) en grop och nedsatte i den en meterhög, knuttimrad kista. Fatab. 1930, s. 194. — jfr BÄLG-, LUFT-KISTA. — särsk.
a) lådformigt överrede på vagn, kärra l. släde. 2 Långslädar med kistor och skaklor. BoupptSthm 1675, s. 1399 b. 1 Steg Kiärra 1 Dito med Kista. Därs. 1683, s. 221 a (1682). PH 5: 3058 (1750). Arbetsvagnarna äro vanligen försedda med två slags öfverreden: ett tätare — korg, kista, skrof, råder — .. samt ett med stegar — skrinda. LB 4: 464 (1907).
b) landt. i hackelsemaskin: lång, upptill o. baktill öppen låda vari halm (o. annat foder) som skall skäras till hackelse lägges; äv.: hackelsemaskin. LB 4: 435 (1907). Andra .. skuro hackelse i kistan. Suneson GGrund 60 (1926). — jfr HACKELSE-KISTA.
c) tekn. med sten fylld timring av trä l., i senare tid oftare, med betong fylld liknande inrättning av järn som vid bro-, damm- l. kajbyggnad o. d. nedsänkes i vattnet för att bilda grunden för bropelare l. stöd för damm l. flottbom o. d. Ambrosiani DokumPprsbr. 11 (i handl. fr. 1673). Bryggor, som äro gjorde på timrade kistor. VetAH 1762, s. 149. Rothstein Byggn. 366 (1859). Man bestämde sig för att utföra dammkroppen af timrade kistor. TT 1901, V. s. 28. (Arbetet med brobyggnaden har) fortskridit så pass långt att landfästen och kistor för pelarna äro i det närmaste färdiga. NDA 1914, nr 126, s. 1. HbSkogstekn. 314 (1922). — jfr BRO-, LED-, STEN-, STÄLL-, SÄNK-, TIMMER-KISTA m. fl.
d) fisk. av störar l. spjälor byggt, huvudsakligen för fångst av lax o. ål avsett, fast fiske som genomströmmas av vatten. Martius. .. Går Åålen till i Kistan. Brahe Oec. 90 (1581; uppl. 1920). Laxen fångas på mångahanda sätt och vis, såsom med serdeles bygda Lax-hus och kistor uti strömarna (osv.). Schultze Fisk. 68 (1778). Ålfisket bedrifves dels med kistor och dels med långref och krok. LAHT 1886, s. 23. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 86 (om laxkista). — jfr LAX-, ÅL-KISTA.
e) (i sht förr) jäg. holk (se HOLK, sbst.1 1 d β). Keyland NordMJakt. 5 (1911). (Rävarna) jagades in i stengryt samt fångades därefter i kista. Knöppel SvRidd. 185 (1912).
f) metall. av eldfast sten l. tegel murat rum för framställning av brännstål. JernkA 1818, 1: 28. Merendels äro stålugnarne för flamma byggde med trenne kistor i bredd, som på en gång upphettas från samma eldstäder. Almroth Kem. 534 (1834). TT 1898, K. s. 46.
g) landt. tröskloge, tröskgolv, logkista. Loge af timmer, stolpar och balkvirke .. afdelad i två kistor med rensloge emellan samt tre golf. PT 1910, nr 274 A, s. 4.
5) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. dan. o. mnt.] (numera bl. ngn gg arkaiserande) häkte, fängelse; äv. om ”dårkista”. Alla bergxmen som gruffuona bruka. skole holla ena kisto wid magte wäll förwaratt mett tilbörligh jern. ther ogerningxmen skolo förwaras vtj. G1R 7: 140 (1530). (Hälsingarna) hade .. kastat Nils Jönson i Kijstan, som til them war sänd för Höfwitzman. Widekindi G2A 7 (c. 1676). Den hvilken under påstående Blåsning beträdes .. med Dryckenskap, .. pliktar .. 3 och 1/3 Riksdaler Specie, som Förbuds Brott, och kommer derofvanuppå, att sitta natt och dag i kistan. Johansson Noraskog 1: 100 (i handl. fr. 1785). Förmodligen fanns i källarevåningen (av rådhuset) stadens kista eller häkte. Hildebrand Medelt. 1: 440 (1884). Så blev mor då slutligen förd till häradets kista, en grop, övertäckt med ett galler. Heidenstam Svensk. 2: 151 (1910). — jfr DÅR-, HÄRADS-, STADS-, TJUV-KISTA.
6) [utvecklat ur 4; eg. benämning på ett rymdmått, utgörande tio ”snesar” l. tredjedelen, senare (jfr KIST-LAND) hälften av en ”spann”] (i Dalarna, förr) ytmått betecknande så stort jordområde som kunde besås med en tredjedels ”spann” säd. Thulin Mant. 1: 110 (1890; efter handl. fr. 1588).
Ssgr (i allm. till 1): A: KIST-BESLAG. (kist- 1885 osv. kiste- 1672—1775) beslag (av järn) på kista; jfr BESLAG I 1 b α. BoupptSthm 1672, s. 198 b. 2NF 26: 17 (1917). —
(4) -BLÅSVÄRK~02, äv. ~20. bärgv. Masugnen får bläster från ett kistblåsverk. JernkA 1825, 1: 254. —
-BLÅTT, n. [efter t. kastenblau] färg. vid tygtryck användt indigoblått av viss färgnyans (liknande den förr vid målning av kistor mycket vanliga). UB 5: 530 (1874). WoJ (1891). Klint (1906). —
-BORD. (kist- 1912 osv. kiste- 1908—1919) (förr) bord med kist-, skänk- l. skåpformig underdel; jfr BORD-KISTA. Fatab. 1908, s. 210. Erixon Möbl. 2: XIV (1926). —
-BOTTEN. (kist- 1619 osv. kiste- 1525 — c. 1750. kisto- 1531—1711) särsk.
1) till 1; särsk. (vard., numera vanl. mer l. mindre oeg. o. bildl.) i uttr. lägga l. samla o. d. (pängar osv.) på kistbottnen, spara ihop pänningar, samla förmögenhet (ofta med bibegrepp av att den icke göres räntebärande), ha pängar osv. på kistbottnen, ha ”en samlad styver”, ”icke vara barskrapad”. G1R 2: 4 (1525). På then tijdhen war icke mykit på kisttobotnen ther mann itt slijkt örligh med föra kunde. Därs. 7: 240 (1531). Ju mera du kan lägga på kistbotten, desto mindre behöfver du sucka öfver tunga utlagor. Posten 1769, s. 471. Rusthållaren samlade mer och mer på kistbotten. Hedenstierna Bondeh. 29 (1885). Gott var det att ha en slant på kistbotten, då vintern kom. Sparre MasJ 143 (1922).
-BREV. (kist- 1891 osv. kiste- 1847—1931) (förr) enkelt o. konstlöst, ofta färglagt träsnitt med ämne av bibliskt l. historiskt l. allegoriskt innehåll o. avsett att pryda innersidan av kistlock; jfr JUL-ARK, -BREV 2, -PAPPER. NVexjöBl. 1847, nr 49, s. 4. De här i Sverige från 1700-talets slut till 1800-talets midt mycket vanliga och omtyckta kistebrefven eller jularken, hvaraf en mängd, tryckta i Jönköping och Borås, finnas i Nordiska Museets samlingar. Fatab. 1914, s. 74. Pigorna öppnade sina grannt målade kistor med .. de vackra kistebreven som voro fastklistrade inne i locket. Bendz Landsv. 36 (1916). SvKulturb. 9—10: 78 (1931). —
-BÄNK. (kist- 1659 osv. kista- 1546. kiste- 1615—1916) (förr) till ligg- o. sittplats använd, väggfast l. lös, kistformig bänk med l. utan ryggstöd o. med lock (fritt l. rörande sig på gångjärn); äv. om dylik ligg- l. sittplats som utgjordes av en öppen låda fylld med (jord o.) halm o. täckt med bonader o. hyenden. Skråordn. 320 (1546). 1. Kist benk med wänstohl (dvs. en lös kistbänk med ryggstöd som kan slås om från bänkens ena sida till den andra). BoupptSthm 1673, s. 450 b. 2 st. lösa Kiste Bänckar i Stugan. BoupptVäxjö 1748. Landsm. VIII. 2: 9 (1891). I södra delen av landet ha stugorna allmänt varit försedda med lådformiga kistbänkar, vilka ännu i mannaminne tjänstgjort som sängar. Erixon Möbl. 1: X (1925). —
(4 c) -DAMM, r. l. m. tekn. Kistdammen, gjord af timrade kistor och med dammbockar af järn. TT 1901, V. s. 16. —
(4) -FÖRESTÄLLARE~00200. artill. föreställare med särskilt överrede (kista). Billmanson Vap. 78 (1880). —
(2) -GRAV, r. l. f. arkeol. kistformig grav av stenblock, stenhällar, tegel l. trä. 2NF 23: 1428 (1916). Fornv. 1932, s. 161. —
(1, 2) -HANDTAG~02, äv. ~20. (kist- 1679 osv. kiste- 1675—1775) BoupptSthm 1675, s. 949 a, Bil. JernkA 1868, s. 38. —
-KAMMARE. (kist- 1888 osv. kiste- 1880—1925) (i sht förr) i hus med äldre inredning: ofta intill (stor)-stugan gränsande, mindre rum med längs väggarna ställda kistor vari kläder, linne o. d. förvara(de)s, ”kistehus”. Moran gick med honom (dvs. friaren) ut i kistekammaren och visade dotterns hemgift. Wigström Folkd. 1: 276 (1880). Ett boningshus .. inredt till 3 rum, 2 förstugor, kistkammare och kök. PT 1904, nr 102 B, s. 2. Erixon SkansenKultH 84 (1925). —
(4 a) -KÄRRA. (kist- 1672 osv. kiste- 1567—1673) ArkliR 1567: 9 (1567). Gästgifvare .. böra .., i stället för de nu brukliga trånga och bakstjelpande kistkärror, kunna emot en skälig lega betjena mindre förmögna Resande med lätta .. Postkärror. LBÄ 16—17: 98 (1798). Holmberg Artill. 3: 219 (1883). —
(6) -LAND. [jfr med avs. på bildningen KAPP-, SKÄPP-, SPANN-, TUNNLAND] (förr) (åker)ytmått i (övre) Dalarna, innehållande 3.600 kv.-alnar, motsv. ett halvt ”spannland” l.10 ”snesland”. Broman Glys. 1: 10 (1726). Her i Dahla-orten (är) .. i bruk komit, at jord-rekningen inretta, antingen, som i öfra Dahllaget skier, efter så kallada Kistland, eller som i vår ort, efter Spannland, Snesland och Bandland. Sahlstedt Tuna 98 (1743). Falkman Mått 1: 273 (1884). —
-LOCK, n. (kist- c. 1695 osv. kiste- 1586—1901) särsk.
1) till 1. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 45 (cit. fr. 1586). Jag målat bönders väggar / och kullors kistelock, / all vårens blom och häggar, / all Edens lustgård ock. Karlfeldt FridLustg. 141 (1901).
2) till 2. ConsEcclAboP 500 (1661). Då kistlocket påskrufvas. Lagerlöf Drottn. 255 (1899). Siwertz JoDr. 216 (1928). —
-LÅDA, r. l. f. (kist- 1738 osv. kiste- 1692) liten låda upptill (närmast under locket) i ena ändan av en kista, ”kisteläddika”. VRP 1692, s. 707. Wigström Folkd. 1: 120 (1880). Klint (1906). —
-LÅS. (kist- 1650 osv. kiste- 1571—1913) TullbSthm 7/5 1571. Almroth Karmarsch 631 (1839). RedNordM 1929, s. 8. —
-LÄGGA. (kist- c. 1700 osv. kiste- 1699—1716) (föga br.)
1) till 1: lägga (pänningar) i kista; nästan bl. i p. pf. En kistlagd penning är en aldeles onyttig vara både för ägaren och samhället. LBÄ 33—35: 92 (1800).
2) till 2: lägga (avliden person) i likkista. VDAkt. 1699, nr 236. Den (i kolera) döde kistlägges af samma personer, som under sjukdomen skött den aflidne. SPF 1831, s. 201. Bengts Fäd. 164 (1921). —
-LÄRK, r.; best. -en; pl. -ar. [senare ssgsleden (sv. dial. lärk), urspr. samma ord som LÄDDIKA, har utvecklats ur ett äldre lädhika, sidoform till fsv. ladhika (liksom BURK ur fsv. budhker m. fl.)] (starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter) kistlåda, ”kisteläddika”. (Pänningarna) lågo .. räntelösa i kistlerken. Carlén Köpm. 2: 302 (1860). SvTyHlex. (1872). —
-MAKARE. (kist- 1738 osv. kiste- c. 1580—1755. kisto- 1538—1579) [jfr t. kistenmacher] VarRerV 13 (1538). EkonS 2: 263 (1897). —
-NAGEL. (kist- 1856—1903. kiste- 1888) [sv. dial. (Västergötl.) kistenagehl (Hof DialVg. 169 (1772; om böld))] särsk. (bygdemålsfärgat, numera föga br.) bildl.: (spik)böld. Rääf Ydre 1: 120 (1856). (En havande kvinna bör undvika) att sitta på en kista med jernnaglar i, ty då får barnet kistenaglar. — Samma blir förhållandet, om hon stöder sig mot en kyrkdörr med sådana i. Sundblad GBruk 149 (1888). 4GbgVSH V—VI. 4: 101 (1903). —
(4) -NOT. (†) mus. avlång, fyrkantig not av två takters tidsvärde (i fyrafjärdedelstakt), dubbel helnot. Vogler Clavérsch. 10 (1798). Höijer (1864). —
(4) -PIPA, r. l. f. (förr) jäg. å jaktgevär av äldre typ: pipa vars bakre del är fyrkantig. Brummer 42 (1789). Bergström HbJagtv. 73 (1872). Alm VapnH 181 (1927). —
(2) -RÖR. (kist- 1845—1852. kiste- 1862—1863) (numera föga br.) arkeol. rör l. röse av kullersten som höljer en kistformig grav av stenhällar. Holmberg Bohusl. 3: 36 (1845). Nilsson Ur. 2: 73 (1862). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 21 (1863). —
-SAL. (kist- 1572. kiste- 1564) (förr) jfr -KAMMARE. En pärlestickere benempd Jacob .. hwilken som hadhe stigitt öffwer taken här vpå Stocholms slott och slagett vp en döör vpå kijstesalen, ther hertugh Johans, fwrstinnens och theris tiänares tingesth war inne, och stuledt ther vtur en kiste .. tw sölff stop, en sölff dagertt .., ett flugels bånet (m. m.). HH XIII. 1: 131 (1564). HB 1: 192 (1572). —
(4 a) -SLÄDE. (kist- 1807. kisto- 1636) (†) BtÅboH I. 8: 207 (1636). Andra (slädar) likna kistor, som hvila på medar ... Dylika kist-slädar nyttjas i synnerhet af Helsingar, då de resa med sina producter till marknaderna i Hedemora och Upsala. Stiernstolpe Arndt 1: 28 (1807). —
-STOL. (förr) stol med inbyggd underdel, använd som kista o. stundom försedd med lock. Wistrand NordMAllmog. 54 (1909). Erixon Möbl. 2: XLVII (1926). —
(1, 3 slutet) -TALS, adv. Citroner både kist- och hundrade-tals til civilt pris. DA 1793, nr 249, s. 3 (i annons). —
(3 slutet) -TOBAK. (†) Den prässade Tobaken, som inpackas i kistor, och, i anseende dertil, kallas Kist-Tobak. PH 6: 4298 (1756). —
(1, 3 slutet) -VIS, sbst. o. adv. (kist- 1838—1884. kiste- 1833)
I. (†) sbst., i uttr. i kistvis, kisttals. LdVBl. 1833, nr 5, s. 4. 3 a 4 tums spik i kistvis .. till salu. Därs. 1838, nr 47, s. 4.
(4) -VÄRK, n. (förr) vattenuppfordringsvärk (paternostervärk) med lådor l. ämbar för vattnets upphämtande. JernkA 1829, Bih. s. 109. Dalin (1852).
B (†): KISTA-BÄNK, se A. —
-PÄNNINGAR, se C.
C (Anm. I ssgrna -BORD, -BREV, -BÄNK, -HUS, -KAMMARE, -LÄDDIKA, ävensom -KNAGG, -KNAST, vilka ord väsentligen tillhöra folklivsskildringar o. folkloristisk l. museal litteratur, är denna, annars numera knappast använda ssgstyp väl så vanlig som A): KISTE-BESLAG, -BORD, -BOTTEN, -BREV, -BÄNK, se A. —
-DRÄNG. (förr) manlig tjänare som hade tillsyn över kistsal l. kistkammare o. där förvarade ägodelar. ArkliR 1545: 1 (1547). VinkällRSthm 1557. —
-GODS. (†)
1) till 1: i kistor förvarade ägodelar. Isaak Hinderson (har) .. låtit köra kiste godz och tunne godz ifrå Slottet .. till sine gårdar. HSH 25: 20 (1616).
2) till 3 slutet: i kista emballerad tobakssort. Det swarta Tobak som kallas Präsze-Tobak eller Kijstegodz .. kan man tugga (ss. skyddsmedel mot pesten). Wallerius Alm. 1712, s. 40. —
-HANDTAG, se A. —
-HUS. väl urspr.: särskilt hus (på större gård) avsett till förvaring av vävnader o. kläder m. m., sedan: kistkammare. Kistehuset var själfva hedersrummet och brännpunkten för husets materiella förmögenhet. Där stodo uppradade flere eller färre kistor och skåp med inpackad lin, ull, väfnader, säng- och gångkläder m. m. Fatab. 1908, s. 210. Erixon Möbl. 2: LIV (1926). —
-KAMMARE, se A. —
-KLÄDER, pl. [jfr d. kisteklæder] (†) högtidskläder (i vardagslag förvarade i kista). SthmTb. 1597, s. 380 b. —
(2) -KLÄDNAD. (†) klädsel på likkista. Hwilken som .. inbryter sigh i kyrkia eller lijkhuuset och stiähl swepningh, kisteklädnat eller annat sådant. FörarbSvLag 4: 397 (1696). —
-KNAST. (spik)böld. ”Kisteknastar” fick barnet om modern hade rört vid beslagen på en kista. FoF 1914, s. 151. —
-KÄRRA, -LOCK, -LÅDA, -LÅS, se A. —
-LÄDDIKA. kistlåda; jfr KIST-LÄRK. Wranér Gaml. 60 (1894). Ur sekretärer och kistelädikor. Tufvesson (1918; boktitel). Bergstrand-Poulsen GMänn. 57 (1930). —
-LÄGGA, -MAKARE, -NAGEL, -NYCKEL, se A. —
(5) -PÄNNINGAR, pl. (kista- 1552. kiste- 1540—1669) (förr) böter vartill person som insatts i ”kista” blivit förfallen. Salebergz fogthen Oloff Joenson äger svara thill kiiste penninger, sacköres penninger för konungz saker. Almquist CivLokalförv. 3: 155 (i handl. fr. 1540). Kistepenningarne (vid Salbärget) angående, .. (mån I vaka däröver att) penningarne måge i Kistan werkeligen samlas, och ther under tre lås och nyklar til sina rätta usus förwaras. Bergv. 1: 250 (1669). —
-RÖR, -SAL, -VIS, se A.
D (†): KISTO-BOTTEN, -MAKARE, -SLÄDE, se A.
Avledn.: KISTA, v. (†) till 1: lägga (ngt) ned (till förvaring) i kista. Schultze Ordb. 2268 (c. 1755). —
KISTNING, r. l. f. [jfr KISTA, sbst. 4] (i fråga om ä. förh.) förkistning. Rinman (1788). Genom förtimringar, stämplar, kistningar, och förmurningar gifva grufvan bestånd och arbetarne säkerhet. EconA 1807, jan. s. 157. 2UB 5: 130 (1902).
Spoiler title
Spoiler content