publicerad: 2002
TAL ta4l, sbst.2, n. (G1R 1: 41 (1522: efftertal) osv.), möjl. äv. (†) m. (G1R 1: 137 (1523: personligh samtal), HSH 31: 460 (1662: tilbörligh tiltaall)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(taal (-hl) 1526—1747. taall (th-, -hll) 1526—1662 (: tiltaall). tael 1550 (: förtael)—1665. taell 1553 (: tiltaell)—1565. tal (th-) 1521 (: till talss) osv. tall (th-) 1521 (: tiltall)—1717 (: Talländelse))
Etymologi
[fsv. tal, n. (o. m.?); jfr fd. tal (d. tal), fvn. tal, nor. nn. tal; etymologiskt identiskt med TAL, sbst.1 — Jfr SAMTAL]
1) handlingen l. verksamheten att uttrycka sig med hjälp av ord, talande; talförmåga; sätt att tala, språk (se d. o. 6); i sådana uttr. som i tal och skrift, äv. liktydigt med: talspråk, motsatt: skriftspråk; i sg. äv. sammanfattande, om tal ss. system för kommunikation, språk (se d. o. 5); förr äv. liktydigt med: språk (se d. o. 4); äv. oeg. l. bildl. I dagligt tal. Osammanhängande tal. Ha talets gåva. Krydda sitt tal med mustiga uttryck. Direkt l. indirekt tal, direkt osv. anföring. Tina leppar äro såsom itt rosenferghat snöre, och titt taal liufflighit. HögaV 4: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: täck är din mun). Thet är the Swenskes Ähra / At the så många Tal / Så färdigt kunna lära. Skogekär Bärgbo Klag. A 4 a (1658). Gå vi nu ifrån verbet, till de öfriga talets delar, så finna vi (osv.). CGLeopold i 2SAH I. 2: 74 (1801). (K. XI) var, olik fordna svenska konungar, ingen talets man. MeddLdFörsvFörb. 1: 14 (1890). (Från språk i egentlig mening) uteslutes t. e. papegojans ”tal”. Noreen VS 1: 9 (1903). KvinnLittH 1: 336 (1981: i tal och skrift). — jfr KVINNO-, RIKSSPRÅKS-, TILL-, UT-TAL m. fl. — särsk.
a) i vissa numera obrukliga uttr.
α) hålla l. taga talet, föra resp. taga ordet, föra talet (för ngn) l. föra ngns l. ngts tal (jfr 2 b, 6 f), föra ordet (för ngn) l. föra ngns talan. Han war then frempste och ypperste jbland oss szom förde alles wåre tall. G1R 6: 206 (1529). Tå togh Herr Hindrich Horn talet igen. Widekindi KrijgH 511 (1671). Serenius (1741: holla). Så som vinden nu blåste gick det icke an att föra patriotismens tal. WESvedelius i 2SAH 55: 341 (1878).
β) komma på tal l. tals om ngt, komma på (det l. det) talet, komma att tala om ngt resp. om det l. det. RP 8: 208 (1640). RARP V. 1: 85 (1652: på thals). Huru kom han på det talet? Schulthess (1885).
δ) ge ngn gott tal, tala väl till ngn. Som han gaff oss goth tall, gaffwom wij honum goth tall ighen. G1R 2: 46 (1525).
ε) komma till tals (jfr 6 e β), komma upp till diskussion. Nær thet i framtiider kommer til talss. G1R 1: 301 (1524).
b) med tanken särskilt riktad på frambringandet av språkljuden, artikulering, uttal; särsk. i uttr. syntetiskt tal, om tal frambringat på maskinell väg; förr äv.: röst. Tå hooff han sitt taal vp och sadhe (osv.). 4Mos. 23: 7 (Bib. 1541). (Sydsvenskt sje-ljud) undvikes gärna vid vårdat tal. Danell SvLjudl. 25 (1911). Många stumma tecken, som berodde på dansk ortografi och som aldrig ha hörts i norskt tal .. ha afskaffats. 2NF 37: 839 (1925). DN 12 ⁄ 12 1985, s. 18 (: syntetiskt tal).
c) i sådana uttr. som falla, förr äv. gripa ngn i talet, förr äv. falla i ngns tal, avbryta ngn i talandet. Fall icke j mitt taal. FormPuerColl. B 5 b (1579). RARP 8: 144 (1660: grep). Berättaren och hans figurer faller varandra ideligen i talet. SvLittTidskr. 1961, s. 24.
d) i uttr. komma till tals (jfr 6 b, e β), göra sig l. sin röst hörd; äv. mer l. mindre bildl. ObjGästen 1829, nr 24, s. 3. (Historieläraren var) benägen för att låta de skilda tiderna, länderna och personligheterna själva komma till tals. ÅbSvUndH 59: 68 (1940).
2) muntligt (l. skriftligt) yttrande varigm ngn tillkännager sin åsikt l. mening o. d.; påstående l. uppgift; ofta med mer l. mindre stark verbal bibet.; i pl. förr äv. i individuell anv.: ord l. yttrande o. d.; i sht med bestämning styrd av prep. om, angivande föremålet för yttrandet osv.; äv. bildl. Högstämt l. allvarsamt l. lättsinnigt l. fagert l. dåraktigt l. oanständigt tal. Vad är detta för (ett) tal? Okuscht tall .. ther olofflig lusta pläghar effther komma. OPetri 1: 18 (1526). Monga Samaritaner .. troodde vppå honom för qwinnones taall skull som vitnadhe ath han hadhe sagt henne alt thet hon hade giordt. Joh. 4: 39 (NT 1526; NT 1981: ord). Tijn taal göra mich liffuande. Psalt. 119: 50 (öv. 1536; Bib. 1703: titt ord wederqwecker migh; Bib. 1917: ditt tal behåller mig vid liv). Effter ens mandz taal skal ingen dömas. OPetri 4: 304 (c. 1540). All Swordom (vare) alldeles .. förbuden, och sanne hwar och en sitt Tahl med Ja och Neij. StadgEed. 1687, 1: 2. Två hugg i mit lår, / Blott för mit tal. / Fan til Corpral! Bellman (BellmS) 1: 74 (c. 1771, 1790). Naturens aldrig förr bemärkta tal, / Den vishet, som de högre andar läsa, / Der vi blott njuta af naturens skönhet. Fahlcrantz 1: 57 (1835, 1863). Kant menade .. att man måste tillskriva människan fri vilja; eljest skulle allt tal om människans sedlighet vara omöjligt. Marc-Wogau FilDiskuss. 151 (1955). — jfr BARNA-, FÖRE-, GILJE-, KÄRLEKS-, LOV-, SKAM-, SKÄMT-, SMICKER-, SMÄDE-, TVE-TAL m. fl. — särsk.
a) i uttr. (ett) mörkt l. (o. numera bl.) dunkelt tal, (ett) svårbegripligt l. hemlighetsfullt yttrande; förr äv. liktydigt med: gåta. En högh ande wardt funnen j honom, Ther til förstånd och klookheet til at vthtydha drömer, rådha vppå mörkt taal, och vppenbara heemligh ting. Dan. 5: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: lösa gåtor). Ty wij see nu genom en speghel, vthi itt mörkt taal, men tå ansichte emoot ansichte. 1Kor. 13: 12 (Därs.; Bib. 1999: en gåtfull spegelbild). Wulff Petrarcab. 227 (1905: dunkelt tal).
c) i vissa uttr., i fråga om att (icke) hävda (viss) uppfattning.
α) vara ett tal l. vara tu l. två tal om ngt, med betonat räkneord, råda endast en uppfattning, resp. råda två (l. flera) skilda uppfattningar om ngt; äv. opers.; numera bl. förbleknat, i sådana negerade uttr. som icke vara tu tal om (det l. det) (jfr 6 g α slutet), inte råda ngn (som helst) tvekan om det osv., vara höjt över (allt) tvivel. ObjGästen 1829, nr 18, s. 1 (: två). Dalin (1854: ett). Nog känner jag igen löjtnanten .. men om löjtnanten kan känna igen mig .. det är väl tu tal om. Lundquist Aftonl. 98 (1891). De kommer bra överens, det är inte tu tal om den saken. Hedberg SvDygd. 31 (1965).
β) inte tal om annat (än det l. det), med betonat tal, inte vara fråga l. diskussion om annat (än det osv.); jfr TALA, v. 3 g γ. Det gudsförgätna stycket hade tilbragt natten hos prästen, inte tal om annat. Böök Dans. 140 (1941). Inte tal om annat än att simbassängen var imponerande. Lyttkens Teneriffa 117 (1955).
γ) i mer l. mindre antitetisk förb. med svar; numera bl. i uttr. (få l. ge) svar på tal, med betonat tal: (få osv.) mer l. mindre eftertryckligt svar på ett föregående yttrande; äv. bildl. Huru taal har giffvit svar så är han enteligen kommen till (osv.). HSH 9: 235 (1660). Den 3 April (1632) begynnte de svenska kanonerna gifva svar på tal och sopade .. landtungan ren. Topelius Fält. 1: 89 (1853). Hellberg Samtida 5: 90 (1871: fick). I skolan fanns det alltid nån som gillade att kalla en för ”krulltott” eller ”negerunge” .. men det var ju bara att ge svar på tal. DN 18 ⁄ 2 1996, s. A5.
d) (†) i ä. språkvetenskaplig terminologi, om mening l. sats (se d. o. 10) l. fras. Conivnctiones .. aduersatiuæ .. (är konjunktioner) Som merkia något taals förnekelse. VarRerV 70 b (1579). När ett tal begynnes med Adverbio .. så sättes Nominativus (dvs. subjektet) bakom Verbum. Giese Sprachm. 1—7: 438 (1730). Ibland står .. ett helt tal uti Nominativi ställe: såsom (lat.) Didicisse fideliter artes, emollit mores. CellariusLatGr. 78 (1730).
e) (†) om sammanhängande (muntlig) framställning, berättelse; stundom närmande sig l. övergående i bet.: sägen; äv. i uttr. obundet tal (se OBUNDEN 3 c γ). OPetri 1: 4 (1526). Pläghar och wara itt gammalt taal .. at the Göthar som så mykit bedriffuit haffua i Greken .. skola haffua hafft theras första vthgång här vthåff Swerige. OPetri Kr. 9 (c. 1540). Thet war enden på talet. Dan. 7: 28 (Bib. 1541; Bib. 1917: Här slutar berättelsen). Man känner i Åsele ej mera om Gellivare än om Spetsbergen — väl mindre, ty om Spetsbergen kunna Lapparne i Norrige få höra något tal. Læstadius 1Journ. 232 (1831).
3) [eg. specialanv. av 2] hos allmänheten spritt, obekräftat l. ovederhäftigt påstående, rykte; (tomt) prat, skvaller, sladder; förr äv. i sådana uttr. som föra tal, sprida rykte, vara l. stå i tal l. få tal på sig, vara resp. bli föremål för rykte. Ath ther komma mongh onyttugh tall nedh aff wpland om dalekarlana. G1R 2: 47 (1525). Denna Länssman har hafft een Piga hoos sig sedan 1708. för hwilken han stådt i rychte och tahl i många åhr. VDAkt. 1722, nr 6 (1721). En Skepparhustru kan snart nog få tal på sej när hon springer mycket ute medan mannen är borta. CIHallman 309 (1778). (Sv.) Komma i folks tal: (lat.) in sermonem hominum venire. Lindfors (1824). Det går ett tal i byn! Strindberg Kronbr. 22 (1902). Du är en bra pojke och far säkert inte omkring med dumt tal. Widding Major. 247 (1969). — jfr BAK-, FRAM-, SKVALLER-TAL m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) i sådana uttr. som (icke) ha gott l. ont l. elakt tal om sig, ha dåligt rykte. Helsingius O 2 b (1587: ondt). Här är .. en Karl, som icke har särdeles godt tahl om sig. Ehrenström Öfverd. 43 (1739). Cannelin (1921: elakt).
b) (†) i uttr. gå i tale, om rykte o. d.: berättas allmänt, vara i svang. Dahlstierna (SVS) 212 (c. 1696). Hästen (på sigillet), om hwilken fram bätre skal anföras, hwad som i tale går. Wettersten Forssa 13 (c. 1750).
c) (numera föga br.) om (otillbörlig l. skymflig) beskyllning l. angivelse (som leder till l. kan leda till rättegång), förtal. Ath vtj sombliga landzender her i riikit föris monge hande tall oc ryckte ther onde stemplare haffua ostad kommit. G1R 2: 54 (1525). Kom för rätten Lass klockare .. och talade thill Las Nilsson .. om thet taal han hade fört på Klockarenn, Nembligen dette: ath klockaren skulle haffua tagit oblath och wijn och giffuit sin booskap. UpplDomb. 5: 205 (1599). Anna det gåår it fuult taal om tigh, du måste sådhant läggia Jfrå tigh. GullbgDomb. 19 ⁄ 6 1658. I mål rörande .. majestätsbrott .. (framhölls) att lagen .. avsåge lasteligt tal och ej löst prat. Wedberg 1HD 436 (1922; om ä. förh.).
d) (†) pregnant, i uttr. komma i tal för ngn, om kvinna: få rykte om sig att ha ett otillåtet l. icke önskvärt förhållande till l. med ngn, få dåligt rykte gm att sammankopplas med ngn. Verelius Gothr. 229 (1664). Hon ähr kommen i tahl för een dräng. VDAkt. 1707, nr 437, Tingsprot. (1706).
4) (†) i religiöst språk: bud, budskap; förkunnelse. I weten wäl om thet talet som gudh vthsendt haffuer till Israhels söner bebodhandes fridh genom Jesum Christum. Apg. 10: 36 (NT 1526; Bib. 1999: ordet). Förra än iach ödmyukat wardt foor iach wild, men nw haller iach titt taal. Psalt. 119: 67 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Siukdomar äro ett Gudz Taal af Himmelen, hwar med han oss påminner och låckar til Bättring. Lacander Gyllenstierna 63 (1706). Genberg VSkr. 2: 40 (1854).
5) inför sällskap l. publik hållet, ofta högtidligt, muntligt anförande, muntlig framställning; äv. om skriftlig, stundom litterär framställning i sådant anförandes form; särsk. i uttr. hålla, förr äv. föra l. göra l. ha (ett) tal, framsäga l. läsa upp ett tal. Tal till folket l. till brudparet l. till den avlidne. Ciceros tal mot Catilina. Herodes .. satte sigh på doomstolen, och hadhe itt taal till them. Apg. 12: 21 (NT 1526; Bib. 1999: höll ett tal). Widekindi KrijgH 565 (1671: giorde). Jag (må) ock införa Herr Probsten Björcks tal, som han offenteligen förde här på Predikstolen i Skara Domkyrkio. Swedberg Amer. 96 (1732). (§ 16) Nu är Ledamot (i Svenska Akademien) vald, blifve han uti en almän Sammankomst emottagen, och hålle thervid et Tal öfver then afgångne. 1SAH 1: 26 (1786). Kongl. Maj:ts Tal till Riksens Ständer, på Rikssalen, wid Riksdagens öppnande. SFS 1834, nr 1, s. 1. Tal till svenska nationen. Strindberg (1910; titel). Valborgsmässoaftonen .. firades som vanligt med studentuppmarsch, tal till våren, studentsång, allsång, eldar och fyrverkeri. Fatab. 1949, s. 219. — jfr AVTÄCKNINGS-, BRAND-, BRÖLLOPS-, DOKTORS-, FEST-, FÖRSVARS-, GRIFTE-, HÖGTIDS-, INSTALLATIONS-, JUNGFRU-, MINNES-, PRESIDIE-, RIKSDAGS-, SKRIFTE-, SKÅL-, SMICKER-, SMÄDE-, TACK-, TRON-, ÅMINNELSE-, ÖPPNINGS-TAL m. fl.
6) samtal, samspråk; företrädesvis i referat, i sådana uttr. som talet föll på det l. det, samtalet föll på det l. det; förr äv. dels närmande sig bet.: förhandling, dels i sådana uttr. som ha l. hålla ett tal l. inlåta sig i tal med ngn, ha resp. inleda ett samtal med ngn. G1R 2: 184 (1525). (När) Jesus hade .. mykit taal hafft medh them om then helga anda (osv.). OPetri 3: 212 (1530). Wallquist EcclSaml. 5—8: 120 (1675: höll). Då ett thal om gijffter måhls handell en lång tijdh tillförne hadhe stådt, emällan drängsens och pijghans Föräldrar. VDAkt. 1681, nr 395. Houwell hade .. inlåtit sigh i ett Taal medh een Adelsman. RelCur. 223 (1682). Hertig Fredrik hade .. då talet föll på Armfelt, yttrat, att det måtte vara underligt för honom att vara reducerad till alldeles intet. Tegnér Armfelt 2: 53 (1884). Då och då blandade han sig i talet. Thorén Herre 38 (1942). — jfr SKVALLER-, SKÄMT-TAL m. fl. — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som få ngns tal l. få l. fordra ngn till tals l. i tal(e), lyckas l. komma åt att få tala med ngn. Ähr honn vti thett hwss tu äst / blandh fruger och höweske quinner, / tu kann well hennes tahll att få, / och henne nå, thenn sköne Jomfrw atth winne. Visb. 1: 6 (1572). BL 15: 32 (1848: fordra). Ahrenberg StRätt 10 (1899: få .. till tals). Hon måste ju till Skördatorp och få Lennart i tal. Wägner Sval. 291 (1929). Heerberger Strand. 118 (1953: fingo .. i tale).
b) i sådana uttr. som komma, förr äv. gå l. vara l. ge sig till tals (med ngn) (jfr 1 d, 6 e β), komma i samtal (med ngn), samtala, tala (med ngn); äv. bildl.; numera nästan bl. i fråga om samtal vars inledande uppnås med viss ansträngning l. med övervinnande av visst hinder; äv. komma (sig) l. ge sig i tal med ngn, komma i samtal med ngn. Iac hafwer vnfanget eder breff j hulken j begære at iac .. skulle komme til talss med eder til at astyra then skade oc fördarff nw sker. G1R 1: 32 (1521). Ath tw icke torff tryggheliga giffua tiigh tiil oordha och talss med oss. Därs. 2: 184 (1525). Thå war her Ture och alle frelsismen till talsz innan luckthe Dör in j stuffuunne. Därs. 6: 164 (1529). Medell och wägher till att komme edher j taell medtt honum. E14R 1561, 1: 195 a. Chesnecopherus Skäl Ccc 2 b (1607: komma i tal). När bönen war förbi, gaf Hans May:t sig i tal med den ena Officeraren efter den andra. Nordberg C12 2: 642 (1740). Hissen var omöjlig att komma till tals med i dag (så han fick gå upp). Widerberg Erot. 67 (1957).
c) i uttr. på tal om (det l. det l. den l. den), ss. fras för anknytning till tidigare samtalsämne l. (förbleknat) till ngt som kan associeras med ngt sådant, apropå. På tal om bilen, så behöver den tvättas. Tegnérs ”Frithiofs-Saga” (har blivit hårt) tadlad. Jag har redan på tal om Ling yttrat mig rörande denna stora dikt. Sturzen-Becker I. 1: 53 (1861). Ännu i .. (E. Wägners) sista stridsbok ”Väckarklocka” är detta drag (av raljant vänlighet) tydligt, när hon på tal om Viktor Rydbergs berömda ord om ”krigarens lovliga uppsåt att såra” med skärpa ifrågasätter just lovligheten. HMartinson i 3SAH LX. 1: 25 (1949).
d) i sådana uttr. som föra l. bringa ngt l. ngn på tal, ta upp ngt osv. till diskussion, vara l. komma på tal, förr äv. tale l. tals l. talet, vara l. bli föremål för diskussion. Tå vi vore senesth till samtall på Stecheborgh, var på tall monge böker tydsche och Svensche. 1LinkBiblH 1: 158 (1524). RP 8: 311 (1640: kom på tals). 2RARP 16: 167 (1747: fördes). Man hörde giftermål på alla ställen stiftas / .. Det war knapt någon en, som ej på tale war. Livin Kyrk. 125 (1781). Thomander TankLöj. 26 (1825: kom på talet). En ny förhoppning .. hade börjat hägra .. då frågan om en komposition från flere håll bragts på tal. Annerstedt Rudbeck Bref LXXXVIII (1899). Kom .. (gengångare o. d.) på tal var det i halvt munter ton. Aspenström Bäck. 107 (1958). — särsk. opers., emfatiskt, med betoning på tal, i sådana negerade uttr. som inte komma på tal, inte komma ifråga, vara helt uteslutet. Gå nu du! .. Kommer aldrig på tal. Hinde Byvallaf. 36 (1927). Födelsedagsbarnet ska börja. Det kommer inte på tal annat. Hedberg DockDans. 319 (1955).
e) i vissa uttryck med inskränkt bruklighet.
α) (numera bl. i Finl.) taga l. bringa ngt till tals, med personsubj.: föra upp till diskussion, föra på tal. Hammarsköld SvVitt. 1: 138 (1818: bringar). Efter par försök tog hon ej sedermera på hela vintern jernvägen till tals. Tavaststjerna Aho Folkl. 78 (1886). Vi blevo avrådda från att taga saken till tals. VNyland 1 ⁄ 11 1980, s. 5.
β) (†) komma till tals (jfr 1 a ε, d, 6 b), med saksubj.: komma upp till diskussion, komma på tal. Agardh BlSkr. 1: 284 (1843). Jag har .. tagit kännedom om .. det viktigaste af den nyare litteratur som berör den fråga, hvilken här kommer till tals. Paulson OidSagUrspr. 3 (1895).
f) (numera föga br.) i uttr. föra talet (in) på ngt (jfr 1 a α), föra in samtalet på ngt. SvTyHlex. (1851). Först sedan man yttrat sig om skörd och fiske, förde .. (han) talet på köpet (av skogen). Ahrenberg Stockj. 88 (1892). Östergren (1954).
g) opers., i uttr. vara l. bli tal om ngt, vara l. bli föremål för diskussion l. övervägande. Schulthess (1885). Kulturen 1946, s. 130 (: bli). Det var .. tal om att han skulle göra en utrikes resa. KAhnlund i 3SAH LXV. 2: 33 (1955). — särsk. opers., emfatiskt, med betoning på tal, i sådana negerade uttr. som inte vara l. bli tal om (jfr 2 c α), inte komma ifråga, vara helt uteslutet. Odhner Lb. 88 (1869: var). De förklarade att .. (vi hade) skrämt upp renarna, att det aldrig kunde bli tal om, att de skulle stanna och beta i närheten. Larson Mong. 70 (1929).
7) (†) i fråga om muntligt l. skriftligt framställt rättsligt anspråk; i sht om en inför domstol framställd talan om sådant anspråk; äv. om annan utsaga inför rätta; särsk. i uttr. göra tal å ngt, väcka talan rörande ngt, ställa ngn till tals, ställa ngn till svars inför rätta. Biudom .. (domen) så på både siider allaledz obrutzligen hållas wid huars mans 40 march, som noghodt hinder, quaal ällär taall här wijdere å gör. BtFinlH 4: 140 (1563). Tu skalt icke få hiertans ro eller dwale i sängh eller sänge wärme, för än tu (bedräglige guldsmed) fåår Britta Matz dåtters taal. 3SthmTb. 1: 158 (1593). (När) Studiosus (såsom vittne) först skulle förhöras, och han allaredo begynte föra sitt taal fram; då föll ProCancellarius honom uthi taalet. BraheBrevväxl. II. 1: 197 (1661). Banér GenGuvBer. 163 (1668: ställas). Ingen Notarius må vtgifwa några Extracter, antingen af Protocoller, eller de i Rätten inlagde Acter, som icke äro där först vpläsne, och de med tahl och genswar pröfwas enligt (osv.). Arnell Stadsl. 25 (1730). Linné (hade) kommit att lägga en lapp rörande privatsaker i ett korrektur, som skulle gå som fribref. Detta upptäcktes och controlleuren på posten gjorde där på tahl. Fries 2Linné 2: 320 (cit. fr. c. 1750). — jfr EFTER-, PÅ-, TILL-, Å-TAL m. fl. — särsk.
a) i uttr. stå i tal för ngn, stå under tilltal inför rätta. Att denna Johanna Håkons dotter, för ingen annor, än bem(äl)te Dawid Baraschi, stått i tahl, sedan hon undergick behörig laga domb för Pehr Danielsson i Östadh. VDAkt. 1715, nr 134 (1714).
b) i sådana uttr. som taga ngns tal till sig, inför rätta orättmätigt tala i annans sak, taga talet från ngn, avbryta motpart inför rätta. Daniell kröger tog annars taal til sig och föll i Hans Tiles sak och skal böte. TbLödöse 82 (1587). Men ändock jag talade åt honom igen, tog han likwäl Talet frå mig, att jag måste tiga för honom. VDAkt. 1703, nr 99.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan även hänföras till tala, v.; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: TAL-BLID. (†) som är blid i sitt tal; äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt: som kännetecknar sådan person. Af et inskänkt krus / Hämta sig et talblijdt rus. TRudeen Vitt. 256 (1686). Richardson Krigsv. 1: 7 (1738). —
-BROTT. (†)
-CENTRUM. (i sht i fackspr.) Talförmågan kan äfven utan tungans förlamning förloras genom sjukdom i hjärnans talcentrum (s. k. afasi). Wretlind Läk. 3: 29 (1895). Talcentrum .. (dvs.) ett område i hjärnbarken i nedre bakre delen (oftast den vänstra) av pannloben, vilket svarar för förmågan att uttrycka sig med talade ord. NE (1995). —
-FIGUR. (i sht i fackspr.) om retorisk l. stilistisk figur (se d. o. 9); jfr -vändning o. trop. Det är ämnena, som saknat värde, och om vältaligheten har i språket och talfigurerna tillgångar att skapa sig behag för örat, hvar vill hon dock hämta kraft på hjertat annorstädes, än ur saken? AGSilverstolpe i 2SAH 2: 329 (1802). —
-FREKVENS. (numera föga br.) sammanfattande, om de ljudfrekvenser av vilka mänskligt tal är sammansatt; äv. om ljud av tal. RadioteknOrdl. 34 (1944). Det mänskliga talet omfattar ljudvågor inom frekvensområdet 50—8000 v/s (talfrekvenser). Radiolex. 714 (1949). Talfrekvenser, ljud. IngHb. Allm. 1261 (1956). —
-FÖRVRÄNGARE. apparat för talförvrängning. Samtalen (mellan UD o. Tokyobeskickningen) passerar också en anordning för talets hemlighållande eller en talförvrängare, som gör det omöjligt för utomstående att avlyssna dem. ST(A) 8 ⁄ 8 1953, s. 5. —
-FÖRVRÄNGNING. förvrängning av tal på sådant sätt att det omöjliggör identifiering av den talandes identitet; jfr -kryptering. Vi utgår ifrån att trafiken krypteras eller förses med talförvrängning, s k scrambling. Annars kan en illasinnad främmande makt eller terrorister tjuvlyssna. GbgP 18 ⁄ 4 1988, s. 2.
Ssg: talförvrängnings-apparat. talförvrängare. De svenska handelsfartygen, i första hand Amerika- och Englandsbåtarna, kommer i vår att förses med en talförvrängningsapparat, som effektivt förhindrar obehörigt avlyssnande av fartygens telefonsamtal. SvD(A) 21 ⁄ 1 1950, s. 3. —
-KRYPTERING ~krypte2riŋ, r.; best. -en; pl. -ar. [senare leden ytterst till gr. κρυπτός, hemlig (se krypto-)] (i sht i fackspr.) talförvrängning med hjälp av kod (som ger tal i form av signaler o. d.). (Som skydd mot avlyssning föreslås) att polisradioanläggningarna .. utrustas med s.k. talkryptering. MotRiksd. 1976—77, nr 1044, s. 9. —
-LIK. (numera föga br.) jfr lik, adj. 2. Män Pennan kastar Ankar, / Fördij mit bleka bläk, / Ey tahl-lijkt flyter fram. Lucidor (SVS) 1: 261 (1672). —
-LÖS, adj.2 (adj.1 se sp. 244) (†) om person: oförmögen att tala, mållös. Johansson HomIl. 24: 776 (1848). Topelius Fält. 4: 559 (1864). —
-PROV. (tal- 1861 osv. tale- 1935)
1) till 1, om prov (se d. o. 1) rörande tal; särsk. i fråga om konstgjort tal åstadkommet av mekaniskt talorgan. Dædalus 1946, Ann. s. 7.
(1, 5) -RIK, adj.2 (adj.1 se sp. 245) (†) som ofta l. gärna talar, pratsam, talträngd; vältalig. (Lat.) Eloquio ingens .. (sv.) Talande, taalrijk. Linc. Pp 4 a (1640). Schenberg (1747). —
(6) -RO. (†) i sällskap, om nöjsamt o. underhållande samtal; jfr ro, sbst.1 5 d. Hon var dock en god stödje-staf i Sällskap, der aldrig tal-ron kunde falla i hennes närwaro. Dalin Vitt. 5: 176 (c. 1753). —
(5) -SKRIVARE. person, i sht tjänsteman l. politisk funktionär, som författar (utkast till) tal åt annan person, ofta politiker. (Partiledaren) Fälldins talskrivare (utnämnd till) minister. SvD 27 ⁄ 6 1979, s. 13. —
-SPEKTRUM. (i sht i fackspr.) i fråga om frekvenser hos ljud: spektrum utvisande tals akustiska uppbyggnad. Språkvetenskapsmän är mycket intresserade av talspektrum och de möjligheter det erbjuder att beskriva språk objektivt. SvD(A) 1 ⁄ 7 1962, s. 15. —
-STRÖM. (tal- 1886 osv. tale- 1950)
1) (†) elektrisk ström som i telefon o. d. varierar i takt med talet o. därigm kan återge detta. För talströmmarne med deras höga vexeltal uppkommer .. ett mycket stort motstånd i reläet (till skillnad från) .. signalströmmen. TT 1897, M. s. 117.
2) jfr ström, sbst. 8. Både vokaler och konsonanter kunna uttalas långa .. ll, tt, rr representera i talströmmen längre tid än l, t, r. Lundell Rättstafn. 108 (1886). —
-STYRD, p. adj. om apparat: som styrs (se styra, v.1 2 a) av talet. SvD 18 ⁄ 5 1951, s. 12 (om skrivmaskin). —
-SYNTES. (i sht i fackspr.) på konstgjord väg framställt tal; stundom äv. oeg., om naturligt, genom apparat återgivet tal. SvD 29 ⁄ 9 1982, s. 12. NE (1995; oeg.).
(5, 6) -SÄLLSKAP~02 l. 20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om sällskap för diskussion o. för förkovring i talekonst; särsk. om ett mot indragningsmakten riktat o. av F. G. von Schwerin år 1820 bildat sällskap för medborgerlig talarkonst; jfr talar-sällskap. MinnSvNH 11: 22 (1872). 1820 års talsällskap. 3Saml. 5: 96 (1924). —
(1, 5) -VÅRD. (i sht i fackspr.) sammanfattande, om vård av röst o. uttal. Svenska sällskapet för röst- och talvård har konstituerats i Stockholm. Östergren (cit. fr. 1938). Röst- och talvård innebär aktgivande på .. andning, röstbildning, tonförstärkning o. ljudbildning. PsykPedUppslB 2147 (1946). —
(2) -VÄNDNING. (tal- 1810— 1912. tale- 1931) (numera föga br.) om ordvändning l. fras l. uttryckssätt; äv. liktydigt med: trop; jfr -figur. Lyceum I. 2: 73 (1810). Med ”trop” (vändning, talvändning) betecknas .. överförandet på ett föremål av en benämning, som egentligen tillhör något annat. Wrangel Dikten 287 (1912). Med talevändningar, som skulle anstå en Cicero kunna hopplöst utspelade grammofoner utbjudas. Blomberg Städ. 99 (1931). —
(2) -ÄNDELSE. (†) om kasusändelse. (Ett Framförestående Ord,) Præpositio, står för sin wissa Talländelse, Casu, som: (t.) Zu, zu dem Herrn, (sv.) (til Herranom.). Fichtelius Wegw. 7 (1717). Giese Sprachm. 1—3: 74 (1730).
B: (2 d) TALE-DEL. (†) om satsdel; jfr -skifte. Giese Sprachm. 1—3: 430 (1730). Trendelenburg GrSpr. 255 (1801). —
-FLOD. bildl., om ymnigt talflöde. En taleflod, ymnig som fontänens vatten .. (utgör) grundtonen i italienskt väsen. Laurin Folkl. 25 (1915). —
-FLÖDE, se A. —
-PROV, se A. —
(1, 5) -PRYDNAD. (†) konkret, om hyllande l. lovprisande tal; jfr prydnad 3. Höpken 1: 186 (1753). —
-STRÖM, -VÄNDNING, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content